Skip to main content

Full text of "Antiqvarisk tidskrift för Sverige"

See other formats 


>,i?i       ,  V'!.".:.'  .^.V.":;^.;. ■'/,,.,>.-:*'! 


Avyttrad   ur 
Sem.   f.   nord. 
ortnamnsforskning       j 


ANTIQVAEISK  TIDSKRIFT 


FOU 


SVERIGE. 


UTGIFVEN  AF  KONGL.  VITTERHETS  HISTOIUE  OCH 
ANTIQVITETS  AKADEMIEN 


G  K  NOM 


BROR  EMIL  HILDEBRAND. 


TREDJE    DELEN. 


FÖRSTA     HÄFTET. 


Pris:  1  rdr  20  öre. 


v.V> 


fö  fl 


:<> 


UP"SALA         '-1 


tNIVERSiTCT 


'A. 


'%..„..<^- 


.-■^^ 


ANTIUVARISK  TIDSKIIIFT 


KÖR 


SVERIOE. 


UTdlFVKN   AF  K()X(;L.  VnTEKIlETS  I11ST()1{1K  <)(MI 
ANT1Q\1TETS  AKADKMIKX 


<m:no.\i 


BROR    EMIL    iriLDEBRAM». 


T  n  R  I)  J  v.     I)  R  T,  K  \ 


STOCKHOLM 

IWAK    l{.f.fi(!STKÖMS    HOkTiniMKI 


THE  6ETTY  CEHT» 
UBRARY 


INNEHALL 


Sid. 
Antiqvariska  undersökningar  i  Skåne.    En  resberättelse  af  Hans 

Hildebrand    1. 

Fölhagen-Fyndet.     Beskrifning   af   Carl    Johan  Tornberg    och 
Hans  Hildebrand 5L 

l?tdrag  af  Antiqvitets-Litendenten  P.  A.  Säves  afgifna  berättelse 
för  år  1863 113. 

Bidrag    till    S svenska  Medeltidens  Konsthistoria  (4).     Af  Hans 
Hildebrand   151. 

Bronsåldern  i  norm  och  mellersta  Sverige.    Af  Oscar  Montelius    173. 


Antikvariska  iiiidcrsökiiiii<^ar  i  Skåne. 

En    reseberättelse 

af 

Hans  Hildebrand. 

Genom  Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets 
Akademiens  ombud  i  Vilhinds  härad  inom  Christianstads 
Län,  herr  d:r  J.  Ternström  i  Fjelkestad,  hade  hemmans- 
egaren  Nils  Olsson  i  N:o  24  Österslöf  anhållit,  i  öfver- 
ensstämmelse  med  Kongl.  Maj:ts  nådiga  förordning  af 
den  29  November  1867,  att  honom  måtte  medgifvas  att 
borttaga  en  invid  hans  gårdstomt  belägen  större  graf- 
hög,  hvars  plats  var  för  nödiga  odlingar  behöflig.  På 
grund  häraf  uppdrog  Kongl.  Akademien  åt  mig  att  un- 
dersöka innehållet  af  denna  graf,  samt  derjämte  före- 
taga andra  antiqvariska  forskningar  i  trakten.  Under 
resans  lopp  erhöll  jag  dessutom  befallning  att  granska 
en  gånggrift  vid  Nedre  Kettilstorp  i  Slöta  socken,  Ve- 
stergötland,  hvilken  jordegaren  J.  Mårtensson  önskat  fä 
borttaga.  Om  de  vigtigare  under  resan  gjorda  iakttagel- 
serna meddelas  här  en  berättelse,  hvari  jag  vid  gruppe- 
ringen af  mina  uppgifter  något  afviker  från  den  tids- 
följd, i  hvilken  undersökningarne  företogos^). 

^)  Gånji-grifteu  vid  Nedre  Kettilstorp  befans  vara  genom  takstenars 
nedsjunkande  och  sidoliiillarnes  utskjutande  så  g-rundligt  skadad,  att  nå- 
gon undersökning  icke  kunde  företagas.  Kongl.  Akademien  niedgaf  graf- 
vens  borttagande,  då  dess  plats  behöfdes  för  att  bereda  utrymme  för 
gårdens  åbyggnader.  —  Slöta  socken  är  mycket  rik  på  gånggrifter.  Jfr 
Antiqvarisk  Tidskrift  för  Sverige  I,  s.  266,  f.  d.  Anti(|vitets-lntendenten 
Säves  reseberättelse  för  år  1863,  hvilken  kommer  att  intagas  i  denna  del 
af  Tidskriften,    och    herr  Alauders  afhandlingar  om  Vestergötlands  gång- 


grifter. 


Autiqv.  Tidskrift.     3. 


2  HANS    HILDEBRAND.  2 

Mellan  sydspetsen  af  sjön  Möckeln  i  Smaland  och 
Ousbysjön  i  Skåne  går  en  dalgång,  som  gcnomfiytes  af 
ett  Helgaåns  tillflöde;  jernvägen  löper  nu  genom  denna 
dalojåno^.  Det  nedojående  tåo^et  stannade  vid  Elmhnlt 
öfver  natten.  Innan  morgontåget  afgick  derifrån,  fick 
jag  tillfälle  att  företaga  en  liten  utvandring  i  stationens 
närmaste  grannskap,  under  hvilken  jag  fann,  å  en  backe 
utmed  banan,  strax  söder  om  stationen,  spär  efter  ett 
förstördt  mindre  graffält,  tydligen  hörande  till  jernåldern. 
Någon  betydande  bygd  —  och  i  sammanhang  dermed 
någon  större  samling  af  grafhögar  ■ — -  var  icke  att  vänta 
i  denna  afsides  ort,  men  fyndet  af  dessa  grafhögar  visar 
obestridliot,  att  denna  dalo-åno-  dock  varit  under  heden 
tid  befolkad.  Måhända  hade  samfärdseln  redan  då  sökt 
sig  en  väg  genom  dalen,  hvilken  nu  I)lifvit  en  betydande 
farväg. 

Huruvida  iernålderse^rafhöiiar  finnas  äfven  närmast 
söder  om  gränsen  mellan  Småland  och  Skåne,  känner 
jag  icke.  Jernbanan  är  lagd  öfver  de  sänka  marker, 
som  i  öster  omgifva  Loushults-bygden.  Från  socknen 
söder  om  denna,  Ousby,  finnas  fynd  i  Statens  Samlingar. 

I  Ystad  besåg  jag  det  vackra  skol-museet,\)  bildadt 
genom  herr  rektor  N.  G.  Bruzelii  nitiska  omvårdnad, 
samt  den  dä  torrlagda  delen  af  hamnen  med  dess  i  geolo- 
giskt-antiqvariskt  hänseende  ganska  intressanta  företeel- 
ser, hvilka  torde  i  herr  Bruzelius  få  en  noggrann  be- 
skrifvare. 

Särdeles  dyrbara  samlingar  egas  af  herr  kapten  von 
Braun  i  Ystad.  Jag  vill  här  icke  tala  om  hans  mynt- 
samling (3265  st.),  utan  endast  om  en  del  af  hans  silfver- 
samling,  nämligen  skedarne,  från  slutet  af  medeltiden  och 
från  nyare  tid.  Deras  antal  uj)pgår  till  34  och  af  dessa 
finnes    knappt    någon,    som    icke   i   ett    eller  annat   hän- 

')  Om  (le  i  denna   samling   förekommande  svenska  fynden  af  greki- 
ska och  romerska  mynt  se  D:r  Montelius,  Frän  Jernåldern. 


6  LNDERSOKNINGAR   I    SKÄNK.  O 

seende  fortjeiiur  ii[)pinärk.samlict.  Den  äldsta  .skeden 
har  nästan  rundt  blad  oeh  lAngt  smalt  skaft,  som  öfverst 
prydes  af  en  drufklase.  I  skedens  insida  ses  ett  krönt 
lam  med  korsfanan  i  en  ring,  hvars  ytterkant  omgifves 
af  fyra  skeppsbakstannnnr  och  fyra  råsegel  med  mast, 
stälda  vexelvis.  På  riniren  läses  inskriften  In  (lOtldandia 
Et  Mari  Spes  Mea.  A  baksidan  ses  en  hopringlad  orm, 
i  midten  synes  ett  krönt  K  af  medeltidsfoi'm.  Der  lä- 
ses för  öfrigt  Trued  Hase  }[a<ida  hase.  Anno  Christi 
mccccxxxv.  En  annan  sked  har  i  bladets  insida  en  ganska 
väl  graverad  bild  af  en  biskop,  hållande  i  venstra  han- 
den en  kräkla  och  lyftande  den  högra  till  välsignelse.  Pä 
baksidan  ses  S:t  Andreas,  på  toppen  af  skaftet  S:t  Sebastian. 
Bladet  har  följande  inskrifter  i  1500-talets  minuskler: 
^aiutus  -X-  ^irolans  -Jf  €pxscoiJ9  lnTto[pensis]  samt  btlevtl(!)  -K-  anbrcam  -jf 
bominus  -K-  in  -jf  oitornu  siwijil[atis].  Nils  Hermansson  i  Linkö- 
ping, gradnerad  juris  utriusque  doctor  i  Orleans,  Idef 
år  1374  biskop  i  Linköping,  der  han  förut  varit  erke- 
djekne.  Han  afled  den  13  September  år  1391.  På  hans 
grafsten  i  domkyrkan  säges  om  honom: 

^Nleiis  [lia,  vas  moruni,  coelesti  dogmate  gratus, 
Aniiam,  Birgittani  solenuiter  historiauit 
Ansgarii  vitam  celebrique  stilo  decorauit. 

Sveriges  biskopar  begärde  redan  1417  hans  kanonisa- 
tion,  men  det  dröjde  med  beviljandet,  så  att  hans  skrin- 
läo^orniiicr  kunde  icke  firas  förr  än   år   1520. 

En  tredje  sked  med  skaft  af  ])rydligt  rcnaissance- 
arbete  bär  årtalet  1561.  En  fjerde  med  rundt  blad,  kort 
vridet  skaft  och  mångsidig  kna})p  bär  namnen  Johannef< 
Sci/tt>'iiy  ocli   Man/d  Xäfue  Anno  KUJG  samt  täid'Cesj)raket 

,VnIva  res  vicisse  alios,  victoria  iiiaiDi" 
est  aniiiii  Hvctus  coiiipnsuisse  snos. 

P^n    femte    har    j)latt,    upptill    snedt    afskuret   skaft 


4  HANS  HILDEBRAND.  4 

med    srraverade  oriiamenter.     På  insidan  af  bladet  läses 
valspråket  Gott  ist  mihr  alle^,  på  baksidan: 

Mäthe  tu  Lyckligehr  bliftVa 

bådhe  här  och  efvig  tidha 

Maria  Evphrosyna 

A°  47  D:  7  Martij. 

Född 

5  Feb.  A"  25') 

På    l)aksidan    af  skaftet   läsas  bokstäfverna  T.  B.   s. 

Sedan  jag-  besett  stadens  två  k3-rkor')  samt  gjort 
en  ntfärd  till  Bjeresjö  kyrka,  för  att  betrakta  hennes 
gamla  chormålningar  och  dopfunt,  })egaf  jag  mig  till 
östra  Skåne. 

Det  var  en  välkonnnen  syn,  när  jag  efter  färden 
öfver  Södra  Åsens  enformiga  höjder,  der  en  bitande 
nordanvind  var  ganska  känbar,  fick  se  ned  i  Brösarps- 
dalen,  der  ån  flöt  fram  mellan  husen  och  grönskande 
fält.  Jag  stadnade  dock  ej  der,  utan  fortsatte  genast 
färden  mellan  de  väldiga,  af  vattnet  utsvarfvade  bastion- 
lika sandbackarne  fram  till  Rafiunda,  der  jag  ämnade 
anställa  ett  par  dagars  rekognosceringar. 

Rafiunda  har  spelat  en  icke  obetydlig  rol  i  forna 
tiders  antiqvariska  funderingar.  Raf  bet}'der,  som  be- 
kant, bernsten  och  här  hade  man  således  en  lund  med 
bernsten.  De  gamle  antiqvariernas  tankar'^)  funno  häri 
en  välkommen  vink  om  Phaetons  olyckliga  systrar,  som 


^)  Det  lär  hafva  varit  sed  att  vid  bröllop  skänka  en  sked  till  brud- 
paret. Den  7  Mars  1647  var  cck  Maria  Eufrosynas  och  Magnus  Gabriel 
de  la  Gardics  bröllopsdag.  Knligt  llosenhanes  konungalaiigd  var  hon 
född  den  f  jer  de  Februari   1G25. 

^)  I  S:t  Petri  kyrkas  storgång  ligga  nägra  jjrydliga,  gamla  grafstenar, 
som  borde  upptagas  oeli  resas  mot  väggen,  emedan  de  i  annat  lall  snart 
torde  blifva  fullkomligt  utnötta. 

^)  Jfr  t.  ex.  Floraei  Flores  Anticpiitatis  Scanicre,  Göteborg  1743. 
Af  »den  linfwa  Uaflunda  Bokoluud,  utmed  öppna  liafsstrandeu  belägen, 
ther    lierubten    linnes,  i  synnerhet   elVter  skarpt  stormväder,   hvilken  sig   i 


o  UNDERSÖKNINGAR   I   SKÅNE.  O 

förvandlades  till  träd,  utföi'  h vilkas  stammar  tårarne 
droppade  i  form  af  Ix^rnsten.  Tydligt  var  således,  att 
just  här  hade  Phaeton  nedstörtat^). 

Om  än  vår  tids  nyktrare  forskning  icke  vill  god- 
känna dessa  drömmar,  eger  Raflunda  fortfarande  anspråk 
på  fornforskarnes  uppmärksamhet.  När  man  ställer  sig 
på  höjden  invid  kyrkan,  ser  man  en  öppen  mark,  sväl- 
lande till  långsluttande  kullar,  ytterst  omkransad  af 
skogsdungar.  Här  och  der  på  den  öppna  marken  resa 
sig  väldiga  högar"),  enstaka  eller  två  eller  tre  tillsam- 
mans, uti  hvilka  folket,  säkert  på  grund  af  deras  väl- 
diofa  omfani?,  har  mycken  benäorenhet  att  se  konuno-ars 
grafställen.  Väldigast  af  alla  dessa  höjder  är  den  tätt 
invid  prestgarden  liggande  Yallabacken,  helgad  åt  Xep- 
tunus,  enligt  de  gamles  förmenande,  en  fyrkantig  hög 
med  nästan  lodräta  sidor.  Han  är  157  stes:  neromkrino-, 
har  upptill  21  stegs  längd  och  14  stegs  bredd  samt  43 
fots  höjd.     Rundt  kring  förhöjningen  går  en  tydlig  sänk- 

den  (liiipa  och  fina  sanden  fördöljer",  finnas  nu  allenast  obetydliga  läm- 
ningar nere  vid  Hafäng,  och  äfven  dessa  torde  vara  snart  förstörda  genom 
den  förhärjande  hafsvindens  inverkan. 

^)  Bevisen  för  detta  äro  hos  Flor.xus  mångfaldiga.  Phaeton  är  helt 
enkelt  det  svenska  fan  t  (yngling),  hans  mor  Clymeue  fick  namn  deraf 
att  hon  klemat  med  honom.  Systrarna  förvandlades  till  alträn,  men 
dessa  hafva  kommit  in  i  sagan  genom  falsk  förklaring  af  namnet  Albo- 
härad,  hvilket  intet  annat  är  än  Albion.  Bättre  är  uppgiften  att  de 
blefvo  aspar,  och  om  denna  orts  rikedom  pA  sådana  vitna  namnen  Espe- 
kullen,  Ostäkra-Espe,  Esperöd  m.  m.  Af  aspar  bildade  Grekerne  namnet 
Hesperider.  Hveiu  känner  icke  Hesperidernas  gyllene  frukter,  på  grekiska 
mala?  Af  dem  har  Mälby  socken  (i  närheten  af  Ratiunda)  sitt  namn. 
Sådant  troddes  då  och  troddes  senare.  «Flora'US  synes»,  säger  Gillberg 
år  1767,  »inte  utan  anledning,  till  denne  orten  fijra  then  Vhaetoniska 
diktens  ursprung  —  —  enär  man  jeniför  de  många  omständigheter,  som 
med  denne  sagan  öfvercusstämma  och  härom  kring  igentinnas.»  CJillbergs 
arbete  finnes  i  bondhus  samt  stiideras  och   citeras  ännu. 

-)  Då  hr  rektor  N.  G.  Bruzelius  har  med  anslag  af  Kongl.  Akade- 
mien besökt  Albohärad,  för  att  uppsätta  beskrifningar  öfver  dess  forn- 
lemningar,  ansiig  jag  det  obehöfiigt  att  anställa  några  så  omfattande  un- 
dersökningar i  llaHnnda,  att  de  kunde  kallas  fullständiga,  ej  heller  med- 
delar jag   här  allt  hvad  jag  å   ort  och    ställe  antecknade. 


6  HANS   IIILDEBRAND.  6 


niiiiZ.  Ar  det  en  fonilemniiio-  eller  endast  en  med 
inenniskoliand   beurbettid  natnrbildning? 

En  vandring  företog  jag  genom  den  vackra,  nyss 
löfklfidda  bokskogen  Oran  fram  till  Oståkra,  för  att  bese 
f.  d.  riksdagsmannen  Nils  Anderssons  fornsakssamling, 
hvilken,  ehuru  ingalunda  rik,  innehöll  några  vackra  for- 
mer. Der  funnos  tvenne  exemplar  af  de  grofva,  runda 
stenarne,  med  ränna  tvärs  öfver  midten,  tvenne  yxor  af 
sten  med  skafthål,  tvenne  flintknifvur,  af  hvilka  en  var  gan- 
ska vacker,  tvenne  flintbilor,  en  hälmejsel  af  flinta,  en 
tresidig  pilspets  af  flinta  med  sågtandade  kanter,  en 
slipsten  funnen  bland  fiintspaner  a  Oståkra  egor,  tvenne 
hålcelter  ocli  en  skaftcelt  af  brons,  alla  tre  vackra,  funna 
nära  Raflunda  Lund  —  om  hvilken  mer  framdeles  — 
ett  ovalt  bryne  och  en  jernyxa,  funna  vid  Hafäng,  en 
jernlans,  funnen  vid  ().staki-a,  och  en  annan,  funnen  i 
Hvitaby  socken. 

På  hemvägen  gick  jag  till  den  helt  nära  vägen  ge- 
nom bokskoiien  lin:<rande  s.  k.  Baltastenen,  ett  väldi"t 
erratiskt  block,  utan  någon  antiqvarisk  mlirkvårdighet. 
Jag  klättrade  upp  på  dess  öfversida,  för  att  tillse  om 
der  möjligen  kunde  finnas  n;igra  urgröpningar  eller  dy- 
likt, men  fann  intet.  Namnet  Baltasten  finnes  visserligen 
((var  lios  folket,  ehuru,  misstänker  jag,  egentligen  hos 
den  låsande  delen,  hvilka  med  mycket  intresse  studerat 
de  torftiga  topografiska  arbetena  öfver  orten.  En  man, 
som  jag  icke  kunde  misstänka  för  synnerligen  stor  bok- 
sy  nthet,  l)egagnade  uttiTckct  Maltastenen.  Ett  annat 
snarlikt  block  skall  linnns  i  samma  skog.  Närmare 
Oraiis  utkant,  at  8kipparj)sdålden,  ^^iir  vägen  inklämd 
mellan  tvenne  backar,  uppe  pa  hvilka  jag  fann  sten- 
sättiiiiiijar.  På  höirra  sidan  af  våijen  —  d.  v.  s.  åt  ve- 
ster  fann  jag  lemningar  af  en  ganska  tydlig  krets  med 
en  midtsten  samt  spåi-  af  en  yttre  ki'ets  —  tillsammans 
sexton   stenar.     Midt   emot  å  andi-a  sidan  vägen   funnos 


7  UNDERSÖKNINGAR    I    SKÅNE.  i 

femton  (tolf?)  stenar,  hörande  till  en  annan  krets,  som 
kanske  äfven  varit  dubbel,  och  något  nordost  dcrifran 
en  stensättning,  som  tycktes  vara  del  af  en  oval  krets. 
A  samma  sida,  men  i  utkanten  af  skogen,  funiios  några 
resta  stenar,  och  i  deras  närhet  några  små  jordförhöj- 
ningar, hvilka  tycktes  vara  skadade  grafhögar.  I  en  af 
dessa  företog  jag  sent  en  afton  gräfning,  men  fann  intet. 

Följande  dag  gick  jag  först  ned  till  gränsen  mellan 
Rafiunda  och  Hvitaby  socknar  och  besåg  en  storartad 
stensättning  inom  den  senare,  helt  nära  bäcken,  som 
bildar  gräns,  och  alldeles  invid  landsvägen,  på  en  träd- 
bevuxen  backe.  Någon  fullt  utpreglad  ordning  mellan 
stenarne  kunde  jag  icke  finna.  Der  tyckes  dock  förekonnna 
en  större  oval  och  ett  par  smärre  kretsar  i  dennes  när- 
het, utom  andra  fristående  stenar.  Stenarnes  antal  är 
inemot  femtio,  den  störste  af  de  stående  är  5,7  fot  hög, 
2,1  fot  bred,  1,8  fot  tjock.  Från  gärdesgården,  som 
skiljer  denna  märkliga  fornlemningsplats  från  vägen,  såg 
jag  åt  vester  ett  par  högar  resa  sig. 

Från  dessa  resta  stenar  vandrade  jag  mot  nordost 
åt  hafvet.  Der  på  krönet  af  den  höga  strandbacken, 
som  stupar  nästan  lodrätt  ner  mot  den  jämna  strand- 
bädden, låg  en  enstaka  grafliög.  Bättre  exempel  på 
bronsålderfolkets  sed  att  åt  sina  grafminnen  söka  upp- 
höjda platser,  kan  man  icke  gerna  få.  Från  denna  en- 
samt liggande  hög  ser  man  åt  sydost  nedåt  Stenshufvud, 
åt  norr  uppåt  Ahus  och  Hanölandet. 

Här  nedanför  har,  enligt  sägnen,  staden  Lund  legat, 
hvilken  blifvit  förstörd  af  vikingar,  hvarefter  inbyggarne 
uppslogo  sina  bopålar,  der  den  nuvarande  staden  af 
samma  namn  ligger.  En  karl  erböd  sig  till  och  med 
att  visa  livar  staden  varit,  och  förde  mig  till  en  af  sand- 
backarne,  i  hvilken  funnos  ymnig-a  frao:menter  af  teo^elste- 
nar.  Men  skärfvorna  voro  tydligen  af  tcmligen  ung 
up])rinnelse    och   jag   fick  sedan  höra,  att  här  hade  for- 


8  HANS  HILDEBRAND,  8 

dom  funnits  ett  tegelbruk,  som  nu  är  flyttadt  litet  längre 
upp.  Hela  trakten  hit  nedåt  skall  fordom  hafva  varit 
skogbcvuxen.  Här  nere  vid  liafvet  sades  de  tre  celterna 
i  Nils  Anderssons  samling  vara  funna;  här  är  fyndorten 
för  s.  k.  guldgubbar ^);  icke  långt  frän  stranden  —  om- 
kring 900  alnar  —  äro  tre  guldbrakteater  funna');  här 
äro  äfven  romerska  denarer  funna  ^).  Kusttrakten  synes 
således,  äfven  om  staden  hör  till  fabelns  område,  haft 
ganska  stor  betydelse. 

Men  af  vi2:t  var  denna  ort  redan  under  stenåldern. 
Jag  gick  öfver  Skipparpsån,  ett  stycke  ofvanför  hennes 
mynning,  pa  hvars  botten  synas  lemningar  af  ett  far- 
tygs-skraf,  —  jag  betviflar,  att  någon  numera  har  lust 
att  löpa  in  i  an  med  en  skuta  —  till  hafsstranden  norr 
om  åmynningen,  för  att  under  välvillig  vägvisning  af 
herr  Montan,  en  84  år  gammal  f.  d.  löjtnant  vid  land- 
värnet, besöka  dels  lemningarne  af  ett  brokar  vid  stran- 
den, dels  en  vigtig  fornlemningsplats  från  stenåldern. 

Hafsvindcn  utöfvar  en  betydande  inverkan  härnere. 
Kn  bokbevuxen  ås  går  ett  litet  stycke  från  stranden, 
skyddande  de  innanför  liggande  åkrarne.  Nu  var  åsen 
genombruten,  träd  efter  träd  hade  nedstörtat,  ett  stod 
ännu  i  utkanten  af  öppningen,  upprätt,  med  större  delen 
af  rötterna  nedhängande  och  frigjorda  från  sand  och 
mylla.     För  omkring  tjugo    är    sedan    bortsopades    från 


')  .Mciiuibkotigurcr  af  tunt  pressadt  guldblcck.  Flera  sådana  äro  af- 
bildade  i  Atlas  for  Nord.  Oldkyndighct  tab.  4.  Jfr  Sjöborgs  Inledning 
till    kännedom   af  fäderneslandets    antiqviteter,    s.    190,    tab.   IV,   tig.   20. 

-)  IIos  Montelius  nnder  N:o  349;  de  liittades  jemte  multnade  ben 
m.  ra.  Tvä  af  de  tre  finnas  i  Statens  Historiska  Museum  (In v.  71), 
den  tredje  i  Köpenliamn.  En  tjerde  (Montelius  N:o  350)  är  iunnen  vid 
Kaflunda,   utan  nänuiire  uppgift  om    lokalen. 

■'')  Lagerbring  säger  i  Svea  Rikes  Historia  III  s.  586:  »I  synnerhet 
finner  man  dä  och  dä  vid  Kaflunda  i  Skäne  IJomerska  penningar»  och  i 
noten  s.  589  omtalar  han  ett  till  Jjunds  myntkabinett  inkommet  fynd, 
tillhörande  den  vanliga  denarperioden.  Suhm  talar  (Ilistorie  af  Danmark 
I,  s.   529)  om   romerska  guldmynt,   funna  i   denna   ort. 


9 


UNDERSÖKNINGAR   I   SKÅNE. 


9 


sjelfva  strand hnddcu  en  niassu  sund  ucli  })a  den  a  nyo 
i  dagen  komna  marken  fann  man  med  förvåning  en  graf 
från  stenåldern,  en  s.  k.  dös,  livars  nuvarande  utseende 
återgifves  här,  tig.  1.  Det  stora,  liggande  stenbloeket 
betäcker  grafkammarn,  hvars  ena  sidohäll  ses  under 
den  tjockare  ändan  af  täckstenen,  som  olidit  najrot  ät 
sidan,  så  att  den  andra  ändan  nu  hvilar  på  en  sten, 
som  tillfälligtvis  låg  i  vägen.  Grafkammarens  andra 
vägghäll  befinner  sig  under  täckstenen. 

I  grafkammarn  företogs  en  gång  af  en  bonde,  be- 
rättades det  mig,  en  undersökning  och  han  fann  der 
skelettet  af  en  menniska,  —  säi-skildt  omtalades  hufvud- 


Fia;.  1. 


skålen  —  samt  en  mycket  stor  l)ila  eller  mejsel  af  slipad 
tlinta.  Uppgiften  lemnades  mig  af  herr  Montan,  som 
bodde  vid  stället,  när  undersökningen  skedde,  och  fvn- 
det  svarar  så  fullkomligt  mot  livad  man  kunde  vänta 
på  grund  af  de  fynd,  som  andra  doser  lemnat,  att  be- 
rättelsen synes  mig  förtjena  tillit.  Grafkammaren  är 
ännu  öppen  åt  hafssidan  och  är  delvis  fylld  med  sand. 
A  norra  och  södra  sidan  bildades  väggen  af  en  stor  ])å 
kant  stående  häll,  6,5  fot  lång.  Den  vestra  \äggen, 
bildad  likaledes  af  en  häll,  var  3,1   fot  läng. 

Hela  det  icke  obetydliga  sandfältet  kring  denna 
graflemning  var  öfversålladt  med  flintskärfvor,  hvilka  lago 
icke  allenast  på  ytan,  utan  äfveii  j);i  ett  par  tums  djup 
ned   i   sanden.     De   allra   flesta  skärfvorna  hade,  att  döma 


10  HANS  HILDEBRAND.  10 

efter  dera^  skar])a  kanter,  tillkommit  såsom  aftall  under 
tillhuonning-  af  fliiitredskap.  Bhind  alla  dessa  spillror 
lyckades  det  mig  att  finna  fem  s.  k.  skrapare  af  flinta,  af 
hvilka  den  finast  arl)etade  afbildas  (fig.  2).  En  vallflicka, 
som  kom  med  sina  kor  gäende  öfver  fältet,  u})pgaf,  att 
hon  flera  gånger  funnit  mäi-kvärdiga,  arbetade  flintsaker 
derstädes,  hvilka  skidle  hnnas  i  fars  skåp.  Men  fadren, 
som  jag  u})})sökte,  hade  sålt  sakerna  a  t  en  resande.  Man 
kan  således  vara  temligen  viss,  att  dessa  flintsaker  till- 
höi'a   den   slipade   flintans   ålder,   emedan  de  väl  i  annat 

fall  svårligen  ådragit  sig  flickans  upp- 
^\  märksamhet   eller   den   resandes   köp- 

Ivstnad. 

Bland  fiintskiirfvorna  fiinnos  sprid- 
da  skärfvor   af  lerkärl.      Bland   dessa 
äro    månira    af   synnerlijren    o-rof   be- 
skaffenhet,    tjocka,    till    färgen    svart- 
^'=- -■  gi'åa,    å    ena    ytan    gulröda,    inneslu- 

tande stora  qvartskorn.  Andra  åter  hafva  alltigenom 
samma  fär<>'  och  äro  fria  frän  sten-inblandnino;.  Med 
afseende  på  formen  har  jag  intet  att  meddela  om  det 
fön-a  slagets  kärl.  Fragmenter  af  det  andra  slaget 
visa,  att  några  kärl  varit  up{)till  försedda  med  en  tem- 
liiren  vid  hals.  Ett  fra"inent  af  en  öfverkant  visar  en 
enkel  onuring,  0,8  dec.-tum  bred,  åstadkommen  der- 
igenom,  att  man  med  ändan  af  en  pinne  gjort  runda 
intryck  i  den  mjuka  massan,  i  sneda  rader  frän  öfver- 
kanten.  E.tt  annat,  litet  f]'agment  af  en  öfverkant  äi' 
prydt  dei'igenom,  att  man  kring  kärlet,  innan  det  tor- 
kat, lindat  i  några  hvarf  ett  snöre,  som  lemnat  temligen 
djupa   intryck. 

På  fältet  rundt  omkring  grafven  ser  man  en  och 
annan  lindrig,  rund  upphöjning.  När  sanden  aflägsnas, 
finiici-  man  derunder  ett  golf,  ])ildadt  af  ^anliga  hand- 
stenar,   mellan    och    under    Iivilka   finnas  icke  obetydliga 


11  UNDERSÖKNINGAR   I   SKÅNE.  11 

förråd  af  kolst}bb  och  sturrc  kol.  \'i  liafva  liiii'  såle- 
des eldstäder,  livilka  förblifvit  orubbade,  tack  vare  den 
skylande  sanden.  Annat  än  kol  lyckades  det  mig  icke 
att  upptäcka  i  ocji  under  dem,  icke  det  minstn,  frair- 
ment  af  ben^). 

Ett  försök  att  förklara  tillvaron  af  dessa  fornlem- 
ninirar  skall  lemnas,  sedan  jag  omtalat  ett  annat  fvnd- 
ställe. 

Frän  Hafänu:  uick  iao-  vidare  inåt  land,  i  närheten 
af  än.  Rundt  omkring  den  närmaste  gärden  i  Skippar})S 
by  tinnes  en  praktfull  samling  af  resta  stenar.  Jag  upp- 
mätte afståndet  mellan  de  olika  stenarne  och  mätte  de 
ansenligastes  storlek.  Här  äro  icke  mindre  än  sextiotre 
stenar,  af  hvilka  några  visserligen  stå  i  rader,  men  för 
öfrigt  kan  man  svårligen  spåra  nägoii  bestämd  })lan, 
enligt  hvilken  platser  blifvit  bestämda  åt  dem.  Såsom 
prof  på  storleken  kunna  följande  mått  anföras,  (den  första 
siöVan  angifver  längden,  den  andra  bredden,  den  tredje 
tjockleken,  allt  i  fot  och  decimaltum)  —  8,6X2,5X2,5  — 
7,5X2,7X2,4  —  6,5X2X1,5  —  5,9X2,5X2  —  5,7X2,5X2,3  — 
5,6X2,8X1,8  —  5,6X2,6X1,5  —  5,2X2x2. 

Sägner  i  orten  synas  icke  hafva  nägot  att  förtäljn 
om  uppkomsten  af  detta  imponerande  fornminne.  Att 
der  har  stått  en  strid,  trur  man  naturligtvis,  då  man 
snart  sagdt  allestädes  söker  så  förklara  tillkomsten  af 
en  samling  af  resta  stenar  eller  af  en  flock  grafhögar. 
Häfdatecknarne  hafva  deremot  icke  varit  sena  att  finna  en 
förklaring.  Enligt  Saxo  stridde  Ragnar  Lodbrok  vid  Hvitu- 
by^)  och  Hvitaby  socken  ligger  strax  söder  om  Raflundu: 
alltså   torde  stenarne  vara  uppresta  till  miime  af  denna 


')  Liknande  eldstäder,  bildade  af  handstenar,  äro  funna  i  de  danska 
afskrädeshögarne  friiu  stcnälderu.  Se  t.  ex.  l'ndersÖ2:elser  i  geolog-isk- 
antiqvarisk  Retning.  Fortsitttelse  N:r  1,  s.  70,  71.  liafängs-eldstäderna 
torde  dock  höra  till  den  slipade  stenens  ålder. 

-)  Eegnerus  Scanos  apud  Whiteby  vicum   obtrivit.  s.  443. 


12  HANS   HILDEBRAND.  12 

drabbning.  Man  kan  visserligen  invända,  att  om  striden 
stod  vid  Hvitaby,  l)orde  stenarne  hafva  blifvit  resta  in- 
vid denna  by  och  icke  i  en  annan  socken.  Man  kan 
vtterligare  .invända,  att  slaget  vid  Hvitab}',  liksom  så 
mycket  annat,  som  rör  Ragnar  Lodbrok,  har  ytterst  tve- 
tydiga anspråk  på  historisk  trovärdighet,  samt  att  under 
det  Saxo  hänför  Hvitaby  till  Skåne,  låta  Isländingarne 
det  ligga  i  utlandet ^).  Sannolikast  synes  det  mig  vara, 
att  alla  dessa  resta  stenar  tillhöra  bronsåldern.  Folket 
talade  ock  om  fynd,  som  skulle  hafva  anträffats  i  ste- 
narnes  närhet,  och  som,  att  döma  efter  berättelserna, 
])orde  hänföras  till  bronsåldern;  men  till  berättelser,  så 
orediga,  som  de,  hvilka  jag  hörde,  kan  man  ej  sätta 
mycken  lit. 

I  närheten  af  dessa  stensättninfi;ar,  i  riktnino;  åt 
Raflunda,  fann  jag  en  låg  kulle  af  17  stegs  diameter 
och  invid  denna  en  oval  stensättning,  med  diametrar 
af  22  och  18  stegs  längd,  af  hvilken  tio  klumpstenar 
äro  qvar. 

Från  Rafiunda  företog  jag  en  utflykt  till  det  vackra 
Kiviks-Esperöd,  hvars  disponent  herr  Oscar  Areschoug 
förärade  till  Statens  Sandingar  en  synnerligen  fint  ar- 
betad pilspets  af  flinta  (luv.  4137).  I  hans  sällskap  be- 
såg jag  i  Es[)eröd.s  [)ark  en  stensättning  af  klumpstenar 
med  hög  (nu  liggande)  midtsten*');  samt  det  invid  rå- 
gången mellan  Esperöd  och  Mellby,  å  det  senares  egor 
liggande  s.  k.  Kiviks-monumentet  (Bredarör).  Platsen 
är  snyggt  hållen,  men  har  blifvit  beröfvad  de  träd,  som 
förr  prydde  den.  Återstoden  af  roset,  som  synes  varit 
rill   oii   d(d   l)ildadt   af  mycket  små  stenar,   är  u])plagdt  i 

')  lliifriivalds  söner  anffillo  en  hcfiistad  stad,  Mvitahv,  livilkcii  efter 
l)erättelseiis  sainmanliaii^f,  tydlijjeii  af  saji:aiis  nedskrilVarc  ausjigs  liji^fja 
tjäiran.  Namnet  fiirekouuner  äfvcn  uti  en  till  berättelsen  lögad  visa. 
Fornaldar  Sögur  Xorölanda,   I,   s.   252,   254. 

-)  Stcnsättningen   var  37  fot  läng  oeli   26   fot  l)re(l. 


13  LNnF,RSÖKNIN(;AK    I    SKÄNK.  13 

flera  smärre  rö«en,  Sjelfva  grafven  täckes  af  ett  liahii- 
tak^),  soin  nu   börjar  blifva  l^ristfälligt. 

KiviksoTafveii  liar  redan  läno-e  ådrai^-it  si"'  de  lärdes 
uppniärksandiet  oeli  siirskildt  har  den  nnder  den  sista 
tiden  vunnit  europeisk  ryktbarhet.  Det  iir  en  hällkista 
inom  ett  stenrör,  och  dess  märkvärdighet  ligger  deri, 
att  på  kistans  hällar  äro  figurer  inristade").  Man  synes 
kunna  med  full  rätt  hänföra  denna  graf  till  bronsåldern, 
så  mycket  hellre  som  Sveriges  öfriga  hällristningar  s} - 
nas  stå  i  sammanhang  med  bronsålderns  kultur"^). 

Kistans  väggar  synas  från  början  hafva  varit  bil- 
dade af  tio  stenar,  fvra  i  hvardera  lånoväo-o-en,  en  för 
hvardera  gafveln,  hvarförutan  taket  skall  hafva  bestått 
af  tre  hällar.  Nu  kommer  man  in  genom  ö[)})ni]igen 
efter  den  ena  gafvelhällen  och  takhällarne  ersättas  af  det 
nyssomtalade  halmtaket.  Af  de  bildtecknade  stenarne 
återstå  allenast  fem.  De  två  ytterligare,  som  förr  fun- 
nos,  äro  nu  förlorade;  de  saknades  redan  år  1800. 

Det  är  eo-entlio^en  trenne  afteeknino-ar  af  dessa  bild- 
stenar,  som  man  har  att  hälla  sig  till,  Hilfelings  i  Fors- 


^)  Eller  skulle  de  smärre  röseua  vara  gamla?  Professor  Nilsson 
säg-er  (Bronsåldern  s.  2):  »Bredarör  består  af  ett  ännu  betydligt  stenrör, 
på  alla  sidor  omgifvet  af  vid  pass  tjugu  mindre.»  Sjöborg,  som  år  ISUO 
besökte  stället  och  år  1814  sökte  återställa  grafven  i  gammalt  skick, 
talar  i  sina  Samlingar  III,  s.  143  (år  1880)  allenast  om  ett  röse.  Likaså 
Forssenius  år  1780  (De  mouumento  Kivikensi  s.  8),  med  uppgift,  att 
detta  rör  hade  i  omkrets  400  steg.  Linné,  som  besökte  platsen  år  1749, 
talar  ej  om  mer  än  ett  röse,  »peuningegrafven.»  (Skånska  Kesan  s.  127).  — 
Grafröset  jämte  dess  närmaste  omgifning  är  vid  ett  skifte,  förrättadt  ar 
1863,  undantaget  fiir  kronans  räkning  jämte  en  gångväg  fram  till  roset 
öfver  egorna  till  rustliållet  Mellby   i\:o  3. 

^)  I  roset  utanför  den  stora  kistan  anträffades  af  Sjöborg  en  annan, 
mycket  mindre  kista. 

•')  Jfr  B.  E.  llildcbrands  uppsats  i  Antiqvarisk  Tidskrift  för  Sverige 
II,  s.  417  1".  Kistan  är  till  utseende  oeli  storlek  lik  andra  hällkistor 
för  deu  äldre  bronsålderns  obrända  lik.  llr  kyrkoherditi  \\  iede  säger,  i 
ett  enskildt  bref,  sig  hafva  hört,  att  en  liknande  hällkista,  med  inristade 
figurer  å  stenarne,  blifvit  funnen  på  Väfversunda  kyrkogård  (Östergötland), 
hvilka   liällav  iien;ist   fiirstördes  af  arbetsfolket. 


14  HAN8    IIILDEBRAND.  14 

.seiiii  dispiitatioii  af  ar  1780'),  Sjöborgs  i  lians  Sainlin- 
o-ar  III  af  år  1830,  samt  vice  Pastor  Lvindbero-s  i  Nils- 
sons  Bronsålder  af  år  1862,  af  hvilka  dock  Sjöborgs 
knappt  förtjenar  nämnas  vid  sidan  af  de  tvenne  andra. 
Vid  mitt  besök  hade  jag  fatt  frän  h^speröd  medtaga  ett 
exemplar  af  Forssenii  dispntation,  med  livars  teckning 
iao;  jämförde  ristninorarne;  men  da  lir  Nilssons  aHiete  är 
tillgängligt  för  en  större  allmänhet,  anknyter  jag  vid  de 
i   detta  intagna  iigurerna  (s.   5)  mina  anmärkningar. 

Stenen  1  (hos  Nilsson)  fans  ej  pa  Sjöborgs  tid,  och 
är  sedan  dess  ej  återfunnen.  Midttio•^lren  å  denna  sten 
har  hos  professor  Nilsson  tecknats  bredare  än  å  Hilfe- 
lings  planch,  på  grund  af  de  andra,  af  honom  citerade 
tigurerna.  Jag  skulle  icke  för  min  del  hafva  vågat  före- 
tao'a  en  sådan  ändriu":,  da  Hilfeling-s  tecknini»-  i  allmän- 
het  visar  sig  vara  mycket  trogen'). 

')  Disputatioiien  citeras  alltid  under  Lagerbrings  namn,  men  är  tyd- 
ligen författad  af  respoudcuteu  Anders  Cliristoplier  Forssenius  (jfr  hans 
dedikation  till  Lagerhring).  Lagerbring  ansåg  dock  redan  1776  monu- 
mentet vara  af  romerskt  ursprung.     Svea  Kikes  Historia  III,  s.   588. 

-)  »Käglan  pä  stenen  N:o  1  iir  (hos  Ililfeling)  för  smal  i  jemförelse 
med  samma  figur  på  alla  de  andra  ritningarne»,  säger  professor  Kilsson 
i  förordet  till  Bronsåldern.  Men  Sjöborg,  som  icke  sjelf  såg  den  ifråga- 
\arande  stenen,  har  återgifvit  llilfeliugs  tigur.  Af  de  återstående  fyra 
teekningarne  lär  Meusels,  Gesehiehtsforscher  Y.  s.  54,  (livilket  arbete  icke 
linnes  i  Kongl.  Bibliotheket,  så  att  JMg  sjelf  har  ej  kunnat  kontrollera)  vara 
eii  kopia  af  Ililfelings  (enligt  Sjöi)orgs  Samlingar  III,  s.  143).  En  annan 
är  utfclrd  af  asessor  isils  Wessmau,  en  tredje  under  hans  tillsyn  af  Fr. 
Feldt,  hvilka  l)åda,  såsom  temligen  säkert  återgifvande  Wessmans  upp- 
fattning, niir  han  år  1756  besåg  kistan,  hafva  i  det  närmaste  sanuna 
upprinnelse  ocii  s;iled(;s  måste  betraktas  icke  som  tvenne,  utan  som  ett 
enda  vitne.  Den  sista  teckningen  utförd(!s  af  N.  \{.  Brocman  år  1764. 
Det  är  således  mot  Ililfelings  vitsord  allenast  tvenne  afvikande.  Men  af 
dessa  är  Broemans,  eldigt  professor  Nilsson,  »(len  siinista  af  alla»,  och 
Wessmans  iir,  <'uligt  Forssenius  (och  Lagerbring)  »elcgantior  justo»,  enligt 
Nilsson,  »den  grannaste,  men  i  flera  fall  mycket  felaktig.»  På  grund 
liäraf  anser  jag  min  i  texten  framstälda  betänklighet,  att  på  grund  af 
tvenne  erkändt  niiii(b'e  trogna  teckningar  iiinlia  Ililfelings  syniu-rligen 
trogna,  vara  beiiittigad.  [.lag  har  sedan  IVitT  kopior  af  Mensels  teckningar. 
De  äro  icke  lånade  från  ililfeling.  hroenians  teckning  (Kongl.  Hibl.  gnil 
sign.  F.  e.  24)  är  under  all  kritik.  Wessmans  (Kongl.  Bibi.  portfölj  med 
»Teckningar    af  Svenska    fornlemningar»)    är  i  hög   grad   otrogen.      Hafva 


lö  ijndkr.sokmn(;ar  i  skAne.  15 

Stencil  2   är  nå  ett  otillfredsställande  sätt  återiiifven 

A  C: 

af  Hilfeling,  bättre  af  Sjöborg-,  bäst  hos  Nilsson.  Mig 
lyckades  det  dock  icke,  att  upjjtäcka  nici"  än  fem  upp- 
stående, i  öfre  ändan  kluni[)foi'inade  linier,  af  hvilka 
dessutom  den  främsta  var  något  krökt.  Ofver  skQp})S- 
figureii  kunde  jag  skönja  svaga  spår  af  andra  ristningar. 

Stenen  3,  temligcn  troget  atergifven  af  Hilfcling, 
fullt  troget  hos  Nilsson. 

Stenen  4.  Hilfcling  har  badc  pa  den  förra  och 
denna  stenen  tecknat  tvenne  bölieformio-t  buirtade  linier, 
livilka  hos  Sjöborg  och  Nilsson  utbytts  mot  räta  spets- 
vinkliga  linier,  hvilket  är  fullkomligt  rätt  med  afseende 
på  stenen  tig.  3,  under  det  att  iig.  4  verkligen  har, 
såsom  Hilfclino:s  tecknin";  visar,  buijtade  linier. 

Stenen   5   innehåller  intet. 

Stenen   6   är  riktiiit  aftecknad   hos  alla    tro. 

Stenen  7.  Mot  figuren  hos  Nilsson  måste  anmärkas, 
att  de  8  likformade  hgurerna  i  nedersta  raden  icke  äi*o 
nedtill  tvärt  afslutade,  utan  afsinalna  nedåt  i  en  spets 
såsom  Hilfelings  teckning  utvisar^). 

Stenen  8  är  nu  förkommen.  Teckningen  hos  Nilsson 
f<)ljer  Hilfelings,  med  undantag  för  de  äfven  å  stenen  7 
förekommande  figurerna,  hvilka  äfven  här  fått  nedre 
ändan  tvärt  afskuren.  Då  denna  förändrin"'  icke  är  be- 
i'ättigad  a  stenen  7,  torde  den  ej  heller  här  böra  före- 
tagas. Sjöborgs  teckning  har  dessa  figurei*  nedåt  af- 
sinalnande. 

Att  lemna  en  tolkning  af  dessa  bilder,  vägar  jag 
icke,  då  man  har  så  föga  tillfälle  att  anställa  jämförelser 
med   andra  bilder  af  samma  slao-.     Här  förekomma,   lik- 

Meusels  fig"-.  en  nu  okänd  oriirinaltccknini:-,  som  oj  varit  (laliii-,  till  iiriind, 
beror  fnigan  om  »käglans»  form  liufViiilsakligen  pä  dennas  eller  pä  llilfe- 
ling-s  större  liemul.      Frågan  är  således  ännu  oviss]. 

')  Teckningarne.  som  ligga  till  grund  fVir  ligurerna  i  hr  Nilssons 
arbete,  utfördes  en  gäng,  »dä  vädret  var  skumt  och  regnigt.»  Detta  torde 
förklara,  att  tecknaren  icke  alltid  rätt  uppiattade  ligurerna  u  stenariu'. 


1(3  HANS    HlLDEBRAiXD.  llj 

som  i  andra  hällristningar,  biider  af  vapen  från  brons- 
åldern'); här  förekoniuia  samma  skeppsligurer,  som  i  an- 
di"a  hällristningar')  samt  på  bronsknifvar'^),  samma  f}r- 
ekriga  hjul  eller  sköldar,  som  å  andra  hällristningar;  man 
ser  här  ojäfaktiga  vitnesbörd  för  bruket  af  vagnar  och 
dra<rare,  hvilket  för  öfris^t  bevitnas  af  den  med  Kiviks- 
bildernas  vagn  nästan  alldeles  lika  vagnen  med  två  dra- 
gare  å  Villfara-stenen^).  Som  jag  väl  sett  Kiviks-grafvens 
figurer,  men  ännu  icke  varit  i  tillfälle  att  med  eo^na  öo^on 
granska  andra  hällristningar,  kan  jag  icke  på  grund  af 
egen  erfarenhet  afgöra,  huruvida  någon  skiljaktighet  i 
utförandet  linnes.  Enligt  Brunius  har  arbetssättet  varit 
detsamma").  Men  då  man  pa  Kiviks-grafvens  stenar  hade 
ett  begränsadt  utrymme,  måste  man  vinnlägga  sig  om 
att  utföra  figurerna  i  mindre  skala  och  finare. 

Jag  företog  vidare  en  utflygt  till  Raskarum,  S:t 
Olofs  församling,  för  att  der  bese  en  liten  enskild  sam- 
ling, men  egaren  var  frånvarande  och  hade  sina  forn- 
saker  med  sig,  så  att  jag  fann  allenast  några  obetydliga 
stensaker  samt  ett  emaljeradt  knifskaft  af  renaissance- 
arbete'^). 

Tätt  invid  Raskarum  fans  i  en  hage  små  jordupp- 
höjningar, temligen  regelbundna  och  till  utseendet  lik- 
nande moderna  m-afkullar.  Vid  orräfninir  i  en  sådan  för- 
höjning  fans  dock  intet  som  antydde,  att  den  var  ett 
arbete  af  menniskohand.  En  husman,  som  biträdde  vid 
gräfningen,  hade  förr  bott  vid  Ingelstads  gård,  i  socknen 


')  iMed  yxorna  A  stetieii  1  kunna  särskiklt  jäuitöras  de  två  vackra 
bronsyxoina  frän  Södermanland  (Inv.  .3573),  aftrckiiadc  i  Aarböger  for 
Nord.'  Oldkyndigliet   1866,   s.    135. 

-)  Jfr  tif^urer  flerstädes  i  ]?runii  Försök  till  förklaringar  öfver  llall- 
ristninj^ar. 

^)  Se  t.   ex.   Worsaacs  Afbildninger  fig.    172 — 175. 

*)  Afljildad  hos  Nilsson  s.   130. 

■'')  Hällristningar  s.   145  f. 

")  Af  samma  slag  som   tig.    1    pii   tab.   2   i   Idiinas  tionde   liiifte. 


17  UNDERSÖKNINGAR    I    SKÅNE.  17 

och  häradet  af  samma  namn,  och  sade  sig  der,  under 
plöjning  invid  en  större  grafkulle,  kalhid  Grämölla, 
hafva  funnit  en  »läderpcng».  Jag  blef  naturligtvis  in- 
tresserad af  att  träffa  en  person,  som  sjelf  sett  dessa 
s.  k.  pengar  —  fynd  af  dylika  hafva,  som  bekant,  mer 
än  en  gång  blifvit  omtalade  \)  —  och  gjorde  derföre  när- 
mare förfrågningar.  Enlio^t  de  tullkomliii:t  t^•dliora  svar 
jag  fick,  hade  »pengen»  varit  rund  och  gjord  af  läder; 
i  midten  hade  varit  ett  litet  hål  och  strax  innanför  ut- 
kanten hade  sutit  fyra  nitnaglar  af  —  silfver,  hvilka 
hittaren  fått  sälja  såsom  silfver  åt  en  kringvandrande 
jude.  Jag  ritade  i  min  anteckningsbok  en  figur  i  en- 
lighet med  beskrifningen  och  denna  godkändes  fullkom- 
ligt af  hittaren,  som  tillade,  att  möjligen  hade  äfven  i 
midthålet  funnits  en  silfvernaffel. 

Att  något  har  blifvit  funnet,  hvilket  af  allmogen 
anses  vara  »mynt»,  bevisar  naturligtvis  icke,  att  dessa 
läderbitar  verkligen  varit  använda  i  denna  egenskap,  och 
på  grund  af  denna  tolkning  är  man  således  icke  berät- 
tigad att  anse  dessa  fornsaker  vara  vitnen  om  en  för- 
bindelse med  Fenicerne,  helst  beskrifningen  af  de  läder- 
mynttecken, som  de  uppgifvas  hafva  egt,  ingalunda  pas- 
sar in  på  de  så  kallade  lädermynt,  som  blifvit  funna 
i  Sverige.  Men  äfven  utan  allt  sammanhang  med  yr- 
kandet om  ett  feniciskt  inflyttande  på  vår  bronsålder, 
ega  dessa  läderbitar,  i  synnerhet  så  länge  deras  bestäm- 
melse och  till  och  med  deras  ålder  icke  är  fullt  bestämd, 
ett  icke  obetydligt  intresse.  En  af  de  fyndberättelser, 
som  professor  Nilsson  anför,  omtalar  »lädermynt»  med 
metallnaglar,  fuinia  jämte  aska  och  brända  ben  i  en 
kruka,  hvilken  var  insatt  i  en  o-rafhöjr.  Ett  sådant  be- 
grafningssätt   kan   tillhöra   såväl  den  yngre  bronsåldern, 

')  För  mig  har  omtalats,  efter  bönders  berättelser,  ett  dylikt  fyud 
från  Blekinge,  men  min  sagesman  kände  icke  närmare  fyndomständig- 
heterna. 

Antiqv.  Tidtkrift.    3.  2 


18  HANS   HILDEBRAXD.  18 

som  jernåldern,  ehuru  man  i  fråga  om  ett  skånskt  fynd 
kanske  snarare  tänker  på  det  förra  alternativet.  A  an- 
dra sidan  kan  det  så  kallade  myntet  frän  Gråmöllan 
icke  hänföras  till  bronsåldern,  för  så  vidt  nao^larne  voro 
af  silfver.  Frågan  om  dessa  läderbitar  med  naglar  måste 
således  hänskjutas  till  framtiden,  då  man  torde  få  till- 
fälle att  anträffa  och  vetenskapligt  undersöka  nya  fynd. 
Till  dess  är  det  åtminstone  mycket  osäkert,  om  de  till- 
höra bronsåldern,  liksom  man  ännu  intet  vet  om  deras 
bestämmelse^). 

Innan  jag  lemnade  denna  del  af  Skåne  besökte  jag 
rusthållaren  Arvid  Andersson  i  Brösarp,  för  att  bese 
hans  samling  af  fornsaker.  Der  fann  jag  utom  annat, 
tvenne  bilor,  fem  räta  mejslar,  en  smal  hålmejsel,  en 
knif  och  fyra  spåner  af  flinta,  en  stenyxa  med  hål,  en 
aflång  sten  med  en  ränna  tvärt  öfver  midten  samt  en 
facetterad  slipsten,  funnen  i  Tranås  socken,  liggande 
jämnsides  med  den  största  af  flintmejslarne  i  samlingen. 
Arvid  Andersson  lofvade,  att  sedan  han  något  förökat 
sin  ganska  vackra  samling,  öfverlemna  denna  till  Statens 
Historiska  Museum. 

Något  norr  om  den  å,  som  i  sitt  nedre  lopp  skiljer 
Raflunda  och  Magiehems  socknar,  begynner  invid  hafs- 
stranden  en  sandås,  delvis  skogbevuxen,  som  sträcker 
sig  i  norr  ända  till  Helga-åns  södra  mynningsarm  (mel- 


')  Det  förtjcnar  anföras,  att  Filip  de  Coinmines  säger  i  boken  5, 
kap.  18:  Et  mit  (le  Roy  Jean)  le  royaume  en  si  grande  pauvreté  qu'il 
y  avait  long  temps  raonnoye  corame  de  cuir,  qui  avoit  un  petit  elou 
d'argent.  I  Du  Canges  Glossarium  anföres  iifvcn  ett  annat  yttrande  af 
Guido  papa:  ponamns,  quod  a  terapore  veuditionis  oitra  facta  est  Moneta 
de  corio,  sieut  luit  tenipore  captivitatis  regis  Johannis,  de  (jua  uioueta, 
licet  currihilis  sit,  centuni  floreni  non  valeut  duos  florenos  de  Moneta 
currente  tempore  contractus  o.  s.  v.  I  glossariet  uttalas  dock  tvifvel, 
Imruvida  man  får  taga  dessa  yttranden  efter  bokstafvcn.  Berättelser  finnas 
äfven  om  bruk  af  lädermynt  såväl  i  Frankrike  under  äldre  tid  (frusta  de 
corio  eum  intixo  clavo  aureo  vel  argenteo  majori  vel  miuori,  et  secundum 
hoc  erat  majoris  pretii   vel   minoris)  som  annorstädes. 


19  UNDERSÖKNINGAR   T    SKÅNE.  19 

lan  Yngsjö  och  hafvet).  Innanför  åsen,  mellan  denna 
och  det  högre  landet,  der  Magiehems  kyrka  och  Olseröds 
by  ligga,  är  en  sidländ  trakt,  som  synes  ga.  ända  upp 
till  Yngsjö.  x\sen  har  således  fordom  varit  en  ö  eller 
åtminstone  en  lång  och  smal,  från  söder  utgående  land- 
tunga. När  jag  från  Olseröd  gick  ned  till  Furuboda, 
som  ligger  invid  vestra  utkanten  af  åsen,  fann  jag  tyd- 
ligt markens  vattensjukhet,  och  min  vägvisare,  som  bodde 
i  Furuboda  och  var  barnfödd  der,  visste  af  egen  erfaren- 
het berätta,  att  denna  sträcka  förr  stått  under  vatten; 
hans  fader  hade  dessutom  i  mossen,  som  nu  börjat  odlas, 
funnit  lemnino;ar  af  en  farkost. 

Midt  för  Furuboda,  på  åsens  östra  sida,  ligger  den 
ofta  omtalade  Lindorma-backen.  Denna  benämnin"-  be- 
gagnas  dock  icke  nu  af  folket  i  orten,  som  i  stället  an- 
vänder namnet  Flintbacken,  men  min  vägvisare  hade  hört 
det  förra  namnet  i  sin   barndom. 

Mellan  åsen  och  stranden  ligger  här  ett  öppet  fält, 
som  upptill  är  något  ojämnt,  men  sedan  blir  slätare  och 
sänker  sig  med  en  skarp  afsats  mot  vattnet.  Större 
delen  af  denna  3^ta,  ofvanför  afsatsen,  är  betäckt  af  fiint- 
skärfvor,  af  hvilka  de  allraflesta  bära  tydliga  märken 
af  bearbetning.  Bland  dessa  afslagna  skärfvor  finner 
man  ett  och  annat  fullfärdigt  redskap,  i  synnerhet  hjcrt- 
formiga  samt  tväreggade  pilspetsar.  Alla  dessa  föremål 
af  flinta  betäcka  sjelfva  ytan  af  fältet;  gräfver  man  blott 
med  handen  ned  under  denna,  finner  man  intet  annat 
än  sand.  Detta  utgör  således  en  ganska  väsentlig  skil- 
nad  mellan  Lindorma-backen  och  flintfältet  vid  Haf- 
äno;  i  Raflunda. 

Vid  ini"('  ändan  af  den  öppna  platsen  ser  man  en 
utskjutande  arm  af  åsen.  Denna  hade,  enligt  min  väg- 
visares uppgift,  förr  gått  mycket  längre  fram  p:i  fältet, 
der  det  dessutom  funnits  tvenne  andra  åsarmar,  Xagot 
under   toppen    af  dc-n    nu    ([varvarande    syntes    ett  tunnt 


20  HANS   HILDEBRAND.  20 

lasrer  af  flinta.  Ofvanför  detta  var  åsen  temlio;en  tvärt 
afskuren,  nedanför  åter  sluttade  sandmassan  ned  mot 
fältet  och  denna  sluttande  del  var,  liksom  fältet,  öfver- 
sållad  med  flinta. 

Det  är  vinden,  som  här  åstadkommer  genomgri- 
pande förändringar.  Det  är  vinden,  som  bortsopat  de 
andra  åsarmarne  och  förkortat  den  återstående.  Så  ofta 
en  starkare  vestlig  storm  blåser,  försvinner  den  högsta 
delen  af  åsen,  sanden  rullar  ned  öfver  sluttningen  och 
med  sanden  följa  de  flint-  och  andra  stenstycken,  som 
blifvit,  genom  toppens  försvinnande,  blottade.  Det  är 
på  detta  sätt,  som  fältet  nedanföre  blifvit  öfversålladt 
med  flinta.  Häraf  beror  ock  olikheten  med 
Hafängfältet,  hvarest  flintan  synes  bilda  ett 
glest  lager  ofvanpå  den  gamla  jordytan,  som 
nu,  efter  att  lånare  tid  hafva  leo;at  betäckt 
af  sanden,   åter  kommit  i   dngen. 

På  fältet  samlade  jag  upp  en  mängd  flint- 
^''s  3.  skärfvor    af   olika    storlek    och    färgskiftning 

Katurlig  storlek.  . 

samt  fem  af  de  tväreggade  pilspetsarne  (fig. 
3).  Att  jag  icke  fann  flera  utarbetade  föremål  var  gan- 
ska naturligt,  då  fältet  förut  många  gånger  blifvit  genom- 
sökt af  fornsaks-samlare.  Deremot  fann  jag  på  sjelfva 
sluttningen  af  åsen,  tätt  nedanför  flintlagret,  den  fig.  4  af- 
bildade  stenmejseln'),  hvilken  förmodligen  kommit  fram 
under  den  starka  storm,  som  blåste  dagen  före  mitt 
besök. 

I  friherre  Arvid  Kurcks  fornsaks-sanding,  livilken 
år  1854  inköptes  för  Statens  Museum  (Inv.  2101)),  före- 
kommo  flera  föremål  frän  Lindormabacken,  nämligen 
större  serier  af  de  fig.  3  afbildade  tvära  flintpilarne 
samt  af  smala  flintsjjåner,  flera  exemplar  af  de  hg.  4 
afbildade  mejslarne,  ehuru  de  flesta  skadade,  flera  pilspet- 

')    Denna    mejsel    är    3,7    dec-luiu    läiiji^,    1,8    dec.-tnni    bred    öfver 
eggen. 


21 


UNDERSÖKNINGAR   I   SKÅNE. 


21 


sar,  hörande  till  don  ty[),  som  ätergifves  tig.  5,  några 
exemplar  af  groft  tillhuggna  raejselformade  redskap  af 
fiinta^)  samt  nAjjra  frao-menter  af  krukor,  förrådande 
samma  primitiva  arl)cte  som  Hafängs-fragmenterna '^).  Fri- 
herre Kurck  fäster  i  en  bilaga  till  sin  katalog  uppmärk- 
samheten   vid    de   tig.    o    afl)ildade   föremålen,   »som   här 


!Naturli<r  storlek. 


Fiff.   4. 


äro  lika  allmänna  och  lätta  att  anträffa,  som  annars  säll- 
synta bland  fornsakcr  från  andra  trakter. Blott  en 

gång  har  jag  erhållit  från  annat  håll  dylika  små  mejs- 
lar (pilspetsar]  hvilka,  tre  å  fyra  stycken,  voro  lika- 
ledes  hittade   i  sanden  vid  hafvet  i  närheten   af  Ystad.» 


')  De  påminna  mycket  om  fig.  1  m.  ^.  i  Worsaaes  aflKiiuUiiig-  Om 
Tvedclino^en  af  Steeuakleren  (ur  Videnskaberues  Solskabs  FöiliaiuUingar 
för  1861).  Kanterna  äro  vanligen  icke  jämna  och  tvära  som  på  dessa 
figurer,  utan  hopgaendc  i  en  skarp  kant,  men  eggen  är  bildad  pä  samma 
sätt,  genom  en  afslagning  frän  sidan. 

-)  De  äro  tjocka,  bildade  af  illa  slammad,  grusblandad  lera  af  svart- 
aktig  färg.  Den  lju?;r("Kla  ytan  synes  hafva  varit  utsatt  för  liastig  upp- 
värmning:. 


22  HANS   HILDEBRAND.  22 

Efter  de  fynduppgifter,  som  förekomma  å  spridda  stäl- 
len i  katalogen,  synes  man  å  detta  ställe  hafva  hittat  ett 
stort  antal  exemplar  af  samma  former  som  Lindorma- 
backen uppvisar.  Om  de  svarta  stenmejslarne  (fig.  4) 
anmärkes  af  friherre  Kurck,  att  de  »förekomma  endast 
pa  denna  (östra)  kust,  men  i  temligen  stort  antal». 

Etatsrädet  Worsaae  har,  såsom  bekant,  uppstält  en 
delning  af  stenåldern  i  tvenne  perioder,  en  äldre  och 
en  yngre,  den  äldre  med  rått  formade,  den  yngre  med 
finare  utarbetade  samt  slipade  flintredskap.  För  detta 
åtskiljande  talar  dels  olikheten  i  form,  dels  —  och  derpå 
får  man  icke  lägga  minsta  vigten  —  den  betydliga  skil- 
naden  i  antal  af  husdjur-arter,  hvilkas  lemningar  före- 
komma blandade  med  de  råare  och  med  de  bättre  ut- 
arbetade  flintsakerna.     Olikheten  i   l)eir2:e  afseenden  an- 

CO 

tyder  en   icke  obetydlig  skilnad   i  kultur. 

På  Lindormabacken  har  visserligen  icke  hittats,  så 
vidt  jag  vet,  slipad  fiinta,  men  väl  redskap  af  andra 
stenarter,  slipade.  De  der  talrikt  funna  flintpilarne,  så 
väl  de  hjertformade  urnupna  som  de  tväreggade,  före- 
komma icke  bland  fynden  i  de  danska  afskrädeshögarne, 
af  hvilka  likväl  så  måno:a  blifvit  ormidligt  undersökta,  att 
ett  dylikt  negativt  bevis  kan  hafva  gällande  kraft,  under 
det  att  åtminstone  de  hjertformiga  förekomma  med  sli- 
pade flintredskap  i  gånggrifter^). 

Deremot  höra  de  rått  tillhufrona  meiselformade  flin- 
torna    till    en    t}j),    som   förekommer  i  afskrädeshögarne. 

')  T.  tx.  uti  fil  vid  llanteus  jcnivägsstation  invid  Fnlköpiiif^,  sora 
undersöktes  hr  1868.  —  Det  torde  derföre  få  göras  någon  inskränkning 
i  professor  Nilssons  yttrande  (Stenåldern,  2:dra  upplagan,  s.  180:  »Hvad 
för  öfrigt  —  utom  de  tväreggade  piispetsarne  —  funnits  ])å  Lindornia- 
baeken,  hörer  till  de  råaste  flint  former,  sådana  som  fiuekonima  i  Danmark 
vid  Maribosjö.»  Ett  annat  fyndställe  tor  likartade  former  uppgifves  i  samma 
arbete  finnas  vid  Ijjuiigboda  (Juleboda?)  i  Uaflunda  socken.  Jag  hörde  i 
llaflunda  omtalas  en  ullintl)aeke"  vid  Julebodas  liafsstrand  (längst  norrut 
i  soeknen),  men  uppgifterna  voro  sä  sviifvaude,  att  jag  ieku  kunde  utreda, 
om  dermed  menades  Ijindormabaeken  elh^r  någon  likartad  fornlemningsplats. 


23  UNDERSÖKNINGAR   1   SKÅNE.  23 

Att  finna  denna  tillsammans  med  de  bättre  utarbetade 
föremålen,  är  visserligen  förvånande,  men  torde  kunna 
förklaras  på  samma  sätt  som  den  omständigheten,  att 
skrapare  förekomma  ibland  såväl  afskrädeshögarnes  forn- 
saker  som  gånggrifternas ;  ett  fortfarande  behof  föran- 
ledde begagnande  af  enahanda  redskap.  Det  kan  hända, 
att  de  här  ifrågavarande  redskapen  haft  en  sådan  enkel 
bestämmelse,  att  man  icke  ansett  sig  behöfva  eller  böra 
på  dem  nedlägga  något  synnerligt*  arbete. 

Om  de  tväreggade  pilspetsarnes  bestämmelse  hafva 
olika  menino-ar  blifvit  uttalade.  Jag-  har  här  beo;aonat 
uttr3'cket  pilspetsar  på  grund  af  den  erfarenhet  jag- 
gjorde  år  1862  i  Henry  Christys  vackra  samling  i  Lon- 
don, der,  jämte  en  af  dessa  tväreggade  pilspetsar,  fun- 
nos  djdika,  insatta  i  rörskaft  och  hittade  uti  Egypten^). 
Professor  Nilsson  har  i  den  nya  upplagan  af  sin  sten- 
ålder antagit  samma  benämning'). 

Att  företaga  en  systematisk  undersökning  af  Lind- 
ormabacken skulle,  i  följd  af  de  ansenliga  sandmassor, 
som  måste  undanrödjas,  förete  betydliga  svårigheter.  Det 
torde  vara  nödigt  att  öfverlåta  åt  vinden  aftäcknings- 
arbetet. 


^)  Jag  lAiiar  ur  justitierådet  C.  L.  Steinhauers  Catalotriie  of  a  collec- 

tion  of  ancient  and  modern  stoiie-irapleinents in  the  possession 

of  Henry  Christy,  F.  G.  S.,  F.  L.  S.,  etc,  London  1862  (icke  i  bok- 
handeln) följande   uppgift: 

"151.  En  sällsynt  pilspets,  som  i  stället  för  udd  har  en  rak  egg, 
^/^  tum  lång.  I  Köpenhamns  Old-Nordiske  Museum  finnas  några  af 
samma  slag,  men  de  äro  alla  funna  i  Skåne.  En  af  dem  är  funnen  till- 
sammans med  ett  litet  stycke  af  skaftet,  men  det  hade  likväl  varit 
mycket  tvifvelaktigt,  om  den  tjent  som  pilspets  eller  ej,  så  framt  icke 
några  gamla  egyptiska  pilar  med  lika,  men  mindre  stenspetsar  i  denna 
samling  ådagalagt,  att  dessa  vapen  verkligen  blifvit  använda  som  pil- 
spetsar. Liknande  pilar,  som  tillhört  de  gamla  Egypterne,  förvaras  i 
Leydens  museum.» 

")  Såsom  skäl  för  det  nya  namnet  anföres,  att  ett  af  dessa 
flintstycken    med    vidfästadt    skaft    blifvit    funnet    i    en    dansk    torfmosse. 

o  * 

Åsyftas  derraed  ett  annat  fynd  än  det  skånska,  som  omtalas  i  före- 
gående not? 


24  HANS  HILDEBRAND.  24 

Fraii  Linclormabacken  begaf  jag  mig  till  Christian- 
stad. Skolan  eger  en  liten  fornsaks-samling,  temligen 
välförsedd  med  stenålders-saker,  men  i  allmänhet  med 
mycket   knapphändiga   fyndnppgifter.     Jag  räknade   der 

25  hela  bilor  och  rätmejslar,  10  hålmejslar  och  3  smal- 
mejslar,  allt   af  flinta,   13  mejslar  af  annan  stenart  samt 

9  yxor  och  4  yxhammare  med  skafthal,  6  lansspetsar 
och  15  knifvar  af  flinta  m.  m.  Från  bronsåldern  funnos 
der  tvenne  dolkklingor  (af  den  ena  blott  öfra  delen),  2 
skaft-  och  3  hålcelter  samt  tre  bronsnålar,  en  med  öfver- 
delen  afbrnten,  en  upptill  krökt  och  försedd  med  rund, 
förgyld  skifva,  som  prydes  med  fem  koncentriska  rin- 
gar, en  tredje,  likaledes  upptill  böjd  och  försedd  med 
en  strierad,  förgyld  tvärstång.  Vigtigast  af  bronsålders- 
sakerna voro: 

1.  De  båda  halfvorna  af  en  täljstensform  för  gju- 
tande af  celter,  3,2  dec.-tum  lång,  1,9  dec.-tum  bred 
upptill,  1,8  dec.-tum  nedtill  och  1,6  dec.-tum  tjock  (båda 
halfvorna  sannnanlagda).  Dessa  gjutformar,  som  ega  syn- 
nerligen stor  likhet  med  de  i  Statens  Historiska  Museum 
förvarade  (Inv.  1518)  halfvorna  af  en  celtform,  äro  hit- 
tade i  Osterslöfs  by.  Hittaren,  som  insett  de  två  ste- 
narnes  bestämmelse,  hade  sammanbundit  halfvorna  och  i 
dem  hällt  smält  bly.  Den  så  tillkomna  blycelten,  hvil- 
ken  dock,  af  lätt  begripliga  skäl,  icke;  blifvit  ihålig, 
skänktes  af  hittaren,  då  jag  besökte  Osterslöf,  till  Sta- 
tens Historiska  Museum  (Inv.  4135). 

2.  En  annan  gjutformshalfva,  likaledes  af  täljsten, 
5,5  dec.-tum  läng,  och  1,.3  dec.-tum  tjock,  i  ena  ändan 
1,7,  i  den  andra  3,5  dec.-tum  bred.  På  ena  sidan  ser 
man  urgrö[)ningar  för  gjutande  af  fyra  brons-sågar,  på 
den  andra  för  gjutande  af  tvenne  knifblad,  det  ena  med 
tånge  och  från  bredare  bas  mot  spetsen  afsmalnande 
bhid,  det  andra  en  s.  k.  i-akkuif  af  simplaste  form.  Den 
förra    knifvcii,    livars    blad    iii'    prydt   med   streckade  tri- 


25  UNDERSÖKNINGAR   I    SKÅNE.  25 

angelsirater,  har  en  läiii;(l  af  ">  samt  cii  bredd  af  0,8 
dec.-tuiu,  den  senare  en  längd  af  4,6  och  i  tvärändan 
en  bredd  af  0,8  dec.-tum.  Denna  form  förutsätter  så- 
ledes en  annan  med  motsvarande  fördjupningar  å  sina 
båda  sidor  ^).  Tyvärr  är  fyndorten  icke  känd,  ehuru 
man  väl  kan  ta<ia  för  »xifvet,  att  den  lijrs^ei'  inom 
Christianstads-trakten. 

I  samlingen  finnas  dessutom  flera  jernyxor,  de  flesta 
frän  n}'are  tid. 

Mer  än  en  vecka  hade  jag  mitt  hnfvudcjvarter  i 
Fjelkestads  prostgärd,  hos  d:r  Ternström.  Derunder 
företog  jag  dels  vandringar  i  trakten,  dels  undersökning 
af  tvenne  grafhögar,  den  ena  från  sten-,  den  andra  från 
bronsåldern. 

Stenåldersgrafven  låg  helt  nära  Torseke  by  i  Fjelke- 
stads socken.  Det  var  ett  större  jordblandadt  stenrör, 
öfvervuxet  med  busksnår,  kalladt  Mullösa-backen,  något 
öfver  6  fot  högt.  Röret  var  väl  i  utkanterna  skadadt, 
men  då  man  kunde  något  när  skönja  de  ursprungliga 
konturerna,  uppmätte  jag  längden  (80  fot)  samt  bred- 
den (75  fot).  Sedan  jag  på  detta  sätt  funnit  rörets 
medelpunkt,  lät  jag  derifrån  och  till  utkanten,  i  s^tI- 
vestlig  riktning,  öppna  en  gång,  som  fördes  ned  ända 
till  den  ursprungliga  markens  yta.  Der  midtpunkten  be- 
fans  ligga,  syntes  en  hög  af  stenar  och  utomkring  denna 
tyckte  jag  mig  finna  lemningar  efter  en  af  klumpstenar 
bildad  krets,  20,3  fot  lång.  Under  denna  steidio])  vän- 
tade jag  mig  att  finna  kistan,  hvilket  de  vid  gräfnirgen 
använda  karlarne  funno  vara  mvcket  förnuftio-t,  ty  orten 
hade  en  gång-  haft  besök  af  en   man,  som   en-de  en  slai»-- 

')  Ett  formpar,  på  saiiinia  praktiska  sätt  iiiriitladt  tTir  duhhc-lt  ända- 
mål, är  fiiiiiift  i  Mark-l?iaii(lcnl)iii-g-  och  afbildadt  i  Liiidciisfliniits  Alter- 
thiiiner  uiiscrer  liciduisclieii  Vorzt-it.  Band  II.  liilftct  12.  Tat".  1.  tig.  1. 
Denna  form,  liksom  en  annan,  fimnoii  å  samma  ställe,  har  varit  afsedd  för 
gjutning  af  kuifvar,  mycket  iikuandc  diii  Un-va  af  de  liiir  ofvan  he- 
skrifna. 


26  HANS  HILDEBRAND.  26 

ruta,  och  denne  hade,  efter  begagnande  af  sitt  redskap, 
förklarat,  att  just  derunder  skulle  en  stor  skatt  ligga. 
Gräfningen  kräfde  i  det  närmaste  17  dagsverken,  för- 
delade på  3  dagar,  h vartill  kommer  undersökningen  af 
de  nedre  lagren  inom  kistan,  som  utfördes  af  mig  med 
tillhjelp  af  herr  tilosofie  kandidat  Alfred  Ternström. 
Nästan  dagen  i  ända  beskådades  arbetet  af  en  stor  grupj) 
intresserade  personer  af  olika  ålder,  alla  intagna  af  un- 
drande väntan  på  de  stora  skatter,  som  antagligen  skulle 
komma  i  dagen. 

Jag  fann  snart,  att  det  lilla  toppröset  —  som 
kanske  var  af  nyare  upprinnelse  —  och  stenkretsen, 
om  hvars  forntida  ursprung  jag  är  mera  säker,  icke  af- 
gåfvo  någon  riktig  fingervisning  för  sjelfva  grafvens  läge. 
Efter  ett  icke  obetydligt  fåfängt  arbete,  påträffades  om- 
sider i  kanten  af  den  vidgade  gången  väggstenar,  samt 
straxt  bortom  midtröset  den  inre  gafvelhällen  af  en 
väldig  hällkista,  som  lag  i"ätt  i  nori*  och  söder.  Väoj)-- 
hällarne  omgåfvos  närmast  af  en  mängd  små  stenar,  som 
tycktes  hafva  blifvit  nedhälda  mellan  kistans  väggar 
och  de  deiomkring  up})kastade  större  rörstenarne,  utan 
tvifvel  derföre,  att  de  smärre  stenarne  kunde  foaa  sia* 
tätare  till  hvarandra  och  derigenom  blifva  ett  fastare 
stöd  för  väggarne,  hvilka  annars  kanske  kunnat  af  tak- 
stcnarne,  der  sådane  funnos,  skjutas  utåt.  Utanför  ki- 
stan hittades  tvenne   hästtänder. 

Jag  lät  nu  blotta  kistans  uoi-ra  ända  samt  hela 
hennes  vestra  långsida,  borttog  den  betäckande  jorden, 
gräfde  ned  en  gång  utanför  den  södra  ändan  samt 
frigjorde  hela  östra  långväggens  öfverkant.  Att  blotta 
hela  östra  väggen  hade  fordrat  ett  drygt  arbete,  och 
beröfvat  väggstenarne  ett  visserligen  icke  obehöfligt  stöd. 

Kistan  l)efanns  var;i  uiiiiefär  20  fot  låui;  och  en- 
dast  (len  södra  hälften  var  föi'sedd  med  takstenar. 
Sedan  jag  genomgräft  hela   det  ol)etäckta  rummet,  fann 


27 


UNDERSÖKNINGAR   I   SKÅNE. 


2< 


jag  vid  dess  södra  ända,  under  kanten  af  den  nordli- 
gaste, takstenen,  en  af  ganska  tätt  lagda  klunipstenar 
bildad  mur.  Sedan  dessa  sedermera  blifvit  borttairna, 
fann  jag  nere  på  bottnen  tvärt  öfver 
grafven  en  hvassryggad,  låg  oeh  smal 
sten.  Kistan  var  på  detta  sätt  de- 
lad i  tvänne  särskilda  kamrar.  När 
den    norra   af  dessa  var  fullständigt 

c) 

undersökt,  aflyftes  med  jernspett  och 
trävigter  den  södra  ändans  takstenar, 
under  hvilka  jag  fann  ett  rum  af  i 
det  närmaste  samma  storlek  som  det 
förra,  men  med  vida  svagare  och 
mindre  väl  valda  väggstenar,  hvilka 
äfven  t3^cktes  hafva  lidit  något  af 
den  ofantliga  ofvan  verkande  tyng- 
den. Vid  södra  ändan  af  denna 
kammare  stod  tvärt  öfver,  mellan  de 
bada  väggarne,  en  låg,  smal  och  tem- 
ligen  skarpryggad  sten,  bildande  en 
slags  tröskel.  Stödd  mot  denna,  stod 
utmed  den  östra  väggen  en  smal, 
spetsig  sten,  som  minskade  portöpp- 
ningen. Mellan  deinia  sten  och  den 
vestra  väggen  låg,  öfver  tröskelste- 
nen,, parallelt  med  marken,  till  hälf- 
ten inskjutande  i  grafkistan,  en  större 
slät  häll.  Tak  i  porten  bildades  af 
kistans  stora  södra  takhall.  Det  hela 
förtydligas  i  tig.  7^).  Utanför  denna  purt  och  betäckt 
af  samma  taksten  gick  en  gång,  i  fortsättning  af  kistans 

^)  Botteiiafvelii  a,  sidostenarne  b,  b,  takstenen  c,  tröskelstenen  d,  inre 
sidostenen  e,  den  liggande  hällen/.  En  mycket  liknande  port()])pning  fann 
jag  i  ganggriCten  pä  Yetterlins-gårdens  egor  (Falköping),  som  iindersiik- 
tes  ar  1868  (tig.  8).  Skalan  i  tig.  7  och  8  är:  1  ^\ot  lika  nud  un- 
gefär 5  millimeter. 


Fig.  6. 


28 


HANS  HILDEBRAND. 


28 


läno-driktnino-  oms:ifven  af  tvenne  väo-o-stenar.  Dessa 
bildade  icke  en  fortsättning  af  kistans  väggstenar,  utan 
är  gången  redan  invid  kistan  något  smalare  än  denna  och 
bredden  aftager  ytterligare  mot  gängens  mynning.  Utan- 
för gången  vidtager  sjelfva  grafröset  med  dess  vanliga 
sammansättniniT  af  stenar  med  någ-on  tillblandnino^  af  iord. 
Takstenarne  voro  till  antalet  f3^ra,  alla  öfverskju- 
tande  kistans  bredd.  Der  det  i  utkanten  fans  något 
tomrum  mellan  de  stora  stenarne,  intogs,  detta  af  en 
som  kil  laod  sten.  Så  väl  var  taket  lao-dt,  att  det  for- 
drades  en  nosfiiTann  undersöknino-  af  foi2:arne  mellan  de 
olika  stenarne,  innan  det  var  möjligt  att  afiyfta  blocken. 


Fie.  8. 


Till  den  allmänna  skildringen  af  grafven  må  ytter- 
ligare nämnas,  att  väggstenarne  stodo  på  bottenalfven. 
Inom  kistan  fans  nederst,  ungefär  till  väggstenarnes 
halfva  höjd,  ett  gruslager  och  öfverst  ett  lager  af  mör- 
kare humusblandad  jord,  i  hvilken  funnos  större  och 
smii i-re   handstenar. 

Norra  kammarens  längd  —  intill  den  skarpryggade 
skiljestenen  —  var  11, .5  fot,  den  södra  kammarens  9  fot. 
Den  norra  kammarens  längd,  räknad  från  gafvelstenen 
till  skiljemuren,  var  likaledes  9  fot.  Kistans  inre  bredd 
vid  noi-ra  gafvelstenen  var  4,2  fot,  öfver  skiljestenen  4,3 
fot,  vid  södra  rmdan  8.5  fot.  Den  norra  gafvelhällens 
höjd   är   4,4   fot. 

Detaljundersökningen  gaf  följande  resultat: 

Dell  norra  kammaren  saknade, såsom  redan  ärnämndt, 
takhällar.      Xäi-    hela    kammai-cn     blifvit    blottad,   anträf- 


29  UNDERSÖKNINGAR    I   SKÅNE.  2U 

fades  inom  deniia  ett  la<icr  uf  luWot  oordentli":t  la<i:da 
stenar^  af  hvilka  den  största,  som  nådde  från  ena  väg<j;en 
till  den  andra,  var  4  fot  läng,  tre  fot  bred  och  lika 
tjock.  Mellan  och  närmast  under  dessa  stenar  fans 
m}lla.  Under  myllan  till  grafvens  botten  stenfritt  grus. 
En  och  annan  mindre  sten  l)ar  spar  af  att  liafva  varit 
utsatt  för  stark  eld.  Ibland  och  tätt  under  stenarne,  i 
myllan,  träffades  några  (icke  synnerligt  många)  ben  af 
nötkreatur,  häst  (en  stor  tand)  och  hund.  Der  fans 
äfven  på  några  ställen  i  stora  klumpar  skal  af  Unio 
pictorum  och  U.  crassus,  af  hvilka  många  trängt  litet 
djupare  ned. 

Under  myllan,  nere  i  gruset,  funnos  lemningarne 
af  menniskor.  Skeletten  hade  tydligen  icke  blifvit 
nedlagda  i  utsträckt  ställning,  ty  hvar  särskild  samling 
af  ben  intog  allenast  ett  obetydligt  utr3^mme  af  kistans 
botten  och  inom  hvar  höo;  lao-o  dessutom  benen  öfver 
Il  varandra.  De  voro  visserlioen  icke  i  så  o^od  ordnino- 
som  jag  haft  tillfälle  att  se  i  vestgötiska  gånggrifter  — 
och  de  kunde  ej  heller  vara  det,  då  här  icke  allenast 
den  öfverliggande  jorden,  utan  äfven  spridda  stenar 
tryckte  på  liken,  hvarigenom  förskjutningar  mellan  deras 
delar  måste  inträda  —  men  det  var  ändock  tillräckliot, 
för  att  visa,  att  liken  blifvit  nedsatta  i  sittande  ställnino-. 
Längs  den  östra  muren  upptog  jag  ben,  hörande  till  tre 
äldre  personer,  en  yngre  och  ett  barn.  Längs  den 
vestra  väggen  u.p[)tog  jag  ben  af  fyra  äldre  personer, 
en  yngre  och  ett  barn;  af  dem  funnos  benen  efter 
en  äldre  man  och  barnet  innanför  den  nordliiiaste 
stenen,  hvars  längd  var  3,8  fot.  Vid  framsidan  af  mel- 
lanmuren  funnos  ben  af  tvenne  äldre  personer  och  ett 
barn,  samt  inne  bland  och  under  murens  stenar  af  en 
äldre  och  en  yngre  person.  1  denna  grafkammare  hafva 
således  jordats  elfva  äldre  personer,  Rra  }ngre  och  tre 
barn.     Det  äi-    möjligt,  att    antalet    ursprungligen    varit 


30  HANS  HILDEBRAND.  30 

något  större.  1  kammarens  sydvestra  hörn  fans  bland 
meiniiskoben  ett  2,75  dec.-tnm  långt  nålbryne  af  svart 
skiffer,  ganska  väl  bevaradt^). 

Då  takstenar  här  saknades  och  det  således  var 
jemförelsevis  lätt  att  tränga  sig  ned  genom  rosets 
öfverliggande  stenar  och  mull,  var  denna  kammare  min- 
dre skyddad  mot  åverkan  än  den  södra.  Dock  märk- 
tes icke  det  minsta  spår  af  en  sådan.  Jag  anser 
det  vara  visst,  att  denna  kammare  eller  dess  inre  icke 
blifvit  på  minsta  sätt  rubbadt,  sedan  grafbyggarne  lem- 
nat   den,   förr  än  den  af  mig;  ledda  orräfninoren  beo;vnte. 

Den  södra  kammaren  var  bättre  skyddad.  Springorna 
mellan  väggstenarne  voro  här,  liksom  i  den  norra,  kilade. 
Takstenarne  voro  äfven  omsorgsfullt  kilade.  Mot  den 
norra  kammaren  fans  en  icke  mindre  än  2, .5  fot  tjock 
mur  af  klumpstenar,  lagda  tätt  inpå  hvarandra.  Den 
enda  öppning,  som  fans,  var  den  från  början  anbragta 
})ortöppningen,  men  för  att  nå  denna,  måste  man  arbeta 
sig  ned  genom  röret  till  dess  botten,  h vilket  visserligen 
icke  är  .något  lätt  arbete,  och  om  mvau  hunnit  så  djupt 
ned,  fann  man  sjelfva  portöppningen  fyld  af  ganska  tätt 
liggande  stenar^).  På  grund  af  allt  detta  kan  jag,  så- 
som fullkomligt  säkert,  påstå,  att  denna  grafkammare 
i  Maj  1869  var  i  fullkomligt  samma  skick,  som  den  lem- 
nades  af  stenåldersfolket  efter  den  sista  beo-rafnintren. 
Allt  hvad  af  mig  hittades  derinne,  har  legat  der  allt- 
sedan  denna  sista  beo^rafnino:. 

Jordfyllningen  derinne  gick  ända  up])  till  takste- 
narne. ( Ifvcrst  var  ett  tunt  iordlai»:er,  under  detta  — 
såsom   i   norra    kammaren  —  ett    la<rer    af    stenar    med 

o 

^)  Det  liadc,  sAsoin  ofta  ur  liäiulrlscii,  tvcinic  liiil,  som,  <>aoiul(!  snedt 
från  samma  punkt  a  den  tvära  öfverändan,  uiyniia  iit  å  tvenne  af  [img- 
sidorna.  Det  är  närmast  likt  tig.  1H2,  ])1.  VIII  i  Nilssons  Stenålder, 
2:dra   ii])plagan. 

'-)  Vvun  kistans  södra  ända  till  utkanten  af  roset  var  en  längd  af 
ungefär  20   fot. 


31  UNDERSÖKNfNGAR   I  SKÅNE.  31 

mylla  ibland  och  under  sig.  Nederst  —  som  i  den  norra 
kammaren  —  fans  grus.  Ibland  och  närmast  under  ste- 
narne  fann  jag  ett  sönderslaget  lerkärP)  samt  en  mängd 
ben  af  husdjur,  hörande  till  tvenne  hundar,  den  ena 
något  större  än  en  lapphund,  den  andra  en  hvalp,  ett 
nötkreatur,  icke  mycket  gammalt,  ej  heller  storvuxet, 
en  häst,  ej  heller  storvuxen,  tvenne  svin,  af  hvilka  det 
ena  varit  mycket  spädt,  samt  ett  får').  Musselskal  fun- 
nos  äfven  här,  ehuru  icke  synnerligen  talrika. 

I  nedersta  lagret,  i  gruset,  funnos  i  nordvestra  hör- 
net af  kammaren,  invid  vestra  långväggen,  benen  af 
tvenne  menniskor,  en  äldre  person  och  ett  barn.  Bland 
dessa  ben  hittades  en  väl  bevarad  och  väl  arbetad  flint- 
knif  med  fyrkantigt  skaft.  Hela  längden  är  6,9  dec- 
tum,  af  hvilka  2,2   komma  pä  skaftet^). 

Annars  fans  i  denna  del  af  grafven  intet.  Graf- 
kammarens  botten  var  åtminstone  till  en  del  belagd 
med  smärre  stenar. 

Sedan  undersökningen  var  slutad,  fyldes  grafkistan 
med  jord  och  sten,  takstenarne  pålades  ånyo  öfver  den 
södra  delen  och  roset  återstäldes  till  dess  ursprungliga 
utseende. 

Denna  graf  var  således  i  flera  afseenden  af  stort 
intresse. 

Det  förekommer  underligt,  att  den  norra  kammaren 
saknade  takstenar,  under  det  sådana  funnos  på  den 
södra.     Den   förres   väo-ostenar  voro  dock  i  öfverkanten 


*)  Bitarne    tillliönle    en    l)ukig-    skal    med    tjock,  nmdad  och   utvikt 

kant.     Massan    är    tjock,    bränningen    något    ojemn.  Ytan    synes  hafva 

blifvit,    innan    bränningen    företogs,   jämnad    medelst  en  trädpinne  e.   d. 
Lermassan  innehåller  smärre  sandkorn. 

-)  Om  beskaffenheten  af  dessa  ben  lemnar  jag  här  inga  närmare 
uppgifter,  då  de  torde  komma  att  systematiskt  beskrifvas  af  hr  professor 
Kinborg,  hvilken  jag  har  att  tacka  för  de  ofvan  meddelade  ostcologiska 
uppgifterna. 

■"')  Knifven  tillhör  samma  typ,  som  tig.  50,  pl.  III,  i  Nilssons  Sten- 
ålder,  2:dra  upplagan. 


32  HANS  HILDEBRAND.  32 

jäinua,  så  att  de  mycket  väl  kunde  uppbära  takstenar, 
och  det  synes,  som  om  denna  kammares  lik  kunnat  be- 
höfva  skydd,  lika  väl  som  den  södras.  Jag  tror,  att 
saken  kan  enklast  förklaras  pä  följande  sätt.  Grafkistan 
bestod  frän  burjan  af  allenast  en  kammare,  den  norra, 
hvilken  i  södra  ändan  hade  en  portöppning  med  tröskel- 
sten och  förmodligen  derutanför  en  ingång  med  vägg- 
stenar. Öfver  grafven  och  ingången  lågo  väldiga  tak- 
stenar. Småningom  fyldes  denna  graf  med  lik  och  till 
sist  kunde  man  icke  längre  finna  plats  derinne  för  senare 
döde.  Man  fann  sig  då  föranlåten  att  tillbygga  en  ny 
kammare  i  fortsättning  af  den  förra.  Ingängsstenarne 
borttogos  naturligtvis,  men  tröskelstenen  lemnades  qvar, 
och  öfver  honom  uppfördes  skiljemuren.  Väggstenar 
sattes  till  den  nya  kammaren,  som  gjordes  något  mindre 
än  den  förra,  en  ny  tröskelsten  lades  i  söder  och  nya 
inofånffsstenar  sattes  derutanför.  Mellan  den  sista  be- 
grafningen  i  den  gamla  kammaren  och  den  nyas  uppfö- 
rande måste  en  viss  tid  hafva  förflutit,  så  att  de  senast 
insatta  liken  hunnit  så  mycket  multna,  att  man  icke 
skydde  att  att  på  deras  ben  uppföra  skiljemuren. 
Just  på  grund  af  denna  tidsskilnad,  bevarade  man  ej 
längre  för  de  i  grafven  insatta  döde  samma  pietet  som 
föri-,  och  man  ansåg  sig  derföre  kunna  saklöst  öfverflytta 
takstenarne  från  den  gamla  kammaren  till  den  n3^a,  der 
de  kunde  gifva  skydd  åt  de  nyss  insatta  liken. 

Af  djurbenen  var  ett  och  annat  rörben  klufvet, 
antaorliffen  för  uttairande  af  mär^^en.  A'i  hafva  således 
i  dessa  ben  vitnesbörd  om  en  måltid,  troligast  en,  som 
hållits  vid  en  betjrafninoj.  Af  den  större  hunden  funnes 
de  flesta  benen  i  den  södra  kammaren,  men  några  hit- 
tades i  den  norra.  Man  hai-  således  att  anse  djurbenen 
i  de  båda.  kanu"arne  hafva  iidvommit  samtidigt,  vara 
lenuiinijar  efter  samma  maltid.  Då  de  flesta  benen  före- 
kommo   i  den    tillbygda  kammaren,  antager  jag  att  dju- 


33  UNDERSÖKNINGAR   I   SKÅNE.  33 

ren  blifvit  shigtade  ocli  förtärda  i  sainmaiihaiig  med  den 
senaste  begrafningen,  med  hvilken  den  nya  »^rafkamma- 
ren   invigdes. 

För  egen  del  hade  jag  således  skäl  att  \ai-a  belå- 
ten med  undersökningens  resultat,  men  mina  arbetare 
funno  det  vara  mycket  dåligt,  i  synnerhet  som  den  äldste 
af  dera,  hvilken  var  på  samma  gång  nästan  den  dugli- 
gaste, visste  att  berätta  om  ett  annat  graftynd  strax 
bredvid,  som  mera  svarade  mot  deras  önskninijar. 

Mullösabacken  ligger  nu  midt  i  en  åker,  på  en  för- 
höjning af  någon  utsträckning.  På  denna  höjd  hade 
fordom  legat,  i  linie  med  detta  röse,  tvenne  andra  af 
alldeles  enahanda  yttre  beskaffenhet,  Begge  hade  för- 
svunnit under  odlingsarbete,  som  företagits  för  ett  par 
decennier  sedan,  det  ena  utan  att  lemna  något  minne 
af  sin  inre  beskaffenhet.  Det  andra  deremot,  kalladt 
«Bastubacken«  hade  borttagits  af  min  sagesman,  gamle 
Ola,  och  en  annan  karl,  på  jordegarens  begäran.  De 
hade  derinne  funnit  en  täckt  kista,  liknande  den,  som 
vi  funno  i  Mullösabacken.  När  takstenarne  aflvftes, 
fuinio  de  det  inre  icke  jordfyldt;  bottnen  betäcktes  af 
ren  sand  och  på  denna  låg  utsträckt  ett  skelett,  som  på 
hvardera  armen  hade  en  i  åtta  omoåno-ar  vriden  rino; 
af  guld,  hvars  inre  sida  var  platt,  den  yttre  kulli'ig;  på 
bröstet  hade  legat  ett  guldsmycke,  hvars  beskaffenhet 
jag  icke  kunde  med  full  säkerhet  utröna;  det  måste  väl 
hafva  varit  ett  spänne.  Vid  det  stora  skelettets  fötter 
hade  legat  benen  af  ett  barn.  Ringarne  och  bröstsmyc- 
ket hade  blifvit  sända  till  Lund,  och  man  hade  sedan 
icke  hört  något  derom,  men  en  liten  bit  af  ena  ringen 
hade  sålts  till  en  guldsmed  för  75  öre. 

Till  uppgiften  om  fyndet  torde  man  kunna  fiista  tull 
lit,  med  undantag,  troligen,  för  metallsakci-nas  guld  halt, 
då  brons  synnerligen  ofta  far  i  hittarnes  ögon  heder 
och  värdighet  af  guld.    Spiralvridua  armband  fi-an  brons- 

Anliqr.  Tidskrift.     3.  i 


34  HANS  HILDEBRAND.  34 

åldern  tiiiiias,  såsom  bekant,  i  Nordens  museer,  och 
deras  utseende  svarar  ofta  alldeles  mot  den  upp- 
märksamme arbetarens  beskrifning^).  Med  afseende  pä 
barnliket  vid  det  störres  fötter  skall  jag  längre  fram 
meddela  en  bekräftelse  af  egen  erfarenhet.  Gräfvarne 
hade  ansett  fyndet  vara  af  sådan  märkvärdighet,  att  de 
tillkallat  kyrkoherden,  nu  aflidne  prosten  Elg,  hvilken 
sades  hafva  mottagit  motallsakerna,  men  förklarat,  att 
en  anmälan  af  fyndet  hos  kronobetjeningen  var  onödig. 
Enligt  hans  uppgift  hade  man  här  funnit  liket  efter  en 
qvinna  —  barnskelettet  torde  hafva  ingifvit  denna  före- 
ställnino;  —  men  i  Mullösabacken  skulle  man  med  sä- 
kerhct  finna  hennes  man  begrafven  med  vapen  och 
skatter. 

Det  är  onekligen  af  intresse,  att  en  graf  från  sten- 
åldern och  en  annan  från  bronsåldern  legat  så  nära 
hvarandra  och  haft  så  lika  utseende,  att  åtminstone  fol- 
ket i   orten   icke  kunde   upptäcka  någon   skilnad. 

Jag  öppnade  sedermera  en  graf  i  Fjelkestads  by, 
kallad  «Presta-backen",  emedan  den  låg  å  det  förra  prest- 
o-årdsskiftet;  nu  tillhörde  åkerlotten  Trulsa-Jönsa-Aga- 
Sven,  d.  v.  s.  Sven  Åkeson,  en  sonson  af  Truls  Jönsson. 
Så  håller  till  och  med  en  frälsebonde  pa  sin  ättledning. 

Denna  forngraf  utgjordes  af  en  jordkulle,  i  hvilken 
stenar  sparsamt  voro  inblandade.  Kullens  nuvarande 
diameter  var  50  fot,  men  omfånget  hade  tydligen  varit 
större,  ocli  foten  sades  hafva  varit  kringsatt  med  ste- 
nar. I  toppen  märktes  spår  af  gräfning,  som  dock  icke 
kunde   liafva  gått  djupt  ned. 

Jag  började  med  ;itt  uj)pkasta  en  gång  öfver  högens 
midt  i  öster  ocli  vester.  Det  dröjde  icke  länge,  innan 
vi  stötte  på  stenar,  och  när  de  öfversta  voro  unchmskaf- 
fade,  märkte  jag,   hur  de  qvarvarande  voro  lag(hi   i   tyd- 

')    Den    yttre  sidan   plägar   vara   kiilliig-  t;ll(;r  öfvcrst   hopguendc   i   en 
skarp  rygg. 


35  UNDERSÖKNINGAR    I    SKÅNE.  35 

lig  ordiiiiio;,  fjallikt  täckande  och  hiiidaiide  hvarandra. 
Sedan  hålet  hlifvit  gräfdt  vidt  nog,  upptogos  dessa  ste- 
nar i  ordning  och  jag  kom  till  sist  till  en  stor  slät -häll, 
5,8  fot  lång,  4,3  fot  bred ;  både  öfver-  och  undersidan 
voro  släta,  den  södra  och  den  östra  kanten  rät,  de  två 
andra  deremot  mycket  ojämna.  Denna  häll  lyftes  med 
något  besvär  och  stäldes  på  ena  kanten  tvärt  öfver  graf- 
ven,  stödd  mot  den  qvarvarande  jordmassan.  Denna 
häll  befann  sig  midt  i   höo-en. 

c5  r> 

När  den  blifvit  aflyftad,  visade  sig  ett  öppet  rum, 
af  ungefär  fyra  fots  djup.  I  norr,  öster  och  vester  stodo 
vägghällar,  i  söder  d.  v.  s.  inåt  grafven,  under  nästa 
taksten,  reste  sig  en  nästan  lodrät  mullvägg.  På  ett 
afstånd  af  något  mer  än  1  fot  från  norra  ändan  stod  en 
låg,  hvassryggad  sten,  helt  nära  vestra  väggen  och 
gående  i  sned  riktning,  ungefär  2  fot,  inåt  kistan.  Det 
såsf  ut,  som  om  den  hade  tillfällio-tvis  ditkommit.  Bott- 
nen  i  denna  del  af  kistan  var  alldeles  betäckt  af  klar, 
torr  sand. 

Då  kistan  var  mycket  rymlig,  ansåg  jag  det  obe- 
höfligt  att  aflyfta  alla  takstenarne,  men  arbetarne  till- 
sades, att  under  det  jag  var  sysselsatt  i  grafvens  inre, 
blotta  öfversidan  samt  oräfva  sio;  ned  framför  den  södra 
ändan.  1  jorden  öfver  kistan,  närmare  hennes  södra 
ända,  funno  de  då  en  temligen  hög,  svart,  ganska  väl 
bränd  lei'kruka,  täckt  af  en  stenflisa,  som  hade  krossat 
henne,  samt  fyld  med  brända  ben.  Icke  det  minsta 
fragment  af  menniskoarbete  kunde  jag  upptäcka  bland 
benen. 

Denna  kista  var  bygd  med  en  förvånande  skicklig- 
het'). Hällarne,  som  användes  till  väggar  och  tak,  voro 
väl    valda,    fullkomligt    släta   och    så  afpassade,  att  kan- 


')  Kistans    licla    liinyd     var    10,5    fot,   den   norra  gafvelliiillons   längd 
)t ,     tröskelstenens     i     söder    2,9     fot.       (irafkuU 
9   fot. 


3,8     fot,     tröskelstenens     i     söder    2,9     fot.       dirafkullens    liöjd    onikriiig; 


36  HANS   HILDEBRAND.  36 

terna  slöto  mycket  tätt  tillsammans.  Der  någon  liten 
springa  fans,  var  denna  på  det  omsorgsfullaste  täppt 
med  fina  stenskärfvor.  Också  hade  byggnaden  uppfyllt 
sin  bestämmelse.  Intet  hade  nedträngt  utifrån;  endast 
i  foffarne  mellan  takstenarne  nedhäng-de  fina  och  hvita 
rottåijor,  hörande  till  kullens  o-räsbeklädnad.  Ehuru 
långvarig  nederbörd  fuktat  kullens  yta,  var  såväl  sanden 
som  mullen  derinne  fullkomligt  torr.  Men  benen  efter 
de  begrafne  befunno  sig  i  ett  bedröfiigt  skick.  De  voro 
i  det  närmaste  upplösta  till  en  mjuk,  hvit  massa.  D er- 
före  kunde  undersökningen  icke  gifva  så  goda  resulta- 
ter,  som  jag  hoppades,  ehuru  visserligen  det  som  der 
fans,  kan  anses  vara  af  stort  intresse. 

Grafkistans  riktning  var  i  norr  och  söder.  I  samma 
riktning  lag  grafvens  hufvudpeison,  med  hufvudet  åt 
söder.  Fötterna  och  benen  fann  jag  i  sanden  under  den 
första,  afiyftade  hällen  och  genom  att  med  knif  maka 
undan  den  kringliggande  sanden  och  m3dlan  kunde  jag 
följa  skelettets  riktning,  dock  utan  att  finna  något  ben, 
som  kunde  oskadadt  upj^tagas,  till  hufvudet.  Ehuru 
här  visserligen  intet  annat  kuiuiat  utöfva  något  tryck  än 
myllan  ini  kistan,  voro  l)enen  så  pass  bragta  ur  läget, 
att  då  hufvudet  fans  midt  mellan  begge  sidoväggarne, 
lås:  underkäken  ganska  nära  den  östra  vä^-fjen.  Det  är 
dock  möjligt,  att  detta  vållats  af  en  annan  orsak.  Innan- 
för detta  skelett  fann  jag  nändigen  ett  annat,  tydligen 
senare  infördt  i  jjrafven.  Da  dennas  län^jd  icke  tillät 
tvenne  skeletter  att  i  hela  deras  längd  ligga  i  rad  efter 
hvarandra,  liadc  detta  lik  fått  intaga  en  sned  ställning, 
så  att  dess  fötter  lågo  närmare  östra  väfforen.  I^än^fst 
söderut  i  grafven  funnos  fiera  ganska  tunga  stenar, 
hvilka  torde  hafva  l)idragit  till  detta  skeletts  förstöring,  ty 
det  var  mig  icke  möjligt  att  finna  så  pass  bevarade  ben, 
att  jag  kunde  följa  skelettet  till  dess  slut.  Ej  heller 
synes    detta  skelett  hafva   blifvit  iidagdt  med  vederbör- 


37  UNDERSÖKNINGAR   I    SKÅNE.  37 

lig  försigtigliot,  ty  när  jag  hunnit  grafkammarens  ända 
och  der  anträffat  en  likadan  tröskelsten  som  i  Torseke- 
grafVen,  fann  jag  i  niulleii  ofvanför  stenen  några  tänder, 
samt  fragmenter  af  hufvudskälen,  som  måste  hafvahört 
till  detta  skelett.  Tänderna  visade,  att  den  senare 
begrafda  måste  hafva  varit  en  ung  person,  mycket 
vnjrre  än  jjcrafvens  ursprunojlio-e  eo-are.  Ung^efär  vid 
midten  af  hvardera  skelettet  låe*  en  af  ero^  svårt  ano^ri- 
pen  bronsknif.  Af  den  ene  fans  ett  fragment  af  bladet, 
som  varit  långsmalt  och  spetsigt,  2,9  dec.-tum  långt. 
Den  andra  har  ett  något  böjdt,  jämnbredt  blad  med 
lång  hals,  slutande  med  ett  djurhufvud  (af  häst?)^). 
Under  denna  knif  låo^  ett  litet  skinnstvcke,  hvilket  dock 
icke  utgjort  del  af  någon  skida,  snarare  af  en  pung 
eller  dvlikt.  För  öfrio;t  fann  iao;  ini  kistan,  uno:efär  i 
midten,  och  djupt  nere  ett  stycke  slagg.  Ett  liknande 
stycke  hade  jag  funnit  bland  stenarne  öfver  den  afväl- 
tade  hällen"). 

Här  hafva  vi  således  tvenne  obrända  lik  från  brons- 
åldern. Men  eo;et  noo;  fann  iacj  alldeles  invid  de  obrända 
benen  små  skärfvor  af  brända  ben.  Hvem  hafva  de  till- 
hört och  af  hvilken  anlednino;  voro  de  nedlao-da?  Dess- 
utom  fann  jag  i  grafvcns  norra  ända,  invid  viiggstenarne, 
hopar  af  ben,  hvilka,  att  döma  efter  det  ringa  omfång 
de  intoo:o,  samt  efter  benens  läo;e  i  förhållande  till  hvar- 
andra,  tydlig(Mi  tillhört  sittande  lik.  Deras  antal  synes 
hafva  varit  fyra.  Tillhörde  väl  dessa  ben  trålar,  som 
ännu  i  dödskammaren  suto  uppvaktande  kring  sin  her- 
res fötter?*  Detta  synes  åtminstone  vara  den  rimligaste 
förklaringen.  Men  det  återstår  alltid  att  fråga,  hvarföre 
kistan  icke  blifvit  öfver  dem   fvld  med  iord. 


')    Deiiiui    kuit"   tillhör  således    samma    tvp    som    deu    i    Autiqvarisk 
Tidskrift  för  Sverige  I,  s.   234  afbildade  knifven. 

-)    Professor    Nordenskjöld    har    l)ennget    åtagit  sig  att  analysera   det 
ena  af  dessa   stvekcn. 


38  HANS    HILDEBRAND.  38 

Efter  slutad  undersökning  nedlades  takhallen  och 
höofen  återstäldes  i  sitt  tidig^are  skick. 

Fjelkestads  socken  går  i  öster  till  Råbelöfs  sjö.  På 
dennas  andra  sida  ligger  Osterslöfs  socken  och  by,  inom 
hvilken,  å  lotten  N:o  24,  jag  gjorde  den  första  grafunder- 
sökningen  under  resan.  Invid  Nils  Olssons  gårdstomt, 
ini  ett  mindre  åkerfält,  hafva  legat  i  en  linie,  vinkel- 
rätt mot  bygatan,  tvenne  jordblandade  stenrösen,  kallade 
Lundsbackarne.  Det  vestra  hade  för  läno^esedan  blifvit 
förstördt  och  om  dess  innehåll  kunde  iaix  icke  få  höra 
mera  med  säkerhet,  än  att  man  der  funnit  en  kista  samt 
lerkrukor^).  Hemmansegai'en  hade  nu  begärt  tillstand 
att  borttaga  det  återstående  roset. 

Det  snårbeväxta  roset  var  60  fot  långt  (i  vester  och 
öster),  50  fot  bredt  och  7  fot  högt.  Till  det  yttre  var 
det  alldeles  lika  Mullösabacken  vid  Torseke.  Jag  öpp- 
nade från  den  södra  sidan  en  iråno-  af  32  fots  bredd, 
hvilken  jag  förde  in  något  inom  rosets  medelpunkt.  I 
midten  fann  jag  en  grafkista  af  simplaste  beskaffenhet, 
med  väggarne  bildade  icke  af  hällar,  utan  af  klump- 
stenar, lagda  på  hvarandra  och  sålunda  bildande  fyra 
kallmurar,  l^ndast  vid  södra  ändan  fans  i  ena  lånirväfr- 
gen  en  större  sten  och  deröfver  en  öfverliggare,  som 
hvilat  nK'd  ena  andan  \)ii  denna  sten  och  med  den  an- 
dra på  motsidans  mur.  Men  öfverliggaren  hade  tryckt 
ojämnt  p;i  den  större  väggstenen,  så  att  den  skjutits 
utåt,  i  följd  hvaraf  takhäUen  hade  pa  denna  sida  ned- 
sjunkit. Derigenom  hade  motsatsen  af  det  åsyftade  re- 
sultatet intråffat;  i  stället  för  att  skydda  den  dödes  huf- 
vud,  hade   öfverliggaren   krossat  detsamma. 

Inom  kistan,  som  var  lånir  och  bred  noo^  att  inne- 
sluta  en  menniska  af  nujdelstorlek,  låg  skelettet  af  en 
man,   livilken,  att  döma  efter  ryggkotornas  beskaffenhet, 

')  Huruvida  krukorna   voro   fuuii;i   ini   eller  utanför  kistan,  kunde  jag 
i'<'ke   utröna. 


39  UNDERSÖKNINGAR   I   SKÅNE.  39 

varit  plågad  af  gikt.  Benen  voro  ganska  väl  hiheliallnu; 
öfverarnipiporna  suto  ännu  i  sina  hylsor,  halsens  och 
r3^ggradcns  kotor  lågo  ännu  fogade  intill  hvarandra.  På 
högra  öfverarniens  ben  låg  en  liten  samling  brända  tnen- 
niskoben,  bildande  en  fläck  af  ett  par  tums  diameter. 
En  af  dessa  benskärfvor  var  något  blått  anlupen,  kanske 
genom  berOi-ing  med  något  bronsföremål,  kanske  ock  en- 
dast i  följd  af  hård  bränning.  Något  af  menniskohand 
arbetadt  föremål  fans  icke  i  hela  grafven,  men  vid  ske- 
lettets fot,  i  kistans  nordvestra  hörn  fann  jag  benen 
efter  ett  barn,  liggande  på  sidan,  med  hufvudet  åt  sö- 
der, bäcken-  och  fotbenen  invid  norra  gafveln  och  med 
uppdragna  knän.  Detta  fynd  stadfästar  således  berät- 
telsen om  barnskelettet  i  bastubacken  vid  Torseke. 

Innan  jag  hunnit  kistan,  d.  v.  s.  i  rosets  södra  del 
fann  jag,  något  öfver  marken  dels  en  mindre  samling- 
ben,  deribland  ett  st3'cke  af  ett  mennisko-kraniura,  dels, 
ett  stycke  derifrån,  en  samling  söndersmulade  kol  och  en 
svartbränd  sten.  Ungefär  i  jämnbredd  med  kistans  södra 
ända  fann  jag  åt  vester,  alldeles  under  grästorfven,  en 
kruka  af  ganska  ren  lera,  tydligen  sönderslagen  i  skärf- 
vor,  innan  hon  kom  ned  i  högen,  samt  åt  höger,  nå- 
got öfver  marken,  en  ny  samling  af  menniskoben,  der- 
ibland en  underkäke  med  isittande  tänder.  Innanför  detta 
ställe,  å  samma  sida  af  kistan,  påträffade  jag  åter  men- 
niskoben, och  här  Ivckades  det  mig  att  fä  fram  kalotten 
af  ett  mennisko-kranium,  hvilken  tyvärr  är  något  sned, 
förmodligen  i  följd  af  de  krino-liii-i^ande  stenarnes  o^anska 
ansenliga  ti-yckning.  Alla  dessa  bensamlingar  utanför 
kistan  lågo  nämligen  inklämda  mellan  rosets  stenar  utan 
minsta  skydd.  På  hvart  ställe  fans  icke  i  behåll,  sa  vidt 
jag  kunde  upptäcka,  ett  fullständigt  skelett^).     1  kistan 

')  De  tvenne  sist  omtalade  bensamlingarne  liörde  möjligen  till  samma 
skelett,  hvars  olika  delar  hlifvit  skilda  "eiiom  de  trvrkaiide  stenarne.  I 
sådant  fall  fiinnos  iitanlör  kistan  lemiiingar  af  åtminstone  tvenne  nienniskor. 


40  HANS    HILDEBRAND.  40 

hittades  nedre  delen   af  ett  nötkreaturs  os  humeri;  utan- 
för kistan   hittades  en  tand  af  samma  diurslair. 

Ehuru  in<xa  fornsaker  anträffades,  taoer  ia"-  för  ofif- 
vet,  att  denna  irraf  tillhör  bronsåldern,  hwentino-  an- 
tydde,  att  benen  utanför  kistan  inkommit  i  roset  efter 
beo-rafniniien  i  denna. 

Kono-1.  Akademien  medgaf,  pa  grund  af  de  skäl,  som 
af  mig  anfördes,  att  denna  graf  måtte  få  af  jordegaren 
undanrödjas. 

Sedan  undersökningen  här  var  afslutad,  förde  jag 
arbetarne  till  en  mindre  hög  å  ett  annat  skifte  inom 
N:o  24  Österslöf  och  företog  der  gräfning,  sedan  jag 
för  jordegaren  anmält  min  afsigt.  Kullen  var  cirkel- 
formig, 37  fot  i  diameter,  af  ungefär  4  fots  höjd.  Kring 
foten  gick  en  rad  af  klumpstenar.  »Jorden  var  något 
up[)blandad  med  sten.  I  midten  påträffades  ett  röse, 
som,  ju  längre  jag  trängde  ned,  befans  vara  omsorgs- 
fullare  lagdt.  I  midten  af  kullen  lågo  på  marken  tre 
temligen  stora  stenar  och  på  den  ena  af  dessa  stod  en 
kruka  af  svart  lera,  krossad  af  de  öfverliggande  stenarne. 
Krukan  var  fyld  af  brända  benskärfvor  och  bland  dessa 
fann  jag  ett  litet  knif  blad  och  en  pincett  af  brons,  båda 
mycket  simpla'). 

För  att  gifva  ett  begrepp  om  fornlemningarnes  tal- 
rikhet i  denna  trakt  vill  jag  ännu  meddela  några  iakt- 
tagelser. 

Osterslöfs  by  är  nu  utskiftad,  men  ännu  ser  man,  i 
närheten  af  kyrkan,  stengärdesgårdarne,  som  omslutit 
de  gamla  tomterna.  Byggnaderna  äro  utflyttade  och  de 
hafva   ganska   ofta  kommit   att  ligga  i   närheten   af  graf- 

';  Piiicetten  är  1,3  dcc-tum  lanjf,  0,4  dcc-tum  bred  i  nedre  ändan. 
Längs  h vardera  länksidan  löper  en  tin  zi<;zag]inie.  Knifven,  som  är  mest 
lik  en  sprättknif,  liar  intet  ejj^entligt  skaft,  men  nndersidan  al"  skaftändan 
är  onivikt,  lormodliLfen  för  fästande  af  iiägot  skaft.  KniiVtns  längd  — 
lian  är  skadad  i  ena  ändan  —  är  1,9  dec.-tum.  Utmed  den  (ifre  kanten 
löpa  tre  enkla   linier. 


41  UNDERSÖKNINGAR   I   SKÅNE.  41 

flockarne.     Demui    närhet    mellan    de    nuvarande   åbygg- 
naderna   och    de    oamla    beirrafniiiijsplatserna    är   således 

tillfälli-^). 

A  N:o  24,  Nils  Olssons  sjard,  funnos  de  redan-  om- 
talade  tvenne  Lundsbackarne.  A  samma  nummer,  Nils 
Jönssons  gård,  finnas  på  ett  sandigt  fält  tvenne  mindre 
högar,  af  hvilka  den  ena  undersöktes;  den  andra  var  så 
låg,  att  ingen  af  gårdsfolket  märkt  honom,  förr  iin  han 
af  mig  utpekades.  A  N:o  15  ligger  den  s.  k.  Pittings- 
backen,  medelpunkten  inom  byns  ansenligaste  fornlem- 
ning.  Grafkullen,  bestående  hufvudsakligen  af  jord,  lig- 
ger midt  i  en  åker  på  en  af  strandterasserna  vid  Råbe- 
löfs  sjö,  och  är  nu  på  alla  sidor  kringskuren  af  plogen. 
Den  nuvarande  diametern  är  43  fot,  men  den  torde, 
enligt  äldre  personers  uppgift,  fordom  hafva  varit  om- 
kring 60  fot.  I  högen  finnes  en  af  hällar  kringsatt  kista, 
som  öppnades  dymmelveckan  år  1868  af  skattsökare, 
hvilka  dock  icke  funno  annat  än  obrända  menniskoben, 
hvarefter  de  fylde  kistan  med  sten.  Kistans  konturer 
äro  icke  fullt  tydliga,  men  hon  tyckes  hafva  haft  unge- 
fär en  alns  bredd  och  nå^^ot  mer  än  en  mans  länod. 
Den  väldiga  takhällen,  9  fot  hing  och  4  fot  bred,  lig- 
ger vältad  åt  sidan.  Parallelt  med  kistan  funnos  öster 
om  henne  tvenne  resta  stenar,  o  och  2  fot  höjra,  vester 
om  kistan  en  dylik  1,5  fot  hög,  och  i  söder  en  fjerde. 
Förmodligen  har  ännu  en  funnits  å  vestra  sidan  och  en 
i  norr.  Invid  denna  hög  hittades  formarne  för  celt- 
gjutning,  som  nu  förvaras  i  Christianstads  museum. 

En  person  sade  sig  hafva  hört,  att  kring  högen  for- 
dom funnits  en  lund.  Denna  är  nu  spårlöst  försvunnen. 
Men  äkern  omkring  högen  är  ganska  rik  på  stora  ste- 
nar, och  om  man  betraktar  dessa  frän  kullens  to})p, 
finner  man  snart,  att   icke  alla  äro  af  naturen   lagda  på 

')  Ett  urspninirliii:t   samniaiihani?  r;ulor  dcremnt  niolhm  do  nuvarande 
bostäderna  och  giafflockarue  t.   ex.   i  J^vealaiiden. 


42  HANS   HILDEBRAND.  42 

sina  iiiivaraiide  platser.  Flera  äro  nu  rubbade,  men  så 
måno-ji  återstå,  att  nian  kan  se,  hur  höoen  varit  om- 
sluten  af  tvenne  kretsar  resta  stenar,  den  inre  på  ett 
afstånd  af  85,  den  3ttre  på  ett  afstånd  af  250  fot.  Af 
den  inre  kretsen  återstå  fyra,  af  den  yttre  allenast  två 
stenar,  men  man  torde  fa  anse,  att  äfven  en  och  annan 
af  de  jordfasta  stenarne,  som  ligga  på  vederbörligt  af- 
stånd från  högen,  fordom  blifvit  inräknad  såsom  hö- 
rande till  kretsarne. 

Helt  nära  Pittins^skullen  lisfofer  ett  aflån"t  röse,  33 
fot  långt,  16  fot  bredt,  med  ett  väldigt  stenblock  i  den 
vestra  ändan.  Nåo;ot  länore  åt  öster  lio-o-er  i  samma  linie 
ett  aflångt,  nu  nästan  förstördt  röse  af  43  fots  Inngd, 
samt   vidare    en    23   famnar   lano;    rad    af  dels   resta  dels 

Cl 

lagda  stenar. 

Hela    åkern    krinjr    Pittino-sknllen    har    varit,    enlioft 

t  &  'o 

böndernas  uppgift,  rik  pä  »rörkullar».  I  en  hade  man 
funnit  en  »kopparspets»,  hvilken  up])gaf8  hafva  varit  myc- 
ket lik  den  lilki  bronsknif,  jag  upptog  uv  liögen  med 
de  brända  benen. 

A  ett  fält  strax  norr  om  kyrkan,  hvilket,  om  jag 
icke  misstager  mig,  hör  till  X:o  10,  står  en  ganska  vac- 
kei-  rest  sten.  A  ett  fält  hörande  till  N:o  1  li":<2:a  tre 
steniga  högar;  den  störstas  diameter  är  77  fot,  den  an- 
dras 31  fot,  den  tredjes  20  fot.  A  ett  fiilt,  liörande  till 
N:()  25,  ligger  en  stor  liög,  till  en  del  bortgi'äfd,  i  hvil- 
ken man  skall  hafva  hittat  en  af  de  bronsdolkar,  som 
förvai'as  i   Christianstads  museum. 

Följer  man  landsvägen  söderut,  passerar  man  Ilasta 
by.  ¥ai  och  annan  liög  ligger  nära  sjön,  till  höger  om 
vägen;  en  lång  rad  af  högar  fiiuies  på  en  ås  å  andra 
sidan.  Midt  för  afviiixen  till  llabelöfs  ffård  liirir<'r  en 
stor,  synnerligen  vacker  hög;  en  förhöjning  derinvid  i\v 
möjligen  lemning  af  en  annan.  Invid  dessa  ])åda  hö- 
gar   skall    föi-r    hafva    funnits    en    ansenlig   lund.      Strax 


43  LNDER.SOKMNGAR    I    SKÄNK.  48 

iniinii  Osterslöfsväo-tui  förenar  siix  med  vjiireH  frAii  Chri- 
stianstad  till  Fjelkestad,  går  han  öfver  en  utjämnad  hög 
och  sju  andra  ligga  i  närheten. 

Tager  man  då  vägen  norrut,  finner  man  något  bortom 
Rabelöfs  f.  d.  kyrka  på  en  höjdsträckning  vcster  om 
vägen  ett  par  högar.  Strax  söder  om  Rabelöfs  sockens 
gräns  mot  Fjelkestad  ligga,  å  hvar  sin  sida  af  vägen, 
de  båda  stora  Rolfshögarne  jämte  ett  par  smärre.  T  den 
ena  Rolfshögen  börjades  för  några  år  sedan  gräfning, 
men  förstörelseverket   hämmades    o-enom   d:r  Ternströms 

o 

nitiska  mellankomst. 

Den  närmaste  högen,  när  man  gar  norrut,  är  den 
förut  omtalade  »Prestabacken»,  på  höger  hand.  Alidt 
emot  på  venstra  sidan  ligger  en  mindre  hög.  En  annan 
tätt  invid  förstördes  för  en  del  ar  sedan,  då  en  hus- 
länga uppfördes  vid  gården.  Ett  par  stenar  af  kistan 
stodo  ännnu  qvar.  Något  mer  åt  norr,  på  grannens 
skifte,  ligger  ännu  en  hög,  temligen  låg,  men  väl  be- 
varad. 

Fortsätter  man  vägen,  har  man  pä  höger  hand  en 
sandgrop;  der  har  förut  funnits  en  hög,  i  hvilken  man 
fann  två  krukor.  Invid  skolhuset  å  samma  sida  af  vä- 
gen ligger  en  stor  hög,  i  hvars  utkant  framlidne  prosten 
Elg  företog  gräfningar^).  Ett  stycke  öster  om  vägen 
ligger  »Kistekullen»,  så  kallad,  emedan  »num  der  funnit 
en  kista  full  med  ])eno;ar».     I   midten  af  den  lilla  höo;en 

■LO  C 

syntes  nu  en  grop,  i  hvars  kant  stodo  tre  stenar;  flera 
stenar  frän  denna  hög  lära  finnas  i  den  närliggande  sten- 
inuren.  Jag  gräfde  i  gropen,  men  allt  var  borttaget. 
A  Fielkestads  klockareo-årds  eo;or  ho-ser  ett  stort  sten- 
röse,    bevuxet   af  ganska    höga    ekar.     Det   hade   samma 


*)  Invid  ett  hus,  som  samme  prost  låtit  uj)pf()ia  ii  prestgaidens  egor. 
sta  tveune  sma,  rätt  piyclliij:a  dopfiintar  IVaii  roiiKiiiska  konstpeiiodeu, 
hvilka  fönnodliiTcu  äio  flvttade  från  Fjclkcstads  oi-li  lltibelöfs  kyrkor.  T)v 
användas  nu  som   blonistcrkrukor  ooli   äro  af  fru   Elg  —  tifvertjiirade! ! 


44  HANS    IIILDEBRAXD.  44 

utseende  som  Torseke-röset.  På  samma  sida  om  vä  oren, 
å  ömse  sidor  om  en  liten  bäck,  stå  tvenne  resta  stenar. 

Under  gåendet  öfver  Hässlekärrs  egor  såg  jag  på 
afstand  ett  röse,  som  skall  bestå  endast  af  sten.  I  sko- 
gen å  gårdens  egor  har  man  under  grnshemtning  funnit, 
icke  läno;t  under  iordvtan,  en  kruka  med  brända  ben. 
Xåij;on   hö"'  fans  icke  deröfver. 

Norrut  i  socknen  liiiiier  Odersbero-a.  Norr  om  sfar- 
den  å  en  böjd,  som  med  en  afsats  stupar  ned  till  en  sid- 
länd  trakt,  genom  hvilken  Helga-ån  flyter,  finnes  ett  ännu 
i  förfallet  skick  ganska  ansenligt  minnesmärke,  en  grupp 
af  14  resta  stenar  (af  hvilka  n;igra  nu  äro  fallna)  och 
tvenne  sma  hös^ar. 

Söder  om  garden  finnes  ett  åkerfält,  rikt  på  brons- 
åldersgrafvar.  En  jordhög  hade  blifvit  för  omkring  20 
år  sedan  borttagen,  men  stenkistan  i  dess  midt  var  ännu 
(jvar.  I  dennas  inre  hade  man  icke  funnit  mer  än  en 
"•roft  arbetad  flintbit.  I  hösrens  östra  utkant  hade  stått 
en  kruka,  innehållande  ])rända  ben.  Ett  »kummel»  bort- 
tojrs  unuefär  samtidiirt  å  åkern.  I  östra  kanten  hade  an- 
träflats  tvenne  krukor  med  brända  ben;  inemot  midten 
fann  man  ett  diadem  samt  tvenne  armringar  af  brons. 
Fyndet  lär  hafva  blifvit  lenuiadt  till  ])rofessor  Nilsson. 
I  en  annan  höii:  hade  man  funnit  en  kista,  af  hvilken 
lemningar  ännu  funnos  qvar.  I  utkanten  af  fältet  fans 
ännu  ett  ^'kummel»,  ur  hvilket  ett  par  stubbar  hade  blif- 
\h  u|)[)l)riitna. 

Då  det  icke  hörde  till  min  uppgift  att  lemna  fullstän- 
(liiiJi  förteckninirar  öfver  (jrtens  fornlemninfifar,  anteck- 
nade  jag  allenast,  livad  jag  utan  synnerligt  sökande  fann. 
Vägen  frän  Osterslöf  till  Odersl)erga  i  Fjelkestad,  omkring 
södra  iindan  af  Råbelöfs  sjö,  torde  vara  föga  mer  än  fem 
fierdinorsväjr  lånjr.  Näi-  så  nnckct  kunde  i  närhoton  af 
denna  väg  upptäckas,  huru  mycket  mer  bör  icke  fiiiiias 
i    lichi     nejden.      Och    da    nian    kan    anse    det    vara    fullt 


45  UNDERSÖKNINGAR   I    SKÅNE.  45 

sant,  hvad  en  bonde  sade  mig,  att  det  är  allenast  graf- 
liögarne  på  dålig  jord,  som  nu  återstå,  må  man  väl 
häpna  öfVer  den  mångfald  af  minnesmärken,  som  förr 
vitnat  om  vårt  lands  förhistoi-iska  befolknino;.  På  samma 
gäng  framstår  i  bjerta  drag  nödvändigheten,  att  man  åt 
de  återstående  fornlemningarne  skänker  så  mycket  skydd 
som  möjligt,  så  att  åtmiiistone  deras  innehåll  kan  komma 
vetenskapen  till  godo. 

Att  stenåldern  är  rikt  representerad  i  Skåne  är  all- 
mänt kändt.  Rikast  var  den  visserligen  utvecklad  inom 
det  södra  och  det  vestra  strandbältet,  men  äfven  slätt- 
bygden  norr  och  öster  om  södra  Åsen  har  tydligen  haft 
en  ansenlig  befolkning  under  denna  tid.  I  Osterslöfs  by 
fann  jag  i  flera  af  husen  fornsaker  af  flinta  förvarade, 
utan  att  folket  hade  någon  aning  om  deras  betydelse. 
Jag  inköpte  för  museets  räkning  flera.  Det  vigtigaste 
inköpet  var  dock  den  fig.  9  å  nästföljande  sida  afbildade 
metkroken  af  ben,  som  en  gosse  hade  under  fiske  fun- 
nit i  Råbelöfs  sjö^). 

För  den  rätta  uppfattningen  af  stenålderns  kultur 
är  Torseke-ffrafven  af  o^anska  stor  vist.  Den  läijo-er  till 
de  tidigare  lemnade  bevisen  för  tillvaron  af  husdjur 
under  denna  aflägsna  period  ett  nytt,  ojäfaktigt.  Och 
detta  bevis  är  så  mycket  vigtigare,  som  jag  här  fann 
samlade  snart  sagdt  alla  de  husdjur,  man  rimligtvis  kan 
antaga  hafva  funnits  under  denna  tid,  nämligen  hunden 
och  hästen,  nötkreaturen,  fåret  ocli  svinet.  Ett  folk, 
som  egde  en  sa  rik  ladugård  och  som  dessutom  gaf  åt 
sina  döda  en  så  varaktig  stad,  kan   icke   haf\'a   varit  no- 


')  I  Statens  Historiska  Museum  förvaras  tre  andra  metkrokar  af  ben. 
En  är  fuiuuMi  i  en  »anggrift  vitl  Ranten,  Yestergötlaiul  (Inv.  4034).  En 
annan  är  funnen  pii  bottnen  af  den  urtappade  Nilsuyliolmssjön,  Skiine 
(Inv.  4038).  Dessa  tva  hafva  samma  form  som  tig.  9.  Den  tredje,  som 
är  något  olika,  är  funnen  i  Skåne  (Inv.  3400).  Professor  Nilsson  liar 
i  Samlingar  till  Skånes  Historia  o.  s.  v.  ISGS — GO,  s.  149  f.  offentlig- 
gjort en   uppsats  om  "Metkrokar  af  sten   oeli    ben». 


46 


HANS  HILDEBRAND. 


46 


nuidiska  vildar.  Da  man  besinnar  detta  (K'1i  tänker  på 
jordens  l)ördigliet  i  stenålderns  hnfvudbygder  samt  der- 
på,  att  det  mellersta  Enropas  stenålder  lemnar  vitnes- 
börd  om  sädesodling,  kan  man  svårligen  afvisa  öfver- 
tygelsen  derom,  att  det  folk,  hvilket  den  slipade  flintans 

ålder  i  Noi'den  tillhör,  äfven  brnkat  jor- 
den. Mer  än  sannolikhetsskäl  kunna  väl 
ännu  ej  lemnas  för  denna  öfvertygelse, 
och  den,  som  sätter  sin  ära  i  att  all- 
deles förkasta  sådana,  har  tills  vidare 
rätt  att  tvifla.  Men  derom  kan  nu- 
mera intet  tvifvel  finnas,  att  detta  sten- 
åldei-sfolk  i  Norden  haft  flera  husdjur 
än   hunden. 

I  Torseke-ofrafveu  voro  liken  sit- 
tände.  Seden  att  så  be<>:rafva  de  döde 
är  temligen  allmänt  utbredd.  I  Afrika 
är  det,  åtminstone  å  vissa  ställen,  sed  att 
dervid  regelbundet  vända  den  sittande 
dödes  ansigtc  åt  norr.  Om  detta  varit 
bruk  i  Norden,  har  iiunu  icke  blifvit  iakt- 
taget. Torseke-kranierna  voro  så  för- 
störda, att  det  icke  var  möjligt  att  ut- 
röna a]isigtets  ursprungliga  ställning. 
Denna  graf  Icnniar  iifven  ett  tydligt  be- 
vis  föl-  de   successiva  be<»:rafninf{arne  i  dessa  väldijxa  <zi'if" 

CO  o        C' 

ter').  Barnliken  vitna  dessutom  om  bejirafninn;  under 
vanli<>a  förhållanden;  det  ur  (h)ck  vill  niistan  onödiijt 
att  på[)eka  detta,  (hl  iiiiin  irkc  gcriia  kan  antaga,  att 
man  efter  en  (h'abbning  *^vv  sig  i-o  till  att  uppl"öi-a  så- 
väldiga   grafbyggnader.      Denna  graf   inneslöt,  synes  det 


t^K-  •'• 


'j    Det    är    (;get,  aU    irkc;   mer  iir  tvciiiic   lik   kommit   iii   i   dcii   siklra 

l^rarkamman-n.     Deras  plats  i   ett  af  de   inre   hörnen   visar,  att  grafven  var 

l)erilkiia(l    att    rymma  Hera.      liv, ni    vallade    väl,    att  gralVeii   iippliörde  att 
begagnas? 


47  UNDERSÖKNINGAR    I    SKÅNE.  47 

mig,  äfveii  bevis  derfur,  att  redan  mi  hade  man  för  sed 
att  fira  de  sinas  jordandc  med  ett  graföl.  Da  (ivarlef- 
vorna  efter  maltiden  kastades  efter  den  döde  in  i  jrraf- 
ven,  för  att  fylla  denna,  är  det  väl  sannolikast  att  fe-sten 
hällits  i  det  fria.  Du  knifven,  som  hittades,  var  alldeles 
utan  fel  och  icke  egde  minsta  spar  af  nötning,  styrker 
detta  mig  i  tron,  att  man,  väl  icke  alltid,  men  ofta  för- 
färdigade nya  redskap  för  att  nedlägga  dem  i  grafven. 
Derigenom  kan  man  ock  förklara  tillvaron  af  fiintspåner 
och  skärfvor  i  grafvarne  ^). 

Den  i  grafven,  bland  benen,  funna  krukan  hade  icke 
någon  ädel  form,  men  var  bättre  arbetad  än  de  kruk- 
fragmenter,  som  funnits  vid  Hafäng  och  Lindornuibac- 
ken.  Att  lägga  denna  olikhet  i  bearbetning  till  grund 
för  någon  i)eriodindelning,  torde  vara  vågadt,  då  olika 
ändamål  och  måhända  olika  förmöjxenhet  hos  eiiaren 
kunde  föranleda  olika  anspråk.  Inblandningen  af  sten- 
korn antyder  väl  i  de  flesta  fall  en  ofullkomlighet  i 
massans  bearbetning,  men  en  sådan  massa  förekommer 
äfven  i  kärl  som  hafva  en  oanska  behaolio-  form,  hvil- 
ken  i  och  för  sig  bär  vitnesbörd  om  ett  folk  icke  utan 
anlag  för  formskönhet,  samt  förekommer  äfven  i  lerkärl 
från  såväl  brons-  som  jernåldern   i   Norden. 

Att  på  Lindormabacken  och  vid  Hafäng  vistats  ett 
icke  obetydligt  antal  menniskor,  som  der  sysselsatt  sig 
med  förfärdigande  af  stenverktvir,  är  tvdliijt,  men  deiuia 
sysselsättning  torde  icke  hafva  föranledt  menniskor  att 
samlas  å  dessa  orter.  Troligast  är  att  fisket,  som  ännu 
är  på  dessa  ställen  synnerligen  lönande,  hitlockat  folket, 
hvilket  under  ledio-a  stunder  eiiuade  siu'  at  tillverkninjr 
af  redskapen.     Jag  kan  icke  tro,  att  man  har  att  tänka 


^)  I  Torsekc- kistan  funnos  flera  fliutskärfvor,  men  do  tycktes  vara 
tillfälli^'tvis  nedkomna  nu-d  jorden.  Med  likadana  skartvor,  som  tydligen 
varit  ntsatta  för  inverkan  af  menniskoliaiid,  är  den  grafven  oragitVande 
åkern  öfversidlad. 


48  HANS    HILDEBRAND.  48 

sig  å  dessa  båda  stiillen  de  egentliga  bostäderna;  platsen 
vore  dertill  mycket  illa  vald,  då  hafsvindarne  här  verka 
med  furfä]'ande  våldsamhet.  Dertill  kommer,  med  af- 
seende  på  Lindormabacken,  den  redan  påpekade  omstän- 
digheten, att  detta  fyndställe  ligger  å  en  f.  d.  O,  hvil- 
ken  svårligen  erbjudit  sina  åbyggare  annan  näring  än 
den,  som  vattnet  skänkte.  Folket  kunde  deremot  under 
de  tider,  då  fisket  var  särskildt  lönande,  hålla  sig  här. 
An  i  dao;  finnas  iu  å  stränderna  bviX^nader,  som  stå  obe- 
gagnade  utom  under  fisktiden  ^). 

Eldstäderna  kring  Hafänfjs-dösen  torde  svårlio;en 
få  anses  hafva  tillhört  bostäder.  Om  det  varit  sed  att 
hålla  vid  grafven  en  måltid  till  firande  af  den  jordades 
minne,  torde  de  blifvit  för  tillfället  anlao;de.  Tänker 
man  sig  bostäder  af  så  ringa  varaktighet,  att  de  för- 
svunnit spårlöst,  under  det  de  enkla,  af  små  stenar  bil- 
dade härdarne  bevarats,  målar  man  för  sig  ett  kultur- 
tillstånd,   som    svårligen    tillkommer    ett    boskapsegande 

')  Mail  har,  sasoin  k<äiult  är,  förklarat  wafskrädeshöj^arne»  vara  sam- 
tida iiicd  gäiig^riftenia ;  de  hörde  allenast  till  en  helt  annan  sida  af  den 
tidens  lif,  till  det  tarHiga  hvardagslifvet.  Detta  skulle  lättare  kunna  tän- 
kas, ora  man  tiiige  anse  dessa  luigar  hafva  tillkommit  under  de  tider  af 
året,  dä  folket  höll  sig  vid  stränderna  för  att  Hska.  Det  kunde  då  lätt 
hända,  att  man  icke  tog  med  sig  något  annat  husdjur  än  hunden,  efter- 
som man  under  denna  tid  kunde  lifiiära  sig  af  tisk  och  conchylier.  Man 
kunde  då  äfven  förstå  bristen  på  slipade  eller  i  allmäuliet  bättre  utarbe- 
tade redskap  —  de  behöfdes  icke  för  fisket  och  Icmnadcs  derföre  hciuma. 
Men  professor  Steenstrup  har  på  goda  skäl,  synes  det,  framhållit,  att  af- 
skrädeshögarne  äro  lemningar  efter  ett  folk,  som  der  på  stället  har  haft 
stadigvarande  bostäder,  hvarjämte  man  tiiiiier  att  de  här  boende  men- 
niskoriia  ingalunda  försakade  den  aiiimaliska  föda,  som  fastlandet  kunde 
bjuda.  Men  de  djur,  som  de  lorlärde,  voro  icke  de  husdjur,  hvilkas  ben 
man  tiniicr  i  gåiiggrifterna,  utan,  med  undantag  af  hunden,  idel  vilda 
djur.  Detta  .synes  mig  vara  ett  af  de  mest  tvingande  skälen  för  upprätt- 
liållande  af  stenålderns  olika  perioder.  I  livad  förhållande  den  nordiska 
stenålderns  tvenne  perioder  stodo  till  hvarandra,  samt  huru  tillökningen 
i  husdjurens  antal  vans,  kan  iiuiiu  icke  afgöras.  Då  de  vetenskapligt 
uiubnsökta  gåiiggrifterna  i  Vesteigötland  inneslutit  menniskor  med  lång 
hiifvudskålsforin,  under  det  man  i  Danmark  funnit  kranier  från  samma 
tid  af  den  korta  formen,  kan  man  möjligen  i  detta  se  en  vink  om  tvenne 
olika  folkelementer,   som  förekommit  under  vår  stenålder. 


49  UNDERSÖKNINGAR    I    .SKÅNE.  4'J 

och  sannolikt  jordhi-ukande  folk.  Till  och  ined  de  af 
sten  bygda  gånggrifter,  i  hvilka  man  velat  se  bostäder 
från  denna  tid,  äro  helt  visst  för  simpla  fur  menniskor 
med  den  knlturgrad,  som  stenåldersfolket  haft\). 

Med  afseende  på  begrafningssättet  under  brons- 
åldern hafva  dessa  undersökninsfar  äfven  lemnat  någ-ot 
nytt.  Barnskeletten  i  grafvarne  vid  ÖsterslOf  och  Tors- 
eke torde  väl  snarast  hafva  tillhört  nägon  träl,  som  fatt 
följa  sin  herre  i  döden.  Det  vore  åtminstone  eget,  om 
å  begge  dessa  närliggande  orter  far  och  barn  skulle  sam- 
tidigt hafva  aflidit.  Det  sammanböjda  läget  vid  det  stora 
skelettets  fot  synes  utmärka  ett  visst  underordnande  af 
det  mindre.  För  öfrigt  torde  man  icke  kunna  annor- 
lunda förklara  tillvaron  af  de  sittande  liken  i  Fjelkestads- 
grafven. 

Det  är  skada  att  jag  der  icke  kunde  finna  några 
oskadade  kranier.  Det  hade  varit  af  intresse  att  se,  om 
någon  skilnad  fans  mellan  de  utsträckt  liggandes  och 
de  sittandes  hufvudskälsbildning.  Riralioast  svnes  väl 
vara,  att  träldomen  uppstått  i  följd  af  den  fiendtliga 
beröringen  mellan  tvenne  stammar.  Och  om  kännedomen 
af  bronsen  och  dess  bearbetning  hitkom  i  sammanhano- 
med  en  ny  invandring,  äfven  om  de  invandrandes  antal 
icke  varit  öfvermattan  stort,  måste  helt  visst  dessa  främ- 
lingar till  en  början  hafva  trädt  i  ett  fiendtligt  förhål- 
lande till  landets  tidiirare   inbvo"oare. 

Förhållandet  mellan  den  äldre  och  den  yngre  brons- 
åldern i  Norden  är  ännu  outredt.  Den  tvära  öfvero-ån^en 
frän  begrafning  till  likbiTinning  läoger  hinder  i  väo-en 
för  ett  mångsidigare  iakttagande  af  den  utveckling,  som 
sannolikt    verkligen    företinnes,   liksom    för  uppspanande 

')  Professor  Nilssons  åsigt,  att  åtminstone  en  del  af  de  i  Norden 
befintli<ra  jrAnjrgriftcna  varit  boningar  för  stenrddersfolket  liar  senast  blifvit 
npptagen  af  ]):r  F.  Wil)el  i  hans  intressanta  nppsats  Der  Gangbau  des 
Dcnghoogs.      Kiel   1869. 

Antigv.  Tidskrift.     3.  4 


50  UNDERSÖKNINGAR    I    SKANF.  50 

af  de  infl}'tanden,  som  vållat  förändringen.  xVfven  detta 
är  en  af  de  frågor,  som  måste  öfverlemnas  till  framtiden. 
Af  de  bronsåldersgrafvar  i  ()sterslöf,  om  hvilkas  innehåll 
jaof  tick  natjon  kännedom,  lås^o  de  tva  med  de  obrända 
liken  ganska  nära  sjön,  den  tredje  med  de  brända  benen 
längre  npp.  Detta  förhallande  var  måhända  alldeles  till- 
fälligt \). 

Sannolikt  hör  flertalet .  af  de  ansenliga  grafhögar, 
som  i  dessa  trakter  förekomma,  till  bronsåldern.  Höi>ar 
af  samma  utseende  lära  finnas  så  långt  upp  i  Helga- 
åns dal  som  till  Broby,  men  bronsåldersfynd  anträffas 
visserligen  än  längre  i  norr.  Det  är  dock  icke  allenast 
irrafliöiiarnes  antal  och  derao  dimensioner,  som  vitna 
om  bronsålderns  blomstring  i  dessa  bygder.  Jag  har 
redan  nämnt,  att  museet  i  Christianstad  eger  formar, 
afsedda  för  gjutning  af  celter,  sågar  och  knifvar.  Celt- 
formen  är  funnen  i  Osterslöf.  Statens  Historiska  Museum 
eger  en  fullständig  celtform  (tvenne  halfvor,  Inv.  1518) 
funnen  i  samma  trakt,  på  en  af  Råbelöfs  underlydande 
ofardar,  samt  en  form*  för  gjutande  af  bronssågar,  funnen 
icke  synnerligen  långt  härifrån,  vid  \'idsköfle').  Åtmin- 
stone mot  bronsålderns  slut  fans  här  således  en  högt 
drifven  tillverkning  af  bronssaker.  Slaggstyckena  i  Fjelke- 
stadsgrafven  äro  måhända  intyg  om  inhemsk  smältning 
af  metaller  redan  under  denna  kulturperiods  tidigare 
skiften. 


*)  Dock  förtjenar  det  kanske  påpekas,  att  i  Ilasta  bildade  liögarne 
tveniie  skilda  grupper,  en  n.ärmarc  sjön  orh  en  längre  upp.  Men  om 
innehållet   af  de   bada   tlockarnes  gratVar   känner  jag   intet. 

-)  Afveii  den  var  afsedd  för  gjutning  af  fyra  sågar.  Ett  göte  med 
fyra  armar,  som  synes  hafva  tillkommit  i  en  dylik  form,  finnes  bland 
lemningarne  af  bronsålders-verkstaden,  som  antiiitfades  vid  Biäekan,  Järns 
sorken,  Dalsland  (Inv.  1995).  I  ett  iir  18(;9  till  Museet  inkommet  brons- 
äldersfynd  iViin  Asleds  soeken  i  Vestergötland  (Inv.  4127)  förekomma  flera 
bronssiigar.  Afven  detta  fynd  synes  vara  återstoden  af  en  gammal  verk- 
stad  från   samma   tid. 


F  ö  I  h  a  g  e  II  -  F  y  ii  d  e  t. 

Beskrifvet 

af 

Carl  Johan  Tornberg  och  Hans  Hildebrand '). 

Under  den  s.  k.  iildre  jernåldern,  under  den  göti- 
ska tiden,  stodo  våra  fäder  i  förbindelse  med  södra 
Europa.  Det  romerska  rikets  mynt  kommo  hit  upp 
under  tvenne  olika  perioder,  först  silfverdenarer,  äldre 
än  Alexander  Severi  (f  235)  myntreform,  sedan  guld- 
m3^nt,  slagna  efter  Theodosii  den  stores  död  (395).  Lika- 
ledes fördes  under  den  yngre  jernåldern,  då  Svearne 
voro  den  herrskande  stammen,  främmande  mynt  till 
vårt  land,  först  arabiska  och  sedan  vesterländska,  engel- 
ska, tyska  samt  byzantinska.  Men  den  skilnaden  före- 
finnes, att  under  det  de  tvenne  förstnämnda  perioderna 
åtskiljas  af  ett  icke  obetydligt  afstånd,  hvilket  ingalunda 
fylles  genom  de  enstaka  m)  nt  från  den  melhinliggande 
tiden,  som  här  anträffas,  eger  från  den  arabiska  perio- 
den till  den  vesterhindska  en  tvdlig;  öfveroånof  rum. 
Vid  sidan  af  fynd,  som  innehalhi  idel  arabiska  silfver- 
mynt  eller  idel  vesterländska,  med  ett  eller  annat  ku- 
fiskt inblandadt,  förekomma  andra,  i  hvilka  de  olika  ele- 
menterna  äro  ungefär  lika  starkt  representerade  eller 
der  de  vesterländska  mynten  tinnas,  ehuru  få  i  jämförelse 
med  de  orientaliska  skatterna.  Detta  visar, att  den  arabiska 
myntperioden  icke  hade  afslutats  för  vårt  land  innan 
den  vesterländska  började;  båda  bihhi,  kan  man  säga, 
de  olika   ändarne   af  en   sanunanhänirande  kedja. 

')    De    kutiska    iiiyntfn    i    tyiidet  iiro   l)oskririia  af  profrssor  Tonil)tTg, 


52  HANS    IIILDEBRAND.  2 

Dessa  myntfyncl  ega  ett  mångfaldigt  intresse.  Dels 
gifva  de  oss  upplysningar  om  kulturförhållandena  i  vårt 
esfet  land,  dels  bereda  de  oss  tillfälle  att  här  i  Norden 
studera  främmande  länders  myutförhallanden  grundligare 
än  i  myntens  hemland,  och  om  i  detta  senare  afseende 
resultatet  gäller  utlandet,  får  man  icke  förgäta,  att  man 
icke  kan  studera  det  egna  folkets  kulturutveckling  för  sig, 
utan  att  denna  tvärtom  mycket  väl  behöfver  den  belys- 
ning, som  en  jämförelse  med  främmande  förhållanden 
kan  gifva,  helst  m\x  man  har  anledning  att  misstänka 
en  inverkan,  som  detta  främmande  utöfvat  på  det  in- 
hemska. Mynten  kunna  genom  sin  pregel  och  i  synner- 
het genom  sina  inskrifter  dateras,  och  m3'ntfynden  äro 
derföre  de  lättaste'  att  gruppera  i  tidsföljd.  Med  dessa 
mynt  finner  man  ofta  hvarjehanda  smycken  o.  d.,  hvilkas 
tid  måste  vara  ungefär  densamma  som  myntens.  Från 
den  smak,  som  förråder  sig  i  dessa  sm3'cken,  och  från 
arten  af  det  arbete,  som  l)lifvit  })å  dem  nedlagdt,  kan 
man  draga  slutsatser,  som  ega  giltighet  med  afseende 
på  tillkomsten  af  andra  i  vår  jord  funna  forntida  arbe- 
ten, hvilkas  daterini»'  utan  denna  väixlednino'  hade  varit 
omöjlig  eller  åtminstone  ej  kunnat  vinnas  utan  synner- 
ligen långvariga  komparativa  studier. 

Om  man  således  måste  tillerkäinia  myntfynden  ett 
stort  värde  utöfver  det  materiela,  kan  man  i  viss  me- 
nino;  tillä<j:i{a  o.u  hö;!:''f'  crrad  af  betydelse  åt  öfver- 
gångsfynden  mellMn  de  tvenne  perioderna.  De  tillhö]*a 
en  brytningstid,  som  ännu  icke  framstått  i  full  klarliet. 
Den  arabiska  myntperioden,  hvilkcn  utan  tvifvel  varit 
för  våra  fä(h'i's  utvecklino;  vifrti«rare  än  den  senare  ve- 
sterländska,  ui)j)liöi'  \id  |)ass  K) K).  Afven  efter  detta 
år  fortsattes  noi-dbornas  f"är<h'r  till  Miklcijård  ffenom 
det  nuvarande  Ryssland,  men  de  arabiska  mynten  kom- 
mo  ej  längre  hit  uj)]),  och  redan  under  det  föregående 
århundradets  sista  decemiier  hade  de  tyska  och  engelska 


3  FÖLHAGEN-FVXnET.  53 

mynten  anländt.  Ofverirangsfynclen  tillhöra  således  en 
brytningstid,  och  en  sådan  är  alltid  af  vigt  i  ett  folks 
historia. 

Då  myntfyndens  nytta  för  tideräkningen  är  stor, 
måste  man  söka  utröna,  i  hvad  mon  hvart  fynd  kan 
representera  en  viss  afslntad  period.  Till  utgångspunkt 
för  sin  bestämnino-  har  man  naturlig-tvis  att  tacra  de 
yngsta,  som  förekomma  i  fyndet;  men  ett  icke  mindre 
vio^tio-t  bidrao;  till  fra^-ans  lösning  lemnas  äfven  af  de 
mynt,  som  saknas.  I  de  svenska  fynden  äro  t.  ex.  de 
kölniske  erkebiskoparnes  m3mt,  från  och  med  Pilgrims 
(1022 — 1035),  synnerligen  talrika.  Ett  myntfynd,  der 
väl  Kölns  denarer  förekomma,  men  ino^a  bära  Pilcrrims 
namn,  är  ganska  visst  äldre  än  hans  tid,  äfven  om  man  sak- 
nar alla  andra  hjelpmedel  till  dateringens  fastställande. 
De  tyska  Henrikarnes  mynt  äro  äfven  mycket  vanliga  i 
de  svenska  fynden.  Ett  fynd,  der  Ottonernas  mynt 
förekomma,  men  intet  af  Henrik  II :s  —  och  detta  är 
händelsen  med  Fölhagen-fyndet  —  måste  vara  äldre  än 
1002,  då  den  tredje  Otto  dog.  Men  denna  sifPra  angif- 
ver  dock  egentligen  den  tid,  då  mynten  lemnade  sina 
hembygder,  icke  den,  då  de  nedlades  i  jorden;  mellan 
dessa  båda  tilldrao-elser  måste  naturliijtvis  nåsfon  tid 
hafva  förflutit,  hvilkens  längd  icke  alltid  är  lätt  att  ut- 
röna. ()fvero;ån'2:sfvnden  o-ifya  dock  nåo;on  ledninir  för 
en  sådan  beräkning.  De  yngsta  kufiska  mynten  i  detta 
fynd  äro  från  år  971,  de  yngsta  vesterländska  äro  från 
åren  närmast  före  1002.  Mellan  dessa  två  ändpunkter 
ligga  omkring  30  år,  och  deri  har  man  således  en  un- 
gefärlig anvisning  om  den  olika  tid,  som  behöfdes  för 
att  låta  de  öster-  och  de  vesterländska  mynten  iiinna 
till  Norden.  Kände  man,  huru  lång  tid  de  senare  be- 
höft  för  sin  väg,  då  visste  man  äfven,  huru  länge  det 
aflägsnai-e  Asiens  m}nt,  varit  på  viig.  Huruvida  de 
asiatiska     och     de    europeiska    mynten     blifvit    siinnnan- 


54  HANS    HILDEBRAND.  4 

blandade  inom  Sverige,  eller  hitkomniit  förenade,  be- 
tyder icke  mycket,  då  denna  förening  svårligen  kan 
bafva  försiggått  förr  än  i  närbeten  af  Östersjön,  således 
kort  före  den  sista  transporten.  Den  omständigbeten, 
att  fynden  blifvit  nedlagda  i  vår  jord  något  senare  än 
de  ut2:ino:o  från  sina  preirliniisorter,  inverkar  för  öfrio-t 
intet  på  bestämmandet  af  myntens  egen  inbördes  ålder, 
när  denna  kan  vara  osäker,  ty  sa  länge  myntperioden 
fortfor,  var  antagligen  tillförseln  jämn,  så  att  mynten 
näst  efter  1002,  behöfde  lika  lång  tid  för  vägen,  som 
de  närmast  före  detta  år  sbigna  myntsorterna.  Kn  mynt- 
skatt,  t.  ex.  utan  Henrikar  bar  tydligen  icke  blott  ut- 
gått från  Tyskland,  innan  Henrik  II  besteg  tbronen, 
utan  bar  äfven  blifvit  nedlagd  i  vår  jord,  innan  Henri- 
karnes mynt  bunnit  komma  i  våra  fäders  bänder.  En 
sådan  skatt  synes  således  bafva  blifvit  nedlagd  mycket 
snart  efter  myntens  ankomst  till  Norden.  När  jämte 
mynten  förekomma  föremål,  af  bvilka  nägra  kvuina  an- 
tagas vara  arbetade  i  Norden,  torde  man  i  allmänbet 
böra  antajza  dessa  vara  nåijot  äldre  än  den  korta  tid, 
då  fyndets  yngsta  mynt  voro  ofvan  jord.  I  detta  af- 
seende  kunna  öfvergångsf}  nden  gifva  intressanta  ui)p- 
Ivsnino^ar.  Om  ett  sådant  fynd  innebåller  allenast  de 
tidigaste  bos  oss  representerade  tyska  typerna,  tillböra 
utan  tvifvel  fyndets  fornsaker  snarare  den  föregående 
})eriodens  inflytande  än  den   ny  börjades. 

Till  de  vigtigaste  öfvergångsfynden  bör  det,  som 
iiär  beskrifves.  En  ar])etskarl  binn  i  Juni  eller  Juli 
manad  år  18(56  under  dikesgräfning  vid  Eölbagen,  ett 
ställe,  som  ligger  uiidci-  Ivoma  kungsgård,  uti  Björke 
socken  på  (Jotland,  en  i-uiid  kopparask,  som  icke  kunde 
np])tagas  bel,  samt  uti  (b'nna  en  stor  mängd  m}nt,  smyc- 
ken ni.  ni.  af  silfver  samt  en  liten  tacka  af  gubb  Eyn- 
(br  inlöstes  för  Statens  Samlingar  med  788  Kdi"  ocli  liar 
uti    Inventariet  nro  3547. 


5  FÖLHAGEN-FVNDET.  55 

1. 

Kufiska  mynt. 

Den  österländska  eller  kufiska  afdelningen  af  fyn- 
det från  P^ölhagen  bestod  af  icke  mindre  än  835  dir- 
heiner,  af  h vilka  dock  155  voro  större  eller  mindre  bitar, 
men  alla  af  olika  ni}nt,  säkert  brutna  före  nedlägixnin- 
gen  i  jorden,  ty  brotten  voro  gamla.  Största  delen  ut- 
gjordes af  Samanid-mynt,  eller  omkring  670  st.,  preg- 
lade  mellan  aren  280—360  (893—971  e.  Chr.)  af  dyna- 
sterna  Ismail,  Ahmed,  Nasr,  Nuh,  Abd-el-Melik  och 
Mansur.  De  flesta  af  Samanidernas  myntstäder  voro 
häl-  representerade,  neml.  Bukhåra,  Samarcand,  el- 
Schåsch,  Enderåba,  Balkh,  Nejsapur,  el-Khottel, 
Ma'den,  el-Bejår,  Merw  och  el-Muhammedia.  Den 
sistnämnda  staden,  som  vanligen  hette  el-Rajj  är  högst 
ovaidig  för  denna  myntklass.  Den  förekommer  på  en 
dirhem  från  år  324,  som  bär  Nasr  ben  Ahmeds  namn 
(pl.  1,  fig.  1).  Man  kan  häraf  draga  den  slutsats,  att 
staden  åtminstone  detta  år  tillliört  Samanidernas  rike. 
Tvenne  andra  mynt,  preglade  det  ena  af  Ishåc  ben 
Ahmed  år  301,  det  andra  af  Jahja  ben  Ahmed  år  290 
(pl.  1,  fig.  2),  båda  i  Samarcand,  äro  egentligen  revolu- 
tionsmynt. Det  förstnämnda,  ehuru  sällsynt,  har  dock 
flera  gånger  förekommit  i  svenska  och  ryska  fynd,  det 
senare  har  aldrig,  sa  vidt  mig  är  bekant,  funnits.  Om 
Ishåc  vet  htstorien  att  förtälja,  att  han  gjorde  upi)ror 
emot  sin  brorson  Nasr  ben  Ahmed,  men  något  sådant 
berättas  ej  i  de  mig  tillgängliga  skrifter  om  Jahja,  som 
enligt  det  omnämnda  myntet,  utan  tvifvel  försökt  sin 
lycka  emot  sin  broder  Ismail.  Vi  hafva  således  här  ett 
vigtigt  dokument,  som  kompletterar  i  någon  mou  Sama- 
nidernas så  otillräckliixt  kända  historia.  Blaud  de  öfriira 
mynten   af  denna   klass  ftn-tjena  att  nämnas:    ci-Sciiasch 


56  CARL    JOHAN    TORNBERG.  6 

år  283,  med  stadsnamnet  Binketh  på  Rev;  Merw  år  300; 
Ma' den  år  306  med  Kasi'  lillåh  d.  ä.  seger  tillhör  Gud 
öfverst  på  Ad  v.;  från  samma  stad  år  318;  Samarcand 
år  333  med  Billahi  jathiqu  d.  a.  på  Gud  litar  han, 
och  Enderåba  år  360,  det  yngsta  myntet  af  de  kufiska. 
Ett  mynt  af  den  ännu  problematiska  emiren  B  arm  ål 
och  ett  par  af  den  lika  obekanta  Mikål  ben  Djafar, 
som  så  ofta  anträffas  i  våra  fynd,  voro  ock  här  till 
finnandes. 

Af  Khalif-mynt  var  endast  ett  pregladt  af  Umaj- 
jaden  Hischåm  år  124  i  Wåsit  (Klass.  I,  57),  således 
det  äldsta  i  detta  fynd.  Dei-emot  utgjorde  Abbåsi- 
derna  158  stycken  frän  städerna:  Baghdåd  (Medinet-el- 
Selåm),  el-Muhammedia  (el-liajj),  el-Basra,  el-Ahvåz, 
Ras-el-Ajn,  Armenia  (för  Dovin),  Ispahån,  Fåris  (för 
Ispahån),  Wåsit,  el-Schåsch,  Samarcand  och  el-Ab- 
båsia  (i  Afrika).  De  äro  preglade  mellan  åren  149 — 
330  (7G6 — 942  e.  Chr.).  Bland  dessa  äro  flera,  som  förut 
ej  funnits  i  svenska  fynd,  neml.  Samarcand  195  af  el- 
Mainun;  Kås-el-Ain  år  285,  314  och  317;  el-Basra 
år  285;  Baghdådh  år  294,  309,  311  och  313;  Fåris 
(för  Isi)åhan)  år  298  med  ett  obekant  namn  nederst  på 
adv.;  Wåsit  år  319  och  el-Ahvåz  år  309.  Ett  annat 
märkligt  mynt  af  el-Moqtadir  synes  vara  pregladt  i 
el-Cadesia  (af  årtalet  återstår  endast  300-talet  (pl.  1, 
fig.  3).  Orten,  bekant  för  Persernas  besegrande  derstädes 
af  Araberna,  har  hittills  icke  förekommit  på  något  mynt, 
och  stället  synes  icke  hafva  såsom  stad  haft  någon  annan 
märkvärdighet.  Men  i  Orientens  numismatik  finna  vi 
ganska  ofta  obetydliga  platser,  läger,  slott  och  stads- 
qvarter  såsom  preglings-ställen,  en  sak  som  förklaras  lätt 
af  fabrikationens  enkla  beskaffenhet. 

Af  Taliiiider  eller  klassen  VI  fiinnos  15  stycken. 
Såsom  fallet  är  med  största  delen  af  dessa  mynt  i  sven- 
ska fynd,   voro  flera  alldeles  utnötta  och  andra  åter  hade 


7  FÖLHAGEN-FYNDET.  57 

icke  en  bokstaf  qvar  af  rev:s  inskrifter.  Med  undantag 
af  Talha,  den  andra  dj^^nasten,  utsattes  icke  furstens 
namn,  utan  endast  klialifens,  livarföre  endast  stadens 
namn,  der  myntet  preglats,  bestämmer  huruvida  det' till- 
hör denna  dynasti,  som  innehade  östra  delen  af  Khali- 
fatets  område:  Iråk-el-Adjcm,  Khorasån  ochMa-verå- 
1-nahr.  De  fä  tydliga  dirhermerna  voro  frän  el-Muliam- 
media,  Merw  och  el-Schasch,  slagne  mellan  åren  234 
—251. 

Af  Emir-el-Umerä  Tuziin  fanns  ett  mynt  frän  Bagh- 
dådh  är  333,  som  är  beskrifvet  i  mina  Symbola-,  III, 
Nro  70. 

Af  den  X  klassen  i  min  kataloo;  förekom  ett  2:anska 
märkvärdigt  stycke  från  Enderäba  af  år  290  (pl.  1,  fig. 
4),  med  namnet  Ahmed  ben-Muhammed  pä  Rev.,  tro- 
ligen en  son  till  den  Muhammed,  som  så  ofta  ses  på 
dirhemer  af  denna  klass.  Huruvida  denne  Ahmed  ben- 
Muhammed  är  densamme,  som  läses  på  ett  annat  mynt 
i  detta  fynd,  på  hvilket  slagorten  är  utplånad,  af  år  319, 
kan  jag  ej  afgöra.  Detta  sednare  har  khalifen  el-Moq- 
tadirs  namn  på  rev.  (pl.   1,  tig.   5). 

Saffariderna  representeras  här  af  endast  en  dir- 
hem  frän  Får  is  (för  Ispahån)  af  år  283.  Se  klassen 
VII,  19  a. 

Af  5  st.  Hamdanider  kunde  följande  bestämmas: 
Baghdädh  331;  el-Mavsil  333  ocli  Mejjafarcqin  354. 

Buwejhider,  mycket  sällsynta  i  våra  fynd,  före- 
kommo  här  i  tre  exemplar:  El-AhAvåz  ar  330,  slagen 
af  Imäd-el-daula;  el-Muhammedia  år  335  af  Rukn- 
el-daula  och  Baghdädh  år  335  af  Imäd-el-daula. 

Ett  annat  mynt,  som  thyvärr  lioppat  under  präg- 
lingen, visar  tydligen  årtalet  358  och,  om  jag  ej  miss- 
tager mig,  staden  Halebs  namn.  Men  detta  läses  qmot 
vanligheten  pä  rev.  Frånsidan  har  dennas  symbolum 
och  derunder  namnet  Mansur.     Något  khalif-namn  kan 


58  HAKS    HILDEBRAND.  8 

ej  iir.skiljcis.  Så  väl  för  stadens  namn,  som  inskrifternas 
ovanliga  anordning,  är  mjmtet  högst  märkvärdigt  (pl.  1, 
fig.   6). 

Af  ofvanstående  beskrifning  inses  utan  svårighet  att 
f3'ndet  måste  räknas  bland  de  yngsta,  i  hvilka  kufiska 
mynt  förekomma.  Får  man  förutsätta,  att  de  nedlagts 
ungefär  så,  som  de  på  sin  hitväg  hopsamlats,  så  antyder 
den  stora  massan  af  Samanider,  att  de,  som  vanligast 
är  fallet,  utgått  från  Transoxanien  och  öfver  Kaspiska 
hafvet  inkommit  i  Europa. 

Carl  Johan   Tornberg. 

2. 

Europeiska  mynt. 

Det  öfvervägande  antalet  af  de  inom  Europa  preg- 
lade  mjmten  (400)  äro  tyska.  Dessutom  finnas  fyra 
anglosachsiska  samt  ett  och  ett  hälft  byzantinskt. 

De  flesta  synas  tillhöra  Otto  III:s  regering.  Han  blef 
konung  år  983,  kejsare  996  och  afled  1002.  Då  hans 
standand  Sachsen  ligger  Norden  närmast,  begynner  jag 
öfversioten  med  en  redogörelse  för  dess  här  förekom- 
mande  mynt^). 

I.     Hertigdömet  Sachsen. 

Konung-  Otto  III  och  Adcilioid  iH»l— 095. 

Den  späde  Otto  III  liade  till  föi-myndare  först  sin 
fi'ände  hertig  Henrik  af  Baie)'n,  sedan  sin  moder  Theo- 
fano  och  efter  hennes  död  den  15  'luni  991  sin  far- 
moder,   den    ädhi    kejsarinnan    Adelheid,   hvilken   kraftigt 

')  Af  l)rist  på  tjciiliga  typer  kunna  i('k(;  alla  ii  mynten  fiirckoni- 
mandc  bokstatsrornifr  återgifvas;  dctla  giiUcr  särskildt  (i,  som  il)lan(l  liar 
en  kantifj  form  (jfr  lii;'.  1  och  2),  S  ocli  förkortninf?cn  af  nvum  pä  de 
anglosaehsiska  mynten. 


FOLHAGEN-FYNDET. 


59 


förestod    reo^erino-en    ända   till   år   095.     Under   dessa   år 

(D  CD 

preglades  i  Sachsen  mynt  med  Ottos  och  Adelheids 
namn^),  hvilka  torde  hafva  tillvunnit  sig  allmänhetens 
bifall,  ty  de  imiterades  i  oändlighet.  Få  tyska  mynt  äro 
i  de  svenska  fynden  så  allmänna  som  dessa. 

De  vid  Folhagen  funna  mynten  af  detta  slag,  till- 
höra tvenne  hvarandra  ganska  mycket  olika  typer,  som 
här  utmärkas  med  A  och  B. 

U.4.  Kejsarens  namn  skrifves  otto.  Den  på  från- 
sidan   förekommande    kyrkbyggnaden    har    på    taket    ett 

kors. 

Ä.a.     Ini  kyrkan  »f". 

1.  Äts.    ^-DT  GR'A-pRE-X  AMEN.     I  fältet  ett  kors,  i  hvars 
vinklar  läses  otto.  (tig.  1). 
Fräns.    -^ATHALHET.  (fig.  1). 

2.  Lik  N:o  1,  men  frånsidans  namn 
statVas  AHTALHET,  hvarjämte 
linnas  ett  par  små  obetydliga 
afvikelser  (framför  DI  endast  • 
o.  s.  v.). 

3.  Äts.    Lik  N:o  1. 

Fräns.     A4-HTALHET.     I   öfrigt  lik  N:o   1. 

Ä.l).     Ini  kyrkan  X- 

o 

4.  Äts.    Lik  N:o  1,  men  utan  punkter  i  åtsidans  X. 
Fräns.     ►I-AHTALHET.  —  4  ex. 

o 

5.  Ats.     Lik  N:o  1,  men  med  inskriften  bakvänd. 
Fräns.     Lik  N:o  4. 

Slaget  med  groft  arbetad  stämpel. 

6.  Åts.     Lik  N:o  4. 

Fräns.     -I-AHTALHET.    Vid  ena  sidan  af  kyrkan  o-    Dålig 
stämpel. 

A.h.  a. 

7.  Äts.    4^D'I  GR'A-^-RGX. 
Fräns.    AMEN.  —  4  ex.  * 


Fig.  1. 


^)  Friedläiuler,  Der  Fiiiid  von  Obrzycko,.  s.  30  (är  1844).  —  Förut 
antog  nian,  att  dessa  mynt  slogos  af  Otto  I,  men  under  lians  tid  fans 
svårligen  nriii;ot  skiil  fJJr  utsättandet  af  Adelheids  nnnin.  I  Obr/yeko- 
fyndet,  som  nedlades  i  jorden   980 — 990,   fans  intet  Adelheidsmynt. 


60  HANS   HILDEBRAND.  10 

8.  Lik   N:o   1,   men    med   en   punkt   vid   ena  sidan  af  kyrkan. 
Preglingen  har  misslyckats. 

9.  Lik  N:o  1,  men  med  en  punkt  vid  hvardera  sidan  af  kyrkan. 

A.h.   ;?. 

10.  Äts.    Lik  N:o  1. 
Fräns.    ATEHLAHT. 

Ä.b.  r- 

11.  Äts.     Lik  N:o  1,  men  med  -X. 
Fräns.    ÄTEAHLHT. 

A. c.     Ini  kyrkan    ■• 

12.  Åts.     Lik  N:o  11. 

Fräns.     A+THALHET.      Framför   namnet   en   liten   trekant 
med  en  punkt  vid  hvarje  spets.  —  6  ex. 

A.d. 

Ini  kyrkan  utgå  från  hvardera  väggen  fina  och  korta  spet- 
sar; mellan  dessas  uddar  en  punkt.  Ytterst  a  takkorsets  tre 
armar  en  kula. 

13.  Åts.     Lik  N:o_7. 

Fräns.     ATGÄLH.  —  2  ex. 

Denna  varietet  står  således  på  gränsen  mellan  de  två  grup- 
perna. 

B.    Kejsarens  namn  i  korsvinklarne  på  åtsidan  skrif- 

ves    ODDO.      På    frånsidan    är    kejsarinnans    namn    aldrig 

rätt    stafvadt.      Takkorsets    tre    armar    afslutas    med    en 

kula;  vanligen  äro  armarne  mycket  fina,  så  att  de  stora 

kulorna  tyckas  nästan  sväfva  fritt  öfver  taket. 

B.a.     Ini  kyrkan  ►J^. 

14.  Åts.     -^\yi  GR'A  RGX-  (enstaka  bokstäfver  bakvända). 
Fräns.     Af  den  orediga  till  stiirre  delen  utplånade  inskriften 
ses  endast  PAL  (hakvändt).     Takprydnaden  otydlig. 

B.b.  a.     Ini  kyrkan   X- 

15.  Åts.     Lik  N:o  14,  men  med  X. 
Fräns.     AME . .     Takprydnaden  otydlig. 

B. c.  o.     Ini  kyrkan    • 

16.  Ats.     Lik  N:o  14,  men  med  -X. 
Fräns.    A- G  All  LI  IT. 


11 


FOLHAGEN-FYiNDET 


61 


18. 
19. 

20. 


B.d. 

Ini  kyrkan  utgå  från  livardera  väggen  fina  och  korta  spetsar; 
mellan  dessas  uddar  en  kula. 
17.     Äts.     ^D'l  GIU-I-KGX  eller  X  eller  X- 

Frans.    ATGAHLHT.  (fig.  2). 

Detta  är  den  vanligaste  af  alla  typerna,  representerad  här 
i  fyndet  af  icke  mindre  än  126  exemplar,  de  flesta  något  nötta. 
Flera  varieteter  förekomma,  t.  ex. 
med  en  punkt  midt  i  «^  inom  at- 
sidans  inskrift  eller  med  korsarmarne 
fria,  med  IGX  i  stället  för  EGX,  med 
fina  taggar  utgående  från  ytterkan- 
tens insida,  med  enstaka  bokstäfver 
bakvända,  med  en  punkt  ini  ett  O 
af  ODDO  o.  s.  v. 

B.d.  a. 

Lik  N:o  17,  men  med  o  å  hvardera  sidan  af  kvrkan. 
Dylik,  men  med  frånsidans  omskrift  bakvänd. 

B.d.  /9. 
Lik  N:o  17,  men  de  fina  taggarne  ini  kyrkan  utgå  icke  från 
väggarne,  utan  från  öfre  och  undre  sidan;   ingen  punkt.  — 
3  ex.,  af  hvilka  tvenne  hafva  punkt  i  ett  O  af  ODDO  samt 
i  midten  af  åtsidans  inskriftskors. 

B.d.  y. 

Lik  N:o  17,  men  med  frånsidans  inskrift  ÄTGHLHT. 
Lik  N:o  17,  men  med  frånsidnns  inskrift  ATGAHLH. 
Lik   N:o    17,   men   med    -^  GX   (utan   R)  samt  ÄTGÄHLH 
(med  bakvändt  L). 

B.e.     Ini  kyrkan  samt  å  hennes  båda  sidor  o. 

24.  I  öfrigt  lik  N:o  17. 

B.f. 

I  kyrkan   ett  kors,   hvars  armar  nå  till  hennes  kantlinier;  i 
gafvelfältet  en  i)unkt;  på  toppen  ett  treairmadt  kors. 

25.  Äts.     4- Dl    GKA-^  1{G-X.     (Det   senare    R    bakvändt    och 
illa  formadt). 

Fräns.     ATIAHLHT.  —  4  ex. 

B.(i.     I  kyrkan  en  vinkel  med  spetsen  vänd  uj)pät. 

26.  Ats.     Lik  N:o  17,  men  med  X. 
Fruns.     A^J^GAliL(T).  —  2  ex. 


21 

99 


23 


62  HANS   HILDEBRAND.  12 

Såsom  prof  på  ännu  större  förändringar  kunna  an- 
föras följande  variationer,  alla  med  oddo  och  med  kulor 
på  korsarmarne. 

Ca. 

Ini  kyrkau  en  vinkelj  med  spetsen  vänd  uppåt. 

27.  Äts.     01  GA  KGX. 

Fråus.     TGILART.  —  3  ex.     Jfr  Cappe,  Miinzen  der  deut- 
sehen  Kaiser  und  Könige  des  ]\Iittelalters  I.  pl.  III.  tig.  2. 

Ett  mynt  af  denna  varietet,  men  med  inskriften  läst  som 
TIGARI  (Tignri)  har  i  Berliner  Blätter  fiir  Miinz-,  Sieg-el-  und 
Wappenknude,  III.  s.  34  (jfr  pl.  XXVI  N:o  5  derstädes)  blifvit 
fördt  till  kejsar  Otto  I  och  Ziirich,  hvaremot  Köhne  redan  an- 
märkt, att  denna  stad  å  den  sachsiska  kejsartidens  mynt  heter 
Turecum,  icke  Tigurnm.  Pregeln  är  för  öfrigt  alldeles  Otto- 
Adelheids-myntens  och  misstaget  torde  hafva  vållats  deraf  att 
G  mellan  T  och  I,  som  förekommer  å  vårt  ex.  blifvit  af  stämpel- 
snidaren  utcglömdt  eller  kanske  snarare,  då  fig.  visar  mellan  de 
tva  sistnämnda  bokstäfverna  ett  temligeu  stort  mellanriun,  helt 
och  hållet  utplånadt. 

o 

28.  Äts.     Den  vanliga  inskriften  l)akvänd. 
Frans.     GiLÄirr. 

29.  Dylik,  men  med  frånsidans  K  bakväudt. 

C.h. 
Ini  kyrkan  en  fotangel  med  kula  ytterst  å  hvarje  arm. 

30.  Äts.    -  -  GR'A  -  -     (R  illa  formadt,  såsom  på  N:o  25). 
Frans.     TOL.... 

31.  Äts.     -i-IGA-^RGX. 

Frans.     TGLAR..  (R  bakvändt). 

De  fem  sista  varietcterna  torde  vara  de  yngsta  af  de  i  fyn- 
det rci)resentcrade.  Ordet  Eilart  liar  fiirmodligen  tillkommit  som 
en  förenkling  af  Tcilart,  hvilket  atcr  torde  vara  en  nägot  långt 
gängen  förvrängning  af  Atalliet. 

De  här  under  A  upptagna  niyiitcn  iiro  tciidigen  sällsynta. 
De  (ifriga  typerna,  sås(»m  varande  idel  imitationer,  ega  i  och  för 
siff  mvcket  mindre  intresse,  men  jai:'  liar  ansett  det  niidi^t  att 
äfven  l(>r  dem  meddela  detaljerade  u])pgifter,  da  man  nyligen 
påstått,  att  >;de  ursprungliga  Adelheids-mynten  med  Afal/tct  före- 
komma uti  fvnd,  som  blifvit   nedi:räfda  mellan  !il><»  och  iHnO,  men 


13  FÖLHAGEN-FYNDET.  63 

mynten  med  Ateahlf  anträffas  först  i  senare  fynd» ').  Detta  fynd 
hinner  ungefar  till  år  KXM),  svärlig-en  längre,  men  här  äro,  såsom 
det  redan  blifvit  visadt,  imitationerna  talrikn;  dessa  tillhöra  så- 
ledes redan  Otto  IIl:s  egen  regering.  De  äkta  Adelheids-mynten 
kunde  naturligtvis  icke  gerna  i)reglas  efter  den  tid,  då  kejsjirin- 
nan  lemnade  från  sig  styrelsen.  Att  någon  större  tid  icke  ligger 
mellan  de  äkta  och  de  imiterade  myntens  pregling,  synes  för 
öfrigt  deraf,  att  deras  vigt  är  ungefärligen  densamma.  Ji\g  har 
vägt  några  af  de  bäst  bevarade  exemplaren  i  detta  fynd.  Af 
typen  A  vägde  6  stycken,  något  väl  bevarade,  9,0  7  granimer, 
d.  v.  s.  1,511  gramm  stycket.  X:o  1  (Ä.a.J  väger  1,38  gramm. 
N:o  7  (Ä.b.)  väger  1,46  5  gramm,  tre  stycken  af  N:o  4  (likaledes 
Ä.h.)  väger  4,7  4  5  gramm,  d.  v.  s.  1,5  8  gramm  stycket.  Af  den 
vanliga  yngre  typen  B.(].  (X:o  17)  vägde  4  ex.  tillsammans  (3,1 1 
gramm,  hvart  exemplar  i  medeltal  1,522  gramm.  Två  exemplar 
af  typen  B.f.  (N:o  25)  vägde  3,28  gramm,  hvartdera  exemplaret 
således  1,6  4  gramm. 


2.     Hertigdömet  Franken. 

Mainz. 

Från   den   gamla   Romarstadeii   finnas    i   fyndel  alle- 
nast kongliga  och  kejserliga   iiniit. 

Otto  III  konung  983—996. 

32.  Äts.    ►^OT(T)0  RE(X).    Ett  bredt,  likarmadt  kors  med  kula 
i  livar  vinkel. 

Fräns.     GIVIT ►^MOrG())NCIA.    Kyrkobyggnad  med  -^  ini 
och  kors  på  taket. 

Otto  III  kejsare  99(i— 1002. 

33.  Åts.     ►I-OTTO  IMP  AVG  fimperator  augustus).    Fiir  öfrigt 
lik  N:o  32. 

Fräns.     M060NCIA  CIVIT.     För  iifrigt  lik  N:o  32.  —  Jfr 
Cap{)e,  Kaiser-Miinzen  I.  pl.  II.  fig.  14. 

34.  Lik  N:o  33,  men  med  fränsidans  omskrift:  4-  OMÖONCIA  Cl. 
Af  kejsar  Ottos  mynt  förekomma  i  fyndet  50,  förutiuu  15, 

på   hvilka   man  icke   kan   urskilja,  om  de  tillhört  Otto  rex  eller 

*)  Berliner  Blätter  III.  s.   53. 


64  HANS   HILDEBRAND.  14 

Otto  imperator.  Men  äfven  af  de  50  äro  många  ytterst  skadade 
ocl)  snedt  ])reglade,  så  att  å  ena  sidan  kan  haltVa  bredden  af 
inskriften  saknas.  Ett  och  annat  mynt  synes  dessutom  liafva 
blifvit  något  kantskuret. 

Att  bestämma  till  hvilken  af  Ottonerna  dessa  mynt  höra,  är 
ingalunda  lätt.  Otto  rex  kan  vara  såväl  Otto  I  936 — 961  som 
Otto  III  983—996.  Otto  imperator  kan  vara  såväl  Otto  I  och  II 
961—983  som  Otto  III  996—1002.  Båda  typerna  förekomma  i 
Obrz}  eko  fyndet,  som  synes  hafva  blifvit  nedlagt  före  Otto  III:s 
kejsaredöme,  kanske  samtidigt  med  fadrens  död,  och  att  döma 
deraf,  höra  de  till  Otto  I  och  Otto  II.  Men  å  andra  sidan  kän- 
ner man  icke  för  Otto  III  någon  ny  typ,  ja  man  har  till  och 
med  funnit,  att  denna  samma,  med  den  korstecknade  kyrkan 
oeii  korset  med  kulor  i  vinklarne,  bibehöll  sig  ända  in  under 
Henrik  II:s  konungadöme  (1002 — 1*04),  och  var  icke  alldeles 
försvunnen  under  Konrad  II:s  kejsaretid  (1027 — 1039 ').  Man 
kan  således  med  fullt  skäl  antaga,  att  dessa  typer  tillhöra  lika 
väl  Otto  III  som  fadern  och  farfadern.  Möjligen  skulle  man, 
genom  att  väga  större  serier  af  välbevarade  mynt,  komma  något 
närmare  frågans  lösning.  Här  har  jag  förslagsvis  satt  dem  som 
Otto  III:s  mynt,  då  det  är  troligare,  att  fyndet  innehiiller  de 
sist  ])reglade  mynten. 

S  p  e  i  e  r. 
?  Otto  III  983—1002. 

35.  Afs.     4- OTTO DKO    (Otto    imperator    Komanorum?). 

Bredt  kors  med  kula  i  livar  vinkel. 

Fräns.     EPI  -  -  (8i)ira  civitas).    Kyrka  med  >^  ini.  —  Fräns. 
är  snedt  prcglad. 

36.  Åts.     (►^)OTTO  BE  IM..     1  öfrigt  lik  N:o  35. 

Fräns.     ►J-xI AAA   (Spira  civitas).     I  (HVigt  lik  N:o 

.'55.  —  .Ifr  ('a])pos   Kaiscr-Miin/cn    I.   pl.   II.   lig.   13. 
,37.     .1/.S-.     (OTTjO  Bl  .. 

Fräns.     -|-x  II  .  .     I  öfrigt   lik  X:()  .■•5. 


')  För  Henrik  II  se  KöIiih!,  Ubcr  dic  iin  Russisclien  Reiolu;  gcfuii- 
ileiKMi  Alx-ndliiiidisr-licn  Miiiizcn  des  X,  XI  uiid  .XII  .Inlulumderts  (iiftryck 
nr  hans  Ménioircs  ill  oeii  IV),  s.  44  samt  Caj)pes  Mainzcr  Mitnziui  pl.  T. 
tifj.  It.  För  Conrad  II  se  Köhnes  Zeitsfhrift  fur  Miinz-,  Sicgcl  und 
Wappenkuiidc  III.  pl.  VI.  \'\'^.  G;  det  der  afbildade  myntet  iir  doek  en- 
dast  i'ii    varietet  af  den    Ottonska   tyj)en. 


15  FÖLHAGEN-FYNDET.  65 

38.  Äfs.  'OTTO  •  IMPA  ...  I  öfrigt  lik  N:o  35,  men  med  från- 
sidans omskrift  nästan  oläslig-. 

De  speicrska  mynten  hatVa  under  den  Ottonska  tiden  ett 
stort  slägttycke  med  de  mainziska,  men  de  exem))]ar,  som  före- 
komma i  detta  fynd,  —  de  förete,  livad  inskritterna  beträtfar, 
variationer  af  de  liär  upptagna  linfvndtypcvna  —  äro  sämre  gjorda 
än  de  i  Mainz  slagna  denarerna.  Kejsaremynt  för  Speier  med 
båda  titlarne  rcx  ocli  im|)crator  på  baksidan  äro  förut  offentlig- 
gjorda t.  ex.  af  Friedländer  (der  Fund  von  Obrzycko  s.  7,  Taf.  II. 
fig.  1 ).  Deremot  torde  N:o  35,  hvars  åtsidas  inskrift  slutar  med 
de  tvenne  fullt  tydliga  bokstäfverna  RO  vara  en  ny  varietet. 

Det  dåliga  skick,  i  hvilket  de  till  detta  fynd  hörande  speier- 
mynten  betinna  sig,  visar,  att  de  äro  efterbildningar,  och  då  det 
synes  troligt,  att  de  äro  prcglade  under  den  ])eriod,  som  fyndet 
förnämligast  omfattar,  har  jag  förslagsvis  fört  dem  till  Otto  III:s 
tid.  —  12  ex. 

Wlirzburg. 
Det  närlio-«T:ancle  Wiirzburos  mynt  äro  lätta  att  igen- 
känna,    dä   de   vanligen    bära   stadens  skyddshelgons,   S:t 
Kilians,  namn,  ibland  äfVen  hans  bild. 

Otto  III  konung  983—996. 

o 

39.  Äts.  . . .  OTTO  REX.  Ett  kors  med  mycket  smala  armar. 
Fräns.  ►J-  8.  KILIANV8.  Ett  hufvud  mod  tonsur,  högra 
sidan.  —  5  ex.    Jfr  Cappes  Kaiser-Miinzen  I,  pl.  XIII.  f.  216. 

Otto  III  kejsare  996—1002. 

T 

40.  Ats.     ^  IMPERAT(O).     I  fältet  0-0. 

X 

'Fräns.    +-S-  K1LIAN\\S.     En  kyrkobyggnad  med  en  kula 

ini.     Köhnes  Abenländisclie  Milnzen  pl.  II.  f.  14. 
Frånsidans    bild    påminner    om    de    äldsta    Worms-myntcn, 
hvilka  icke  äro  re])resenterade  i  detta  fynd. 

3.     Hertigdömet  Lothringen. 

Köln. 
Ludvig  Barnet  899—911. 

41.  Ats.     4* VICT  -  v  -  -     Ett   kors,   hvars  armar  na  nästan 

till  fältets  rand. 

Aiiti(jr.   Tidskrifl.     ,7.  5 


G6  HANS   HILDEBRAND.  16 

S 

Fräns.     OTIIA  ...      I   taltet  .  .  .  OIOIII  ').   —  Jfr  Cappes 

A 
Kaiser-Milnzen   I.   pl.   XVII.   fig.  274,   Köhnes  Mémoires  II. 

pl.  VIII.  lii;-.  1. 

Då  inskvifteriia  här  äro  barbariska  (i  st.  f.  HLVDOVVICVS 
samt  COLOXI),  är  det  väl  troligast,  att  myntet  är  en  imitation 
af  konung  Ludvigs  mynt. 

Otto  I  konung  93(3—9(51. 

42.  Äts.     4-  OTTO   REX.     Kors,   som   når  till  kanten  af  iiiltet, 
med  kala  i  livar  vinkel. 

Fräns.  S  —  COLO^N^IA  —  A-  (^  t'"e  rader,  Sancta  Colonia 
Agrippina).  —  5  nästan  alldeles  lika  och  ganska  väl  beva- 
rade exemplar.  Medelvigt  1,5  7  8  gramm.  —  Cappe,  Kölnische 
Miinzen,  i)l.  II.  tig.  34. 

Otto  I  kejsare  961 — 973. 

43.  Äts.     -I- OTTO  IMPERATOR.     I  öfrigt  lik  N:o  42. 
Fräns.     S   —    COLONIA   —   ^\  o    (nästan  Jämnstora    bok- 
stäfver).  —  3  väl  bevarade  exemi)lar.    Medelvigt:  1,5 2 o  'j;r.  — 
('ap])e,  Kiilnische  Munzen  pl.  IL  lig.  30. 

Otto  III  konung  983-990. 

44.  Äts.     4-  ODDO  4-"  REX.  '  Kors  med  kula  i  hvar  vinkel,  något 
finare  än  på  N:o  42. 

Fräns.  S-  —  COLONIA  —  A  O  tre  rader).  .Slutbokstäf. 
verna  i  mellersta  raden  varierande  med  NIII  och  XII.  — 
T)  förträflligt  bevarade  exemplar  jämte  ett  hälft.  Medel  vigt  : 
1,.'56  gramm.  —  Cappe,  Kölnische  Miinzcn,  j)l.  I.  fig.  11. 

45.  Hrilfdnnir.     Äts.     Lik  X:o  44. 

Fräns.  S  —  COLO^IA  —  A  ('  ^i'^'  i''»''^'!")-  —  Ett  väl 
bevaradt  exemplar.     Vigt:  0,6  9  gramm. 

?  Otto  III  kejsare  ilDd— 1002. 

4(j.     Afs.     4^01)1)0    IM1'-AV(;S    (imperator    Augustns).      Kors 
med  kula  i  hvar  vinkel. 

')  Pii  alla   köhiska  mynt  har  detta  S   ett  tvärstreck,  för  att  jiaiiiiiina 
iliToiii,    att    hokstalVcii   är   eii    fiirkortiiiiit;'   af  nidct.   Saiirta. 


17  FÖLHAGEN-FVNDET.  67 

Fram.  S  —  COLONIA  —  A  (i  tre  rader).  —  Jfr  Capjie, 
Kölnisclie  Miinzen,  pl.  I.  fii?.  IS  (der  likväl  bokstafven  efter 
AVG  icke  är  fullt  tydlig). 

47.  Lik  N:o  40,  men  utan  bindstreck  mellan  DIP  och  AVG 
samt  med  bokstafven  i  fränsidans  första  rad  bakvänd. 

48.  Ats.     -^  ODDO  IMP-AVG.     T  öfrigt  lik  N:o  47. 

Frans.  Lik  N:(»  47.  —  O  ex.,  af  hvilka  ett  har  mellersta 
radens  sista  bokstaf  upp  och  nedvänd.  —  Jfr  Cappe,  Kölni- 
sche  Miinzen  pl.  L  tig.  17. 

49.  Lik  föreg.,  men  sämre  preglad,  utan  bindstreck  mellan  DIP 
och  AVG  samt  med  en  eller  två  smärre  punkter  vid  sidan 
af  kulorna  i  korsvinklarne.  S  i  frånsidans  inskrift  bak- 
vändt. 

50.  Äts.  4-  ODDO  -i-  IMP-  AVG.  I  öfrigt  lik  N:o  47.  Illa 
pregladt  mynt. 

De  tre  bäst  bevarade  exemplaren  af  typen  N:o  46—50  gifva 
en  medelvigt  af  1,4 1  gramni. 

Dessutom  efterbildningar : 

51.  Lik.  N:o  44,  (således  med  Otto  rex)  men  med  groft  formade, 
ofta  oregelbundna  bokstäfver.  —  26  ex.,  nötta  och  nästan 
aldrig  med  fullständig  inskrift  längs  hela  kanten.  Medel- 
vigt: 1,36  gramm. 

Att  skilja  mellan  Ottonernas  kölnska  mynt  är  temligen  vansk- 
ligt. Här  förekomma  tydligen  tveune  olika  grupper,  den  ena  med 
regentens  namn  skrifvet  OTTO,  den  andra  med  ODDO.  Af  dessa 
båda  grupper  är  den  förra  tvifvelsutan  äldre.  I  Obrzycko-fyndet 
förekommo  kejsaremynt,  som  icke  kunde  tillhöra  någon  annan 
än  Otto  I'),  med  OTTO,  och  dettas  utbyte  mot  ODDO  svarar 
fullkomligt  mot  öfvergången,  som  förekommer  på  Adclheidsmyn- 
ten,  af  hvilka  de  ursprungliga  hafva  OTTO,  de  imiterade  ODDO. 
Dessutom  äro  mynten  med  OTTO  tyngre  än  de  andra.  De  förra 
hafva  äfven  å  frånsidan  jämte  tredje  radens  A  ett  G,  lemningar 
af  Colonias  gamla  tillnamn  Agrij)pina.  På  ODDO-mynten  är 
detta  G  fiirsvunnet;  småningom  synes  man  halVn  förgätit  den 
ursprungliga  betydelsen  af  den  tredje  raden,  och  det  uppkom  en 
viss   benägenhet   att   nnse   dess  A  vara  slutbokstafvon  i  Colonia. 


')  Do    äro    prcgladc    af   liouoni   ocli   lians   brodor  {rkchiskop    Hniuo   i 
Köln.    hvilkcii   scnarf   aflcd   iir   iiti,"). 


68  HANS   HILDEBRAND.  18 

Jag  har  fördelat  dessa  mynten  på  Otto  I  och  på  Otto  IIP); 
Otto  II:s  regering  är  således  icke  representerad.  De  kongliga 
Otto-mj-nten  kunna  icke  tillhöra  honom,  ty  han  var  kejsare  re- 
dan när  han  efterträdde  fadern;  men  huru  sågo  hans  kejsare- 
mynt ut'?  Antingen  utgjorde  hans  myntning  en  fortsättning  af 
faderns  eller  ock  började  under  honom  preglas  mynt  med  ODDO 
o.  s.  v.,  så  att  det  var  hans  typ,  som  sedan  fortsattes  af  sonen. 
Det  är  derföre  möjligt  att  åtminstone  några  af  de  mynt,  som 
här  föras  till  kejsaren  Otto  III,  rätteligen  tillhöra  Otto  II,  hvars 
kejsarmynt  då  togos  till  förebild  för  sonens  kongliga  mynt. 

Hvad  de  under  N:o  51  upptagna  mynten  beträffar,  torde  de 
säkrast  kunna  betraktas  såsom  icke  direkt  utgångna  ur  Kölns 
mynthus,  utan  såsom  imitationer  af  de  äkta  mynten,  möjligen 
preglade  i  mindre  orter  inom  Kölns  område-).  De  förvrängda 
inskrifterna  samt  missförhållandet  mellan  myntplansens  storlek 
och  stämpelns  synas  tala  härför.  Åtminstone  vissa  delar  af  om- 
skriften  hafva  endast  inre  hälften  eller  föga  mer  af  bokstäfverna, 
och  detta  kan  icke  förklaras  så,  att  man  skulle  kringklipt  dessa 
ODDO-mynt,    för   att    gifva    dem    lika   vigt   med   de   yngre   och 

c 

lättare  mynten.  A  flera  af  de  26  exemplaren  här  är  yttersta 
kanten  icke  nedtryckt,  som  den  borde  blifva  genom  afklipp- 
ning  eller  afskärniug,  utan  höjer  sig  tvärtom  något  öfver  myn- 
tets öfriga  yta.  Dessa  mindre  väl  preglade  mynt  i  fyndet  äro 
mer  nötta  än  de  bättre  preglade,  ett  fiirhållande.  som  fullkom- 
ligt öfverensstämmer  dermed,  att  de  imiterade  Adelheids-mynten 
(typerna  B  och  C)  äro  mera  skadade  än  den  ursprungliga  (ty- 
pen Ä).    Det  beror  måhända  på  olika  halt. 

Deventer. 
Otto  III  konung  983—996. 

52.     Äts.     -I-  ODDO  REX.     Kors  med  kula  i  livar  vinkel. 

Fruns.     .S— DAVNER  — ^   (i  tre  rader).  —  G  ex.  med  till 


*)  Köhnes  åsigt  (Abendländisrlic  Miiiizen  s.  104)  .att.  Otto  III  icke 
begaguadi;  typen  'Sancta  Colonia  A,  iir,  såsom  icdau  af  andra  blifvit 
visad,  oliållbar.  Den  förekoninicr  iinnii  under  Henrik  II  (se  sarania  ar- 
bete s.   105,   N:o   24H). 

'^)  Det  har  visserligen  liiindt,  att  inom  sjelfva  mjntstaden  en  typ  för- 
sämrats, men  här  skulle  denna  försämring;;  hafva  fortgått  alldeles  vid  sidan 
af  en  fullt  korrekt  utmyntning,   hvilket   icke  synes  troligt. 


19  FÖLHAGEN-FYNDET.  69 

en  del  oreg:clbiinden  iuskrift.  Jfr  Köhnes  Abendländische 
Miinzeu  s.  99. 

Denna  typ  är  tydligen  hinad  från  Otto  III:s  kölnska.  Ett 
ex.,  med  icke  fullt  korrekt  inskrift,  är  nfhildadt  i  Annaler  for 
Nordisk  Oldkyndighed,  tab  V.  fig.  41. 

Metz. 
Biskop  Adelbero  II  984-1004. 

53.  Äts.     4- ADELBERO    PRESVL.     Hufvud   med  tonsur,   ven- 
stra  sidan. 

Fräns.  -^SANCTA  (M)ET(TI)S.  En  kyrkobyggnad;  deri 
ett  kors.  —  Saulcy,  Les  monnaies  des  évéques  de  Metz. 
Supplement  pl.  T,  tig.  20. 

4.     riertigdömet  Schwaben. 

Hertig  Otto  973—982. 

54.  Äts.     -^  OTTO  DV  -^     Ett  litet  /väfvande  kors. 

Fräns.  NPP  OVITVcc.  Ett  litet  sväfvande  kors.  Vigt:  0,9i 
gramm  (pl.  I,  tig.  7). 

Detta  mynt  är  tydligen  pregladt  i  Nabburg  d.  v.  s.  i  Baiern, 
hvilket  land  efter  år  976  äfven  innehades  af  Otto,  men  då  typen 
är  fullkomligen  olik  de  baierska  myntens  och  deremot  öfverens- 
stämmer  med  de  schwabiskas,  —  jfr  t.  ex.  Pfatfenhofens  Mtinzen 
der  Herzoge  von  Alemannien,  pl.  III.  tig.  5,  pl.  IV.  fig.  2  m.  ti.  — 
synes  det  troligt,  att  myntet  är  slaget  för  Schwaben.  Sä  vidt 
jag  kan  påminna  mig,  är  ett  dylikt  mynt  hittills  icke  otlentlig- 
gjort. 

Strassburg. 
Biskop  Erkenbald  och  kejsar  Otto  II  974—983. 

55.  Äts.     +OTTO    IMPE    AVG.      Kejsarens    bröstbild,    krönt, 
högra  sidan. 

Fräns.  ERK(H)ANBALD  :  En  kyrkobyggnad  mellan  tvenne 
kulor;  i  portalen  ett  kors.  2  ex.  —  Jfr  Lelevel,  Xumisma- 
tique  de  xMoyen  Age,  pl.  XVIII.  fig.  16;  Kidines  Zeitschrift 
fiir  Miinz-,  Siegel-  uiid  Wnflenkundo  V.  pl.  III.  fig.  3.  Dan- 
nenberg  i  Köhnes  Mémoires  II.  s.  101. 
Erkenbald,  biskop  965—991,  erliiili  ar  974  af  kejsar  Otto  II 


70  HANS  HILDEBRAND.  20 

myntningsrätt  för  sig  oeli  sina  efterträdare  ^).  Dessa  två  mynt 
äro  således  preglade  mellan  detta  är  och  kejsar  Ottos  dödsår  983. 
Af  biskop  Erkenbalds  mynt  äro  flera  varieteter  kända.  Dessa 
två  ex.  hafva  i  slutstafvelsen  ett  tydligt  A,  under  det  annars 
nppgifves  O;  ej  heller  synes  något  hafva  kunnat  stå  efter  D. 

Otto  III  konung  983—096. 

56.  Äts.     -^OTTO  DI  GA  (dei  gracia)  REX.    Ett  litet  sväfvande 
kors  med  utsvälda  ändar. 

Fräns,  f  AIU^EI  •  f -KTHA  (Argentina  se.  civitas).  En  li- 
ten, illa  formad  kyrkol)yggnad.  —  4  ex.  Jfr  Cappe,  Kaiser- 
Miiuzen  I.  pl.  III.  tig.  15. 

Augsburg. 
Biskop   Liiitolf  988-996. 

MtjntmästQiren  VVI  — . 

57.  Äts.     4-LIVTOLFV8   EPcx).    Sväfvande  kors  med  ring  i  en, 
kula  i  två  vinklar. 

Fräns.  AVGVc^TA  CR'.  Kyrkobyggnad,  i  hvilken  läses 
början  af  myntmästarens  namn  VVI.  —  Ett  väl  bevaradt 
exemplar.     Vigt:   1,53  gramm. 

o 

58.  Äts.     I  det  närmaste  lik  N:o  57. 

Fruns.     AVGV^^TA  CV.     Vigt:   1,58  gramm. 
Myntet   är   så   tunt,   att   uian   a   hvardera   sidan   ser  si)år  af 
den  andras  bokstäfver. 

59.  Äts.     ^.LIVTOLFV^    EIV.     I   iifrigt  lik   N:o  57,  men   har 
i  den  fjerde  korsvinkeln  en  liten  kula. 

Frä)is.     Lik  N:o  57.  —  Vigt  1,46  gramm. 

Augsburg  h(ir  i  numismatiskt  hänseende  till  Baicrn  och  dess 
mynt  äro,  dii  man  känner  hvarje  biskops  styrelsetid,  af  vigt 
för  dateringen  af  de  baierska,  som  skola  fördelas  på  flera  her- 
tigar med  samma  namn.  Bisk()j)arne  i  Augsl)urg  fingo  mynträtt 
år  955 -j.     Man  känner  mynt   inv  biskoparne 

')  Levriiult,  Essai  sur  ramiciiDr  iiioniiiiic  de  Strassbourg.  Paris  1842, 
s.  KJ.O  f.  Berstetts  (Miiiizgcscliiclitc  des  i^llsasses,  s.  5.5)  och  Köhnes 
(Alxiidliiiidische  Miiiizcii,  s.  \'.>'.>)  u[>\)<i:;\h,  att  icke  lu-kciihald,  utan 
AVidciold  var  biskop  efter  ilr  1170,  torde  l)ero  ]);i  något  niisstaj;-.  Jfr 
Berstett,  s.  50,  Levianlt  samt  Mooyer,   Deutsche  Biscliöfe,  s.    1()5. 

-)  Köhnes  Zeitsclirift    111.   s.    168. 


21  PÖLIIAGEN-FYNDET.  71 

Ulrik  923—973  (å.  v.  s.  preglade  950^973)  med  niynt- 
milstarenaninen  ENCI  och  AZO  samt  kors  med  en  kula  eller  tre 
kulor  i  tre  af  korsvinkla rne  '). 

Heytrili  973 — 981  med  myntmästaren  EKC  ocli  kors  med  tre 
kulor  i  tre  vinklar. 

Liutolf  988 — 996  med  myntmästaren  VVI  samt  kors  med  cir- 
kel i  en  vinkel,  kula  i  tvä  (Fölliagen;  Beyschlag-,  Sedlmayer-) 
eller  kors  med  en  trekant  och  två  punkter  (Sedlmayerj  eller  tre 
cirklar,  en  stor  och  två  mindre  (Beyschlag). 

Sigfrid  1000 — lOOG  med  myntmästaren  YVI  samt  kors  med 
två  trekanter,  cirkel  och  tre  punkter  i  den  fjerde  vinkeln. 

Bruno  1006 — 1029  med  myntmästaren  VVI  samt  korset  lika 
smyckadt  som  på  Sigfrids  mynt;  dessutom  och  (åtminstone  i  8aul- 
burgs-tyndet)  oftare  med  myntmästaren  IMMO  och  en  helt  ny  typ. 

Man  ser  af  ofvanstacnde  redogörelse,  att  en  ENCI  preglade 
mynt  för  biskoparne  Ulrik  och  Henrik  (955—981)  d.  v.  s.  under 
hertigarne  Henrik  II  och  Otto  i  Baiern,  en  VVI  under  Liutolf, 
Sigfrid  och  Bruno,  antagligen  under  början  af  den  sistnämndes 
regering  (988—1008  eller  något  längre),  d.  v.  s.  under  Henrik  II 
för  andra  gången  hertig,  Henrik  III  (sedermera  kejsar  Henrik  II) 
och  början  af  Henrik  IV:s  regering^). 

4.     Hertigdömet  Baiern. 

Baiern   var   under  Otto   III:s  tid  det  vigtigaste  om- 
rådet i  södra  Tyskland   och  dess  storhet  uppenbarar  sig 

^)  Eeyschlag-,  Versuch  eiiier  Miiiizgeschichte  Augsburgs  in  dera  Mittel- 
alter  tal).  I.  fig.  7,  8.  Ar  iiuiiine  S:t  Ulriks  AZO-myut  yugre?  Jfr 
Dauncnherg  i  lierlincr-Blätter  V.  s.  84.  En  myntmästare  AZO  föroTvommer 
längre  fram  under  biskop  l^berhard   1029 — 1047. 

-)  Reschreibung  des  Milnzenfundes  bei  Saulburg  in  Niederbayern. 

^)  leke  ens  nummerföljden  mellan  de  baierska  Henrikarne  är  alle- 
städes densamma.  För  den  tid,  som  Fölluigen-fyndet  omfattar  räknar 
jag  Henrik  1,  Tb;nrik  II,  Henrik  den  yngre,  Henrik  II  (andra  gängen), 
samt  vidare  Henrik  III  (den  bliiVniide  kejsaren)  och  Henrik  IV  (af  Luxem- 
burg) o.  s.  v.  Jag  f(')ljer  häri  det  Inuk  Giesebrecht  antagit  i  sin  Deutsche 
Kaisergeschichte  och  anser,  att  detta  kan  så  myeket  hellre  godkännas  för 
Baierns  nuraismatiska  historia,  som  det  icke  nu  är  möjligt,  och  svårligen 
någonsin  blir  det,  att  urskilja  de  mynt,  som  preglades  under  Henrik  den 
yngres  (af  Baiern  och  Kärnthen)  två-åriga  regering  (983 — 985).  T  nu- 
raismatiska arbeten  kallas  han  vanligen  Henrik  III,  och  lians  efterföljare 
numreras  i  öfverensstiimmelse  dermed. 


72 


HANS    HILDEBRAXD. 


22 


äfven  i  landets  mynt,  hvilka  bilda  en  fullkomligt  afskild 
frru[)|),  till  livilken  anknyter  sig  dels  —  såsom  redan  är 
nämndt  —  de  augsburgska  biskoparnes  mynt,  dels,  i  nå- 
gon mon,  de  böhmiska  hertigarnes  utmyntning.  I  kort- 
het kan  denna  baierska  myntty})  för  den  äldre  tiden  be- 
skrifvas  på  följande  sätt: 

Äts.  Hertigens  namn  samt  ett  bredt  kors  med  or- 
namenter  i  tre  vinklar  eller  i  alla  fyra. 

Fränfi.     Preo-lino-sortens   namn   samt   en   kyrkobyo-o-- 

CO  ^  J oo 

nad,  i  liyilken  man  läser  myntmästarens  namn  eller  åt- 
minstone början  deraf.  Jfr 
Hg.  3.  Härifrån  började  man 
afvika  sedan  Henrik  Hl  blif- 
yit  tysk  keisare.  Han  satte 
på  sina  regensburgska  mynt 
sin  bröstbild,  hvarvid  kyr- 
kan och  myntmästarenam- 
net l)ortfölIo.  Hertig  Heni-ik  IV  (1004—1020)  synes 
hafva  börjat  sätta  på  ätsidan  sitt  namn  inom  ett  bredt 
kors^),  bibehållande  den  äldre  typen  för  frånsidan.  In- 
gendera förändringen  är  representerad  i  Fölhagen-fyndet. 
Pre"flino;s-orter  för  de  äldsta  baierska  mynten  äro 
Regensburg  (Regina  civitas,  Reona  civitas,  sedermera 
Radaspona),  Nabburg  vid  Naab,  något  nori"  om  Regens- 
burg (Nappa  civitas),  Xeuburg  vor  dem  Walde  vid 
Schwarzach,  nordost  från  Regensburg  (Nivovinpurc,  Niv- 
veinpurg,  Nivvan  civitas)  samt  Cham,  likaledes  nordost 
från  Regensburg  (Camba  civitas).  I)c  baierska  mynten 
i  detta  fynd   äro  preglade  i   Regensburg  och  Nabbui-g'^). 


Fii:.  3. 


')  Sedlmayer  lutcr  deiin.i  föränd  ii  n<i;  vidtagas  först  af  Henrik  VI 
(enlij^t  min  läkning  (Il-u  femte,  1027 — 1040);  af  Köhne  deremot  (Aheud- 
ländisclic  Miinzen  s.  144)  liänföres  denna  nyhet  till  lians  företrädare 
(1004 — 102G),  livilket  senare  antagande  tydligen  är  riktigt,  dä  den  sam- 
tidigt lefvande  biskop  Bruno  i  Augshnrg  (lOOG  — 1029)  liar  u  sina  mynt 
vidtagit  samma   förändring. 

-)    Förklaringen    af  Napj)a  eivitas  liar  först  blifvit  gjord  af  Dannen- 


23  FÖLHAGEN-FYNDI-Vr.  73 

Otto  I  leiniiadc  Ar  946  BuicM-ii  som  lim  ut  sin  oro- 
lio;e  och  stridslystne  l)roder  Henrik,  den  furste  af  Baierns 
hertigar  med  det  namnet.  Henrik  I  bröt  sedan  dess  icke 
sina  trohetslöften  och  förvaltade  landet,  till  des.s  han 
dog,  den  1  Novem))ei-  1)55.  Han  efterträddes  då  af  sin 
fj^raårige  son,  Henrik  H,  sedermera  kallad  den  »trät- 
girige»,  under  hvars  minderårighet  Baiern  st3rdes  af 
hans  moder,  hertiginnan  Judith.  Myndig  vorden,  reste 
sig  Henrik  H  mot  sin  kusin  kejsar  Otto  H,  men  blef 
af  honom  afsatt  år  976  och  Baiern  lemnades  åt  her- 
tig Otto  af  Schwaben,  som  behöll  det  intill  sin  död 
982.  Baiern  lemnades  da  till  en  frände  af  de  äldre 
hertigarne,  Henrik  den  yngre,  f.  d.  hertig  af  Kärnthen 
och  Mark  Verona.  Emellertid  återfick  Henrik  H  Baiern 
år  985  ocli  behöll  landet  till  sin  död,  då  han  efterträd- 
des af  sin  son  Henrik  Hl,  sedermera  kejsar  Henrik  H. 
Henrikarnes  period  delas  således  i  tu  genom  hertig 
Ottos  regering  976 — 982.  Man  kan  a  priori  antaga,  att 
Henrikarnes  mynt  före  honom  tillhört  samma  typer, 
då  det  icke  är  troligt,  att  Henrik  H:s  förmyndare  vid- 
togo  några  genomgripande  förändringar  i  detta  afseende. 
Då  Henrik  I  regerade  allenast  nio  år,  men  hans  son,  dels 
under  förmyndare,  dels  ensam  tjugoett,  har  man  skäl 
att  finna  flera  mynt  och  flera  variationer  från  den  se- 
nare perioden.  Huruvida  Henrikarnes  mvnt  efter  Ottos 
regering  äro  lika  de  föregående,  kan  man  icke  på  för- 
hand beräkna;  det  kan  till  och  med  vara  ovisst,  om  den 
för  andra  gången  regerande  Henrik  H  bibehöll  myntet 
vid  samma  fot  och  samma  pregel.  Med  afseende  härpå 
bör  man  dock  kunna  vinna  upplysning  genom  att  gran- 
ska hertig  Ottos  mynt.  I  Fölhagen-fyndet  förekomma 
mynt  såväl  af  Otto  som  af  Henri  kar,  och  de  senares 
mynt  synas  tillhöra  såväl  tiden  före  som  tiden  efter  Otto. 

berg,   (Berliuer-Blättci-  V.  s.   89).     Jjijr  har  likaUdcs  följt  honom   vid  be- 
stammandet   af   Nfuhurgs    lägo,    hvilken   ort  Scdlmavcr  sökir  vid   Donau. 


74  HANS   niLDEBRAND.  24 

Derföre  hur  det  varit  nödigt  att  utförligt  framställa  grun- 
derna för  åtskiljandet. 

Köhne  har  i  sina  Abendländische  Miinzen  (s.  137  f.) 
framstält  ett  förslag  till  gruppering  af  Baierns  äldre  her- 
tigliga n]3nt,  och  han  framhåller  dervid  betydelsen  af 
myntens  olika  vigt.     Hans  schema  är  följande: 

Henrik     T  (947 — 953);  nivnteiis  niedclvigt:  1,5  5  granim. 

II  (955-995);  «  »  1,35 

Otto (977—982);  »  '■•         0,'.to— 0,95        » 

Henrik  IV  (bättre  III)  (995-1002);  »  »  1  » 

»        V  (     »      lY)  »  »  1,30        » 

Med  fog  har  Dannenberg  anmärkt  bristen  på  histo- 
risk hållning  i  detta  schema.  8å  t.  ex.  sammanslås  Henrik 
II:s  vidt  åtskilda  regeringsperioder  till  en,  utan  att  nå- 
gon undersökning  göres,  huruvida  icke  den  senares  mynt 
voro  den  förres  olika.     Dessutom  anser  Dannenbero-  det 

c? 

vara  vanskligt  att  på  vigten  allenast  uppställa  ett  sy- 
stem, då  den  tidens  myntarbetare  ingalunda  voro  så  nog- 
granna, att  icke  de  på  samma  gång  eller  de  till  tiden 
helt  nära  hvarandra  preglade  mynten  egde  olika  såväl 
storlek  som  tyngd.  Kmellertid  torde  Köhnes  frandiål- 
lande  af  vigtens  betydelse  icke  fa  så  fullkomligt  skjutas 
åt  sidan,  som  Dannenberg  gör,  da  det  annars  är  en  myc- 
ket vanlig  företeelse,  att  mynten  under  en  tid,  då  samma 
typ  användes,  småningom  aftaga  i  vigt,  till  dess  möjligen 
en  tvär  reaktion  inträder.  Men  Köhne  synes  hafva  varit 
mindre  lycklig  med  afs(;ende  på  det  skick,  i  h vilket  de 
af  honom  vägda  mynten  befunno  sig,  ty  de  af  mig  före- 
ta^rna  väf2:nin""nrne  jif  ifrjiunviirfvndc  f\'n(ls  förträfHii>"t  be- 
varade  baierska  mvnt,  liafva  lenniat  oanska  skiliaktiora 
resultater^).  Så  t.  ex.  vägii  de  tyngsta  mynten  i  detta 
fynd,  tvenne  denarer,  slagna  jif  KLLN  för  en  Henrik,  1,77 

')  Det  mäste  i  iilluiiiiilict  ;int,ig;is  vara  mindre  riitt,  niir  nian  vill 
Ijygga  nägra  slutsatser  pii  vigtrörliälhuuiena,  att  nöja  sig  incil  att  taga 
raedelvigten,   hvilkcn   alltid   angifver  en   liir  låg  siffra.     Dessutom  ar  det  hur 


25  FÖLHAGEX-FYNDET.  75 

gramm,  således  0,22  mer  iiii  Kölines  liögsta  siffra.  Skil- 
nadeii  framstår  tvdlio^ast,  om  man  iämfur  väo-iiiiiijariie  af 
hertig  Ottos  mynt,  hvilkas  tillkomsttid  är  fullt  bestämd. 
Köhiie  iick  0,90—0,95  gramm  och  han  uttalar  sin  undran 
öfver  denna  låga  siffra  De  fyra  här  förekommande  Otto- 
mynten hafva  en  medelvigt  af  1,367  gramm;  det  tyngsta 
väger  1,40  gramm.  Vill  man  lägga  vigtförhallanden  till 
grund  för  en  indelning  - —  och  dertill  är  man  utan  tvif- 
vel  berättigad,  endast  man  undviker  ensidighet  —  är  det 
nödvändigt  att  afskilja  alla  skadade  mynt  äfvcnsom  alla, 
hvilka  kunna  med  skäl  anses  vara  imitationer,  eller  i 
allmänhet  senare  varieteter,  ty  dessa  äro  nästan  alltid 
undervio-tisfa. 

Deremot  har  Dannenberg,  på  anförda  stället,  fram- 
hållit betvdelsen  af  vinkel-ornamenterna  vid  de  auo-s- 
burgska  biskops-denarernes  kors,  och  han  anser  de  baier- 
ska  hertigmynten  vara  samtida  med  de  lika  ornerade 
biskopliga.  Jag  befarar,  att  denna  fördelningsgrund  icke 
är  tillräckligt  säker,  ehuru  den  synes  kunna  användas 
för  urskiljande  af  hertig  Henrik  IIl:s  mynt,  hvilkas  or- 
nering  är  alldeles  lika  med  den  man  finner  å  samma 
Henriks  kongliga  mynt,  samt  på  den  samtida  biskop 
Sigfrids. 

Redan  Be3schlag  framhåller  likheten  i  myntmästare- 
namn på  de  baierska  och  de  efter  dessa  bildade  augs- 
burgska  mynten^).  Man  skulle  visserligen  kunna  säga, 
att  denna  likhet  är  tillfällig,  det  kan  hafva  funnits  såväl  i 


ej  110g-  att  taga  medelvigtcu  af  de  luyiit,  som  inan  anser  kunna  hora  till 
sarania  regeut,  utan  hvar  myntmästares  och  livarje  variations  mynt  borde 
granskas  för  sig, 

^)  »Dic  abl)rcvirten  [Namen  der  Augsburgischen  Miiuzmeister]  sind 
ENC,  auch  ENCl,  VVI,  auch  VVIC,  die  auch  aiif  Denaren,  die  zu 
Regensburg  geprägt  wurden,  vorkoinmen.  Walirseheinlicli  kanion  diese 
Miiuzmeister  aus  der  Hausgenossenscliaft  des  IMusterplatzes  Regensburg 
fiir  die  Augsbuigische  Miinzstättc  in  die  Dienste  der  Augsburgischen 
Bischöfe,   und  pflantzten   sich   darin   fort»  (sid.   5). 


76  HANS    HILDEBRAND.  26 

Augsburo;  soin  i  Regensburg  eller  Nabburg  myntmästare, 
hvilkas  namn  börjades  med  samma  bokstäfVer,  helst  dessa 
få  bokstäfver  icke  nödvändigt  beteckna  samma  namn.  Men 
å  andra  sidan  kan  det  svårligen  anses  som  en  tillfällig- 
het, att  under  det  en  VVI  myntar  för  biskoparne  i  Augs- 
burg  omkring  988 — 1008,  förekommer  en  m3^ntmästare 
VVI  under  hertig  Otto  samt  på  sådana  Henriksmynt, 
som  måste  antagas  vara  slagna  efter  Ottos  tid.  Lika- 
ledes finner  man  å  de  första  augsburgska  mynten  en 
mästare  ENCI  och  på  Henriks-mynt,  som  icke  gerna 
kunna  vara  yngre  än  Ottos  tid  en  EN  C.  Afven  kunna 
några  u})plysningar  vinnas,  om  man  jämför  myntmästare- 
namnen från  hertig  Ottos  och  Henrikarnes  tid.  På  Ottos 
mynt  förekomma  SICI,  ECCI  och  VV,  hvilkas  namn  åter- 
fiiHias  på  mynt  slagna  för  Henrikar,  hvilka  man  således 
kan  med  goda  skäl  antaga  hafva  regerat  antingen  när- 
mast före  eller  närmast  efter  Otto. 

Jag  lemnar  här  ett  förslag  till  gruppering  af  de  i 
detta  fynd  förekommande  baierska  mynten.  Att  skilja 
mellan  Henrik  I:s  och  Henrik  ll:s  äldre  är  icke  lätt,  men, 
såsom  redan  är  nämndt,  torde  de  flesta  mynten  snarare 
böra  hänföras  till  den  senare. 

Hertigaine  Henrik  I  046 — 955  och  Henrik  II  955 — 976. 

Mij}itmästaren  ELLN. 

60.  Åts.     -HEIMHICVcc    DV-^.     Kors  med  kula  i  två  vinklar, 
ring  uti  en. 

Fruns.    KECINA  CIVITAx  .    Ini  kyrkobyggnaden  ELLN.  — 
Vigt:    1,7  7  granmi. 

61.  Åts.    •  IlELMriCVx    DV4-. 

Frans.     RECIA  CIVITAx.     Vigt:  1,7  7  grannn. 

62.  Halfdenar.   Åts.    •  IIENRCV^v  DUX.     Kors  med  kula  i  livar 
vinkel. 

Frans.     RGNACVITAx.     I  kyrkobyggnaden  ELLI.    Vigt: 
0,855  gramm. 


27  FULllAGEN-FYNDET.  77 

Myntmästarens  namn  lär  älven  skrifvas  ELLIX.  Hans  mynt 
tillhöra,  att  döma  efter  tyngden  oeh  det  ganska  regelbundna  skrit- 
sättet,  b()rjan  af  Henrikarnes  tid.  Han  synes  ieke  liafva  arbetat 
under  Otto,  kanske  ieke  en  gång  under  Henrik  II.  Korsty])en 
svarar  icke  alldeles  mot  den,  som  Dannenberg  på  grund  af  jäm- 
förelsen med  de  äldre  baierska  oeh  de  något  yng-re  augsburgska 
mynten  antagit. 

Ml)  ut  ni  ästa  ren  S I  C. 

63.  Äts.    '  HENRICV'^^  DVX.     Kors  med  en  kula  i  tre  af  vink- 
larne.  ring  i  den  fjerde. 

Fräns.     EE6NA    CVlTAx .      I    kvrkobvggnaden   '^IC.  — 
Vigt  1,7  6  gramm. 

64.  Äts.     HINEICV^    DV-J-.     Två  kulor  och  ring. 

Fruns.     KECINA  CIVITAS.  —  '^IC.  —  Vigt:  1,6 9. ö  gramm. 

65.  Äts.     -HENRICV^  DVX.     I  öfrigt  lik  X:o  64.  —  Vigt:   1,59 
gramm. 

QQ.     Fräns.     EEO-XA   CVITAx  .     I   öfri-t  lik  X:o  64.  —  Vigt: 
1,6  8  gramm. 

Att  döma  efter  vigten,  har  denna  myntmästare  kanske  börjat 
sin  verksamhet  under  Henrik  I,  men  hans  hufvudsakliga  arbetstid 
har  sannolikt  fallit  inom  Henrik  II:s  regering,  eftersom  ännu 
under  Ottos  tid  preglades  mynt  med  samma  namn. 

Myntmästaren'  UV  AL. 

67.  Äts.   -H-EXRICVS  DVX.    Kors  med  kuln  i  två  af  vinklarne, 
ring  i  den  tredje. 

Fräns.    REÖIXA  CIVITAx  .    ]  kvrkobvggnaden  UVAL.  — 
Vigt:  1,7  2  gramm  (tig.  3). 

68.  Äts.    '  HEXRCVc>^    UV  ■  ^.     I  öfrigt  lik  X:o  67. 

Fräns.    RE  •  ÖINA  GIVIT  •  A8.  —  Lik  X:o  67.    Vigt  1,6  8  gr. 

Af  dessa  två  mynt  är  N:o  ()S  tydligen  yngre  än  X:o  67. 
Då  UVAL:s  mynt  höra  till  de  ovanligare  och  de  således  tyckas 
tidigt  liafva  fiirsvunnit  ur  rörelsen,  är  det  möjligt,  att  lian  iir  en 
af  Henrik  I:s  myntmästare.  X:o  6s  kan  dock  vara  i)rei;ladt  under 
Henrik  II. 

Miiutniästaren  ECC. 

69.  Äts.     -IlENRCV^   D^'X.     Kors  med  kula  i  tvenne  vinklar, 
ring  i  den  tredje. 

Fräns.     REOXA    (ATTAx .      1    kyrkobyggnaden    ECC.    — 
Vigt:  1,7  1   gramm. 


78  HANS    HILDEBRAND,  28 

70.  Äts.     •HENRICV'^  BYX.     I  öfrigt  lik  N:o  69. 

Frans.    REONA  CIVITAc/; .  —  ECC.  —  2  ex..;  vigt:  a  1,66, 
h  1,5  8  gramm. 

]\eonas  O  har  å  a  blifvit  fiyttadt  inät,  så  att  det  bildar  fort- 
sättning af  ECC.     Mellan  O  och  kanten  tinnes  en  punkt. 

71.  Äts.     -HENRCV^  DV^.     I  (ifrigt  lik  N:o  69. 

Frans.     REONA  CVTAx  .  —  ECC.  —  Vigt:  1,6  9  gramm. 

72.  Hälften  afsknren.     Äts.     HENRIC  — . 

Frans.     •  •  OIA  CIMT.  —  Ini  kyrkobyggnaden  ECCI. 

^[an  kan  icke  med  någon  visshet  antaga,  att  den  tjerde  bok- 
stafven  i  myntmästarens  namn  verkligen  är  ett  I,  dä  det  ofta 
hände,  att  man  af  brist  påntrymme  lät  en  bokstaf  represen- 
teras af  dess  första  staf,  som  da  allenast  skenbart  är  I.  Här 
torde  I  stå  i  stället  för  H,  ty  en  myntmiistare  ECCH  förekom- 
mer ])å  mvnt  i  Obrzycko-fyndet. 

Då  inskrifterna  ä  ECCH:s  mvnt  äro  något  barbariska  och 
dä  mynten  ej  heller  genom  sin  vigt  tillhöra  den  högsta  grup- 
pen, anser  jag,  att  de  allesamman  böra  föras  hellre  till  Henrik  II 
än  till  Henrik  I.  Detta  antagande  styrkes  derutaf,  att  ECC  preg- 
lade  mynt  äfven  under  hertig  Otto. 

Mif nfniästaren  MAO. 

7o.  Äts.  -IKIIVRdV^  DV  4-  (R  är  bakvändt,  en  del  andra 
bokstäfver  oregelbundna).  Kors  med  kula  i  två  \inklar, 
ring  i  den  tredje. 

Fråus.    RI  •  II V  RHLI^A.    I  kyrkobyggnaden  MAO.  —  Vigt: 
1,7  2  gramm. 

De  barbariska  inskrifterna  göra  det  ganska  visst,  att  detta 
mynt  bör  hänföras  till  hertig  Henrik  II.  Köhne  anför  (Abend- 
ländische  .Miin/.en  s.  14*  >j  ett  mynt  pregladt  af  MA  och  ett  annat, 
pregladt  af  ]\n{0;  båda  torde  tillhiira  samma  mästare  som  det 
liiir  ifrägavaraiub'  myntet. 

Mipifniästcircn  W(I)L. 
74.     Äts.     -HEAIIIC^    DVX.     Kors   med   kula    i  tvenne  vinklar, 
ling  i  den  tredje. 

Fräns.     NAIM'.\    (IMTAx.      I    kyrkobyggnaden    WL.    - 
1,98  gramm. 

'['ill  denna  myntmiistare  och  hans  arbetstid  återkommer  jag 
längre  fram. 


29  FÖLHAGEN-FYNDET.  79 

I  Obj'zycko-fyn(let,  som  synes  hafva  blifvit  nedla^dt  i  Posens 
jord  mellan  980  och  990,  finnes  intet  enda  mynt  ])regladt  af 
hertig-  Otto  af  Schwaben  och  Baiern.  Då  möjligen  han,  men 
ingalunda  hans  efterträdare  kunde  vara  representerade  i  fyndet, 
är  man  således  ganska  viss,  att  de  der  /örekommande  mynten 
tillhöra  Henrik  I  och  Henrik  II  före  970.  Dessa  mynt  bära,  en- 
ligt Friedländer,  myntmästarenamnen  WO  WOL  HAT  AKPO 
ELLIN  ECCH  ADAL  ENCI  MIL')  DEIi  ISEhR.  Namnet  ENCI 
förekommer,  såsom  redan  är  nämndt,  ])å  de  äldsta  biskopsmyn- 
ten från  Augsburg.  På  hertigsmynten  ser  man  hans  namn  sällan. 
Kanske  flyttade  han  öfver  från  Regensburg  till  Augsburg. 

Hertig  Ott(»  af  Schwaben  och  Baiern  976—982. 

Myntmästaren  SICI. 

75.  Åts.     :.►!-.:  OTTO  DVX.     Kors  med  kula  i  livar  vinkel. 
Fräns.     REÖNA   (TVITAx  .     I   Kyrkobyggnaden   ZlCl.  — 
Vigt:  1,3  7  gramm. 

Mi/ntmäsfcirot  ECCT. 

76.  Äts.  .-^.  0-TT-O  DVX.  Kors  med  kula  i  hvar  vinkel. 
Fräns.  R  •  E  :  OIA  CTVITAx  .  I  kyrkobyggnaden  ECCT.  — 
Vigt:   1,345  graniiii. 

Mi/nfn/ästarc)>  W(IL). 

77.  Äts.  • :  X  :  •  O  T  •  TO  D  :  •  ^'X.  Kors  med  kula  i  hvar  vinkel. 
Fråvs.  RE 'O  "A  CTVITAx  .  I  kyrkobyggnaden  VV.  — 
Vigt:  1,4  0  gramra. 

78.  Åts.    .  4- .  OT  •  TO    D  •  VX.     I  öfrigt  lik  N:o  77. 

Fräns.     RE"0*IA    CIVITAx .     I  kyrkobyggnaden   W.  — 
Vigt:   1,3.') 5  gramm. 

Reoias   O   står   iiiidt   för   och    icke  långt  ifrån  W,  men  hör 
säkerligen  till  stadsnamnet;  jfr  inskriften  på  N:o  76,  der  0:s  plats 

')  Det  jir  kanske  icke  onu")jlif>'t,  att  a  X;o  78  iiiyntiuiistaiciis  iiaiiiu 
bör  läsas  MA  och  att  O  urspriuisi-ligen  tillliöit  oinskriftoii,  som  liar  i 
barbariska  drag  U  E  N  (pricken  efter  Kl  iir  iiiin)lii>en  sista  återstoden  af 
E:s  tvjirstreekar)."  MA  (*tär  det  ock  i  det  af  Köliiie  l)cskrifiia  myntet. 
Detta  MA  kan  äter  vara  en  ior\räiii>iiing  af  ML  (i  stiillet  iVir  MIL); 
en  siulaii  iTjivandling;  af  L  är  inualuiula  osedd,  ja  den  iir  till  o(  li  med 
vanlig  p;i  de  efter  bajerska  mrmster  preiilade  höluniska  mynten.  I>;i  N:o 
73  är,  livad  i)okst.äfverna  betrilifar,  i)arl)ariskt,  ---  det  af  Köline  bcskrifna 
exemplaret   likaså  —  är  en  sädaii   omkastning  lätt  tänkbar. 


80  HANS  HILDEBRAND.  30 

äv  fullt  tydlig'.  Detta  O  har  likaledes  tydligen  blifvit  flyttadt  på 
sned  på  ett  at  W:s  för  Otto  slagna  mynt,  som  Köhne  beskrifver 
(Abendländische  Mtinzen  s.  142.  N:o  ool).  Huruvida  någon  mynt- 
mästare med  namnet  WO  fans  under  Ottos  tid,  kan  derföre  an- 
ses ovisst. 

Dessa  Ottos  myntmästare  tillhöra  således  äfven  den  före- 
gående tiden,  både  SICI,  ECCI  och  WIL.  Den  förste  och  den 
siste  öfverlefde  Otto. 

Henrik  II  andra  gången  hertig  985—995. 

3Ii/nt mästaren  SIC. 

79.  Afs.     'HEXRICV^c    DVX.     Kors  med  kula  i  hvar  vinkel. 
Frans.     P  '  O  '  NA    CVITAx  .     I  kyrkobyggnaden  njIC.  — 
Vigt:  0,9  8  gramm. 

jMijntnuisia ren  WIL. 

80.  Äts.     HF:XRICVco    DVX.     Kors  med  kula  i  hvar  vinkel. 
Fräns.    REOV  CIVITIx  .     Ini  kyrkobyggnaden  W.  —  Vigt: 
0,9  3  gramm. 

81.  Åts.     -HEI/lAVco    DVX. 

Frans.     N.  FP    I V  IT  Ax  .     Ini   kyrkobyggnaden   WIL.   — 
Vigt:  0,9  0  gramm. 

Man  kan  med  ganska  stor  sannolikhet  hänföra  dessa  mynt 
till  Henrik  II:s  senare  regering.  Att  detta  SIC:s  mynt  icke  hör 
till  hans  förra  tid,  torde  vara  alldeles  visst,  då  skilnaden  i  vigt 
är  så  betydlig,  men  då  SIC  började  mynta  temligen  tidigt,  kanske 
redan  under  Henrik  I:s  tid,  är  det  föga  troligt,  att  han  öfver- 
lefde Henrik  II:s  död.  Xågon  för  Henrik  III  charakteristisk  pre- 
gel  eller  myntmästare  förekommer  ej  i  fyndet,  och  det  är  derföre 
troligt,  att  dettas  baierska  mynt  lemnat  Baiern  redan  innan 
Henrik  111  der  öfvertog  styrelsen.  En  mr»Jlighet  återstår  visser- 
ligen, att  dessa  mynt  tillhiira  Henrik  den  yngre,  men  vid  valet 
mellan  hans  korta  och  hans  namnes  längre  regeringstid  torde  det 
vara  radligare  att  bestämma  sig  tiir  den  senare. 

Om  SiC  iir  icke  mycket  att  siiga.  WIL  deremot  kan  göra 
ansjjräk  ])å  några  md.  ,l;ig  Imr  skilt  mclhin  de  af  honom  för 
Henrik  preglade  mynten,  sa  att  ett  iir  liäntVirdt  till  tiden  före 
97(j,  de  andra  till  tiden  efter  ^^Xh.  Den  ])ety(IIiga  skilnaden  i 
vigt  torde  ensamt  berättiga  denna  åtgärd.  iMen  dertill  kommer 
en   annan   omständighet.     Lndcr  Ottos   tid   fick    korset   pa  åfx.  i 


31  FÖLHAGEN-FYNDET.  81 

livar  vinkel  en  kula  och  detta  fortfor  under  Henriks  andra  rege- 
ring på  både  SIC:s  och  W]L:s  mynt'),  men  det  af  mig  särskildt 
upptagna  myntet  har  icke  fyra  kulor,  utan  två  kulor  och  en  ring, 
hvilket  är  det  vanliga  under  Henrik  I  och  Henrik  II  intill  976. 
Man  torde  dock  kunna  antaga,  att  denna  WIL  tillhör  slutet  af 
denna  tidigare  .period,  år  97G  eller  de  närmast  föregående-).  Han 
myntade  sedan,  såsom  vi  sett,  under  Otto  och  under  Henrik 
II:s  senare  regering,  ja  i  Clroschcnkabinett  finnes  (Taf.  IL  fig. 
17)  afbildadt  ett  mynt  slaget  af  WIL  för  konung  Henrik  II 
(1002 — 1014).  Under  alldeles  samma  tid  förekommer  samma 
namn  på  de  augsburgska  biskopsdenarerna  (988 — omkr.  1008). 
Från  Henrik  III,  som  tillträdde  regeringen  995,  förekommer 
intet  mynt  i  fyndet. 

5.     Hertigdömet  Böhmen. 

Böhmen,  tysk  länsstat  sedan  929,  hade  efter  flera 
upprorsförsök  blifvit  återvunnet  år  950  och  stäldes  då 
under  ett  v^isst  öfverinseende  af  hertig-  Henrik  I  af  Baiern. 
Den  orolige  hertig  Henrik  H  hade  i  Boleslav  H  af  Böhmen 
en  villig  bundsförvandt.  Då  således  förbindelsen  mellan 
Böhmen  och  Baiern  var  ganska  nära  och  fortfarande,  är 
det  helt  naturligt,  att  de  böhmiska  mynten  likna  de 
baierska. 

Hertigarne  Boleslav  I  och  II  937—999. 

82.    Åts.    '  X  BOLEZLAV  DVX  (bakvänd  inskrift).    En  grof  hand 
med  utbredda  fingrar. 

Fräns.  4*  PRAOA  CIV.  (Praga  civitas).  Kyrkobyggnad; 
ini  denna  VV.  —  2  ex.,  något  olika  hvarandra.  —  Vigt: 
1,06  och  1,04  gramm.  —  Jfr  Cappe  i  ^littheilungen  der 
numismatischen  Gesellschaft  in  Berlin  pl.  III.  fig.  9. 

')  Afven  detta  strider  således  mot  Dannenbergs  antagaiule,  hvilkeu 
ex  analogia  med  de  augsburgska  mynten  tilldelar  Henrik  ILs  senare 
regering  mynt,  hvilkas  kors  liar  en  ring  och  två  eller  tre  kulor,  eller 
ock  ring,  två  kulor  och   trekant. 

^)  Det  under  Henrik  ILs  förra  regering  preglade  myntet  är  slaget 
i  Xabburg;  det  är,  så  vidt  j;ig  vet,  första  gången  denna  myntstad 
namnes.  Kanske  blef  der  myntstad  just  under  de  oroligheter,  som  före- 
gingo  Henriks  afsättning. 

Antiqv.   Tidskrift.     .7.  6 


82  HANS  HILDEBRAND,  32 

83.  Äts.  ►f' BOLEZLAV.  En  pil;  trim  randen  kring  fältet  utgå 
tvenne  bågar. 

Fräns.    PKAÖA  4- O.     Kyrkobyggnad;  ini  denna  en  rad  af 
fyra  ringar  i  stället  för  myntmästarens  namn.  —  Vigt:  1,2 1 
graram.     Cappe,  anf  st.  pl.  III.  fig.  5. 

84.  Äts.  ^  BOLEZLAV.  Ett  svärd  och  derbredvid  ett  obe- 
stämbart föremål. 

Frans.  :o«^D?6A«^.  Kyrkobyggnad;  ini  denna  :3.  —  Jfr 
Cappe,  anf  st.  pl.  III.  tig.  2. 

85.  Äts.  4-  B-OE-ZLAV  (bakvänd  omskrift).  I  öfrigt  lik  X:o  84. 
Fräns.  -^  PBA<3A:c  (bakvänd  omskrift).  Ini  kyrkobygg- 
naden E: 

86.  Äts.  ►!- DO VEZYAV  (bakvänd  omskr.).  Lik  N:o  85,  men  råare. 
Fräns.  Omskriften  i  det  närmaste  oläslig.  Ini  kyrkobygg- 
naden -^  3. 

87.  Äts.    X  (BO)EZAVA  DX  (bakvänd  inskrift).    Kors  med  ring 
i  tvenne  vinklar,  kula  i  en,  tre  spikar  i  den  tjerde. 
Fräns.   DDA<3A(5  —  TD.  Kyrkobyggnad;  ini  denna  0X0.  — 
Jfr  Verzeichniss  der  böhmisehen  Mitnzen-Sammlung  des  Wil- 
helm Killian  (Wien  1858),  X:o  18. 

88.  Äts.  Omskriften  otydlig.  Kors  med  kula  i  tre  vinklar,  tre 
spikar  i  den  fjerde. 

Fräns.  PPAGA  CIVITR.  Ini  kyrkobyggnaden  0X0.  — 
Cappe,  anf  st.  pl.  III.  fig.  8. 

89.  Äts.     4^  4-  BO LAV.  _    Guds  hand  mellan  A  och  w. 

Fräns.  PPAÖA  CIVITP  (omskriften  bakvänd  med  undan- 
tag af  det  sista  P).  Kyrkobyggnad  med  OXC.  —  3  ex. 
Jfr  Cappe,  anf  st.  pl.  V.  fig.  8. 

Det  ena  exemplaret  synes  haft  inom  utsidans  inskrift  DV(X). 

90.  Äts.  4- DVEZVAAV  4.  (omskriften  bakvänd).  Guds  hand; 
vid  sidan  en  pil  (pl.  1,  fig.  8). 

Fräns.     -^  B  V  VH  ►f*  V  4^  V.     Guds  ansigte   med    korsgloria. 

Frånsidans  inskrift  är  måhända  en  förvrängning  af  hertigens 
namn.  Voigt  har  i  sin  Beschreibung  der  bisher  bekiinnten  Btdi- 
mischcn  Miin/.en  I.  s.  IHl  afl)ild:it  en  varietet  af  detta  mynt,  der 
från  hufvudet  utgå  taggar,  hvilka  lian  tyder  som  strålar.  Cappe 
omtalar  (anf  st,  s.  45,  4H)  samma  typ,  men  säger,  att  på  hans 
mynt,  liksom  på  ett  i  Köhlers  Miinzbelustigungen  VI.  s.  329  af- 
hildadt  exemplar,  finnes  snarare  en  törnekrona  på  hufvudet,  hva- 
dan    han    anser   det   vara   Christi   hufvud;    »skulle   der   finnas  en. 


33  FÖLHAGEN-FYNDET.  83 

gloria,  hade  man  der  den  lielige  Wenzels  liulVnd.>;  Men  såsom 
pl.  I.  fig.  8  visar,  finnes  kring  hutViulet  en  tydlig  korsgloria  och 
hutVudet  är  således  verkligen  Christi,  men  utan  törnekrona, 
Samma  bild  finnes  sedermera  på  hertig  Jaromirs  (1007— ;-1012) 
mynt,  med  omskriften  Jesus  Christus  dominus  noster. 

91.  Äts.     BVEZ?AIV4-^4-.     I  öfrigt  lik  N:o  90. 

Fruns,    ►f'  BIV3  ^^  V  -f-cro  .    Samma  bild  som  på  N:o  90,  men 
råare. 

92.  Äts.     . .  OEZVOV  ►f".     Kors  med  kula  i  tre  vinklar,  tre  spi- 
kar i  den  fjerde. 

Fräns.    »^  BV »^Y.    Samma  bild  som  på  N:o  88,  men 

ännu  råare. 

Då  bland  de  baierska  mynten  icke  finnas  några  af  hertig 
Henrik  III,  måste  man,  hvilket  äfven  öfverensstämmer  med  fyn- 
dets öfriga  charakter,  antaga,  att  alla  dessa  mynt  äro  preglade 
före  Boleslav  IILs  regeringsanträde  är  999  ^).  Att  fördela  dem 
mellan  Boleslav  den  grymme  (937 — 967)  och  Boleslav  den  gode 
(9G7 — 999),  torde  ännu  vara  omöjligt. 


6.     Mynt  utan  inskrift  eJler  ännu  obestämda. 

93.  En  ensidig  imitation  af  de  i  Dorstadt  preglade  Carolingiska 
mynten.  Jfr  Annaler  for  Kordisk  Oldkyndighed  1842 — 43, 
pk  IV.  fig.  30. 

o 

94.  Äts.  Ett  litet  kors.  med  kula  i  hvar  vinkel.  I  stället  för 
omskrift  idel  rätt  uppstående  streck,  mellan  hvilka  före- 
kommer ett  +  och  ett  O. 

Fräns.  En  kyrkobyggnad  med  fyra  pelare  och  i  midten  ett 
kors.  I  stället  Ifir  omskrift  idel  räta  streck  och  tre  O.  — 
2  ex. 

Mynt  af  detta  slag,  men  af  flera  varieteter,  förekomma  gan- 
ska ofta  i  de  svenska  fynden.  De  anses  vara  preglade  hos  de 
vendiska  folken  mellan  Böhmen,  Elbe  och  Östersjön. 

95.  Pl.  1.  lig.  9.  -  Äts.  Barbarisk  inskrift.  Krönt  hufvud, 
venstra  sidan. 

Fräns.     Barbarisk  inskrift.     Ett  litet,  sväfvande  kors. 


')  De    tva    sista    typerna    med    Guds  ansigte  liafva   lörut  hlifvit   liiiii- 
förda  till  Boleslav  ITI." 


84  HANS  HILDEBRAND.  34 

96.  Pl.   I.   fig'.   10.  —   Äts.     Barbarisk  inskrift.     Krönt    Imfvud, 
venstra  sidan. 

Fräns.     Barbarisk  inskrift.     Ett  litet,  sväfvande  kors. 

Båda  mynten  äro  tydligen  variationer  af  samma  typ.  N:o  96 
öfverensstämraer  på  det  närmaste  med  ett  mynt  ur  Stadefyndet, 
beskrifvet  af  Dannenberg  i  Köbnes  Ménioires  II.  s.  lOG.  Eget 
nog  förekommer  å  hertig  Ottos  schwabiska  mynt  formen  OTITA*). 
Lelevel  har  i  sin  Numismatique  du  moyen-åge,  Atlas  pl.  XXI. 
fig.  10  afbildat  ett  annat  exemplar  af  samma  typ.  Han  hän- 
för detta  till  kejsar  Konrad  II  (1027 — 1039)  och  staden  Mainz. 
Det  förra  antagandet  är  uppenbarligen  oriktigt,  det  senare  torde 
förtjena  samma  omdöme. 

97.  Pl.  I.  fig.  11.  —  Åts.     ...COMESD(?)I?ITI  (bakvänd  om- 
skriftj.     Ett  hufvud  med  krona,  venstra  sidan. 

Fräns.     ?  VONO  DVX  (bakvänd  inskrift).    En  större  kyrko- 
byggnad.    Vigt:  1,39  gramm. 

Tydligen  samma  mynt  är  afbildadt  i  Köbnes  Abendländische 
Miinzen  pl.  V.  fig.  1,  men  med  inskrifterna  +  IMOOONTIA  samt 
CVON  DVX.  Han  hänför  det  s.  42  till  Mainz  och  anser  det  vara 
slaget  af  en  Konrad.  »Dk  det  utan  tvifvel  faller  inom  Henrik  II:s 
tid»,  kan  det  hänföras  till  tvenne  personer  med  namnet  Konrad, 
den  ene  som  sedermera  under  namnet  Konrad  II  efterträdde 
Henrik  II  i  Tyskland,  den  andre  en  son  till  denne  Konrads 
svägerska  Mathilda  och  hertig  Konrad  af  Kärnthen.  Köhne  be- 
stämmer sig  för  hertig,  sedermera  kejsar  Konrad  II. 

Men  häremot  måste  man  på  grund  af  detta  fynd  göra  den 
anmärkningen:  myntet  kan  icke  tillhöra  Henrik  II:s  tid,  då 
hans  mynt  icke  förekomma  i  fyndet,  icke  ens,  såsom  det  synes, 
kejsar  Ottos  yngsta  typer.  Hvad  åtsidan  här  beträffar,  kan  man 
möjligen,  såsom  figuren  visar,  der  läsa  ISIOCO . .  TIA,  hvilkety 
synes  tala  för  Köbnes  ofvan  anförda  tolkning,  men  i  sådant^  faH 
måste  man  antaga,  att  icke  hela  inskriften  är  bakvänd  —  hvil- 
ket  ofta  inträffar  —  utan  att  man  visserligen  bör  läsa  i  vanlig 
riktning,  under  det  att  de  särskilda  bokstäfverna  äro  bak- 
vända, hvarjämte  n)an  måste  lemna  de  återstående  bokstäiVerna 
oförklarade.  Deremot  får  man  liillkomligt  otvunget  läsningen 
COMES,    eliuru    resten    icke    kan    tydas-).     Står    der  verkligen 


')  Se  Pniffenhofcn,   pl.   TV.   tig.   2. 

-)    Således    i    intetdeni    fiillct    far    man    on    fullständig   läsning,    incn 


35  FÖLHAGEX-FYNDET.  85 

COMES,  kan  man,  då  myntet  synes  vara  af  tysk  pregel,  icke 
tänka  på  någon  annan  härkomstort  än  sydvestra  Tyskland;  ännu 
under  den  Ottonska  tiden  huru  Alcmanniens  hertigar  äfven  grefve- 
titel.  På  frånsidan  är  första  bokstafven  tyvärr  alkleles  utplånad; 
återstoden  är  så  vida  olik  Köhncs  figur,  att  här  står  ?  VONO  (för- 
sta bokstafven  är  utplånad)  icke  CVON.  Det  senare  är  en  van- 
lig förkortning  af  Konrad,  men  det  synes  mindre  troligt,  att  på 
ett  mynt,  hvars  bokstäfver  äro  utarbetade  med  stor  bestämdhet, 
skulle  hafva  inkommit  ett  till  namnet  alls  icke  hörande  O.  För 
öfrigt  synes  det  underligt,  att  myntherrens  namn  skulle  stå  på 
frånsidan,  kring  kyrkobyggnaden.  Skulle  möjligen  X  vara  ett 
liggande  kors,  den  rätta  inskriften  vara  (C)VONODV  och  detta 
åter  kunna  förklaras  som  ett  ortnamn,  hvilket  man  snarare  vän- 
tar sig  på  denna  sida"?  »Skulle  deremot  inskriften  vara  en  för- 
kortning af  Cuonradus  dux,  kan  äfven  detta,  tala  för  aleman- 
niskt  ursprung,  ty  i  Schwaben  fans  en  hertig  Konrad  under  åren 
982 — 997,  d.  v.  s.  just  under  den  tid,  till  hvilken  detta  fynd  hör. 
Jag  vill  dock  härmed  icke  hafva  uttalat  mig  i  frågan  mer  än  så 
mycket,  att  den  af  Köhne  lemnade  fiirklaringen,  att  myntet  till- 
hör Henrik  ILs  tid,  icke  kan  godkännas. 

98.  Pl.  I.  tig.  12.  —  Äts.  +  OTTO  •  DU?  •  ?  ?  EX.  Kors  med 
kula  i  hvar  vinkel. 

Frans.     Se  figuren. 

99.  Samma  mynt,  men  med  de  två  bokstäfverna  öfver  OTTO 
å  fräns,  lika  två  liggande,  nedåt  vända  C.  Jfr  Pfaffenhofen, 
pl.  IV.  fig.  4. 

Denna  typ  är  ganska  ofta  representerad  i  de  äldre  mynt- 
fynden. Man  har,  utan  tvifvel  med  rätta,  hänfört  den  till  Schwa- 
ben, men  att  bestämma  preglingsorten  har  ännu  icke  lyckats. 
Bokstäfverna  närmast  efter  OTTO  j^å  ^?^s\  har  man  förklarat 
såsom  PIVS.  Skulle  de  möjligen  kunna  vara  en  förvrängning 
af  DI  GA  (dei  gracia)? 


Bf/za  ii  fin  .s7.Yf  i  •  i7t'<'f. 

De  tvenne   iii\  iit,  som  rcprcseiitci-atle  detta  i  fyndet, 
voro  så  skadade,  att  de   icke   kunde   hestänimas. 


man    liar   större  anspråk  derpii,   när  ni;in   liisrr  Mogoncia  och  dt-nned   far 
allenast  nA<i;ra  fa   bokstäfver  att  ytterliijare  förklara. 


S6  HANS   HILDEBRAXD.  36 

En  (jJ a  tid. 

De  engelska  mynten  äro  annars  ganska  talrika  i  de 
svenska  f)'nden,  men  här  funnos  endast  fyra,  alla  preg- 
lade  under 

Konung  Etelred  978—1013,  1014-1016. 

100.  Äts.    -^  EDELRED  RE  4-  ANE.    Kouuugeus  bröstbild,  veu- 
stra  sidan. 

Fräns.  -^  SERELOMS  1/1-OE.  I  fältet  ett  sväfvande  kors. 
—  Hildebrands ^)  tvj)  A. 

Pregeln  är  dålig,  några  af  frånsidans  bokstäfver  oregel- 
bundna, hvarjämte  tydligen  myntmästarens  namn  är  misskrifvet. 
Det  skall  måhända  föreställa  .Surclos  i  York,  hvilken  stads  namn 
(Eoferwie)  någon  gång  representeras  på  mynten  allenast  af  bok- 
stafven  E.     Surclos  myntade  under  Edvard  martvr. 

101.  Afs.     .EDELR^J)  REX  AXGLO(ruiiij.    Konungens  bröst- 
bild, högra  sidan;  derframför  en  spira. 

Frans.  ^  BOIA  M~i:.ENTFARE.  Guds  ur  skyn  ned- 
sträckta  hand;  å  hennes  sidor  A  och  m,  under  hvardera 
bokstafven  en  punkt.  —  Hildebrands  typ  B.2. 

102.  Äts.     Lik  N:o  101. 

Frans.    4-  LIFING  M-Q  EvEI/ITFA.    Hildebrands  typ  B. 2. 

Dessa  tva  mvnt  äro  således  slagna  af  mvntmästarne  Boia 
och  Liting  i  staden  Canterbury  (Cfentwarabyrig). 

103.  Äts.     Lik  N:o  lOL 

Frans.     +  EADSIGE    M-O  FIKTO.    Hildebrands  typ  B.2. 

Myntet  är  således  slaget  i  AVinchester  (Wintonia,  AVinceaster) 
af  Eaösige. 

Typerna  A  och  B  tillhöra  konung  Etelreds  äldsta,  d.  v.  s. 
dessa  mynt  kunna  ans("'s  vara  preglade  icke  synnerligen  långt 
efter  iir  DTS.  Detta  öfverensstämmer  således  på  det  närmaste 
med  de  tyska  myntens  ålder. 

För  bestämmande  af  den  tid,  som  fyndet  representerar,  har 

')  Citatcnia  afse  B.  E.  Hildobraiuls  Aujjlosachsiska  mynt  i  Svenska 
Koiigl.  Myntkal)inettct,  Storkholni  184G.  Redan  då  var  kon?;l.  Mynt- 
kabinettets ioinid  af  aiiglosaclisi.-ika  mynt  från  tiden  959  —  lOfjG  så  rikt, 
att  man  såväl  i  Tyskland  oeli  l{yssland  som  i  :>jelfva  England  nöjer  sig, 
vid   myntbeskrifniiigar,    med   att   hänvisa   lill   diinia   förteckning. 


37  FÖLHAGEN-FYNDET.  87 

man  visserligen   icke  mänga  anvisningar,  men  dessa  äro  ganska 
afgörande.     De  äro  följande: 

1.  Här  finnas  Adelheidsmynt,  men  intet  enda  mynt  slaget 
för  konung  Henrik  II.     Detta  gifver  oss  perioden  *iyi— irXi2. 

2.  De  Ottonska  kejsaremynten  äro  icke  sä  uianga,  synner- 
ligen om  man  jämför  dem  med  de  kongligas  antal,  det  är  på 
grund  deraf  troligt,  att  fyndet  icke  representerar  hela  Otto  III:s 
kejsaretid. 

3.  Detta  styrkes  deraf  att  här  förekomma  visserligen  mynt 
af  biskop  Liutolf  i  Augsburg,  som  dog  år  996,  men  intet  af  hans 
efterträdare,  och  att,  under  det  de  baierska  mynten  icke  äro 
få,  finnes  intet  enda,  som  kan  hänföras  till  Henrik  III,  som  blef 
hertig  995 1). 

4.  Man  kan  på  grund  häraf  sätta  i  fråga,  huruvida  verk- 
ligen fyndet  kan  innehålla  något  mynt  pregladt  efter  995,  d.  v.  s. 
huruvida  den  kejsar  Otto,  som  förekommer  på  några  mynt,  kan 
anses  vara  den  tredje  af  det  namnet.  Det  finnes  dock  omstän- 
digheter, som  synas  mig  berättiga  dessa  myntens  hänförande  till 
den  tredje  Otto.  Kejsaremynten  tillhöra  ock  de  nordligare  de- 
larne af  Tyskland,  från  Main  (Wiirzburg).  Det  är  icke  sannolikt, 
att  så  många  imiterade  Adelheidsmynt  förekommit  i  detta  fynd, 
om  dess  yttersta  gräns  skulle  sammanfalla  med  Otto  III:s  konunga- 
dömes  slutar.  För  öfrigt,  om  man  alldeles  frankänner  Otto  III 
de  kejserliga  mynttyper,  som  här  förekomma,  blir  det  svårt  att 
finna,  hurudana  mynt  han  preglade  mellan  åren  99G  och  1002. 
Då  flertalet  af  de  tvska  mvnten  i  våra  fynd  tillhör  tiden  efter 
Ottonerna,  har  man  större  skäl  att  vänta  sig  en  fullständig  serie 
för  Otto  III  än  för  hans  far  och  farfar. 

Fyndets  slutar  faller  således  emellan  996  och  1002.  För 
enkelhetens  skull  kan  man  säga  år  1000. 

3. 

Smycken  lu.  m. 

Ar  1000  regerack'   i  Sverige  Olof  Skötkommg.    Det 
var  således  under  hans  tid,  som  dessa  iii)  nt  konnno  till 


')  De  bölimiska  nivnteu  äro  visserligen  mänga,  nuii  de  lomna  intet 
bidrag  till  frågans  lösning,  då  deras  iilder  beror  i  väsentlig  uion  af  den. 
som    man  tillcrkiinner  de  baierska.      Yttersta  möjliga  griinsen   tor  dem   är 


88  HANS  HILDEBBAND.  38 

Gotland.  Men  det  vid  Fölliagen  funna  kopparkärlet,  inne- 
höll äfven  en  mängd  smycken  af  ädel  metall,  vitnande 
om  en  stor  konstfärdighet  och  om  en  högt  utbildad 
smak.  Aro  de  väl  arbetade  i  landet?  Skulle  man  ock 
få  lemna  den  frågan  oafgjord,  så  mycket  vet  man  dock, 
att  dessa  smycken  tillhört  en  gotländing  under  Olof 
Skötkonungs  dagar.  Förekomme  dessa  smycken  enstaka 
skulle  de  ega  mindre  betydelse.  De  stå  deremot  i  det 
närmaste  sammanhang  med  de  snart  sagdt  otaliga,  lik- 
nande silfversmycken,  som  år  efter  år  uppdagas  i  den 
svenska  jorden,  och  derföre  kunna  de  afgifva  ett  vitnes- 
börd  om  graden  af  våra  fäders  bildning  år  1000  eller 
strax  derefter.  För  samma  tid  lemnar  oss  historien 
tvenne  andra  vitsord  om  kulturen  i  Sveriofc.  Det  ena 
gafs  den  9  September  år  1000^)  af  Olof  Tryggvason, 
när  han  vid  underrättelsen,  att  äfven  Svearne  befunno 
sig  i  den  vid  Svolder  mot  honom  församlade  hären,  ut- 
brast: »bättre  vore  för  Svearne  att  sitta  hemma  och 
slcka  sina  blotbollar  än  att  gå  upp  på  Ormen  under 
våra  vapen.»  Det  andra  få  vi  af  den  isländska  sagan 
om  Gunlöo;  Oi-mstuno-a.  Denne  isländske  skald  kom  i 
Februari  månad  år  1003  till  Olof  Skötkoiiuufrs  hird, 
hvarest  han  fann  före  sig  en  annan  isländsk  skald,  Kamn 

o 

Anundsson.  Ar  1000  och  något  derefter  herrskade  i 
Sverige,  samma  hedendom,  hvars  högsta  tankar  uttala 
sig  i  Eddasångerna  och  hvars  tro  ännu  döljer  sig  i  mån- 
get  vidskepligt   bruk  eller  mystisk  uppfattning  af  natu- 


dock  äfven  1000,  d.  v.  s.  slutaret  för  hertig  Boleslav  llLs  regering.  Men 
då  det  siil<ert  ieke  linnes  här  nägot  mynt  af  honom,  går  gränsen  vid 
är  999. 

')  Det  af  hr  Jörgensen  i  A.irböger  for  Nordisk  Oldkyndiglied  18G9 
meddelade  IVirsiiket,  alt  hänftira  Svoldcrslagct  till  är  1000  gnnuhir  sig 
ytterst  pä  felaktig  uppfattning  af  ett  yttrande  i  Arcs  Isländingal)ok,  pu 
ett  par  uppgifter  af  tvetydig  beskaffenhet  samt  på  vågade  kombinationer, 
lians  antagande  står  för  öfrigt  i  strid  med  andra  fullt  säkra  chronolo- 
giska   data. 


39  FÖLHAGEN-FYNDET.  89 

rens  krafter.  Ar  1000  och  ii.-igot  senare  fans  i  Sverige 
en  konung,  livjlken  liksom  den  norske,  hvars  verksamhet 
vi  känna  af  de  gamla  sagorna,  fröjdade  sig  åt  att  i 
kretsen  af  kraftige  kämpar  och  lagkloka  vise  lyssna  till 
skaldernas  qvriden.  Ar  1000  och  nAgot  derefter  fans  uti 
Sverige  en  rikt  blomstrande  materiel  odling,  om  hvilken 
man  får  veta  föga  af  de  historiska  källorna,  men  om 
hvilken  fornsakerna  tala  med  tusen  tungor.  Derföre  äro 
fynden  af  stor  vigt,  och  det  vid  Fölhagen  rintriiflade  är 
visserligen  ett  af  de  mest  framstående. 

Vi  hafva  här  att  egna  vår  uppmärksamhet  åt  guld- 
tackan, det  arbetade  silfret  samt  åt  kopparkärlet,  i  hvil- 
ket  alltsammans  förvarades. 

Guld. 

1.  Af  guld  fans  allenast  en  liten  fyrkantigt  ham- 
rad tacka  af  2,1  dec.-tums  längd,  vägande  6,15  ort. 
Guldet  befans  vara  kemiskt  rent. 

Silfver '). 

2.  En  större  bygel,  halfcirkelformigt  böjd,  (se  fig. 
4  å  nästfölj.  sida),  på  alla  sidor  sluten,  på  bågens  och 
ändarnes  undersidor  med  släta  skifvor.  På  öfversidans 
kullriga  yta  äro  fastlödda  u})pstående  ramar  af  silfver, 
af  hvilka  åtminstone  de  nedersta,  nästan  trinda,  äro  tvär- 
strierade.  ^Mellan  dessa  ramar  äro  dubbelspiraler  och 
nåo-ot  ojämnt  veckade  band  inlao;da  och  fastlödda.  Ne- 
derst  vid  ändarne  finnes  ett  utstående,  högt  vcckadt, 
likaledes  fastlödt  band. 

Hvilken  bestämmelse  detta  smycke  haft,  kan  jag 
icke  uppgif\a.  De  utskjutande  öglorna  af  de  veckade 
banden    vid   ändarne   kunde   göra   tjenst,   ifall  det  skulle 


^)    Det    a    Koiigl.    Myntet    vcrkstälda    clieiniska    profvct    al"   silfret    i 
smyckena  aiigitVer  eii   lialt  af  (».'.i-j. 


90 


HANS   HILDEBRAND. 


40 


fastsys  vid  något  föremål.  Största  nötningen  visar  sig 
längs  kanten  af  bågen  utefter  nästan  hela  hans  längd, 
samt  har  verkat  så  högt,  att  spåren  derefter  skönjas  å 
hela  det  veckade   bandet. 

De  tydligt  utbildade  dubbelspiralerna,  hvilka  åter- 
finnas på  andra  föremål  i  detta  fynd,  liksom  på  flera 
samtida,  visa,  att  detta  ornament  ingalunda  är  inskränkt 
till  bronsåldern. 

3.  En  armring,  bestående  af  en  trind  ten.  Hvar- 
dera   ändan,    som   med   ett  litet  stycke  löper  utmed   den 


"^'f^A"'^ 


Fiff.  4. 


andra,  är  vtterst  virad  omkrino:  denna,  hvario:enom  en 
mycket  enkel  sammanslutning  astadkommes.  Ringen  är 
hoptryckt. 

Rinojar  af  detta  slaof  finnas  i  ganska  stort  antal  i 
Statens  Historiska  Museum.  De  förekomma  dels  i  anglo- 
sachsiska,  dels  i  öfvergångsfynd.  Hittills  äro  de  knap- 
past funna  i  rent  kufiska.  Att  på  detta  sätt  samman- 
häkta  ringen  var  icke  sed  under  den  äldre  jornåldern; 
under  den  yngre  dei'emot  finner  man  det  användt  på 
ringar  såväl  af  gnid  ocli  silfver  som  af  koppar.  De 
sistnämnda  k;in  nian  med  säkerhet  antajja  vara  tillvei'- 
kade  i  Xoi^dcn  ocli  num  torde  väl  äfven  få  antaga  det- 
samma om  flertalet  af  de  lika  formade  af  ädel  met;ill. 
Hni-uvida  detta  ai"betssätt  u])pk()mmit  i  Norden  eller  ur- 
sprungligen  berott   på  efterbildande  af  främmande   mön- 


41 


FOLHAGEN-FYNDET. 


91 


ster,  är  deremot  en  fräga,  som  icke  iir  liitt  att  lösa.  Silfret 
är  åtminstone  kommet  utifrån,  tillsammans  med  de  öster- 
ländska mynten,  och  det  har  visserligen  icke  alltid  blif- 
vit  hitfördt  oarbetadt. 

4.  En  armring,  bestående  af  tvenne  trinda,  sam- 
manflätade tenar  (fig.  5).  Till  l)ildande  af  det  smak- 
fulla låset  är  endast  den  ena  tenen  använd.  Den  andras 
ändar  äro  fastade  under  den  sammanböjda  rundelns  ut- 
kanter.    Ringen   är  snedtryckt. 

Ringar,    hvilkas    ändar    äro    på    detta   sätt   förenade, 


Fiii 


förekomma  ganska   ofta  i  våra  fynd,  ibland  i  anglosach- 
siska,  ibland  i   öfverofånjrsfvnd. 

Denna  ringform  och  de  nyss  omtalade  höra  t}'dligen 
tillsammans.  Man  finner  till  och  med  öfvero-ån<rsformer, 
af  hvilka  ett  särdeles  intressant  exempel  förekommer  i 
fyndet  Inv.  8048  (Klintegårde  i  Vestkinde  socken,  Got- 
land). Oftast  finner  man  silfverringar  af  detta  slag,  någon 
gång  äro  de  af  guld.  Båda  t}'perna  hafva  ungefär  sannna 
utbredning  inom  Sverige.  Man  ser  dem  i  fynd  från 
Gotland,  Öland,  Skåne,  Blekinge,  Vester-  ocli  Östergöt- 
land, Södermanland,  Vestmanland  och  Angcrniauland. 
En  af  bronstrådar  flätad  armrinir  med  samma  slaix-s 
konstrika  förening  är  funnen  vid  Arges  i  Hörsne  soc- 
ken, Gotland  (Inv.  3822),  jämte  tvenne  spännsmycken, 
af  hvilka  i  synnerhet  det  ena  är  särdeles  fint  utarbetadt. 


92  HANS  HILDEBRAND.  42 

Denna  bronsring  torde  vara  arbetad  i  Norden  och  var 
visserlio^en  icke  svårare  att  arbeta  än  måno:et  annat  från 
den  tiden  af  otvetydig  inhemsk  härkomst.  Huruvida  den 
konstiga  hopläggningen  af  ändstycket  är  efterbildning 
af  österländskt  mönster,  eller  ett  inhemskt  påfund,  vet 
jag  icke.  De  af  flera  tenar  eller  trådar  flätade  ringarne 
förekomma  nästan  aldrig  under  den  äldre  jernåldern. 
Deremot  äro  de  under  den  yngre  ytterst  nllmänna.  Här 
är  således  något,  hvilket  icke  har  sin  fulla  historiska  för- 
klaring- i  den  föreoående  tidens  kultur.  Hos  Araberna 
deremot  äro  konstrikt  flätade  ringar  vanliga^). 

Det  som  hos  dessa  och  likartade  rino;ar  af  flätade 
trådar  eller  tenar,  af  guld,  silfver  och  brons,  ådrager  sig 
de  moderna  handtverkarnes  beundran,  är  det  mästerskap, 
som  förråder  sig  i  de  särskilda  trådarnes  jämnhet,  sär- 
skildt  i  den  regelbundenhet,  med  hvilken  de  atsmalna 
mot  ändarne. 

5 — 13.    Armbyglar,  hamrade,  med  inslagna  sirater. 

a. 

5.  Bildad  af  en  åttkantig  ten,  med  afsmalnande, 
trinda,  tvärt  afskurna  ändar,  som  äro  sammanböjda,  men 
icke  hopgående.  På  de  tre  yttersidorna  äro  trepunk- 
terade  trianglar  inslagna,  så  regelbundet,  att  den  åter- 
stående up])liöjda  delen  nf  ytiui  bildar  en  jämnt  fort- 
lö])ande  zigzaglinie.  Nära  l,.'j  dec.-tum  från  hvardera 
ändan  upphöra  dessa  prydnader.  Från  slutet  af  hvarje 
ornamentsrad  utgår  en  spets,  bildad  af  ])unkter,  inslagna 
i  dubbla  linier.  Midtradens  spets  har  ytterst  trenne  in- 
slagna rundlar,  sidoradernas  hvardera  en.  Ringens  inre 
diametrar  :n-()    l,o  och   1,4  dec.-tum"). 


')  Se  t.  ex.  Weiss,  Kostinnkniulc  des  Mittclalters,  I,  s.  207,  tif^. 
129,  /. 

'^)  Man  sätter  dessa  byf^lar  pil  armen  sålunda,  att  man  tränger  armen 
på  tvären   in  genom   iippningen   mellan  ändarne. 


43 


FOLIIAGEN-FYNDET. 


93 


6. 


Bildade  af  sexkantiga  teiiar;  trefacetterad  utsida, 
öfver-  och  underkant  samt  platt  insida. 

6.  Se  fii»-.  6  och  7.  Utsidans  ornanienter  ärö  in- 
slagna   med    en   tresidig  stämpel.     Bygelns  ändar  tyckas 


Fig.    Ii. 


Fic   7. 


skola  föreställa  drakhufvud.  På  insidan  är  inslaget  ett 
märke,  bestående  af  fyra  medelst  punkterade  linier  sam- 
manbundna små  ringar,  tvifvelsutan  antydande  vigten. 
De  inre  diametrarne:  nära  2  och  ungefär  1,4  dec.-tum. 
7  och  8.  Tvenne  byglar,  nästan  alldeles  lika  den 
nyssnämnda,  med  de  hufvudformade  ändarne  något  liin- 
gre.  Samma  märke  på  insidan.  Inre  diametrarne:  2  och 
1,4  dec.-tum. 


94  HANS   HILDEBRAND.  44 

9.  Dylik,  med  de  hufvudforinade  ändai-nes  orna- 
inenter  ytterst  simpla. 

c. 

Lika  b,  med  undantag  deraf,  att  den  inre  sidan  är 
nrliålkad,  rundad  eller  skarpt  kölad. 

10.  Samma  ornament  som  på  N:o  6 — 9.  Mj-cket 
nött.     De  inre  diametrarne:   1,8  och   1.5  dec.-tum. 

11.  Stämpeln  har  haft  tre  punkter,  utan  mellan- 
linier  samt  tvenne  sidor  bun^tio^a.  De  inre  diametrarne: 
2,2  och   1,5  dec.-tum. 

12.  Stämpeln  som  på  N:o  11,  men  med  räta  sidor. 
En  lin  linie  löper  å  alla  de  uppstående  mellanbalkarne 
utom  och  emellan  utsidans  ornamentslister.  De  hufvud- 
formade  ändarnes  ornamenter  å  N:o  11  och  12  äro  myc- 
ket  simpla.     De    inre    diametrarne:    2   och   1,5  dec.-tum. 

13  och  14.  Tvenne  fra^menter  af  ättkantisja  arm- 
byglar.  Stämpeln  har  innehållit  tre  punkter  med  mellan- 
linier. 

Dessa  byglar  tillhöra  ui)penbarligen  en  och  samma 
typ,  hvilken  småningom  utbildats.  Den  åttkantiga  for- 
men är  bevisligen  den  äldsta.  Utom  exemplaret  i  detta 
fynd,  finnas  i  Statens  Historiska  Museum  tolf  stycken, 
af  hvilka  trenne  inkommit  med  fynd  af  endast  kufiska 
mynt  (Inv.  881,  1585  och  3220,  alla  från  Gotland).  Af 
dessa  fynd  iir  det  andra,  enligt  professor  Tornbergs 
anteckning  i  bilagorna  till  Inventariet,  ett  af  de  äldsta 
kufiska  fynd  ur  svensk  jord.  Denna  form  förekommer  uti 
intet  enda  fynd  från  den  egentliga  anglosachsiskt-tyska 
perioden  och  endast  i  ett  öfvergångsfynd,  det  som  här  be- 
skrifves.  En  arabisk  i*ing  af  samma  utseende  är  afliildad 
i  Weiss  Kostumkun(b'  des  Mittelalters,  s.  220  fig.  108  P). 

Att  mail  siiai't  öfvci-gaf  denna  form  synes  ganska 
föi-klarligt,  ty  de  båda  andra  varieteterna  af  typen  förete 

')  Efter  II.   v.   Mcyer,   Geiircbildt  r  ans  dem   Oricnt. 


45  FÖLHAGEN-FVNDET.  95 

ett  mycket  finare  och  rikare  utseende.  Af  dessa  två  har 
tydligen  den  här  ofvan  under  />.  onitahide  snart  fatt  vika 
för  c,  ty  den  senare  är  i  Statens  Samlingar  represen- 
terad åtminstone  tre  oranger  starkare  än  den  förra.  Dessa 
två  varieteter  synas  hafva  förekommit  samtidigt;  begge 
förekomma  tillsammans  i  fem  fynd. 

Om  den  åttkantiga  varieteten  är  inkommen  utifrån, 
hvilket  torde  vara  nästan  visst,  gäller  månne  detsamma 
dessa  två  yngre  varieteter?  Att  Araberna  begagnade 
armringar,  utvändigt  konvexa,  ini  konkava  eller  platta, 
ser  man  af  fig.  129  k  på  sidan  267  hos  Weiss  och  under 
förliden  sommar  inkommo  till  Statens  Historiska  Museum 
tvenne  exemplar  af  en  förut  icke  representerad  varietet, 
större,  buotio-are  och  med  rikare  sirater  än  de  här  of- 
van  beskrifna  yngre  varieteterna.  Det  ena  exemplaret 
förekom  i  ett  stort  kufiskt  fynd  från  Buters  i  Hogräns 
socken,  Gotland  (Inv.  4164),  hvars  mynt  tillhöra  tiden 
894—945.  Det  andra  hade  olyckligtvis  förirrat  sig  till 
en  guldsmed  i  Visby,  hos  hvilken  det  inköptes;  dess 
tyndhistoria  känner  man  derföre  icke.  Dessa  tva  äro 
kanske,  föreställer  jag  mig,  på  grund  af  deras  mindre 
vanliga  ornering  och  deras  sällsynthet  i  de  svenska  fyn- 
den, af  arabisk  härkomst^).  Men  de  två  andra  variete- 
terna, bredvid  hvilka  den  nya  ser  något  främmande  ut, 


')  Dock  bör  anmärkas,  att  Buters-byoeln,  som  väger  101,88  gram- 
mcr,  har  på  insidan  ett  märke  bestående  al"  fyra  trej)uiikterade  dul)bel- 
trianglar.  I^ilieten  blir  således  25,47  gramnier  eller  i  det  närmaste 
ett  svenskt  medeltids-öres  vigt.  Att  det  brister  något  i  den  fulla 
vigteii  beror  på  den  nötning,  som  bygeln  undergått.  Skilnaden  t.  ex. 
mellan  bygelns  öre  och  medeltidens  Gotlandsöre  (jfr  s.  97)  är  dock  icke 
större  än  0,4  2  grainm.  Bygeln  har  således  vägt  ',.,  mark,  hvilket,  att 
döma  efter  de  uppgifter,  som  tilltalligtvis  förekomma  i  sagorna,  var  den 
vanliga  vigten  för  en  armring.  Detta  talar  måhända  snarare  för  inhemskt 
arbete,  såvida  icke  vigtniärket,  hvars  stämpel  icke  är  densamma,  som  an- 
vändts  på  bygelns  utsida,  blifvit  efter  dennas  ankomst  till  landet,  på- 
tryckt här.  Af  stor  betydelse  är  emellcriid  diiuia  bygel,  då  den  visar,  att 
vårt  medeltids-vigtsystera  fans  utbildadt  redan  under  den  arabiska  mynt- 
perioden. 


96  HANS    HILDEBRAND.  46 

äro  kanske  icke  af  direkt  arabisk  härkomst.  Jasf  är 
mera  böjd  för  antagandet,  att  de  äro  tillverkade  i  Nor- 
den, ehuru  under  arabiskt  inflytande  och  ursprungligen 
efter  arabiska  mönster.  Varieteterna  h.  och  c.  förekomma 
mycket  ofta  i  anglosachsiska  fynd,  man  finner  dem  äfven 
i  öfvero;åno;sfvnd,  men  hittills  äro  de  aldrig;  anträffade 
med  endast  kufiska  mynt.  Deras  utbredning  i  Sverige 
är  icke  så  stor,  som  de  nyss  beskrifna  armringarnes,  ty 
hela  armbyglar  äro  hittills  funna  allenast  på  Gotland 
och  Öland,  samt  i  Blekinge. 

Man  kan  särskildt  fråga,  huruvida  de  inslagna  sira- 
terna äro  en  slafvisk  efterbildning  af  arabiska  mönster, 
eller  om  man  deri  får  se  ett  inhemskt  motiv.  Triano-el- 
sirater  voro  allmänna  under  den  äldre  jernaldern,  men 
triangeln  är  då  vanligen  streckad  eller  omsluter  en  punkt. 
Dock  har  jag  på  tre  guldbrakteater  d.  v.  s.  från  slutet 
af  den  äldre  jernaldern  funnit  trepunkterade  trianglar^). 
De  yngre  gotländska  brakteaterna  deremot  (Montelii  ty- 
per E  och  H)  hafva  ofta  trepunkterade  trianglar,  såväl 
med  som  utan  niellanlinier.  Denna  fråga  kan  omöjligen 
afgöras  förr  än  efter  ett  noggrannare  studium  af  de  ara- 
biska ornamentstyperna,  hvilket  måste  gå  så  mycket  i 
detalj,  att  de  teckningar,  man  har  att  tillgå,  icke  lemna 
tillfredsställande  upplysningar. 

Det  är  ännu  en  sak,  som  man  har  att  härvid  upp- 
märksamma, niimligen  de  på  byglarnes  insida  inslagna 
märkena,  hvilka  tydligen  hafva  afseende  på  vigten.  Un- 
der denna  tid,  då  man  ännu  icke  hade  svenskt  mynt, 
eller  då  man,  när  Olof  Skötkonung  började  pregla  så- 
dant, hade  m\nt,  livilkas  bokstäfver  icke  kunde  läsas 
af  folket,  måste   man   begagna  silfret,  antingen  särskildt 


')  Moiitcliiis,  Friin  Jeriialdcni  pl.  2,  tig.  12  (luv.  37  N,  (Jlaiid), 
pl.  2,  liff.  O  (luv.  2119,  Skåne)  samt  Atlas  for  Nordisk  Oldkviidighed 
tig.  173  (Vil)orgs  Aint).  Den  sistuäiiinda  är  funnen  tillsamniaii.s  med 
ett  stort  bägspiiiine. 


47  FOLHAGEN-FYNDET.  97 

utarbetadt  att  be£;ao;nas  i  handel  eller  ock  under  form 
iif  livarjehanda  smocken.  Det  var  dä  synnerligen  prak- 
tiskt, att  pä  smyckena  utsätta  en  antydan  af  deras  vigt, 
hvarigenom  realisationen,  när  en  sädan  behöfdes,  var 
lätt  verkställbar.  Men  hvad  var  det  för  vigtsystem,  som 
dervid   användes? 

De  tre  märkta  byglarne  väga  resp.  8.5,01,  8^^,32  och 
78,46  granmier.  Då  den  sista,  lättaste,  är  mycket  nött, 
kunna  vi  icke  på  hans  vigt  grunda  några  beräkningar. 
De    tvenne    första    o-ifva   således   för   enheten   en   vio-t  af 

o  o 

21,25  och  20,83  grammer.  Denna  vigt  beror  icke  på  en 
tillfällighet.  Fyra  andra  märkta  armbyglar  i  Statens 
Historiska  Museum  gifva  åt  enheten  en  vigt  af  21,52, 
21,34,  21,13  och  21,01  grammer.  (Inv.  1501,  2594,  1952 
och  2143).  Den  första  liittades  tillsammans  med  vester- 
ländska  mynt,  deribland  ett  af  Olof  Skötkonung.  Der- 
emot  gifva  tvenne  andra  b3'glar  (Inv.  1675  och  719)  för 
enheten  en   vigt  af  resp.   14,93  och   14,92  grammer. 

Intet  af  dessa  värden  för  enheten  passar  in  i  det 
gamla  svenska  vigtsystemet.  Enligt  professor  Holmboe^), 
som  mycket  sysselsatt  sig  med  de  nordiska  vigtförhål- 
landena, vägde 

Norges  medcltids-örtug 8,90  grammer 

Skara  d:o 8,88  » 

Roeskildes  d:o 8,74  » 

Gotlands  d:o 8,63 

Stockholms  d:o  8,62 

men  af  dessa  värden  är  hvarken  21,52  eller  14,93  någon 
jämn  multipel,  och  kommer  icke  ens  nära  en  sådan.  Ej 
heller  tillhöra  dessa  siffror  det  romerska  vigtsystemet, 
sådant  detta  förekom  under  kejsartiden.     Båda  värdena 

^)  Om  Ortiiji:  cIUt  Tola,  s.  24,  (aftryck  ur  Norske  Vidunskabs- 
Selskabets  förhandlingar  för  år  1862).  Vijiten  21,3  0  (imi!;cfär;  borde 
vara  litt-t  högre),  är  knappast  •  ^^^  mark,  men  tioiidedelen  af  marken 
hade  icke  nägon  särskild  betydelse  inom  det  nordiska  systemet. 

Antiqv.    Tidskri/t.     3.  7 


» 


98  HANS   HILDEBKAND.  48 

falla  emellan  semuncian,  13,644  o:raininer,  och  iincian, 
27,288  grammer^).  På  byzantiiiskt  inflytande  kunna  så- 
ledes icke  dessa  vigtförhållanden  bero.  Det  återstår  då 
intet  annat  än  att  tänka  på  Araberna.  Ehuru  det  icke 
lyckats  mig  att  hos  dessa  finna  fullt  motsvarande  gra- 
der, må  det  nämnas,  att  den  lägre  vigtenheten  för  arm- 
byglarne,  14,93  grammer,  i  det  allra  närmaste  svai'ar 
mot  V25  af  el-Mamuns  skålpund  (egentligen  "^^V^ö  —  15 
grammer),  men  hvarföre  just  denna  bråkdel  skulle  tagas 
som  enhet,  kan  jag  icke  afgöra,  liksom  jag  ej  heller  kan 
förklara  tillkomsten  af  enheten  21,52  grammer,  hvilken 
dock  kanske  ursprungligen  varit  något  större.  Alltsam- 
mans talar  likväl  snarare  för  en  ursprunglig  förbindelse 
med  eller  rättare  sagdt  beroende  af  utlandet  än  för  ett 
inhemskt  ursprung. 

15.  En  tcmligen  ojämnt,  i  sju  hvarf  spiralvriden 
fyrsidig  ten;  ändarne  äro  S-likt  omböjda.  Man  ser 
tydliga  märken  af  hammarslag. 

Dylika  spiralvridna  tenar  hafva  säkerligen  icke  haft 
annan  bestämmelse  än  att  användas  som  penningar,  i 
det  de  hela  eller  styckade,  allt  eftei*  omständigheterna, 
lemnades  i  betalning  efter  vigt.  De  äro  mycket  all- 
männa i  svenska  fynd  från  olika  delar  af  landet  och 
förekomma  redan  i  de  rent  kufiska  fynden.  Då  de  te- 
nar af  ädel  metall,  som  under  den  äldre  jernåldern 
användes  till  betalningsmedel,  aldrig  hafva  ändarne  på 
detta  sätt  böjda,  är  det  sannolikt,  att  denna  sed  först 
inkommit  med  de  arabiska  mynten.  l'å  en  och  annan 
ten  finner  man   märken,  antydiinde   vigten. 

16 — 18.  Bitar  af  dylika  silfvertenar;  en  har  djupa, 
snedt  inijående  skåror  i   ena  kanten. 

Sådana  skåror  äro  yttei'st  vanliga  pa  .silfvertenar 
och  silfversmycken   i   denna  tidens  fynd.    De  hafva  utan 


')  Jfr  llultsch,   Griechische  und   Römische  Mctrolop^ie,  s.   .308. 


49  FÖLHAGEN-FYNDET.  99 

tvifvel  tillkuiuiiiit  derigenoiu,  att  uuiii  ville  utrOiui,  huru- 
vida det  verkligen  var  silfver  ullt  igenom.  Dessa  skåror 
bilda  således  den  bästa  kommentar  till  yttrandet  i  den 
isländska  Grågåsen,  att  lagsilfret  —  det  som  gafs  till 
gäldande  af  böter  —  skulle  »halda  skor»,  eller  tåla  in- 
skärning. Tvenne  silfvertenar,  af  fullkomligt  samma  ut- 
seende, som  de  här  beskrifna,  men  med  en  kärna  af 
koppar,  som  täckes  af  en  slät  och  icke  mycket  tjock 
silfveryta,  förvaras  i  Statens  Historiska  Museum  (Inv. 
3433). 

19.  En  bit  af  en  tjockare,  fyrkantig  ten;  å  de  båda 
3^ttre  sidorna  löper  längs  hvardera  kanten  en  enkel  rad 
af  inslagna  trianglar  med  allenast  en  punkt  ini. 

20.  En  sammanböjd  ten  med  grunda  spiralgående 
refflor.  Den  ena,  oskadade  ändan  är  tillbakaböjd  och 
tvärt  afskuren  samt  saknar  refflor,  hvilka  ersättas  genom 
linier  af  inslagna  punkter,  omvexlande  med  midtpunk- 
terade  cirklar.  Hvartill  detta  smycke  ursprungligen  tje- 
nat,  kan  icke  afgöras,  förr  än  man  funnit  ett  oskadadt 
exemplar. 

21  och  22.  Två  smärre  bitar  med  samma  sla^s 
refflor. 

23.     En  mindre  bit  af  en  nästan  trind   ten. 

24 — '2(^.  Afskurna  fragmenter  af  tre  ringsmycken. 
N:o  24  består  af  tvenne  trinda  tenar,  lindade  om  hvar- 
andra,  såsom  å  fig.  5.  N:o  25  består  af  tvenne  par  så- 
dana tenar,  vridna  om  h varandra;  i  fördjupning  mellan 
de  två  tenarne  (i  hvartdera  paret)  ligger  en  fin  dubbel- 
flätad  silfvertråd.  N:o  26  bestar  af  två  par  vridna  tenar 
eller  rättare  trådar,  men  vridninjjen  är  mvcket  lösare. 
I  synnerhet  de  två  senare  äro  väl  arbetade.  Ringsmyc- 
ken af  alla  dessa  slag  äro  ytterst  allmänna  i  de  svenska 
fynden. 

27.  l>n  gjuten  tacka,  pä  undre  sidan  slät,  })å  den  öfre 
kuUriiT,  afsmalnande  mot  ändarne.     Wixt:   SI  ,47  ii^rammer. 


100 


HANS    HILDEBRAND. 


50 


28 — 32.  Fyra  mynt  platt  or  och  en  half,  runda,  af 
hvilka  tvenne  hafva  koncentriska  uppböjda  ringar,  nära 
kanten.  Någon  annan  pregling  liafva  de  aldrig  haft. 
Den  halfva  är  (jenoniborrad. 

33.  Ett  obetydligt  fragment  af  en  hal8ring(?),  bil- 
dad genom  ringflätade,  tina  silfvertrådar. 

34.  En  liten  ring  till  infattning  e.  d.,  bildad  af 
ett  tunt,  på  längden  räffladt,  sammanlödt  silfverstycke. 
öfver  fogen  är  fastlödd  en  mindre,  likaledes  rälilad, 
rund  ögla. 

35 — 42.  Obetydliga  fragmenter,  till  en  del  af  fint 
arbetade  smycken. 

43,  Ett  stycke  bredt  silfverbleck. 

44.  Hälften  af  en  hä.kta(?),  en  trind,  refHad  ihålig 
cylinder   med    koniska    ändar    samt   å   ena   sidan   tre    ut- 

springande   cirkelrunda   öglor,  af 
hvilka  en  blifvit  af  bruten. 

45.  Ett  litet  föremål  af  okänd 
bestämmelse.  Se  tig.  8  och  (un- 
dersidan) tig.  9.  Stommen  består 
af  temligen  tunt  silfverbleck,  på  hvilket  de  strierade 
trådarna,  de  utstående  stiften  och  rosetterna  äro  fast- 
lödda. De  sistnämnda  äro  bildade  derigenom,  att  man 
kring  ett  af  stiften  lagt  en  jämnt  omslutande  strierad 
tråd.  I  öglan  har  varit  fästadt  ett  smalt  föremål,  som 
nästan  genomskurit  henne.  Dessutom  äro  kanterna  å 
under-  och  öfversidan,  äfvcn  a  det  uppstående  stycket, 
mycket  nötta,  så  att  strieringen  pa  trådarna  nästan  för- 
svunnit. Der  hade  således  nåoot  eller  nå^j^ra  föremål 
varit  i  nära  b(n'öring  med  detta  })i'ydligt  arbetade  be- 
slag eller  livad   det  må  vara. 

4f).  Ett  liknande  föremål,  l)redare,  men  lägre,  och 
icke  arbctadt  med  samma  finliet.  Pa  utsidan  ser  man 
silfvertrådar  sammaiiböjda  till  utseende  af  en  S.  På  öf- 
versidan, som  här  är  platt  och  icke,  som  å  fig.  8,  bruten, 


Fig.  8. 


Fis.  9. 


51 


FOLHAG EN-FYNDET. 


101 


ses  ett  af  silfvertrådar  bildadt  kors  af  samma  utseende 
som  korset  å  brakteateii  tig.  4,  pl.  3  i  Montelii  »Från 
Jernålderii.» 

47 — 58.  Ett  praktfullt  halssmycke,  bildadt  af  12 
ormhufviid-ligurer.  Undersidan  är  slät,  den  derpå  fast- 
lödda öfversidan  kullrig.  Den  öfre  ändan  är  genom- 
borrad, på  det  att  smycket  skall  kniuia  fästas  vid  en 
tråd.  Oriirinalet  till  iiir.  10  Unnes  i  ett  exemplar,  de 
öfriga  elfva  höra  till  en  annan  typ,  fig.  11,  ehuru  sins 
emellan   något  varierande.     På   dessa   smycken   ser   man 


Fiff.  10. 


Fig.  11. 


tydligen  ett  mennisko-ansigte.  Ofverplåten  är  under 
ögonbrynen,  näsan  och  mustacherna  uppdrifven,  ögonen 
äro  bildade  genom  högt  uppstående  hylsor  som  varit 
fylda  med  emalj.  I  öfrigt  äro  alla  ornamenter,  strierade 
och  släta  trådar  och  kors,  pålödda.  Arbetet  är,  genom 
finheten  i  utförandet",  högeligen   beundransvärdt. 

Ar  det  af  inhemsk  eller  utländsk  upprinnelse?  Ut- 
ländsk d.  v.  s.  österländsk?^).  Arbetssättet  är  detsamma» 
som  på  de  silfverperlor  i  Fölhagen-fyndet,  hvilka  beskrif- 
vas  läno-rc  fram:  der  vill  iasf  vttra  n;ifri"a  ord  dcrom. 
Med  afseende   pa  framställningen   kan   man   aiiniäi"ka,  att 

')  Att  utliiiulsk  liiir  identifieras  med  österländsk  är  ganska  naturligt. 
Smycken  liknande  de  i  fyndet  förekommande  anträflas  nästan  aldrig  i  de 
beledsagande  tvska   mvntens   lieinland. 


102 


HANS    HILDEBRAND. 


52 


inan  icke  på  ett  arabiskt  arbete  väntar  sig  att  finna  ett 
menniskoansigte,  då  det  var  Ai'aberna,  väl  ej  genom 
el-Koran,  men  genom  deras  heliga  tradition  förbudet, 
att  i  bild  återgifva  lefvande  väsenden.  Man  torde  böra 
lägga  märke  vid  de  stora  mustacher,  som  pr3da  men- 
niskoansigtenas  öfverläppar.  Huruvida  Araberna  hade 
för  sed  att  raka  hakan  och  endast  bibehålla  mustacherna, 
känner  jag  icke,  men  säkert  är,  att  detta  var  icke  ovan- 
ligt under  Xordens  gamla  tid.  Pä  ett  i  Blekinge  funnet, 
rundt    och    m}rtlikt   smycke,   med    ett   drakske})p   å   ena 


Fig.  12. 


Fig.  13. 


sidan,  en  häst  a  den  andra,  ser  man  öfver  hästen  ett 
menniskoansigte  med  långa  mustacher').  Deijämte  upp- 
gifves  det  af  Snorre  Sturleson,  att  på  Olof  den  helges 
tid  —  (1.  v.  s.  just  pa  den  tid,  till  hvilken  detta  fynd 
hör  —  var  det  sed,  att  bära  långa  mustacher,  hvilket 
äfven  konung  Olof  gjorde").  I  detta  drag  ligger  således 
intet,  som  strider  mot  nordiskt  bruk. 

59.  Ett  brakteat-formad  t  smycke  med  ögla  samt 
palödda  koi-n  och  tradsirater  (tig.  12),  det  hela  af  en  stil, 
som  tidt  och  ofta  förekommer  pa  silfversmyckena,  men 
som   är  främmande  för  den   ältlre  jernåldern. 

(iO.  l^tt  hängs  ni}- c  k  c  af  tjockare  silfver,  gjutet, 
med  up|)hnjda,  ungot  (dtergravci-ade  ornnmciitcr.    Pa  ög- 

')    An)il(li.(lt   i   .\tlas   for  Nordisk   Oldkyiuliglied   tah.    VIII,   fig.    155. 
-)  Koiiungaljokeii,   Olof  liclgcs  Saga,   kap.   258. 


53 


FOLHAGEX-FYNDET. 


103 


lans  frånsida  ses  ett  temligen  groft  inenniskoansigte  med 
mustacher. 

61.  Ett  hängsmycke  med  ögla  samt  palödda  sira- 
ter, bildande  ett  raenniskoansigte  med  stora  musta-cher 
(se  fig.   13   å  föreg.   sida). 

62 — 110.  Perlor  af  silfverbleck,  de  flesta  med  pa- 
lödda sirater.   De  olika  typerna  återgifvas  här  fig.  14 — 26. 


Fis.  1-1 


Fis  18. 


Ficr.  lö, 


Kig.  IG. 


Fi?.  17. 


Fi2.  Ii». 


I'!-.  2U. 


Fi<'.  21. 


Fisr.  22. 


Fig.  23. 


Fig.  24. 


Fiff.  25. 


Fig.  26. 


Fig.  14  finnes  blott  i  ett  exemplar.  Detta  är  på 
längden  sammansatt  af  tvenne  skåliga  silfverbleckstycken, 
hvilka  sammanhållas  medelst  ringarne  vid  ändarne  (kring 
hålet)  och  öfver  midten.  Alla  ornamenterna,  äfven  de 
uppstående  bucklorna,  äro  pålödda. 

Fig.  15  finnes  endast  i  ett  exemplar.  Silfverblecket 
är  nästan  alldeles  täckt  af  de  pålödda  stiftlika  förhöjnin- 
garne.   Kring  foten  af  h\arje  .sådan  är  en  lin  ring  fastlödd. 

Fig.  16,  endast  ett  exemplar,  består  af  en  i  spiral 
vriden  strierad   silfvertråd. 

Fiiif.  17  finnes  i  tva  exemi^lar.  Den  hufvudsaklicja 
delen  af  orneringen  består  af  ])ålödda  strierade  silfver- 
trådar,   l)öjda   till   dubbclspii-aler. 


104  HANS    HILDEBRAND.  54 

fig.  18  finnes  i  fem  exemplar,  något  varierande  i 
anseende  till  ornerino^en.  Det  ena  afviker  näsrot  mera,  i 
det  att  de  pålödda  trådarne  icke  äro  enkla,  utan  diibbel- 
flätade. 

Fig.   19.     Ett  exemplar. 

Fig.  20  finnes  i  sexton  exemplar,  af  livilka  intet  är 
det  andra  fullt  lika.  De  å  figuren  synliga  .-  må  runda 
upphöjningarne  äro  låga  stift  af  alldeles  samma  slag  som 
på  fig.   15. 

Fig.   21.      Finnes  i   två  exemplar. 

Fig.   22.     Finnes  i  fyra  exemplar. 

Fig.  2/5,  i  tre  exemplar,  visar,  hurudan  de  öfriga 
perlornas  yta  var,  innan  några  ornamenter  pålöddes. 

Fig.  24  finnes  i  tio  exemplar.  Perlan  hestår  af  flera 
vid  hvMiandra  fastlödda  ringar,  och  på  hvar  och  en  af 
dessa  äro  fastlödda  samma  slao-s  stiftlika,  rini2;omslutna 
förhöjningar,  som   på  fig.   15. 

Fig.   25  finnes  endast  i  ett  exemplar. 

Fig.  26,  likaledes  endast  i  ett  exemplar,  företer  en 
varietet  af  fig.  20,  med  de  pålödda  trådarne  dubbel- 
vridna. 

Figurerna  visa,  med  hvilken  finhet  dessa  })erlor  äro 
utförda.  Arbetet  har  tydligt  varit  mycket  kompliceradt 
samt  kraft  särdeles  fina  verktyg.  Arbetssättet  å  alla 
är  detsamma,  men  man  har  tydligen  förstått  att  med 
samma  hjelpincdel  åstadkomma  en  stor  omvexling.  Detta 
vitnar  om  ett  handverk,  som  icke  är  trälbundet  vid  ett 
visst  gifvet  mönster,  utan  fritt  bearbetar  det  en  gång 
erhållna  motivet. 

Detta  motiv  i  alla  dess  variationer  föi'etei-  en  ganska 
stor  olikhet  med  de  ornamentsmotiver,  som  förekomma 
pa  d(;n  äldre  jcrnålderns  fornsaker.  Här  har  något  nytt 
tillkommit,  hiiiii  detta  nu  skett.  Närnuist  till  liaiids  lig- 
ger visserligen,  luir  man  vill  föi-klara  dessa  n\a  mönster 
på    silfverarbeten,    att    tänka    ])a    de    silfverskatter,    som 


55  FÖLHAGEN-FYNDET.  105 

flödade  in  frän  de  af  Araberna  beherrskade  länderna, 
genom  Ryssland,  till  Östersjön,  Gotland  och  det  öfriga 
Sverige.  Men  äfven  om  man  gör  detta  antagande,  åter- 
står samma  fråga,  på  h vilken  jag  förut  pekat.  Äro'  väl 
alla  dessa  smycken,  som  förråda  en  österländsk  inverkan, 
införda  från  frännnande  land  eller  kunna  icke  åtminstone 
några  af  dem  vara  arbetade  här  i  landet?  Närmast  tän- 
ker man  dervid  på  Gotland,  hvarest  de  dyrbaraste  af 
dessa  silfverfynd  äro  anträffade.  Svar  på  denna  fräga 
vinner  man  enklast  genom  att  undersöka,  huruvida  den 
teknik,  som  utmärker  dessa  perlor  och  de  med  dem 
likartade  smvckena,  var  främmande  för  Norden. 

Sjelfva  silfret  måste  vara  inföi-dt,  helt  visst  öster- 
ifrån,  ty  i  Sverige  bearbetade  man  först  långt  senare 
silfvergrufvor.  Ja  i  det  silfverrika  Ryssland,  genom  hvil- 
ket  den  arabiska  handeln  gick,  hemtade  man  ännu  i  bör- 
jan af  det  sextonde  århundradet  silfret  från  Asien  \). 
Men  att  man  här  i  Sverioe  förstod  att  bearbeta  det  in- 

C? 

korana  silfret,  vare  sig  att  detta  kom  i  tackor,  i  spiraler 
eller  i  form  af  smycken,  det  kan  bevisas  genom  många- 
handa facta.  Ett  bland  de  bästa  bevisen  lemnar  en  på 
Gotland  tillsammans  med  vesterländska  mvnt  funnen 
silfverskål  (Inv.  3099),  väl  och  regelbundet  uthamrad  till 
en  behaglig  form,  med  kannellerad  yta;  öfverkanten  och 
bottenrundeln  prydas  med  ingraverade  draksirater,  hvil- 
kas  nordiska  ursprung  —  de  förekomma  i  tusentals  varia- 
tioner på  runstenarne  —  är  alldeles  otvetydigt.  De  gra- 
verade ytorna  äro  qvicksilfver-förgylda.  Alltsammans, 
den  lina  uthamringen,  den  säkra,  raska  graveringen,  för- 
gyllningen, vitnar  om  en  högt  drifven  teknisk  färdighet. 
Detta  fynd  iii-  visserligen  från  en  tid,  som  faller  något, 
om  än  icke  mycket,  senare  än  Fölhagen-fyndets;  men 
det   är  tydligt,  att  den  skicklighet,  som  denna  skål  för- 


')   ClKiudoir,   Apcr(,Mi   sur  Ics  niomiaies  Russes  I.   s.   85. 


106  HANS    HILDEBRAND.  56 

råder,  icke  vans  det  eller  det  året,  utan  måste  haft  en 
länorre  förberedelsetid. 

Lödningen  spelar  en  ganska  stor  rol  inom  jernåldern, 
allra  mest  kanske  inom  den  gotländska.  Jag  hänvisar 
läsaren  till  plancherna  i  d:r  Montelii  arbete  Från  Jern- 
åldern, på  det  de  följande  exemplen  må  framstå  tydli- 
gare. De  stora  bågspännena,  som  afbildas  pl.  6  iig.  2 
och  o,  pl.  7  tig.  4,  äro  obestridligen  af  nordiskt  arbete, 
det  sist  anförda,  utan  fråga,  tillvei"kadt  på  Gotland.  De 
tillhöra  en  allmänt  germansk  typ,  men  de  visa  nordiska 
variationer  af  denna,  det  sista  en  gotländsk.  Pä  alla 
dessa  äro  brokig-a  glasbitar  eller  stenar  insatta  inom 
ramar  af  guld  eller  silfver,  hvilka  ramar  äro  fastlödda. 
Hvarifrån  denna  konst  ursprunoligen  kommit  till  Nor- 
den,  gör  här  detsamma.  Den  var  tydligen  i  långvarig 
utöfning,  innan  Fölhagen-fyndet  nedgräfdes.  Jag  fäster 
derjämte  uppmärksamheten  vid  den  stora  arbetsskicklig- 
het, som  dessa  smycken   i   öfrigt  förråda. 

Pl.  '2  Hg.  21  ser  man  en  half  gfuldl)rakteat,  af  en 
typ,  som  är  charakteristisk  för  Gotland  och  hvilken  nian 
har  allt  skäl  antaga  vara  tillverkad  på  ön^).  Hela  dess 
rika  oi-nering  består  uteslutande  af  pålödda  tunna  guld- 
himeller  och  korn,  samma  slags  korn,  med  en  fin  om- 
slutande tråd  vid  foten,  som  förekomma  på  flera  af  per- 
lorna.  Denna  guldlu-akteat  torde  vara  ung^efär  samtidig: 
med  Fölhagen-fyndet;  han  är  åtminstone  yngre  än  de 
vanliga  guldbrakteaterna,  en  gotländsk  form,  som  efter- 
trädde dessa.  Med  konsten  att  löda,  särskildt  på  tunna 
skifvor  af  ädel  metall  var  man  således  förtrogen  i  Norden. 

V^i  hålla  (jss  ännu  ett  ögonblick  vid  brakteaterna. 
Hufvuddelen  af  deras  ornanuMiter  äro  uumI  puns  inslagna 
alldeles  som  \)i\  de  förut  omtalade;  arnd)yglai'ne  m.  m.. 
men    äfven   [)å  de  äldre   brakteaterna  ocli   liknande  föi-e- 

')    Andra   exemplar  äro  afbildade   i   Allas  for  Nordisk   Oldkyiidighed 
tab.  X.  lig.  204—206. 


57  FÖLHAGEN-FYNDET.  107 

mål,  som  tillhöra  en  tidigare  ålder  än  den  begynnande 
arabiska  handelns,  finner  man  pålödda  sirater.  Se  t.  ex. 
hos  d:r  ^lontelius  pl.  1  tig.  24,  pl.  2  fig.  18,  pl.  3  fig.  3, 
samt  Theodosii  ll:s  solidus  pl.  1  fig.  2.  I  öfrigt  finner 
man  samma  arbetssätt  flerstädes,  t.  ex.  på  de  päron- 
formiga  hängsmyckena  och  de  med  dem  samtida  guld- 
blecksperlorna  från  den  äldre  jernåldern.  Redan  på  dem 
återfinner  man  de  veckade  banden  samt  kornen,  lödda, 
till  en  del,  på  inifrån  utdrifna  delar  af  ytan.  Det  är  en 
likhet  i  arbete,  som  icke  kan  vara  tillfällig,  utan  fast- 
mer drifver  till  antagande  af  en  kontinuitet  ^  tekniken, 
som  i  synnerhet  på  Gotland  är  helt  naturlig,  då  der 
ingen  ny  stam  trängde  sig  in  och  vållade  ett  af  brott  i 
jernålderns  kultur-utveckling. 

Det  kan  väl  tyckas,  som  om  de  meddelade  exemplen 
vore  tillräckliga,  men  iair  vill  anföra  ännu  ett.  Charak- 
teristiska  för  den  gotländska  jernåldern  äro  en  slags 
runda  spännsmycken,  som,  i  den  äldsta  tiden  låga,  små- 
ningom tillväxa  i  höjd  och  ofta  äro  på  det  rikaste  sätt 
utsmyckade.  På  några  af  de  bästa  exemplaren  äro  stora 
delar  af  ytan  betäckta  af  guldplåtar,  ornerade  på  sådant 
sätt,  att  sjelfva  stommen  af  figurerna  är  inifrån  upp- 
drifven,  och  pa  dessa  ui)phöjda  partier  äro  såväl  fina 
trådar  som  korn  fastlödda  d.  v.  s.  man  finner  der  samma 
teknik,  som  användes  på  silfverperlorna,  på  ormhufvuds- 
ornamenterna  o.  d.  Att  dessa  spännsmycken  äro  till- 
verkade på  Gotland,  är  sannolikt  redan  deraf,  att  de  äro 
inskränkta  till  ön,  men  det  adagalägges  fullkomligt  af 
de  halffärdiga  exemplar,  som  man  der  funnit.  Sjelfva 
stommen  göts  af  brons  och  dervid  lenniade  man  släta 
ytor,  som  skulle  betäckas  med  de  drifna  guldplatarne 
eller  med  platteradt  silfver.  Man  kan  då  icke  gerna 
anta<''a  annat,  än  att  man  visste  å  ort  och  ställe  utar- 
beta  dessa  ornamenter,  utan  hvilka  smycket  var  ofuU- 
ständioft.    Förlidet  år  träffades  vid  Smiss  i  Ekol)v  socken 


108  HANS    HILDEBRAND.  58 

på  Gotland  (Inv.  4078)  ett  dylikt  rundt  spänne,  gjutet, 
inen  ännu  icke  afputsadt,  och  i  samma  fynd  förekommo 
formar  af  brons,  hvilka  enligt  sakkunnigas  yttrande  icke 
kunnat  vara  ämnade  till  annat  än  att  pressa  de  tunna 
guldplåtarne.  Allt  detta  vitnar  således  för  inhemsk 
industri. 

Sä  vidt  jag  kan  förstå,  var  det  således  ingalunda 
omöjligt  för  våra  fäder  vid  den  tid,  då  Fölhagen-skatten 
nedgräfdes,  att  arbeta  så  fina  föremål,  som  dessa  silfver- 
perlor  m.  m.  Jag  vill  till  och  med  gå  så  långt,  att  jag 
anser  det  vara  icke  blott  möjligt,  utan  äfven  sannolikast, 
att  dessa  smvcken  äro  arbetade  här.  j\Ien  hvart  ta^a 
da  de  vilda  sjöröfvare  vägen,  som  icke  dugde  till  annat 
än   käm])a,  röfva  och   dricka  sig  druckna  af  öl? 

Man  kommer  för  öfriot  till  samma  resultat,  om  man 
från  ar  1000  närmar  sis:  till  vår  tid.  Under  det  dessa 
perlor  äro  mer  sällsynta  i  de  rent  kufiska  fynden,  om 
de  ens  förekomma  i  sådana,  träffar  man  dem  ofta  i  yn- 
gre fj^nd,  somliga  rent  af  från  medeltiden.  Såsom  så- 
dana kunna  anföras  ett  från  Elfkai'leby  socken,  hittadt 
•dv  171IJ,  hvilket  innehöll  utom  perlor  några  silfverskålar 
af  medeltidsarbete,  ett  från  Södvik  i  Persnäs  socken, 
( )land  (Inv.  !)00)  och  ett  från  Alfvidsjö  i  Ilögby  socken, 
Oland  (Inv.  1132),  ])eggc  innehallande  derjämte  tunna 
nnnt  frän  Sverkerska  och  Erikska  ätternas  tid.  Ja  ännu 
längre  fram  i  tiden  förekomma  samma  slags  perlor.  Ori- 
ginalet till  fig.  27  förekommer  jämte  många  andra  per- 
lor af  liknande  arbete  i  ett  stort  fynd  från  Slängs  i  Lär- 
bro socken,  Gotland  (Inv.  2821),  hvilket  åter  i  det  när- 
maste öfverensstämmer  med  ett  rikt  fynd  från  Amunde  i 
l)urgs  socken,  samma  ö  (Inv.  2485),  som  innehöll  vcster- 
läiidska  mynt  fVaii  uiigcfVir  ar  loOO.  (Jm  alla  dessa  per- 
loi-  voro  färdiggjoi'da  inkomna  tVan  Östern,  synes  mig 
icke  troligt,  att  de  sa  talrikt  skulle  bevarats  i  bi-uk 
sekel    efter    sekel.      I    öfrigt    innehåller   säväl  vVlfvidsjö- 


59 


FO  LH  A  G  EX-F  YN  U  KT. 


109 


fyndet')  som  de  två  sistnäiimda  gotländska  fynden  smyc- 
ken, hvilka  äro  arbetade  pa  samma  sätt,  men  i  öfrigt 
förete  former,  som  knai)past  någonsin  förekommit  i  fynd 
från  vår  hednatid.  Sådana  smycken  vitna  om  ett  fort- 
satt inhemskt  tillämpande  af  den  en  gång  vunna  tekni- 
ken och  de  en  gång  upptagna  motiverna.    Såsom  exem- 


Pig.  27.     Fvna  fi-Äii  Slängs. 
Gotland. 


Fig.  2f.     Fviul  tVan  AlfviJsjö.     Öland. 

pel  härpå  kunna  lämpligen  anföras  de  stora  guldbraktea- 
terna  i  de  två  gotländska  medeltidsfynden,  af  hvilka  ett 
exemplar  är  afbildadt  hos  d:r  Montelius  pl.  1.  tig.  12. 
De  fem  uppstående  kulorna  nära  kanten  och  i  midten 
påminna  om  perlorna  i  Fölhagen-fyndet,  likaså  de  små 
uppstående    stiften    med    ring    ki'ing   foten;    det   veckade 

")  Såsom  prof  pa  Alfvidsjö-smyckeiia  meddelas  här,  tig.  28,  ett  häng- 
smycke  af  silfver,  gravcradt,  med  konturer  i  niello.  Stilen  iir  uj)peiil)arligeu 
nordisk,  men  tillhiu'  ganska  tydligt  en  period,  som  faller  litet  senare  äu 
hedendomens,  t.  o.  m.  något  senare  äu  de  vanliga  ruustens-ristningarne. 
Andra  smycken  i  detta  fynd  påminna  starkt  om  samtida  franska  arbeten, 
utan  att  de   kunna  autajjas  vara  af  fransk   härkomst. 


110 


HANS    HILDEBRAND. 


60 


bandet  påminner  om  den  stora  bygeln  härofvan  (fig.  4), 
men  i  liljan  öfverst  liai-  man  ett  omisskänligt  medeltids- 
motiv. 

Men  ännn  längre  begagnades  enahanda  arbetssätt. 
Fig.  20  visar  en  silfverknapp  med  ornamenter,  som  på- 
minna om  lig.  24  härofvan.  Han  är  funnen  jämte  flera 
andra  smycken  och  ett  danskt  mynt  af  år  1728,  allt 
liggande    i    en    lerkruka,    vid   Ulfvered    i    Veinge  socken. 


P'ig.  29. 
Mojoriit  hftugsmvcke. 


Fig.   31. 
Jlodern  sölja. 


Fig.  30. 
MoiltTiit  liiiniTsmvcke. 

Halland  (Inv.  3289).  Orighialen  till  flg.  30  och  31,  med 
deras  dubbelspiraler,  strierade  trådar  och  kornsirater, 
äro  skånska  allmogesmycken,  nyligen  köpta  hos  skånska 
guldsmeder  (Inv.  3658).  Den  stora  perlan  har  till  och 
mod  en  stämpel,  P.  w.,  men  saknar  Ars-bokstaf  och  är 
således  äldre  än  ar  1758.  Det  tvckes,  som  om  dessa 
mönster,  hvilka  mästerligt  l)ehandlats  under  loj)pet  af 
sju  ai'hundraden,  bord»'  kunna  med  föi-del  användas  af 
\,iiM    guldsmeder  under  ännu    ett  ellei-  ainiat  sekel. 

Koppar. 

Hela   den    vid    Fölhaj^en   funna  skatten  lao-  föi-varad 
i  ett  kopparkärl,  som  tyväri'  föll  sönder  vid  up]»tagandet. 


Gl 


FOLHAGEN-FYNDICT. 


111 


Dess  ungufärliga  utseende  aiitydes  af  Hg.  32,  der  dock 
höjden  är  godtyckligt  iingifven.  Nu  återstår  nämligen 
allenast  större  delen  af  bottnen,  ungefär  hälften  af  öfver- 
sidan  och  dessutom  några  obetydliga  fragmenter.  Kärlets 
diameter  har  varit  5  dec.-tum,  diametern  af  halsöppnin- 
gen endast  1,8  dec.-tum.  Pör  att  kunna  nedföras  genom 
denna  måste  således  en  del  af  smyckena  böjas  tillsam- 
mans, hvilket  redan  är  antvdt  i  den  före<i:ående  beskrif- 
ningen.      Sidostycket    liar    varit    fästadt    vid    öfver-    och 


¥is.  3-J. 


understyckena  på  såchmt  sätt,  att  alla  kanter  blifvit  för- 
sedda med  utklippta  smala  tungor,  hvarefter  de  (jlika 
styckena  vid  sammansättningen  af))assats  så,  att  hvar 
tunga  på  sidostycket  svarat  mot  ett  tomrum  på  de  an- 
dra. Tungorna  hafva  sedan  blifvit  nedvikta  och  fast- 
lödda. Alldeles  samma  arbetssätt  finner  man  på  flera 
andra  kopparaskar  i  Statens  Historiska  Museum.  Bott- 
nen har  i  midten  ett  utstående  ornament  I  form  af  en 
fembladig  ros,  hvilket  förefaller  mindi-e  praktiskt,  då 
asken  i  följd  deraf  icke  kunnat  stå  fullt  upprätt.  Samma 
fembladiga  ros  finnei-  man  på  ett  svenskt  vigtlod  fi',in 
hednisk  tid  (Inv.  80G4)  samt  [)å  en  silfvertacka,  hittad 
i  Lifland   och   afbildad   i   Köhnes  Mémoires   ^'I.  j)!.  XXII. 


tig.   5. 


112  FÖLHAGEN-FYNDET.  62 

Detta  vio;tio^a  fynd  är  endast  ett  ibland  o:anska  måns^a. 
Af  dessa  fynd  äro  de  allratiesta  nedlagda  i  jorden,  innan 
christendomen  kom  till  stadga  i  våra  bygder,  och  ofta 
har  en  stor  del  af  mynten  tydligen  varit  endast  kort 
tid  i  landet,  innan  de  nedlades.  Seden  att  nedläixsa 
skatter  i  jorden  omtalas  mer  än  en  gång  i  de  isländska 
sagorna.  Gimliildssönerne  i  Xorge,  heter  det  t.  ex., 
voro  så  snåla,  att  de  gräfde  ned  skatter  i  jorden.  Ofta 
skedde  det  väl  af  försigtighet;  jorden  var  den  säkraste 
skattkammare  man  hade.  Men  man  kan  ingalunda  an- 
taga, att  alla  de  skatter,  som  funnos  i  landet,  på  detta 
sätt  nedlades,  liksom  man  å  andra  sidan  vet,  att  mycket, 
särskildt  i  forna  tider,  blifvit  funnet  och  förskingradt, 
och  man  kan  dessutom  vara  förvissad,  att  mycket  ännu 
ligger  doldt  uti  jorden.  Om  man  besinnar  allt  detta, 
kan  man  ana,  huru  stor  rikedom  våra  fäder  egde  uti 
materielt  hänseende,  samt  huru  ansenlig  deras  arbets- 
skicklighet och  arbetsvana  var. 


lltdrag  af  Aiitiipitets-Iiitciuleiiteii  P.  A.  Säves  afgifna 
berättelse  för  ar  1863^). 

Under  förra  årets  forskningsresa  i  det  minnesrika 
Vestergötland  fann  jag  en  mängd  gånggrifter,  såsom  vid 
Hallekis  på  Kinnekulle,  å  Ikornavallen  öster  ora  Horn- 
borgasjön samt  i  synnerhet  i  hela  engden  kring  Fal- 
köping, såsom  vid  Ranten,  uti  Luttra,  Slöta  och  Karleby 
socknar;  äfven  vid  Orrsäter  i  Bergs  socken  hade  en  så- 
dan grift  med  all  säkerhet  funnits. 

Jag  begaf  mig  först  till  Hångsdala  socken,  der  jag 
allraförst  besökte  de  mest  omtalade  o-åno-o-rifterna,  såsom: 

1.  Gullhall(*)  pä  en  kulle,  en  god  V4  mil  söder 
om  kyrkan,  nära  söder  om  Hångsdala-Jälagården  samt 
omkring  900  alnar  vester  om  Rabby  soldattorp.  De  i 
jorden  kantstående  vägghallarne,  som  omsluta  den  2  al- 
nar breda  grafven,  äro  af  rödhall;  de  utkastade  takhal- 
larne äro  af  gråsten. 

2.  Lo  eke  hall  (*),  liggande  på  en  kulle  V4  mil 
vester  ora  kyrkan,  nära  öster  om  de  begge  Hångsdala 
skattegårdarna,  omkring  16  alnar  12  tum  lång,  utan 
alla  takhallar;  en  stor  söndersprängd  sten  är  stjelpt  åt 
vester.     Gräfd  af  prosten  Mellin. 

l^.  Kanehall  (****),  så  kallad,  emedan  barn  »kana» 
(åka)  utför  den  största,  at  vester  sluttande  takstenen; 
belägen  på  en  gräsbacke  af  95  stegs  omkrets  å  prest- 
gårdens  åker  »stadsgärdet»',  ett  par  tusen  alnar  nordost 
från    korkan.     Grafvens   längd    i    norr   och   söder  mellan 


intagen 


')  Tecknet  (*)  antyder,    att  ritning  linnes  i  originalberättelsens  text 
n. 

AntiifV.  Tidskrift.     .V.  B 


114  UTDRAG    AF    P.    A.    sÅV^ES  2 

gafvelhallariie  är  löVj  alnar.  Vägghallarne  bestå  af  kalk- 
sten eller  s.  k.  rödhall,  dereniot  äro  de  tre  qvarliggande 
takhallarne  af  gråsten  (s.  k.  jernsten),  äfvensom  de  två 
mindre,  som  betäcka  gången,  alla  orörda.  Åtminstone 
en  takhall  fattas  åt  söder,  der  grafven  till  en  längd  af 
4V'j  aln  är  öppen  och  någon  fö]'dju|)ning  lins  efter  en 
förutgängen  gräfning.  Den  största  takstenen  är  6''4  aln 
lång,  3V2  aln  bred,  2  alnar  tjock  och  sluttande  åt  vester, 
liksom  de  två  andra,  hvilka  äro  5  alnar  och  5'  ■{  alnar 
långa  samt  begge  2V'2  alnar  breda.  Af  gångens  tvenne 
qvarvarande  takhällar  är  den  vestligaste  och  största  4 
alnar  hiiig,   2V-2  aln  bred. 

Jag  började  utgräfningen  ocli  undersökningen  fi"ån 
söder.  Man  fann  då  snart,  att  grafven  ej  var  mer  än 
2  alnar  bred,  ty  vägghallen,  som  der  i  vester  bär  hela 
»kanehall»,  hade  af  den  ansenliga  tyngden  fått  en  lutning 
af  omkring  45  grader.  Redan  ej  djupt  under  jordytan 
påträffades  spridda,  omstörtade  och  stympade  mennisko- 
och  djurben,  utan  all  ordning,  bland  svartmylla  och  kul- 
lersten, som  till  2 '/-i  alnars  djup  fy  Ide  grafven.  1  denna 
södra  del  af  nrafvcn  funnos,  under  det  man  med  största 
varsamhet  jjetade  i  den  hårdt  sammanpressade  jordmas- 
san, utom  brutna  delar  af  menniskoskallar  m.  fl.  ben, 
fjorton  särskilda  mennisko-käkben,  en  genomborrad  2 
tum  hmg  björntand,  en  2^3  tum  lång  ben-nål  med  ett 
snedt  genomskuret  hål  i  storändan,  en  svinbete  och  ett 
fotben  af  elij,  äfvensom  en  män";d  ben  af  smärre  jjna- 
gare,  i  synnerhet  ekorrar,  men  intet  fiintredskap,  kol 
eller  lerkärl.  I  jorden  funnos  äiVen  häi'  ocli  der  flisor 
af  »kråkehalh^  (svart  skiffer).  I  demia  del  af  grafven 
stå  tvenne  18  tum  breda,  4 — (>  tum  tjocka  och  1 '4 — 
2V4  alnar  höga  skiljestenar  samt  en  tredje  d}lik  pa  sned 
uti  sydvestra  hörnet,  mellan  hvilka  liken  varit  lagda 
isatta?!.  Grafven  uppgräfdes  i  denna  i-iktning  till  gän- 
gens mynning. 


3  UERÄTTELSE    FÖK    AK    18  63.  115 

Da    mall   för  de  hotuiulc  takhallaiTic  ej  vAgade  rubba 
och  näriiiare  undersöka  den  stödjande  niullniassan  längs 
den   lutande   vestra    väfro^en,    l)öriadcs   fi:räf"ninij:en   i   "raf- 
vens  norra   ända.     Gafvelliallen,  som   \ar  4  alnai'  10  tum 
lång,    2    alnar    hög    pA  kant,   men   Idott  8   tum   tjock   och 
dertill   afbruten   midt  ])A,  uthvälfdes,  sedan  jorden  utan- 
för blifvit   nndangi'äfd,  hvarvid  redan  18  tum  under  jord- 
ytan   anträffades   spridda  menniskoben.     Som   den   nord- 
vestra   vägghallen    häi'   lutade    ännu   mera,  var  grafven  i 
jordytan    blott    1^4   aln    bred.     Dess   innehåll   bestod   öf- 
verst  af  mull  och  kullersten   till  V/i  alns  dju}),  derunder 
var   12  tums  stenfri  matjord   och   sedan   på  djupet  alf  af 
gul   sand   ocli    något   lera.      (irrafven    uppgräfdes   här  till 
2V2   alns    djup,    hvarvid   man   dock   mest  måste  följa  den 
östra    sidan,    då    man    snart    såg,    att   gånggriftens  bredd 
var    indelad    i    särskilda   grafrum,    medelst   smärre    resta 
kalkhällai",  som  dock  alla  lutade  åt  öster  af  påtrycknin- 
gen ofvan  och  vester  från.     Vid  undersöknino-en  i  mul- 
len  fann   man   2   alnar  under  jordytan  en  menniskoskalle, 
liggande    pa   ansigtet,   med   mycket   låg  panna  och   ännu 
fastsittande,    nästan    vinkelrätt    utstAende    näsben  (*),    en 
ben-nal,    2'/:i    tum   lång,  med   afbi-utcn  spets  och   hal  ge- 
nom storändan,   liggande   hos  liket   i   andra  rummet  frAn 
norr,    på    grafvens    östra   sida,    äfvensom    tvenne    skallar 
öfver  hvarandra  med  nedtryckta  käkar  och  tandrader  — 
allt  äfven  här  sammanblandadt  med  spridda  skallar,  rygg- 
kotor,   rörben,    hälben    o.    s.    v.     Vid    liken   fuiinos   alltid 
skifvor    af  svartskiffer.     Att   få    se    något    helt   samuuiii- 
häno-andc^   lik   eller  att  erfara  dess  verkliga  ställninii-  var 
omöjligt,   men   då  griften  åtminstone  i   noria  äiuhui  syn- 
tes  alhkdes   orörd,   har   väl    likens   sönderbrakning   skett 
o-enoni   ti'vckniiiireii   fi-aii  vester.     Då  man   ej   vågade  för 
de     ofvanfran     liotaiide     stenblocken,    tränga    längre    iii, 
fyldes     grafven     äter,    lorst    med    sten    och    sedan     med 
jord. 


116  UTDRAG    AF    P.    A.    SÄVES  .  4 

I  samma  prestgärds-aker  iinnes  en  sexradig  run- 
skrift (*),  huggen  Ar  1678  i  en  stor  jordfast  gråstens- 
häll,  »Storsten». 

Gånggriften  i  Hångsdala  Knagg-gården  (***),  som 
icke  namnes  af  Mellin,  (4 — 500  alnar  söder  om  kyrkan, 
omkring  100  alnar  sydsydvest  från  kyrkoherdens  by gg- 
ning,  å  en  gräskulle  i  sydöstra  hörnet  af  trädgårdstäp- 
pan) undersöktes  derefter,  ehuru  gången  i  öster  var 
nästan  förstörd  af  en  der  gräfd  potatesgrop,  hvarjämte 
en  stensatt  källare  var  b3'gd  närmast  nordvest  om  den- 
samma. De  fyra  stora  gråstens-takhallarne  i  norr  och 
söder  voro  emellertid  orörda,  af  hvilka  den  största 
(nordligaste)  är  4V2  aln  lång,  2'  2  aln  bred  och  I  aln  2 
tum  tjock.  Gångens  takhallar  äro  också  af  gråsten.  När 
potateskällaren  grundgräfdes  år  1843,  funnos  under  en 
sten,  som  då  sprängdes,  väl  14  menniskoskallar  inom  en 
alns  rvind,   utom  grafven. 

När  man  nu  med  gi"äfningen  hunnit  ned  ett  stycke, 
befans  noiTa  gafvelhallen  af  gråsten  (3'  2  aln  läng,  2  al- 
nar bred,  20  tum  tjock)  starkt  luta  inåt  mellan  de  två 
närmaste  vägghallarne  af  gråsten.  Afven  utanför  denna 
gafvelhall  funnos  en  mängd  mennisko-  och  djurben,  hvil- 
ket  väl  bevisar,  att  gånggriften  f]*ån  början  varit  längre 
åt  norr.  Sedan  gafvelhallen  blifvit  med  mycken  möda 
uthvälfd  och  den  hotande  takhallen  stödd  med  en  trä- 
stolpe, befans  griftens  inre  fullpackadt  af  meiniiskoben, 
hvilka  bland  jord  och  sten  lågo  sönderbråkade  dels  af  den 
nordli":a  takhallen  och  dels  af  den  inåt  lutande  gafvel- 
hallen.  Här  framletades,  utom  inciuiisko-  och  djurben, 
en  kiiif,  en  hel  och  en  afslagen  spjutspets,  tre  skärfvor, 
allt  af  Hinta.  Kol  eller  lerkärl  syntes  icke.  Benen  m.  m. 
funnos  på  djupet  ända  till  (5  tum  ofvan  alfven  eller  den 
gula  bottensanden.  Kftei'  slutad  undersökning  igen- 
kastades grafven. 

J^n  vacker  halmejscl  af  flinta,  som  år  1850  hittades 


BERÅTTKLSE    FÖR    AR    1863. 


117 


vid  irräfniii"'  af  en  källare  i  i)rest2;ården,  der  iifveii  en 
ffåno-o-rift  funnits,  skänktes  till  Statens  Historiska  Museum 
af  viee  })astor  Forssblad  ^).  För  mig  uppgafs,  att  man 
år  1858  skulle  hafva  inom  Dimbo  socken  på  gästgifvare- 
gårdens  egoi-  funnit  fyra  tärningar  liggande  i  en  graf- 
kruka. 

Jag   besökte   flera   gånggrifter  i   Luttra,   Slöta  och 
Karleby    socknai-    och    aftecknade    särkildt    en    i    Karleljy 


,-  v^3^^j-^" 


Fis.  -2. 


Endagarden  (*),  liggande  på  en  gräskulle  nära  vester  om 
landsvägen  och  omkring  ett  par  tusen  alnar  från  Kaideby 
kyrka.  Den  flata  norra  takhallen  ilr  4"/2  aln  lång,  3V4 
aln  bred,  1  aln  tjoek,  den  mellersta  är  4'  4  aln  läng,  '3 
alnar  liredast  och  IV4  aln  hög  (toppig),  den  sedligaste 
Äi-  4  alnar  lång,  2\'^  aln  bred  och  1  aln  '20  tum  hög 
(toppig).      Dessa  tre  äro  af  gråsten. 

Afven  besöktes  i  Vårdkunda  socken  en  ga  nggrift(*), 
»Hallebacken",  uti  »Stutabrecka»,  en  äker  a  (ilasskulla, 
nära  Vardskäls  ])y  oel»  komministers-bostälk-t.  Den  ofant- 
liga   takhallen    är   S   alnar   -JO   tum   läng,   4   alnar    14    tum 

»)  Inv.  3097. 


118  ITDRAG    AF    P.    A.    SÅVES  6 

bred  och  20  tinii  tiock.  Grafven  är  läiio-esedan  utoräfd. 
Oiiikrino;  l(j  stoi»;  vester  om  denna  iinnes  en  annan  g-åne-- 
grift  med  mindre  hallar,  likaledes  förstörd.  I  Harrsa- 
backen  är  en  tredje,  vid  pass  1000  alnar  öster  om  de 
andra  tva^). 


Vai'toft<i   härad. 

Falköping.  Stadens  kyi-ka  är  stor  och  ljus,  indelad 
i  tornkammare,  långhns,  prest-chor  och  altarstad,  med 
rnndbjigiga  hvalf,  men  utan  alla  pr3dnader,  som  säker- 
ligen blifvit  undanskaffade  och  förstörda,  samt  med  ett 
högt,  fult  torn.  Allt  är  moderniseradt,  utom  södra  por- 
talen (*).  I  stora  o-ano-en  ligger  en  <j:rafsten  öfver  en 
Natt  och   Dag  gift  med  en  Liljehöök. 

Bal  lersten  en  (*),  ett  gråstensblock  med  41  runda 
urgröpningar  på  öfversidan  af  9 'A  alns  ond-irets  och  1 
aln  15  tums  höjd,  ligger  norr  om  staden  vid  Rantens 
jernvägsstation.  Den  största  gropen  är  ond<:ring  6  tum 
vid   i   öfverkanten   och   2   tum   dju})"). 

M(dlaii  staden  och  stationen  en  •'■ånii-grift  (*).  Kul- 
len  bortfördes  för  nåiira  år  sedan,  men  då  ioi-desfaren 
ui)pl3'stes  om  det  olagliga  häri,  lät  han  inhägna  de  äinui 
icke  bortförda  stenarne,  af  hvilka  några  dock  icke  in- 
taga sina  ganda  [)latser.  Stenarne  äro  ömsom  af  röd- 
liall  IX  11  uråsten.  Graf kistans  länjid  i  noi-r  och  söder 
15  ahiar,  största  bredden  invändigt  2%  aln.  Gängen  är 
C)  alnar  hing. 

')  I  Ixijlttelseu  förekom  1111  T  liiLrefter  vm  med  tio  tij^urcr  försedd  be- 
skrifiiiiig  af  ^iiiig-gTift.(;riiii  i  Liittra-Kiia<!-^--g;<n-deu  oeli  Syiim;r;il-l;()ckaj;:irdcii. 
Om  dessa  _u;rarvar  oeli  de  i  dein  gjorda  fynden  se  B.  E.  llildel)raiids  af- 
liandliiig  i  denna  tidskrifts  första  del,  s.  255  f.  Oin  den  f^iinila  ehristna 
kyrkogarden  \i(l  Sjögeräs  i  Klefva  soekeii  se  samma  del  s.  283.  Ur  Säves 
h(;rättelse    niiildclas   liiir   fig.    1    orli    2. 

-)  Stenen  linnes  afbildad  i  professor  Nilssons  l?rons;'ilder  s.  1.33. 
Enligt  sägnen  i  orten  licter  denna  .sten  rätteligen  Ransteiien  oeli  en  annan 
liknande,   men   förstörd   sten    liar   liiir   burit   namnet  Ballcrsteiieu.    (H.  IL). 


7  BERÄTTP:LSE    för   år    i  863.  119 

Luttra.  Kyrkan  af  sten,  liten  med  torn,  nyligen  re- 
parerad. En  simpel  dopfunt  (*)  af  sandsten  på  kyrko- 
gården. 

Slöta.  Xy  kyrka  med  temligen  vackert  torn;  En 
dopfuntsskål  (*)  med  vackra  bladslingor  står  under 
predikstolen.  En  stor  ol  jefärgstafla,  Christi  nedtag- 
ning  från  korset.     Runstenen  (Lilj.)  försvunnen'). 

Frökinds   ii  ärad. 

Brismene.  Kyrkan  under  utbyggnad.  En  dopfunt 
af  sandsten  (*)  med  drake  och  flera  menniskobilder  un- 
der rundbågar.  —  Några  In  1  der,  väl  snidade  i  ek  —  en 
Maria  med  Barnet,  Maria  med  Barnet  oeh  Simeon  (*), 
Josef  (*).     Den  mindre  klockan  gammal. 

Under  kyrkans  reparation  voro  sängar  och  bänkar 
för  arbetsfolket  hoptimrade  af  kyrkans  icke  så  illa  må- 
lade brädtak! 

Börstig.  Kyrkan  modern.  På  sakristie-väggen  en 
liten  helgonbild  på  ett  klot.     Två  gamla   stolar. 

Grolanda.  Kyrkan  (*)  i  ladstil  skall  nu  förses  med 
ett  torn.  Klockorna  från  1700-talet.  En  simpel  dop- 
funtsskål (*). 

Runsten  (»Rönestcnen»,  under  hvilken  »konung  Rö- 
ning"  hvilar)  vid  Skäiuim  i  gärdet,  4  alnar  hög,  1  4  aln 
bred,  G  tum  tjock,  vacker  och  oskadad,  stående  i  en 
liten  stenkulle  under  en  hängbjörk.  Inskriften,  som  icke 
är  alldeles  rätt  återgifven  hos  Liljegren  (N:o  1360),  ly- 
der: KIM>YhtR.  :  R.HM  :  ht  1+  :  Dihl  :  frtU  :  ihnh:  ..!...: 
HI+  :  tR.iK  :  *l<t)+  :  KhHI- : Af  FAfrii  kan  ej  urskil- 
jas mer  än  en  staf.  Det  sista  ordet  efter  KifjAN  iir  otyd- 
ligt,  men   kan   aldrig  läsas  som  nef  iuk. 

Runstenen    \i(l    llögby    (Lilj.    lofH)   är  förkommon. 

')  LiljegiTii  har  tic  rii  iiskri  i't  i-r  t()r  Slöta  kvrka  ocli  kvrkogaid, 
N:o  1501,  i(;38  och  K')*)!.  I)<t  torde  särskildt  vara  N:o  10:18,  som 
menas   i  texten.      (11.   11.). 


120 


UTDRAG   AF   P.   A.    SAVES 


8 


Jäla.  Kyrkan  af  sten,  modern.  Storklockan  har 
följande  niinu^kel-inskrift:  -^  tljs  -^  crtstus  ►J-  rr  ►f-  irar  4* 
bclsa  -^  som  4-"  as  [o:  os]  ►fi  monbc  -f-  (rrlsa  ►f»  hog  4-  qustaf  4* 
sunra  ►f"  anno  »^  bm:(don)ini)  ►f-  mbxlb. 

Kinneved.  Kyrkan  liten,  stenhvälfd  (utom  i  vester) 
med   torn.   —   Jungfrun    med   Barnet,    2    alnar   9   tum 

hög,  dåligt  utförd  (i  sakristian).  L  i  Il- 
klockan    gammal,    lång,    utan    inskrift. 

Grafhäll  af  sandsten  i  ^^vakken- 
huset»,  3  alnar  7  tum  låuir,  23V2  och 
20  tum  bred  (iig.  3).  En  större  graf- 
häll utan  ornamenter  med  ett  likarmadt 
kalkstenskors  vid  hvardera  ändan.  På 
korsen  ses  figurer  i  relief  (***).  Der- 
bredvid  står  en  dopfuntsskål,  lik  tig,  12. 

En  runsten  (*)  af  gråsten,  5  al- 
nar 4  tiun  lång,  1  aln  14  tum  bredast, 
10  tum  tjockast,  inlades  år  1862  i  bron 
öfver  allmänna  landsvägen  nära  söder 
och  vester  om  Sörby  gästgifvaregård, 
hvarvid  han  skadades  i  ena  kanten. 
Stenen  uttoojs  af  mio:  ur  den  sten- 
liviiUVhi  bron,  släpades  ur  vattnet  och 
ti'äskdyn  samt  up[)restes  närmast  ve- 
ster om  bron,  på  södra  sidan  om  lands- 
vägen. Inskriften  lyder:  -hM  HhK- K  +  I^M- 
ryi?.mt  •  +  •  r^\>{\K  ■  nn  ■  rwwr  ■  K^t)+i>  • 

l>\y'\:  Liljegren,  hvars  återgifvande  af 
inskriften  (N:o  13')())  icke  är  fullt  riktigt,  uppgifver  fel- 
aktigt,   att    denna    sten    finnes    i    Sörby    socken    (Vilske 

häi-ad). 

Skärfvums  kyi-kogård.  Den  nedi-ifna  k}rkan  är  nu 
en  gi-ushoj),  hvarifrån  sten  föi'es  till  (irolanda  tornbyg- 
iiacl.      Folket   oitVin-   liär   ännu,   som   af  ålder,   slantar  och 


Kl  jr.  3. 


9  RERÅTTKI.SK    FÖR    AR    1863.  121 

anntit.  Grafsten  (*);  längs  midtcn  löpa  treniie  grofva 
repstafvar  och  nedanför  synas  tvenne  menniskor,  i  hög 
relief.  Utmed  hvardera  kanten  löper  en  rad  af  inhuggna, 
nästan  oläsliga  runor.  Ett  stycke  af  dopfunten  (*)  filmes 
nu  vid   Grolanda. 

Vårdkumla.  Kyrkan  af  sten,  liten,  med  hvalf  (utom 
i  vester),  utan  torn.  Tva  illa  målade  helgonbilder. 
En  groft  snidad  altartafla  på  kyrkohvalfvet.  Ett  då- 
ligt erucifix,  22 V?  tum  högt.  Klockorna  äro  från 
1700-talet.  En  simpel  dopfunt  (*).  En  grafhäll(*)  ä 
kyrkogården,  3  alnar  5  tum  lång,  med  bladsirater ^). 

I  sydöstra  k\rkhörnet  finnas  tvenne  frrafstenar  in- 
lagda.  Den  ena.  o  alnar  5  tum  lång,  har  å  den  synliga 
östra  sidan  följande  inskrift  i  up[)höjda  runor:  4-  t-^K  l 
MKKM  :  rHt>*^li.  ;  ^[\\K  l  Af  vestra  sidans  inskrift  synas 
allenast  runorna  HK.-^  (Lilj.  1631).  Den  andra,  3  alnar 
8  tum  lång,  ligger  i  kors  med  och  under  den  nyss- 
nämnda. På  den  synliga  södra  sidan  ses  en  svårtydd 
inskrift  i  något  oregelbundna  majuskler,  af  hvilken  en- 
dast orden  presbiter  och  homin  kunna  med  säkerhet 
urskiljas.  Båda  stenarne  hafva  öfversidan  trefacetterad 
med  inskrifterna  å  de  sluttande  sidostyckena'). 

Runstenen  Lilj.   1358  återfans  icke. 

Gäsciic   härad. 

Eriksberga.  Ehuru  denna  socken  låg  utom  kretsen 
af  den  föresätta  resan,  besöktes  denna  trakt,  som  liuijer 
afsides,  omgifven  af  någon  skog  och  vidsträckta  träsk- 
marker.     Derföre    äi*    äfven    allt    der    i    bygden    åldrigt, 

•)  Liknar  mycket  j^nafliiillon,  Aiit.  Tidskrift  II,  s.  138  (fViiii  Rans- 
berg).      VArdkuinla-stciicii   har  dock  endast  en   ranka. 

-)  Då  figurerna  för  Bautil  utfördes,  kuiulc  licia  dcu  iVirra  stenen 
ses.  Den  nu  dolda  sidans  inskrift  lydde:  *  1 1)  |  K  h  ;  :<  K  i  fKHI^.K.  :  t^^A  i 
M^-f«.  De  tvä  linierna  bilda  således  ett  verspar  (IV  977).  Ufversidan 
hade  sanuna   onianienter  som   dopfunten   tig.    12   i  det   iVdjandc. 


122  UTDRAG    AF    P.    A.    SÄVES  10 

språket,  sederna,  folklynnet.  Ännu  1852  brukades  jul- 
halm  i   ofällets  tre  kyrkor. 

I  Eriksberga  kyrka  förvaras  ett  helgedomsskrin(*) 
af  niessing,  i  form  af  en  kyrkbygnad  och  med  följande  ty- 
värr icke  fullständiga  inskrift  (*):   de  .  sancto  :  tancratio  : 

DE  .  SANGUINE    SANCTI   VINCENTII  .  DE  SANCTIS  EPISCOPIS  M 

ELANO  ET  BOBINO  ....  DE  SVDARIO  QUOD  FUIT  CIRCA  CAPUT 
IHU  IN  SEPULCRO  .  DE  CAPITE  ....  ANDREA  APPOSTOLO  ET  DE 
SANCTA  CRUCE  .  1  CLEMENS  LEO  ER  .  .  DE  SANCTA  SAUINA  ET 
RELIQUIE    8ANCTARUM    VIRGINUM  .  DE    SANCTO  .... 

En  arbetare  hade  i  träsket,  som  omger  socknen, 
funnit  nägra  stycken  af  ett  flintvapen.  Stenredskap  och 
menniskoben  hafva  ofta  hittats  derstädes. 

(d  11  (1  11  C  III  s    11  ii  r  a  d. 

Bjurum.  K3'rkan  är  modern.  Flera  grafstenar, 
liknande  dem,  som  finnas  i  Vardkumla  och  Usfa^lum. 
Lillklockan  är  gammal,  lång,   utan  inskrift. 

Friggeråker.  Kyrkan  af  sten,  modern,  mycket  liten. 
Bilder  af  Jungfru  Mai'ia  och  andra  helgon  (sju  stycken). 
Runstenen,  Lilj.    1633,   återfans  icke. 

Gudhem,  Kyrkan  af  sten,  utan  torn,  lik  en  större 
stufja.  På  altaret  står  en  icke  illa  arbetad  alabaster- 
bild  (*)  af  Mäter  dolorosa.  Under  predikstolstrappan 
ligger  ett  stycke  af  en  grafsten  öfver  en  prest  med  kalk 
och  hostia;  af  inskriften  läses  nu  .  .  radus  condam  bruhe 
HIC GO. 

J  vapenlniset  sitter  fästad  vid  södra  väggen  en 
grafsten,  3'  j  aln  hög,  1  aln  4  tum  bred,  (hg,  4),  All- 
mogen kallar  den  å  stenen  afbildade  gestalten  »gudin- 
nan». Det  hela  är  tjockt  öfversmetadt  med  kalk,  så  att 
man   icke  kan   liillkondigt  urskilja   bilden. 

Ett  vigvattenskärl  (lig,  5')  af  kalksten,  17  tum 
vidt,   H   tum   liögt. 

')    \'X\v\-  eii   teckiiiiif'-  af  hr  G.  Bnisewit/  i  Koiigl.  Akadciiiiciis  airliiv. 


11 


BERATTKLSK    FOR   AR    1863. 


123 


På    utsidan    af  kyrkan    sitta   tvenne    konsoler,    ne- 
derst  skitande   i   ett  menniskohnfvnd  (**).     A  Gudhems 


Fiir.   4. 


Fiff.   5. 


Fil.'  .('). 


kunofsiiards  åbvjrirnader  sitta  äfven  fem  konsoler  (*),  af 


c?   o 


.'  r-t 


livilka  en   afbildas  fisf.   6. 


124  UTDRAG    AF    P.    A.    SÄVES  12 

Öster  om  den  nuvarande  kyrkan  iinnas  bland  grus- 
högar och  gropar  leraningar  af  Gudhems  kloster.  De 
qvarstående  murstyckena  äro  uppförda  af  kalksten  och 
något  gTåsten  (**). 

Bautasten  af  rödhall,  3  alnar  20  tum  hög,  3  alnar 
bred  och  9  tum  tjock,  enligt  sägnen  »kung  Ränes  graf»,. 
å  Grågäsalyckan  eller  Bottnagärdet,  som  hörer  under 
Gudhems  prcstgård. 

Hvaltorp.  Kyrkan  liten,  utan  torn.  En  ljusstake(*) 
af  jern,  med  tre  fötter  och  tvenne  uppstående,  bugtade 
armar,  hvilka  öfverst  förenas  af  en  tvärgående  ribba, 
slutande  i  tvenne  djurhufvud;  på  denna  ribba  sitta  fyra 
ljuspipor,  från  armarne  nedhänga  likformade  ornamenter. 

En  g  räfst  en  (*)  af  sandsten,  med  trefacetterad  öf- 
versida.  A  midtstycket  en  ornamentslist  af  samma  slag 
som  på  dopfunten  tig.  12.  På  båda  sidostyckena  en  in- 
skrift i  majuskler  (Lilj,  1G35).  En  annan  grafsten,  3 
alnar  2  tum  lång,  ]  aln  5  tum  bred,  7  tum  tjockast, 
med  ena  ändan  afslagen,  ligger  utmed  södra  kyrkoväg- 
gen samt  är  riktigt  läst  och  afskrifven   (Eilj.   1640). 

Håkantorp.  Kyrkan  modern.  Storklockan  från 
1600-talet.     »Rune-halb)  se  Berättelsen  för  1862'). 

Hångers  kyrkogård.  Der  finnes  ej  något  monumen- 
talt, utom  tvenne  grafstenar  (af  gråsten),  den  ena(*)  bred 
och  något  kullrig,  med  ett  upphöjdt  kors  på  öfversidan, 
den  andra  (*)  med  sjusidig  (nästan  rundad)  öfversida. 
Ett  anslao^  tillkännairifver,  att  ett  vite  af  75  Rdr  är  ut- 
satt  för  den,  som   skadar  dessa  stenar. 

Rådene.  Ett  stenskildei-i  (Ho-.  7)  2  alnar  3  tum 
långt  och  1  abi  ]\i)[i:t  med  figurerna  framspringande  tvä 
tum,  sitter  öfver  stoia  ingångsdörren  till  kyrkan,  inne 
på  våck(!nhus-\  inden'). 

')  Anti(|vaii.sk   Tidskrift  för  Svcrijfc   11.  s.    117. 

^)    liadcMie    kyrkii   lär  nu  vara   rifven  och  skilderiet  liafva   l)lifvit  Hyt- 
tadt  till   Sjogerstads   kyrka.     (11.   11.). 


13 


13ERATTELSE    FOR   ÄR    1863. 


125 


Runsten  af  gulhvit  sandsten,  2  alnar  14  tum  höor, 
släthugfjen  å  kanten  och  framsidan,  stående  pä  kyrko- 
gården vid  södra  kyrkogardsluckaii.  Den  har  för  ett 
par  år  sedan  hlifvit  funnen  under  l)änkarne  i  k}rkan 
(Lilj.  15(J2)  ►^iR.HKI  :  f^  +  T  •  K-H?:^  :  HTlh  :  D  +  hH  :  (andra 
sidan)   :  H  :  ^-H/ll^  :  r^t>[\K  :  HIK  : 


Pi?.  T. 


Torbjörnstorp.  Kyrkan  (*)  öfvergafs  1853  och  hen- 
nes innanrede  såldes  på  auktion  år  1861.  Vapenhuset 
begagnas  som  källare. 

Tunhems  ödekyrka  (*),  nu  en  ruin,  synes  ej  hafva 
varit  gammal.  I  klockstapeln  sitter  en  klocka  utan  in- 
skrift. 

Ugglum.  Kyrkan  är  modern.  En  i  ek  snidad  bild 
af  Jungfrun  med  Barnet,  ovanligt  hel  och  vacker.  Båda 
klockorna  äro  moderna.  Tvenne  grafstenar  af  sand- 
sten med  trefacetterad  öfversida,  båda  o  alnar  lånixa. 
Den  ena  (Lilj.  1(;82)  af  bildas  hiir  fig.  8  å  nästfölj.  sida 
(i  genomskärjiing  fig.  8  a).  Den  andra  (*)  har  på  midt- 
stycket  haft  en  ornaments-slinga.  På  ena  sidost}cket 
läses  i  majuskler:  UEGiNMOTii  let  geka  hvalf  ifik  gi:x- 
NAR  f:siJE0RNARS0(n);  på  (h'ii  an(li'a  tinnes  följande  i-un- 
inskrift:  JI?.IJ^I)KY=lt>  :  h+T  :  K  +  K.H  :  tMl^V  .  \nK  ■  K^KKR: 
f  hM^K.'VHK.'i=J  h  (några  ;if  runorna  äro  bundna)  samt  ne- 
derst,  i    majuskler   orden:    haraldus   me   fecit  mahister 


126 


UTDRAG    AF    P.    A.    SAVES 


14 


(Lilj.  IGoO).  Dessa  grafstenar  äro  nu  använda  som  dörr- 
stolpar i  den  år  1820  reparerade  chordörren.  Vid 
samma  tillfälle  förstördes  många  helgonbilder^). 


Fil,'.  8. 


Fig.  8  a. 


Framför  södra  chordörren   lisfira  tvenne   ffrafhällar 


on' 


af  sandsten  (**),  l)åda  3   alnar  3   tum  långa'). 


Vilske    härad. 

Floby.    Kyrkiiii  ;n-  modern,  liksom  klockorna.     Flera 
illa    arbetade    helgonbilder  i   sakristian.      Gamla    prest- 

')    Dessa    tvii    stenar  jjiiiitc  i;ii   liten,   i   tiä  snidad   Mariabild   förvaras 
nu   i   Statens  Historiska  Museum  (luv.   8276). 

'-)  Aflnldade  i  Anticjvarisk   'J'idskrilt  för  Sverige  II.   s.   358. 


15  BERÄTTELSE    FOR    AR    186  3.  127 

gärdsbyggiiiiigen,   i   hvilkeii   Joliaii  Henrik  Kellgren    tr»(l- 
des,  nedbrann  omkring  år   1802. 

Gökhem  (vanligen  Gökuni).  Ivyrkun  är  liten,  li\alt- 
vet  (*)  är  fyrdeladt;  i  livai'  knpa  ses,  ntoin  ornanienter, 
en  medalionir;  nie(ialion«"eriia  iinielialla  l)ilder  af  ^boam 
jjatriarca,  |sn;tc  |j;itrc;irtu,  |;i:ob  fres ('.'')  jiatrrarce  samt  Noach,  tim- 
rande girca  ^oc.  I  vestra  livalfvet  (*j  med  samma  indel- 
ning, der  livar  medaljong  nppbäres  af  tvenne  män,  fram- 
ställas fyra  scener  nr  skapelsehistorien.  Det  noi*ra  livalf- 
vet (S:t  Marie  kapell*)  är  ock  måladt;  i  livarje  knpa 
ses  en  stor  och  tvenne  små  medaljonger,  innehållande 
scener  nr  någon  inartvrhistoria. 

En  dopfnnt(*)  af  sandsten,  med  en  bladranka  ne- 
danför kanten. 

»Leksbergs  tingskulle»  (*)  med  tre  resta  stenar 
vid  foten. 

Göteved.  Kyrkan  liten,  med  stenhvalf  i  chor  och 
altarstad,  men  med  1)rädtak  i  liugkyrkan.  Li liklockan 
gammal,   läng.     Dopfunt  (*)  af  sandsten,  simpel. 

Klefva.  Stenkyrka  med  torn,  hvalf  i  chor  och 
altarstad,  platt  brädtak  i  högk3]'kan.  Storklockan^ 
utan  inskrift,  har  ett  märke  likt  ett  fyrekrigt  hjul;  lill- 
klockan  är  läng  och  gammal.  Dopfuntens  fot(*)  stod 
pa  kyrkogården,  skålen  (*)  användes  som  slaskho  i  pre- 
stens  trädgård,  af  h vilket  missföi-hållande  snar  ändring 
lofvades. 

Sydvest  om  landsvägen  mellan  Gökhem  och  Sjögerås 
i  Klefva  stå  trenne  rader  resta  stenar  (*),  förmodlio-en 
till  gränsskilnad.  Den  största  qvarvarande  stenen  ;ir  2 
alnar  10  tum  hög,  2  alnar  bred  och  15  tum  tjockast. 
De  stå  på  en  öde  hed,  kallad  l^run-osta-lia  (liden  =r.  bac- 
ken). Fordom  skola  dessa  märkesteiiar  varit  sex  [)ar  och 
allmogen  berättar  om  detta  egendondiira  mimiesmärke, 
att  då  trollen  en  gäng  liöllo  sin  »bruafäi-d»  öfver  heden» 


128  UTDRAG    AF    P.    A.    SÄVES  16 

hade  de  fördröjt  sig  och,  öfverraskade  af  den  uppgående 
morgonsolen,   blifvit  förvandhide  i   sten. 

En  bautasten  (gråsten*),  8' s  ahi  hög,  står  å  Am- 
fatstorps  egor  i  Stensåkern,  ett  stycke  från  Sjögerås. 

Marka.  Kyrkan  liten,  ntan  torn.  En  låda  med 
skjutlock  i  altarringen,  innehållande  en  tennskål,  utgör 
dopfunten.  Ett  vackert  rökelsekar  (*).  Storklockan 
gammal,  men   utan  inskrift. 

Sörby.  Kyrkan  liten,  utan  torn,  med  platt  bräd- 
tak  inviindiot.  Klockorna  moderna.  Tre  helo^onbil- 
der   i   1)urhusct.     En  simpel  dopfunt  (*)  ä  kyrkogården. 

En  rest  sten(*),  »kung  Svarkels  sten»,  (röd  grå- 
sten), uti  Svarkels  äng  i  Sörbyn.  Långt  bort  från  byn 
på  den  steniga  öde  ljungheden  sågos  både  »Sörby  Sor- 
stenen»  och  »Torpa  Sorstenen»,  begge  utan  runor.  Run- 
stenen (Lilj.   1356)  fans  icke  (jfr  sid.  20). 

Trävatna.  Kyrkan  (*)  är  modern  och  vacker,  med 
måladt  glas  i   östra  chorfönstret. 

Julmorgonen  sättes  på  altaret  framför  ett  brin- 
nande ljus,  en  träram,  innehållande  en  afbildning  (*)  af 
Jesu  födelse,  klip})t  i  svart  papper;  det  utklippta  er- 
sättes  af  hvitt,  oljadt  papper. 

En  vacker  liksten  öfver  en  Anders  Larsson  Bonde, 
med   en  ugla  i  hustruns  sköld. 

Ullene  ralhnänneligen  kallad  »Ulla»).  Kyrkan  är 
modern.  En  dopfuntsfot  (*)  är  inlagd  i  gamla  kjn^ko- 
gårdsmuren. 

L  <i  s  k  c    11  ii  r  a  d. 

Bitterne.  K\rkaii  ;ii'  nvl)vud  utt  fremensaint  beo^ao'- 
nas  af  Öster-  och  Vestei'-liitterne  socknar.  På  stor- 
klockan läses:  (en  krona)  brfundos  :  jiloro  :  [joijulum  :  boro  :  fcst:i  : 
btcoro  :  4^  ;uino  :  bni  :  m" :  cttt"  vti:  :  fljs;i  :  fint  •  ist;i  •  Iui(in]iaiiii). 

Larf.  K\rkan  tcmligcn  stor,  utan  torn,  ful.  Uun- 
stcnarnc    vid    kxrkan   (Lilj.    1388  och    1889)  funnos  icke. 


17  HKKÅTTELSE    FOli    ÅK    1863.  129 

Runsten  (*)  (^rasten)  å  Larfs  hed,  4'-  aln  hög,  S\ i 
aln  bredast,  hränd  i  synnerhet  vid  midten  af  ormslin- 
gans nedersta  bugt,  ocli  derföre  svårläst  (Lilj.  1390). 
Af  inskriften  kan  med  säkerhet  läsas  i  teckninfjen  alle- 
nast:  hhÅ  :  R.fhM  :  Htli-  :  \>\^■h\  :  frtlA  :  (Kr\K>lf?:)  :  Hhi>: 
h(I\)IHt(?.hKH  :  \K  :  l?(t(?:IKy)  :  KfM)  +  +  :  r[\t>  :  tf^r\t(l+) 
....^l  +  i^KH  ;  iKT  :  *+i-h... 

Hela  trakten  är  fnll  af  uråldriga  minnesmärken,  så- 
som grafkullar,  stensättningai"  af  flera  slag  m.  m.,  bland 
annat  21  stående  och  liggande  stenar  (domsäte)  i  »Sten- 
backslyckan». 

Lundby.  Kyi-kan  liten,  utan  torn,  med  tegeltak,  in- 
vändigt trätak.  En  dopfunt(*)  af  täljsten,  med  en  ])lad- 
ranka  strax  nedanför  kanten. 

Längjum.  Kyrkan  liten,  utan  torn.  Dopfunten  af 
vanlig  form,  lik  tig.  12.  Tva  gamla  klockor  utan  in- 
skrift. 

Tråfva.  Kyrkan  är  mycket  liten  (blott  9  alnar  bred 
invändigt),  med  lagt,  groft  torn  samt  tornrum  med  torn- 
bage  och  smal  toiuispets.  I  taket  målningar  af  år  1780. 
Ofvcr  chordörren  sitter  ett  snidadt  och  måladt  epita- 
phium(*)  frän  Tir  1737.  En  dopfunt  näi-mast  lik  Slöta 
kyrkas  (s.    119). 

På  kyrkogarden  en  grafbyggnad  (*),  med  grund  af 
sten  och  med  trätak  i  tvenne  afdelningar,  uppburet  af 
hörnstolpar,  tillhörigt  slägten  Mannercrantz. 

Vedum.  Kvrkan  liten,  utan  torn.  Utvändiot  öfver 
chordörren  sitta  hen*  Per  Larsson  Hjertas  och  hans  fru 
Märta  Lindelöfs  af  Kedum  vapen,  huggna  i  sten  ar 
1681  (*).  Dopfunt  af  täljsten  med  djurtigurer,  lik  funten 
i  Tängcne  (sid.  137).    Tva  gamla  klen-kor,  utan  inskriftei*. 

På  kyrkogarden  tinnes  ett  grafmonument  (*),  lik- 
nande det  nyss  ])eskrifna  vid  Trafva,  inneslutande  iiraf- 
stenar  öfver  Per  Hjertas  broder  Benot  och  deras  iremen- 
samme  svärfader  Hans  Jonsson   Lindelöf. 

Antiqv.  Tidskrift.     .7.  9 


18U  UTDRAG    AF    P.    A.    SAVE.S  18 

Skånings   härad. 

Bjerklunda  (Bjcrka  och  Härliindci).  Kyrkan  ii}  ,  upp- 
förd af  liiig-geii  sten.  Eii  dopfunt  (*)  af  täljsten,  fyr- 
kantig, med.  rundt  hal,  med  djnrbilder  och  .slingsirater 
i  relief^).  Storklockan  gammal,  utan  inskrift;  lill- 
klockan  har  endast  bokstäfverna  itstiii,  af  hvilka  dock 
den  andra  i  ordningen   är  tvetydig. 

På  Glasestorp  i  Härlunda,  vid  skogsvägen  till  Ma- 
rum,  finnes  en  stuga  med  »länn)  (spjäll-lucka)  pa  takets 
yttersida  (*). 

Edsvära.  Kyrkan  modern.  Pä  ett  skåp  i  sakristian 
stå  24  större  och  mindre  helgonfigurer,  en  del  i  grup- 
per, samt  en  mansfigur  med  ett  trollhufvud  under  föt- 
terna.    Två  gamla  klockor  utan   inski-ifter. 

Fyrunga  (kallas  vanligen  Furska).  K}i'kan  är  gam- 
mal, med  litet  torn  och  o 'A  alns  tjocka  murai*  i  \estra 
ändan,  som  är  äldst;  tillbygd  åi'  ISOcS.  Flera  huggna 
grafstenar  i  choJ'et  och  gången,  inflyttade  fVan  kyrko- 
gården. Dopfunt  (*)  af  sandsten.  Vanligt  rökelsekar 
af  malm.      Lillklockan  gannnal   och  laiig,  utan  inskrift. 

Gerum.  Liten  stenkyrka  med  torn  och  särdeles 
höij:  tornsi)ira,  invändigt  tornl)åoe  och  Hatt  brädt5d<.  Tre 
helgonbilder  i  va])enhuset.  Pa  storklockan:  ►f' :i  biti . 
m'-'  b  .  b  .  fusa  .  futt  .  bcc  .  capinii .  [campana]  ;iö  .  Irouorc  .  bi  .  et  . 
santtf  .  unnc  .  matris  .  maric  .  lans  .  sit  .  bro  .  et  saiutis  .  cius.  Lill- 
klockan,  liten,  gammal   <jch   hing,   utan    inskrift. 

I   södi"a   utväiriren  af  tornet  ses   invid  marken  en  del 


oo 


af  en  runsten  (*^,  öfverhöljd  af  tjäi'a  och  kalksmörja. 
Lilj.  1G72.  (kftik  bör  vara  hrtl/k,  uJji  ,  [M>h).  Lilj.  IGSS 
fans  ej. 

I    landsvägsdiket,    niira    iiori-    om    Flata   gästgifvai-(;- 
gård,  står  en  pelarlik  sten  (*),  l' 4  aln  hög  med  12  X  14 

')   Förvaras  iiii   i  Skara   miis(;iim.     (11.    II.). 


19 


BERÄTTELSE    FoK    Ali    ISfi.i. 


i:n 


Bä  liksätena  å 
I'*^   dopfunten 


tviins  Otveryta,  med  fciii  fördjupniiigar  af  oiiikriiio  1  tums 
(Ijuj),  "tiiigennärkeii   af  en  jätte,  som   kastat  den»^). 

Händene  (vaidincu  Hända).  Tvenne  'lopfiintar,  den 
ena  (*)  af  sandsten,  cylindrisk,  den  andra  (*j  af  täljsten, 
med  utsvängda  sidor;  de  stå  på  hvarandra  i  tornrummet. 
Storklockan:  (ett  krönt  hufvud)  nnuo  +'  hn  (eit  bo- 
märke i  en  cirkel)  m  +  b  +  vvtttti  (hufvudet)  saiutc  O  iolpnncs + 
ova  +  [iro  +  nobis.  Lillklockan  gammal,  läng,  med  en 
stäni])el,   111(11    utan    inskrift. 

Härjevad.  Kyrkan  liten,  af  trä,  ny. 
läktarne  bestå  af  '>  tums  plankstockar, 
tig.  9  ses:  en  nieimiska  med  svärd  och 
sköld  stridande  mot  en  drake;  två  cen- 
taurer  stridande  mot  hvarandra;  en 
engel  med  liljestaf;  dopet  i  jordan; 
en  väpnad   menniska. 

Ljung.    K}']- k  an   modern;   kyrko- 
dörren   med    runor    (Lilj.    1689)   för- 
störd').    Storklockan   oammal,   utan 
inskrift;    lillklockan    har   ordet   Ibcsus  och  derunder  ett 
likarmadt  kors. 

A  Svante  Svenssotis  vind  i  Lampegården  fans  mer 
än  ett  hästlass  helgonbilder,  somliga  rätt  vackra,  köpta 
fräii    Lidköpings   kyrka. 

Marum.  Modern  stenkyrka.  Dopfunt  med  drak- 
tigurcr  (*).  På  kyrkogården  en  grafsten  utan  inskrift, 
me)'  än  2  alnar  lång,  på  ]i\ilken  är  uthuggen  en  rvttare 
med  fana.  Ett  rökelsekar  (*)  af  brons.  Ett  väl  gjordt 
crucifix  af  messino-  å  träkors. 

Qvänum.  Altartafla  i  tre  våningar,  nattvarden, 
korsfästelsen    och   uppståndelsen,  samt  de  fyra  evangeli- 


Fitr.  9. 


•)  Afbildad  i  Nilssons  Bioiisålder  s.  135  (den  öfversta  Houreu).  På 
()ng'inalt('f'kiiini;cn  i  P.  A.  Säv('S  berattrlsi^c  iir  dock  stenen  nat^ot  högre 
saTut  öfverändan   onif^ilVen   al'  niigot   meia   i lindade  kanter.      (11.   II.). 

"-)  Månne  icke  Liljegren   menar  en  grafsten  i  kyrkdörren?     (H.  H.). 


132  UTDRAG   AF    P.    A.    SAVEs  20 

steriia  deromkriiig.  Ett  grafkors(*)  af  täljsteii  å  kyrko- 
gården.    P^n  del  af  dopfunten  i   klockaregården. 

Saleby.  Kyrkan  af  sten  med  ovanligt  hög  och  vac- 
ker tornspets.  Altartaflan  af  år  1663,  köpt  från  Skara 
domkyrka.  Grafsten  öfver  kvrkoherden  Sveno  Bornander 
f  1694.  Ett  grafkors  (*)  af  sandsten  med  upphöjda  fi- 
gurer ligger  på  kyrkogarden.  Den  mindre  klockan,  1 
aln  6^'2  tum  vid  i  nederkanten  och  VU  aln  hög  (till  ög- 
lorna),  har  denna   inskrift:    -^  t)+  :  MIK  :  hHR.  :  r*K  :  D'!  : 

H11H  :  r^^  :  ^/kl^D  :  Khh  :  M  i  K  ;  h  ^  H  ;  ;  hHH^  i  hl^hfl^  i 
hl^hY  i  ihH  :  :■  samt  i  en  rad  hlngre  ned:  INhimhh- 
hlt>  :  ^IHllKir\h  ;  Dessutom  fyra  kors  och  en  rutad  list. 
Runstilen  är  mycket  tydlig  Lilj.  iy(S5  (som  icke  är  fullt 
korrekt).  De  öfre  runorna  äi'()  1^.-,,  de  nedre  l\.j  tum 
långa. 

Vid  Rasaofården  nära  landsväi>en  en  stensättnins', 
af  hvilken  flera  stenar  blifvit  skadade  o-enom  ett  sandtao;. 

Skallmeja.  Kvrkan  utdömd.  Dopfunts-skål  och 
fot,  som  icke  hiti-a  tillsammans.  En  större  sten  i  östra 
vapenhusväggen,  kanske  med  runor.  Lillklockan  gam- 
mal och  lång,  utan  inskrift.  En  Maria  med  Barnet, 
skuren  i  trä,  står  i  en  nisch  (*)  i)å  utsidan  af  vapen- 
husets södra  gafvel,  8  alnar  öfver  marken. 

Synnerby.  Lillklockan  har  inskriften  p^.b  tbs  p. 
Santlc  (Érich  +• 

I  östra  utmuren  af  vapenhuset  en  runsten  (*)  (Lilj. 
1347).     Der  står:    K  +  (^/k  -  thK  «  K  +  M  «  K\\Hr[\  -  htli  - 

Trässberg.  Kyrkan  modern.  Två  ganda  klockor 
utan   inskrifter. 

Vinköl.  Pa  kyi'k()gai'den  en  duj)  tunt  med  fyrtli- 
kig  skal(*). 

Vånga.  Kyrkan  gammal,  men  tilll)}g"<l  i  vestei-  ar 
1744.       Sönderslagen     dopfunt    med     ujjpliöjda    tigurer 


21  BKRÅTTELSE   FÖR  ÄR    1863.  133 

(riddare,  drake,  l)ladslingor  iii.  m.,  örn-  ocli  ineiiiiisko- 
figur  p;i  foten).  Lill  kl  o  ek  an,  gammal,  läng,  utan  in- 
skrift. 

Åsaka.  På  Storklockan:  b  8(?)  btpr(?)  fint  foln  Ibo  stcot 
iu  trio  s  in  tnu  ano  biii  lö-fO  (.  .  .  .  tiat  voluntas  tua  .sicut 
in   eelo   ,sie   in   terra). 

Öttum.  Kyrkan  <Tammal,  af  hu^^o-en  sten,  med  chor, 
groft  torn  och  hög  tornspets.  En  gammal  tafla  i  olja 
(Christi  uppståndelse).  Liten  prim  klo  ek  a.  Dopfunts- 
skål (*)  med  centaurer,  drake,  lejon,  biskop  o.  s.  v.  Rö- 
kelsekar af  brons.  Sex  helgonbilder  (S:t  Karin  med 
hjulet,  S:t  Sigfrid  med  tre  hufvud,  en  konung  på  ett 
troll,  S:t  Johannes  i  grytan^),  en  riddare  och  en  (jvinna 
med  bok. 

B  a  r  11  e   h  ä  r  ii  <1. 

Eling.     Kyrkan   liten   med   rundbågiga  fönster.     En 

vanlig  do[)funt  af  täljsten. 

Essunga.      Storklockans    inskrift:    -f-  anno  ■■■  bomint  + 

nullcsimo  •>  qnbvintcsimo  (ett  hjerta)  sevagrstmo  (krona  och  kors), 
(terci)o. 

En  bautasten  (*),  3  alnar  22  tum  hög,  omkring  14 
tum   i   fyi-kant,  står  i   en  gärdesgård   i  Essunga-byn. 

Foglum.  Kyrkan  liten,  utan  torn,  med  tegeltak. 
På  altaret  står  dopfunten,  ofvanpå  denne  predikstolen, 
och  bakom  predikstolen  altartaflan!  En  bild  i  ek  af 
Maria  med    l^arnet,  öfversmord  med  kalk. 

Kedum.  Dopfunten  af  täljsten (*),  söndrig,  och  graf- 
stenen  öfver  ett  adligt  fruntimmer  funnos  å  stommens 
fägård.  I  kyrkans  södra  utmur  en  lång  och  smal  run- 
sten (*)    med    otydliga    runor.       Stenen     upptäcktes    på 

')  Enligt  logciuleii  sänktes  Evaiiirflis^teti  .Tolianncs,  under  kejsar 
Doniitiani  regering,  ueil  i  en  kittel  ined  j>jud;inde  oljii.  Detta  skulle 
hafva  skett  vid  Rom  utanför  den  latinska  porten.  Minnet  liäraf  firade 
kyrkan   den   (>   Maj.  Johannes  ante  portani   latinani.     (II.   11  ). 


134  UTDRAG    AF    P.    A.    SÄVES  22 

1860-t;ik't.  Vai  bautasten  (*)  i  Kcduin,  3'  -  aln  hög, 
lV.2  aln  l)reclast,   iV»  aln  tjock. 

Kyrkas.  I  vapenluisct  eu  kalkstriikon  ])ild  af  Maria 
med    l>ariiet. 

Lekåsa.  I  sakristian  en  hild  i  ek  af  ^laria  nir-d  liar- 
net,  .samt  en  martyr  med  sin  egen  lind  på  armen;  en 
dopfnnt  af  sandsten,  vanlig  form.  I.illklockan  läng, 
snuil,   iiammal. 

■       Cl 

Lång.  Kyrkan  af  trä  med  stenchor.  Storklockan 
ganunal,   ntan   inskrift. 

Naum.  K\rkan  af  ek.  Allt  i)r\dliot  Inrer  hafva 
förstörts  ;ir    1811. 

Ryda.      Intet  af  antiqvariskt  värde. 

Skärstad.  En  rund  tafla  (*),  snidad  i  trä,  (Cliristns 
bunden  mellan  tvenne  män^).  En  dopfunt  af  täljsten. 
Storklockan   gammal,  läng,   utan  inskrift,  ovanligt  stor. 

Vara.  Kyrkan  af  trä,  gammal.  Ett  altarskäj)  (*). 
snidadt.     |I    midten  Treenigheten].     Fyra  snidade  tafior, 


Christi  födelse,  bebadelsen,  l-^lisabeths  besök,  de  tre  vise 
männen.  Dopfunt  (*)  af  täljsten,  bägarlik.  Ett  galleri 
af  ek,  3  ahiai-  11)  tum  långt,  i  vestra  väggen  af  vapen- 
huset (fig.  10).  Storklockan  gannnal,  utau  inskrift, 
spräckt. 

Asaka.  Kuno:  Rånes  sten  (*),  en  runsten  a  Sanda- 
backen  i  \  estergarden,  3'/4  aln  hög,  ijlj.  18H4.  Häi- 
stär  dock  sti  icke  stin,  |)Asi  icke  f)Asu,  KniM  icke  ki:km, 
su    icke   SUN,  tijkj   ick(-'    iinK.      Der  i   närheten,  ;i   Sanda- 

')  Finnes  nu  i   Statens  Historiska  Museum,      luv.   347r). 


23  BRRÅTTKLSK    Fo|{    Al{    IHfi.-?.  135 

backen,  cu  krets  nf  sju  »doinsteiiar»  (*),  de  tvA  högsta 
äro  2  alnar  höga,  samt  en  l>au tasten  (*),  2' ;i  aln  hög, 
Ostei'  om  landsvägen  stå  fyra  i)au fästenar  (*j;  vester 
om  vägen  äro  fyra  mindre  stenar  stälda  i  fyrkant. 
Söder  om  landsvägen,  sydvestligast  af  alla  dessa  forn- 
lemningar,  en   bantasten  (*),  3' 2  aln   hög. 

Häl*  och  der  i  husen  ser  man  ännu  »sängskåp»  med 
»sängpall»  (*). 

Onum.  Altarskåp  (*)  med  dörrar  och  snidade  figu- 
rer. Dopfunt  af  täljsten  lik  hg.  12.  Ulvändigt  i  kyr- 
kan under  taksprånget  ett  bräde,  14  alnar  hingt,  Vs  aln 
bredt,  i  hvilket  äro  utskurna  eller  ristade  figurer,  dra- 
kar, en  »dromedarius»,  och   en  rundbågsrad. 

Viste   liiirad. 

Bjärby,  1  en  bäck  vid  Lärkegapet  under  Sisslagården 
en  runsten,  6  alnar  läng,  1  aln  bred  och  %  aln  tjock, 
med    följande    tvåradiga    inskrift:    T  +  K*   :    l^lhM    :    HT+  : 

Fö)'modligen  en  af  de  hos  Lilj.  1380 — 1382  anförda 
runstenarne. 

Bäreberg.     Lillklockan  gannnal,  utan  inskrift. 

\'k\  Hult  en  graf  kallad  »dätte-Stövan»  (*).  Dess 
inre  är  ett  aflångt  fvi'kantio:t  rum,  med  väo-oar  af  kant- 
stående  hallar  (af  2  alnars  höjd)  och  med  tre  takliallar. 
Det  iiela  täckes  af  en  jordkulle.  Ett  stvcke  utanför 
grafvens  öppnade  ända  stå  tvenne  resta  stenar.  Graf- 
vens  hela  längd  ;ir  1,')  alnar,  dess  inre  brcMhl  omkring 
3  alnar. 

Flakeberg.  l-^u  dopfunt  står  till  hälften  nedgräfd  i 
kyrkogården,  närmast  lik  dopfunten  i  Längum  (sid.  l;57). 
Lillklockan    har  följande  inskrift  i  bakvända  majuskhM': 

AVE  i  MAKIA   ':  (JACIAd)  ':  PLENA  ':  DO.XUNVS  i  TECV  ':  BENEDrciA  .  T\' 


136  UTDRAG  AF  P.  A.  SÄVES  24 

IN  i  MVLIERIBVS  :  ET  BENEDICTVS  I  FRVCTVS  :  VEXTRIS  TVI  .... 
SANCTA  i  CATERINA.  

Fremmesta.  Östra  kyrkogårdsluckan  har  en  torn- 
lik öfverbyggnad  (*),  i  livilken  de  två  klockorna  sitta. 
På  lillklockan  läses:  loj)  .  is  .  mjjucn  .  nacm  .  lan  .  niotr  .  luatcbtcn  . 
lun  .  m  .  tcctc  .  vlbtj  (ros,  kors). 

Vid  Bäck  å  ömse  sidor  af  vägen  till  Bärebergs  kvrka, 
tre  bautastenar  (*).  Drottning  Astrids  graf  omtalades 
i  engden,  men  befans  vara  ett  obetydligt,  oordnadt  sten- 
röse.  Baljemo-stenarne  (*),  två  resta  stenar  bredvid 
h varandra,  vid  Annestad-Frisegården,  pt»  kanten  af  ett 
sandtag  å  häradets  allmänning;  den  ena  stenen  iir  5 
alnar,  den  andra  4V2  aln  hög.  Enligt  sägnen  ligger  här 
begrafven  kung  »Balje»,  som  skall  liafva  bott  i  Lefvene 
socken  på  Baljered.  A  sannna  mo  en  tredje  sten.  Ka- 
stenen (*),  4V6  aln  hög,  rest  der  kung  Baljes  körsven 
Härd  stupat.  Enligt  sägnen  anföll  kung  Balje  konung 
Aiuind  på  Anundstad  (Annestad)  i  Främmesta,  och  förde 
l)ort  hans  son  på  sadelknappen.  Anund  förföljde  Balje 
till  Baljefors,  slog  körsvennen  Hård  vid  Hå-sten,  befriade 
sin  son  och  slog  slutligen  Balje  och  dennes  son  [)a  Balje- 
mon.  Kung  Ane  säges  vara  begrafven  vid  An  estenen, 
en  5  alnar  15  tum  hög  sten  i  Annestad-Prisegården  i 
Fremmesta,  livilken  förr  legat  kull,  men  år  185!)  restes 
af  gårdsbönderna,  med  tillrådan  och  hjelp  af  friherre 
Fr.   Phil.   ITjerta  på  Fremmesta. 

Hyringe.  Dopfunt  af  täljsten  med  ovanligt  bred 
kant  (11   tum),  lik  dopfunten  i  Grolanda. 

I  södra  utväggen  af  kyrkan  en  runsten  (*j,  4  aln 
4  tum  lång,  med  vändoi-uiior.  Inskriften  lyder:  t>hfchTI1-: 
Klht)|  :  htlh  :  \>l^h\  :  irtU.     Fortsättningen   afslagen. 

Lefvene.  Kyrkan  (*)  gammal,  märklig,  med  t  va  torn 
och  ett  tredje  på  Reuterska  grafchoret.  Lillklockan 
gammal,  läng,  utan  inskrift.  I  kyrkan  förvaras  Lefvene 
gälds  fana  (■*)   med   årtalet   171U. 


25  BERÄTTELSE    FÖR    ÄR    1863.  137 

Längum.  Kyrkan  liten,  gammal,  utdömd.  Några 
helgonbilder  (*).  Dopfunts-skål  (*)  med  menniskor 
stridande  mot  djur  o.   s.   v. 

Malma.  (iammal  gråstenskyrka,  utdömd.  Dop- 
funt(*)  af  täljsten,  med  flera  figurer.  Lillklockan  (med 
oregelbundna  runor)  ave  maria  iassus  .  4^  (med  oregel- 
bundna majuskler)  haquinus  magister.  Samma  inskrift 
finnes  å  Herrljunga  klocka.  I  ett  källarhål  under  klock- 
stapeln  låg   en   nästan    oskadad   qvinlig   helgonbild  (*). 

Sparrlösa.  Tvenne  runstenar  (**)  (kanske  fordom  en 
enda),  liggande  efter  hvarandra  i  södra  muren  af  kyr- 
kan, omkring  V4  aln  öfver  marken,  Lilj.  loTU.  Run- 
stenarne Lilj.   1378  och  1692  funnos  icke. 

Trökörna.     Dopfunt  af  täljsten,  vanlig. 

Tängene.  Dopfunt  af  täljsten  med  grofva  djur- 
figurer pa  skålen.  Foten  är  alltför  stor,  så  att  den  an- 
tingen hört  till  en  annan  funt  eller  ock  fattas  mellan- 
stycket.  Trenne  helgonbilder,  deraf  en  Johannes  evan- 
gelisten  med  kalken.  Lillklockan  gammal,  liten  och 
smal,  utan  inskrift. 

»Kung  Knuts  graf»  (*),  11  alnar  lång,  2V2  aln  bred 
(troligen  en  hällkista)  bland  »Pekebergen»,  s.  om  kyrkan. 
Alla  stenarne  af  jyråbero;.  Dervid  hittades  under  en  sten 
tre  halfskeppor  bössflintoi'.  Söder  derom  skulle  finnas  ru- 
nor på  en  berghäll,  men  de  voro  blott  naturliga  sprickor. 

Runsten  (*)  bland  Härskulla-bergsbackarne,  nära 
öster  om  Grästorps  gästgifvaregård,  nyligen  med  sten- 
borrade  skott  sprängd  i  fyra  delar,  Lilj.  1383,  (IKI/kYr\T 
icke  IKIK.YIM').  Jordegaren  (i ustaf  Svensson  lofvade  att, 
sedan  stenen  blifvit  hopsatt,  resa  honom  liksom  run- 
stenen i   Bjärby  socken  vid  tingshuset  i  Grästorp. 

k  i  II II  c   II  ä  r  a  d. 

Bredsäter.  Liten  kyrka  af  trä,  spanad.  Simpel  dop- 
tu  11 1  af  sten.      Gammal   storklocka   utan    inskrift. 


lo8  UTDRAG    AF    P.    A.    SÄVES  26 

Fullösa.  Liten  stenkyrka.  I)oi)funt(*)  af  sandsten, 
med  bladranka.  Storklockan  af  ar  15oo  med  ett  bo- 
märke. 

I  hagen  »rödjan»  (Tliorsberi!:)  vid  den  nybygda  Ful- 
lösa-Värmao;ården  under  Kinneknlle  en  stensättnins:  af 


FiL'.  11. 


9  (10)  halfannnn  :iln  höga  stenar  i  tre  parallela  rnder. 
Kallas  ett  domarsäte. 

A  Odekyrke  hemman  iiAgra  gråstenar  efter  Birums 
eller  Bolums  ödekyrkn.  Dci'  finnes  äfven  en  dopfunt 
af  sandsten   (fig.    1 1). 

Götened  (vanligen  kallad  (Jota).  Altarskåp (*)  med 
snidade  bilder.  (  ylindi-isk  do])funt(*),  ornerad.  Tvenne 
helgonbilder.     Tvä  blosshållare  (*). 


27  BERÄTTELSE    FÖI{    AR     18  0^..  lo9 

Holmestad.  Liten  stcnk^rkii.  Pcniianic  till  en  kyrko- 
l)()k  af  pergament.  Dopfnnt  af  täljsteii.  utan  figurer. 
Storklockan   u:annnal   utan   inskrift. 

>'Ring-K  ung»,  en  l)acke,  der  en  kung  skall  vara  be- 
oTufven,  men  sielfva  minnes-stenen  är  sedan  minst  40  ar 
förstörd   och   försvunnen. 

Kesta.  Liten  stenkvrka  ("*)  med  livalf  i  vestra  än- 
dan.  Xåjj^ra  skadade  lielii-onhiLlcr.  Tvä  uanda  kloc- 
kor   utan   inskrift. 

Klefva.  Liten  stenkyrka  (*)  med  livnlf  oeli  särdeles 
vacker  tornspira.  Kn  mäter  dolorosa,  skuren  i  ek, 
samt  en  hild  af  S:t  Anna  pa  en  stol  under  en  baldakin, 
l^n  ovanligt  stor,  ki'ukformig  dopfunt (*);  pa  öfra  kan- 
ten oeli  strax  nedanför  denna  några  bokstäfver,  som  icke 
synes  gifva  någon  mening.  Storklockan  gammal,  utan 
inskrift.  Grafstenar  öfver  kyrkoherden  Bengt  Arenius 
(t  H)74),  dess  son  Ingemar  Clefberg  (f  IG'.):^)  och  Per 
Clefberg  (f   1703). 

I  Klefva  bv,  nai>ra  steo-  vester  om  vestra  kyrko- 
iiardsluckan,  li^ftrer  »o-m  nn-halla»  (*),  6  alnar  lång,  S^,4 
aln  bredast,  hvilande  på  fyra  gråstenar,  j)a  hvilka  bvns 
husbönder  intill  ar  1S44  plägade  sittande  hålla  by-  (dier 
ffVJinna-stämma  under  2:rainia-fo<j:den.  En  (hlik  arann- 
hall  har  leuat  vid  korsväoxm  i  det  närbeläiiua  Kesta  och 
säkert  äfven  annorstädes  i  orten.  I  senare  tid  har  man 
i)å    stenen    inhuo-oit    oi-den:    tänk    v\    äxdan    sÅ    gör   Dr 

I  oo 

ALDifKi  II. I. A,  samt  äfven  aid)ragt  ett  hal  i  midten  för 
mids( )  I  u  1 1  lars-stången . 

Ledsjö.  Liten  stenk\  rka  med  torn.  Storklockan 
gannnal.   läng,   utan   inski'ift. 

Lugnas.  Liten  stenkyid<a  med  triitorn.  Konung 
Carl  Xll:s  porträtt  i  olja  med  likt  snidad,  förgyld 
i'am.      Simpel   do]»funt. 

Mellplana.  Modern  k}  rka  med  gammalt  torn.  K. pita- 
fium   med    f\  ra    medaljongporträtter.   deribland  en  pictor 


140 


UTDRAG    AF    P.    A.    SAVES 


28 


et  contrafactor  Johr  JohT  Aureller.    Storklockan  o-dm- 

mal,   utan   inskrift.     Lillklockan    ►f-  bt  :  sit  :  cristo  :  luus  :  mc  : 
frttt  :  [jrcskr  :  olaus  :  aiuru  : 

Tre  hallar  stå  i  rad  vid  landsvägen.  Den  största, 
närmast  kyrkan,  (j  alnar  läng,  o  alnar  hög,  har  Trolle-, 
Possc-  och  Krumme-vapnen  samt  årtalet   1589. 

Sil.  Ovanligt  liten  stenkyrka  (*)  med  trinmfhåge 
och  platt  brädtak  invändigt;  iivalfven  äro  bortbrutna. 
Dopfunt  (*)   af  sandsten,  lik  %.  12.    Många  gamla  graf- 

stenar,  äfven  dubbla,  af  hvilka 
en   hr  i'und   i   storändan. 

Vedum.  Liten  kyrka  af 
huggen  sten  med  massivt,  vac- 
kert torn,  triumfbåge  och  sten- 
hvalf.  Dopfunt  af  sandsten 
ftig.  12^).  En  bild  af  Maria 
med  Barnet  i  ek.  Ganda  dul)l)la 
ofrafstenar,  lika  U2:<rlums-ste- 
narne. 

Vesterplana.  (lannnal  kors- 
kyrka (*)  med  låga  hvalf.  Sni- 
dade bilder  af  Mai-ia  med  Barnet  samt  Chi'istus  med 
lammet  och  segerfanan.  I)o})funt(*)  af  kalksten  med 
väpnad  lyttai-c,  drake,  centaui',  )>iskoi),  blonnuande  träd 
m.   m.   undei'   rundbagar. 

Vättelösa.  Liten  stenkyrka  med  triumfbåge,  chor 
med  stcidivalf,  t\cnne  dito  i  högkyrkan  och  })latt  tak  i 
vester.  Do])fuiit(*)  af  täljsten  med  drake-,  <ljur-  och 
menniskobildci-   under  la^^a  rundbafi:ar. 

>'Tjus-grafven"  fenligt  up])gift  (h'n  ryktbara  rryl- 
lingsliammaren),  pa  Tjusgrjifsmon,  en  blott  omkring  M) 
alnar  läng,  träng  dalhala  af  vid  pass  100  alnars  tvär- 
mått,  full   af  l)ai'i'sk(jg,   sten   och   gi"astensblock. 

')    Dopruiitcu    är    spnickt,    iiicii    sprhigiiii    har    icke   blifvit  ateigifven 
på  träsnittet,     (il.   H.). 


29 


BERÄTTELSE   FOR   AR    18G3. 


141 


A  Korsbacken,  nära  öster  från  (inllhannnar,  en 
skadad  stensättninii-  af  åtta  stenar,  den  huirsta  r':(aln. 

Osterplana.  Gammal  korskyrka  med  en  pelare,  kors- 
hvalf  och  tvådelade  fönster.  Doi)fat(*)  af  messing  med 
bebådelsen,  olnslifr  inskrift  och  tvennc  vapen.  En  Chri- 
stus-fignr  af  elfenben  j)a  triikoi-s,  af  ntmjirkt  fint  och 
skönt  arbete.  Tvenne  helgonl)ild('r  af  trii.  Sakristian 
har  tnnnhvalf  samt  å  murnrne  för>störda  målningar.  Dop- 
funt (*)  af  sandsten,   med   bladrankor. 

Graf(*)  af  kantstående  kalkhallar,  ungefår  löOO  alnar 
sydost  från  kyrkan  ä  Kinnekulle,  på  vida  öp])na  fältet. 

Kinncfjcrdiiigs   Ii  är  ad. 

Broby.  Ingen  kyrka  linnes  mci',  men  i  en  stapel 
(stentorn)  sitta  två  moderna  klockor. 


FiR.  la. 


Hangelösa.  Modern  kyrka.  Dopfunt  (*),  rund  med 
lodräta  sidor,  delade  i  elfva  ornerade  faek.  Som  prof 
meddelas  ii  o-,    i;-], 

c 

Båda  klockorna  äro  gamla  och  utan  inskrift,  den 
större   ovanliiit  lans;. 

Hassellösa.  K^■l•kall  :if  hu^oen  sten  med  torn  och 
ganska  hög,  vacker  spira.  Vjinlig  d opium.  Pa  norra 
chorväggen,  öfver  sakristidörrcn,  ett  öfverkalkadt  skii- 
deri  med  tre   personer  r>lVer  en   båge  (*). 


U'2 


IJIDKAG    AF    F.    A.    SAVES 


;30 


Hofby.  Liten  st  en  k  yr  ku  med  trätorn.  Ett  ti';l- 
snideri  {S:t  Görans  strid).  Storkloekan  htno-,  utan 
inskrift.  \  an  lig  grof  dopfunt  af  sandsten.  Stympadt 
i^-rafkors  (*). 

Härened.  Modern  stenkyrka.  H vitmålad  l)ild  af 
Maria  med  Barnet.  Dopfunt  af  täljsten,  inbygd  under 
predikstolen,  lik  lig.  \).  Lillklockan  gammal,  lång,  ntan 
inskrift. 

Källby.  L)o})funten  under  predikstolen.  Tvenne  sni- 
dade  bilder. 

I   Höo-stensiiärdet  i   Beni>'t-Pers-iiarden  af  lvällb\  tori) 


V\ix.  H. 


en  stcnsättniiiii- (*)  af  åtta  stenai',  af  hvilka  en  in-  A 
alnar  höir. 

Linderfva.     K\rkaii  af   IlUiiuen    sten    nicfl    dioi',    in- 

bygdt    torn,    triunifi)ag(',  tond)age   och    livalf  i    hela    kyi'- 

kan.  Två  helgonbilder.  På  Stijrklockan:  4- -»""o  "f* 
bn:  n  b  „  b  ..  vbt  .>  bo  .  not  .  bbssc  ■-  ijacop  ..  bbsst  ..  hlokhc  .  in  ..  suntc  ■■  jirtrr  ., 
Un  ..  s;xnlc  ..  ioljnnius  ,.  tnr.  L;ingi'e  ned  pa,  kloekan  ett  orna- 
ment (*).  På  Li  1  Ik  1  oekan  :  4^  anno  •  bin  ■;  m  •;•  b  ^  cvii  •■  [jrints  - 
tstCf)  jwlron  iit : 

Ofva.  Kyrkan  nnjdeni.  Mänga,  prydliga  gi'afste- 
II ar   i   gängen   oeli   vapenhuset. 

Skeby.  Kvrkan  modern.  Maria  med  Bni-net,  liög 
i-clicf  i  trä.  Doj)funt  af  sandsten,  af  hvai-s  figurer  här 
atei'irifves  cii  del  ftiL^  14).  I  öfriiit  ser  man  der  en  man 
med   sviird    ocli   sköld   sti"idande   mot  en   (h'ake. 

Skälfvum.  Ky)'kan  särdeles  vaekei',  med  stort  torn, 
högkyrka,   choi-  oeli   altai-stad   af  huggen  sten,  rundbagig, 


31 


BERATTEL.se    kok    ak    186;3. 


143 


hvälfd,  med  port  i  vester  och  tvådelade  tonigluiigar 
(tig.  15).  De  nya  fönstren  äro  fyrkantiga.  Tornets  spets 
är  fyr-  och   åttkantig;  det  öfriga  taket  skitferlagdt. 

Altartaflan,  Christiis  oeli  tva  (jvinnor,  vjil  snidade 
och  förgylda. 

Ett  skilderi  (*)  af  sten,  o  ahiar  2  tum  hmgt,  sitter 
12  tum  öfver  marken  pa  södra  sidan  af  högkyi-kan.  Se 
Antiqv.  Tidskrift  för  Sverige  11,  s.   357.    Ett  annat  sk  il- 


1, ..  ,1, 


!  ri 


r-i- 


Fi;-'.  15. 


Fij:.  16. 


deri(*),  fyrkantigt,  med  tvenne  enghir,  en  menniska  och 
ett  lejon  i  vinklarne  af  ett  kors,  sitter  under  södra  chor- 
fönstret.  Ett  tredje  med  en  l)iskopsbild  (*),  ä  muren 
jämte  triumf  bagen.  En  list  af  bladornamenter(*)  söder 
under  eller  i  triumfbao-en.  Evra  heloronbilder  af  ek. 
På  kyrkogarden  en  dopfunts-skål  med  j-eliefbilder, 
deribland  fig.  16,  —  i  öfrigt  ser  nian  Jesu  dop  (jfr  tig. 
14)  och  beväpnade  män  —  samt  en  likkistfoi"mad  graf- 
sten(*),  med  nästan  utplånad   inskrift. 


144  UTDRAG    AF    P.    A.    SÅVES  32 

Säfvared.  Gammal  kyrka  med  hvalf,  utom  i  choret. 
En  simj)el  dopfunt  (*),  liknande  en  täljstensgryta. 

Pa  Brakelunds-hedens  högsta  höjd,  vid  gränsen  mel- 
lan Säfvareds,  Linderfva  och  Hassellösa  socknar,  linnes 
ett  »tingställe»,  en  krets  af  elfva  resta  stenar,  den  hög- 
sta 2  alnar  9  tum  höi»-;  kretsens  diameter  omkrino^  20 
alnar.  —  l*a  en  grusbacke  vid  torpet  Lugnet,  under  sko- 
gen a  Lingärdet  vid  Filsbäck,  en  stensättning(*)  med 
25  alnars  diameter,  bestående  af  fem  stående  och  tre 
fallna  stenar;  den  största  af  de  stående  är  2'/6  aln  hög. 
Jordegaren  lofvade,  sa  vidt  möjligt,  resa  de  tre  fallna 
stenarne,.  —  En  ])autasten  (*),  3  alnar  4  tum  hög,  pa 
skogen  mellan  tor])en  Stora  och  Lilla  Liden,  ungefär 
400  alnar  öster  om   den   sistnämnda  stensättnino-en. 


c 


knilaiids   härad. 

Gillstad.  Kyrkan  af  sten,  men  en  del  af  norra  och 
vestra  gafveln  är  (lul)l)eltimrad  af  ek,  l)estäende  af  5  eller 
8  tums  tiocka  stockar,  bvsfda  med  ett  mellanrum  af  IV2 
aln.      Snidad    MId   af  Maria   med   lianiet. 

Göslunda.  Kyrkan  bvo-d  af  tuktad  sandsten.  Skil- 
deri(*j  af  sandsten,  med  tvenne  menniskoi-  å  ömse  si- 
dor af  ett  kors,  4  alnar  öfver  marken,  a  kja-kans  södra 
utsida.  Vax  annat  (*)  i  vapenhuset,  öfver  kyrkans  södra 
ingångsport  (strid  mellan  menniska  och  djur).  A  samma 
port  tva  ka})itäler,  a  det  ena  en  menniska  hallande  ett 
kors  (*),   a   det  andra  en   menniska  med  staf(*). 

Ihi  1' uns  t  en  sitter  uppe  i  smygen  af  kyrkans  sö- 
dra   ingångsport,    med    runorna   vända   nedåt,  Lilj.   13G4. 

I  HA.      I)o[)funt,    cylindrisk  (*j.      Tva    gamla    klockor, 
langa,   utan   inskrift. 

•)  Kl  ler  IH/kB:fM^'? 


33  BERÄTTELSE   FÖR   ÅR    1863.  145 

Hjerpås.  Kyrkan  modern.  Tvä  gamla  klockor, 
långa,  utan  inskrift.  Runsten  (*)  i  högkyrkans  vestra 
utmur,  något  under  marken,  Lilj.   1564. 

En  bautasten  (*),  4  alnar  hög,  nordost  om  kyrkan 
vid  skolhuset.  Några  steg  derifrån  en  stensättning  af 
fyra  stående  och  en  liggande  sten;  landsvägen  går  mel- 
lan stenarne. 

Häggesled.  Liten  kyrka  med  chor  och  rundbågig 
triumfbåge,  utan  torn.  Nattvardskalk  (*)  af  silfver 
med  inskrifterna  maria  ihesvs  soth  . .  samt  hunc  caii- 
cem  Jieri  fecit  oluoch  de  cobelaw  ij{vQ)p{o^\)t{\x)s  ecc{\es\)e 
warmie7i{s'is)  Mccccxciiir^).  Bild  af  en  biskop  stående  i 
en  gryta  (*).     En  gammal  klocka  utan  inskrift. 

Fragment  af  en  runsten  (*),  blott  hörnet  af  rist- 
ningen med  orden  hl+  *  (\+tl...  Lilj.  1580 — 1585  fun- 
nos  icke.  Grafsten,  (*)  3  alnar  lång,  med  fördjupnin- 
gar samt  tvenne  stenkors  vid  ändarne,  af  vid  pass  2  al- 
nars höjd. 

Kedum.     Intet  af  antiqvariskt  intresse. 

Lafva.  I  kyrkan  en  Christus-figur  af  förgyld  mes- 
sing,  21  tum  hög. 

S:t  Mariae  kapell,  (*)  litet  som  en  stuga,  deladt  i  två 
afdelnino;ar  med  ett  slao^s  triumf båo-e.  Bild  af  Maria 
med  den  döde  Christus  i  sitt  knä,  snidad. 

I  Tranebergs  trädgård  en  simpel  dopfunt  (*)  af 
sandsten,  som  skall  hafva  tillhört  Senete  kyrka. 

Mällby.  Söder  om  kyrkan  en  runsten  (*),  i  Tols- 
gårdens  »uppersta  gärde»,  inlagd  i  en  gärdesgård  åt  vä-, 
gen,  sönderslagen  1856.  Af  inskriften  synes  hTR.»  KIHM  « 
Ht(+)li>. 

Rackeby.  Kuns«tc'n(*)  pu  kyrkogarden,  stående  på 
kant  utmed  norra  kyrkoväo-o-en.  Runskriften  å  ena  kan- 
ten,   Lilj.    1568.     Der  står  Hl  i-  icke  sta  samt  I^HKIh  icke 


^)  Warmia  =  Ermelaiul   i  Preussen. 

Aiitir{C.  Tidskrift.     S.  10 


146  UTDRAG   AF   P.    A.    SÄVES  34 

ASKIL.  Femton  sfrafkors  uf  sten  äro  lao-dii  till  frånofstiof 
vester  om  kyrkan.  Lillklockan  är  o-ammal,  lån  jr,  utan 
inskrift. 

Tegelstycken  i  jorden  i  Öfre  Storgården  äro  nu- 
mera  det   enda,   som   påminner  om  det  forna  klostret. 

I  Rackeby  Ofre  Storgård  besågs  en  gammaldags 
bondbyggning,  87  alnar  lång,  10  alnar  bred  och  3V4 
aln  hög  till  takfoten,  innehållande  i  samma  länga  tre  sär- 
skilda bondehushåll,  med  tre  skorstenar  på  taket  och 
med  o^olfvet  lio;o-ande  nåo;ot  under  jorden.  Väo-fffönstren 
med  deras  trekantiga  öfverb3'ggen  sitta  upp  i  takfoten, 
dit  de  på  samma  sätt  öfverbygda  dörrarne  räcka,  men 
på  sjelfva  det  fiatt  sluttande  taket  sitta  ock  takfönster 
i  fyrkantiga  ramar.  Allt  invändigt  är  i  gammaldags  stil. 
Spisen  är  stor,  utrundad  och  hvitlimmad,  spärrarna  och 
»krunnstäuirerna»  äro  sirade  med  hemväfda  fransar  och 
spetsar,  äfvensom  hjllorna  på  gafvelväggen  och  säng- 
kransen, som  äro  tätt  besatta  med  fat,  tallrikar,  mug- 
gar, kannor,  ljusstakar  m.  m.  Sängen  är  fastbygd  och 
omgifven  af  sparlakan.  Något  inre  loft  fans  naturligt- 
vis icke.  Bonden  sjelf  var  klädd  i  kortbyxor,  med  röda 
strumpeband  och  skinnrock.  Han  sade  sig,  liksom  det 
öfrio;a  socknefolket,  härstamma  från  Dalfolket  d.  v.  s. 
från  Dalsland,  hvarifrån  de  efter  den  stora  pesten  (1350?) 
skola  hafva  invandrat  i  den  öde  bygden.  Då  gjorde 
de  sig  en  egen  dörr,  »Dalboporten»,  på  Rackeby  kyrka, 
hvargenom  »Dalfolket»  inträdde. 

Lindö  i  \  änerns  skärgård  besöktes,  emedan  lemnin- 
gar  af  en  gammal  byggnad  sades  finnas  der,  men  der 
sågs  icke  sten  pa  sten.  Vid  sjöns  strand  ej  långt  från 
I^indö  ligger  Järnehus,  nu  blott  några  öfvervuxna,  knapt 
synliga  jordåsar  (*),  (h-r  och  livui*  l)estående  af  kuller- 
sten och  murljruk.  Skall  vaia  Icmning  af  en  borg  vid 
Järnehamn. 

Råda.     Stenkyrka  med   torn  och  mycket  hög  spira. 


35  BERÄTTELSE  FÖR  ÅR  1863.  147 

Grafstenar  öfver  kyrkoherclarne  Peder  Petri  f  1621  och 
Ingelliis  Petri  f  l(iS7.  Helgonbilder.  Pa  lillklockan: 
mb^vvtti  +  tu  +  biqtlia  +  sacti  +  jobants  •;-  bupl  -;-  ibcsbs  t  ^^"^o  -•"  ^f"  "*" 
bcru  -i-  jjopulu  +  cito  +  coboco  +  tlcru  -.-.  Om  runstenen  (Lilj. 
13G5)  se  Anti(iv.  Tidskrift  för  Sverige  II,  s.  150. 

Skalunda.  Pa  storklockan:  %  anno  +  hn  +  mirvvviu  + 
fusa  +  est  +  \m  +  tampana  -i-  in  +  Ijonomu  +  ibu  +  tpt  +  et  +  saiulorum  + 
laurciut:  +  et  +  siqfribi  -  amen  t.  Lillklockan  gammal,  lång, 
utan  inskrift. 

Runsten  i  kyrkans  stora  gång  nicllan  högk}rkan 
och  choret,  Lilj.  13B3.  Inskriften,  som  nu  kan  läsas 
fullständigt,  lyder:    *R:-l'rM  :  -l-hK  :  4'^KIH^  :  h^fW:  Htli- : 

SkarnshOgen,  stor  ocli  vacker,  har  fordom  hlifvit 
gräfd  på  flera  ställen. 

Slädene  kyrkogård.  I  klockstapeln  en  gammal  klocka 
utan  inskrift. 

Runstenen  Lilj.   136(j  finnes  ännu. 

Vid  marknadsplatsen,  sydost  om  k3'rkogården,  en 
dubbel  stens  ätt  ning  af  12  stegs  tvärmått.  Flera  andra 
äro  bortgräfda. 

Strö.  Gammal  kyrka  med  korshvalf,  torn  och  hög, 
vacker  spira. 

Runsten(*)  vid  södra  utsidan  af  kyrkobalken  (kyrko- 
gårdsmuren), funnen  för  tolf  år  sedan.  Inskriften,  som 
löper  i   en  enda  rak  rad,  lyder:    :  KhTI  :  hl^l  :  hTII-  :  t>  +  hl. 

Sone.  Stenkyrka  med  ovanligt  groft  torn  och  hög 
vacker  spira.  Dopfunt  (*)  med  flera  bilder  (ki-igare, 
djur  o.  s.  v.)  undei'  riindl)ågar,  samt  en  nästan  oläslig 
inskrift.  Ett  skadadt  rökelsekar  af  niessing.  Tva  iii-l- 
tronbilder. 

Sönnersberg.  Lillklockan  läng,  med  en  d(d  af  cngla- 
helsningen  (Ave  —  tecum)  samt  ett  oläsligt  ord  (mi- 
nusklcr). 

Tranum.     Lillklockan  af  ar   l.')74. 


148  UTDRAG   AF    P.    A.    SÄVES  36 

Tådene.     Enkc4  dopfunt  (*). 

Ufvered.  En  snibbskäl  (*)  i  kyrkans  sakristia.  Här 
som  annorstädes  i  orten  är  sed  att  upphänga  i  kyrkan 
efter  ett  barns  begrafning  ett  halfark  papper,  siradt  med 
t.  ex.  en  krans  af  konstgjorda  blommor,  granna  band, 
en  spegelbit,  glasperlor  o.  s.  v.  samt  derunder  försedt 
med  en  passande  psalmvers  och  barnets  namn,  födelse- 
ocli  dödsdan;.  Beofrafnin2:sdao:en  li"ro:er  den  s.  k.  kronan 
på  likkistan,  bäres  under  jordfärden  af  en  yngling  och 
uppb anges  sedan  ä  qvinnosidans  vägg  i  kyrkan. 

Väla.     En  åttkantig  dopfunt  (*). 

Asaka.  Kyrkan  liten,  utan  torn,  med  korshvalf  i 
choret  och  två  dylika  i  högkyrkan,  som  har  i  vester  en 
tillbyggnad  af  trä.  En  dopfunt (*)  med  samma  ornering 
som  tig.   12. 

Ase   11  är  eld. 

Flo.     Två  gamla  klockor  utan  inskrift. 

Runsten  (*)  stående  fritt  å  kyrkogården  (icke,  en- 
ligt Lilj.  1375,  liggande  i  vestra  kyrkogårdsmuren),  lätt- 
läst. Eiljegrens  Risf>i  bör  rättas  till  K  HM.  Nordvest  å 
kyrkogården  står  en  b  au  t  as  t  en,  G  alnar  hög,  2  alnar 
bred  och   V>  aln  tjock. 

Friel.  Skadadt  altarskåp.  Ljusstake  af  jern,  lik 
Hvaltorps  kyrkas.  Dopfunt  (*)  af  täljsten  med  blad- 
rankor.     Lillklockan  af  år  1607. 

En  bautasten  (*),  »Högasten»,  3'V4  aln  hög,  står  i 
en  o-jVrdesjrArd  vid  allmänna  landsväfjen,  nära  en  mark- 
na(l>i)lats  i  socknen.  Omki-iiig  60  steg  åt  vester  tvenne 
resta  stenar  (*). 

Håle.  II 11  listenen  (*),  I/ilj.  1365),  är  riitt  läst.  I  Eilje- 
grens läsning  :>f  rii  listenen  1370  böi*  rättas  KiKfi;  till 
K+i^t>n,  OSMIT  till   l=HKfM^. 

Karaby.      Dopfunt   lik   Osterplana   kyrkas. 


37  BERÅTTKLSE  FÖR  ÅR  1863.  149 

Näs.  Simpel  dopfunt.  Runsteiiuriie,  Lilj.  1/373 
och   1374,  återfuiiiios  ej. 

Julaftonen  utsattes  här  nekar  eller  små  sädeskurf- 
var  å  en  stör  med  tvenne  korsade  pinnar  upptill  (*),  en 
s.  k.  sperfva-lock  eller  -nek,  till  fägnad  för  sparfvarne 
på  julafton. 

Sal.     En  simpel  funt. 

Särestad.  Gamla  altartaflan,  med  bild  af  treenig- 
heten o.  s.  v.,  skadad,  förvaras  i  tornet.  På  storkloc- 
kan  läses:     un  o  •  b  ni  m  :  b  :  vt  :  anbrcas  :  csbcrni;  •  cbratbs  »f»  ►f-. 

En  runsten  å  kyrkogården  (*),  funnen  år  1851,  när 
gamla  kyrkan  refs,  under  tröskeln  af  stordörrn  pä  södra 
sidan,  åt  vapenhuset.  :  ?YIK/k  :  h'l'n+  :  Htl+  t)  +  HÅ  •  irtlA : 
htl1-^IIM^+  :  Jlc+h^l  :  ?ht  :  *++h  :  +hK  :  Hh  :  *|Y+  :  H  +  hH  : 
Y+K-lt.     Runstenen,  Lilj.   1371,  finnes  icke. 

Tun.  Låg,  cylindrisk  dopfunt  (*).  Storklockan 
har  en  inskrift  (*),  af  hvilken  kan  urskiljas:  gi  profane..  i(?) 
(vapen  med  ett  kors)  bns  i  '^ul  (Possevapnet)  pose  ;  ma  (kors- 
vapnet)  na  i  tlsa   (Ellingevapnet)   nulscbotljcr  ;  |ljs.  '). 

Runstenen  Lilj.   1367  fans  icke. 

Täng.  1  kyrkan  takmålningar  af  ar  1669.  Dop- 
funt-(*)  af  täljsten,  med  djurbilder  å  skålen.  Runste- 
nen, Lilj.   1368,  är  alldeles  utsliten. 

Bautasten  (*),  4  alnar  3  tum  hög,  nära  midt  för 
kyrkan  vid  landsvägen. 

o 

As.  Lillklockan  har  öfverst  orden:  ►J- abc  .  mana  . 
gracia  .  pUna  .  bomimis  (krona)  ►f«  -f-. 

Runsten  (*)  å  kyrkans  norra  sida,  längst  at  öster 
vid  foten,  liggande  upp  och  nedvänd,  till  en  del  svår- 
läst, Lilj.    1372.     Der  står  Hti-. 


')  HeiT  Axel  Nilsson  Posse,  bhind  annat  herre  till  Tim,  (f  I.').')!) 
hade  i  sitt  första  gifte  Elsa  Nilsdotter,  dotter  af  den  bekante  herr  Nils 
Claesson   till   "Wijk,   lierr  Sten  Sture  d.   a:s   kusin.     (II.   H.). 


150  BERÄTTELSE   FÖR   ÅR    186  3.  38 

Valle   härad. 

Häggum.  Dopfunt  med  blad-ornaraenter.  Stor- 
klockan med  inskriften  ano  !>  m  l..\. 

Lundby.  En  bautasten,  »Fästenen» (*),  4V2  aln  hög, 
vid  Tranum,  15  steg  vester  om  landsvägen,  nära  norr 
om  Axevall.  »Om  stenen  rubbas,  så  dör  fäboskapen  i 
socknen,  såsom  ock  händt.» 

Efter  Vestgöta-resans  slut  besökte  Antiqvitets-Inten- 
denten  Säve  Siirtuna.  Hans  l)erättelse  innehåller  äfven 
uppgifter  om  fornlemningarne  derstädes  samt  om  flera 
fornlemningar  på  Gotland. 


Bidrag  till  Svenska  Medeltidens  Konsthistoria. 


Af 


Hans  Hildebrand. 


4. 


|^;;>  tt  framåtskridan- 
det inom  den 
svenska  medel- 
tiden icke  sknlle 
hålla  jämna  steg 
med  den  utveck- 
ling, som  tide- 
böcker och  konst  hos  Söderns  och  Vesterns  folk  förråda, 
är  naturligt.  Sverige  drogs  sent  in  i  den  europeiska 
medeltidens  lif,  och  här  var,  just  på.  grund  af  detta  för- 
hållande, det  fäderneärfda  folklynnet  i  dess  egendom- 
lighet synnerligen  kraftigt.  Med  afseende  på  det  förra 
kan  det  vara  nog  att  påpeka,  hvilken  stor  skilnad  det 
fans  mellan  tillståndet  i  Sveri2:e  och  Tvskland  år  1250, 
då  Erik  Eriksson  dos:  i  Sverige,  keisar  Fredrik  II  i  Tvsk- 
land.  Bakom  den  sednare  ligger  medeltids-ridderlighetens 
skönaste  tid.  Först  efter  l-2rik  ])L'uviiiier  hos  oss  medel- 
tiden  på  fullt  allvar,  så  pass  det  13'ckades  tleii  tidsrikt- 
ningen att  här  vinna  en  fullt  utpreglad  gestalt.  I  hvil- 
ken höff  orad  detta  hindrades  s'enoni  folklvnnets  trohet 


152  HANS    HILDEBRAND.  2 

mot  de  framfarna  tiders  art,  ser  man  genast  deraf,  att 
här  uppstod  aldrig  ett  fullkomligt  utbildadt  länsväsen 
och  att,  när  det  kom  till  en  slutliji^  resnino^-  mot  stor- 
mannaväldet,  var  det  från  allmogen,  som  denna  utgick. 
Med  afseende  på  olika  riktningar  inom  konstens 
verld,  fördelar  man  medeltiden  i  tvenne  stora  tidehvarf, 
det  romanska,  som  ännu  fasthåller  mycket  af  de  antika 
elementerna,  och  det  götiska,  under  hvilket  de  christ- 
nade    Germanernas   sinnesriktnino-  fick   ett  fuUkomlio-are 

o  o 

och  mera  sjelfständigt  uttryck.  Gränsen  mellan  de  olika 
perioderna,  hvilka  för  öfrigt  gå  öfver  den  ena  i  den 
andra,  faller  något  olika  för  olika  länder. 

De  första  kyrkorna  i  Sverige  bygdes  under  den  ro- 
manska tiden.  Der  de  bygdes  af  sten  och  i  orter,  der 
befolkningen  icke,  i  följd  af  en  hastigt  främjad  odling, 
alltför  snart  ökades  i  hög  grad,  kände  man  icke  på  länge 
behof  af  nya  kyrkobyggnader,  allraminst  på  landet,  hvar- 
est  de  en  gång  uppförda  ej  voro  mycket  utsatta  för  våd- 
eidens härjningar  och  hvarest  man  icke  hade  råd  att 
bygga  om,  endast  för  att  följa  med  tidens  fordringar. 
Det  är  gifvet,  att  härigenom  skulle  den  götiska  konr 
stens  insteg  hos  våra  fäder  betydligt  försenas.  Detta 
berodde  således  i  väsentlig  mon  på  de  yttre  historiska 
förhållandena,  och  är  inijalunda  i  sio^  ett  tillräckliot  vit- 
nesbörd  om  någon  nordbornes  förkärlek  för  rundbågs- 
stilen.  Det  är  väl  sant,  att  Nordens  romanska  kyrkor  i 
allmänhet  äro  rikare  ornerade  än  de  senare  bygda,  men 
detta  torde  bero  derpå,  att  det  folkliga  elementet  var 
vid  medeltidens  början  kraftigare  än  vid  dess  slut.  För 
öfrigt  visa  de  gotländska  kyrkorna,  hvad  man  kunde 
åstadkomma  äfven  under  gotikens  tid. 

Jag  har  redan ^)  visat,  huruledes  gotiken,  sedan  den 
redan   tidigt   inkommit   på    Gotland,    der  måste  uthärda 


')  Antiqvarisk  Tidskrift  för  Sverige  2:  s.  372  f. 


3  BIDRAG   TILL   SVENSKA   MEDELTIDENS   KONSTHISTORIA.        153 

en  långvarig  kamp  med  den  romanska  stilen,  innan  den, 
mot  slutet  af  1200-talet,  blir  segervinnaren.  Pä  det 
svenska  fastlandet  har  man  vida  färre  data  till  frågans 
afgörande.  Det  gamla  Estuna-hvalfvet^),  antagligen  från 
år  1298,  tillhör  ännu  icke  gotiken,  och  år  13U0  invigdes 
Sko  dominikaner-nunnors  i  rundbågsstil  uppförda  kyrka. 
Man  har  särskildt  betonat  detta  senare  år,  då  man  tagit 
för  gifvet,  att  kyrkans  grundsten  lades  först  efter  1297  års 
klosterbrand,  som  Pihyzelius  och  efter  honom  Kjellman- 
Göransson  omtala.  Huru  det  förhaller  sig  med  branden 
kan  jag  icke  upplysa,  men  visst  är,  att  klosterkyrkan  var 
till  en  del  uppförd  ilera  år  tidigare.  Att  kyrkan  icke 
började  byggas  först  år  1297  framgår  redan  temligen 
säkert  deraf,  att  vid  kyrkomötet  i  Telge  den  1  Augusti 
129<S  utfärdades  af  flera  biskopar  förmonsbref  för  dem, 
som  i  denna  kyrka  förrättade  sin  gudstjenst").  Kyrkan 
kunde  således  då  begagnas,  och  man  tycker,  att  i  pri- 
vilegii-brefven  hade  väl  en  sådan  ömmande  omständig- 
het som  branden  icke  blifvit  med  tystnad  förbigången. 
Men  här  talas  om  ett  hinder  för  beo;acrnandet  lika  litet 
som  i  privilegii-brefvet  af  den  15  Juni  1297  ■).  Full- 
komligt afgörande  är  för  öfrigt  erkebiskop  Nils  Allesons 
uppgift  i  ett  bref  af  den  25  November  1300^),  der  han 
väl  anför,  att  han  inviort  kvrkan  i  slutet  af  Auiiusti 
manad  1300,  men  att  höo;altaret  förut  blifvit  iiiviodt  af 
framlidne  Abo-biskopen  Jolian.  Denne  afled  i  utlandet 
såsom  utvald  erkebiskop  i  Uppsala  ar  1291.  Hans  val 
hade  försiggått  år  1289,  och  då  hans  efterträdare  icke 
gerna  hade  nänmt  honom  som  endast  biskop,  såvida  icke 
kyrko-invigiiingen  inträffat  föi-e  erkebiskopsvalet,  måste 
äfven  Sko  högaltare  hnfva  blifvit  inviirdt  före  1289.    Det 


')  Antiqvaiisk  Tidskrift  för  Sverige  2:   s.   383  f. 

-)  Diplomatariuiu  Suecamim   II.  N:o   1242   f. 

•^  Dipl.   Suec.   II.  N:o   11  !){:<. 

*)  Dipl.  Suec.  IL  N:o  1331. 


154  HANS     HILDEBRAND.  4 

blifver  då  sannolikast  att  förläo-ora  altarevio;ning'en  antin- 
gen  till  1286,  innan  den  ny  vordne  biskopen  öfverflyttat 
till  sitt  stift,  eller  till  år  1288,  då  man  vet  att  han  vi- 
stades någon  tid  i  Sverige^).  Att  nunnorna  skulle  vända 
sig  till  honom  med  uppdrag  att  inviga  deras  kyrka,  var 
ganska  naturligt,  ty  han  var,  innan  han  blef  biskop 
i  Abo,  dominikanerprior  i  Sigtuna.  Klosterkyrkan  i  Sko 
tillhör  således  icke  århundradets  tre  sista  år,  utan  tro- 
ligtvis dess  näst  sista  decennium.  När  man  dessutom 
i  valet  af  den  romanska  stilen  lätteligen  kunnat  mot- 
taga intryck  af  det  närliggande  Sigtunas  romanska  kyr- 
kor, bevisar  detta  fall  väl,  att  man  ännu  inemot  år  1300 
använde  den  romanska  stilen,  men  svårligen  att  denna 
ännu   herrskade   i  full  lifskraft. 

Låno^t  tidlösare  hade  för  öfriot  den  o-ötiska  konsten 
vunnit  insteg  i  landet.  Ar  1289  ui^pgjordes  kontraktet 
med  Etienne  de  Bonneuil  om  uppförande  af  Uppsalas 
götiska  domkvrka.  Men  detta  är  visserligen  icke  det 
första  exemplet  på  det  svenska  fastlandet.  Redan  före 
1250  fortsatte  man  den  äldsta  romanska  delen  af  Lin- 
köpings domkyrka  i  götisk  stil.  Vid  den  tiden,  heter 
det,  voro  alla  stiftets  kyrkor  färdigbygda').  Man  skulle 
på  grund  d(?raf  kunna  förmoda,  att  den  i-omanska  stilen 
inom  detta  stift  spelt  ut  sin  rol  redan  vid  midten  af 
1200-talet,  så  vida  man  icke  måste  antaga,  att  den  äl- 
dre stilen,  när  nybyggnad  af  någon  anledning  förekom, 
med  förkärlek  bibehölls.  Emellertid  må  det  anmärkas, 
att  Wreta  klosterkyrka,  som  år  1248  hade  börjat  ny- 
byggas efter  en  klosterbrand,  och  som  invigdes  år  1289, 
är  l)ygd   i   öfvergångsstil'^).      Det  tyckes  i)å  grund   liäraf, 

')  Jfr  Diploiiiiitarium   Succaiiuin    II.   N:o  9G5. 

-)  Dipl.  8uec.  1.  N:o  354,  «lt  l)iff  af  den  20  Dcc.  1247,  iitnndadt 
af  piitlij^e   lejrateii   ^Vill^cl^l   af  Sabina. 

•')  Uiploinatarium  Sueoamim.  I.  N:o  ;35G.  —  Hruiiius,  Konstanteck- 
ninjfar,  s.   2.59. 


5  BIDRAG    TILI.    SVENSKA    MEDELTIDENS    KONSTHISTORIA.         1Ö5 

som  oni  öfvertråiio-en  frän  romansk  till  ojötisk  stil  inträf- 
fat  vid  olika  tider  i  olika  stift,  tendio^en  tidiij^t  i  Liiikö- 
pings,  men  senare,  vid  pass  år  1/jOO,  i  erkestiftet.  1  den 
isolering,  som  af  gammalt  rädde  mellan  de  ursprungliga 
landskapen  och  deras  efterträdare,  stiften,  kan  man  finna 
skäl  härtill  liksom  till  de  olika  bildhuggarskolornas  upp- 
komst. I  Skara  stift  synes  br^^tningstiden  icke  hafva  in- 
trädt  synnerligen  sent,  och  man  kan  således  undra  öfver 
de  rena  rundbågarne  i  Rådachorets  hvalfmålningar,  så 
m3xket  hellre,  som  de  der  förekomma  tillsammans  med 
fullt  utbildade  spetsbågar.  Detta  beror  på  en  långt  gån- 
gen konservatism,  som  dock  måhända  får  sin  enklaste 
förklarino:  i   trähvalfvets  form. 

Förra  gängen  framhöll  jag  betydelsen  af  den  götiska 
konstperiodens  kyrkliga  \ngg-  och  hvalfmålningar  i  erke- 
stiftet. Till  vara  dagar  hafva  allenast  de  yngsta  blifvit 
bevarade;  de  äldsta,  som  kunna  dateras,  äro  frän  ar 
1487.  Ifvern  att  pryda  kyrkorna  står  helt  visst  i  sam- 
manhang med  den  tidens  stora  fosterländska  rörelser 
inom  det  politiska  området,  men  den  framkallades  dess- 
utom genom  en  yttre  omständighet.  De  allra  flesta  af 
de  målade  k3'rkorna  äro  mycket  äldre  än  målningarne. 
De  uppfördes  under  den  up[)salensiska  kyrkoprovinseiis 
första  tid  ucli  flngo,  åtminstone  ganska  ofta,  invärtes 
trätak.  Men  dessa  kunde  icke  trotsa  tidens  inverkan, 
utan  måste  omsider  ersättas  af  nya,  och  man  slog  da 
tegelhvalf  mellan  de  åldriga  gråstensmurarne.  Som  de 
gamla  kyrkorna  inom  flera  delar  af  stiftet  hade  upp- 
förts ungefär  samtidigt  och  trätaken  väl  i  allmäniiet 
haft  samma  iiållbarhet,  blef  det  nöfrvändiirt  att  nästan 
vid  saninia  tid  sia  hvalf  i  en  män<xd  kvrk(U'.  De  na 
detta  sätt  erhållna  }  toi'na  och  vägganic  pryddes  dä 
med  målningar.  Detta  förtjenar  så  mycket  liellrc  up}»- 
märksamhet,  som  man  i  utlandet  vaidi^jen  fann  de  ii'ö- 
tiska    hvalfvens    kupor    vara    alltför    sniA,  att   med   fördel 


156  HANS    HILDEBRAND.  6 

kunna  fyllas  med  målade  ligurer^)  Huru  de  tvenne 
riktningar  inom  denna  mälarekonst,  som  jag  påpekade 
förra  gången,  uppkommit,  och  hur  de  förhållit  sig  till 
hvarandra,  må  tillsvidare  lemnas  oafgjordt.  Båda  rikt- 
ningarne äro  samtida  och  ega  en  fullkomlig  medeltids- 
charakter,  utan  minsta  inverkan  af  det  södra  Europas 
renaissance. 

Att  den  förteckning  öfver  erkestiftets  målade  kyr- 
kor, som  jag  i  föregående  del  af  tidskriften  meddelat, 
skulle  befinnas  ofullständig,  visste  jag.  Jag  är  redan  i 
tillfälle  att  förbättra  en  och  annan  uppgift  samt  att 
tillägga  nya. 

*  Alnö.  Målnino-arne  finnas  ännu  bevarade,  enlio^t  be- 
näget  lemnad  uppgift  af  hr  biskopen   A.   F.  Beckman. 

93.  Gryta.  »Målningen,  som  under  Archiebiskopens 
Jacobi  Ulphonis  tid  är  skedd,  och  af  hans  skjöldmärcke 
på  öster  gafelmuren  öfwer  altaret  skönjes,  innehåller  Bib- 
liska handlingar  uthur  gamla  Testamentet  och  nya,  samt 
wår  Frälsares  stamfäders  afteckninger.»  Frediani,  Up- 
lands  Kyrkiors  Märkvärdigheter  (Uppsala   1725). 

94.  Husby  Långhundra.  Kyrkan  lär  hafva  varit  för- 
sedd  med   vä":"--  och   hvalfmalnin<T;ar  fi';in   medeltiden. 

95.  Knifstad.     Kyrkan  har  varit  målad.    Peringsköld. 
Knutby.    Skölden   med  de  tre  gyllene  sparrarne  har, 

enligt  u})pgift  af  hi"  ryttmästai'en  C.  A.  Klingspor,  till- 
hört Tomta-slägten,  som  haft  egendom  i  Knutby  socken. 
Således  är  Perinirskölds  tecknino'  riktiir,  men  hans  för- 
klarinir  felakticr. 

Ramsta.  Kyrkan  med  de  tvenne  bevai-ade  vapnen 
lär   nu   vara   nedrifven. 


')  F.ii  iif  T^ysklatuls  mest  .inscddc  koiistliistori^ka  rclifiittarc  har  en- 
skildt  iippf^ifvit,  sedan  liaii  sett  min  i  torcgacndc  <lcl  af  tidskriften  in- 
la<;na  nppsats,  att  hela  Tvskland  kan  icke  bjuda  pä  en  sädan  rad  af 
målade   kyrkor,   som  ensamt  erkcstiftet  i  Sverijfe   haft  att   uppvisa. 


7  BIDRAG    TILL    SVENSKA    MEDELTIDENS    KONSTHISTORIA.        157 

96.  TIble  i  Hagunda.  Målningen  öfverrappades  år 
1646.     Frediani. 

Åland.  Den  i  föregående  del  s.  403  citerade  inskrif- 
ten fans,  enligt  Frediani,  verkligen  på  altarskåpet,  såsom 
jag  förmodat.  Den  tredje  raden  återgifves  hos  honom 
eruit  a  tristi.  »Under  Mariabilden  och  på  foten  af  taflan 
äro  målade  Saiictus  Ambrosius  :  Gregovms  :  Jenmimus  : 
Onesimus  .  [Augustinus] .  .  Ora  pro  nobis.» 

Då  denna  uppsats  fortfarande  har  charakteren  af 
»bidrag»,  icke  af  en  uttömmande  afhandling,  meddelar 
jag  här  tjugofem  anteckningar  till  den  senare  medel* 
tidens  konsthistoria.  Till  vinnande  af  en  lättare  öfver- 
sigt  ordnar  jag  dem  chronologiskt.  Flera  af  dessa  upp- 
gifter äro  förut  offentliggjorda  af  andra  författare,  men 
jag  har  här  velat  påminna  om  dem,  för  att  sätta  dem 
i  sammanhang  med  andra  eller  för  att  framdeles  an- 
vända dem. 

Ar  1366  arbetade  Måns  Nilsson,  »murator»  från 
Vesterås,  med  sina  svenner  Herman,  Ulf  och  Måns  på 
Uppsala  domkyrka^). 

Ar  1390.  I  riksarchivet  förvaras  ett  bref,  utgifvet 
detta  år  af  en  Tt/dhekinus,  magister  fabrice  ecclesie  lynco- 
pensis  eller,  såsom  han  på  sitt  sigill  kallar  sig.  Magister 
lapicidarum  Lincopie.  Ar  1390  höll  man  måhända  på 
med  afslutande  af  långskeppets  vestra  del  eller  man 
hade  kanske  redan  börjat  arbetena  på  det  i  sen  spets- 
bågsstil  uppförda  choret. 

Ar  1419  gifves  aflat  åt  dem,  som  i  Jönköpings  stads- 
kyrka, hvilken  varit  invigd  åt  Var  Fru,  8:t  Olof  och  S:t 
Nicolaus,  bevisa  sin  andakt  inför  en  bild  af  Frälsaren, 
»gjord  och  bildad  till  minne  af  hans  lidande  och  be- 
grafning.'  Det  var  måhända  ett  motstycke  till  den  sni- 
dade bild,  som   återo-ifves  i  Worsaaes  Oldsauer  ho-.  602"'). 

')  Bref  i  KiksaiTliivet  af  dcii    11   April   l;5G6. 

^)  liroorniaiis  jifskrifter  i  4:o.     Koii2:l.   l^ihlinthtktt. 


158  HANS     HILDEBRAND.  8 

Ar  1431  fullbordades,  enligt  inskrift,  vestra  porta- 
len af  Up])sala  domkyrka.  Man  ser  der  bland  annat 
bebådelsen   och    hudfläncrninfren  'i  relief.     Fiirurerna   äro 

fri  o  c 

icke  illa  tecknade,  men  konstnären  har  utfört  sitt  ar- 
bete så,  att  iigurerna  bilda  en  upphöjd  plan  öfver  sjelfva 
dörrfältet  och  på  denna  upphöjda  plan  äro  sedan  anlets- 
drao;  ni.  m.  inristade  eller  inhugorna,  hvilket  oneklig-en 
förråder  en  mindre  god  uppfattning  af  reliefens  väsende. 

Ar  1438  utfördes  ett  altarskåp  i  Vårdsbergs  kyrka, 
Linköpings  stift,  hvilket  ännu  finnes  i  behåll.  I  midt- 
st3'cket  ser  man  öfverst  Vår  Fru  med  Jesusl)arnct  i  en 
aureola  mellan  tveiuie  helgon,  af  hvilka  det  ena  synes 
vara  S:t  Olof;  derunder  ser  man  i  midten  en  större 
grupp,  hvilken,  enligt  Bruniiis,  skall  föreställa  Christus, 
stående  på  månen,  omgifven  af  lärjungarne  —  hvilket 
dock  låter  underligt  — ,  och  vid  sidorna  tvenne  helgon, 
af  hvilka  det  ena  är  S:t  Göran.  Dörrarnes  insidor  upp- 
tagas af  tolf  snidade  menniskobilder.  apostlarne.  Ofver 
figurerna  finnas  spetsbågiga  baldakiner^).  På  döi-rarnes 
utsida  funnos,  kanske  finnas,  målningar,  af  hvilka  en  är 
återgifven  i  SchefPers  Liber  de  antiquis  verisque  regni 
Suecia»  insignibus,  pl.  K.  Man  ser  der  en  strid  mellan 
harnesk-klädde  män,  af  hvilka  en  har  en  krona  kring 
hjelmen.  Ofver  femtio  hgni'er  äro  dels  af  bildade,  dels 
antydda,  ställningarne  äro  något  stela  och  kantiga.  I 
bakgrunden  ser  man  branta  bergsklyftor,  ett  högt  torn 
m.  m.  De  båda  stridande  härarne  föra  på  baneren  tre 
kronor.  Taflan  är  således,  om  icke  svenskt  arbete,  åt- 
minstone utförd   på  svensk  beställning. 

Ar  1450  den  7  ALars  invigde  erkebiskop  Jöns  l>engts- 
>oii  i  Hö<2;«  kvrka,  Il('l>iiiLdaiid,  en  »bild  af  (h't  helga 
kcjrset')-» 

')  Denn.i  Ijeskrifiiiiij;  gniiul.ir  sig  ])a  Bniuii  Koiist.intrckiiiiigar,  s.  249, 
samt  pä  en   koutuiteckuiiig  i   I'.   A.   Siives  reseberättelse  lör  ;'ir   1SG2. 

-)    Krkebi'-kopeiis  hv<-f  i    Broofiiiaiis  afskrirtssainliiig  i   4:o. 


9  BIDRAG    TILL    SVENSKA    MEDELTIDENS    KONSTHISTORIA.         159 

O 

Ar  1455  hade  borgaren  i  Jönköping  Björn  Gunne- 
son  utbetalt  i  Lybeck  4  mark  lybska  för  en  tafla,  som 
kom  till  stadskyrkan^). 

Ar  1461  invigdes  i  Jönköpings  stadskyrka  en  bild 
af  S:t  Erasmus,  biskop'),  hvars  minne  synes  hafva  varit 
mycket  firadt  i  Sverige.  Hans  lidandeshistoria  fans  t.  ex. 
målad  i  Edebo  kyrka  (Uppland). 

Ar  1462  invigdes  i  Högs  kyrka  en  bild  af  Jungfru 
Maria  samt  i  Uklabo  kyrka  (Ockelbo  i  Gestrikland)  ett 
större  krucifix'). 

Under  åren  1465 — 1500  fullbordades  choret  i  Lin- 
köpings domkyrka  geno!n  byggmästare  från  Köln,  som 
biskop  Henrik  Tidemansson  hade  efterskickat.  En  af 
dessa,  itiagister  Gierlac  de  Cohmid,  har  lemnat  sin  namn- 
teckning i  choret"). 

Ar  1468  arbetades  i  Lybeck  ett  stort  altarskåp  tro- 
ligen för  Stockholms  storkyrkas  räkning.  Det  flyttades 
sedan  till  Oster-Akers  kyrka  i  Roslagen  och  förvaras  nu 
i  Statens  Historiska  Museum. 

Ar  1480  lofvas  aflat  åt  dem,  som  be*dja  framför  S:t 
Görans  bild  i  Jönköpino-s  kvi'ka'). 

Ar  1489  invigdes  i  Jönköpings  stadskyrka  en  bild, 
som  var  gjord  till  åminnelse  af  Jungfru  Marias  med- 
lidande, måhända  en  s.  k.  pieta-grupp  d.  v.  s.  en  bild 
af  Jungfrun,  hållande  på  knät  den  döde  Frälsaren^). 

Ar  1500  arbetades  altarskåpet  i  Risinge,  enligt  in- 
skriften : 

Post  cnnws  Diille  cum  quingentis  Adonai 
Kdita  consiliis  sunt  jiaininis  h(ec  Nicolai 

Tatores  ecclesie 
Andreas  in  Medelhij  ^-  Petrus  in  Imjelstadt'^). 

')   Erkehiskopens  brcf  i   Broocmans  afskriftssaraliiii^  in   4:o. 

-)  Jfr  Bruiiii  Konstanteckningar. 

')  »Herrans  år  1500  förfiirdigades  detta  med  rad  af  presten  Nicolans. 
Kvrkoviirdarne  voro-)  o.   s.   v. 


160  HANS    HILDEBRAND.  10 

»I  särskilda  afdehiinofar  föreställas  händelser  dels  ur  Bib- 
liska  historien,  dels  nr  påfviske  legender,  t.  ex.  Jungfru 
Marias  apotheos  ni.  m.  Under  altartafian  är  Frälsarens 
ansigte  afmåladt  och  på  sidorna  deroinkring  S:t  Augu- 
stinus, S:t  Gregorius,  S:t  Hieronymus  och  S:t  Ambro- 
sius»^). På  ytterdörrarne  »förekomma  i  oljemålning  upp- 
träden ur  passionen,  såsom  Christi  gång  till  Golgatha, 
korsfästelsen  o.  s.  v.»    Detta  altarskåp  invigdes  år  1503")- 

Ar  1509  arbetades  en  bild  af  den  alexandrinska  S:t 
Catharina,  en  testamentarisk  gåfva  af  en  Nils  Johansson 
Lenck,  presbiter  prebende  i  Stockholm,  till  Linköpings 
domk^^rka.  Bilden,  som  icke  är  synnerligen  väl  arbetad 
—  hela  tiguren  är  liksom  hoptr3ckt,  men  draperiet  är 
temligen  rent  —  hittades  år  1681  i  en  åker  utanför  Lin- 
köping jämte  andra  domk3'rkans  forna  tillhörigheter  och 
förvaras  nu  i  Statens  Historiska  Museum'^). 

Samma  år  (1509)  var  en  stenhuggare  från  Linkö- 
ping, vid  namn  Olof,  sysselsatt  i  Vexiö  med  inslående 
af  hvalf  i  domkyrkan^).  Man  finner  liäraf,  att  i  Linkö- 
ping, liksom  annorstädes  i  Europa,  framkallade  den  lång- 
variga kyrkobyggnaden  en  riktig  stenhuggareskola,  ehuru 
man  deriämte  inkallade  utländska  konstnärer. 

Ar  1510  lät  en  Johan  af  Klingesboda  pryda  Vesterås 
domkyrka   med   en  kalkstenshäll,  i  hvilken  voro  i  relief 

')  Att  anbringa  pa  altarskåpets  predella  Christi  bröstbild  eller  Ve- 
ronicas  duk  samt  vid  sidorna  de  fyra  latinska  kyrkofäderna,  var  under 
den  senare  medeltiden  mycket  vanligt.  Dessa  bilder  förekomma  t.  ex. 
på  Österåkers-  och  Knifsta-skåpen  i  Statens  Historiska  Museum. 

-)  Bref  i  Broocmans   afskriftssaraling  in  4:o. 

•'')  Bilden  är  pressad  i  tvenne  halfvor,  som  sedan  blifvit  hoplödda. 
Pressningen  har  icke  blifvit  gjord  med  vederl)örlig  omsorg,  ty  på  Hera 
ställen  har  det  varit  nödigt  att  siitta  in  smärre  bitar.  Harel,  som  är 
utbredt  och  nedhänganch;,  har  blifvit.  efterciseleradt  och  f/irgyldt.  För- 
gyllning finnes  äfven  å  kappans  ln'iim,  men  är  viirdslöst  anbragt,  i  det 
att  de  delar,  som  icke  skulle  förgyllas,  hafva  icke  blifvit  med  omsorg 
skyddade.      Hiind(;rna  äro  gjutna. 

'*)  Uppgift  i  Liun.ti  afhandliug  De  Vexionia,  (Lund  1745),  enligt 
inskrift. 


n  BIDRAG   TILL    SVENSKA   MEDELTIDENS    KONSTHISTORIA.        161 

liuir^j^Mu  bilder  af  Joliunnes  Döpareri  och  sts  david  anglus, 
stående  under  götiska  bågar  med  yppigt  utbildade  kant- 
blad. Kolonnerna,  som  uppbära  bågarne,  äro  mycket 
smärta  och  vridna.  S:t  David  är  afbildad  som  abbot 
med  kräkla  och  bok.   Nederst  läses  Johannes  de  klinges- 

BODA    DECANUS    AROSIENSIS    ME    FIERI    FECIT    MDX. 

o 

Ar  1513  invigdes  bilder  af  S:t  Martin  och  S:t  Roch 
i  Jönköpinos  stadskvrka^- 

Ar  1514  lät  biskop  Otto  Svinhufvud  utföra  en  altar- 
tatia  i  sten  för  Vesterås  domkyrka,  hvilken  tafla  inga- 
lunda är  nå<2;ot  mästerstvcke.  Eget  noo;  förekomma  vid 
korsfästelsen  solen  uch  månen,  h vilket  icke  är  vanligt  i 
så  sena  bilder"'). 

Samma  ar  invigdes  i  Ekebyborna  kyrka  i  ()stergöt- 
land  ett  altarskåp,  »utskuret  och  måladt»,  innehållande 
l)ilder  af  Jungfru  Maria,  apostlarne,  samt  helgonen  (31of, 
Birgitta,  hennes  dotter  Catharina  och  Barbara^). 

Ar  1515  lät  domprosten  i  A  esterås,  Lubert  Veslo, 
förfärdiga  för  domkyrkan  en  reliefskulptur  i  sten,  fram- 
ställande Maria  med  Jesusbarnet,  såsom  himlarnes  drott- 
ninir-  Ofver  hennes  hufvud  hålla  tvenne  ens-lar  en  krona. 
På  aureolan  ses  fem  vapensköldar,  förande  Christi  sår 
och  lemmar.  Vid  sidorna  äro  två  smala  kolonner,  upp- 
bärande bilder  af  ai)ostlarne  Petrus  och  Paulus.  Länsst 
ned  ser  man  gifvaren  knäböjande  och  midt  emot  en 
qvinna  hållande  hans  vapensköld  med  tre  stjernor  i  rad 
snedt  frän  högra  hörnet,  mellan  tvenne  L^). 


')  Bref  i   Broocmaiiska  afskriftssaraliiigcu  i  4:o. 

-)  Detta  skåp  stär  ännu  i  Vesterås  domkyrka,  längst  österut.  Alt 
man  under  biskop  Ottos  tid  kunde  hui^ga  ganska  väl,  ser  man  af  de 
tvä  stenar  med  hans  vapen  i  relief,  som  äro  inlagda  i  golfvet  längst 
vesterut  i  kyrkan. 

')  Det  må  anmärkas  såsom  vitnesbörd  om  tvenne  olika  jämnlöpande 
traditioner,  att  under  det  medeltidskonsten  alltid  låter  Longijii  stygn 
liafva  träffat  Frälsarens  högra  sida,  afbildas  och  omtalas  ofta  det  genom- 
stungna hjertat. 

Antiqv.  Tidskrift.     .1.  11 


162  HANS    HILDEBRAND.  12 

Samma  är  invigdes  i  Högs  kyrka,  Helsiiigland,  en 
bild   af  S:t  Urban  ^). 

Ar  1516  skänkte  herr  Sten  Sture  d.  y.  och  fru  Chri- 
stina NiLsdotter  till  Vesteräs  domkyrka  hennes  största 
altarskåp,  hvilket  såväl  genom  sina  målningar  som  de 
snidade  bilderna  hör  till  det  yppersta  i  sitt  slag  i  Sve- 
ri":e.  Riksföreståndaren  och  hans  fru  äro  afbildade  knä- 
böjande  bredvid  sina  vapensköldar"'). 

Till   denna   tid   hör   ett  i  konol.  Geheime-archivet  i 

o 

Köpenhamn  förvaradt  bref^)  från  en  lekman  i  Nådendal, 
som  tyckes  hafva  hetat  Olof  Persson,  till  klosterbrodern 
i  Nådendal  Mattis  Olsson,  som  var  frånvarande  på  en 
resa  till  Compostella.  Der  heter  det,  sedan  brefskrif- 
varen  nämnt,  att  han  varit  i  Konisbersf:  »Item  teckis 
eder  ytermere  "vveta,  at  jac  talade  til  mester  mickel 
gdansk  om  tafflen,  oc  begerde  the  11  gylden  jgen,  me- 
dhan  han  hade  forneffnde  tatHan  salt,  som  mester  Olaff 
biscop  sama  stads  mic  tilstaar.  Han  svarade  mic  skarpt 
noc  etc,  oc  fornetinde  mester  Olaft'  wwv  begerendis  at 
göra  sama  tatH  met  myndre  summa  peninga,  som  han 
giorde;  jac  kunde  hon(jm  jngen  swar  giffua  ter  wppa 
for  iDU  jac  ware  til  taals  met  eder.» 

Detta  utdrag  visai-,  att  man  hade  hos  en  dan- 
ziijsk  konstnär  —  Danzi<j:  heter  vanli<2:en  i)å  latin  Geda- 
num   —   vid    namn   Michel  I)estält  en  altartaHa  eller  ett 


')  Bref  i  Broocmauska  atskriftssamlingeii  i  4:o. 

'^)  Om  detta  skåpets  fräiidskap  med  Friistuuaskapet  iir  redan  taladt 
i  andra  delen  af  Tidskriften  s.  415.  Bland  raälningarne  å  dörrarne  för- 
tjenar  särskildt  framhållas  en  hild  af  yttersta  domen,  till  anordningen 
påminnande  om  Mcirdings  målning  i  Danzigs  Mariakyrka,  l^ilden  pä 
Vesteräs-skäpet  är  miisterlig  siiväl  genom  figurernas  teckning  som  genom 
det  lif,   som  genomgår  det  hela. 

•'j  1  hrefvet,  som  iir  skrifvet  dels  pä  svenska  dels  pä  platt-tyska,  om- 
talas, att  herr  Erik  (Tiireson)  pii  Wiborg  var  nys.s  död.  Hans  dödsår 
är  icke  med  säkerhet  kändt,  men  j;ig  liar  aldrig  sett  lionom  nämnd  efter 
1509.  Att  hrefskrifvarens  namn  varit  Olof  ]'ersson  slutar  jag  af  ett  annat 
bref,  skrifvet  samtidigt  med  det  ofvan  anförda  ocli  till  samma  man.  Af- 
skrifter  af  brefven   finnas  i   Broocmauska  samlingen   i  4:o. 


13  BIDRAG   TILL    SVENSKA    MPZDELTIDENS    KONSTHISTORIA.        103 

;ilt;irsk;i[),  töniiodlii^eii  för  Xådeiidcils  kbjstcr,  att  beställ- 
niii<>eii  icke  ])lifvit  fullgjord,  samt  att  en  annan  mästare 
i  Danzig,  Olof  biskop,  erbjudit  sig  att  öfvertaga  arbetet. 

Ar  152B  arbetades  eller  fullbordades  för  Eds  kj-rka 
i  Tjust  ett  stort  altarskåp  med  dubbla  dörrar,  rikt  sni- 
dade bilder,  dels  små,  fristående  i  grupper,  dels  stora 
i  ganska  hög  relief.  Detta  dyrbara  konstverk  har  af 
församlingen  blifvit  öfverlemnadt  till  Statens  Historiska 
Museum^). 

Uti  mvcket  svara  visserlio-en  den  senare  medeltidens 
kyrkomålningar  icke  mot  våra  dagars  anspråk  på  skön 
konst,  men  äfven  när  de  icke  o-öra  detta,  es^a  de  ett 
stort  värde  såsom  uto-örande  länkar  i  en  större  konst- 
utveckling  samt  såsom  vitnesbörd  om  kulturen  i  allmän- 
het. I  detta  senare  afseende  faller  deras  betvdelse  o-e- 
nast  uti  ögonen  genom  den  fullt  utpreglade  realism,  som 
de  förråda  och  genom  livilken  de  stå  i  den  bjärtaste 
motsats  till  våra  äldre  medeltidsmålniufyar  med  deras 
allvarliga  enkelhet  i  hållning  och  kost3an.  Målarne  un- 
der fjorton-  och  femtonhundratalen  hemtade  formen  för 
sina  framställningar  frän  det  dagliga  lifvet,  i  hvilket  de 
sjelfva  rörde  sig;  de  anachronismer,  som  derigenom  fram- 
kallades, äro  lätt  förlåtliga,  i  synnerhet  som  de  stå  uti 
den  närmaste  öfverensstämmelse  med  det  naiva  uppfatt- 
ningssättet i   öfrigt").     Stor  skilnad  råder  i  de  olika  mä- 

')  Detta  skåp  förtjennr  en  utförlig-  beskrifuinti-.  Dessförinnan  torde 
följande  antydningar  icke  vara  ur  vägen.  ^Midtpartiet  samt  dr)rrarnes 
insidor  upptagas  af  snidade,  starkt  framspringande  grupper,  livilka  äro 
med  rätt  god  smak  ordnade.  Figurerna  äro  i  all  mänhet  ganska  goda, 
men  händerna  äro  oproportionerligt  langa.  De  bada  inre  dörrarnes  ut- 
sidor oeh  de  tvenne  yttres  insidor  upptagas  af  fyra  i  hög  relief  snidade 
helgonbilder.  Pd  ytterdörrarnes  utsidor  äro  målningar,  som  icke  ega 
nägot  synnerligen  stort  värde.  Den  architektoniska  orneringen  ini  skåpet 
är  icke  hfdlen  i  strängt  götisk  stil,  utan  denna  har  tydligen  rönt  infly- 
tande af  ett  främmande  element.  Årtalet  .AUixxvi  är  mäladt  pä  S:t  Maria 
Magdalenas  smörjelse-dosa. 

-)  Men  det  tinnes  iifven  andra  bi-vis  pä  naivitet.  Sä  är  det  mycket 
vanligt,    att    man   i   :samma   tafla  ser  afbihhdc  tvenne  händelser,  som   till- 


164  HANS    HILDEBRAND.  14 

starnes  sätt  att  utföra  sina  arbeten.  Vänder  man  sig  till 
de  bästas  verk,  finnes  der  m3'cket,  som  äfven  nu  tillfreds- 
ställer den  mera  utbildade  smakens  fordrino:ar,  framfor 
allt  i  sådana  scener,  öfver  livilka  en  högtidligare  ande 
hvilar,  såsom  framställningarne  af  treenighet,  Vår  Frus 
himmelsfärd  o.  s.  v.  Ännu  under  denna  medeltidens 
slutperiod,  som  uti  så  många  afseenden  var  en  upplös- 
ningens tid,  har  konsten  ännu  icke  på  långt  när  upp- 
gifvit  barnasinnets  täckhet. 

Så  betydande  äro  dessa  konstlemningar,  att  frågan 
om  deras  inhemska  eller  främmande  härkomst  är  af  gan- 
ska stor  betydelse.  Bidrag  till  besvarande  af  den  frågan 
har  jag  redan  lemnat  och  ämnar  ej  här  inlåta  mig  derpå. 
1  stället  öfveroår  iaw  till  redoijörelse  för  ett  konstverk 
från  slutet  af  medeltiden,  hvars  svenska  upprinnelse  icke 
kan  dragas  i  tvifvel. 

Hr  Kono-1.  Bibliothekarien  Klemmins;  fäste  för  någon 
tid  sedan  min  uppmärksamhet  vid  en  lag-codex,  tillhörig 
Calmar  elementar-läroverks  bibliothek,  livilken  nyligen 
Idifvit  af  professor  Schlyter  insänd  till  Kongl.  Bibliothe- 
ket,  för  att  tillställas  egaren.  Handskriften  beskrifves  i 
företalet  till  Uplandslagen  s.   xv  på   följande  sätt: 

14.  »En  Gymnasii-Bibliotheket  i  Calmar  tillhörig  per- 
gamentscodex  af  K.  Magnus  Erikssons  Landslag,  skrif- 
ven  i  medlet  af  lo:de  århundradet.  Denne  i  skinnband 
bundne  codex  har,  utom  pjippersblad  i  början  och  slu- 
tet,  128  blad  af  10  tums  höjd  och  7  tums  bredd. 

Föll.  1 — 6  innehålla  ett  calendarium,  skrifvet  i  14:de  år- 
hundradet. Fol.  7  börjas  Upl.  L:s  KyrkB.,  och  fol.  22 
Landslairen,    efter   livars  slut  föll.   120 — 123   äro   tillairde 


dragit  si<^  den  ena  efter  den  nndra.  Man  kan  t.  ex.  fa  se  Christi  törne- 
kröning i  njrirrunden,  gis-liiigen  i  bakgrunden  af  samma  tafla.  Mnn  liar 
anmärkt,  att  .medeltidens  konstnärer  i  sina  framstiillninirar  af  lidandes- 
historiens akter  togo  till  föreliild  de  religiösa  passionsskädespelen,  livilka 
de  ätergäfvo   i   trä   eller  i   vattenfärg.     Detta  förklarar  ganska   mycket. 


15  I5IURAG    TILL    .SVEXSKA    MKDKLTIDENS    KONSTHLSTORLA..        165 

Fl.  10 — 12  KfrB.  Upl.L.,  under  rubriker  »Uedungh»  och 
»rodzeus  wthskylder.»  —  —  I  Ijörjan  af  liockarne  linnas 
onivexlande  röda  eller  gröna  begynnelsebokstäfver.  Så- 
som nåoot  ovanlifjt  må  anmärkas,  att  i  denna  hand- 
skrift  hvar  sida  ^)  börjas  med  en  stor  målad  bokstaf, 
som  är  utsirad  med  teckningar,  merendels  af  mennisko- 
ansigten.» 

Kongl.  Vitterhets  Historie  och  Antiqvitets  Akade- 
mien, för  hvilken  dessa  teckningar  i  handskriften  upp- 
visades, beslöt  att  låta  kopiera  dem,  samt  att  ett  urval 
skulle  offentliggöras  i  Akademiens  Tidskrift.  Jag  är  så- 
ledes i  tillfälle  att  här  meddela  som  prof  begynnelse- 
bokstafven  i  denna  uppsats  samt  plancherna  2 — 5. 

Skinnbandet  är  mycket  yngre  än  handskriften  och 
vid  inbindnino:en  förfor  man  så  oförsi^rti^t,  att  utkan- 
terna  af  flera  figurer  blifvit  skadade.  Handstilen  är  o-an- 
ska  redi<?  och  iämn  samt  densamma  hela  boken  iijenom. 
Med  afseende  på  handskriftens  härkomst  finnas  inga  upp- 
lysningar. Då  det  är  Upplandslagens  kyrkobalk,  som 
blifvit  upptagen,  för  att  komplettera  Landslagen,  och  då 
äfven  andra  tillägg  blifvit  gjorda  ur  Upplandslagen,  torde 
den  kanske  kunna  antagas  hafva  tillkommit  i  Uppland 
eller  åtminstone  mellersta  Sverige. 

Att  skriften  och  teckningarne  äro  utförda  af  samma 
person  synes  mig  temligen  visst.  Vid  utskrifvandet  af 
la2:texten  lemnades  tomrum  för  anbrino-ande  af  beofvn- 
nelsebokstäfverna  vid  hvarje  ny  afdelning  samt  af  bil- 
derna i  öfra  hörnet  af  sidan.  De  förra  antyddes,  till 
lednino-  vid  målninjren,  med  en  liten  bokstaf;  troligen 
gjordes  på  samma  sätt  med  de  sednare.  På  en  del  bil- 
der haller  en  figur  i  handen  en  bandrulle  och  [)å  denna 
tinnes   ofta   en   inskrift.     Dessa  inskrifter  äro  utförda  af 


',)  Detta    är    icke    fullt    no2:2;rant..    ty    flera    sidor,    pä    olika  ställen   i 
handskriften,  sakna  den  rikt  utsirade  beavnnelsebokstafvcn. 


106  HANS    HILDEBRAND.  16 

tvenne  personer,  af  hvilka  den  ena,  som  är  något  se- 
nare, synes  hafva  roat  sig  med  att  fylla  en  del  tomma 
band  och  någon  gång  äfven  skrifvit  en  ny  inskrift  vid 
sidan  af  en  äldre.  Den  andra  personen  är  deremot  tyd- 
ligen lagbokens  skrifvare;  mellan  figurernas  fina  inskrif- 
ter och  de  med  fin  skrift  antydda  begynnelsebokstäf- 
verna  och  l)alkrubrikerna  finnes  en  fullkomlig  öfverens- 
stämmelse.  Att  skrifvaren  icke  var  en  andlig  man,  sy- 
nes man  kunna  antaga  af  några  figurers  art  samt  af  den 
stora  förtroligheten  med  det  dagliga  lifvets  yrken.  Fol. 
78  v.  är  ritad  en  man,  som  häller  ett  band  med  inskrif- 
ten jak  cer  een  mesther  j  boJcence.  Får  man  anse  detta 
hafva  afseendc  på  skrifvaren  och  tecknaren,  var  denna 
uppenbarligen  en  lekman,  ty  den  ifrågavarande  figuren  är 
klädd  i  spetsig  hvit  hatt  med  stor  röd  uppvikt  kant,  i 
hvit,  temligen  kort  kjortel,  åtsittande  röda  byxor  och 
spetsiga  hvita  skor. 

Alla  figurerne  äro  icke  lika  goda.  De  bästa  före- 
komma i  början  och  i  slutet  af  handskriften.  Figurerne 
i  dennas  midt  äro  vida  mindre  till  anläggningen  och 
mera  skizzerade  till  utförandet.  Jag  vågar  dock  icke  på- 
stå, att  de  olika  graderna  antyda  olika  hand.  Med  afse- 
ende  på  utförandet  är  följande  att  iakttaga.  Bokstafven 
och  bilderna  ritades  först  med  bläck.  Understundom 
gjordes  intet  mera  med  bilden,  men  oftast  blef  denna, 
liksom  alltid  bokstafven,  färglagd.  De  oftast  förekom- 
mande färgerna  äro  rödt,  grönt  och  svart;  den  sistnämnda 
är  utförd  med  Ijläck,  hvilket  understundom  ännu  eger 
intensiv  svärta.  Mera  sällan  finner  man  bruna  och  gula 
färger  använda.  Sjelfva  teckningen,  sådan  den  nu  före- 
finnes, är  utförd  p;i  fri  hand,  utan  att  konstnären  förut 
gjort  på  pergamentet  något  utkast.  Något  spår  efter 
ett  sådant  kan  ingenstädes  skönjas,  ehuru  man,  om  det 
funnits,  borde  hafv^i  kuimat  märka  det  pa  sådana  stäl- 
len,  del-  tecknarens   liaiid   \;irit  något  ostadig,  så  att  den 


17  BIDRAG    TILL    SVENSKA    MEDELTIDENS    KONSTHISTORIA.        167 

slutliga  linien  icke  löper  der  den  borde  finnas.  För  öf- 
rigt  torde  figurerne  knappast  fått  den  raskhet  de  nu 
ega,  om  konstnären  känt  sig  vid  utförandet  bunden  af 
någon  föregående  teckning. 

Figurerne  äro  af  tvenne  slag.  Antingen  omgifves 
bokstafven  af  tvenne  hufvud,  såsom  t.  ex.  pl.  5,  fig.  22, 
eller  ock  är,  åtminstone  vid  ena  sidan  af  bokstafven,  en 
figurteckning,  under  det  att  ett  hufvud  intager  den  an- 
dra sidan.  Hufvud  finnas  således  i  mängd,  tillsammans 
öfver  300.  De  här  meddelade  figurerna  visa  att  de  äro 
af  olika  godhet,  men  att  bland  dem  finnas  sådana,  som 
äro  förträliliga.  En  och  annan  typ  återkommer  ett  par 
ofåno-er,  men  i   allmänhet  råder  stor  omvexlino-. 

Figurernas  innehall  är  af  hvarjehanda  slag.  Flera 
bhind   dem   äro   af  temlio^en  smutsio;  art  och  beledsao^as 

CO  c 

ibland  af  förtydligande  inskrifter,  som  ingalunda  för- 
bättra saken.  Deras  enda  intresse  är,  att  de  lemna  bi- 
dras; till  tidens  charakteriserande  samt  att  de  visa,  huru- 
ledes  ett  och  annat  groft  uttryck  i  våra  dagars  gatspråk 
fans  redan  på  1400-talet.  Eget  är  att  sådant  kunde  få 
plats  i  ett  så  allvarligt  manuskript  som  en  lagbok.  Ri- 
taren tyckes  icke  riktigt  med  sin  erfarenhet  besanna  en 
sentens,  som  han  infört  strax  framför  Arfdabalken,  så 
lydande:    ajf'  lat/huni  sJcall  man  iviis  wardce. 

Man  kan  fördela  figurerna  i  tvenne  grupper.  Till  den 
ena  höra  sådana,  hvilkas  förebilder  tillhöra  fantasiens 
område;  till  den  andra  äro  motiverna  hemtade  ur  det 
verkliga  lifvet,  till  en  stor  del  ur  sjelfva  lagboken.  Om 
de  vigtigare  kunna  några  ord  vara  på  sin  plats. 

Med  djursagan  har  konstnären  varit  väl  bekant.  Den 
representeras  här  af  pl.  2,  fig.  1  och  2,  räfven  och  stor- 
ken på  gästabud  hos  hvarandra;  fig.  4,  räfven  springer 
med  gåsen  på  ryggen;  fig.  7,  räfven  som  eremit  predi- 
kande för  gässen,  samt  möjligen  äfven  fig.  6,  haren  blå- 
sande säckpipa.    De  fyra  första  bilderna  illustrera  kyrko- 


168  HANS     HILDEBRAND.  18 

balken,  den  sista  åter  o;iftermälsbalken,  och  svnes  den 
hafva  blifvit  framkallad  deraf,  att  pa  samma  sida  talas 
om  bröllop  och  de  vid  dylika  fester  upptriidande  le- 
karne. 

Likaledes  till  fantasiens  område  hör  pl.  2,  tig.  5,  en 
centaur  med  sköld  och  i  den  lyftade  venstra  handen  en 
knif.  Centaurernas  vanliga  vjapen  i  medeltidsbilder  äro 
annars  pilar  och  klubbor.  Denna  tigur  förekommer  å 
samma  sida  som  »Saramalos  balker  medh  Avadha»  begyn- 
nes,  och  öfver  denna  läses  sentensen:  Epter  laghom  skal 
man  haldlice.  Det  är  möjligt  att  centaiirbilden  står  i 
sammanhang  härmed.  I  Dantes  Inferno,  tolfte  sången, 
berättas  huru  de,  som  öfvat  våld  mot  nästan,  vada  i  en 
sjudande  blodström,  i  hvilken  de  tvingas  att  qvarstadna 
af  pilskjutande  centaurer.  Sådana  straffande  centaurer 
förekomma  i  målningar  af  Bernardo  Orcagna  samt  i  bas- 
reliefer af  Andrea  Riccio  (f  1,531).  Vidare  kunna  näm- 
nas ett  stort  djurshufvud,  ur  hvars  gap  framskjuter  nedre 
delen  af  en  menniska,  en  naken  man  sittande  med  be- 
nen instuckna  i  munnen  på  ett  vidunder,  en  drake  med 
hög  hals,  tvenne  vingar  och  fogelklor,  en  man,  ridande  på 
en  enhörning,  en  man  med  lyftadt  svärd  ridande  på  en  oxe 
med  fogelklor,  under  hvilken  läses  '^2^anther>^,  vidare  en 
tvehöfdad  drake,  ett  springande  djur,  med  hufvudet  in- 
stucket i  en  gryta,  ett  stort,  grinande  drakhufvud.  Man 
bör  måhända  i  sammanhang  härmed  ställa  en  del  nakna 
figurer,  ibland  ridande  på  hvarandra,  ibland  ridande  på 
stafvar,  de  flesta  under  oanständiga  åtbörder.  Särskildt 
bör  nämnas  en  bild,  föreställande  en  naken  person,  som 
sticker  en  nedtill  spetsad  staf  i  ena  foten,  så  att  blod 
sprutar  fram;  nära  spetsen  ömsintes  stafven  af  en  liten 
grön  skifva.  Till  dennji  afdelning  torde  äfven  Ijöra 
hänföras  grupp(;n  pl.  3,  fig,  12  med  underskriften  fain 
i  slam  sua  hiru/liaj,  så  vida  man  icke  far  deri  se  ett 
löst    hugskott    af   artisten.      Äfven    finnes    afbildad    en 


19  BIDRAG    TILL    SVENSKA    MEDELTIDENS    KONSTHISTORIA.         1G9 

man  ined  tonsur,  klädd  i  grönt  och  läsande  i  en  hok, 
pä  h vilkens  rygg  sitter  en  qvinna  i  röd  klädnad  och 
grön  hätta. 

Från  legendens  område  är  allenast  en  scen  tagen: 
en  stående  man,  som  med  en  stor  sabel  hugger  i  huf- 
vudet  en  på  rygg  liggande  drake  —  sannolikt  S:t  Göran 
i  strid  med  draken. 

Af  större  intresse  äro  bilderna  ur  det  dagliga  lifvet, 
hvilka  man  finner  fördelade  på  flera  balkar,  men  som 
äro  talrikast  mot  slutet  af  handskriften. 

Inom.  kyrkobalken  finner  man  följande:  1.  En  man 
i  röd  mössa,  grön  rock,  röda  byxor  och  grå,  spetsiga 
skor,  står  framlutad  för  att  fästa  i  marken  en  spetsig 
stör,  hvars  öfre  del  blifvit  af  bokbindaren  bortskuren. 
2.  Den  här  ofvan  som  vignett  begagnade  skytten.  3.  Man- 
nen, som  drager  på  sig  hosorna,  pl.  5,  fig.  24.  Hatten 
är  grön,  liksom  rocken,  bältet  gult,  den  redan  pådragna 
och  fastade  hosan  är  gul,  den  till  hälften  pådragna  är 
rödbrun,  den  fritt  stående  käno-an  s^uP). 

Inom  konunofsbalken  finner  man:  1.  En  rvttare  hål- 
lande  i  ena  handen  ett  tretrådio:t  o'issel  med  knutar. 
2.  En  knäböjande  man  med  hopknäppta  händer  halshug- 
ges;  på  en  bandremsa  läses:  tu  scal  geldat.  På  samma 
sida  säges,  att  den  som  rymt  undan  konungens  baner 
o.  s.  v.,  »haffwi  forixiort  badhe  liif  och  o-odz.»  8.  En 
man  sitter  med  fötterna  nere  i  ett  stort  kärl  med  tvenne 
öron,  öfver  högra  axeln  håller  han  en  klubba  af  samma 
utseende,  som  pä  pl.  3,  fig.  12.  4.  Den  på  pl.  4,  fig.  19 
återgifna  scenen,  som  möjligen  skall  framställa  någon 
lek.  Den  öfre  fisi^uren  har  l)run  rock  med  en  arön  och 
en    röd    ärm;    hans    ena   byxa    är    röd,    den    andra    grön. 


')    I    Oclensala-malning-arne    (Uppland)    ser    man    samma    slags  hosor 
iifbildade. 


170  HANS    HILDEBRAND.  20 

Den  undre  fijxuren  har  ijrön  rock  med  en  röd  och  en 
grön  ärm  samt  en  röd  och  en  grön  byxa.  5.  En  man 
stöter  i  en  hög  och  smal  mortel. 

Som  illustrationer  till  ixiftobalken  förekonnna,  bland 
annat,  följande,  utom  haren  med  säckpipan:  1.  En  man 
bär  pä  ryggen  en  tunna,  som  S3'nes,icke  vara  lätt;  fram- 
för läses:  wiliorii  wi  drikka.  2.  En  riddare  med  spetsiga 
tresidig  sköld  samt  fäld  lans,  vid  hvilken  är  fästadt  ett 
baner,  rider  pä  en  hund. 

Byggningabalken  är  rik  pä  illustrationer  af  denna 
art.  1.  En  gräfvande  bonde;  sjelfva  l)ilden  ätergifves 
pl.  2,  lig.  o.  2.  Ett  djur  med  stora  öron  inom  ett  plank. 
3.  En  man  lyfter  yxan  för  att  hugga  sönder  en  gärdes- 
gärd, pl.  8,  fig.  8.  Den  föregående  sidan  slutas  med 
orden:  Nu  hoo-oy^v  vnmi  »jardh  a?mar8  ok  forer  (heem 
til  siin).  4.  En  tjur  försöker  att  bryta  sönder  en  gär- 
desgård. Mot  slutet  af  föregående  sida  licter  det:  vEght^r 
man  otham  ffa^,  t\\et  som  ga^rdhen  gardh  1)ryther.  5.  Tren- 
ne  svin,  vid  hvilkas  sida  man  ser  en  ek  med  rötter,  ett 
löf  och  fyra  ollon.  Nära  slutet  af  föregående  sida  he- 
ter det:  Nu  loppie  swin  skoga'  mellan.  6.  En  man  kör 
ett  lass  på  medar,  pl.  3,  fig.  D.  Pä  den  föregående 
sidan  talas  om  att  köra  säd,  torf  o.  s.  v.  7.  En  man 
kör  med  årder,  pl.  3,  fig.  10.  På  föregående  sida  heter 
det:  /Eria  nuen  forar.  8.  En  man  hugger  ett  växande 
träd.  På  föreojående  sidan  läses:  Ho^^ev  mav/.  timbé?r 
o.  s.  v.  \).  En  man  drager  iho[)  en  not,  en  aiuian  slår 
med  puls  i  vattnet,  pl.  3,  fig.  11.  På  samma  sida  läses: 
»Dragh^ir  man  noot  j  annars  ma?zs  tiskewatnn.»  10.  En 
man  lyfter  en  fiskryssja  ur  vattnet,  pl.  3,  fig.  13.  I  bör- 
jan af  samma  sida  talas  om  att  bygga  vattenverk.  11.  l*^n 
man  sätter  ned  en  stake  mellan  sex  stenar;  örter  och 
ett  träd  växa  derbredvid.  Nederst  :i  föregående  sida 
talas  om  olika  slai»'  af  u'ränsrör;  bland  iiiiiiat  lictcr  det: 
»Staka    och    steen    —  —   triffs  cnkthe   wizordh.o     Kanske 


21  liJDRAG    TILL    SVENSKA    MEDELTIDENS    KONSTHISTORIA.         171 

har  likväl  figuren  snarare  afseende  på  uttrycket  å  samma 
sida:    >'Huar  som  rijffer  raa»  o.  s.  v. 

På  sista  bladet  af  Tini>nialabalken  är  tecknad  en 
riddare,  pl.  5,  fi(r.  25. 

Inom  Edsöresbalken  må  följande  teckningar  märkas: 
1.  En  man,  som  är  beröfvad  alla  kläder  utom  skorna, 
gisslas.  På  en  bandremsa  är  med  skrifvarens  egen  hand 
skrifvet:  seyn  mina  nöd/t  Den  }ngre  handen  har  till- 
lagt vid  sidan:  hwr  jak  bliffuer  dagen  bak.  2.  En  man 
hugger  en  annan,  liggande  man  med  en  yxa.  I  texten 
talas  om  öfverväld. 

På  första   sidan   af  Höo-mälesbalken    är   tecknad  en 

Cl 

sittande  man,  med  mycket  vida  skokläder  på  fötterna, 
hvilken  haller  ett  upprätt  baner. 

I  Dråpa-  och  Saramålsbalkarne  ser  man:  1.  En  sit- 
tande karl  skjuter  af  en  pil.  2.  En  man  skjuter  en  stork. 
3.    En  kiympling  går  med  staf  och  krycka. 

I  sammanhang  med  Tjufvabalken  finnas  följande: 
1.  En  man  hänger  i  en  galge,  pl.  4,  fig.  18.  Pa  före- 
gående sida  läses  uttrycket:  dömas  til  green  och  til 
galgha?.  2.  En  man  går  med  en  tung  säck  på  ryggen. 
3.  En  man  sitter  i  stocken;  säcken  ligger  på  marke^i, 
pl.  4,  fig.  15.  Midt  pä  sidan  läses:  »tha  skal  han  bindi\?s 
Avidhé-r  gardh  eliter  stook».  4.  En  man  med  händer  och 
fötter  bundna  vid  en  stock  gisslas,  pl.  4,  fig.  14.  Denna 
bild  skall  förmodligen  utgöra  fortsättning  af  den  före- 
gående, ty  strax  efter  de  nyss  anförda  orden  heter  det: 
»och  hAvd  mista?».  5.  En  man  ledes  med  rep  om  halsen, 
pl.  4,  fig.   16. 

I  den  sista  afdelningen  i  handskriften,  det  ur  Upp- 
landslagen hemtade  kapitlet  om  ledungen,  ser  man  föl- 
jande bilder:  1.  l']n  man  bär  kappsäcken  till  ett  skepp, 
pl.  5,  fig.  21.  2.  En  l);it  ros  med  tvenne  par  äror,  pl. 
5,  fig.  23.  3.  Ett  skepp  ligger  vid  land.  En  man  sitter 
ombord    och    tyckes    sofva.      En    annan    man,    beväpnad 


172  HANS     HILDEBRAND.  22 

med  kiiif,  är  i  land  och  rycker  en  gråtande  menniska  i 
kjortelen,  pl.  5,  fig.   20. 

De  bifogade  ligurerna  visa,  hvilka  rika  upplysnin- 
gar om  fjortonhundratalets  seder  och  klädedrägt  denna 
handskrifts  teckningar  lemna.  Kostymerna  äro  desamma, 
som  man  iinner  i  kyrkomålningar  från  samma  tid.  Som 
ett  eget  sammanträdande  må  nämnas,  att  äfven  i  Flödas 
hvalfmålningar  förekomma  historien  om  räfvens  och  stor- 
kens gästabud  samt  bilden  af  räfven,  som  springer  bort 
med  gåsen.  Anmärkas  må,  att  kyrkomålarne  lagt  i  da- 
gen större  bekantskap  med  vapenrustningen  än  miniaty- 
rernas artist,  som  synes  med  förkärlek  hafva  sysselsatt 
siir  med  de  läo-re  ståndens  lif.  ^led  fullt  erkännande  af 
tinheten  i  de  prydliga  initialerna,  saknar  man  dock  hos 
dem  ornaments-motiver  af  samma  ledioa  behaof,  som  man 
finner  i  kyrkomålningarne.  I  teckning  af  vidunder  står 
miniatyr-artisten   ilfven  vida  efter  pictor  Albertus. 

Härmed  lemna  vi  tills  vidare  denna  handskrift,  ett 
af  de  dyrbaraste  konstminnen  från  vår  medeltid,  som 
vi  esrii  i  behåll.  Till  sist  vill  ia":  dock  meddela  nåofra 
af  de  sentenser,  som  beledsaga  l)ilderna  eller  äro  in- 
flickade, oftast  i  början  af  balkarne.  De  kunna  i  någon 
mon  Ijidraff-a  till  konstnärens  charakteristik. 

Wor  tjcnaldt  (jeit  bauen  lieclit. 
T)er  icolJ  ich  leiier  sin  herre  idt:  kneeht. 

Mark   rfrt/i  orh  bvss  etj  wUt. 

Aj^f  hi<jlii(in   .skiill  iiiau    irii-i   ircirdce. 

Merk   lOOil  OireiuUinm. 

Nuncius  est  missus  et  iiuii  est  ille  reuersas 
portat  quid  petit  tinnen  nun  ille  redit. 

A  mor  cincit  o/nnia. 

* 
Epter  Jjiujlium  skal  man  liaUUv. 


uZ  å,  fitJ- 


FÖLHAGl-TN  -  FYND^ 


7. 


CJ:j^in<iifrjJ^i-eK 


BECxYNNELSt 


TTR   P 


/J. 


^0. 


II. 


n. 


lo. 


BECtYNNELSE  -BOKSTÄFVER 


JJi. 


//y. 


B"E  GYNNELSE-BOKSTAFVER 
UREN  SVETNrSKLAa-GODEXFRÅNi^OO-TALET 


zo. 


BEGYNNELSE-BÖKSTÅFVER 
UR  FN  SVEIL^K  T.AO-nODEX  FHÅN1400-TALET 


Bronsåldern  i  norra  och  mellersta  Sverige. 

Af 

Oscar  Montelius- 

De  fynd  från  bronsåldern  som  vi  för  närvarande 
känna  frän  norra  och  mellersta  delarne  af  Sverige  äro 
visserligen  icke  mycket  talrika  i  jemförelse  med  dem 
från  södra  Skandinavien,  men  erbjuda  ett  särdeles  stort 
intresse  genom  det  ljus  de  sprida  öfver  den  europeiska 
bronsålderns  nordlioaste  <>:ränser  och  öfver  gåno-en  af 
vårt  fäderneslands  befolkning  och  odling.  Dessa  fynd 
visa,  att  Vermland,  Nerike  och  provinserna  omkring 
Mälaren  varit  åtminstone  något  befolkade  redan  före 
bronsålderns  slut,  och  således  senast  vid  eller  kort 
efter  Kristi  födelse;  då  man  antager,  —  livad  man  med 
skäl  torde  kunna  göra,  —  att  jernåldern  ungefär  vid 
denna  tid  börjat  äfven  i  mellersta  Sverige. 

Men  bygden  i  dessa  trakter  måtte  då  ännu  hafva 
varit  ganska  obetydlig.  Om  vi  nämligen  jemföra  an- 
talet fornsaker  och  grafvar  från  bronsåldern  i  mellersta 
Sverioe  med  den  stora  mänofd  sådana  som  finnas  i  Skåne 
och  Danmark,  märka  vi  en  ofantlig  skilnad,  utvisan- 
de, huru  länge  och  huru  tätt  de  sistnämnda  trakter- 
na varit  bebygda  under  bronsåldern  i  jemförelse  med  de 
under  den  senare  hednatiden  så  betydande  Svealänder- 
na. Från  Jivarje  (|vadratmil  i  Skåne  känner  man  för 
närvarande  i  medeltal  14  fornsaker  af  brons  fnin  brons- 
åldern, —  från  de  utmed  kusten  lifjo-ande  häraderna  mer 
än  25,  —  under  det  att  antalet  i  Svealänderna  knapt 
är  1   på  tre  ([vadratmil;  ocli   då   liafva  vi  icke  medräknat 

Anliqv.   Tidskrift.     ,7.  \i 


174  lUiONSALDERX    I    NORRA  2 

Dalanie,  frän  hvilken  provins  man  blott  känner  ett  enda 
fynd  af  detta  slag.  Dercmot  tyckes  det  ej  vara  så  storskil- 
nad  som  man  kunnat  vänta  mellan  Svealänderna  å  ena 
sidan  och  Bohuslän.   Halland,   Blekinge   å  den   andra/). 

De  stora  skogarne  vid  det  nu  varande  Götalands 
nordgräns  måtte  länge  Jiafva  utgjort  ett  hinder  för  befolk- 
ningens framträngande,  och  det  torde  ännu  vara  svart, 
om  icke  omöjligt,  att  bestämt  afgöra,  huru  stor  del  af 
Sverio;e  »Nordansko o-s»  varit  bebodd  före  stenålderns 
slut.  Att  vissa  trakter  af  Vermland  redan  då  egt  nå- 
gon befolkning,  kan  antagas  på  grund  af  de  till  sten- 
åldern troligen  hörande  grafvar,  —  de  s.  k.  »hällkistor- 
na»,  —  som  till  ett  betydande  antal  finnas  i  sydvestra 
delen  af  denna  provins,  och  för  hvilka  vi  här  nedan 
skola  lemna  en  kort  redoo^örelse.  Trolio;en  oäller  det- 
samma  äfven  om  Nerikes  slättbygd  och  den  vestligaste 
delen  af  Södermanland,  —  trakten  emellan  Hjelmaren 
och  ]\lrilaren,  —  emedan  man  äfven  här  anträffat  några 
egendomliga  grafvar  s(nii  kanske  tillhöra  stenåldern, 
egentliga  (fristående)  hällkistor  synas  dock  icke  förekom- 
ma  i  dessa  trakter. 

livad  deremot  hufvuddelen  af  Södermanland,  samt 
Uppland  och  Vestmanland  angår,  så  synes  det  ännu  vara 
ganska  osäkert,  om  här  funnits  någon  bygd  förr  än  un- 
der bronsåldern.  Grafvar  från  stenåldern  äro  icke  kända 
här,  och  ehuru  nian  visserligen  äfven  i  dessa  landskap 
funnit  några  stensaker,  är  det  dock  icke  afgjordt,  att 
dessa  förskrifva  sig  från  stenåldern. 

En    mänffd   fvnd  ')   frän    Nordens   skilda  delar  liafva 


')  Det  an  käiula  antalet  broiissaker  utgör  tor  /ivcirjc  qvadratniil  i 
Upland  0.3,  i  Vestmanlaiul  0.15,  i  Södermanland  O.i»,  i  Xcrike  0.2  och 
i  Vermland  0.1.  Frän  hvarje  qvadratmil  i  Bolmsiiin  kiinnor  man  för 
närvarande  i  medeltal  l.i  l)ron.ssaker  friin  hronsäidcrn,  i  Halland  3.8 
och   i   Blekinge   1.4 

^)  Vi  känna  Hir  närvarande  mer  än  fyrtio.  Se  bland  annat  »Arböger 
for  Nordisk  Oldkvndighed»    1S71    -^idd.   74—76,  jemf.   med  sid.   79    lölj. 


3  OCH   MELLERSTA    SVERIGE.  175 

nämlio:cn  visat,  att  nästan  alla  de  (^liku  slaijs  fornsaker 
af  sten,  som  bega<2^nades  under  stenåldern,  voro  i  bruk 
äfven  undei'  bronsåldern.  Detta  är  också  i  sig  sjelft 
o;anska  naturlio-t,  då  den  billio;a  stenen  i  måno^a  fall 
kunde  med  stor  fördel  ersätta  den,  i  synnerhet  under 
denna  tid,  mycket  dyrbara  bronsen. 

Det  är  till  och  med  möjligt,  att  några  af  dessa  sten- 
saker  voro  i  bruk  ännu  under  jernåldern.  Antyd- 
ningar deroni  finnas  verkligen,  i  synnerhet  i  afseende 
på  stenyxorna  med  skafthal.  Och  då  man  besinnar, 
huru  föga  användbara  dessa,  vanligen  trubbiga,  yxor  äro 
såsom  egentliga  huggverktyg,  under  det  de  äro  ganska 
goda  vapen  och  särskildt  torde  kunna  med  fördel  an- 
vändas såsom  kastyxor,  då  synes  det  vara  anmärknings- 
värdt,  att  just  sådana  stenyxor  utgöra  en  så  högst  be- 
tydlig del  —  öfver  GO  %  —  af  de  i  Svealand  funna 
fornsakerna  af  sten. 

När  härtill  kommer,  att  det  för  närvarande  kända 
antalet  stensaker  från  provinserna  omkring  Mälaren  är 
ganska  obetydligt  —  blott  en  eller  två  från  hvarje  qva- 
dratmil  ^)  — ,  så  anse  vi  oss  kunna  med  skäl  säga,  att 
man  äjinn  icke  erhållit  några  afgörande  bevis  för,  att 
dessa  provinser  (möjligen  med  undantag  af  nordvestli- 
gaste  Södermanland)  varit  bebodda  före  stenålderns 
slut.  Detta  synes  på  ett  interessant  sätt  bestyrkas  der- 
af,  att  alla  de  i  dessa  trakter  funna  bronssaker,  som  här 
nedan  beskrifvas,  tillhöra  senare  delen  af  bronsåldern. 

I  den  nu  följande  fyndbeskrifningen  u})ptaga  vi 
egcntlifiren  endast  de  i  norra  och  mellersta  Sveriii^e  funna 
fornsaker  af  l)rimf<  från  bronsåldern.  Det  torde  visser- 
ligen, såsom   vi  nyss   sökte  visa,  vara  ganska  säkert,  att 


')  [  SödcniKUilaiid  kiuiiiiT  iiiiiii  visserligen  3  ;i  \  fraii  livarjr  ijva- 
(Iratinil,  men  i  Uppland  kii;i|)t  1  och  i  Vcstnianlaiul  endast  0.6  (d.  v.  s. 
fiigii  mera  än  1  pä  två  qvadral  mil).  1  Skiinc  är  dcrcmot  medeltalet  för 
hvarje  qvadratrail   nära   3()(). 


176  BRONSÅLDERN    I    NORRA  4 

äfveii  maiiga,  oiii  icke  de  flesta,  bland  de  fonisaker  af 
steij,  som  blitVit  funna  i  dessa  trakter,  förskrifva  sig  från 
bronsåldern.  Men  da  detta  ej  gäller  om  dem  alla,  och 
då  man  icke  med  säkerhet  kan  i  hvarje  särskildt  fall 
afgöra,  om  en  fornsak  af  sten  tillhör  stenåldern  eller  en 
senare  tid,  så  hafva  vi  ansett  det  vara  lämpligast  att 
till  en  blif  vande  af  handling  spara  den  fullständiga  be- 
skrifningen  på  de  i  Svealand  och  Norrland  funna  sten- 
saker.  Här  meddela  vi  derför  endast  en  allmän  och 
kortfattad  öfversigt  af  dessa  fynd,  samt  af  de  grafvar, 
som  synas  tillhöra  den  äldsta  befolkningen  i  dessa  nejder. 

Emedan  de  nyaste  undersökningarne  hafva  visat,  att 
flertalet  af  »hällristningarne»  förskrifva  sig  frän  brons- 
åldern, torde  vi  få  fästa  en  särskild  uppmärksamhet  på 
de,  visserligen  icke  talrika,  men  synnerligen  intressanta 
fornlemningar  af  detta  slag,  som  finnas  i  Svealand  och 
som  troligen  tillhöra  bronsåldern.  Hällristningarne  i 
Norrland  hafva  deremot  utan  tvifvel  tillkommit  under 
senare  tider '). 

I  afseende  på  de  vigtigare  här  beskrifna  fornsaker 
af  brons  hafva  vi  sökt  redogöra  för,  huruvida  dylika 
blifvit  fuiHia  på  andra  ställen  i  Sverige,  och  om  sådana 
förekomma  äfven  i  öfriga  delar  af  Europa.  Dessa  jem- 
förelser  göra  dock  icke  anspråk  pa  fullständighet,  eme- 
dan det  ännu  icke  varit  oss  möjligt  att  få  uppgifter  om 
alla  svenska  fornsaker  från  bronsåldern  "),  och  än  mindre 
om  alla  utländska  fynd  från  samma  tid.  Dels  hafva  vi 
nämligen  icke  här  i  Stockholm  tillfälle  att  lära  känna 
hela  den  litteratur  som  behandlar  bronsåldern  i  andra 
Europeiska  länder,  och    dels  kan   man  icke  studei"a  fier- 


')  Se  Holmberg  wiSkaiitlinaviens  Hällristningar»  sid.  138,  och  Sideii- 
bladhs  afliaiidling  i  andra  delen  af  denna  tidskrift  sid.   205   följ. 

2)  Utom  Statens  Historiska  Museum  hafva  vi  iraellertid  haft  till- 
gång till  Lunds  och   Uppsala  Museer,  samt  till   öfver  50  andra  offentliga 


och  enskilda  samlingar. 


5 


OCri   MELLERSTA    sVIiKIGE. 


177 


talet   af  dithöraiide  fynd   annorstädes  än   i   de  utländska 
museer  der  de  förvaras. 

De  sä,rskilda  landskap(?n,  i  livilka  nu  ifrågavarande 
bronssaker  l)lifvit  funna,  följa  här  i  denna  ordning:  Me- 
delpad, Dalarne,  Uppland,  Vestnianland,  Södermanland, 
Nerike  och  Vermland.  Inom  hvarje  landskap  äro  fyn- 
den, så  vidt  möjligt  varit,   ordnade  geografiskt. 


Medelpad. 


1.    Timjpå  socken,  Lunde  by. 

»Vid  o-räfnino-  i  jorden  och  fsll- 
uinostaoande  i  en  fast  och  stenbunden 
backe  ä  Lunde  bys  egor»  fann  man, 
är  1838,  omkring  fyra  fot  under  jord- 
ytan : 


En  skuftcelt ')  af  bions  (eller  kop- 
par), afbildad  här  bredvid  tig.  1  a  i 
hälften  af  verkliga  storleken.  I)redsi- 
dorna  äro  nästan  plana  med  något 
uppstående  kanter,  såsom  genomskiir- 
ningen  tig.  1  Ii  utvisar.  Längd  120 
millimeter;  bredd  vid  eoo'en  52  ui.ni. 
Den  är  icke  analyserad,  men  synes 
bestå  nästan  endast  af  koppar. 

Den  förvaras  i  Statens  Historiska 
Museum  (N:o  788). 


l'"ig.  1   ((     SkMiL.fh  :il  l'^ull^, 

r.    vid     Lundi'    i  Tiiiirii    s:n, 

Mi-Jolpiul.      I    j. 


cia 


I  '.. 


')  Vi  bcgaona  liär  —  i  likhet  med  bruket  i  Ensrlaud  och  Frank- 
rike —  uttrycket  »celt»  om  alla  de  olika  sla>is  för  bron-åldern  euendom- 
liga    yxor    eller    mejslar,    som   i   Danmark    kallas  «celter«   och   »pålstavc». 


17<S  lUKiNSALDKlJX    1    -NORHA    SVERIGE.  6 

Skaftcelter  af  denna  form  —  lika  med  de  vanliga 
fiintyxorna,  men  med  något  uppstående  kanter  —  äro 
icke  sällsynta  i  Norden,  ehuru  eggen  stundom  är  mera 
utsvängd    än    på   den   häi-  afbildade  (såsom  på  W.   179). 

För  närvarande  känna  vi  nära  80  sådana  skaftcelter 
från  Sverige.  En  af  dem  är  funnen  i  Uppland  (se  här 
nedan  fynd  N:o  15),  3  i  Södermanland  (se  fynd  N:ris 
37,  38)*  1  i  Vestergötland  (St.  M.  397),  4  i  Bohuslän 
(St.  M.  1270:  450,  606  och  4054),  4  i  Halland  (St.  M. 
739,  1690  och  3304),  1  i  Kalmar  län  (S.  Tjust;  St.  M. 
4095),  3  på  Öland  (St.  M.  1304:  1831.  5,  1840.  86  och 
1841.  i.".),  1  på  Gotland  (St.  M.  2175),  1  i  Blekinge  (St. 
M.  1452:  56)  och  åtminstone  nära  60  i  Skåne  (St.  M., 
Lunds  M.,  m.  fl.). 

Af  de  sistnämnda  äro  7  hela  och  4  ituhuggna  år 
1864  funna  under  plöjning  på  en  åker,  som  hör  till  Pihle 
i  Tygelsjö  socken,  ()xic  liiii-ad  ^).  På  samma  ställe,  och 
tillsammans  med  dessa  celter,  hittades  äfven :  dels  2  an- 
dra skaftcelter  af  liknan(h'  form,  men  alldeles  utan  nå- 
gra uppstående  kanter  (således  Hintyxorna),  dels  frag- 
ment af  två  dolkar  uicd  simj)hi  l)ronsfristen  (=  fig.  10 
här  nedan),  två  dolkklingor  uu-d  nitnaglar  ocli  utan  tånge 
(—  W.  143),  samt  flei'o  iiehi  och  sönderl)rntJia  ringar,  som 
äro  släta  (ej  vridna),  r»ppiia,  ganska  tjocka  ocli  mot  än- 
darne  afsmalnaiidc  AUr  iir  at"  l)rons.  och  alla  hrotten 
visa    ji^enom    sin    ('!•<>•.    :itt    de    :ii'o    liJimia    (St.    M.     3311). 


En  sädaii  {(craensam  Ijciiiiiuiiiuj;'  aiisi^  vi  oss  kunna  uuul  ikiil  au\;uida. 
då  man  kan  uppvisa,  att  alla  dr.  olika  lornierna  halva  utvecklat  sig  friin 
en  gemensam  grundfoiin  -  lik  den  \anliga  tlinfyxan.  Vi  skilja  iniel- 
lortid  d(;  Ivä  liniVudslagcu  genom  uttncket  nsknftccitey»  om  dem  som 
hafva  varit  ilninade  att  sättas  i  ett  klulVet  skaft  (W.  177 — 184  ocli  lig. 
1  här  olVan).  samt  »hålcellevn  om  dem  som  haiVa  ett  stort  liingsgäcndc 
skafthäl   (W.    19.S— 196;   se  fig.    11    liiir  nedan). 

')  Sex  a!"  de  här  fniina  ccltcrna  lialVa  pä  Ii  vardera  hredsidan  flere 
med  eggen  parallela,  nägot  litet  uppliiijda  riinder,  nngelar  som  pä  fig.  !3 
bland  »Pälslavew  i  Madsens  »Al'l)ildiiinger  af  Danske  Oldsager  oili  .Min- 
desm.irrken'. 


7  MEDELPAD.       KYXnKI'    VJD    Lr.VDK.  17^^ 

Fyndet  tillhör  utan  tvifvel  senare  liäUten  ai'  vni  brons- 
ålder. 

Från  Norge,  som  i  allmänhet  icke  är  rikt  [»a  h]-ons- 
saker  från  denna  tid,  känner  man  endast  tre  skaftcelter 
af  ifrågavarande  form.  De  äro  funna  i  Stavangers,  Chri- 
stians och  Hedemarkens  amter  ^). 

I  Danmark  äro  deremot  d3'lika  skaftteltei"  ganska 
allmänna. 

Utom  Norden    anträffas   de  i  Meklenbur*»:,    nudlersta 

O'  " 

Tyskland,  Irland,  England,  Frankrike,  Schweiz,  Italien, 
Mähren  och  Ungern  "').  Uti  Museet  i  Clermont-Ferrand, 
Auvergne,  förvaras  jemte  några  dylika  bronscelter  ett  par 
gjutformar  af  sten  för  deras  förfärdigande.  (Kemble 
»Horie  Ferales»  sid.   144). 

De  irländska  celterna  af  denna  form  äro  ofta  prydda 
med    inristade    eller   inslaona  sirater    af  trianglar   fvlda 


')  Christiania  Museum  N:ris  1645,  2057  och  4386,  enligt  Nieolay- 
sen  »Norske  Fornlevninger»  (sid.  296  och  126),  »Arsberetuing  af  För- 
eningen till  Norske  Fortidsniindesmerkcrs  Beväring»  1868  sid.  104  och 
ett  enskildt  meddelande  af  Herr  Professor  Rvgh. 

t.    O 

-)  Mehlenburg :  »Friderico-Francisceum»  pl.  XIII.  —  Mdleri^ta  Tysk- 
land (nära  Göttingen  och  i  trakten  af  Mainz):  Lindenschrait  »Die  Alter- 
thilraer  unserer  heidnischen  Vorzeit»  I:  1,  pl.  3  hg.  9 — 11,  13.  —  Ii- 
land:  Wylde  »Catalogue  of  the  antiquitics  in  the  Museum  of  the  Irish 
Academy»  sid.  365.  —  Enjland:  Åkerman  »Arcliitological  Index»  pl. 
IV.  —  Frankrike  (Auvergne  och  Dauphiné):  Kemble  »Horic  Ferales»  pl. 
IV  f.  8.  —  Schweiz:  »Mittheilungen  der  antiqvarischen  (iesellsehaft  in 
Ziirich»  2:dra  bandet  2:dra  afd.,  haft.  2  pl.  2,  oeh  15:de  bandet,  liäft.  7 
pl.  9;  Troyon  »Habitations  lacustres»  pl.  8  f.  30  (öfre  delen  mycket 
smal),  pl.  10  f.  17;  Lidenschmit  »Alterthiimer  der  Hohenzoller'schen 
Sammlungen»  pl.  XLIl  f.  4.  —  Norra  Italien  (i  terramara-lagren  uti 
Po-dalen  och  bland  leniningarne  efter  pålbyggnader  vid  Peschiera):  Zii- 
richer-Mittheilungcn  14:de  bandet,  haft.  1  pl.  2  oeh  haft.  6  pl.  3-  — 
Etruricn:  bland  iitskilliga  italienska  fornsaker,  som  genom  testamente  af 
Friherre  B.  von  Beskow  tillfallit  St.  M.,  finnes  äfven  en  vacker  bronscelt 
af  nu  ifrågavarande  slag  (med  inskärning  i  öfverkanten):  enligt  påskrift 
är  den  funnen  i  Etruricn.  Jfr  Liudenschmit  »llolienz.  Alterth.»  pl.  XLII 
f.  3.  —  Södra  Italien  (Piustum),  3fäliren  och  Ungern:  v.  Säcken  i  »Sit- 
zungsberichte  der  k.  .\kademie  der  Wisscnschaften»  (Wien)  XLVIII 
sid.    313. 


180  BRONSÅLDERN    I    NORRA    SVERIGE.  8 

Hied  parallela  streck  ra.  m.  Så  vidt  vi  veta,  förekom- 
iner något  dylikt  endast  på  två  af  de  i  Norden  funna. 
Den  ena  (originalet  till  W.  179)  är  hittad,  jerate  tre 
mindre  skaftcelter,  under  en  stor  sten  nära  Storehed- 
dinge  på  Sjadland  (Kjöbenh.  M.  N:o  MLXIX).  Den  an- 
dra, afhildad  i  »Anticjvarisk  Tidskrift»  1861 — G3  s.  24, 
;ir  funnen  i   en  torfmosse  vid  Flenstofte  på  Fyen. 

Skaftcelterna  af  detta  slag  från  södra  Europa  hafva 
ofta  i  öfre  kanten  en  djup  inskärning  (se  t.  ex.  Troyon 
anf.  st.  pl.  10  f.  17),  hvilket  mycket  sällan  förekommer 
på  de  hos  oss  funna  (se  dock  St.  M.  2110  och  2549,  båda 
från  Skåne.  Den  förstnämnde  liknar  nästan  fullkomliort 
en  vid  Thun  i  Schweiz  funnen  celt,  som  är  afbildad  i 
»Ziiricher-Mittheilungen»  2:  2,  haft.  2  pl.  2  f.  2.  Är  han 
införd  till  Sverige  från  södra  Europa?). 

Sådana  bronscelter,  som  den  här  afbildade,  närma 
sig  i  afseende  på  formen  särdeles  mycket  de  under  slu- 
tet af  stenåldern  begagnade  yxor  af  flinta.  De  skilja 
sig  från  dem  endast  genom  de  uppstående  kanterna,  och 
derigenom  att  den  öfre  delen  småningom  gjordes  allt 
mer  och  mer  smal  i  förhållande  till  eggen,  emedan  man 
på  detta  sätt  kunde  spara  mycket  af  den  dyrbara  me- 
tallen, utan  att  försvaga  verktygets  styrka  ^). 

Ehuru  dessa  bronscelter  således  i  anseende  till  ti/pen 
torde  böra  hänföras  till  bronsålderns  äldsta  tider,  visa 
dock  åtskilliga  förhållanden,  —  t.  ex.  det  ofvan  om- 
nämnda fyndet  vid  Tygelsjö.  —  att  de  i  Norden  funna 
celter  af  denna  form  tillhöra  senare  delen  af  vår  brons- 
ålder. Man  får  således  betrakta  dem  såsom  ett  af  de 
många  bevisen  för,  huru  äldre  typer  bibehålla  sig  länge, 
äfven  vid  sidan  af  yngre,  mera  utvecklade  former. 


')  I  Statens  Historiska  Museum  förvaras  3  väl  slipade  flintvxor, 
som  till  formen  mycket  likna  de  här  ifrågavarande  bronscelterna,  emedan 
de  pil  bilda  l)r(Ml8idorna  hafva  nilgot  uppstående  kanter.  De  iiro  alla 
funna   i   ykiitic   och    hafva   i   inventariet  N:ris   2109:124.5,   2548  och  2549. 


MPZDELPAD.      FYNDET    VID    L['NDE. 


181 


Det  är  högst  sannolikt,  att  åtminstone 
flertalet  af  de  i  Sverige  funna  bronscelter 
af  det  slag,  h varmed  vi  nu  sysselsatt  oss, 
äro  förfärdigade  inom  landet,  då  de  många 
här  funna  exemplaren  i  allmänhet  öfverens- 
stämma  med  hvarandra,  men  i  flera  afseen- 
den  afvika  från  de  utom  Skandinavien  an- 
träffade. Bland  de  få  gjutformar  från  brons- 
åldern, som  vi  för  ögonblicket  veta  vara 
funna  i  Sverige,  är  dock  ingen  afsedd  för 
gjutning  af  sådana  celter  som  fig.   1. 


2.    Njurunda  socken,  A  by. 

Vid  stensprängniiio-  i  ett  bertr,  beläget 
vid  A  by  i  närheten  af  Xjurunda  kyi-ka, 
fann  Hemmansegaren  Olof  Sjölund  i  Vestbo, 
vid   nvårstiden    1859,    under    en  större  sten: 

Ett  ovanligt  väl  bibehållet  hronss^mrd, 
med  helt  fäste  af  brons;  afbildadt  här 
bredvid  flor.  2  i  V/-  af  verklio;a  storleken. 
Hela  svärdets  längd  65.5  ctm;  klingans  längd 
c:a  53.5  och  bredd  vid  fästet  5.6;  kaflens 
längd  nära  9   ctm. 

Det  förvaras  i  Statens  Historiska  Muse- 
um (N:o  2559). 

Detta  svärd,  som  äfven  är  afl)ildadt  i 
Prof.  Nilssons  >>Bronsåldern))  pl.  1  f.  5,  är, 
så  vidt  vi  veta,  det  enda  i  sitt  slag.  Hvar- 
ken  inom  eller  utom  Skandinavien  torde  man 
känna  något  alldeles  dylikt. 

Det    hör    till    bronsålderns    aldra    sista   J.^fufA^I^Crun.u' 

X '  1  1  II  .j.      •  /".,  8:n.  Medelpad.  '  j, 

tider,  såsom  man  /  rinner  genom    att  jemiOra 
nedre    delen    af    fästet    med    de   till   den   äl- 


\ 


182  BRONSÅLDERN    J    NORRA    SVERIGE.  10 

dre  broiisålderii  hörande  svärden  (W.  121 — 128)  å  ena 
sidan,  och  med  de  till  periodens  slut  hörande  (W.  133, 
135)  ä  den  andra  ^). 


Näo-ra  andra  tVnd  af"  bronssaker  från  bronsåldern 
äro  icke,  såvidt  vi  för  närvarande  veta,  gjorda  i  Norr- 
land. Alla  de  fornsaker  af  brons,  soin  äro  kända  från 
Helsingland,  Gestrikland  och  andra  landskap  i  Norrland, 
tillhöra   nämligen  jernåldern  eller  en  senare  tid. 

Det  var  imellertid  oväntadt  nog  att  finna  fornsakei" 
frän  bronsåldern  så  nordligt  som  i  Medelpad,  och  man 
kunde  fråga  sig,  om  de  två  här  beskrifna  fynden  verk- 
ligen tillhöra  nämnda  period.  Utan  att  våga  påstå  nå- 
got bestämdt,  då  vi  från  dessa  trakter  ännu  känna  så  få 
fynd  af  detta  slag,  tro  vi  dock,  att  man  kan  besvara 
frågan  med  ja  och  i  dessa  omständigheter  se  en  anty- 
dan om,  att  Medel})ad  hade  någon  befolkning  redan  om- 
krino;  Kristi  födelses  tid.  ^  i  måste  nämlio;en  härvid 
taga  i  betraktande,  att  om  man  också  icke  känner  flere 
till  denna  tid  hörande  />?v>v76saker  från  Norrland,  har  man 
dock  dei'  vid  flere  tillfällen  funnit  fornsaker  af  sten, 
bland  hvilkn  de  flesta  trolio-en  äro  äldre  än  bronsål- 
derns  slut. 

Det  märkligaste  af  dessa  fynd  är  det  som  ond^ring 
år  1830  gjordes  i  Vesterhotten,  vid  l^yske  elf  å  Bjurse- 
lets  bys  egor  i  Skeleftc  socken,  då  man  vid  gräfning  af 
en  brunn  ungc^fär  500  alnar  från  elfven  påträffade,  en 
aln  djupt  i  jorden,  icke  mindre  än  70  mejslar  af  flinta, 
hvilka  stodo,  med  eggarne  vända  nedåt,  i  en  krets  af 
omki'injT  3  fots  diameter.  Nå«i:ra  ben  af  meiniiskor  eller 
djur  syntes   icke  till;  dci-emot  hittade  man,  vid   och   om- 


')  .Tcinför  Förf:s   »Från    jcninidcni')   toxtcii   sid.   24. 


11  FVM)    AF    STKNSAKER    I    NORRLAND.  18o 

kriijg  det  ställe  dei-  nicjslarne  lägo,  några  flinttiisor, 
»men  ej  i  den  mängd  som  bort  finnas,  i  händelse  mejs- 
larne  blitVit  pa  stället  huggna».  Nativ  flinta  lär  icke 
finnas  i  dessa  trakter.  Af  de  här  funna  flintmejslarne 
kommo  23  till  Statens  Historiska  Museum  (X:is  1308 
och  1392);  alla  dessa  äro  oslipade,  breda  hålmejslar,  och 
hafva  nu-  filla  samniii   lius<>r;i   färo-^). 

Herr  Prosten  N.  Nordlander,  som  insände  de  23 
nu  omtalade  flintmejslarne,  tillägger  i  sin  år  1847  om 
detta  märkliga  fynd  meddelade  beskrifning,  att  »under 
fortsatt  odling  af  jorden  kring  Bjurselets  by  har  man 
här  och  der  i  jorden,  till  och  med  på  elfsbottnen,  på- 
träffat dylika  flintviggar».  De  flesta  af  dessa  fynd  synas 
dock  icke  hafva  blifvit  tillvaratagna.  I  Statens  Histo- 
riska Museum  förvaras  imellertid  följande,  å  Bjurselets 
egor  funna  stensaker,  som  icke  höra  till  det  stora  nyss 
beskrifna  fyndet:  en  bred  rätmejsel  af  flinta,  5.4  tum 
lång,  samt  2  yxoi-  af  annat  stenslag,  utan  skafthål. 
Vid  Finnträsk  i  Skelefte  socken  har  män  funnit  en 
båtformig  stenhammare,  och  vid  Burträsk  i  samma  soc- 
ken en  lansspets  af  skiffer  (alla  dessa  fem  i  St.  M.,  N:o 
483).  I  Skelefte  socken  har  man  slutligen  äfven  funnit 
liälften  af  en  vacker  båtformig  stenhammai"e  (i  Ume 
läroverks  sanding). 

Den  enda  fornsak  af  sten  som  vi  veta  vara  funnen 
i  Lapplaml  Hr  en  halmejsel  af  skiffer,  \)  tum  lång,  hvil- 
ken  tillhör  Herr  Hofstallmästaren  J.  W.  Beijer  på  Kol- 
linjj-e   i   Kalmar  län, 

1   Herr  (ir('f\c   (!.   M.    ll;iniiltons  samling  j)a  Hedens- 


')  Hl'  .1.  A.  /i_ttfrl)i'i^'  pa  Htrjljv  a  JJdiugihi  cgcr  tva,  troliyni 
till  detta  In  11(1  höraiuic  flintsaker.  Den  ena  är  en  sirialniejsel,  nägot  liiil- 
eggad,  oslipad:  ddi  andra  en  l)red  räimejsel,  slipad.  Bada  skola  vara 
funna  vid  Aln  iH'  i  Norrland,  jeiiile  en  iniiniid  andra  mejslar  stående  i 
en  krets.  »Det  enda  Ivnd  af  *ten  Iran  Norrland».  Herr  Zetterberg-  har 
tov  Here  ar  sedan  erhållit    dem   af  Kapten  J.    V.   Pettersson   i   Stoekhohn. 


184  15R0NSALDEHN    I    NORRA    SVERIGE.  12 

berg    i    Vestiiiaiiland   förvaras  en  stenyxa  med  skatthål, 
funnen  vid  Östersund  i  Järnthind. 

Från  Ångermanland  känner  nian:  en  )'xa  eller  bred 
rätmejsel  af  fiinta,  nu  3'/o  tum  lång,  funnen  i  Viksjö 
socken  (St.  M.  o788);  2  lansspetsar  af  skiffer,  funna  i 
Grundsunda  socken  (St.  M.  1736);  en  stenhammare  med 
skafthål,  från  Stigsjö  socken  (St.  M.  3788).  Derjemte 
omtalar  Lidfors  i  »Iduna»  (8:de  delen,  sid.  158),  att  han 
erhållit  dels  en  »thorvigge»  af  flinta  och  en  vacker  ham- 
mare af  sandsten,  båda  funna  år  1814  vid  Edens  by  i 
Jungsele  socken,  södra  Ångermanland,  "»vid  hackning  på 
en  svedja,  djupt  in  i  skogen  och  en  mil  från  Anger- 
mannaelfven»;  dels  en  »ofterknif»  af  flinta,  funnen  »i  en 
liög»   pä   en    till  Mo  by  i  Resele  pastorat  hörande  åker. 

I  Medelpad  äro  funna:  en  stor,  väl  slipad  yxa  af 
flinta  (St.  M.,  ännu  icke  upptagen  i  inventariet);  en  hål- 
mejsel af  svart  skiffer,  3.3  tum  hing,  hittad  i  en  myr  i 
Sättna  socken  (St.  M,  3211);  samt  en  tunn  yxa  af  svart 
skiffer,  3. G  tum  h-ing,  och  en  Umsspets  af  samma  sten- 
slao-,  afbi'uten,  nu  2.9  tum  htno-,  ]»åda  likaledes  från 
Sättna  socken  TSt.  AF.  4112). 

I  Hehingland  har  man  funnit:  en  mejsel  af  svart 
skiffer,  håh^o-aad  i  bada  ändar,  4  tum  lano-,  från  De]sl)o 
socken  (St.-  M.  1208);  3  flintyxoi',  funna  i  jorden  non* 
om  Gnarps  k^rkomur;  en  afbruten  »pilspets»  af  flinta 
(»liknande  nästan  W.  oG»),  fuiuKMi  mellan  Kärböle  och 
Loos;  8  stenyxoi-  med  skafthål,  1  mejsel  af  grönaktig 
lerskiffer  (»liknai-  till  foi-men  en  flintyxa»)  och  3  lans- 
spetsar af  skiff'ei',  funna,  i  olika  delar  af  p]'ovinsen.  De 
sexton  sistnämnda  förvaras  i  ITcdsino-lands  Fornminnes 
Sällskaps  samling  i  Hudiksvall. 

i^^rån  (retytriklavd  kiinna  vi:  en  stor  flintyxa  (--  W. 
12),  väl  slipad,  \\\\\-,\  11  tum  lång,  funnen  »vid  Gefle»; 
<'n  sti.Miyxa  med.  skaftlial  och  en  afbruten  lansspets  af 
skiffei-,     MH     3.(1    tum    lång,    l)ada    funna    »i    en    hög»   vid 


13  b^YND    AF    STEN.SAKEK    I    NORRLAND.  18Ö 

Häkliuge,  \  ulbo  socken  (dessa  tre  förvarus  i  Upsala 
Museum).  1  Hudiksvalls  Museum  förvaras  »en  väl  ar- 
betad pilspets»  (o:  lansspets)  af  mörkröd  lerskifter,  fun- 
nen vid  Vahlbo  bodarna.  Dessutom  hur  man  i'Fer- 
nebo  socken  funnit  en  »stenknif»,  och  i  Arsunda  socken 
en  stenyxa  (enligt  lien-  Lektor  Wibergs  reseberättelse 
för  åren  1864  och  1865  i  K.  \'itterhets  H.  och  A. -Aka- 
demiens arkiv).  Af  ett  icke  obetydligt  antal  stenyxor 
som  funnos  i  GeHe  Museum,  och  bland  hvilka  de  ilesta 
voro  funna  i  Gestrikland,  gingo  alla  utom  två  förlorade 
vid  den  stora  branden  år  1869  (enliot  benäo-et  medde- 
lande  af  Herr  Lektor  Wiberg). 

Det  är  härvid  anmärkningsvärdt,  att  fiere  af  de  i 
Norrland  funna  stensakerna  äro  gjorda  af  skifter,  och 
att  man  der  funnit  ganska  många  skifter-lansspetsar  af 
en  egendomlig  form  (==  tig.  61  i  Prof.  Nilssons  »St. A.»), 
som  äro  relativt  ^^ällsynta  i   andra  delar  af  landet  ^j. 

Hela  antalet  i  Norrland  funna  fornsaker  af  sten,  är 
således,  så  vidt  man  nu  känner:  i  Lappland  1,  i  Jämt- 
land 1,  i  Vesterbotten  nära  80  (alla  i  Skellefte  s:n),  i 
Ångermanland  7,  i  Medelpad  4,  i  Helsingland  17  och  i 
Gestrikland  åtminstone  omkring  10,  —  således  tillsam- 
mans knapt  120  stensaker  från  en  yta  af  mer  än  2000 
svenska  qvadratmil,  eller,  om  vi  utesluta  Lappland,  öf- 
ver  1200  qvadratmil,  d.  v.  s.  en  yta  ungefär  lika  stor 
som  hela  det  söder  om  Dalelfven  beläj^na  Sverioe,  der 
man   funnit   öfver  30,000  fornsaker  af  sten. 

Dessa  fynd  af  brons-  och  stensaker  i  Medelpad  och 
angränsande  provinser  blifva  af  så  mycket  större  in- 
tresse, om  vi   ])åminna    oss  do   bevis  för,  att  dessa  trakter 


')  De  förekomma  dot-k  någon  gänj?  ätVcn  i  s.vdli^are  landskap,  såsom 
t.  ex.  en  vacker  lansspets  af  brun  skiffer,  funnen  i  Tliortnua  socken,  Vest- 
manland  (i  Grefve  Haniiltons  samling  pä  lledensbeig)  och  2  skifferlau- 
sar,  af  samma  form  som  de  norrländska,  funna  i  Nerike  (Hofberg  «Ne- 
rikes  gamla  minnen»  sid.   <)7,  71). 


18(>  KRUNSALDEKX    1    NORRA    SVERIGE.  14 

varit  lH'folkacle  under  den  äldre  delen  af  jernåldern, 
som  D:r  Hildebrand  meddelat  i  andra  delen  af  denna 
tidskrift  (s.  222  följ.).  Hvarvid  det  särskildt  förtjenar 
anmiirkas,  —  ehuru  det  naturligtvis  kan  bero  på  en 
tillfällighet,  —  att  de  tvä  här  beskrifna  bronssakerna 
äro  funna  just  i  Medelpad  och  icke  i  södra  Helsing- 
land  eller  Mestrikland,  hvilka  trakter  erbjudit  vida  min- 
dre fjnd  frän  den  äldre  jernåldern  än  Medelpad  och 
norra  Helsingland. 

/  Sonjc  äro  några  fa  bronsvapen  funna  ännu  högre 
upp  mot  norden  än  i  Sverige.  Det  nordligaste  fynd 
som  man  hittills  känner  är  ett  stort,  vackert  bronssvärd 
från  bronsålderns  sista  del,  med  bred,  flat  tånge,  hvilken 
har  '.)  nithål,  men  inga  uppstående  kanter;  klingan  lik- 
nar mycket  tig.  10  i  Professor  Nilssons  »Bronsåldern». 
Det  är  funnet  i  en  myr  på  gården  Vaag  i  Helgeland, 
Nordlands  amt,  öfver  QQ  "  nordlig  bredd.  (»Arsberet- 
ninjj  af  Forenino:en  til  Norske  Fortidsmindesmerkers 
Beväring  for  1866»  sid.  98,  der  det  äfven  är  afljildadt). 
Svärdet  har  vid  analys  visat  sig  innehålla  88.92  %  kop- 
par, 9.17  tenn  och  1.50  bly  (»Arsberetning  for  1867» 
sid.   115). 

Närmast  —  men  2  "  sydligare  —  komma  två  fynd 
från  Nordrc  Throndhjems  anit:  en  s})jutspets  af  brons, 
från  Prestgarden  i  Snaasen  prestegjeld  (Nicolaysen 
»Norske  Fornlevninger»  s.  658),  och  en  annan  spjutspets 
;if  l)rons,  från  Stiklestad  s:n  (Nicolaysen  anf.  st.  sid. 
888  och   »Arsberetning  for   1866"  sid.   78). 

Afven  |)å  finskii  kusten  g;i  bi-onsvapnen  lika  långt 
mot  jKjrr  som  |);i  den  s\cn>kii.  I  Storkyro  socken,  ej 
långt  från  Vasa,  och  sah'(h's  vid  (^'i^  "  n.  br.,  Inn-  man 
fuiniit  ett  bronssvärd  (- -  W.  115).  ('tom  (h^tta  kände 
man  ar  1863  endast  tvA  andra  fynd  af  bronssaker  frän 
Finlands    bronsaldo)-,    —    badii   frän    Finska    N^ikens  kust. 


15  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  187 

—  nämligen  ett  svärd  från  ett  stenrös  i  Kyrkslätt  soc- 
ken, och  2  vackra  skaftceltcr  {=  W.  181),  funna  i  en 
grusbacke  i  Helsinge  socken.  (H.  J.  Holmberg,  »Finska 
Fornlemningar»  i  »Bidrag  till  Finlands  Naturkäiinedom» 
9:de  häftet  sid.  29,  30  och   \A.  XX). 


D  a  I  a  r  n  e. 

3.    Mora  socken,  Vattnas. 

Vid  uppodling  af  en  skogsmark  har  man  funnit  (år 
1851   eller  derförut): 

a)  En  liten  hålcelt  af  brons,  med  ögla  uppe  vid 
kanten,  =  W.  195,  men  utan  prydnader.  Ett  oregel- 
bundet, ganska  stort  hål  genom  ena  bredsidan,  tätt  vid 
öfra  kanten.  Längd   58  m.m. ;  bredd  vid  eggen   41   m.m. 

b)  En  alldeles  dylik  bronscelt,  men  utan  något  hål 
genom  sidan.  Längd  63  ui.ul;  bredd  vid  eggen  42 
m.m. 

c)  En  öppen  halsrlihj  af  en  trind,  4.5  ului.  tjock, 
spiralretflad  brons-tQW.  Andarne  äro  böjda  till  hakar  att 
häkta  om  hvarandra.  Den  är  nu  lao;d  i  en  ores^elbini- 
den  spiral,  omkring  2  hvarf,  hvarigenom  den  passar 
kring  armen.     Bruten  i  två  delar. 

Alla  tre  sakerna  förvaras  nu  i  Statens  Historiska 
Museum  (N:o  1662). 

Det  är  a  ena  si(hin  anmärkningsvärdt,  att  (U'ssa 
fornsaker  —  de  enda  dylika  som  vi  hittills  käinia  från 
Dalarne  —  äro  funna  sA  högt  upj)  i  provinsen  (om- 
kring 7  mil  nordvest  om  Falun),  och  så  långt  från  när- 
maste kända  fynd  af  samma  slag.  Man  har  nämligen 
icke   uppgift  om   något  fynd  al"  bronssaker  frän  bronsål- 


188  BRON.SÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  16 

dern  pa   närmare  häll  än  i  Siratuna  socken,  nordost  om 
Vesterås,   det  vill   säga  25  mil  fogelvägen  från  Vattnas.  ' 

A  andra  sidan  är  det  märkligt,  att  detta  kan- 
ske om  nära  tvåtusenårig  odling  vitnande,  fynd  gjor- 
des just  i  Mora  socken,  nära  Dalelfvens  utlopp  i  Siljan, 
i  en  trakt  som  ända  in  i  senare  tider  varit  en  af  Da- 
larnes mest  betydande  b3^gder. 

Enligt  Herr  Adjunkten  O.  W.  Walilins  till  Dalarnes 
Fornminnes-Förening  afgifna  berättelse  om  en  antiqva- 
risk  resa  inom  länet,  lärer  man  dock  icke  hafva  funnit 
några  fornsaker  af  sten  i  trakterna  kring  Siljan,  under 
det  att  sådana  ej  sällan  träffas  uti  provinsens  södra 
socknar.  Stenyxor  äro  ej  sällsynta  i  Folkerna  socken, 
som  ligger  omkring  Dalelfven,  i  sydöstra  hörnet  af  land- 
skapet, utmed  gränsen  till  ^'^estmanland.  Adjunkten 
Wahlin  erhöll  i  Viddarsboda  inom  denna  socken  »tre 
stenyxor,  af  livilka  en  med  hål  och  en  af  flinta».  I  den 
angränsande  By  socken,  hyilken  äfven  ligger  omkring 
Dalelfven,  »förekomma  stenyxor  allmänt».  Adjunkten 
Wahlin  erhöll  häi'ifrån  fem  stenyxor  utan  skafthål;  hvar- 
jemte  han  omtalar,  att  man  funnit,  men  förstört  en 
stenyxa  med  hål.  Dessutom  förvaras  i  Dalarnes  Forn- 
minnes-Förenings  samling  en  stenyxa  utan  skafthål,  fun- 
nen vid  Källviken  i  Kopparbergs  socken. 

Utom  dessa  f)  nd  af  stensaker  känna  vi  från  Dalarne 
endast  följande:  en  stenhammare  med  skafthål,  funnen 
vid  kanten  af  en  myr  å  Björnås  bys  egor  i  Svärdsjö 
socken  (St.  M.  1243);  en  stenyxa  utan  hål,  funnen 
vid  Smedjebacken  i  Xorrberke  socken  (St.  M.  457:  14); 
en  vacker  stenhammare  med  skafthål,  funnen  för  länge 
sedan  »på  en  åker  i  Dalarne»  och  förvarad  i  Upsala  Mu- 
seum; samt  »en  vacker,  tveeggad  lansspets  med  hullingar 
och     tånge>>  ^),    funnen     i    Husl)y  socken,  enligt  D)  becks 

')  TroIif,Mii  (Ml   skiflcrlaiia  uf  den   vanliga  Ibiraen,  st'   Prof.   Nilssons 
»Steiiäklein')  fig.   61. 


17  FYND    I    DALARNE    OCH    UPPLAND.  189 

»Runa»  1844  sid.  58,   der  det  äfven  uppgifves,  att  sten- 
saker  tcniligen  ofta  anträffas  i  nämnda  socken. 

Det  förtjenar  i  sammanhang  härmed  anmärkas,  att 
vi  för  närvarande  känna  mycket  få  fynd  från  jernåldern 
i  Dalarne  och  endast  ett  par  som  kunde  hänföras  till  den 
äldre  delen  af  nännida  period  ^). 


Uppland. 

4.    Lena  socken,  Vattholma. 

(Norunda    härad). 

Vid  Vattholma  bruk  gjordes  år  1833  ett  intressant 
fynd,  hvars  närmare  omständigheter  ses  af  följande  be- 
rättelse. »Ar  1833  den  2  Maj  å  Lena  ås  i  Lena  socken, 
omkring  500  famnar  norr  om  Lena  kyrka  —  och  vid  pass 
2  famnar  till  hög-er  ifrån  den  förbi  Lenabergs  hemmans 
åbyggnader  löpande  allmänna  vägen,  vid  dennes  be- 
stämda krökning  öfver  åsen  åt  det  nedom  dess  högra 
eller  östra  sida  belägna  Vattholma  bruk,  —  påträffades 
några  bronsvapen  tillfälligtvis,  utan  gräfning,  i  en  vid 
dervarande  sandtägtsgropar  blifven  rubbning  i  ytan  af 
sjelfva  åsen  och,  såsom  det  skulle  kunna  antagas,  icke 
djupare  än  högst  V-,  aln  under  ås-ytan,  om  den  varit 
orörd.  Fyndstället  röjer  ej  tecken  till  forntida  grafplats; 
ej  heller  hade  något  annat  funnits  jemte  dessa  brons- 
saker». 


')  Om  fonilcmningar  i  Dalarue,  se  l)ybecks  »Runa»  1844  sid. 
56 — 58  och  »Dalanies  Foinininnes-Föicuiiigs  Årsskrift  1867»,  der  upp- 
gifter meddelas  om  fornminnen  i  Sundborns,  Svärdsjö,  Rättviks,  Mora, 
Sofia  Magdalena,  Ore,  FJfdalens,  Yenjans,  Tyngsjö,  Malingsbo,  Säter, 
Folkerna  och  Hedemora  socknar.  Frän  ingen  af  dessa  socknar  kände 
Föreningen  då  något  fynd  af  stcnsaker. 

Antiqv.  Tkhkrift.    3.  2 


190 


BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE. 


18 


Fig.  4.    Fästet  till  ett  bronssvarJ,  f. 
Tid  Vattholmii  i  Uppland.    '  2. 


Fig.  5  a.    l.aiisspets  af 
brons,  t',  vid  Vattholma 
Uppland.    '  2. 


Fig.  5  b. 


Fyndet  består  af: 

a)  Ett  vackert  bronssvänJ,  som, 
med  undantag  af  fästets  öfversta  del, 
jir  alldeles  helt  och  fullständiiit.  Det 
är  afhildadt  hiiihredvid  lig.  3.  i  '  .-,  af 
verklifja  storleken.  J[andtai»-et  har 
haft  en    beläiiiriiinir  af  trä.  horn  (dier 

Hg.  3.     Bronssvärd,  f.  vid  Vattliol-  _  .       '    "^  .  . 

ma  1  K.na  !,:ii,  Uppland,  i',.,.  djHkt,  livllkcn  varlt  fästad  med  Åt- 
minstone 8  naglar;  dessa  iiro  nu  hoi-tfallna,  nu'n  hålen 
äro  qvar.    Kanten  af  fästet  är  nc^dtill   [)r_)(ld   med  streck, 


19  UPPLAND.      FYNDET    VID    VATTHOLMA.  191 

såsoin  teckningen  visar.  A  klingans  båda  sidor  löpa 
■fina  dul)l)la  linier  utmed  niidtryggen.  Svärdet  är  nu 
betäckt  ined  en  ovanlig^t  vacker,  niörko-rön  erg.  Hela 
längen  nu  74.8  ctm.;  bredden  vid  öfvergången  mellan 
klingan   och  fästet  6   et  ni. 

b)  Ett  dylikt  svärd,  soui  blifvit  itubrutet  nära  mid- 
ten,  sedan  det  hittades.  Det  är  icke  så  väl  gjordt  som 
a),  men  af  alldeles  samma  form.  Beläg^^ningen  på  hand- 
tacket  har  varit  fästadt  med  7  nac;hir.  Ränderna  utmed 
klingans  midt  äro  ej  så  lina  som  på  föreg.,  och  kanten 
af  fästet  är  slät.  Svärdet,  hvaraf  intet  mer  än  fästets 
öfversta  del  saknas,  är  nu  G7.8  ctm.  långt;  bredden  vid 
fästets  bas  är  6.5  ctm. 

C')  Hamhaytt  till  ett  tredje  scärd,  afbildadt  på  fö- 
regående sid.  fig.  4,  i  hälften  af  verkliga  storleken. 
Mellersta  delen  felas. 

d — g)  Fyra  lannftpetmr,  af  samma  form.  En  af  dem  är 
afbildad  iig.  5  d  i  hälften  af  verkliga  storleken.  Fig. 
5  b  visar  genomskärningen  af  samma  lansspets.  Tre  äro 
hela;  af  den  fjerde  tinnes  endast  nedre  delen,  d)  har 
ett  helt  och  ett  upprifvet,  ganska  litet  nagelhål  vid 
basen;  längd  191  m.m.;  bredd  40.  r)  utan  nagelhäl; 
längd  189  m.m.;  bredd  39.  f)  utan  nagelhål;  längd 
180  m.m.;  bredd  37.  (/)  Ofre  delen  med  spetsen  är 
borta;  brottet  synes  vara  nytt.  Inga  nagelhäl.  Längd  nu 
130  m.m. 

Alla  dessa  saker  äro  af  brons  och  förvaras  i  Statens 
Historiska  Museum  (N:o   612). 

Bronssvärd  och  bronsdolkar  af  samma  form  som 
fig.  3  —  bred  tånge  med  uppstående  kanter,  samt 
med  eller  utan  nithäl;  inga  inskärnintjar  i  ecjgen  såsom 
på  fig.  8;  vanligen  ett  par  fina  linier  utmed  klingans 
midt  —  äro  icke  sällsynta  i  jSverige.  Man  känner  för 
närvarande,  utom  de    två    här    beskrifna,   åtminstone  27 


192  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  20 

stycken,  af  hvilka  1  dolk  är  funnen  i  Uppland  (se  här 
nedan  fynd  N:o  10),  1  svärd  är  funnet  i  Vermland  (St. 
M.  3823),  1  svärd  i  ^'estergötland  (Helsingfors'  Muse- 
um) ^),  1  svärd  på  Oroust  i  Bohuslän  (St.  M.  2531),  1 
svärd  i  Halland  (St.  M.  2115)'),  14  svärd  och  5  dolkar 
i  Skåne  ^),  1  svärd  i  Blekinge  (St.  M.  1452:122),  1  svärd 
i  Vexiö  län  (St.  M.  år  1695;  se  här  nedan)  samt  1  svärd 
på  Gotland  (St.  M.   1401). 

I  Storkyro  socken,  Finland,  är  ett  svärd  af  detta 
slag  funnet  *). 

Från  Norge  känner  man  icke  något  dylikt  brons- 
svärd. 

I  Danmark  äro  deremot  sådana  svärd  och  dolkar 
af  brons  ganska  allmänna.  Enligt  ett  benäget  medde- 
lande af  Herr  Justitsråd  Strunk  förvaras  på  Museet  i 
Kjöbenhavn  76  svärd  och  11  dolkar  af  ifrågavarande 
form.  Af  dessa  lära  alla  dolkarne  och  64  svärd  närmast 
likna  tig.  1  å  planch  B.  H  i  »Atlas  for  Nordisk  Old- 
kyndighed»,  under  det  tolf  svärd  äro  mest  lika  fig.  2, 
3  och  4  å  samma  planch. 

Utom  norden  förekomma  liknande  bronssvärd  i 
England  (i  Themsens  flodbädd;  klingorna  afvikande),  i 
Meklenburg,  i  sydvestra  Tyskland  (i  Oberhessen,  vid 
Mainz  och  nära  Stuttgart;  fästena  äro  ganska  lika  fig. 
3  här  ofvan,  men  klingorna  äro  mycket  olika),  och  i 
Schweiz ").    I   Irland  —  der    Ijronssvärd    med    en  inskär- 


')  H.  J.  Holmberg:  "Finska  Fornlemniiigai"  (i  »l^idnig  till  Finlands 
Naturkäniiedom»   ctf.)  sid.   30  och   pl.  XX  t".   68. 

")   »Hallands   Fornniinnesiöiunings  Årsskrift»  sid.   62. 

3)  I  St.  M.  7  svärd  (N:ris  459,  2109,  2548,  2549,  3765  (2 
st.),  4450)  och  2  dolkar  (N:ris  3176,  3765);  6  svärd  och  2  dolkar  i 
Lunds   Muscnni;   samt    1    svärd   och    1    dolk    i   Malmö   Museum. 

*)  II.   J.   Holmberg  »Finska  Fornlcmningar»  sid.  30  ocii  pl.  XX  f.  66. 

^)  A.kcrman  »ArcluBological  Index»  sid.  53;  »Friderico-Franciseeum» 
pl.  XV;  l.indensclimit  »Heidn.  AltcrthiinuM-»  I  l)andct,  1  häftet,  pl.  2  f. 
14,  15  och  3:dje  häftet,  pl.  3  f.  1,  6;  »Mitlheiliingen  der  Aiitiqv.  (ics(.'ll- 
schaft  in   Ziirich»   12:le   i)andet  3:dje   häftet,   pl.    1    f.   59    (funnet  i  IJieler- 


21  UPPLAND.      FYNDET   VID   VATTHOLMA.  193 

ning  i  hvardera  eggen  och  af  samma  typ  som  fig.  8  å 
sid.  204  härnedan  äro  mycket  allmänna  —  synas  några 
svärd  af  nn  ifrågavarande  form   icke  vara  funna. 

De  i  England  och  på  kontinenten  funna  svärd  som 
nu  omtalats  äro  visserliiren  ijanska  lika  de  skandinavi- 
ska,  men  det  tinnes  dock  en  så  stor  olikhet,  isynnerhet 
i  afseende  på  klingans  form  och  ornering  ^),  att  vi  med 
skäl  kunna  antaga,  att  de  båda  Vattholma-svärden,  och 
de  nordiska  bronssvärd  som  fullkomlijxt  likna  dem,  äro 
förfärdis^ade  inom  Skandinavien. 

Utan  att  ännu  våga  påstå  något  bestämdt,  tro  vi 
oss  dock  kunna  med  skäl  antaga,  att  svärd  af  denna 
typ  varit  i  bruk  både  under  förra  och  senare  delen  af 
bronsåldern.  Detta  kan  äfven  a  priori  synas  sannolikt, 
emedan  det  väl  hufvudsakligen  var  den  nu  förtärda  be- 
klädnaden på  handtaget  som  bestämde  dess  karakter. 
Nu  känner  man  verkligen  ett  par  bronssvärd  med  sådan 
tånge  som  på  fig.  3,  men  hvilkas  fästen  nedtill  varit  af 
brons  och  omslutit  klingan  på  det  för  vår  äldre  brons- 
ålders svärd  egendomliga  sätt  som  visas  af  W.  121, 
123 — 128.  Ett  sådant  svärd,  nu  förvaradt  i  St.  M.,  hit- 
tades i  slutet  af  1600-talet  i  Skatelöfs  socken,  Småland, 
och  är  afbildadt  i  Dahlbergs  »Suecia  antiqua  &  hodierna» 
t.  III  pl.  84  fig.  1.  Ett  dylikt  är  funnet  i  en  graf  i  Danmark, 
tillsammans  nied  ett  obrändt  skelett  (Kjöbenh.  Museum 
12151 — 2).  A  andra  sidan  visa  flera  fvnd,  att  svärd  af 
samma  form  som  tig.  3  begagnades  äfven  under  brons- 
ålderns sista  tid. 

Svärdsfästen  af  samma  form  som  fiir-  4  här  ofvan 
synas    vara    mycket    sällsynta.     Från    Sverige    känna   vi 


eller    Neufchatel-sjöii;    isyniicrliet  kliiiiraii  är  dock  mycket  afvikaiide  från 
Vattholma-svärckt). 

')    De    tina    linieriia    utmed    klingans    midt  tinnar  icke  på  något  af 
de  utanför  Skandinavien  funna  svärd  som  i  före<;ående  not  citeras. 


194  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE.  22 

intet  mer  än  det  vid  Vattholina  funna,  och  i  Noroe  är  icke 
något  sådant  svärd  funnet.  Men  i  Kjöbenhavns  Museum 
förvaras  ett  svärd  med  liknande  fäste  (N:o  8080);  det 
är  funnet  på  Sja^lland  och  afbildadt  i  »Atlas  for  Nor- 
disk Oldkyndighed»  fig.  38  (samt  W.  13 7).  Enligt  med- 
delande af  Herr  Justitsråd  Strunk  förvaras  dessutom  i 
samma  museum  »5  andra  bronssvärd  af  liknande  typ 
och  3  knappar  (Atlas  tig.  47  och  44)».  Jemför  Madsens 
»Afbildninger  af  Danske  Oldsager»  »Suite  af  Sva?rd»  fig. 
10,  11.  Det  förtjenar  anmäi'kas,  att  klingorna  på  dessa 
svärd  fullkomliot  likna  dem  i)a  det  under  fit{.  3  här 
ofvan  afbildade  svärdet  frän   \  attholma. 

Utom  Norden  är,  sa  vidt  jag  vet,  blott  ett  dylikt 
bronssvärd  funnet,  nämligen  i  Meklenburg.  Det  förva- 
ras i  Schwerins  Museum  och  äi-  afbildadt  i  Kembles 
»Horae  ferales»  pl.  VIII  lig.  6.  Det  liknar  nästan  full- 
ständigt det  förstnämnda  danska  svärdet  (»Atlas»  fig. 
38;  W.  137),  men  den  öfversta  spetsen  på  fästet  är 
längre  och  öfverensstämmer  mera  .med  fästet  från  \'att- 
holma. 

Derjemte  känner  man  åtskilliga  »symbcjliska  brons- 
svärd», —  eller  3  å  G  tum  långa  afbildningar  i  miniatyr 
af  de  stora  svärden,  —  pa  hvilka  fästet  mycket  liknar 
de  nu  omtalade.  Ett  sådant  är  t.  ex.  \V.  156,  och 
några  dylika  finnas  i  Madsens  »Afbildninger»  (»Boeslunde- 
fyndet»  fig.  o,  »Nyrup-fj^ndet»  figg.  9  och  10  samt  »Ef- 
terligninger  af  Sva^rd  och  Dolke»  tigg.  1 — 3).  På  Mu- 
seet i  Kiöbenliavn  förvaras,  enlist  en  af  Herr  Justitsråd 
Strunk  leinnad  upi)gift,  tillsammans  22  symboliska  brons- 
svärd  med   sådant  fäste. 

Afven  i  Sverige  äro  några  dylika  miniatyr-svärd 
funna.  Museet  i  Lund  e<2:er  två  sådana  från  Skåne, 
hvilka  likna  W.  1.56;  och  i  Visby  Museum  förvaras  ett 
dylikt,  funnet  })å  Gotland. 

I    »Friderico-Francisceum»    pl.    X\'I    f.    1    (och    Lin- 


23 


UPPLAND.      FYNDET   VID   VATTIIOLMA. 


195 


denscliinits  »Heidn.  Alterth.»  II:  8  pl.  2  f. 
17)  är  af  bildad  t  ett  vid  Kuinnier  i  Meklen- 
burg  funnet  symboliskt  svärd  likt  W.  156, 
och  ännu  mera  öfverensstämmandc  med  det 
här  redan  omtalade,  af  Madsen  (fig.  9)  af- 
bildade    svärdet  från  Nyrup. 

Slutligen  böra  vi  fästa  uppmärksam- 
heten på  en  af  Madsen  (»Suite  af  Knive» 
iig.  8)  afbildad  bronsknif,  hvars  skaft  tyd- 
ligen är  en  efterbildnino-  efter  sädana  svärds- 
fästen  som  W.  137  och  det  vid  Vattholma 
funna. 

Denna  knif  tillhör,  liksom  de  symboli- 
ska bronssvärden,  slutet  af  bronsåldern,  och 
det  lider  intet  tvifvel,  att  de  verkliga  svär- 
den af  samma  typ  förskrifva  sig  från  sam- 
ma period. 

Vi  torde  således  kunna  utan  tvekan 
hänföra  fyndet  vid  \'attholma  till  slutet  af 
bronsåldern. 


5.    Ärntuna  socken,  Sol  vallen. 

(Norunda  härad.) 


»I  Juni  1862  fann  skräddaren  J.  P. 
»Lundin  å  Skomakare-vreten  nära  Solvallen, 
»vid  odling  och  gräfning  bland  smärre  graf- 
»kuUar,  en  Ia7iss2)ets  af  brons  tillsammans 
»med  brända  hen,  på  3  fots  djup». 

Denna  lansspets,  som  är  afbildad  här 
bredvid  fig.  6  a  i  hälften  af  verkliga  stor- 
leken, är  öfverdragen  med  en  utmärkt  vac- 
ker, irrön  erir.  Ornamenterna  ses  i  na- 
turlig  storlek  fig.   6  b.    Ett  litet  nithål  går 


Fig.  6  a.    Lansspets 
af  brons,    f.  vid  Sol- 
vallen  i  Ärntuna  s:n, 
Ipplnud    '  2. 


k 


K 


Fig.  6  6. 


196  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  24 

tvärsigenom    holken.    Längd  255  m.m.;  bredd  31.5  m.m. 
Skafthålets  diameter   17  m.m. 

Den  förvaras  i  Uppsala  Museum. 

Berättelsen  om  detta  fynd  är  af  stort  intresse,  eme^ 
dan  vi  här  hafva  den  enda  direkta  uppgift ')  om  ett 
graffynd  från  bronsåldern,  hvilken  vi  ännu  erhållit  från 
någon  af  provinserna  kring  Mälaren.  De  redan  bfekanta 
fynden  af  fornsaker  från  nämnda  period  visa,  att  dessa 
provinser  redan  före  bronsålderns  slut  måste  hafva  varit 
åtminstone  något  befolkade;  och  den  omständigheten, 
att  vi  ännu  icke  der  känna  någon  annan  graf  från 
nämnda  tid,  måste  således  endast  bero  på  ofullkomlig- 
heten af  vår  bekantskap  med  Mälareprovinsernas  arkeo- 
logiska förhållanden. 

Då,  såsom  man  med  visshet  vet,  åtminstone  flerta- 
let af  vestra  och  södra  Sveriges  stenkummel')  tillhöra 
bronsåldern,  och  då  detsamma,  såsom  vi  få  tillfälle  att  här 
nedan  visa,  gäller  om  stenkumlen  i  Vermland,  synes  det 


^)  Jcmför  dock  äfven  fynd  N:o  26  liär  nedan.  Det  torde  dock  vara 
mycket  osäkert,  om  den  der  omtalade  Ixigen  inneslutit  en  graf  U-tm 
bronsåldern. 

-)  Med  stenkummel  mena  vi  här  siidana,  endast  af  saramanliopade 
stenar,  utan  någon  jord,  bildade  grafminnesmärken,  som  annars  äfven 
beniimnas   stenrör,   griftrör  o.   dyl. 

.Man  känner  med  visshet  mänga  stenkummel  soni  inneslutit  grafvar 
fiän  bronsåldern  både  uti  norra  Halland  (se  Jkxell  »Hallands  Historia» 
3:2  7  7,2  7  8  och  »Hallands  Fornminnesförenings  Årsskrift»),  i  Dohit.^än 
(Holml)erg  »liohusläns  Historia»  2:13.5,198),  i  Småland  (Jönköpings  län : 
Liljegren  »Nord.  Fornl.»  Lll;  Vexiö  län:  fynd  i  D:r  Wittloeks  samlingj 
Kalmar  Län:  St.  M.  1453:  309  och  4323),  i  Z?/e/i///.'ye  (Worsaae  »Blekingske 
mindesm.crker»  sid.  7),  på  Oland  (St.  M.  1288  ocli  3385,  båda  fynden 
friin  Köpings  socken),  och  på  (Hotland.  A  sistnämn(hi  (>  undersiikte  då- 
varande Pastorsadjunkten  l\k(hilil  år  1826  ett  kolossalt  stenkummel,  be- 
nämdt  »Angantyrs  rör»,  vid  llovalds  i  Gnittlingbo  socken.  Dess  diann;- 
ter  var  c:a  80  fot  och  luijd  c:a  20  fot.  På  dess  botten  fann  han  brända 
ben  och  en  bronsdolk  ^-  W.  143  (St.  M.  484).  Äfven  i  Danmark  fin- 
nas stenkummel,  livilka  likaledes  omsluta  grafvar  frän  bronsåldern,  (jcli 
äro  täckta  endast  af  ett  tnnnt  jordlager  (se  t.  ex.  »Arböger  for  Nord. 
Oldk.»   1871    sid.   4,    12  etc.). 


25       TILL    HVILKEN    TID    HÖRA    MALAREDALENS    STENKUMMEL.     197 

iraellertid  vara  sannolikt,   att,    om   icke  alla,  åtminstone 
en    del    af  de    äfven    i    landskapen    vid    Mälaren   vanliga 
kumlen  förskrifva  sig  från  tiden  före  jernålderns  början. 
Herr   Dybeck    säger    också  i   2:dra   häftet  af  sina  >'Sven- 
ska  fornsaker»  (Stockholm,  1853):  »I  förbigående  namnes, 
att  några  i  Uppland  öppnade  kummel   eller  rör,  belägna 
å    icke    särdeles    betydliga    höjder,    till   så   väl   samman- 
sättning,   som    innehåll,    visat    sig   tillhöra   bronsåldern. 
Antalet  af  dylika  rör  är  i  samtliga  Mälareländerna  icke 
ringa,    men,    märkligt   nog,    de   flesta   öppnade.     Att  de 
innehålla,    eller   innehållit  bronssaker,  kände  förf.  likväl 
förut    af    så   väl    talrika    skriftliga  efterrättelser,  som   af 
allmogens  berättelser,  hvarom  Runa  på  flere  ställen  gif- 
ver   närmare    besked.     För   de   nu  skedda  rör-undersök- 
nino;arna    skall    i    ett    kommande    häfte    af  detta   arbete 
redogöras».    Ifrågavarande  arbete   blef   dock  olyckligtvis 
afbrutet    med   nästa   häfte,   det   tredje,   hvilket  fyldes  af 
den    fortsatta   beskrifningen    på   författarens  forskningar 
i    Södermanland.     Så   vidt  jag  vet,   har  Herr  Dybeck  ej 
heller    på    något   annat   ställe   meddelat   redogörelse  för 
de  utan  tvifvel  intressanta  undersökningarne  i  uppländ- 
ska  stenrör.     Deremot    omtalar  han  i  »Runa»  innehållet 
af  ett  par  södermanländska  stenkummel. 

Det  ena  af  dessa,  beläget  pä  Hernön  ^),  var  ofvan- 
till  platt  och  af  mycket  ringa  höjd  (mindre  än  3  fot); 
diametern  öfverstcg  icke  15  fot.  På  dess  botten  fann 
man  i  centrum,  men  utan  tecken  till  stenkista  eller 
dylikt,  »några  fa,  mycket  små  och  nästan  förmultnade 
benskärfvor,  samt  deromkring  en  ljusgrå  och  lös  mull, 
hvilken  synbarligen  icke  var  något  annat  än  förmultnade 
ben.  Uppbrytandet  af  stenarne  fortgick  mot  rörets  om- 
krets,   men    intet   vidare  blef  deri  funnet».     Då  man  så- 


^)  »Runa.     Svenska   Forn-samlingap)    1847  sid.  4.   —  IUtiumi   lig- 


ger nära  Mariefred. 


198  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA    SVERIGE.  26 

ledes  i  denna  graf  icke  fann  några  fornsaker,  kan  man 
icke  direkt  bestämma,  till  hvilken  tid  detta  kummel  bör 
hänföras.  Herr  Dybeck  tilläijo-oi'  visserlio^en:  »enär  några 
af  kringliggande  rör  påtagligen  blifvit  i  senare  tider 
uppbrutna,  torde  icke  böra  förtigas,  att,  enligt  fleres 
uppgifter,  saker  af  koppar  i  dem  funnits».  Men  då,  så- 
som bekant,  »koppar»  —  d.  v.  s.  brons  eller  andra  kop- 
parblandninoar  —  icke  beg-acjnades  blott  under  brons- 
åldern,  utan  äfven  under  jernåldern  hade  en  vidsträckt 
användning  till  smycken  och  annat;  så  kan  man  icke 
ens  af  dessa  berättelser  sluta  något  till  Hernö-kumlens 
ålder. 

Berättelsen  om  öp*pnandet  af  ett  annat  stenkunnnel 
i  Södermanland  förekommer  uti  årgången  1848  af  »Runa» 
(sid.  9).  Detta  rör  \k^  på  Sunds  egor  i  Vårdinge  soc- 
ken, Oknebo  härad.  Herr  Dybeck  säger,  sedan  han  re- 
doiriort  för  undersöknintren  af  en  större  grafhöjr,  som 
visade  sig  tillhöra  jernåldern:  »På  få  famnars  afstånd 
från  denna  höo-  jir  en  orrafkulle  af  48  fots  omkrets  vid 
roten  och  iiiira  ?)  fots  lodrät  höjd.  Denna  fanns  vid 
undersöknin<r  utgöra  ett  af  mossa  och  frodig  ljung  be- 
täckt  rör  af  stora  klumpstenar.  Brytningen  börjades 
ofvanifrån,  och  vidtog  på  något  öfver  2  fots  djup  fin 
och  myllblandad  sand,  hvilken,  till  tjocklek  af  omkring 
en  half  fot,  betäckte  en  större  stenhäll.  Denna  upptogs 
med  möda  och  fainis  hafva  hvilat  i)å  en  med  omsorg 
lagd  krets  af  klumpstenar  af  2V2  fots  tvärdrag.  Sten- 
kretsen  var  alldeles  fyld  af  grafmörja  (d.  v.  s.  brända 
ben,  kol,  aska  o.  dyl.)  till  iV-i  qvarters  tjocklek,  och  i 
dess  midt  stod  ett  jennit  brändt  grafkäril,  som  saknade 
öfre  kantei-,  och  hvai-s  botten  egde  nära  (>  tums  tvär- 
drag. Det  innehöll  lin  och  iinckct  hardt  packad  graf- 
möi-ja.  Den  omgifvandc  möi-jaii  undersöktes  granneli- 
gen,  och  intet  af  meta'l  kunde  dcri  upptäckas;  men  på 
en    fläck    öster    i    kretsen    lago    bland    de  ovanligt  stora 


27       TILL   HVILKEN   TID    HÖRA    MALAREDALENS   STENKUMMEL.     199 

kolen  30  till  40  svartbrända  nötskal  och  hela  nötter 
med  bibehållna  kärnor.  Under  o:]'atlao;ret  vidto<i:  hår- 
da  o^rusorunden». 

Dessa  båda  fvnd  o:ifva  således  icke  nå*xi'ii  andra 
Upplysningar  om  stenkumlen  i  Södermanland,  än  att 
några  innehålla  brända  ben.  under  det  att  obrända  ske- 
letter  blifvit  nedlagda  i  andra. 

Utom  de  två  nu  beskrifna  känna  vi  för  närvarande 
endast  ett  fynd  i  Mälaredalens  stenkummel,  som  kan  bi- 
draga till  kännedomen  om  dessa  fornlemningars  ålder, 
nämlio:en  det  vi  sistledne  år  hade  tillfälle  att  ""öra  vid 
undersökning  af  ett  kummel  på  Askers  egor,  under  Len- 
nartsnäs, i  Näs  socken,  Bro  härad,  Uppland.  Kumlet 
var  ganska  stort  —  52  fot  i  diameter  och  9  fot  högt  — 
och  bestod  uteslutande  af  rullstenar,  utan  någon  jord. 
Det  hade  uppenbarligen  aldrig  varit  öppnadt  förut.  In- 
nan vi  nådde  bottnen,  träffade  vi  bland  stenarne  endast 
några  spridda  djur-ben  (af  nötkreatur,  get  och  hund). 
Efter  två  dagars  arbete  af  4  karlar  blottades  bottnen  i 
kumlets  midt  i  en  krets  af  omkrino;  12  fots  diameter. 
Nästan  hela  den  härigenom  åtkomliga  iordvtan  befanns 
vara  betäckt  med  ett  tunnt,  endast  V2  ä  1  tum  tjockt 
lager  af  kol  och  (i  allmänhet)  mycket  små  brända  ben- 
bitar, bland  hvilka  lågo:  ^7)  några  stycken  af  ett  mycket 
(0.6  tum)  tjockt,  groft  lerkärl,  som  är  illa  brändt  och 
alldeles  saknar  sirater;  h)  några  mindre  bitar  af  ett 
tunnt  (endast  1  linie  tjockt)  och  fint  lerkärl  med  så- 
dana intrvckta  sirater,  att  vi  utan  tvekan  kunna  hän- 
föra  kärlet  till  jernåldern,  möjligen  till  denna  periods 
förra  del;  c)  Ii  små  bitar  af  en  benkam,  hvilka  också 
bestämdt  hänvisa  till  jernåldern;  samt  (/)  ett  tuiuit,  nä- 
stan 1'iindt  stycke  af  en  koppar-  eller  bronsplåt,  som 
alldeles  saknar  sirater;  dess  diameter  är  1.-2— 1.;3  tum 
och  tjocklek  0. 5  linie.  (Dessa  saker  förvaras  nu  i  St. 
M.,  N:o  4504.) 


200  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  28 

Oaktadt  noggrannt  letande  kunde  inga  andra  forn- 
saker  upptäckas,  och  af  något  slags  stenkista  syntes  intet 
spår.  Det  är  dock  möjligt,  att  den  egentliga  grafven 
ännu  icke  blifvit  påträffad,  utan  fiinies  i  rörets  oun- 
dersökta kant.  För  att  få  visshet  härom,  hade  det  imel- 
lertid  varit  nödvänd  i  cjt  att  helt  och  hållet  borttao;a  kum- 
let,  hvilket  af  fiere  skäl  icke  kunde  ske.  Den  nu  un- 
dersökta delen  af  röret  har  troligen  betäckt  den  plats 
der  bålet  stått. 

Detta  stenkummel  förskrifver  sis;  således  visserlio-en 
från  jernåldern,  och  det  är  så  mycket  mera  sannolikt, 
att  äfven  många  andra  kummel  i  Mälaredalen  tillhöra 
samma  tid,  då  vi  med  säkerhet  känna,  att  det  i  Norrland 
och  Finland  \)  tinnes  en  mängd  stenrör  hvilka  innehålla 
grafvar  från  jernåldern.  Men  då  vi  för  ögonblicket  icke 
hafva  bestämd  uppgift  om  det  inre  i  mer  än  ett  eller 
ett  par  af  de  många  hundra  kunden  i  Uppland  och  Sö- 
dermanland '),  så  torde  vi  icke  kunna  af  dessa  få  ob- 
servationer sluta  till,  att  alla  kunden  i  dessa  landskap 
tillhöra  jernåldern.  Det  förtjenar  åtminstone  i  hög  grad 
att  blifva  förenuU  för  noggrann  undersökning,  om  icke 
några  af  dessa  grafvar  i  Mälaretrakten,  lika  väl  som  i 
Götaland  och  Vermland  '*),  förskrifva  sig  från  bronsål- 
dern. Enligt  hvad  vi  redan  antydt,  synes  det  nämligen 
a  priori  vara  högst  sannolikt,  att  en  del  af  det  egent- 
liga Svealands  kummel  (kanske  isynnerhet  de  som  ligga 
å  afiägsna  höjder  med  utsigt  öfver  större  vatten)  inne- 
sluta  grafvar  fi-åii   bronsåldern,   i  likhet  med  stenrören  i 


')   Sidcnbladhs  alliaiidl.   i    2;(lni  dclcii  al' (Iciiiia  tidskrift  siil.  200  följ. 

-)  Enligt  texten  till  »Sveriges  geologiska  undersökning»  käiiucr  man 
mer  än  400  stenkummel   i  dessa  bada  landskap. 

')  I  sammanhang  härmed  torde  det  fiirtjcna  anmärkas,  att  det  fin- 
nes en  antydan  om  att  iiäjra  af  stenkumlen  p;i  Finlands  siidra  kust 
möjligen  tillhöra  bronsåldern;  so  det  hiir  (dVan  >i(l.  1H7  (efter  Holm- 
bergs »Finska  Fornlemningar»)  omtalade  fyndet  af  ett  bronssviird  i  ett 
stenrös  uti   Kvrkslätt  socken. 


29       TILL    HV^ILKEN    TID    HÖRA    MÅLAREDALENS    STENKLMMEL.     201 

Götaland;  under  det  de  öfriga  tillhöra  jernäldern,  i  lik- 
het med  stenrören  i  Norrland. 

Innan  vi  lemna  frågan  om  de  i  Mälaretrakterna  möj- 
ligen förekommande  grafvar  från  bronsåldern,  torde  vi 
få  fästa  uppmärksamheten  derpå,  att  man  här  några 
gånger  påträftat  grafhögar  med  stora,  fyrsidiga  stenki- 
stor i  raidten,  hvilka  kanske  förskrifva  sig  från  nämnda 
tid.  Olyckligtvis  hafva  de  blifvit  öppnade,  utan  att  man 
känner  något  om  deras  innehåll.  En  sådan  stenkista 
finnes  t.  ex.  i  en  hög  i  Herkeberga  socken,  Trögds  hä- 
rad, och  en  annan  i  en  hög;  vid  \  allbv  i  Lånjrtora  soc- 
ken,  Lagunda  härad,  Uppland  (R.  Dybecks  förteckningar 
öfver  dessa  socknars  fornlemningar,  i  K.  Vitt.  Hist.  Ant. 
Akad:s  arkiv). 


6.    Bälinge  socken,  Forkarby. 

(Bälinge  härad.) 

Vid  gräfning  å  Forkarby  egor  har  man  funnit  föl- 
jande två  bronsringar,  troligen  tillsammans: 

a)  En  stor,  sluten  ring  af  brons,  ovanlig,  afbildad 
på  följ.  sid.  fig.  7  i  en  tredjedel  af  verkliga  storleken. 
Genom  de  inristade  strecken  har  den  utseende  af  att 
vara  spiralreiHad  på  större  delen  af  öfversidan;  den  åter- 
stående delen  och  undersidan  är  alldeles  slät.  På  sma- 
laste stället  finnes  en  utvidgning,  men  intet  synes  vara 
bortbrutet  der.  Inre  diameter  220  m.m.;  största  tjock- 
lek 11  m.m.  Hela  rino-en  är  nu  öfverdrao^en  med  en 
vacker,  mörkgrön,  glänsande  ero-. 

b)  En  mindre  halsring  af  brons,  öppen,  spirali-ertlad 
än  åt  höger,  än  åt  venster.  Den  är  alldeles  lik  tig.  18 
härnedan.     Ena    ändan    är    afbruten;  den   andra  är  böjd 


202 


BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE. 


30 


såsom  en  vanlig  hake.    Inre  diameter   170  m.m.;  största 
tjockleken   6   m.m. 

Båda  ringarne  förvaras  i  Uppsala  Museum. 


Vi  känna  icke  någon  bronsrin";  lik  den  förstnämnda 


(fig.  7). 

Deremot    äro    halsrino-ar    af    samma    slao;    som   den 
andra   (lig.   18)  ganska  vanliga  i  Sverige^).     I  Vestman- 


Kig.  7.     IliiUriiig  al'  l)l■(lIl^^.  f.  viil  Forkarliv  i  IJiilliigc  s:ii,  L'ii]il:iiiil.    '  3. 

land  äro  —  såsom  vi  snart  skola  närmare  beskrifva  — 
2  sådana  ringar  funna  ,  och  i  Södermanland  åtminstone 
27.     Från    Halland   känna  vi   2  '),  från  Skåne  37  ''),  från 

*)  Halsringar  af  (Icima  form  biira  icke  förvcxlas  med  do  tjocka 
brousiingar    som    likna    fig.  49  pa  pl.  4  i  Prof.   Nilssons  »Bronsåldern». 

'^)  Fnnna  i  en  torfmosse,  tillsammans  med  vn  stor  ring  =^  W. 
221.  Den  ena  fiirvaras  i  St.  M.  (N:o  4228),  den  andra  i  en  enskild 
samling. 

»)  Af  dem  förvaras  7  i  St.  M.  (N:ris  2549,  2918,  303G  och  37G5), 
28  i  Lunds  Museum  och  2  i  Malmö  Museum. 


31  l^PPLANI).       FYNDET    VII)    FOKKARRY.  203 

Småland  1  (funnen  i  Kalmar  Län;  St.  M.  1259),  frän 
Oland  6  (St.  M.  1077  och  245^3),  samt  frun  Gotland  14 
(St.  M.  2962,  2970,  .5207  och  8382).  Således  känna  vi 
redan    från    Svei-iire    tillsammans  åtminstone  90   halsrin- 

C? 

gar  af  denna  form,  hvilka  alla,  såsom  fig.  18  härnedan, 
äro  vridna  än  åt  ena  hållet  och  än  åt  det  andra.  Dess- 
utom har  man  i  Sveriire  funnit  någ-ra  halsrinijar  af  brons 
som  för  öfrist  likna  de  nu  ifrågavarande,  men  öfverallt 
äro  vridna  åt  samma  håll.  En  sådan  ring  är  funnen  i 
VestergOtland  (St.  M.  1580),  2  i  Bohuslän  (St.  M.  1270: 
457  och  -\öS)  samt   2   på   Gotland   (St.   M.   2902). 

Afvon  i  Danmark  äro  halsrinixar  af  samma  form 
som  tiir.  18  fuima,  ehuru  i  ett  vida  mindre  antal  än  i 
Sverige,  h  vilket  förtjenar  anmärkas,  då  minnen  frän 
bronsåldern  i  allmänhet  förekomma  nivcket  talrikare  i 
Danmark  än  i  Sverige.  På  ^luseet  i  Kjöbenhavn  finnas 
28  halsrinjjfar  fullkondiot  lika  tio'.  18,  d.  v.  s.  vridna 
dels  åt  höger  dels  at  venster,  samt  14  ringar  af  samma 
slag,  men  endast  vridna  at  ett  hall.  Af  de  förstnämnda 
äro  13  ^)  fuima  i  en  mosse  vid  Fjellerup  j)å  Fyen,  till- 
sammans med  hålcelter,  stora  ringar  =  W.  221,  en  »rak- 
kniC"  (=  W.  171 — 5),  en  häiigurna  med  ))ku[)a»  (W.  208) 
m.  fl.  bronssaker  från  sista  delen  af  bronsåldern. 

Utom  Norden  har  man  icke,  så  vidt  vi  veta,  funnit 
några  ringar  af  fullkondigt  samma  form  som  vi  nu  be- 
skrifvit.  Deremot  hai-  man  i  Tyskland,  och  isynnerhet 
inom  norra  delen  af  detta  land,  funnit  några  större 
bronsringai-,  hvilka  likna  lig.  18,  men  skilja  sig  från  den- 
sanima  derigenom,  att  de  utståonde  vingarne  (om  vi  få 
begagna  ett  sådant  uttryck)  iiro  mycket  större.  Se  t. 
ex.  l^indcnschmit  »Hcidn.  Alterthiimer»  I  bandet,  11 
häftet,  pl.  3  f.  1 — 4.  Afven  i  Sverige  och  Danmark  äro 
sådana  bronsriiiLiar  anträffade. 


*)    Tvti    af    (lem    ses   i   Madsens  »Afbihlningcr»  Fjfllcrupfviulet  fig. 
13,  14. 


204 


BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE. 


32 


7.    Rasbo  socken,  Vestra  Vallby. 

(Rasbo  härad.) 

Vid  odling  af  en  äng  å  Vestra  Vallby 
egor  hittades,  omkring  en  fot  under  jord- 
ytan, i  Augusti  månad  år  1868: 

Ett  bronssvärd,  bestående  af  en  smal, 
jemnbred  klinga,  som  upptill  afspetsas  till 
en  omkrino;  60  m.m.  lång  tåno-e,  hvilkens 
öfre  hrdft  är  nästan  trind  och  endast  4  å  5 
m.m.  bred.  Klingan,  hvars  yttersta  spets  är 
afbruten,  är  20  m.m.  bred.  Hela  svärdets 
längd  är  nu  45.5  ctm. 

P'örvaras  i  Statens  Historiska  Museum 
(N:o  3944). 

8.    Knutby  socken,  Långsjön. 

(Sjuhundra  eller   Niirdiiighuiidra  härad.) 

Eo;aren  af  Rånäs,  Friherre  Axel  Reuter- 
skiöld,  skänkte  i  Xov.  1849  till  Statens  Hi- 
storiska Museum  följande  »i  Långsjön  upp- 
fiskade» saker.  Närmare  underrättelser  om 
fyndomständighetei-na  saknas;  men  de  sär- 
skilda sakernas  färg  och  andra  förhållanden 
antyda,  att  allt   blifvit  funnet  tillsammans. 

a)  Ett  bronssvärd  med  bred  och  platt 
tånge,  afbildadt  härbredvid  fig.  8  i  Vö  af 
verkli o:a  storleken.  Det  är  alldeles  fuUstän- 
digt  och  väl  bibehållet.  Handtaget  har  haft 
någon  beläggning  af  horn  eller  dylikt,  hvil- 
ken  varit  fästad  med  4  ovanligt  fina  naglar; 
Fig  8    Brons-      af  dem  äro   iiii    -')   (ivar.     I   klini^^ans  egg  fin- 

BvUrd,   f.   1  Läng-  '  ^ 

TpVi^^anS'^':"'     nes  å  hvardera    sidan,    tätt   nedanför   fästet, 


33 


UPPLAND.      FYNDET   I   LANGSJON. 


205 


oii  inskärning.  Pä  ytan  af  detta  svärd, 
liksom  af  de  tre  följande  sakerna,  finnas 
en  mängd  större  och  mindre  fördjup- 
ningar, som  troligen  uppkommit  genom 
luftblåsor  vid  gjutningen.  Hela  svärdets 
längd  är  73  ctm;  klingans  längd  61; 
största  bredden  (vid  fästets  bas)  6.1  ctm. 

b)  Ett  annat  bronssvärd  med  fäste 
af  brons,  afbildadt  härbredvid  fig.  9  i 
V=  af  verklioa  storleken.  Fästet  är  ihå- 
ligt,  tomt,  men  af  temligen  tjockt  gods; 
det  är  nu  löst  och  kan  skjutas  utaf  den 
nästan  trinda  tåno-en.  Hela  svärdets 
längd  83.2  ctm;  klingans  längd  (nedan- 
för fästet)  69.3  och  bredd  vid  midten 
2.3  ctm. 

c)  En  i  forna  tider  nedtill  af  bruten, 
smal  klinga  till  ett  bronssvärd,  nästan 
alldeles  lik  klingan  till  b),  med  kullrigt 
fyrsidig  tange,  men  utan  handtag.  Längd 
nu  (med  tången)  44.3  ctm;  bredd  vid 
midten   2.1   ctm. 

d)  Nedre  delen  af  en  bro7islans,  till 
formen  närmast  lik  fig.  14  å  pl.  2  i 
Prof.  Nilssons  »Bronsåldern»;  spetsen, 
redan  i  äldre  tider  afbruten,  saknas. 
Holken,  9.5  ctm  läng,  är  prydd  med 
inristade  parallela  streck  och  concen- 
triska  halfcirklar  m.  m.  Längd  nu  30.2 
ctm;  bredd   6.3. 

Alla  dessa  saker,  livilka  till  färg 
och  utseende  mycket  likna  hvarandra, 
förvaras  i  Statens  Historiska  Museum 
(N:o   1563). 

Aiitiqr.   Tkhlii/t.     .v. 


Kig.  9.    Bronssvllrd,  f.     , 
Lftngsjön,  Upplsiiid,    i   j. 


14 


06  BROXSÅLDEHN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  34 

Detta  fynd  tilUiör  tydligen  bronsålderns  sista  tid, 
såsom  vi  fä  tillfälle  att  här  nedan  närmare  visa. 

Bronssvärd  af  samma  typ  som  fig.  8  —  med  bred,  tunn 
tånge  och  ett  skarpt  hak  i  hvardera  eggen,  tätt  nedan- 
för fästet  —  äro  mycket  sällsynta  i  Norden.  Utom  det 
här  beskrifna  känna  vi  frän  Sverige  med  säkerhet  en- 
dast 2,  nämligen  det  här  nedan  under  N:o  42  upptagna 
från  Husby  socken  i  vestra  Södermanland,  samt  ett  i 
Lunds  Museum  (N:o  3400)  förvaradt  och  troligen  i  Skåne 
funnet  bronssvärd.  Det  sistnämnda  är  afbildadt  fiir.  7  å 
pl.  1  i  Nilssons  »Bronsåldern»^).  Dessutom  förvaras  vis- 
serligen i  Statens  Hist.  Museum  ännu  ett  bronssvärd  af 
samma  slag,  men  man  har  ingen  uppgift  om  dess  fyndort. 

Från  Norge  känna  vi  ett  dylikt  svärd,  funnet  vid 
Lekve  i  I  Ivvik  prestegjiL-ld,  Söndre  Bergenhus  amt.  Det 
förvaras  i  Bergens  Museum  (X:o  1008)  och  beskrifves 
såsom  en  klinga  med  rund  upphöjning  långs  midten  och 
ett  skarpt  hak  i  eggen  på  hvardera  sidan  strax  nedanför 
tåno;en,  som  är  flat  och  har  två  nithål.  Klinsfans  länffd 
är  25V2  (norska)  tum  '). 

I  Danmark  är,  märkvärdigt  nog,  intet  sådant  svärd 
funnet,  så  vidt  man  för  närvarande  vet  ^).  Detsamtna 
gäller  om  Meklenburo-. 

Deremot  är  denna  form  mycket  vanlig  på  Irland. 
På    Museet    i    Dublin    förvaras   en  mängd  sådana  svärd, 


•)  Äfven  pa  det  sid.  181  liiir  ofvaii  afbildade  svärdet  fnin  Nju- 
runda  socken  i  Medelpad  tinnes  i  hvardera  eggen  ett  hak,  ehuru  icke  så 
skarpt  som   pä  de   nu   ilrägavarande  svärden. 

^)  Enligt  Nicolaysen  »Norske  Fornlevninger»  sid.  382  och  ett  med- 
delande af  Herr  Professor  Ilygii. 

•'j  I  Kjiibenh.  Museum  fiirvaras  visserligen  2  bronssvärd  med  bred 
och  tunn  tänge,  hvilka  sä  till  vida  likna  dem  som  nu  iiro  i  fiäga,  men 
de  sakna  de  karakteristiska  haken  i  eggen.  Det  ena  af  deu)  är  afl)il(ladt 
fig.  5  å  pl.  II  i  »Atlas  for  nordisk  Oldkyndighed»  och  beskrifvet  i  »An- 
naler for  Nord.  Oldk.»  1856  s.  343.  Det  är  funnet  vid  Ilolbck  på 
Sjiclland.  —  Det  andra  (N:o  MMCCJjII)  är  uppfiskadt  i  Liimljorden. 
(Enligt  benäget  meddelande  af  Herr  Justitsräd   Ilerbst). 


35  UPPLAND.      FYNDET    I    LÅNGSJÖN.  207 

hvilka  t"ullkoiiili";t  öfvereiisstäiniiia  med  de  i  Sverio-e  fun- 
im.  Flero  af  deiri  uro  afbildade  i  Wildes  »Catalogue» 
sid.  442,  444  etc. 

Afven  i  Skotlaud  ')  och  l-.ngland ')  äro  hronssVärd 
af  sainina  typ  funna. 

På  kontinenten  förekomma  de  i  Frankrike  ^),  Tysk- 
land ^),  Schweiz  ')  och  Österrike '').  I  en  af  grafvarne 
vid  Hallstatt,  i  ])rovinsen  Ober-Osterreich,  harman,jemte 
ett,  par  bronssvärd  af  nu  ifrågavarande  form,  äfven  fun- 
nit ett  jeims\\lrd,  hvars  klinga  mycket  påminner  om 
bronssvärdens,  i  det  den  är  bredast  vid  midten  och  har 
ett  djupt  hak  i  eggen  på  hvardera  sidan,  strax  nedan- 
för fästet  '). 

Fyndet  vid  Hallstatt  visar,  att  bronssvärd  af  samma 
form   som  fig.   8   här  ofvan,   åtminstone   i  Österrike,  till- 


')  Wilson  »The  Archneology  nnd  prajbistoiic  aiinals  of  Scotland» 
(Ediiiburfj;!!,  1851)  sid.  228,  der  ett  svärd  med  hak  i  eggen  och  allde- 
les likt  de  svenska  är  afbildadt;  detta  hittades,  jerate  ett  annat  svärd  af 
fidlkoraligt  samma  form,  helt  nära  Edinburgh.  Af  ^Vilsons  arbete  (sid. 
226  m.  fl.)  synes  det,  att  bronssvjird  med  »bladformig»  klinga  —  d.  v. 
s.  af  samma  form  som  det  nyss  omnämnda,  af  honom  sid.  228  afbilda- 
de —  icke  äro  sällsynta  i  Skotland.  Han  upplyser  dock  icke,  om  de 
bafva  de   karakteristiska   haken   i   eggen. 

-)  uArehaeological  Journal»  3:dje  delen,  s.  67  (från  södra  Wales; 
alldeles  likt  de  Irländska  och  tig.  8  här  ofvan);  Kemble  »Horae  Ferales» 
pl.  IX  f.  1,  2  (funna  i  Themsen;  något  afvikande  från  de  nyssnämnda), 
tig.  5  (funnen  i  Severn),  tig.  9  (från  Themsen;  med  lemniug  af  brons- 
beklädnad  på   handtaget). 

')  Cochet  "La  Seine  inférieure»  sid.  90,  154  (två  bronssvärd  af  denna 
form,  funna  i  Seine);  Kemble  »Horiv  Ferales»  pl.  IX  f.  6;  Montfaucon 
»L'anti(|uit('*  explitjuée»  slutet  af  Tom.  IV;  Bonstetten  »Essai  sur  las 
Dolmens»  pl.  11  f.  3  och  sid.  .36  (ett  svärd  alldeles  likt  de  irländska, 
funnet  i  en  stendös  i  departementet  Lot,  sydvestra  Frankrike). 

*)  Lindenschmit  »Ileidnische  Alterthiimer»  I  bandet,  3  häftet,  pl. 
3   fig.  4,   5  (Hessen). 

^)  Troyon  »Habitations  lacustres»  pl.  9  f.  8  (funnet  i  Oenéve-sjöu, 
något  afvikande  från  de  svenska). 

^)  v.  Särken  »Das  (Jrabfeld  von  Hallstatt»  pl.  V  tig.  G,  7  (båda, 
liksom   alla   de  föregående,   af  brons:   inskärningarne  i  eggen   äro  grunda). 

^)  v.  Säcken  »Hallstatt»  pl.  V  fig.  2;  jfr  det  i  samma  graf  funna 
oeh  under  fig.  8  afbildade  jernsvärdet. 


208  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  o(3 

höra   slutet    af  bronsåldern,   och  alla  omständigheter  be- 
kräfta, att  detsamma  iräller  om   de   i   Sveriire  funna. 

Då  vi  af  den  nu  gifna  öfversiorten  se,  att  dessa 
svärd  ytterst  sällan  förekomma  i  Sveriore  och  Norge,  att 
de  icke  äro  kända  från  det  eljest  på  bronsålderns  lem- 
ningar  sä  rika  Danmark,  men  att  alldeles  dylika  svärd 
ganska  talrikt  företinnas  i  andra  trakter  af  Europa,  i 
synnerhet  i  Irland,  —  så  torde  man  kunna  med  skäl 
antaga,  att  de  i  Sverige  funna  icke  äro  förfärdigade 
inom  Skandinavien,  utan  hit  införda  från  annat  land, 
möjligen  från  Irland. 

Bronsvärd  af  samma  form  som  tig.  9  här  ofvan  — 
med  bronshandtag,  hvilket  upptill  slutar  i  två  mot  hvar- 
andra  böjda  spiraler  —  äro  äfven  ganska  sällsynta  i 
Norden.  Från  Sverio^e  känna  vi  intet  mer  än  det  här 
afbildade,  och  i  Norge  är,  så  vidt  man  vet,  intet  funnet. 
Från  Danmark  känner  man  endast  tre,  af  hvilka  ett 
(Kjöbenhavns  Museum  N:o  2457;  afbildadt  W.  135,  »At- 
las» f.  40,  Madsen  »Suite  af  Svierd»  f.  13)  är  funnet  i 
en  torfmosse  i  Veile  amt,  Jylland;  det  andra  (Kjöb. 
Mus.  N:o  2756;  »Atlas»  f.  42,  Madsen  f.  14)  hittades 
under  en  stor  sten  på  Möen;  det  tredje  (Kjöb.  Mus. 
N:o  B.  564;  närmast  likt  Atlas  f.  42)  är  nyligen  funnet 
tätt  invid  en  stor  sten  i  Rutsker  socken  på  Bornholm. 
Det  är  brutet  i  (>  stycken,  och  dess  fäste  är  utfyldt 
med  rent  tenn.  Dessutom  förvaras  i  Kjöbenhavns  Mu- 
geura  ett  svärd  med  bronshandtag  (afbildadt  VV.  136, 
»Atlas»  f.  41,  Madsen  f.  12),  som  liknar  de  nyss  nämn- 
da, ehuru  hvardera  spiralen  ej  är  fullt  ett  hvarf;  det 
är  funnet  i  en  liög  i  llolbek  amt  på  Sjadland.  Samma 
Museum  eger  äfven  två  andra  bronsvärd,  hvilkas  fiisten 
upptill  shita  i  spiraler,  ehuru  de  skilja  sig  från  de  nu 
beskrifna  deruti,  att  liandtaget  c^  helt  och  hållet  varit 
af    brons,    utarf    haft    en   genom    nitar   fästad"  beklädnad 


'37  riM'r>ANn.     fyndkt  i  i. ängsjön.  209 

af  l)en  eller  dylikt.  Det  ena  af  dessa  svärd  (Kjöb.  Mus. 
N:o  4669;  afhildadt  W.  134,  »Atlas»  f.  39,  Madsen  f.  19) 
är  funnet  i  en  torfmosse  inoin  Hjörring  ärat,  i  nord- 
ligaste Jylland.  Det  andra  (Kjöb.  Mus.  N:o  11032; 
Madsen  f.   20)  är  funnet  på  Fyen. 

Från  Meklenburg  känna  vi  blott  ett  svärd  af  samma 
slag  som  lig.  9  här  ofvan.  Det  är  dock  betydligt  af- 
vikande,  såsom  man  ser  af  afbildningen  uti  Kembles 
»Hora^  ferales»  pl.   VIII  tig.  4. 

I  Pommern  äro  två  bronssvärd  funna,  hvilka  gan- 
ska mvcket  likna  tio-,   y  ^). 

I  en  af  ijrafvarne  vid  Hallstatt  i  Ober-Osterreich 
fans  ett  bronssvärd  som  fullkomliii-t  liknar  tio-.  9^).  Och 
vid  Glein  i  Steiermark  har  man  funnit  ett  alldeles  dv- 
likt  svärd,  afbildadt  i  Kenners  »Chronik  der  arch^eol. 
Funde  in  der  Osterreich.  Monarehie»  (i  »Archiv  ftir  Kunde 
Osterreich.   (ieschiehts-Quellen»  XXI V  s.   262). 

I  Sclnveiz  äro  äfven  några  dylika  svärd  funna,  näm- 
ligen tre  vid  uttorkningen  af  den  lilla  sjön  Luissel  i 
cantonen  Pavs  de  Vaud  ^)  och  ett  bland  leraningarne 
af  pålbyggnader  i  Neufchatel-sjön  vid  Concise  ^). 

Troyon  omtalar  (»Habitations  lacustres»  sid.  133), 
att  dylika  svärd  äfven  äro  funna  uti  Italien  och  Frank- 


')  Lindenschrait  )']It!icliiische  Alterthumer»  I  bandet,  1  häftet,  pl. 
2  r.  1  (funnet  i  trakten  af  Stettin)  och  8  häftet,  pl.  ,3  f.  7  (funnet  i 
Nauo-ard-kretsen,  nordost  om  Stettin).  Dorimot  kan  man  ej  af  tecknin- 
gen se,  huruvida  de  i  samma  arbete  1  häftet,  pl.  2  f.  2  ocli  3,  samt  3 
häftet,  pl.  3  f .  8  albildade,  i  södra  Tyskland  (Bayern  etc.)  funna  brons- 
svärden äro  af  här  ifra^^avnrande  typ,  ehuru  spiralerna  nu  blifvit  afbrutna; 
jfr  dock   v.   Säcken  »Mullstatt»  s.   21)   not.   ;>. 

-)  v.  Säcken  »Hallstatt»  pl.   V   f.   K). 

■')  Tvä  af  de  vid  Luij^scl  funna  svärden  förvaras  nu  uti  Museet  i 
Bern  och  äro  afbildade  af  Troyon  i  »Habitations  lacustres»  pl.  IX  f.  9; 
af  Bon.^tetten  i  »^Rccueil  des  Auti<iuités  Suisses»  pl.  3  f.  4  samt  i  Lin- 
densclnnits  »lleidnischo  xVltcrthiirner»  1  bandet,  7  häftet,  pl.  2  f.  2. 
Det  tredje  förvaras  i  Museet  i  Lausannc  och  är  afbildadt  i  Troyous 
anf.   arbete  pl.   IX   f.   7. 

*)  Troyon   »Habitations  lacustres»  pl.   1\   t.   11. 


210  BRONSÅLDERN'    I    MELLERSTA    SVERIGE.  38 

rike.      \'i    hafva    äiiiui    icke   varit  i  tillfälle  att  se  någon 
närmare  uppgift  deroui. 

Nära  Lincoln  i  England  lärer  ett  svärd  af  detta 
slag  vara  funnet  ^).  Men  från  Irland  torde  denna  form 
ännu  ej  vara  känd;  åtminstone  omtalas  icke  något  så- 
dant svärd  i  den  af  Wilde  år  1861  uto;ifna  «Cataloo;ue 
of  the  antiquities  in  the  Museum  of  the  royal  Irish 
Academy»,  i  hvilken  man  har  en  fullständig  beskrifning 
på  de  300  bronssvärd,  som  då  funnos  i  detta  stora  mu- 
seum. 

Då  således  bronssvärd  af  samma  form  som  tio-.  9 
äro  sällsynta  i  Skandinavien,  men  i  ett  icke  obetydligt 
antal  förekomma  i  andra  delar  af  Europa,  så  torde  vi 
kunna  med  skäl  antaga,  att  det  i  Långsjön  uppfiskade 
svärdet  af  nämnda  form  är  förfärdio-adt  utom  Sverio^e. 
Det  kan  dock  icke,  liksom  det  andra  på  samma  ställe 
funna  bionssvärdet  (fig.  8),  hafva  konnnit  fi"ån  Irland, 
utan  har  troligen  blifvit  hitföi-dt  från  södra  Europa. 

Det  förtjcnar  imellei'tid  härvid  anmärkas,  att  man 
i  Danmaik  funnit  flere  »^sjniholiska  bronssvärd»,  hvilkas 
fästen,  genom  iva  mot  hvarandra  böjda  spiraler,  myc- 
ket påraiinia  om  de  nu  i  fråga  varande  svärden.  Sådana 
svärd  i  miniatyr  kunna  ses  W.  154,  155').  Enligt  ett 
meddelande  af  Hr  Justitsråd  Strunk  förvaras  på  Kiö- 
benhavns  Museum  12  sådana  små  vapen.  Från  Sverige 
känner  man   ännu   icke   något  dylikt  fynd. 

Slutligen  få  vi  fästa  uj)pmärksamheten  på  några  i 
Noi'den  funna  bronsknifvar  med  skaft  af  samma  form 
som  de  här  beski-ifna  svärden.  En  vacker  safhm  knif 
hittades  för  två  ai"  sedan  vid  Asled  i  Xestergötland 
bredvid   en  större  sten   tillsammans  med   två  lida  !»r<»n>- 


')  Enlif,'t  K(Mtil)if  »iloiii-  feraks»  s.  1  (»O,  der  dit  dock  ej  iir  jil- 
bildadt. 

'^)  yaiiit.  i  Madscns  »Anjilduiimcr»  {l\<^.  1  i  ".l<>i(lli(')i-r\  iidft»  och 
fig.  4  bland   »Eftciliijningei-  af  Svicrd»). 


39  UPPLAND.      FYNDET   I    LÅNGSJÖN.  211 

urnor  (=  W.  281)  och  fragiiicut  af  en  tredje  dylik,  jemte 
bitar  af  4  svärdsklingor,  8  hela  och  en  ofullständig  hål- 
celt,  3  hela  och  bitar  af  två  sönderbrutna  spjutspetsar, 
18  bitar  af  sågar  (=  W.  157),  2  nålar  med  runda  skif- 
vor  (=  W.  239),  1  göte,  bitar  af  ringar  in.  m.;  allt  af 
brons.  Fyndet,  som  tydligen  tillhör  slutet  af  brons- 
åldern, förvaras  i  St.  M.  (N:o  4127). 

I  Snöstorps  socken,  Halland,  hai'  man  på  ett  ställe 
funnit  2  bronsknifvar  af  denna  form,  hvilka  nu  förva- 
ras i  Grefve  G.  M.  Hamiltons  samling  på  Hedensberg  i 
Vestmanland.  En  af  dessa  knifvar,  hvilken,  liksom  den 
nvss  omtalade  från  i\sled,  utmärker  si";  för  ett  särdeles 
prydligt  arbete,  är  afbildad  i  »Hallands  Fornminnes  För- 
enings Årsskrift»  (3:dje   häftet  sid.    150). 

I  Prosten  Hofverbergs  samling  i  Barsebäck,  Skåne, 
förvaras  dessutom  en  sådan   kiiif,  funnen   i  Skåne. 

Afven  i  Danmark  äro  några  dylika  bronsknifvar 
funna;  se  Madsens  »Afbildninger»  »Jordhöi-fyndet»  (fig. 
2),  »Sarup-fyndet»  och  »Suite  af  Knive»  fig.  4,  9. 

Enlio^t  en  af  Hr  H.  von  Geo^erfelt  välvilliij-t  företagen 
kemisk  analys,  har  det  under  fig.  9  afbildade  svärdet 
visat  sig  bestå  af  92.9  %  koppar,  6.92  %  tenn  och  spår 
af  iern.  Profvet  är  tai^et  från  öfversta  delen  af  den  i 
fästet  inskjutna  tången. 


9.    Skepptuna  socken,  Espesta. 

(Seiaiiiglniiidra   liiiiail.  i 

o 

A  Espesta  egoi-   liittades  år   184G: 

En  i  tre  delar  bruten  /ialf<rin</  af  en  trind,  8  m.m. 
tjock  brons-ten,  som  mot  ändarne  blir  platt,  men  föga 
bredare,  och  slutar  i  enkla  hakar  att  knäppa  om  hvar- 
andra.      På  ytan   äro   streck   inristade   ])å   ett  sådant  sätt. 


212  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  40 

att  ringen  skall  synas  vara  spiralrefflad.    Inre  diametern 
nära   15  ctm. 

Förvaras    i    Statens    Historiska    Museum  (N:o   1383). 


9  Vi-    Vaksala  socken,  Råby. 

(Vaksala  härad.) 

Vid  Råby  hittades,  år   1823: 

En  liäicelt  af  brors  med  Ögla  uppe  vid  kanten;  inga 
ornamenter.  Länod  56  m.m.;  bredd  vid  e2:o'en  omkr. 
40  m.m. 

Förvaras  nu  i  Up})sala  Museum,  dit  den  kom  med 
Major  Lundebergs  samling  (i  h vilkens  katalog  den  har 
N:o   149). 


10—14.    Gamla  Uppsala. 

(Vaksala   liiirafl.) 

Vid  Gamla  Uppsala  aro  följande  bronssakcr  j»å 
olika  tider  funna.  De  närmare  omständigheterna  vid 
fynden  äro  icke  kända;  man  vet  endast,  att  icke  alla 
sakerna  äro  hittade  tillsammans.  Att  en  af  halcelterna 
uppgifves  vara  funnen  i  Odins  hög,  beror  sannolikt  ])å 
nåo^ot  misstao;.  Säkert  är,  att  den  förskri fvor  sio-  fi-an 
en    vida    äldre    tid    än    den    eaentliaa   irrafven  i   nämnda 


o 


hög,  som  vid  den  af  Herr  lliksantiqvarien  Hildebrand 
åren  1846  och  1847  företa<i;na  undersöknino^en  visade 
siof  tillhöra  midten   ellei"  senare   delen   af  i('rnål(k'rn. 

a)  Va\  dolk  med  en  del  af  tången,  som  är  bred, 
tunn,  med  uj)pståend('  kanter,  och  således  liknar  W  . 
116.  Tre  nitar  sitta  qvar.  L.  nu  175  ni.iii.  "1'unnen  vid 
(iamla  Tppsaia  1822».  (N:()  111  i  Majoi-  Liiiidebergs 
katalog). 


41 


I  PPLANI).       FYM)    I    [JPPSALA-TRAKTKN. 


213 


o  Q" 


b)  En  dolk  med  helt  handtag  af  brons,  afbildad  här 
bredvid  tig.  10  i  '  *  af  naturliga  storleken.  Knappen  på 
fästet  är  otVantill  oval,  plan  och  alldeles  slät. 
Dolkens  hela  längd  är  304  m.m.,  kaflens  längd 
49,  och  klingans  största  bredd  22  m.m.  »Fun- 
nen vid  Gamla  Uppsala  1820».  (N:o  115  i 
Major  Lundebergs  katalog). 

c)  En  la7is^)ets  =  W.  189,  utan  zirater. 
L.  142  m.m.  »Funnen  i  den  mellersta  af  Ganda 
Uppsala  högar  år  1755».  (N:o  116  i  Major 
Lundebergs  katalog). 

d)  En  lidlcelt  med  ögla,  som  sitter  20  m.m, 
nedanför  kanten ;  ego-en  utsväno-d.  För  öfrio;t 
är  celten  alldeles  lik  tis;.  Hå  nästa  sida.  Länod 
95  m.m.;  bredd  vid  eo-o-en  48  m.m.  »Funnen 
vid  Gamla  Uppsala  by  1822».  (N:o  148  i  Ma- 
jor Lundebergs  katalog). 

c)  Eggen  till  en  hdlcelt,  bred  och  tunn. 
Bredd  43  m.m.  »Från  Odins  hög  i  Gamla 
Uppsala»  (N:o  152  i  Major  Lundebergs  kata- 
log). 

Alla   af  brons  och   nu  förvarade  i   Uppsala  Museum, 
dit  de  konnnit  med  Major  Lundeberfrs  sandin<>-. 


Fig.  10. 

}3ronsdolk,f. 

vid  Garala 

Uppsala, 


15.    Uppsala  stad. 


1  en  trädgård  vid  Fyrisan  i  Fppsala  liar  man  funnit: 
En  drifteelt  af  bi-ons  (eller  koppar),  hvars  öfi-a  hälft 
är  ovanligt  smal  (endast  14  ;i  15  m.m.  ))red),  men  hvars 
egg  är  mycket  utsvängd.  Den  liknar  derigenoni  när- 
mast fig.  6  bland  »Paalstave»  i  Madsens  »Afbildninger», 
ehuru  kanterna  äro  nästaii  omärkligt  uppstående;  ingen 
tvärgående    up])höjning    vid    midten.      Mycket    angripen 


214 


BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA   SVERIGE. 


42 


af  erij;.     Längd   113  m.ra.;   eggens  bredd  5o   m.in.  —  Se 
hliv  ofvan  sid.   178  följ. 

Förvaras   i    Statens   Historiska   Museum  (N:o  2678); 
erhållen  genom  byte  med  Herr  C.  J.  Nyman  i  Uppsala. 


Pig.  11. 

vid  ll;i 


16.    Bondkyrka  socken,  Haga. 

(Ulleråkers    härad.) 


Vid  Haga  by  hittades  år  1801: 
En  vacker  hdleelt  af  brons  med 
ögla,  som  sitter  20  m.m.  nedanför  kan- 
ten. Den  år  af  bildad  här  bredvid  lig. 
1 1  i  -  3  af  verkliga  storleken.  Längd 
1  lo  m.m.;  bredd  vid  eggen  42  m.m. 
Nu  förvaras  den  i  Uppsala  Museum, 
förut  i  Major  Lundebergs  samling  (i 
livars  kataloir   den   har  N:o    147.) 

Det  förtjenar  anmärkas,  att  man  i 
Mälaretrakterna  och  Nerike  funnit  flere 
bronscelter  som  nästan  fullkomligt  likna 
den  här  afbildade  (se  fynd  N:ris  13, 
28  etc),  under  det  att  sådana  celter 
åtminstone  äro  mera  sällsynta  i  andra 
delar  af  Norden. 


17.    Vänge  socken,  Bärby. 

(Ulleråkers   härad.) 


»Sommaren  1861)  hittades  en  Ii  a  Icelt  ni'  brons  k  \U\rhy 
egor,  då  ett  djupt  dike  giäfdes  från  Albo-sjön  genom 
att  frM-djupa  an  till  det  från  l^by-sjön  kommande  vatten- 
drajret.  Celten  anträffades  nåjrot  norr  om  den  mellan 
Åland   och    \  iinge  gående   landsvägen». 


43  UPPLAND.       FYNDEN    VII)    IIACA,    ItÅRIiV    M.    Fl-.  215 

Celteii,  som  är  oskadad  och  mycket  väl  bibehållen, 
har  en  ögla  ganska  nära  öfverkanten  och  är  vid  midten 
sexsidig.  Skafthålet  är  bredt  ovalt.  Ytan  är  endast 
obetydligt  crgig.  Längd  75  m.m.;  bredd  vid  eggen  40. 
Öglan  börjar  8  m.m.   nedanför  öfverkanten. 

Förvaras    i    Statens    Historiska   Museum   (N:o  4287). 


18.    Fröjeslunda  socken,  Hamra. 

(Laguiida   härad.) 

I  en  åker  å  Hamra  egor  hittades  år  1865: 
En  söndrig  hcäcelt  af  brons. 

(N:o  153  i  Miijor  Lundebergs  f.  d.  samling;  nu  i 
Uppsala  Museum). 

19.    Håtuna  socken,  Håtuna. 

(Häbo  liärad.) 

Vid  Håtuna  hittades  år   1840: 

En  hdlcelt  af  brons,  med  utsvängd  egg;  utan  öra. 
L.   60  m.m. 

Förvaras  nu  i  Uppsala  ^luseum;  förut  i  Major 
Lundebergs  samling  (i   hvars  katalog  den  har   X:o   150). 

20.    Thorstuna  härad. 

I  Heir  Friherre  H.  H.  von  Essens  samling  på  Sig- 
nildsberg  förvaras  en  hdlcrlt  af  bn>ii<,  hvilken  lär  vara 
funnen  i  Thorstuna  härad,  eller  i  trakten  närmast  der- 
omkring. 

21.    Simtuna  socken,  Mällersta. 

(Siiiitima  liiirad,    Vesterils  liiii.i 

wSommarcn  1817  fann  Jan  Janssons  i  Mällersta  son 
Anders  en   ///('».sy./v/   l)re(h  id   en   stor  sten  uti  on  potates- 


210  BRONt;ÅLDERN    I    MELLERSTA    SVEllIGE.  44 

täppa  på  Mällersta  f^gor,  då  jorden  tillhnikades  för  po- 
tatessättnin((.  Jorden  vid  denna  sten  var  till  circa  V2 
alns  djup  nppgräfd  och  bortförd  på  det  ställe,  der  yxan 
påträffades.  Hon  låg  med  eggen  nedåt  jorden  och  ham- 
maren uppåt.  Ena  hörnet  på  eggen  hade  Jan  Jansson 
tillhamrat  för  att  se,  af  h vilket  ämne  vxan  var  förfär- 
digad». 

Yxan  är  massiv,  fyrsidig,  med  rundt  skafthål,  något  ut- 
svängd egg  och  en  föga  vitskjutandc,  platt,  fyrkantig  bane. 
Kring  hålet  finnes  på  båda  sidor  en  uppstående,  7  m.ra. 
höo-    kant.     Yxans    längd   19   ctm.;   eggens  bredd   7   ctm. 

Den  förvaras  nu  i  Statens  Historiska  Museum  (X:o 
1477). 

Massiva  bronsyxor  äro  icke  sällsynta  i  vårt  land. 
Om  vi  inberäkna  den  här  nu  omtalade,  känner  man  f. 
IL  24  fi'ån  Sverige.  Alhi,  utom  den  från  Mällersta,  äro 
funna  i  Götaland  '),  nend.  8  i  Ostergöthind,  1  i  Småland, 
1  i  Bohuslän,  1  i  Halland')  och  17  i  Skåne.  En  af  de 
skånska  är  den  ))räktiga  bronsyxa  som  finnes  afbildad  i 
»Iduna»  haft.  6  j)!.  1  och  i  Prof.  Nilssons  »Bronsåldern» 
pl.  3  f.  85.  Den  är  funnen  ensam  vid  dikesgrä.fning  å 
Villie  bys  egor  i   Skytts  härad. 

Den  sist  omtalade  och  den  liallä nejska  äro  betydligt 
större  och  präktigare  än  de  öfriga,  hvilka  antingen  — 
liksom  den  frän  Mällersta  —  hafva  en  up[)ståendc  kant 
omkring  skafthålet,  eller  —  såsom  originalet  till  fig.  4() 
pl.  4  i  Prof.  Nilssons  »BronsåldciMi»  —  sakna  en  sådan 
kant  '). 

Från    Norixe    känner    man    ännu   icke  nåij-ra  massiva 


')  I  Södoriniiii];iii(l  —  vid  8kog;stoip  iilini  Eskilstuna  —  äro  tva 
stora  bronsyxor  runna,  mm  de  iiro  vj  massiva,  utan  gjutna  af  tunn 
brons   öfver  en   kärna  af  lera.      Se   vidare   liiir  nedan. 

-)  Denna  praktfulla  yxa,  funnen  vid  Tjundhy  i  Slöin<)^e  socken,  är 
atljildad   i  »TTallands    1'ornminnes  Förenings   Årsskrift»  3   liiiftet. 

•'j  Bronsyxor  af  samma  form  som  \V.  110  iiro,  sä  vidt  jag  vet, 
ännu   icke  funna  i  Sverige. 


45  UPPLAND.       FYNDET    VII)    MALLKRSTA.  217 

broiisyxor,  1  Daiiniark  iiro  dr  tlcriniot  ej  sällsynta. 
Flere  såJaiia  yxor  äro  afhildadc  i  Worsaaes  »Nordiske 
Oldsager»  tig.  110,  111,  1  lo  (jcli  i  Madsens  »Afl)ildMin- 
ger»  (»Suite   af  Oxer»  iig.    1 — H,    10). 

.V.fveii  i  Mekleiiburg  och  liaiiuovLM*  förekomma  mas- 
siva bronsyxor,  hvilka  fullkomligt  öfverensstämma  med 
de  Skandinaviska  (»Friderico-Fj-ansisceumo  pl.  \'II  f.  2; 
Kemble  »Hora'  ferales»  ])1.  V  f.  52 — 54);  men  i  andra 
länder  har  man  antingen  icke  funnit  några  sådana  yxor, 
eller  också  äro  de  —  såsom  t.  ex.  de  ungerska  och 
italienska  —  betydligt  olika  våra  nordiska.  En  af  de 
minst  afvikande  är  den  i  Schlesien  funna  bronsyxa,  hvil- 
ken  är  afbildad  af  Buschino-  i  »Die  AlterthiUner  der  heid- 
nischen  Zeit  Schlesiens»  band  1  pl,  4  f.  1 .  (Jemför  för 
öfrigt  Lindenschmit  »Heidn.  Alterthiimer»  II  bandet,  3 
häftet,  pl.  2;  v.  Säcken  »Leitfaden»  tig.  28  å  sid.  91; 
Kemble  »Hora'  ferales»  pl.   \^  f.   55,   56,   ni.   W.) 


22,    Simtuna  socken,  Vester-Vad. 

(SiiiituiKi   liäi-ail,    \\'sk'i'äs   län.) 

Vid  \  ester-\  ad  anträffades,  hösten  ar  1861),  till- 
sammans i  en  berirsskrefva: 

a)  Ett  stort  bronssjjäime  af  samma  form  som  W. 
2ol  och  tig.  12  c)  å  sid.  221  här  nedan.  Det  är  brutet  i 
två  delar  (gammalt  brott);  nålen  saknas.  Spännets  hela 
lä,ngd  20.3  ctm;  dess  bredd,  d,  v.  s.  ovah^Mias  längfl.  äi- 
nu   omkring  9   ctm. 

b)  ()fi-e  delen  af  en  stor  hronsiKil  af  samma  form 
som  W,  289  och  tig.  21  här  nedan.  Skifvan  är  prydd 
med  inristade,  eoncentriska  kretsar;  dess  diameter  4.9 
ctm.  Xulen  ;ir  af  bruten  och  spetsen  saknas;  nu  återstå 
ond<rin<j  8.7  ctm. 

Fyndet  föi-\ai'as  i  Statens  Historiska  Mu>eiim  (X:o 
4288). 


218  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  46 

Båda  dessa  broiissaker  tillhöra  bronsålderns  sista 
del,  såsom  de  omständigheter,  under  hvilka  dylika  pryd- 
nader vid   måno^a  tillfallen  blifvit  funna,  ensTämmiirt  visa. 

Spännen  af  samma  slag  som  a)  (W.  231)  —  de 
vanligen  så  kallade  »glasögonformiga»  bronss})ännena  — 
äro  ganska  allmänna  i  Norden.  W  känna  för  närva- 
rande 25  från  Sverge,  af  livilka  endast  det  här  be- 
skrifna  är  funnet  i  Uppland,  men  2  i  Södermanland  (St. 
M.  2674),  3  i  Vermland  (St.  M.  1314  och  3825),  4  i 
Bohuslän '),  1  i  Vestergötland '),  1  på  Öland  (St.  M. 
1304  :  i8:n.6)  och  13  i  Skåne ').  Några  af  dessa  skånska 
spännen^)  likna  dock  närmast  fig.  1  å  pl.  4  i  I  bandets 
7   häfte  af -Lindenschmits  "Heidnische  Alterthiimer». 

Afven  i  Norge  är  ett  stort  bronsspänne  af  samma 
form  som  \V.  231  funnet,  nämlio^en  å  Hamanos  ejjor  i 
Askers  pra^stegia^ld,  Akershus  amt.  Det  hittades  under 
en  stor  sten,  tillsammans  me(l  en  större  bronsrinij  som 
närmast  liknar  W.   220 "). 

')  Alla  funnn  i  t;ii  torfmosse  å  Vegstorps  egor,  i  Karreby  socken, 
tillsatninans  raed  2  »jkupor»  --  W.  208,  2  halcelter  och  den  aHiiiggiia 
eggen  till  en  tredje,  1  lansspets,  1  halsring,  1  nål  --^  W.  238,  1  syl 
=   \V.   274,   6  bitar  af  sågar  ^-^   W.   157  m.   ra.     (St.  M.   84;'),   983).' 

-)  Afbildad  fig.  25  å  pl.  3  i  l'rof.  Nilssons  »Bronsåldern».  Den  är 
funnen  i  en  torfmosse  ä  Senäte  egor.  i  Olterstads  socken.  Kållands  li:d, 
tillsammans  med  2  bronsurnor  =—  AV.  2HI  (men  utan  den  iaböjda,  ge- 
nombrutna kanten)  samt  1  »kupa)^  ^--  W.  208,  1  lialsring  -^  W.  220 
och  3  andra  ringar;   allt  af  brons.     (St.   M.   1580). 

=*)  5  i  St.  M.  (N:ris  2548,  2549  och  3312  [3  st.]),  2  i  Ilr  öfver- 
jågmästaren  Sjökronas  samling  och  O  i  Lunds  M.  Af  de  sistnämnda 
äro  2  funna  vid  Fredsliiig  i  Skytts  hårad,  tillsammans  med  6  hela  och 
7  sönderbrutna  halcelter,  1  itul)riiten  skaftcelt,  4  sönderbrutna  svärd 
(ett  af  d(Mn  ^-  W.  115,  116),  samt  lansar,  ringar,  skaror,  gjulliufvuden 
m.  m.;  allt  af  brons  och  de  flesta  sakerna  mer  eller  mindre  ofidlstän- 
diga.  Fyndet  låg  i  en  lerurna  (utan  spår  af  ben),  som  antriiflades  bred- 
vid en  större  sten.  Se  N.  (i.  Bruzelii  »Svenska  Fornlemningar»  1  häf- 
tet, s.  45  följ. 

*)  T.  ex.  det  i  N.  (i.  Kru/tlii  )4ieskrifuing  ölver  Fornsaker  funna 
i  Skåne»  (Akadem.  afhandliug.  Lund  1850)  pl.  2  iig.  20  afbildade 
spänne,  som  nu  tillhör  St.  M.  (N-.o  2549)  och  äfven  kan  ses  här  nedan 
å  sid.  221,  fig.   12  b). 

■')   Enligt  ett  meddtlande  af  llr  Prof.   Bygli. 


47  rPPI.AM).       FYNDKT    VM)    VESJEK-VAI).  219 

1  Danmark  törekoinnui  äfven  sådana  »irlasöirorifor- 
miga»  l)ronss})ännen,  och  det  i  ganska  stort  antal.  En- 
ligt en  af  Herr  Justitsråd  Strunk  benäget  meddelad  upp- 
gift, förvaras  på  Kjöbenhavns  Museum  omkring  40'  dy- 
lika spännen,  jemte  fnigmenter.  Några  af  dem  knnna 
ses  W.  281,  i  »Antiqvariske  Annaler»  4  bandets  2:dra 
häfte  pl.  2,  samt  i  Madsens  »Afbildninger»  »Fyndet  i 
Kostra^de-banker». 

Utom  Skandinavien  äro,  såvidt  vi  veta,  dylika  spän- 
nen endast  funna  i  Meklenburg,  i  östra  Hannover  (Lime- 
burg)  och  i  norra  delen  af  provinsen  Brandenburg  (vid 
(3ranienburg  ^). 

Då  vi  således  känna  ett  ganska  betydligt  antal  så- 
dana spännen  från  Skandinavien  och  nordligaste  delen 
af  Tvskland,  under  det  att  denna  form  saknas  i  det  öf- 
riga  Europa,  kunna  vi  med  skäl  antaga,  att  dessa  s})än- 
nen  äro  alster  af  de  nordiska  ländernas  inhemska  in- 
dustri. 

Såsom  vi  redan  anmärkt,  utvisa  fyndomständighe- 
terna, att  dessa  spännen  förskrifva  sig  från  bronsålderns 
sista  del,  och,  ehuru  det  vid  första  påseendet  kan  synas 
vara  förhastadt,  våga  vi  dock  framställa  den  frågan,  om 
icke  dessa  »glasögonformiga»  bronsspännen  uppkommit 
genom  en  utveckling  af  den  till  vår  bronsålders  början 
hörande  broche-typ,  som  representeras  af  W.  228.  Sist- 
nämnda form  kan  i  sjelfva  verket  sägas  vara  ursprun- 
get till  de  flesta  af  vår  bronsålders  spännen,  hvilka  nä- 
stan alla  öfverensstämraa  deruti,  att  de  bestå  af  två  lik- 
formiga, större  eller  mindre,  afrundade,  tunna  ändstyc- 
ken,  som  förenas  genom  en  båge,  kring  hvars  ena  lod- 
räta del  nålen  roterar.     Det  enklaste  uttrvcket  af  denna 


')  Ijiiulenschiiiit  )4It'i(lnisclic  Altcrtliiimer»  1  baiidft.  7  liäftct  pl.  4; 
v.  Estorf  »Ilcidnische  Altertliiinicr»  pl.  XI  f.  .S,  4:  Kciiiblc  »llonv  fera- 
les»  pl.  22  tig.  3.  Se  iifven  Biisching;  »Dic  Altertluinier  Sclilesiens» 
pl.   2  tig.   1. 


220  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  4cS 

princip  är  tydligen  W.  228.  Genom  utvidgning  af  bå- 
gen u})p.stod  W.  229;  genom  utvidgning  hnfvudsakligen 
af  de  båda  ändstyckena  uppstod  W.   231. 

\'i  skulle  vilja  uppställa  de  särskilda  stadierna  i 
denna  ut\'eckling  på  följande  sätt:  1)  W.  228  eller  tig. 
12  a)  å  följande  sida.  2)  Fig.  ?>  å  pl.  XI  i  »Friderico- 
Francisceum»,  hvilken  står  mvcket  nära  W.  228  och 
hvars  ändstycken  endast  äro  21  in. ni.  i  diameter.  3)  Fig. 
2  å  samma  pl.,  der  hvardera  ändstyckets  diameter  vuxit 
till  omkring  45  m.uL  4)  B'ig.  1  å  samma  pl.,  der  diame- 
tern uppgår  ända  till  mer  än  130  ULm.  AndstjTkena 
å  alla  dessa  tre  spännena  äro,  liksom  å  W.  228,  bil- 
dade af  en  i  tät,  platt  spiral  lagd  bronssten.  5)  Den  ä 
följande  sida  fig.  12  b)  af  bildade  formen.  Här  återstår 
af  ändstyckenas  spiraler  endast  det  yttersta  hvarfvet, 
under  det  midten  bildar  en  sammanhängande  yta. 
6)  Den  form  som  visas  af  fig,  7  i  Madsens  »Af  l)ildninger/', 
»Fvndet  i  Kostra-de-bankcr».  Den  liknar  mycket  sist 
omtalade  typ,  men  livarje  spår  af  spiralläggning  ]i:ir 
förs\'unnit.  Samt  7)  \y.  231  eller  fig.  12  c)  å  följande 
sida. 

Det  torde  härvid  förtjena  u])|)märksamhet,  att  mellan- 
formerna N:ris  2),  3)  och  4)  icke  äro  anträffade  inom 
Svei-ige,  samt  att  N:o  5)  är  sällsynt  här;  ett  förliållande 
som  trolijxén  står  i  sammaidian";  dermed,  att  flere  forn- 
sakstypcr,  hvilka  tillhöra  vår  yngre  bronsålder,  synas 
hafva  vunnit  .sin  utveckling  utanför  Sverige,  ja  utanför 
Skandinavien,  emedan  man  icke  här,  men  väl  i  andi-a 
länd(;i-,  finner  de  mellanformer  som  visa  öfvergången 
från  en  äldre  typ.  Man  får  dock  härvid  icke  låta  föi'- 
villa  sig  af  att  denna  iildi-c  typ  stundom  förekommer 
äfven  i  Skandinavien,  emedan  detta  bci-or  derpa  att  han 
är  gemensam  för  flere  delar  af  l)ronsålderns  verld.  \'i 
måste  emellertid  här  inskränka  oss  till  dessa  antydnin- 
gar,   emedan    utr\  nnnet    ej    tillåter,   att  vi   längre  syssel- 


49 


UPPI.AND.       FYNDET    VID    VESTER-VAD. 


221 


sätta  oss  med  dessa  intressanta   undersökninirar,    som  vi 
hoppas  fa  tillfälle  att  på  ett  annat  ställe  fortsätta. 


^^rmmmmmMm^mMmm^^ 


Fig.  12  a).     Spänne  af  brons,  funnet  på  Öland.     2/3. 


^^UlLXlIii'^'' 


Fi^.  V±\>).    hi-iMiBspänne,  funnet  i  Skäne.     2/3. 


Fiir.  V2i\     Uronn.-piliino.  funnet  vid  Länirliro  i  Södermanland.     1    2- 


Bronsnalar  af  samma  slag  som  W.  231)  —  upptill 
rätvinkligt  l)öj(la  och  slutande  i  en  rund  skifva  —  äro 
äfven  oranska  alliiiänna  i  Skandinavien.  Från  Sveriore 
känna  vi  åtminstone   14,  af  hvilka    1   (den   hiii'  ofvan  be- 

AnU(]V.   Tidfkrift.     .?.  15 


222  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  50 

skrifiia)  är  funnen  i  Uppland,  1  i  Vestmanland  (St.  M» 
2503;  skifvans  diameter  80  ra.m.),  2  i  Södermanland 
(St.  M.  2674;  skifvornas  diameter  94  och  73  m.m.),  3  i 
Vestergötland  (två,  hvilkas  skifvor  äro  20  och  19  m.m. 
i  diameter,  höra  till  det  sid.  210  beskrifna  fyndet  från 
Asled  [St.  M.  41271;  den  tredje  är  funnen  i  Synnerål 
socken  och  förvaras  i  Herr  H.  Werners  samling),  2  på 
Gotland  (St.  M.  1543  Iskifvan  68  m.m.  i  diameter]  och 
3382  ^),  samt  5  i  Skåne  "^).  En  af  de  sistnämnda  (St.  M. 
2548)  är  funnen,  jemte  brända  ben,  i  en  lerurna,  som 
upptogs  ur  en  stor  ättehög  vid  Ifvetofta  i  Villands  hä- 
rad. (Se  »Iduna»  8:de  häftet,  sid.  104;  nålen  är  afbildad 
pl.   1   f.   7). 

I  Norge  är,  så  vidt  jag  vet,  någon  dylik  nål  ännu 
icke  funnen. 

I  Danmark  äro  sådana  bronsnålur  derimot  ganska 
allmänna.  Enliijt  ett  meddelande  af  Herr  Justitsråd 
Strunk  förvaras  på  Museet  i  Kjöbenhavn  åtminstone  40 
dylika  nålar.  Några  af  dem  äro  aftecknade  W.  239  och 
i  Madsens  »Afbildninger»  »Jordhöi-fyndet»,  »Boeslunde- 
fyndet»  (skifvan  förgyld)  och  »Sundby-fyndet»  (i  en  urna 
med  brända  ben). 

Utom  Skandinavien  synas  bronsnålar  af  detta  slag 
alldeles  icke  förekomma,  eller  åtminstone  vara  mycket 
sällsynta"'').  Vi  kunna  derföre  mod  så  mycket  större 
skäl  anse  dem  vara  nordiska  arbeten.  Att  de  tillhöra 
slutet  af  vår  bronsiilder  visar  sig  tydligt  af  de  förhål- 
landen,  under  hvilka  de  vid  flere  tillfällen  l)lifvit  hittade. 

*)  Den  sistiiäimi(l(!,  livais  skifva  är  04  iii.in.  i  diameti!!-,  ilr  ruiiticn 
vid  Iiil)l)ciiarfvc  i  llafdliuin  socken  tillliopa  ined  tlirc  lialsringar  af 
samma  form   som   fij<.    18   liär  nedan. 

-)  3  af  <Iem  förvaras  i  St.  M.  (N:ris  1518,  2.548,  2540;  skifvornas 
diameter  14,  26  ocli  1 'J  m.m.),  1  i  Cliristianstads  samlini^  (skifvan  för- 
fivid,  15  m.m.  i  diameter)  oeli  1  i  (jreiVe  Ilamiltons  samling  på  He- 
(lensl)er;f   i    Vestmanland   (skifvans  diam(;ter  39   m.m.). 

^)  Enl.  »Idnna»  H:de  liiift.,  sid.  104  not,  skall  en  hronsnäi  lik  den 
vid  I!v(;tofta  funna  vaia  afbildad  i  >'Monnnienta  inodita  rernm  Germani- 
carum,   priceipue  Cimbriearum»,  af  K.   J.   de    Westplialen,   T.    '.',   p.    085. 


51  UPPLAND.      ÖFVERSIGT  223 


23.    Uppland  (troligen). 

Följande  saker  äro  troligen  funna  i  Uppland.  När- 
mare uppgifter  saknas,  men  det  är  ingen  anledning  att 
antaga,  det  de  äro  hittade  tillsaramans. 

a)  En  hålcelt  af  bron^,  123  m.m.  lång,  nästan  jemn- 
bred  och  närmast  lik  W.  11)3,  men  ej  utsvängd  vid  eggen. 
Hålet  nära  cirkelrundt;  en  tresidig  ögla  uppe  vid  kan- 
ten.    Bredd  vid  ess^en  40  m.m. 

b)  En  söndrig  lansspets  af  brons,  af  ungefär  samma 
form  som  tig.  6  här  ofvan  (sid.  195);  nedre  delen  sak- 
nas.    Längd  nu   162   m.m.;  största  bredd   34  m.m. 

Båda  förvaras  i  Statens  Historiska  Museum  (N:o 
2678);  de  erhöllos  år  1859  genom  byte  med  Herr  C.  J. 
Nyman  i  Uppsala. 


Vi  känna  således  för  närvarande  33  fornsaker  af 
brons  från  Upplands  bronsålder.  Då  landskapets  yta 
(med  sjöar  o.  dyl.)  är  111  svenska  qv.-mil,  gör  detta  en- 
dast 0,:^  sak  på  hvarje  qv.-mil  i  medeltal. 

Dessa  bronssaker  äro: 

7  svärd  (fynd  N: ris  4,  7,  8). 

2  dolkar  (fynd  N:ris   10,   11). 

8  lansspetsar  (fynd  N:ris  4,  5,  8,  12,  23). 
1  yxa  med  skafthål  (fynd  N:o  21). 

1   skaftcelt  (fynd  N:o   15). 

9  hålcelter  (fynd  N:ris  9V2,   13,  14,   16—20,  23). 

3  halsringar  (fynd  N:ris  6,  9). 
1   spänne  (fynd  N:o   22). 

och   1    nål  (fynd  N:o   22). 

En  af  dessa  saker  (en  lans,  se  fynd  N:o  5)  npp- 
gifves  vara  funnen  tillsannnans  med  brända  ben.     Detta 


224  BRONSÅLDER>f    I    MELLERSTA    SVERIGE.  52 

är  visserligen  den  enda  berättelse  vi  känna  om  något 
graffynd  i  Uppland  från  bronsåldern;  men  det  är  na- 
turligtvis möjligt,  att  några  af  provinsens  ättehögar  inne- 
hålla grafvar  från  denna  tid,  oeh  det  är  —  på  de  grun- 
der vi  sid.  196  och  följ.  sökt  utveckla  —  troligt,  att  det- 
samma är  förhållandet  med  en  del  af  de  i  hundratal 
här  befintliga  stenkumlen. 

Bland  minnen  från  bronsåldern  böra  vi  saiuiolikt 
äfven  räkna  de  hällristningar,  som  på  ett  par  ställen 
förekomma  i  Uppland.  I  Rickeby,  Boglösa  socken,  Trögds 
härad,  finnas  »nästan  midt  i  l)yn  uti  en  låg  bergshäll 
några  ristningar,  föreställande  större  och  mindre  skepp 
och  annat.  Öster  utom  bvn  iir  en  annan  sådan  rist- 
ning.»  (R.  Dybecks  förteckning  öfver  fornlemningar  i 
Boglösa  socken,  uti  K.  Vitt.  Hist.  Ant.  Akad.  arkiv).  — 
A  Opp-Boda  egor  i  Ramsta  socken,  Hagun(hi  härad, 
finnes  pä  en  bergshäll  en  9.5  fot  lång  ristning,  förestäl- 
lande ett  fartyg.  De  inhuggna  linierna  äro  V^  tum  djupa 
med  afrundade  kanter  och  botten.  Hällen  lio^jrer  mot 
norr  vid  foten  af  en  hös:  berosbacke,  kallad  Vall)or<»:s- 
mässo-berget.  (Enligt  tv;i  teckningar  och  beskrifningar 
i  K,  Vitt.  Hist.  Ant.  Akadrs  arkiv,  inlemnade  af  Hr  Kap- 
ten Svanberg  och  Hr  Major  Lundoberg).  Både  denna 
hällristning  och  den  vid  Rickeby  äro  afbildade  i  Dybecks 
»Runa»  1848  sid.  11,  12.  De  här  framställda  skeppen 
synas  alla  hafva  varit  spetsiga  endast  i  framstammen, 
men  tvära  i  aktern,  hvarigenom  de  likna  dq  ])å  häll- 
ristningar från  bronsåldern  vanliga  skeppen  (se  t.  ex. 
andra  delen  af  denna  tidskrift  pl.  .''),  under  det  jern- 
ålderns  fartyg  i  allmänliet  synas  liafvM  varit  s})etsiga  i 
båda  ändar  '). 


')  Jfr  Bautil  N:o  .'344;  Stopliens  »OldnotliLTii  rniiic  momiments)!  «id. 
224  (Tjiinpjvidcstciioii,  Gotlaufl).  Rade  de  i  Nydains  mosse,  Söiider- 
.rylland  och  i  Tiine-höfren,  Nor<^e,  funna  fartygen  från  jernåldern  äro 
spetsiga  i  bada  ändar  (se  Engelliardts  »Nydam   mosefnnd))  oeli   »Skilling- 


53  FORNSAKER    AF    STEN   FUNNA    I    UPPLAND.  225 

Till  de  leiiiniiigar  fnin  bronsåldern  i  Uppland  som 
vi  nu  beskrifvit  torde  vi  slutligen  kunna,  på  redan  an- 
förda skäl,  räkna  åtminstone  flertalet  af  de  inom  pro- 
vinsen funna  fornsaker  af  sten,  hvarföre  vi  ansett  oss 
böra  här  meddela  följande 


Öfversi^t  öfver  de  i  Uppland  ftiniia  fornsaker  af  sten, 

om   hvilka   vi   hittills   lyckats  erhålla   kännedom  '). 

A.    Stockholms  län. 

Ldngkundra  härad.  Husby  socken:  hälften  af  en  mej- 
sel (ej  af  flinta;  St.  M.  2678).  —  Lägga  s:n:  1 
yxa  med  skafthål  (St.  M.  2678). 

Erlhif/Jumdra  h:d.  Knifsta  s:n:  1  yxa  med  skafthål 
(I  pps.  M.).  —  Haga  s:n:  1  yxa  med  skafthål  (Lbg 
28).  —  Husby  s:n:  1  yxa  med  skafthå'  (Kapten 
Wimans  samling   på  Mäi'sta). 

SeminglLundra  ]r.d.  Vidbo  s:n:  1  yxa  med  skafthål  (St. 
M.   2856). 

Sollentuna   h:d.     Eds    s:n:    1    yxa  med   skafthål  (Lbg  ii). 

Danderyds  skeppsUui.  Lidingö  s:n:  hälften  af  en  yxa 
med  skafthål  (St.  M.  3787),  samt  en  hel  och  2  halfva 
yxor  med  skafthal,  jemte  en  afslagen  yxa  utan  hål 
(ej  flinta;  alla  f)  ra  i  Herr  Zetterbergs  samling  på 
Hersby). 
Wermdö  skUar/.  Inga  rön:  1  yxa  utan  hål  (ej  flinta; 
St.  M.  3591). 

magasin»  1867  sid.  718);  livarjemte  det  härvid  förtjeuar  anmärkas,  att 
de  »skeppsforniiiia)'  stcn?ättningarne,  hvilka  tillh(">ra  samma  tid,  alltiil  iiro 
lika  spetsiga  i   begge  ändar. 

')  Denna  öfversigt  kan  naturligtvis  icke  göra  anspråk  pä  att  upp- 
taga alla  här  funna  lornsakm-  af  sten,  och  förf.  mottager  med  synner- 
ligen stor  tacksamhet  alla  bidrag,  stora  eller  smä,  till  en  fullständigare 
kännedom  om  fynden  af  stensaker  i  Uppland,  liksom  i  h varje  annat 
landskap.  —  Endast  de  saker  äro  af  flinta,  om  hvilka  sådant  är  uttryck- 
ligen  uppgifvet. 


226  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  54 

Således  känna  vi  nu  frän  den  till  Stockholms  län 
hörande  delen  af  Uppland:  10  yxor  med  skafthål  och 
3  mejslar  eller  yxor  utan  häl,  eller  tillhopa  13  forn- 
saker  af  sten.     Inji^en   af  dessa  är  af  liinta. 

B.    Tppsala  län. 

Orhyhus  Jud.  Elfkarleby  s:n:  1  yxa,  troligen  med  skaft- 
häl  ^).  —  Tierps  s:n:  1  yxa  med  skafthål  och  2 
bätformiga  hammare  (St.  M.  2050,  2806  och  3803). 

—  Wendels  s:n:  1  Hintknif  (»funnen  i  hög»;  St. 
M.  474)  och   1  yxa  med  skafthäl  (Lbg  27). 

Olands  h:d.     Tegels  mor  a  s:n:   1   flintknif  (St.  M.  447). 

Norunda  h:d.  Björklingc  s:n:  1  yxa  med  skafthål 
och  hälften  af  en  dylik  (Lbg  26,  29),  samt  3  yxor 
med  skafthäl  och  2  yxor  utan  hål  (ej  flinta;  Kap- 
ten Wimans  saml.).  —  xVrntuna  s:n:  3  yxor  med 
skafthål   och   4  yxoi'  utan   häl    (ej   flinta;   Upps.  M.). 

—  Lena  s:n:  2  yxor  med  skafthål  (funna  vid  Watt- 
holma;  Lbg.  1,  2).  —  Tensta  s:n:  1  flintknif  och  3 
stenyxor  (i  Major  Norlins  ego),  samt  en  stenyxa 
med  skafthäl   (Herr  S.   A.   Lundebergs  samling). 

Rasbo  Ir.d.  Rasbo  k  i  Is  s:n:  hälften  af  en  yxa  med  hål 
(St.  M.  2G78).  —  Rasbo  s:n:  1  flintknif  med  fyr- 
kantigt handtag  (Upps.  M.),  och  1  annan  flintknif 
med  6.5  tum  länjrt  blad  (Herr  S.  A.  Lundeberofs 
samliuir). 

BäUnge  li:d.  Skuttunge  s:n:  1  yxa  utan  hål  (ej  flinta; 
St.  M.  2678),  samt  3  yxor  med  skafthäl  (Lbg  4 — 6). 

—  Jumkils  s:n:  hälften  af  en  yxa  med  skafthäl, 
1  mejsel  och  1  yxa  utan  häl  (ej  flinta;  Li)g  44,  75 
och  8).  —  P)älingc  s:n:  1  mejsel  af  skiffer  (St.  M. 
2678),  hälften  af  en  yxa  utan  hål  (ej  flinta;  Upps. 
M.)  och   2   halfva  yxor  med  skafthäl  (Lbg  31,  94). 

')  >'Uppl;iii(l!?   Konirnimics  Förciiiiii^s  Tiflskrift>;    1    sid.   G. 

I 


55  FORNSAKEK  AF  STEN  FIWNA  I  IITLAND.  227 

Vakscila  h:d^).  Gamla  Up]>sala  s:ii:  1  liel  och  o  af- 
slagna  flintyxor  (Lbg  (i (I,  70 — 72),  1  vacker  lans- 
spets af  flinta  (Lbg  81),  samt  6  hela  och  2  afslagna 
yxor  med  skafthål  (St.  M.  2678;  Hammers  M.;,Upps. 
M.  och  Lbg  23,  24,  30). 

Ullerdkers  h:d.  Börje  s:n:  2  liela  och  i  half  yxa  med 
skafthål  (Lbg  7,  38  och  8l.  M.  2678).  —  Wänge 
s:n:  1  flintknif  =  W.  .'33  (Upps.  M.),  7  yxor  med 
skafihål  (Upps.  M.  och  Lbg  37,  39—42)  samt  2 
yxor  utan  hål  (ej  ilinta;  Lbg  4<S,  49).  —  Läby  s:n: 
]  lansspets  af  flinta  (Lpps.  M.)  ocli  1  yxa  med 
skafthäl  (Lbg  36).  —  Trefaldighets  s:n:  1  yxa 
med  skafthåf  (St.  M.   2678). 

Hagunda  h:d.  Järlåsa  s:n:  1  flintyxa  (Lbg  64),  2  gro f va, 
bladformiga  lans-  eller  })iLspetsar  af  flinta  (Lbg  73, 
74),  1  hel  och  1  half  yxa  med  skafthål  (Upps.  M. 
och  Lbg  43),  samt  hälften  af  en  båtformig  ham- 
mare (Upps.  M.)  —  Dalby  s:n:  1  yxa  af  ovanlig 
form,  med  skafthäl '),  och  1  yxa  af  vanlig  form, 
med  skafthål  (St.  M.  4293,  2678).  —  Gryta  s:n: 
1  väl  slipad,  bred  hålmejsel  af  flinta  (R.  Dybecks 
saml.) 

Lagunda  h:d.  Fröslunda  .s:n:  2  }xor  med  skafthål 
(St.  M.  948).  —  Hjelsta  s:n:  2  yxor  med  skaft- 
hål (Kapten  Wimans  saml.).  —  Holms  s:n:  1  3'xa 
med   skafthål  (St.   AL   2109  :  307). 

Häbo  h:d.  Häggeby  s:n:  2  yxor  med  skaftiiål  (St.  M. 
2678,  4068).  —  Ofver-Gran  s:n:  1  yxa  utan  hål 
(ej  flinta;  Kapten  Wimans  saml.).  —  Kalmar  s:n(?): 
1    tunn  flintyxa  och   2  rätmejslar  af  flinta   (Lbg.  92, 


^)  Den  hälmcjsel  ;\f  flinta,  som  i  Major  Luiulel)eru:s  katalog  (N:o 
65)  upp»;ifves  vara  tuiiiifii  i  wDanniaiks  socken,  rpplaiul)',  är  frän  Kjö- 
benhavn. 

-)  Afbildad  ocli  heskrifvc»  i  »Upplands  Fornni.  Fören:s  Tidskrift» 
1   sid.   111. 


228  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  56 

68,    69).   —  Skoklosters  s:n:   1   groft  slajreii  lans- 
spets af  flinta  (R.  Dybecks  saml.). 

Bro  h:d.  Bro  sm:  1  hel  och  2  halfva  yxor  ined  skaft- 
hål (Kapten  Vimans  saml.). 

o 

Äsunda  h:d.  Tillinge  s:n:  8  »skedformiga  skrapare»  af 
flinta  (St.  M.  2227).  —  Bred  s:n:  2  »halfmånfor- 
miga  skrapare»  af  flinta  {^=  W.  58;  den  ena  St. 
M.  2474,  den  andra  i  Grefve  Haniiltons  sam- 
ling på  Hedensberg),  samt  en  smalmejsel  af  flinta, 
1  flintknif  och  1  yxa  med  skafthål  (St.  M.  3691, 
2889). 

I  hjir  n])ptagna  samlingar  förvaras  alltså  från  Upp- 
sala län : 

32  fornsaker  af  flinta,  nämlini>en  G  yxor,  2  breda 
rätmejslar,  1  bred  hålmejsel,  1  smalmejsel,  12  knifvar 
eller  lansspetsar,  2  halfmånformiga  skrapare,  8  sked- 
formiga skrapare; 

samt  76  fornsaker  af  andra  stenslag,  nämligen  62 
yxor   med   skafthål  och   14   mejslar  eller  yxor  utan   hål; 

således  tillhopa   108  fornsaker  af  sten. 

C.    Yesterås  län. 

Vdla   /cd.      \  åla    s:n:    1    }'xa    med    skafthål    (Upps.   M.). 
lyiorstuna  /i:d.      Löfsta  s:n:    1    yxa   iitiiii    hal   (Upps.  M.) 

Sirrituna  h:d.  Löfsta  s:n:  1  slipad  yxa  utan  hål,  af 
svart  sten  (ej  flinta;  St.  M.  1048).  —  Sim  tu  na  s:n: 
1  större,  nästan  äggformig  slipsten,  af  sandsten, 
med  två  slipytor;  (1.7  tum  lång  (St.  M.  4289).  — 
Altuna  s:n:  1  yxa  utan  hal  (ej  af  flinta;  Upps.  M.), 
samt  1  yxa  med  skafthål  (»f.  vid  Säfva»;  Lbg  25). 
Frun  de  till  Xesterås  län  hörande  häi'aderiia  af  Lapp- 
land känna  vi  således  endast  fyi-a  fornsiikei'  af  sten ;  in- 
gen  af  dem   är  af  flinta. 


57  FORNSAKER   AF   STEN   FUNNA    I    UPPLAND.  229 


D.    Uppland,  utan  närmare  uppgift  om  fyndstället. 

1  halfmånforrnig  skraparc  af  flinta  (Lbg  67);  1  yxa  med 
skafthål  och  runor  (Upps.  M. ;  se  Stephens  »Old-nor- 
thern  runic  irionuments»  sid.  204),  samt  5  andra 
yxor  med  skafthål  (St.  M.  2678,  3015;  Upps.  M. 
och   Grefve  Hamiltons  saml.). 

Hela  antalet  här  uppräknade  stensaker  från  Upp- 
land utgör  således  132,  bland  hvilka  endast  33  äro  af 
flinta. 


Vestmanland. 

«  24.    Tortuna  socken,  Fors. 

(YttiT-Tjurbo   härad). 

På  bottnen  af  Tillbero;a-ån  hittades  år  1868,  nära 
bron  vid  Fors  bv: 

En  skaftcelt  af  brons,  lik  W.  177,  med  5  m.m.  höga 
kanter.  Celtens  läno;d  143  m.m.;  dess  bredd  vid  essen 
50  m.m. 

Den  förvaras  i  Herr  Grefve  G.  M.  Hamiltons  sam- 
ling på  Hedensberg. 

25.    Tortuna  socken.  Fors. 

Vid  Fors  har  muji  dessutom,  under  u})prensningen 
af  Tillberga-ån,  för  ett  par  år  sedan  funnit: 

En  skaftcelt  af  brons,  lik  fig.  1  å  sid.  177,  nu^n  sma- 
lare och  med  mera  uppstående  kanter.  Längd  122  m.m. 
bredd  vid  cjisen   44   m.m. 


230  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  58 

Dcii   förvaras   i    Herr   Doktor  Herm.  Hofbergfs  sam- 
liiiof  i  ()rebro. 

Om   sådana   skaftcelter  se  här  ofvaii  sid.   178  följ.  ^). 


26.    Kungsåra  socken,  nära  kyrkan. 

(Siende   härad.) 

>'I  ti  en  grafliög  söder  om  Kungsåra  kyrka  hittades, 
år   1S45>-: 

Klinoaii  till  en  bronsdolk,  ganska  simpel,  18.5  ctm. 
lång;  en  l)it   linnes  qvar  af  den  breda  tången. 

Den  töivaras  nu  i  Herr  Chr.  Hammers  Museum  i 
Stockholm;  tillhörde  fornt  Herr  Wahrens'  samling  af 
forn  saker. 

Med  afseende  på  uppgiften,  att  detta  fynd  gjorts  i 
en   grafliög,  jemför  hiir  ofvar.  sid.   196. 


27.    Svedvi  socken,  Berga. 

(Snäfringe  härad.) 

Under  dikning  i  den  del  af  Berga  mosse,  som  till- 
hör Anders  Larsson  i  Berga,  och  som  då  skulle  upp- 
odlas, anträffades  i  Augusti  månad  1858,  på  ungefär 
två  fots  dju[),  följande  fornsaker  af  brons,  »omkring 
hvilka»,  enligt  hittarens  berättelse,  »äfven  befunnits  all- 
deles uppruttnad  näfver^. 

Fyndet,  som  inlöstes  till  Statens  Historiska  Museum 
och   i  dess  inventarium   liar  N:o   2503,  består  af: 

n)  2  /i(ilsrm(/ar  af  hrojis  alldeles  lika  hvarandra  och 
fig.    18   liärnedan,  spiralrefflade   än   åt  höger,   än  åt  ven- 


')  J)i:ii  JLr  dock  icke  upptajijcn  bland  de  der  iippriiknadc  celterna  af 
denna  rorni,  Cniedan  y,\g  erli()Il  kännedom  om  fyndet,  först  sedan  12:te 
arket   var  tryckt. 


59  VESTMAXLAND.      FYNDET    VID    BEKGA.  231 

ster;    med  enkla   hakar  att  knäppa  om   hvarandra.     Inre 
diameter  omkring   150  m.m.;  största  tjocklek   G   m.m. 

b)  En  spiralarmring  i  12  hvarf  af  en  enkel  6?'0?z.sten, 
som  är  plan  på  insidan  och  kullrig  på  utsidan, 'samt 
hvars  största  bredd  är  5  m.m.;  afl)ruten  i  båda  ändar. 
Inre  diameter  60  m.m.  (En  dylik  ring,  ehuru  endast 
af  4h.,  hvarf,  är  af  bildad  pl.  5  fig.  G8  i  Prof.  Nilssons 
»Bronsåldern»). 

»Då  fyndet  gjordes,,  satt  detta  spiralarmband  inuti 
bucklan  c).» 

c)  En  y^kapa^^  af  brons,  närmast  lik  W.  208,  men 
utan  andra  sirater  än  några  enkla,  upphöjda  streck. 
Största  diameter  i  ytterkant  113  m.m,;  höjd  nu  85  m.m., 
ehuru  yttersta  spetsen  synes  vara  afbruten.  På  insidan 
sitta  nära  underkanten  och  midt  emot  hvarandra  två 
enkla,  fyrkantiga  öglor. 

fl)  En  stor  rund,  tunn  skifca  till  en  bronsnäl,  lik 
den  här  nedan  tig.  21  afbildade.  Skifvan  är  prydd  med 
många  gröfre  och  finare  concentriska  ränder;  dess  dia- 
meter är  80  m.m.  Af  nålen,  som  blifvit  afbruten,  åter- 
stå blott   lU   m.m. 

Fyndet  tillhör  tydligen   bronsålderns  sista   tider. 

( )m  halsringar  af  samma  slag  som  a)  se  iiär  ofvan 
sid.  202  och   203. 

Utom  den  här  funna  spiralarmringen  af  brons  känna 
vi  f.  n.  18  sådana  ringar  från  Sverige,  af  olika  storlek 
och  olika  antal  spiralhvarf.  Af  dem  äro  2  funna  i  Sö- 
dermanland (!)åda  i  Uppsala  Museum;  se  fynd  X:o  32), 
1  i  \'ermland  (St.  M.  1314;  se  här  nedan),  1  pa  Oland 
(St.  M.  1304  :  is:uH.iii),  12  i  Skåne')  samt  2  troligen  i 
södra  Svei'ige   (möjligen   pä   ( )land   eller  i  östra  Småland; 


')  a   i  St.   M.   (-.2548   [2   st..],  STGf)).   8  i   Luiuls  Musfuin  (ni  ;if  dem 
är    stor,    präktii;-    ocli    (fiiU^täiuliii-    i    0<»    livjiif;    .-lutar  i   båda  ändar  med 


232  BRONSÅLDERN  I  MELLERSTA  .SVERIGE.  60 

de  tillhörde  nämligen  Fabrikör  Storcks  samling  i  Kalmar; 
förvaras  nu  i  St.  M.,  N:o  207()). 

I    Norge    torde   någon    dylik  ring  icke  vara  funnen, 

I  Danmark  äro  de  derimot  ganska  allmänna  (se 
t.   ex.   W.   261). 

Utom  Skandinavien  svnas  sådana  spii-alarmrino-ar  af 
brons  nästan  endast  förekomma  i  Meklenburg  ^),  under 
det  att  de  antingen  icke  äro  funna  i  andra  länder,  eller, 
om    de   finnas,   vanligen  betydligt  skilja   sig  från  våra  '). 

Dessutom  har  man  i  Norden  funnit  några  till  brons- 
åldern hörande  spirahirmringur  af  dnhhel  brons-  eller 
ofuldtråd,  af  samma  slajx  som  tiir.  11)  här  nedan  (ifr  äf- 
ven  fi<j.  6  i  Madsens  »Afbildnino-er»,  »Fundet  ved  Sund- 
by»).  Frän  Sverige  känna  vi  o  dylika  ringar  af  brons  '*) 
och  4  af  guld  ^).  Derjemte  har  man  vid  Måsarp  i  Lind- 
bergs socken,  Halland,  fuiniit  en  spiralring  i  9  hvarf 
af  55  m.m.  nuvarande  diameter;  den  är  bildad  af  en 
1  m.m.  tjock  guldti-ad,  som  nu  är  enkel  (St.  M.  2967; 
se  »}lallands  Fonnninnes  Förenings   Arskrift»  sid   72  ^). 


ett  Ijredare,   utplattadt.    ovalt    stycke)   ocli    1   i  Frihciit'  ( iyllenstjernas  saiii- 
liiiu^  på  Krappcrup  (i    1 7    livait',   (.'huru   den   är  atbrutcn   i    hiida  ändar). 

M  »Friderieo-FrancisceuiTi»  pl.  XXI;  KcinhU-,  wlloiic  feralesx  pl. 
XXIII    t".   \\  (jfr  Madsens  )'Afbildninger«,   wO<i;enios(!-fundet»   lig.   9). 

^)  v.  Säcken  »Leitfaden»  tig.  30  ii  sid.  97.  —  Vid  Wien  har  man 
dofk  funnit  ett  par  spiralring-ar  af  l)rons,  ^oni  ganska  myrket  likna  de 
nordiska  (>>!Sit/ungsbcrielite  der  K.  Akademie  der  Wissenschaflcn,  pliilosopli.- 
historisehe  classe»,  XLIX  B.,  s.  125,  tig.  10;  jfr  Lindenschmit  »Heid- 
nisclie  Altertluiincr)'    1    bandet,    10   hilftcl,    pl.    1    tig.    G   (Italien). 

■')  Fyra  af  dem  äro  funna  vid  Längbro  i  Södermanland  (St.  M. 
2674),  (len  femte  i  Blekinge  (St.  M.  \\h?^.  f.  1);  se  liär  nedan  )^Fyiidw 
N:o  .34. 

*)  Alla  fyra  äro  funna  vid  ii|)pgräfning  af  en  stiirre  sten  ;i  Skärje 
egor  i  Skee  socken,  Bohuslän,  jenite  en  öppen  armring  af  tunnt  guld- 
bleck med  invikta  kanter  .samt  kliifna  oeli  åt  båda  sidor  tillbakarullade 
ändar  (St.  M.  2072). 

■*)  I  Sverige  har  man  iifven  funnit  en  mängd  spirairingar  af  tjocka 
guld-   oeh   silfvertenar,    m<ii    dessa   tilllioiii    jeriiiildern. 


61  VESTMANLANI).       FYXDEr    VII)    I?KRr.A.  233 

Sådana  y^kujinv»  som  den  under  c)  beski'iflia  äro  icke 
sällsynta  i  Norden.  Från  Sverige  känna  vi  tillsanunans 
13,  nämligen,  utom  denna  frun  \  estmanland,  1  från 
Vestergötland  (funnen  jemte  2  bron.surnor  =  W..  281 
vid  Senäte,  St.  M.  1580;  se  här  ofvan  sid.  218  not  2), 
2  från  Bohuslän  (St.  M.  845;  se  sid.  218  not  1),  1  från 
Kalmar  län  (funnen  jemte  en  ])ronsurna  =  W.  281  och 
ett  pai"  bronsringar  i  jorden  uiuler  ett  stenkunniiel  vid 
Thorstorp  i  Söderåkra  socken,  S.  Möre  li:d;  St.  M. 
1453  :  3io),  samt  7  från  Skåne');  hvarjemte  rpp^^ida 
Museum   eger  en,   hvilkens  fyndort  icke   är  känd. 

Från  Norge  känner  man  inga  sädiina  brons-«ku[)or», 
men  i  Danmark  är  de  icke  sälls\nta.  De  äro  dvv  — 
liksom  i  Sverige  —  ofta  funna  tillsammans  med  de  vackra 
bronsurnorna  af  samnni  slag  som   \V.   2<S1  '). 

Utom  Skandinavien  äro  de,  sävidt  \i  veta,  icke 
funna. 

De  hafva  troligen  på  något  sätt  hört  till  häng- 
urnorna  af  brons'),  med  livilka  de,  säsom  \'\  nu  visat, 
flere  gånger  blifvit  funna  tillsammans,  h vilka  de  likna 
i  anseende  till  stil  och  ornamenter,  och  till  hvilkas  öi-on 
de  vanligen   hafva  motsvarande  Oglor  eller  knap|)iii'. 

Om  lu-onsnalar  af  samma  slag  som  d)  (Hg.  21  )  se 
här  ofvan  sid.   222   löli. 


')  Af  dt>i!i  iTirvaiJis  2  i  Lunds  Miiseuiii  ficli  T)  i  St.  M.  (X:o  2548 
[2  st.;  en  af  dem,  afbildad  i  »Iduua»  G:te  liiiftet.  pl.  1  fig.  4.  iir  fun- 
nen i  en  torfmosse  pä  VcMinncrlöfs  ejror,  i  Skvtts  liiirad,  tillsamninns 
med  3  brousurnor  (afl)ildade  pä  samma  pl..  tig.  2 — 5).  .5  tjocka,  ilialiua 
halsringar  --  W.  224  (saniuia  ]>!.,  tig.  G,  7).  I  knif  med  ivrsidig  tänge 
samt  3  liiilcelter,  allt  af  hrons  ocli  un  i  St.  M.;  jfr  »Iduiia»  6:tc  liiiftet. 
sid.  49  följ.J,  saint  N:ris  3312  oeli  37(1.')  |2  st.,  som  till  form.  fiirg  oeli 
ornamenter  alldeles  likna   livarandraj). 

-)  Sa  t.  ex.  Kjiihculi.  .Museum  N:()  S872  (origiualel  till  \\  .  20iS; 
se  äfven  Madseiis  »Afbilduinger»),  livilkeu  är  fiiuiicn  jeniti'  en  brousurna 
m.  m.  vi'I  l'ji-llerup  p;i  F ven ;  N:o  KJUlMK  funucii  jemte  i-u  broii-^urna 
m.  ti.  saker  i  en  torfuiosse  i  Kjettiuge  s:n  pä  LiiUaiul;  N:()  2(>2U).  funnen 
jemte  en  bron-urna  ui.  ni.  i  t.-u  torfmo-sc  luira  \_\st(Ml  pii  Lälland:  jfr 
Ogemose-fvndet  tig.   8   i    Madseiis  ».\fi)ildniniier')  och   andra    fynd. 

■')   Om    dessa   urnor   se   närmare   liiir   nedan    fvnd    N:o   3.'). 


234  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  62 


28.    Munktorps  socken  (?). 

(Snäfringe   härad.) 

Herr  Major  J.  A.  Hafströin  i  Stockholm  eger  en 
lansspets  och  en  hälcelt,  båda  af  brons,  hvilka  han  har 
köpt  ])å  auktion  efter  Brukspatron  Iverns  på  Afliulta  i 
Munktorps  socken,  och  hvilka  antagas  vara  funna  i  trak- 
ten  deronikring. 

Celten  är  nästan  alldeles  lik  tig.  11  å  sid.  214  här 
ofvan.  Oij^lan  sitter  onikrin":  25  m.ni.  nedanför  kanten. 
Läno;d  128  nhni.;  bredd  vid  eoro:en  42  uLm.  —  Enliort 
en  vidfästad  anteckning  (af  Iverns),  är  dc;n  »funnen  vid 
potatesgrufninir  å  mark,  som  förr  varit  gräsvall  invid 
Fru  Löfvens  b}ggning;  lemnad  af  Gripenstedt  den  24 
Get.    1«44.» 

Lansspetsen,  som  är  utan  sirater,  liknar  närmast 
W.  189,  ehuru  vingarne  äro  smalare.  Inga  nithål  finnas. 
Längd    1G5   m.m.;   brodd   o7   m.m. 

Båda  dessa  bronssaker  äro  nu  öfverdrairna  med  en 
ganska  vacker  grön  erg,  som  dock  icke  har  samma 
färg  å  begge,  hvarföre  man  kan  antaga,  att  de  äro 
fnnna  på  olika  ställen. 


29.     Vestmanland  (utan  närmare  uppgift). 

I  Vestmanland  äro  följande  bronssaker  anträffade 
på  olika  ställen.  Ehuru  närmare  uppgifter  om  f\'ndort 
saknas,  iir  det  sannolikt,  att  de  alla  l)lifvit  funna  i  S3'd- 
östra  delen  af  landskapet. 

a)  En  hälcelt  af  brons  (»vanlig  form»). 

Den  förvaras  i  IIcii-  1'riherre  A.  Kurcks  samling 
på  Tidön,  i   närheten   af  Vesterås. 


63 


VESTMANLAND.      OFVKRSIGT, 


235 


b)  En  annan  hålcelt  af  brons,  vacker,  afbildad  här 
bredvid  fijx.  13  i  hälften  af  verkliofa  storleken.  Den  har 
aldrig  haft  ögla,  men  i  stället  finnes  ett 
nithål  nära  öfverkanten.  Längd  114  m.m.; 
bredd  vid  eo<ren  42  ni. in. 

Den  köptes  år  1869  hos  en  gelb- 
gjutare  i  Vesterås,  hvilken  haft  den  i 
många  år;  förvaras  nu  i  Herr  Grefve 
Hamiltons  samling  på  Hedensberg. 

c)  En  skaftcelt  af  brons,  njirmast  lik 
W.  177,  men  med  något  mera  utsvängd 
egg,  och  med  7  m.m.  höga  kanter.  Längd 
128  m.m.;  bredd  vid  eggen  48   m.m. 

Den  är  köpt  hos  samma  gelbgjutare 
i   Vesterås   och  tillhör  nu   äfven   Grefve 


Hamiltons  samling. 


V\iX.  IH.     ll.iicrit  Mf'  lirons 
1'.  i   \'('diiiiaiiland,    '    •>. 


Vi  känna  således  endast  13  fornsaker  af  brons  från 
Vestraaiilands  bronsålder,   nämligen: 

1  dolk   (fynd   N:o   ^IQ). 

1  lansspets  (fynd  N:o  28). 

3  skaftcelter   (fynd  N:ris  24,   25,   29). 

3  hålcelter  (fynd  N:ris  28,   29). 

1  »kupa»  (fynd  N:o  27). 

2  halsringar  {\y\\(\.  N:o  27). 

1   spiralarmring  (fynd  N:o   27). 
1   större  nål  (fynd   X:o   27). 

Om  man  fördelar  dessa  13  fornsaker  pa  hela  land- 
skapets yta,  78  ([vadratmil,  blir  det  visserligen  endast 
0.15  bronssak  på  hvarje  q  v. -mil;  men  man  bör  dcrvid 
ihogkomma,  att  alla  dessa  fynd  ii  ro  gjorda  i  häraderna 
närmast  omkring  Vesterås,   under  det  att  man  iiiiiiu  icke 


236  BRONSÅLDEHX   I   MELLERSTA   SVERIGE.  64 

känner  någon  till  bronsåldern  hörande  fornsak  (af  me- 
tall) från  den  till  Örebro  län  hörande  delen  af  land- 
skapet. 


För  närvarande  känna  vi  följande 

Foriisaker  af  sten  funna  i  Vestmauland. 
A.    Yesterås  län. 

Längheden:   1   yxa  med  skafthål  (Hammers  M.). 

Öfver-Tjurbo  liärad.  Kumla  socken:  1  flintyxa,  väl 
slipad  (Upps.  M.)  —  Vid  Sala:  1  yxa  utan  hål 
(Hamilt.  saml.) 

Ytter-Tjwrbo  h:d.  Sevallas:n:  1  yxa  med  skafthål  (Hamilt. 
samling).  —  Tortuna  s:n:  1  vacker  lansspets  af 
brun  skiffer  (=  tig.  61  i  Prof.  Nilssons  »Stenåldern») 
och  1  bred  hålmejsel  af  hård,  skifferlik  sten,  väl 
slipad  (båda  i  Hamilt.  saml.),  samt  1  yxa  med  half- 
})oi'radt  skafthål  (en  taj)[)  i  midten  af  hålet;  nu  i 
St.  M.,  se  Liljegren  »Nordiska  fornlemningar»  LXII). 
—  Hjörksta  s:n:  1  väl  arbetad  stenhammare  och 
1   vanlig  yxa  med  skafthål  (St.  M.  <)<Sl>,   1419). 

Siende  Ir.d.  Hul)bo  s:n:  1  yxa  med  skafthål  (Hamilt. 
saml.)  —  1>  adel  Linda  s:n:  1  yxa  med  skafthål 
(St.  M.  2086). 

JSforrho  }i:d.  Skultuna  s:n:  1  yxa  med  skafthäl  (St.  M. 
1659).  —  Romfartuna  s:n:  2  yxor  med  skafthål 
(Upps.  M.  och  Hamilt.  saml.).  —  Ves teras:  1  yxa 
med   skafthäl  (Lpps.   M.). 

Tortuna,  Björksta,  Sevalla,  Tilll)erga,  Hubbo, 
Romfartuna  o('h  Lillhärad  socknar:  2  vackra 
båtformiga  stcnhammai-e  och  12  vanliga  yxor  med 
skafthål   (alla    i    Hamilt.   saml.). 


65       FORNSAKER  AF  STEX  FUNNA  I  VESTMANLAND.         2o7 

Tukundra  Ir.d.     Ingen. 

Snäfringe  lud.  Ramnäs  s:n:  1  yxa  utan  hål  (Faluns 
i\L).  —  Sura  s:n:  1  yxa  med  skafthål  (Faluns 
M.).  • — -  Sved  v  i  snt:  1  yxa  med  skafthål  (Fpps. 
M.).  —  Kolbäcks  s:n:  1  yxa  med  skafthål  (»fun- 
nen i  en  ättehög«;  St.  M.  4305). 

Åkerbo  Ji:d.  Odens  vi  s:n:  5  yxor  med  skafthål  (Upps. 
M.),  1  d:o  (Vesterås  M.),  1  d:o  (Hammers  M.),  1  d:o 
(R.  Dybecks  saml.)  samt  1  rät  flintmejsel  (enligt 
uppgift  af  Herr  Dybeck).  —  Medåkers  s:n:  1  yxa 
med  skafthål  (Upps.  M.). 

.Norbergs  bergslag.  Vestanfors  s:n:  1  yxa  med  skafthäl 
(St.  M.   1495). 

Skinnskattebergs  bergslag.  Gunnilbo  s:n:  2  yxor  med 
skafthål  (St.  m'    1251,   1495). 

I  \  estmanland  (och  sannolikt  i  A^esterås  län)  är  äl- 
ven funnen  en  brynsten  af  samma  slag  som  W,  36,  med 
8  slip3tor,  hel.  Längd  7.5  dec.-tum,  bredd  4  tum,  tjock- 
lek 3  tum.  Denna  intressanta  fornsak  tillhör  Uppsala 
Museum. 

I  Vesterås  samling  förvaras  dessutom:  1  flintmejsel, 
utsvängd  mot  eggen,  2  stenmejslar  och  6  stenyxor  (med 
skafthål).  Åtminstone  de  flesta  af  dem  äro  troligen 
funna  i   Vesterås  län. 

I  den  till  Vesterås  län  hörande  delen  af  A\^stm;ni- 
land  äro  således,  såvidt  vi  nu  veta,  icke  mer  än  55 
fornsaker  af  sten  funna.  Kndast  3  af  dem  äro  af  flinta 
(1  yxa  ocli  2  mejslar);  de  öfriga  äro  45  hammare  och 
yxor  med  skafthål,  5  mejslar  och  yxor  utan  hål,  1  bryn- 
sten ==  W.  36  och  en  lansspets  af  skiffer. 

B.  1^'rån  den  till  Örebro  län  jiörande  delen  af  Vestman- 
land  känna  vi  för  närvarande  endast  1  flintyxa  (St. 
M.    4407),    funnen    vid    Yxe    i    Lindesbergs    socken 

Aiitiiiv.   Thhkrijt.     ."?.  16 


238  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  io& 

(på  gränsen  till  Nora  s:n),  samt  en  vanlig  yxa  med 
skafthål,  funnen  i  Jernboås  >i:n  (Örebro  M.). 

Flintyxan  är  en  af  största  och  vackraste  som  nå- 
oronsin  blifvit  funnen  i  Sverio-e.  Hon  är  lik  W.  12,  väl 
slipad  och  alldeles  oskadad.  Längd  420  m.m.  (14.1  dec- 
tum);  bredd  vid  eggen  8  ctm.  Det  är  anmärkningsvärdt, 
att  fyndstället  ligger  helt  nära  ortens  förnämsta  vatten- 
drag, Järle-ån,  mera  bekant  under  namnet  Arboga-ån, 
såsom  han  kallas  närmare  sitt  utlopp. 

Vestra  delen  af  Vestraanland,  den  eo-entlioja  beros- 
trakten,  torde  först  under  en  mvcket  sen  tid  blifvit 
be  bygd. 

Från  hela  provinsen  känna  vi  således  nu  endast 
57  fornsaker  af  sten,  eller  0.73  från  livarje  ((v.-mil,  I 
den  till  Vesterås  län  hörande  delen  af  landskapet  är 
imellertid  medeltalet  nu  kända  stensaker  per  qv.-mil  1.2. 


Södermanland. 

30.    Vester-Haninge  socken,  Prestgården. 

(Sotholin8  härad). 

A  Vester-Hanino-e   PrestjTårds  eo^or  hittades  ar  184H 

o  o  o 

under  dikeso-räfninof  i  en  sidländ  iiim  (eller  vid  udlino- 
af  en  torfmosse)  på  4  fots  djup,  fem  halsringai'  af  brons. 
Hvarje  ring  består  af  en  trind  bronsten,  7  ;i  8 
uLui.  bred,  med  inristade  linier  på  öfre  sidan,  hvilka 
gifva  ringen  utseende  af  att  vara  spiralvriden  än  åt 
höger  än  åt  venster.  Mot  ändarnc,  som  sluta  i  enkla 
knäpphakar,  blir  ringen  tunnnre  och  något  ])redare  (10 
m.m.),    samt    är    der    prydd   med   en   rad   större   punkter 


67  SÖDERMANLAND.      FYND    I    VESTER-IIANINGE    SOCKEN.         239 

längs    midteii    och    sneda   linier   utmed   kanterna.     Inre 
diameter  140  ä   160  m.m. 

Fyra  af  dessa  ringar  förvaras  i  Statens  Historiska 
Museum  (X:o  1074);  den  femte  i  Örebro  Elementar- 
läroverks saraliniT- 


31.    Vester-Haninge  socken,  Fors. 

(Sotholms  härad). 

Vid  Fors,  å  Prestgårdens  egor,  har  man  funnit  en 
hdlcelt  af  hvons,  som  af  Herr  Prosten  J.  E.  Törnqvist 
år  1863  skänktes  till  Strengnäs  Elementarläroverks  sam- 
ling, i  hvars  förteckning  den  har  X:o   165. 

Celten  liknar  alldeles  den  här  ofvan  sid.  214  un- 
der fig.  11  afbildade.  Skafthålet  är  i  det  närmaste  rundt. 
()glan,  som  nu  är  något  söndrig,  sitter  30  m.m.  nedan- 
för kanten.  Celtens  längd  är  122  m.m.;  bredd  vid 
eo-oen  46  m.m. 

Do 

Enligt  ett  enskildt  meddelande  af  Herr  Prosten 
Törnqvist  hittades  jemte  celten  en  rund  kula,  troligen 
af  sten,  h vilken  användes  som  leksak  af  några  barn  och 
nu  har  förkommit. 


32.    Botkyrka  socken,  Tullinge. 

(Svartlösa  härad). 

Hösten  år  1800  funno  nåo;re  arbetare  vid  aräfninsr 
på  toppen  af  en  liten  kulle  (»in  summitate  monticuli») 
å  Tullinge  egor  följande  fornsaker  af  brons,  liggande 
under  en  större  sten  och  knapt  täckta  af  någon  jord. 
Kullen  eller  backen,  der  fyndet  gjordes,  var  af  sand, 
men  sakerna  voro  omgifna  med  litet  svartmylla  som, 
enligt  Hallenbergs  åsigt,  »utviste  att  de  varit  förvarade 
i  en  låda».  —  Hvardera   celten  lärer  hafva  varit  omjrif- 


240  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA   SVERIGE.  68 

ven  af  en  spiralring,  »som  med  öfra  ändan  uppgick  ge- 
nom öglan». 

Fyndet  —  som  är  beskrifvet  och  afbildadt  af  Riks- 
antiqvarien  J.  Hallenberg  i  en  latinsk  afhandling  »Qva- 
tuor  monumenta  a^nea  e  terra  in  Suecia  eruta»  (Stock- 
holm,  1802  ^)  —  består  af: 

a)  En  skära  af  brons,  afbildad  här  bredvid  (tig. 
14)  i  hälften  af  verkliga  storleken;  med  tjock  rygg  och 


Fig.  14.    Skflra  af  hrou?,  1'.  vid  TulHn<re,  Södermanland,     i   o- 

en  mot  ena  bredsidan  vinkelrät  tapp  vid  basen.  Denna 
sida  är  prydd  med  2  långsgående  upphöjda  ränder;  an- 
dra sidan  alldeles  slät.     Längd  135  m.ra. 

b)  En  hdlcelt  af  brons,  nästan  jemnbred,  med  ögla 
uppe  vid  kanten;  afbildad  i  Hallenbergs  anf.  arbete  sid. 
10.  Den  liknar  nästan  fullständigt  (med  undantag  af 
öglan)  fig.  13  å  sid.  235  här  ofvan.  Längd  130  m.m. ; 
bredd  vid  eojoren  38  m.m. 

c)  En  annan  hdlcelt  af  brons,  temligen  lik  />),  med 
ögla  h-elt  nära  öfverkanten;  afbildad  i  Hallenbergs  anf. 
arbete  sid.  12.  Längd  120  m.m.;  bredd  vid  eggen  40 
m.m. 

d)  En  s.  k.  tuUdus  af  brons  med  hög  spets,  afbil- 
dad å  följande  sida  (fig.  15  a,  b)  \  naturlig  storlek.  Den 
är  här  sedd  dels  från  sidan  (a),  dels  nedifrån  (b).  Ska- 
dad i  kanten.     Diameter  43  m.m. 


')  Jemför  »Tillämpning  till  en  ar  1802  utgifven   latinsk  afhandling, 
kallad  Quatuor   monumenta   icnea,   af  J.  Hallenberg»  (Stockholm,   1816). 


09 


SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID   TULLINGE. 


241 


e)  Kn  dylik  Hutuluf<^\  men  med  låg  (troligen  afbru- 
ten)  spets;  afbildad  här  nedan  (fig.  15  c)  i  naturlig  stor- 
lek och  sedd  uppifrån.     Diameter  34  m.m. 

f)    Två    spiralringar    af  brons  (eller   en  i  två  delar 
bruten  rin»;). 
sid.   6.     Inre  diametern  är  omkr.  45  m.m 


Se  afbildnins^  hos  Hallenbero;  å  anf.  ställe 


Fig.  15  a.  Fig.  15  h. 

"Tutulus"  af  bron p,  f.  vid  Tullinge,  Södermanlainl.     l    ,. 

Alla    dessa    saker    äro   öfverdragna    med  en  vacker 
grön  erg.     De  förvaras  nu  i  Uppsala  Museum. 


Sådana  skaror  som  den  här  afbildade  äro  icke  tal 
rika  i  Sverige,  då  vi  för  närvarande 
ej  känna  mer  än  14  från  hela  lan- 
det. Med  undantag  af  den  nu  om- 
talade äro  de  alla  funna  i  Skåne. 
Sex  af  dem  ^)  höra  till  det  i  liruzelii 
»Svenska  fornlemningar»  l:sta  häftet 
sid.  45  beskrifna  Fredshög-fyndet  (jfr 
noten  3  å  sid.  218  här  ofvan);  de 
öfi'io;a  äro  funna  enstaka. 


Fig.  Ij  c.     "Tutulus"  af  lirons, 
f.  vid  Tiillinge.  Sodor- 


iiiiinliiiid.      1 


')  Dessa  6  förvaras,  jcmte  cii  sjiuule,  i  Limds  Muscuni.  Af  de 
iitorståeiulc  finnas  1  i  Hr  Kammarjunkaren  Tli.  Gyllenskölds  .<;amling 
pa  Vallen  i  södra  Hallai\d  och  5  i  Statens  Historiska  ^luscuin  (N:o 
2109:1189,  funnen  ensam  i  Glemniinge  socken  och  afbildad  i  Prof. 
Nilssons  »Brons;°ddern»  pl.  3  fip:.  41 ;  X:ris  2549;  3217:54,  funnen  i 
Kla-i-storp  socken;   3414  och   4487). 


242  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA   SVERIGE.  70 

I  Norge  är,  oss  veterligt,  endast  en  bronsskära  fun- 
nen, nämligen  vid  Svennes  i  Nordre  Aurdal  prestegja?ld, 
Kristians  amt.  Den  hittades  bland  en  hop  kol  under 
en  stor  sten  i  en  åker  tillsammans  med  20  a  30  spjut- 
spetsar af  brons  (Xicolaysen  »Norske  Fornlevninger»  sid. 
11;  skäran  lär  vara  af  bildad  i  Schybelers  »Kulturpflan- 
zen  Norwegens»  sid.   161). 

I  Danmark  äro  sådana  skaror  derimot  mera  all- 
männa. På  Museet  i  Kjöbenhavn  förvaras  nämligen  36 
st.  (en  af  dem  afbildad  W.  159),  af  hvilka  sex  eller  sju 
(sönderbrutna)  äro  funna  på  samma  ställe  i  Jylland, 
jemte  en  stor  hålcelt  =  W.  193  och  en  bit  af  en  dolk, 
allt  af  brons  (enligt  benäget  meddelande  af  Hr  Justits- 
råd  Strunk). 

Bronsskäror  af  samma  form  som  de  nordiska  före- 
komma dessutom  i  Meklenburg,  Hannover  (trakten  kring 
Luneburg),  Rhenhessen,  Sachsen,  Bayern,  Schweiz,  Schle- 
sien  och  Böhmen  ^).  Afven  i  Ungern  äro  d3'lika  skaror 
funna,  men  de  äro  vanligen  mera  böjda  än  våra  och 
trubbiga  vid  spetsen  (National-Museet  i  Pesth). 

I  Antik-samlingen  i  Dresden,  uti  den  afdelning  som 
förut  bildat  den  Preuskerska  samlingen,  förvaras  en  år 
1855  vid  Nieder-Zschauitz  nära  Grossenhain,  i  norra  de- 
len af  konungariket  Sachsen,  funnen  gjutform  af  gneiss 
för  gjutning  af  skaror,  försedda  med  en  sådan  uppstå- 
ende tapp  som  å  vår  tig.  14  och  äfven  för  öfrigt  myc- 
ket lika  de  nordiska.  Helt  nära  det  ställe  der  denna 
gjutform    hittades    hade    man    är   1854   funnit  en  annan 


')  »Fnderico-FraiicisccuiU))  pl.  XVII  Hg.  7  —  9  (jfr  texten  sid.  131); 
Lindenschiiiit  »IleidnisclK;  Alteitliiiiner»  I  bandet,  12  häftet  pl.  2  tig. 
5,  9,  1.5;  EstoriT  »Heiduisehe  Alteithiimer  der  Gegend  von  Uelzen»  pl. 
7  f.  9  oeli  pl.  12  f.  7  (prydd  med  en  rad  små  lialfcirklnr;  liör  till  det 
stora  fyndet  vid  Klein-llesebeck,  se  sid.  253);  Pr(usker'ska  samlingen 
i  Dresdens  »)Antiken-Sammlung";  Bonstetten  »llecucil  d'Antiquités  Suisses» 
pl.  4  fig.  9;  Biisching  »Die  Altertbiimer  der  heidnischen  Zeit  Scblesiens»* 
pl.  7   f.   11;   samt  Mnseet  i  Prag  (2  st.  ^^  W.  159,  funna  vid  (Vahlava). 


71  iSÖDEHxMANLANI).      FYNDF.I'    VID    Tl-LLINGE.  24;) 

form,  äfveii  af  sten,  hvars  ena  sida  var  afsedd  för  g;jiit- 
ning  af  eii  lansspets,  under  det  den  andra  sidan,  som 
nu  är  ofullständig,  troligen  varit  ämnad  till  gjutande 
af  ett  knifsblad.  —  Unii-efäi-  en  t^•sk  mil  från  detta' fynd- 

CD  •/  •/ 

ställe  har  man  vid  Weissig  hittat  en  betydlig  mängd 
bronssaker,  nedlagda  uti  ett  myeket  stort  lerkärl.  Detta 
fvnd,  som  nu  likaledes  tillhör  Antik-samlino-en  i  Dres- 
den,  består  af  22  skaror,  af  hvilka  en  del  äro  sönder- 
brutna, 88  större  och  mindre  bitar  af  skaror,  10  till 
en  del  ofullständiga  skaftcelter,  10  bitar  af  d3'lika,  ett 
i  liera  stycken  sönderbrutet  bronssvärd  (=  W.  115), 
5  lansspetsar,  en  bronsplåt  med  nithål  (möjligen  en  del 
af  ett  harnesk),  hela  och  sönderbrutna  ringar,  kärl,  nå- 
lar m.  m.,  samt  några  bronstackor  i  form  dels  af  kakor, 
dels  af  stäno^er  ^).  Hela  fyndet  lär  väo-a  ung-efär  ^/^  cent- 
ner.  Fjorton  skaror  och  de  5  lansspetsarne  likna  nä- 
stan fullkomligt  de  vid  Nieder-Zschauitz  funna  formarne, 
ehuru  de  icke  alldeles  passa  uti  fördjupningarne  (och 
icke  kunna  hafva  gjort  det,  när  de  voro  nygjutna  ')• 

I  södra  Tyskland,  Schweiz,  norra  Italien,  Böhmen, 
Ungern  etc.  förekomma  dessutom  i  stor  mängd  brons- 
skaror  af  några  former,  som  betydligt  skilja  sig  från 
den  nordiska  typen.     De   hafva   icke  den  mot  bredsidan 


')  Dessa  bronsstänger  liatVa  i  genomskärning  ibrra  af  en  triangel 
med  rätlinig  bas  och  utböjda  sidor;  vid  iindarne  äro  de  afrundade.  All- 
deles dylika  äro  äfven  några  gånger  funna  i  Sverige,  men  innan  man 
hunnit  chemiskt  undersöka  tillräckligt  många  af  dem,  våga  vi  ej  afgöra, 
om  några  bland  dera  kunna  anses  tillhöra  bronsåldern.  Under  plöjning 
i  en  nyupptagen  åker  vid  Myrväldcr  i  Tingstäde  socken,  på  (iotland. 
hittades  år  1847  sjutton  hela  och  5  bilar  af  sådana  gjutna  bronstackor, 
omkr.  V/2  iot  långa  och  vägande  tillsammans  17  skalp.  25  ort  (St.  M. 
1375).  Dessa  höra  dock,  liksom  en  vid  Lindholm  i  Skåne  funnen  dylik 
tacka,  troligen  till  jernåldern  (jfr  Aiuialer  f.  Nord.  Oldk.  1852  sid.  250. 
Kn  der  omtalad  »brousbarre»  från  Kjöbenli.  .Museum  torde  dcrimot  till- 
höra  bronsåldern). 

'-)  Detta  märkliga  lynd  är  äfven  beskrifvet  i  »"Mittheilungen  des 
königl.  siichsisclien  Vcrciu>  fiir  Erforschung  und  Erhaltung  vaterl.  Al- 
tertliiimep)  10  haft.,  ^id.  20 — 28,  der  tre  analyser  på  bronserna  med- 
delas. 


244  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  72 

viiikelräta  tappen,  men  ofta  i  dess  ställe  ett  nithål;  de 
äro  mera  böjda  än  våra  och  hafva  vanligen  ett  slags 
kort  handtag,  som  bildar  en  nästan  rät  vinkel  mot  sjelfva 
skäran  ^).  Museerna  i  Pcsth  och  Briinn  ega  ett  par 
sådana  skåror  med  ännu  (|vai'sittande  gjuthufvud  vid 
ryggen. 

T  vestra  delen  af  Europas  kontinent  och  på  de  brit- 
tiska öarne  synes  man  derimot  icke  hafva  funnit  några 
fornsaker  liknande  våra  bronsskäror. 


I  Sverige  funna  »tutnli»  af  ungefär  samma  form  och 
storlek  soni  de  här  under  tigg.  15  a — c  afbildade  äro 
kända  till  ett  antal  af  ÖO  ')•  IMand  dem  är  dock  insjen 
mer  än  de  2  nu  beskrifna  funnen  i  Svealand.  Af  de  öf- 
riga  är  1  funnen  i  Xestergötland  (Dimbo  s:n;  St.  M. 
3586),  4  i  Halland''),  l^  i  Blekinge^)  och  29  i  Skåne'). 
Dessutom    förvaras    i    Statens    Hist.    Museum    2   sådana 


')  Lindeiischmit  »Heidiiisclie  AUertliiimer»  I  bandet,  12  häftet  pl. 
■2  tigg.  2,  4,  8,  12,  13;  »Mittlieilungen  der  iuiti(|Viirisclieii  Osellsohaft 
in  Zurich»  IX  bandet  pl.  5  ligg.  14,  15;  XIII  hjuidet  2:a  afdeln.  pl.  5 
tig.  30;  XIV  bandet  6  häftet  pl.  2  tigg.  6,  7;  XV  bandet  7  häftet  pl. 
9  fig.  41;  Woccl  »Pravék  Zerne  Ceské»  sid.  43  oeli  »Grundziige  der 
böhmiselien  Alterthuniskunde»  pl.  3  tig.  6;  »Illustrirter  Fiihrer  in  der 
Altlierthunis-abtlieilung  des  ungarischen  National-Museiuns»  sid.  33.  — 
1  Siebenbiirgen,  i  synnerhet  uti  det  stora  fyndet  vid  Hamniersdort'  nära 
Hermannstafft,  har  man  derjemte  funnit  en  iniiiigd  »skaror^»  af  brons,  som 
äro  nästan  S-forniigt  b()jda  (Museet  i  Pesth  och  »Archiv  des  Vercins 
fiir  siebenbiirgisehe    Landeskunde»,   neuc  Folge,   X:    1   sid.   15). 

-)  Derjemte  tinnas  2  mycket  små  »tutnli»  i  Ystads  Museum,  enligt 
l)enäget  meddelande  af  Ilr  Rektor  Bnizelius. 

=^)  En  i  St.  M.  (N:o  41(38),  och  2  i  Hr  A.  Vallbergs  sand  ing  i 
Halmstad.  Den  fjerde  är  enligt  uppgift  af  Hr  Tjrijnant  llagdalil  funnen 
i  en  stenkista  i   Träslöfs  smi. 

'')  De  äro  alla  funna  uti  en  .stenklyfta  vid  Asarum.  En  af  dem 
har  nu  N:o  1452:2  7  6  i  St.  M.,  och  troligen  höra  till  samma  fynd  de 
tva  tutuli,   som   förvaras  i   Hr  Doktor   \'ittlocks  samling  i    Vc.xiö). 

•'')  Sjutton  af  dem  förvaras  i  Statens  Historiska  Museum  under  N:ris 
1985:1847.56;  2109:1163  och  1  7  :U ;  2110  (2  st.  endast  1  tum  i 
diameter,  med  tvärslä  pa  undersidan;  funna  jemte  ett  vackert  bronssviird 
och  ett  skelett  i  en  hög  vid  llindby  i  Fosie  s:n;  jfr  »Annaler  f.  nord. 
Oldk.»  1854  sid.  350  ff.  och  pl.  2  lig.  3)  samt  2548  (12  st.).    Sju  till- 


To  SÖDERMANLAND.       FYNDET    VII)    TULLINGE.  245 

tutiili,  tif  hvilka  den  ena  (N:o  893)  är  köpt  från  Prof. 
Sjöborgs  sterbhus  och  troligen  funnen  i  Skåne;  den 
andra  (N:o  1485)  är  sannolikt  funnen  i  Skåne  eller 
\  estergötland. 

En  af  de  halländska  (St.  M.  416K)  är  funnen  i  en 
grafhög  på  Dömmestorps  egor  i  S}'dligaste  delen  af  pro- 
vinsen. Han  låsf  i  en  af  flata  stenar  bildad,  4.5  fot  låno- 
och  något  öfver  1  fot  bred,  kista,  hvilken  för  öfrigt 
endast  innehöll  sand  utan  spår  af  ben.  Jfr  »Hallands 
Fornrninnes-Förenings  Årsskrift»  sid.   78. 

En  af  de  i  noten  omtalade  tutuli  (St.  M.  2109:1163) 
är  funnen  i  en  ättehög  nära  Cimbrishanin  jemte  ett 
präktigt  diadem  och  ett  spänne,  båda  af  brons.  Diademet 
är  afbildadt  i  förf:s  »Svenska  fornsaker»  fis;.   123. 

Två  andra  skånska  tutuli  (St.  M.  2548)  hvilka  hafva 
2  tums  diameter  och  på  öfre  sidan  äro  prydda  med 
fina  zigzaglinier  (en  af  dem  afbildad  i  »Sv.  fornsaker» 
fig.  112),  äro  funna  uti  en  stor  grafhög  å  Bosgårdens 
egor  i  Norrhveddinge  s:n,  tillsammans  med  en  liten 
rund  (sköld)-plåt,  nästan  plan,  2.2  tum  i  diameter,  med 
en  kort  uppstående  pigg  i  midten  och  en  liten  ögla 
derunder,  prydd  på  öfversidan  med  zigzaglinier  (men 
inga  spiraler;  närmast  lik  fig.  5  i  Madsens  afbildningar 
af  Vellinge-f3-ndet).  Bredvid  dessa  saker  lågo  dessutom 
ett  diadem  af  brons,  likt  fig.  122  i  »Svenska  fornsaker», 
1  lansspets,  några  ringar,  1  kam,  1  bred  såg  m.  fl.  sa- 
ker af  brons,  hvilka  tydligen  tillhöra  den  äldre  delen 
af  bronsåldern.  Fyndet  anträffades  nära  högens  kant 
och  var  ej  omgifvet  af  någon  stenkista  eller  dylikt; 
några  lenmingai-  af  menniskoben  omtalas  icke  i  bcskrif- 


luira  Lunds  Museum  (2  af  dem  äro  lika  fig.  65  a  pl.  5  i  Prof.  Nilssons 
»I^ronsåldern»),  2  Malmö  Museum,  1  Hr  Ofvcrjäii-miistarcu  Sjökronas  sam- 
iiui;-  i  Helsingborg,  och  1  Hr  llyttmästaren  Follins  samling  på  Piilssjö; 
livarjemte  en  lär  liafva  medföljt  en  samling,  som  Handlanden  Sjöberg  i 
.\[aim()   för  eU,  par  iir  sedan   siilde  till   Kjöbeiiliavn. 


246  BROXSÅLDEKN    [    MELLERSTA    SVERIGE.  74 

ningen  («Iduna»  7:cle  häftet,  sid.  191  följ.;  der  de  flesta 
sakerna  äfven  äro  afbildade.  Diademet  ansånfs  af  förf., 
Prosten   M.   Brnzelins,  vara  en  söndrig  urna). 

I  Norge  äro,  såvidt  vi  känna,  inga  tutuli  ännu  funna. 

I  Danmark  äro  de  derimot  allmänna;  jfr  W.  209, 
»Atlas  for  nordisk  Oldkyndighed»  ])1.  B  VI  och  Madsens 
»Afbildninger»  (fynden  från  »Borum-Eshöi»  och  »^'ellinge»). 

Utom  Skandinavien  förekomma  tntuli  —  i  likhet 
med  mänga  andra  nordiska  fornsaker  —  endast  i  Han- 
nover^) och  i  Meklenburg '),  der  man  t.  ex.  vid  Par- 
chim  funnit  12  sådana  tutuli  iemte  en  armrinof  af  "uld 
m.  iiL  uti  ett  bronskärl  =  W.  281  (»Meklenb.  Jahr- 
bucher»  X  sid.  283).  \  id  Meteln  i  Meklenburg  hitta- 
des år  1808  sju  större  tutnli  af  samma  form  som  de 
nordiska  och  tre  mindre  dylika  jemte  2  skaror,  4  spi- 
ralarmringar  m.  m.  af  brons  (Lisch  »Friderico-Franci- 
sceum»,  texten  sid.  63). 

Bronstutuli  till  formen  nästan  alldeles  lika  fioo-. 
15  <( — c  hafva  varit  i  bruk  hade  under  den  äldre  och 
yngre  bronsåldern.  Det  nu  beskrifna  fyndet  vid  Tul- 
linge är  ett  af  de  många  exemplen  på  deras  förekomst 
under  den  senare  perioden  ').     Och  såsom  bevis  för  de- 


^)  Enligt  meddelande  af  J)r  Hildebrand  eger  Museet  i  Hannover 
flera  tutuli  frau  trakten  af  Osnabriick.  De  likna  de  skandinaviska  till 
form   och  storlek. 

-)  »Frideriro-Francisceum»  pl.  33  Hg.  10;  Kemble  »Honi;  ferales» 
pl.  2o  fig.  18.  A  sist  anf.  pl.  Hg.  20  är  en  liten  tutulusformad  prvd- 
nad  afl}ildad,  som  jemte  flere  hundrade  dylika  är  funnen  nära  Lands- 
berg i  Urandenburg  (de  flesta  i  Berlins  Museum,  nägra  i  Sehwe- 
rin);  dessa  skilja  sig  imellertid  tViin  de  nordiska  genom  en  Ibgellik  sirat 
pä  toppen.  —  I  Hallenbergs  redan  anförda  »Tilläggning»  (sid.  fy)  om- 
talas ett  fvnd  nära  Helmstädt  i  Braunschweig,  som  synes  hafva  innehållit 
2  tutuli;  men  beskrifningen  är  knapphändig,  och  det  har  ej  lyckats  oss 
att  fä  närmare  kännedom  om  detta  fynd.  —  Den  i  Troyons  »Habitntions 
lacustres»  pl.  11  Hg.  12  afbildade,  i  .Schueiz  funna  trattformiga  brous- 
pjes,  med  en  hiig  ihålig  spets,  står  säkerligen  icke  i  nägot  historiskt 
samband   med   norra   Europas  »tutuli». 

')  Bland  fynd  af  tutuli  i  grafvar  från  denna  tid  (med  brända  ben) 
liafv.i     vi     i     Kjöbenliavns    Museum    antecknat    jS:ris     12294      G.    13705, 


75  SÖDERMANLAND.      FYNDET    VID    TLLLINGE.  247 

ras  aiivänclande  redan  under  don  äldre  delen  af  bron.s- 
åldern  kunna  vi  anföra  —  utom  det  här  ofvan  beskrifna 
fyndet  från  Bosgården  i  Skåne  —  fynden  från  \  ellinge 
mosse  på  Fyen  samt  Havndrup  (Kjöbenh.  M.  13751 — 62) 
och  Svenstrups  mosse  (K.  M.  10927 — 44),  båda  på  Sjadland. 
Sistnämnda  fynd  visar,  huru  de  nu  i  fråga  varande 
tutuli  endast  äro  efterbildningar  i  liten  skala  af  de 
för  Skandinaviens  äldre  bronsålder  eo-endomlio^a  stora 
sköldplatarne  af  brons,  vanligen  prydda  med  vackra  spi- 
ralornamenter  (fig.  43  å  pl.  4  i  Prof.  Nilssons  »Brons- 
åldern»; fig.  111  i  »Svenska  fornsaker»;  W.  205;  »Atlas 
f.  nord.  Oldk.»  pl.  B  \l  tig.  5,  6  m.  i\.).  Svenstrup- 
fyndet  bestod  nämligen  af  a)  en  sådan  rund  sköldplåt, 
9  .4  (danska)  tum  ^)  i  diameter,  med  en  uppstående,  tro- 
ligen fastnitad,  spets  i  midten  af  den  med  fyra  concen- 
triska  kretsar  af  spiralsirater  prydda  framsidan;  på  bak- 
sidans midt  sitter  en  ögla;  b)  en  dylik  sköldplåt,  8  tum 
i  diam.,  prydd  med  tre  kretsar  af  spiralsirater;  c)  2 
sköldplåtar  af  samma  form,  4^  4  och  4  tum  i  diam.,  hvar- 
dera  prydd  med  tvä  kretsar  af  spiralsirater;  c/J  4  lik- 
nande sköldplåtar,  2% — 2V6  tum  i  diam.,  men  med  blott 
en  krets  af  spiralsirater;  e)  \2  ännu  mindre  sköldplåtar 
af  samma  form,  1^  i — 1'/-2  tum  i  diam.,  och  icke  prydda 
med  spiraler,  utan  endast  med  concentriska  cirklar  och 
inslagna  strecksirater;  f)  5  dylika  bronsplåtar,  h vilka 
dock  mera  närma  sig  de  vanliga  tutuli,  i  det  den  upp- 
stående spetsen  är  ihålig,  och  det  på  baksidan  öfver 
denna  ihålighet  är  anbragt  en  liten  tvärstång,  som  trä- 
der i  stället  för  den  förut  omtalade  öglan;  de  äro  2^4 
— 1^4  tum  i  diam.,  och  framsidan  är  prydd  med  streck  och 


15304 — 8,  15469 — 71  m.  ft.  — -  Att  dessa  prvd nåder  voro  i  bruk  äimii 
vid  slutet  af  brousrddcvn,  kan  man  bland  annat  se  af  de  )jtiitulusfurniade 
bronsspänuen»  med  leniningar  efter  yc/vj-nälar,  som  man  niigra  gånger 
funnit;  se  Förf:s  »Från  Jernaldern»  pl.  8  tigg.  1,  2  och  texten  sid.  23,  24. 
')   1    dansk  tum   ^-  0,8  8   svenska  dec.-tum. 


248  BRONSÅLDERN   I    MELLERSTA    SVERIGE  7& 

zio-zaglinier;  g)  2  dylika,  1*>  tum  i  diam.,  utan  andra 
sirater  än  cirklar;  h)  3  dylika,  blott  iVe  tum  i  diam., 
hvilka  ännu  mera  likna  tutuli;  de  äro  prydda  med  streck 
och  zigzaglinier;  i)  2  dylika,  %  tum  i  diam.,  blott  prydda 
med  cirklar;  k)  2  små  bronsplåtar  af  samma  slag,  1% 
tum  i  diam.,  men  som  i  stället  för  en  spets  hafva  en 
uppstående,  afrundad  upphöjning  i  midten;  på  framsi- 
dan äro  de  prydda  med  streck  och  zigzaglinier.  —  Utom 
dessa  34  större  och  mindre  bronsplåtar  bestod  fyndet 
af  ett  diadem  =  W.  218,  spiralarmringar  =  W.  261 
m.  m.,  allt  af  brons. 

Det  af  Madsen  afbildade  \  ellinge-fyndet  åskådlig- 
gör också  dét  sätt,  på  hvilket  tutuli  och  de  stora  sköld- 
plåtarna öfvergå  i  hvarandra.  Afven  i  detta  fynd  före- 
kom ett  bronsdiadem  =  W.  218,  vid  ändarne  prydt 
med  spiralsirater;  jfr  »Antiqv.  Tidskr.»  1861  sid.  26 — 28. 

Man  torde  kunna  säga,  att  den  äldre  bronsålderns 
tutuli  i  (illinänhet  skilja  sig  från  dem  som  tillhöra  den 
senare  perioden  derigenom,  att  de  förra  liafva  en  lägre 
spets  som  mera  tvärt  öfvergår  i  den  för  öfrigt  nästan 
flata  plåten;  ocl^  att  de  på  framsidan  äro  prydda  med 
fina  zigznglinier  eller  att  åtminstone  de  upphöjda  con- 
centriska  kretsarne  äro  tvärstreckade.  På  en  tutulus 
från  bronsålderns  slut  iir  vanlii>:en  den  Hata  delen  iem- 
förelsevis  liten,  och  framsidan  prydd  endast  med  släta 
uppliöjdn   linier. 

I  början  misstog  man  sig  om  det  sätt  hvarpå  dessa 
tutuli  varit  använda,  och  jinrui  Holmberg  säger  i  »Nord- 
bon under  Hednatiden"  (l:a  uppl,  sid.  39),  att  de  varit 
håri)rydnader.  Genom  flere  under  de  sista  decennierna 
gjorda  fynd  torde  det  imellertid  numera  vara  klart,  att 
åtminstone  de  flesta  tutuli  varit  prydnader  för  sköl- 
darne, på  samma  sätt  som  de  stora  runda  bronsplåtarne 
med  spiralsiratei".  De  nyss  omtalade  fyndon  frän  Svens- 
tiMip    och     Vellingo    antyda    ett    sårhint    bruk,   och    i   det 


77  SÖDERMANLAND.      FYXDI<:T    VID   TULLINGE.  249 

»Nordiske  Oldskrifts-Selskabs»  Årsberättelse  för  1842 
(sid.  13)  beskrifves  ett  fynd  från  Steensgården  vid  Bud- 
dinge  på  Sja^llaiid,  soin  gifver  oss  intressanta  upplys- 
ningar i  detta  hänseende.  I  lenmingarne  af  en  nästan 
utplöjd  grafhög  på  nämnda  gårds  mark  hade  man  näm- 
ligen påträffat  —  utom  ett  diadem,  en  kam  och  tva 
spiralarmband  m.  m.  af  brons  —  en  stor  sköldplåt  med 
spiralsirater  på  framsidan,  fem  tutuli  af  2  tums  diame- 
ter och  med  inslagna  krets-sirater  på  öfversidan,  samt 
en  sjette  något  mindre  dylik.  I  en  af  dessa  tutuli  såg 
man  ännu  lemningar  af  en  smal  läderrem,  hvarmed  den 
varit  fästad.  De  sex  tutuli  lågo  alla  i  en  krets  omkring 
den  stora  sköldplåten,  och  under  de  förra  liksom  under 
den  sistnämnda  funnos  lemningar  af  ekträ. 

I  »Atlas  for  nord.  Oldk.»  (pl.  B  VI  fig.  12)  ser  man 
en  annan  tutulus  med  en  bit  af  en  läderrem  vid  tvär- 
stången på  baksidan.  Den  är  funnen  i  närheten  af  Kol- 
ding  i  Jylland  (»Annaler  f.  nord.  Oldk.»  1856  sid.  361). 

Att  sköldarne  under  den  yngre  bronsåldern  stun- 
dom voro  på  midten  prydda  med  en  tutulus,  antydes 
af  ett  i  »Antiqv.  Tidskrift»  för  åren  1843 — 5  (sid.  21) 
omtaladt  fynd  från  en  hög  i  trakten  af  Nykjöbing  på 
Falster.  »I  denna  hög  funnos  flere  hela  urnor  och  dessa 
måtte  i  forntiden  hafva  varit  betäckta  med  en  rund 
sköld.  Skölden  var  nu  förtärd,  men  i  midten  fans  en 
bronstutulus  och  på  ett  afstånd  af  ett  qvarter  (!)  från 
denne  en  rad  fullkomligt  sönderfallna  kopparnaglar.  Att 
dessa  angåfvo  sköldens  periferi,  syntes  ännu  mera  framgå 
deraf,  att  jorden  innanför  denna  krets  var  mörkare  fär- 
gad än  utanför  densamma  ^).» 


')  Med  afseende  pa  uppgiften  om  den  här  troligen  nedlagda  sköl- 
dens ringa  storlek  torde  det  förtjena  anmärkas,  att  de  boluisländska 
hällristningarne  —  hvilka,  såsom  vi  redan  nämnt,  sannolikt  tillhöra 
bronsåldern  —  ofta  framställa  krigare  med  mycket  små  sköldar;  se  t.  ex. 


250  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  78 

I  sina  båda,  af  oss  redan  anförda,  afliaiidlino-ar  om 
detta  fvnd  framställer  Hnllenberof  den  åsio-t,  att  de  här 
funna  sakerna  utgjort  en  >^apparatus  religiosus»  för  sjö- 
farande och  varit  använda  vid  »sacra  deorum  inferorum» 
eller  »sacra  samothracica".  De  bada  celterna  äro  icke 
eggverktyg  utan  kärl  (»väsa  futilia»),  hvilka  varit  »nytt- 
jade till  de  vid  dylik  gudstjenst  brukliga  libationer». 
De  båda  tutuli  äro  libationskärlens  lock.  Kärlen  voro 
med  afsigt  gjorda  hvassa  i  nedre  ändan,  »så  att  de  ej 
kunde  stå,  utan  skulle  af  sig  sjelfva  falla  omkull,  när 
man  efter  förrättad  libation  lade  dem  ifrån  sig;  skälet 
var  att  icke  något  i  kärlen  skulle  blifva  q  var  och  ruttna, 
hvilket  ansågs  vara  af  ond  betydelse.  Derföre  äro  ock 
loc^ken  så  beskaffade  att  de  lågo  löst  ofvanpå  kärlen, 
så  att  när  kärlen  föllo  omkull  affollo  äfven  locken,  att 
icke  hindra  utrinnandet  af  hvad  i  kärlen  blifvit  qvar 
efter  förrättadt  offer.  Inunder  locken  är  anbrajrt  en 
tvär-tunga,  på  hvilken  och  i  kärlens  öron  eller  handtag 
locken  kunde  fastbindas  att  ej  förloras  från  kärlen.» 
—  —  »Till  sacra  deorum  inferorum  hörde  äfven  or- 
mar, som  genom  kärlens  öron  uppstucko  sina  hufvuden; 
derföre  har  jag  ansett  ringarne  som  omgifva  kärlen  vara 
frao;ment  efter  ormar.  Sacra  samothracica  hörde  till 
sacra  deorum  inferorum  och  till  dem  initierades  sjöfa- 
rande; dertill  hörde  vidare  en  kopparknif,  med  hvilken 
sjöfarande  borde  afskära  sig  håret,  att  offras  åt  Hafs- 
guden,  om  de  kommo  i  sjönöd.»  Den  af  oss  s.  k.  skä- 
ran  hade  eidi^ct  ll:s  meninir  varit  en  sådan  offerknif.  — 

IToIinborffs  »Skandinaviens  Hällristningar»  ti<j2,-.  17  och  36  (en  rnntl  fläck 
i  inidtcn).  AlVcn  den  i  2:ii  delen  ut'  denna  Tidskrift  sid  426  efter  en 
liällristning  i  Osterg<')tlan(l  nnder  lig.  4  afbildade  sköld  är  ganska  liten 
i  förliällande  till  det  bredvid  tecknade  svärdet.  En  i  Oxlbrdsliirc  i  Eng- 
land funnen  bronssköld  iir  endast  1.2  fot  i  diameter  (Åkerman  »Arch;uo- 
logical  Jndex»  pl.  5  f.  49)  och  vid  Klein-Glein  i  Steierniark  liar  man 
funnit  ii  små  bronssköldar  af  ej  fullt  1.1  fots  diameter  (Weinliold  i 
»Mittlieilnngen  des  liistor.  Vereins  fiir  Steiermark"  X  sid.  22,  der  flere 
exempel   pä  sraä  sköldar  frän   bronsåldern  anföras). 


79  SÖDERMANLAND.       KY.NDKT    \II)    TIIJJNCiK.  251 

1  iifseende  ])å  celteriia  till;Vo;irer  lian  dock:  »Men  iii^-a- 
'mula  är  niiii  ineiiiiig  att  göra  alla  sådana  viggar  till 
religionskärl;    ty    de    mesta  hafva  ostridigt  varit  vapen.» 

Hhurn  den  nuvarande  fornforskningen  icke  längre 
lios  de  klassiska  auktorerna  söker  förkbii-ing  af"  livarje 
i  Norden  anträffadt  fynd,  och  ehnrn  Hallenbergs  åsigt 
att  nåo-ra  af  celterna  varit  offerkärl  numera  torde  räkna 
fä  anhängare,  har  man  dock  på  sista  tiden  åter  upp- 
tagit den  tanken,  att  sådana  större  eller  mindre  sam- 
lingar af  fornsaker  som  den  vid  Tullinge  anträftVule,  — 
hvilka  tydligen  hlifvit  med  flit  nedlagda  i  jorden,  men 
icke  kunna  betraktas  såsom  graffynd,  —  stundom  böra 
förklaras  o-enom  antaoande  af  en  religiös  handling,  så- 
som  offer  eller  dylikt.  Dessa  fynd  anträffas  dels  i  torf- 
mossar,  dels  på  torra  marken,  och  sakerna  äro  i  senare 
fallet  vanlijren  nedlao^da  under   eller  invid   en  stor  sten. 

Om  de  hithörande  mossfynden  få  vi  snart  tillfälle 
att  tala  något  närmare  (se  sid.  267),  hvarföre  vi  hafva 
ansett  oss  här  böra  lemna  en  kort  redogörelse  för  det 
senare  slaget  af  fynd,  de  af  de  danska  fornforskarne  så 
kallade  »raarkfynden». 

Sådana  fynd  från  bornsåldern  äro  flere  gånger  an- 
träffade i  Sverige,  och  såsom  några  af  de  vigtigaste 
kunna  vi  närana  de  redan  beskrifna  fvnden  från  Tullinge, 
från  Vattholma  i  Uppland  (sid.  189),  Asled  i  \  estergöt- 
land  (i  jorden  bredvid  en  större  sten;  s.  210,  211),  Skärje 
i  Bohuslän  (5  guldringar  invid  en  större  sten;  s.  232  not). 
Tygelsjö  (s,  178)  och  Fredshög  i  Skåne  (i  ett  lerkärl 
bredvid  en  större  sten;  s.  218  not),  samt  fynden  från 
Spelvik  (sedan  en  större  sten  blifvit  bortS[)rängd)  och 
Skogstorp    i    Södermanland    (se   fynd    X:ris   35  och  43). 

Härtill    kuiniii    vi    l;i<>aa    följande   t\nd '):     1)   I   dern 


*)  Bådo  svärdet  från  Å  i  ^Medelpad  ocli  yxan  iViin  Miillersta  i  I  pp- 
land  antriltVadcs  under  filer  bredvid  livar  sin  större  sten  (sid.  181,  215). 
Vid    stenl)rytning    i    Smörkulloherj^et,    Si<rea    socken,    Halland,   hittades  är 


252  J3R0NSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  80 

socken,  Dalsland,  fann  man  år  1853,  »vid  upptagning  af 
grop  för  potäters  nedläggande  i  en  sandbacke  nära  Ve- 
nerns  strand»,  en  lerurna,  som  innehöll  1  hålcelt,  5  bi- 
tar af  d}dika,  flere  bitar  af  åtminstone  ti'e  svärd,  sön- 
derbrutna sågar,  ringar  m.  m.,  samt  9  gjuthufvud  och 
smälta  klumpar,  allt  af  brons.  Brotten  äro  ergiga  och 
följaktligen  gamla;  fiere  af  sakerna  äro  ofullständiga 
(St.  M.  1995).  — -  2)  A  ett  hemman  i  Odarslöf,  Torna  hä- 
rad, Skåne,  har  man  för  flere  är  sedan  vid  dikning  fun- 
nit 5  hela  hålcelter,  5  mer  eller  mindre  söndriga  d:o, 
eggarne  af  två  dylika,  12  hela  och  12  sönderbrutna  så- 
gar =  W.  157,  4  gjuthufvud  och  1  liten  smält  klumj), 
allt  af  brons  (Bruzelius  »Svenska  fornlemningap)  1  häf- 
tet sid.  44;  fyndet  förvaras  i  Lunds  M.).  —  Ii)  Vid  Balsby 
i  Nosaby  socken,  Skåne,  hittades  år  1851  ett  guldband, 
hvars  klufna  ändar  äro  upprullade  i  spiraler  (=  W. 
255),  samt  o  massiva  bronsyxor.  Dessa  lågo  iV?  fot 
under  jordytan  i  rad  l)redvid  hvaraiidra  på  en  stenhäll, 
och  guldbandet  vid  ena  sidan  af  dem  (St.  M.  1665).  — 
4)  Vid  gräfning  å  Smörkulleberget  i  Skrea  socken,  Hal- 
land, hittades  år  1859  en  liten  vacker  guldurna,  som  lag- 
Va  fot  under  joi-dytaii  invid  en  stenhäll  (St.  M.  2604; 
se  »Hallands  Fornm.-Fören:s  Årsskrift»  sid.   62). 

I  Norge  äro  dylika  fynd  gjorda  vid  llamang  i  Akers- 
hus  amt,  och  vid  Svennes  i  Kristians  amt  (1  skära  och 
20  å  30  spjutspetsar  bland  en  hop  kol  under  en  stor 
sten;  se   här  ofvan   sidd.   218  och   242). 

I  Dannuirk  äro  många  sådana  markfynd  anträffade, 
ofta  af  betydlig   storlek  ').     Se    Worsaae  i  >Arböger  for 


1855    under    en    större  steiiliall   ett  i   tva   delar   I)ru<<t  hrout^sviird ;    Ijrottet 
var  gammalt  (St.   M.  2115). 

')  'J'ill  jeinförelse  med  de  nyss  omtalade  fynden  frän  Dal.^sland  och 
Fredshög  kunna  vi  särskildt  anföra  de  i  »Annaler  for  nord.  Oldkynd» 
1853  sid.  132  och  137  beskrifna  fynden  friin  llyefrärd  pä  Sju-Hand  (en 
ovanligt  stor  mänffd  sönderbrutna  kärl,  verktyg,  vapen  oeh  prydnader, 
samt    gjuthufvud    oeh    klumpar   af  brons,    nedlagda    i    ett  lerkiirl)   och   frän 


81  SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID   TULLINGE.  253 

nord.    Oldk.»    1866    sid.    316    och   Engelliardt   i  samma 
Årböger  1868  sid.   121. 

Afven  utom  Norden  äro  betydliga  bronsåldersfynd 
af  nu  ifrågavarande  slag  vid  många  tillfällen  gjorda. 
Bland  den  stora  mängd  sådana  fynd  som  blifvit  kända 
vilja  vi  endast  anföra  följ.:  1)  Vid  Plestlin  nära  Dem- 
min  i  Pommern  fann  man  år  1821  två  gjutna  kakor  af 
koppar  och  omkring  150  celter  af  brons,  som  påträffa- 
des vid  plöjning  i  en  åker,  från  hvilkcn  man  nyss  bort- 
tagit flere  stora  stenar  (Ledebuhr  »Das  königl.  Museum 
zu  Berlin»  sid.  25).  —  2)  Vid  Granow  i  nordöstligaste 
delen  af  prov.  Brandenburg  fann  man  före  1831  »vid 
borttagande  af  en  stor  sten»  en  mängd  ringar  och  an- 
dra smycken  m.  in.  af  brons,  de  flesta  sönderbrutna 
(Ledebuhr  anf.  st.  sid.  63).  —  3)  Vid  Weissig  i  konunga- 
riket Sachsen  fann  man,  såsom  vi  redan  sid.  243  närmare 
beskrifvit,  omkr.  V.,  centner  hela  och  sönderbrutna  brons- 
saker, som  legat  i  ett  stort  lerkärl.  —  4)  Vid  Skopau 
nära  Halle,  i  preuss.  provinsen  Sachsen,  har  man  funnit 
mer  än  150  skaftcelter  af  brons,  hvilka  lågo  på  kant  i 
en  krets  med  eggarne  mot  kretsens  medelpunkt  (Wa- 
gener  »Handbuch  der  deutschen  Altherth.»  sid.  621).  — 
5)  Vid  Klein-Hesebek  i  Limeburg  fann  man  år  1840  under 
ett  stort  granitblock  1  bronskärl  =  W  .281,  2  »kupor»  =  W. 
208,  1  skära,  flere  si)ännen  m.  in.  af  brons(v.  ]']storfF»Heidn. 
Alterth.»  sid.  98  och  pl.  12).  —  6)  Vid  Bevay  i  Belgien  har 
man  på  ett  ställe  funnit  omkr.  50  bronscelter  af  olika 
storlek  och  form  (Lindenschmit  »Heidnische  Alterthii- 
mer»  I:  2  pl.  2  f.  4).  —  7)  Md  Coz-ti  i  depart.  Cötes- 
du-Nord,  Bretagne,  hittades  år  1871  åttio  bronscelter, 
som  synas  hafva  varit  n3'gjutna  då  de  nedlades  i  jor- 
den (»Revue  archéologique»  1872  sid.  60,  der  äfvcn  an- 
dra dylika  fynd  i  samma  trakt  omnämnas).  —  8)  Vid  Lar- 

Blajre    i    Jvlland  (åtskilliga   dylika   hroiisi-aker  i  cii   lerkruka,   ståemle  un- 
der en   vid  gräfning-  i   jorden   piitrjiftad  sten). 

Aiitiiir.   Tidskrift.    .V.  17 


254  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE.  82 

naud  nära  Lons-le-Saunier  i  depart.  Jiira,  östra  Frank- 
rike, hittades  år  1865  i  jorden  inom  en  rymd  af  1  qv.- 
meter  1784  st.  hela  och  sönderbrutna  vapen,  verktyg, 
smycken  och  klumpar  af  brons,  vägande  tillsammans 
öfver  130  skalp.  (»Archiv  fiir  Anthropologie»,  II  sid. 
348);  —  9)  I  en  grotta  vid  Beuron,  i  Hohenzollern- 
Sigmaringen  invid  Donau,  fann  man  år  1844  en  mängd 
bronssaker,  som  synas  hafva  varit  förvarade  i  en  af  ti- 
den förstörd  säck  el.  dyl.  Fyndet  bestod  af  vapen,  verk- 
tyg och  smycken,  de  flesta  sönderbrutna,  samt  troligen 
äfven  af  större  bronsklumpar  (Lindenschmit  »Die  Hohen- 
zoUerschen  Sammlungen  zu  Sigmaringen»  sid.  151).  — 
10)  I  Krain  har  man  år  1867  nära  Görz,  uti  en  klyfta 
i  ett  vinberg,  funnit  två  tjocka  lerkärl  och  mer  än  4 
centner  gjutna  bronssaker,  till  största  delen  sönder- 
brutna eller  obrukbara  (»Meklenb.  Jahrbiicher»  XXXIV  sid. 
236).  —  11)  Under  plöjning  vid  Hammeisdorf  nära  Her- 
mannstadt  i  Siebenbiirgen  påträffades  år  1870  en  ovan- 
lio^t  stor  mänii^d  bronssaker,  som  låf^o  utan  ordnino^ 
kastade  på  hvarandra  i  en  rund  grop  af  4  fots  diame- 
ter, hvilkens  väggar  och  botten  bestodo  af  fast,  gul 
lera.  Fyndet,  som  vägde  ungefär  10.5  sv.  centner,  be- 
stod af  hela  och  sönderbrutna  vapen,  verktyg,  prydna- 
der, kärl  m.  m.  af  brons,  samt  af  en  ovanligt  stor 
mängd  smälta  klumpar  af  nästan  ren  kop})ar,  hvilka 
senare  utgjorde  ^\  af  hela  fyndets  vigt  samt  här  och 
der  voro  betäckta  med  aska.  (Reissenbergers  beskrif- 
ning  af  fyndet  i  »Archiv  des  Vereines  fiir  siebenbur- 
gische  Landeskunde»,  neue  Folge  X:  1  sidd.  8 — 37  och 
pl.   1-4)^). 

')  Till  (le  mi  anförda  cxfinplen  skulle  vi  kunna  lägga  ett  fynd  i 
Hannover  af  96  bronsskäior  (»Concspondonzblatt  des  (lesammtvereines 
der  deiitsclien  Geseliichts-  und  Alt(!itliumsvcreine'>  1872  sid.  3)  och  fyn- 
den vid  (jambach  i  preussiska  Klicnprovinsen  (mer  än  1  centner  vapen, 
prydnader  och  smälta  klumpar  af  brons;  Wagener  »Handbuch  der  deut- 
schen    Altcrth.w    sid.    254);   vid   Blödesheira  i  Rhenhessen  (ringar,   skaror 


83  SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID   TULLINGE.  255 

Vid  förklaringen  af  denna  intressanta  fyndgrupp 
måste  vi  komina  ihoir,  att  den  icke  är  naijot  för  brons- 
åldern  eo^endomlio^t.  Både  från  stenåldern  och  iernål- 
dern,  ja  äfven  från  senare  tider,  äro  en  mängd  liknande 
fynd  bekanta. 

Bland  dem  från  Sveriges  stenålder  kunna  vi  sär- 
skildt  fästa  uppmärksamheten  på  det  här  ofvan  sid.  182 
beskrifna  fyndet  från  Byskeelf  i  Vesterbotten.  Ett  märk- 
ligt motstycke  är  kändt  från  södra  Sverige.  På  Ryss- 
viks egor  i  Urshults  s:n,  Kinnevalds  h:d,  södra  Små- 
land, fann  man  nämligen  år  1821  femton  stora  och  väl 
arbetade  flintyxor,  »liggande  i  en  halfcirkel  med  spet- 
siga ändarne  mot  öster»  (St.  ^L  1453:210,211 ;  2548).  Och 
i  »Hallands  Fornm.-Fören:s  Årsskrift»  sidd.  147,  148 
hafva  vi  sökt  fästa  upj)märksamheten  på  det  intressanta 
förhallande,  att  de  s.  k.  »halfmånformiga  skraparne»  af 
flinta  ofta  hittas  i  större  antal  tillsammans,  vanligen  un- 
der en  sten.  Sådana  fynd  äro  t.  ex.  gjorda  vid  Skär- 
stad i  Bro  sm,  Bohuslän  (lU  st.  under  en  flat  stenhäll; 
St.  M.  1270:137 — 146);  vid  Knem  i  Taiium  s:n,  Bohus- 
län (7  halfmånf.  och  1  »skedformig»  skrapare  samt  2 
lansspetsar  af  flinta,  under  en  stenhäll;  St.  M.  1270:165 
m.  m.);  vid  Lissleby  i  samma  s:n  (8  halfmånf.  skrapare; 
St.  M.   1270:147—154)  m.  fl. 

Afven  från  Danmark  och  andra  länder  äro  flere  så- 
dana märkliga  stenåldersfynd  kända  ^). 


m.  m.;  Liiulenschniit  »Altcrtluimei»  I:  5  pl.  4,  fig.  3  och  I:  12  pl.  2 
figg.  9,  12);  vid  (iroitzsch  i  konungariket  Sachsea  (mer  än  50  skaror; 
Lisch  »Friderico-Francisceura».  texten  sid.  131);  vid  Wiilflingen  i  Schweiz 
(Lindenschrait  »Holien/oll.  Saniml.»  sid.  183);  vid  Sobenitz  i  Böhmen 
(26  skaftcelter;  Museet  i  Prag);  vid  Freistadt  i  Oberöstcrreich  (mer  au 
50  skaror  och  en  bronsklunip;  Liscli  »Friderico-Franc. »,  texten  sid.  l."51); 
vid  Negau  nära  lladkersburg  i  Steiermark  (20  bronshjelmar,  af  livilka 
nägra  hafva  etruskisk  inskrift;  v.  Säcken  och  Kenner  »Die  Sammlungen 
des  k.   k.   Miinz-  und   Autiken-Cabinetcs»  i   Wien.   sid.   292)  ni.   fl. 

^)    Såsom    t.    ex.    fyndet    frän    Yanggärd    i  Iljörring  anit,  Jylland. 
Vid    borttagande   af   eu    stor,  ensam  liggande  sten,  som  varit  understödd 


256  BRONSÅLDERN   1    MELLERSTA    SVERIGE.  84 

Bland  hithörande  svenska  fynd  från  jernåldern  torde 
det  vara  nog  att  nämna  de  många  i  jorden  nedgräfda 
skatter  af  silfver  eller  guld,  som  tid  efter  annan  blifvit 
till  ett  betydligt  antal  påträffade.  Dessa  skatter  bestå 
dels  af  romerska  silfvermynt,  hufviidsakligen  från  andra 
årh.  e.  Kr.  f.  '),  dels  af  guldmynt  och  guldsmycken  från 
det  femte  århundradet  och  tiden  deromkring'),  samt  dels 
af  silfvermynt  och  silfversmycken  från  hednatidens  sista 
århundraden  och  från  början  af  den  kristna  medeltiden '). 
Dessa  silfverskatter  äro  ofta  nedlagda  i  ett  kärl  af  brons 
eller  dylikt;  och  många  af  de  nu  anförda  fynden  från 
jernåldern  hafva,  liksom  fynden  från  föregående  tid,  va- 
rit nedlao-da  vid  eller  under  stora  stenar. 

En  stor  del  af  dessa  guld-  och  silfverfynd  från  jern- 
åldern äro  utan  tvifvel  skatter  som  i  fredliga  eller  osäkra 
tider,  blifvit  af  egarne  nedgräfda  i  jorden  för  att  der, 
på  ett  af  ingen  annan  kändt  ställe,  säkert  förvaras. 
Ända  in  i  senaste  tider  —  t.  ex.  under  det  sista  tysk- 
franska kriget  —  har  man  på  samma  sätt  användt  jor- 
den såsom  en  säker  kassakista  för  sina  dyrbarheter. 

Några  sådana  skatter  hafva  möjligen  under  hedna- 
tiden blifvit  anförtrodda  åt  jorden,  för  att  i  ett  annat 
lif  komma  egaren  till  godo. 

Man    torde    äfven    hafva   skäl  att  antaga,  det  nåo;ra 


af  någni  mindre  stenar,  påträffades  der  22  lialfinaiiformiga  ocli  2  skedfor- 
miga  skrapare,  31  spiinor  och  4  tunna,  trian-iiilära  redskap  m.  in.,  allt 
af  flinta.  Sakerna  lago  under  stenen,  nedpackade  i  livit  sand  på  en 
vanlif^,  af  naturen  pa  deii  ena  sidan  något  tlat  gråsten  af  en  fots  längd 
och   ungef.   samma  bredd.     )j\ord.    Tidskr.   f.   Oldk.»  3:   319. 

')  Se  rörf:s  )^Friin  Jernåldern»,  fynd  N:ris  3G,  37,  38,  47  etc., 
och  »Mänadsl)lad>>   1H72   sid.   r)5. 

'^)  »Frän  Jernåldern»,  fvnd  X:ris  16G,  171.  200,  306,  318,  353 
m.  fl.  Det  största  kända  fvnd  Iran  denna  tid  är  det  som  år  1774  an- 
träffades vid  Thiireholm  i  Södermanland,  och  som  bestod  af  ringar  och 
andra  prydnader  till  en   vigt  af  2'.*   sv.   skalp.;   se  anf    st.   sid.   40   not. 

^)  Tornberg  >>Nurai  eufici»  sid.  Y — XLVIII  och  IJ.  E.  Jlildebrand 
»Anglosachsiska  mynt»  sid.  XXXI — LXVIIl;  Fölhagen-fyndet  i  »Ant. 
Tidskr.   f.   Sv»  3  sid.   T)!;   Vårbv-fviulet,  St.   .M.  451  C,    m.   ti. 


85  SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID   TULLINGE.  257 

af  (le  till  jernäldern  hörande  iiiarkfynden  böra,  liksom 
de  stora  danska  mossfynden,  anses  såsom  offer  åt  gu- 
darne. 

Och  hvad  de  här  omtalade  bronsåldersfynden  af 
samma  slag  beträffar,  synes  det  vara  sannolikt,  att 
nåijra  af  dem  böra  betraktas  såsom  orömda  skatter  eller 
delar  af  metallarbetares  och  handlandes  förråd,  under 
det  andra  möjligen  äro  offergåfvor  åt  gudarne  ^). 


33.    Mörkö  socken,  Mörkön. 

(Hölebo  härad). 

Enligt  Pastor  Ekströms  »Beskrifning  på  Mörkö  soc- 
ken» (Stockholm  1828,  sid.  142)  hittades  2  hdlcelter  af 
af  brons  sommaren  1822  nära  invid  det  s.  k.  Väggberget 
på  Mörkön.  De  anträffades  af  en  dräng,  som  var  sys- 
selsatt med  att  samla  mossa,  och  lågo  mellan  mossan 
och  jorden  vid  en  omkullblåst  gran.  De  äro  afbildade 
å  pl.  19  af  »Teckningar  till  beskrifningen  öfver  Mörkö 
socken»  (Stockholm   1828). 

a)  Den  ena  celten  har  ögla  uppe  vid  kanten  och 
rundt  skafthål.  Den  är  icke  prydd  med  upphöjda  linier 
eller  dylikt.  Längden  är  63  m.m.;  bredden  vid  den  ut- 
svängda eggen  36  m.m. 

I))  Den  andra  celten  liknar  närmast  tig.  16  å  följ. 
sid.  Den  är  smal,  50  m.m.  lång  och  utan  ögla;  skaft- 
hålet nästan  fyrkantigt.  Bredd  vid  den  skarpa,  något 
utsvänjjda  efrixeii   14  m.m. 

Båda   äro   nu    öfverdratrna    med  vacker  blåorön  ev^ 


och  förvaras  i   Uppsala   Museum. 


')  JtV  AVoisaae  »Om  Mosefuiul  fra  Bronccalderen»  i  »Arböger» 
1866  sid.  813  följ.  och  Eugelhardt  i  wArbögcni  1868  sid.  121.  —  Man 
har  fäst  uppmärksamheten  på  att  markfyiiden  frän  bronsiildern  ofta  inne- 
hålla (raed  flit)  sönderbrutna  saker. 


258 


BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE. 


86 


34.    Wårdinge  socken,  Långbro. 

(Oknebo  härad). 


Vid  ^rräfniiio;  för  aiiläo-orniiio;  af  Vestra  stairibaiidii 
gjordes  på  hösten  år  1859  ett  i  inånga  afseenden  högst 
intressant  fynd  å  Långbro  egor  uti  en  torfmosse,  belä- 
gen högt  uppe  uti  en  mindre  fördjupning  i  en  grus-ås. 
Sakerna  träffades  på  4  a  5  fots  djup  under  mossens  yta. 
Då  varande  Distrikts-Ingenieuren,  Hr  Kap- 
ten L.  M.  Nordenfelt,  hvilken  man  har  att 
tacka  för  att  detta  märkliga  fynd  blef  räd- 
dadt,  anmärker  i  sin  berättelse  om  fvndet, 
att  »på  circa  5  fots  afstånd  (från  det  ställe 
der  fornsakerna  anträffades)  befans  ett 
stenkummel,  af  omkring  2  fots  höjd  och 
5  fots  diameter,  nedbäddadt  i  mossen  till 
samma  djup,  hvaraf  synes  såsom  om  kum- 
let blifvit  lagdt  på  mossen  till  ett  minnes- 
märke och  sedermera  dels  sjunkit,  dels  blif- 
vit af  ny  mossbildning  öfverväxt.  Lemnin- 
gar  af  ben  eller  aska  kunde  ej  upptäckas.» 
Fyndet,  som  inlöstes  till  Statens  Hi- 
storiska   Museum    och   i   dess   inventarium 


Fip.  10.     Ilfllcflt  ill 

af  i„oM.  1.  vid  Lan».- ]j.^i,  N:o  2674,  består  af: 

»ro,  nonoriiiaiilHiia.  ' 


a)  En  liälcelt  med  ögla  uppe  vid  kan- 
ten, närmast  lik  fig.  22  å  sid.  270  här  nedan.  Inga 
tydliga  upphöjda  ränder;  nästan  rundt  skafthål.  Längd 
65  m.m. ;  bredd  vid  eggen  46  m.m. 

b)  En  liälcelt  med  ögla  uppe  vid  kanten  af  ungefär 
samma  form  som  a))  men  prydd  med  långsgående  upp- 
höjda ränder  pa  hvardera  bredsidan.  Skafthålet  nästan 
rundt.     Längd   68   m.m. ;  bredd  vid  eggen  40  m.m. 

c)  En   smal   liälcelt   utan   spår  af  ögla,  afbildad   här 


of  van 


fig.     16    i     naturlig    storlek. 


Skafthålet    aflångt 


87 


SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID   LANGBRO. 


259 


fyrkantigt,  men  med  afrundade  hörn.  Eggen  slipad, 
skarp.  På  båda  kanterna  ser  man  tydligt,  huru  gjut- 
sömmarne  äro  genom  hamring  tillplattade.  Längd  67 
m.m.;  bredd  vid  eggen   14  m.m. 


Fis.  17  ".     Bioii.-liand,  f.  vid  Lftngbio.  SoJermanland.     1  '3. 

d)  Ett  38  å  40  m.m.  bredt  hand  af  tunn  bronsplåt, 
prydt  med  concentriska  ringar  och  punkter  i  drifvet 
arbete;   böjdt   så   som  lig.   17  a  visar.     Hela  längden  är 


Fig.  IT  /<.     Aii(l:iM   iif  hiiiulet   Hl'.   17  nr. 


50  centimeter.  Den  ena  ändan,  som  ses  i  naturlig  stor- 
lek fig.  17  b,  är  försedd  med  4  smärre,  run(hi  hål,  livilka 
alldeles   svara   mot  fyi'a   hål   i   andra   ändan,  dä   man  bö- 


260 


BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE. 


88 


jer  bandet  tillhopa  i  en  ring.  Diametern  af  denna  ring 
blir  vid  ena  kanten  omkr.  140  m.m.,  och  vid  den  andra 
omkr.  160  in. ra.  På  ett  ställe,  der  bandet  blifvit  till  en 
del  afbrutet,  har  man  lagat  det  genom  att  vika  omkring 
kanten    en    liten,    24   m.m.    lång,  tunn  bronsplåt,  fästad 


Fig.  18.     Ilalsiing  af  lirons,  f.  vid  Lrhigbio,  8öJi'i'iniuil:iijil.      i    2- 

med  två  små  nitar.  Oaktadt  denna  lajjiiin*^  liar  kanten 
ånyo  brustit  på  samma  ställe  som  förut.  Bandets  tjock- 
lek är  omkring  en  half  m.m. 

e)  En  Itahrlmj  af  en  än  åt  liöger  ;in  at  vcnster  vri- 
den bronsten,  som  vid  ändarne  är  trind.  Afbildad  fig. 
18  i   liälften   af  verkli jj^a  storleken.    Andai'n(!  sluta  i  enkla 


89 


SÖDERMANLAND.   FYNDET  VID  LANGBRO. 


261 


hakar,  att  knäppa  om  hvaraiidra.  Ringen  är  ännu  gan- 
ska elastisk.  Inre  diameter  190  a  195  m.m.;  största 
tjockleken  10  m.m. 

f — 1)  Sex  andra  Jialsringar  af  alldeles  samma  'form 
som  fifj.  18,  men  af  olika  storlek;  alla  vridna  än  åt  ena 
hållet,  än  åt  det  andra,  och  alla  med  enkla  knäppen. 
På  Ii)  ligga  spiralränderna  mycket  tätare  och  på  k) 
mycket  glesare  än  på  hg.  18.  Inre  diameter: /^,  7J  och 
It)  omkring  170  m.m.;  i)  omkr.  160  m.m.;  k)  130 — 135 
m.m.;  och  1)  122  m.m.  Tjocklek:  f)  7  m.m.;  g) — i)  6 
m.m.;  k)  4  m.m.   och  1)  5   m.m. 

m)    En    armrim/   af  en  dubbel  i  spiral  lagd,  nästan 
trind,   2   m.m.   tjock  bronstråd;  afbildad  i  hälften  af  verk- 
liga   storleken    fig.    19,    som    visar   huru  de  tillspetsade 
ändarne    äro    snodda    om    hvaran- 
dra.     Inre  diameter  70  m.m. 

n — p)  Tre  andra  spiralrimjar 
af  samma  form  och  storlek  som 
m).  A  en  af  dem  ligga  spiral- 
hvarfven  tätt  tillhopa,  så  att  hela 
bredden  endast  blir  14  m.m.  De 
andra  hafva,  såsom  å  tig.  19,  större 
eller  mindre  mellanrum  mellan  spi- 
ral hvarf  ven. 

(j)  En  sluten  armring  (?)  af  brons,  jemnbred,  på  ut- 
sidan convex  och  slät,  på  insidan  concav.  På  två  ställen 
något  tjockare  än  för  öfrigt.  Inre  diameter  65  ;i  67 
m.m.;  bredd   13  m.m. 

rj  Ett  ovanligt  stort  ^^glasögonformigU  spänne,  afbil- 
dadt  tig.  20  a  i  hälften  af  vcrklifja  storleken.  De  con- 
centriska  rinijarne  och  de  antlra  oi-namenten  äro  iriutna 
och  icke  drifiia  (a  baksidan  synas  nändigen  inga  spår 
af  dem).  Naleu  slutar  baktill  i  tva  djurshufvudlika  fi- 
gurer, hvardera  med  två  utstående  ögon  (?).  Hela  spän- 
nets länod  är  230   uLni.;   bredden    118   m.m.;   vid  bågens 


Fia'.   19.     Spiiulrintr   af  bions    f. 

vid  Längbro,  Saderniaiiland. 

1    ,. 


262 


BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA   SVERIGE. 


90 


bas  finnes  å  baksidan  af  hvardera  skifvan  ett  af  fina 
upphöjda  linier  bildadt  märke,  likt  fig.  20  b.  På  ett 
ställe,  vid  kanten  af  den  ena  skifvan,  har  metallen  vid 
gjutningen    ej    fyllt   hela  formen.     Det  härigenom  upp- 


Fiir.  "20  a.     Sji.tiiiir  af  lirons.  f.   vid   Lrtiigbro,  Söilcrinaiilnii(J.      I    2- 

kommna  hålet  är  repareradt  genom  att  gjuta  dit  hvad 
som  felades.  Då  det  lär  vara  ganska  svårt  att  på  detta 
sätt    åstadkomma    ett    starkt    arbete,    under   det   sådant 

med   större  Intthet  ernås  o-enom  lödnin»:, 

o  o' 

hafva  vi  häri  ett  (bland  fiere  likartade) 
bevis  för  nordbornes  obekantska})  med 
lödning  under  bronsåldern. 

s)  Ett  ännu  större  spänne  af  allde- 
les samma  form  som  fig.  20  (i,  och  med 
samma  slags  ornamenter  (concentriska 
ringar);  afhrutet  midt  på  bagen.  Nå- 
len saknas.  Spännets  hela  längd  250 
m.m.;  I)redden  135  m.m.  Afvcn  detta 
s[)änne  har  på  baksidan  af  hvardera  skif- 
van ett  sAdant  miii-ke  som  fig.  20  b.  På  detta  spänne 
hade  också  vid  gjutningen  ett  häl  uppkonnnit,  hvilket  fyl- 


Fig.  2U  b. 


91 


SÖDERMANLAND.   FYNDET  VID  LANGDRO. 


263 


des  genom  en  cftergjutning  på  samma  sätt  som  redan 
under  r)  är  nämndt. 

BF  t)  En  trind,  6  a  7  m.m.  tjock  och  160  m.m.  lång 
bronsndl^  upptill  böjd  (i  rät  vinkel)  och  slutande'  i  en 
stor,  tunn  cirkelrund  skifva;  af  bildad  fig.  21  ri  i  hälften 
af  verkliira  storleken.     Fio-.  21    h  visar  nålen  från  sidan. 


Fig.  21   n.     IJioiisiirtl   f.   vid    l,:>ngbio.    SOiler 
u:aiilaii(l.       I    2* 


FiL'.  -21   b.     Nålen  tis.  il  n 
.sedd  frflii  sidan. 


Skifvan,  hvars  diameter  är  U4  m.m.,  är  prydd  med  fina 
upphöjda  concentriska  kretsar,  hvilka,  liksom  den  ut- 
stående bucklan   i   midten,  äro  gjutna  och  icke   drifna, 

u)  En  alkleles  dylik,  men  något  mindre  nul.  Skif- 
van, hvars  diameter  är  73  m.m.,  är  omkring  den  i  mid- 
ten utstående  bucklan   prydd  med   7   fina  uppliöjda  con- 


264  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA    SVERIGE.  92 

centriska  kretsar,  på  ungefär  lika  afståiid  från  hvar- 
andra. 

Allt  af  brons,  endast  föga  angripen  af  tiden  och 
med  den  för  mossfvnd  efi;endonilio;a   oulbruna  fär<T. 

Samt  slutligen 

c)  en  stor,  18  in.m.  tjock,  nästan  trind  tenn-ring y 
bruten  i  sju  stycken;  inre  diameter  omkring  150  ra.m. 
Den  väger  1  skål}).  20  ort  (eller  510  gramm).  Enligt  en 
pä  Geologiska  byi'ån  företagen  och  af  professor  Erd- 
mann  år  1859  meddelad  analys,  innehåller  denna  ring 
95.81  %  tenn  och  3.79  %  bly. 

Under  N:o  2842  är  i  Museets  inventarium  upptagen 
en  bit  af  en  brynsten,  som  år  1861  hittades  af  Kiksan- 
tiqvarien  Hildebrand  »i  en  jordhög  uppkastad  från  en 
stor  och  djup  åsgrop,  full  af  trädstammar  och  förrut- 
nade  blad  m.m.,  der  år  1859  vid  åsens  genomskärande 
för  jernvägen  det  under  N:o  2674  beskrifna  fyndet  gjor- 
des.» Brynstenen  är  af  finkornig  sandsten,  fyrsidig,  platt, 
begagnad  på  ena  bredsidan  och  på  ena  smalsidan.  Läng- 
den nu  82   m.m.;   bredden   67   och  tjockleken   28   m.m. 


Sådana  bronsband  med  drifna  hgurer,  som  det  här 
ofvan  under  d)  beskrifna,  äro  mycket  sällsynta  i  Nor- 
den. Från  Sverige  känna  vi  intet  mer  än  detta.  Och 
i  Kjöbenhavns  Museum  tinnes  endast  dt  dylikt  band, 
prydt  med  sådana  concentriska  ringar  som  d);  ena  kanten 
är  slät,  den  andra  omvikt.  Bandets  läno-d  230  m.m.; 
bredd  vid  ena  ändan  40  m.m.;  vid  den  andra  endast  16. 
Det  är  funnet  i  Danmark,  men  närmare  upplysningar 
saknas  (Kjöbenii.  M.   20839). 

I  Meklenburg-Strelitz  liai"  man  funnit  ett  slags  »dia- 
dem» (eller  möjligen  en  iialsprydnad)  af  tunt  brons- 
bleck    med    drifna    figurei'.      IJrcdden    är    40    m.m.    och 

diametern    omkring;    160    m.m.      li^jiircrna    äi'()    dels  så- 
ra o 

dana    concentriska    kretsar    som   på   tig.    17,  dels  ormar 


93  SÖDERMANLAND.   FYNDET  VID  LÄNGBRO.         265 

(eller  svanhufvuden  på  långa,  böjda  halsar)  hvilkas  kon- 
turer äro  betecknade  ined  tätt  inslagna  fina  punkter, 
men  utan  de  från  den  halländska  bronsskölden  kända 
större  punkterna  i  midtcn.  —  Detta  bronsband  hittades 
vintern  1840 — 1841  vid  Roga  nära  Friedland  i  Meklen- 
burg-Strelitz,  tre  fot  djupt  i  gyttjan  af  en  liten  dam, 
tillsammans  med  ett  vackert  h ängkärl  af  samma  slag 
som  W.  281,  3  par  armringar,  3  halsringar,  3  fin- 
gerringar, allt  af  brons,  och  ett  spänne  af  bernsten. 
(»Jahresbericht  des  Vereins  fur  meklenburgische  Ge- 
schichte  und  Alterthumskunde»  7  sid.  37). 

I  Lindenschmits  »Heidnische  Alterthiimer»  II  ban- 
det, 2  häftet  pl.  3  fig.  1  är  ett  tunt  bronsband  afbil- 
dadt,  som  troligen  varit  användt  som  gördel.  Det 
är  prydt  med  figurer  af  drifiia  punkter  och  funnet  i 
Ukermark,  i  nordligaste  delen  af  provinsen  Branden- 
burg,  tillsammans  med  ett  diadem  och  3  armringar  af 
brons. 

Äfven  andra  bronssaker  med  upphöjda  figurer  i 
drifvet  arbete  äro  mycket  sällsynta  från  Nordens  brons- 
ålder ^).  I  södra  Europa  träffas  de  derimot  ganska  ofta; 
en  stor  mäno;d  dvlika  arbeten  äro  i  svnnerhet  kända 
från  de  liär  förut  flere  gånger  omtalade  grafvarne  vid 
Hallstatt  i  Österrike.  Bland  annat  har  man  der  funnit 
flere  bälten  af  bronsbleck  med  figurer  i   drifvet  arbete; 

')  Jfr  för  Sverige  den  vid  Naekliälle  i  Halland  funna  bronssköl- 
den (St.  M.  3420),  beskrifven  af  Hr  Boye  i  »Hallands  Forum. -Förenings 
Årsskrift»»  sid.  6  (jfr  sid.  69),  och  ånyo  afbildad  i  förf:s  »Sv.  forn- 
saker».  —  I  sammauliang  liiirmed  böra  vi  fästa  uppmärksanilieten  på  de 
två  i  Halland  oeb  Blekinge  funna  guldurnorna  (St.  M.  2604  och  1  t26; 
se  »Hallands  P'ornui.-Fören:s  Årsskrift»  sid.  62)  ocli  på  den  i  Prof.  Nils- 
sons »Bronsåldern»  sid.  18  afbildade  l)ronsvagnon  från  trakten  aflstadi 
Skåne  (St.  M.  2791).  Denna  vagn  har  utan  tvifvel  l)urit  en  sådan  raed 
drifna  punkter  prydd  bronsskål  som  stått  ])å  den  vid  Peccatel  i  ^leklen- 
burg  funna,  alldeles  dylika  vagnen  (»Mekleid).  Jalirbiicher»  IX  sid.  369).  — 
1  Danmark  funna  bronssaker  med  drifna  ligurer  ses  W.  203,  204,  206 
(bronssköldar},  och  i  Madsens  »Afbildninger»  (de  vid  Könninge  ocl»  Siem 
funna    stora    brons-vaserna;    de    små    bronsskålarne    från    Ogeniose   m.   fl.). 


264  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  94 

och  i  en  af  dessa  grafvar  hade  skelettet  ett  halsband 
af  ett  dylikt  bredt  bronsbleck  (v.  Säcken  »Das  Grabfeld 
von  Hallstatt»  sid.  53  och  pl.  12  fig.  3).  I  samma  ar- 
bete (sidd.  52  och  53)  anföras  flere  fynd  af  dylika  brons- 
arbeten från  södra  Tyskland  och  andra  sydligare  länder. 
Hvartill  det  vid  Långbro  funna  bronsbandet  varit 
användt,  kunna  vi  väl  icke  med  säkerhet  afgöra.  Det 
vore  dock  möjligt,  att  det  —  likasom  det  nyss  anförda 
från  Hallstatt  —  tjenat  som  halsprydnad. 

Om  halsringar  af  samma  slag  som  hg.  18,  om  spi- 
ralarmringar  lika  fig.  19,  om  »glasögonforiniga»  spännen 
lika  fig.  20  och  nålar  lika  fig.  21  se  här  ofvan  sidd. 
202,  232,  218,  221. 


Detta  i  flere  afseenden  intressanta  fynd  torde  dock 
hafva  sin  största  märkvärdio-het  o:enom  den  under  v) 
beskrifna  tennringen,  hvilken  icke  endast  är  det  enda 
föremål  af  nämnda  metall  från  bronsåldern  som  man 
vet  vara  funnet  i  Sverge,  utan  hvilken  ensam  innehål- 
ler mera  rent  tenn  än  som  för  öfrigt  är  kändt  från  hela 
Skandinaviens  bronsålder.  I  Norije  hav  man  nämliiren 
icke  funnit  något  rent  tenn  från  denna  tid.  Och  de 
enda  fvnd  af  detta  slaof  som  vi  f.  n.  känna  från  Dan- 
mark  äro  följande:  a)  Det  här  ofvan  sid.  208  omtalade, 
med  tenn  fjlda,  svärdsfästet  från  Bornholm,  h)  En  li- 
ten tennknapp  från  ekkistan  i  Treeidiöi  i  Jylland  (Mad- 
sens  »Afbildningcr»  fig.  4).  c)  Träskålar  prydda  med 
små  tennstift  från  ekkistor  i  Kono-shöi,  Dra^jshöi  och  i 
en  hög  vid  Sandbank,  allt  på  Jytska  halfön  ^).  (/)  En 
liten  tennklumj)  från  Dragshöi  (Worsaae  »Slesvigs  Old- 
tidsminder»  sid.  31,  not). 


')  Madsens  »Afbildiiiiiger»,  »fyndet  i  Kongsliöi»;  Worsaae  »Sles- 
vigs Oldtidsmiiider»  sid.  31,  33  (Dragshöi);  )/rillix;g  til  Ärljogcr»,  1866 
sid.   5,   G   (.Saiidbiek). 


95  SÖDERMANLAND.   FYNDET  VID  LÅNGBRO.         267 

Äfven  utom  Norden  höra  fynd  af  tenn  från  brons- 
åldern till  stora  sällsyntheter.  Utom  de  exempel  från 
Cornwall,  Schweiz  och  Hallstatt  som  Wibel  uppräknar  ^) 
känna  vi  från  Europa  endast  några  i  det  sid.  254  om- 
talade stora  Hammersdorfer-fyndet  i  Siebenbiirgen  före- 
kommande  små  klumpar,  bestående  af  rena  tennkorn, 
hvilka  i  jorden  blifvit  sammangyttrade  genom  sand-  och 
kalkaktiga  ämnen  (Reisenberger,  å  anf.  st.  sid.   28). 

För  att  förklara  den  stora  tennringens  förekomst  i 
Lånofbro-fyndet  torde  vi  kunna  anta2:a  två  möjligheter. 
Antingen  har  den  blifvit  importerad  såsom  rent  tenn, 
eller  också  har  genom  omsmältning  af  äldre  brons  vid 
jemförelsevis  låg  temperatur  en  del  af  tennet  blifvit  af- 
söndradt,  emedan  dess  smältpunkt  ligger  betydligt  lägre 
än  kopparns.  Utseendet  af  de  vid  Långbro  funna  brons- 
sakerna synes  också  antyda,  att  de  äro  ovanligt  tenn- 
fattiga, och  vid  analys")  af  spännet  s)  har  det  visat  sig, 
att  profvets  tennhalt  endast  uppgick  till  5.3  %.  Imeller- 
tid  anse  vi  det  ännu  vara  för  tidigt  att  afgöra,  hvilket- 
dera  alternativet  är  det  rätta. 


Man  har  ofta  nog  i  de  svenska  torfmossarne  träffat 
fornsaker  från  bronsåldern,  och  det  under  sådana  om- 
ständiirheter  att  vi  tvdlio-en  se,  att  de  icke  kunna  vara 
af  en  händelse  tappade,  utan  måste  hafva  blifvit  med 
flit  nedlagda  i  mossen,  eller  rättare  sagdt  i  den  sjö, 
som  sedermera  under  tidernas  längd  blifvit  fyld  med 
torf.  Bland  vigtigare  sådana  fynd  kunna  vi  nämna: 
1)  Det  nu  beskrifna  från  Långbro.  —  2,  :3)  De  under  N:ris 


^)  »Die  Cultur  der  Broiize-Zeit  Nord-  iiiul  Mittel-Europas»  i  »)26:ter 
Bericht  der  schl.  liolst.  lauenl).  Gesellscliaft»  sid.  42  och  Tab.  V;  jfr 
v.  Säcken  »Das  Grabfeld   von  Hallstatt»  sid.   119. 

-)  Analysen  är  ntförd  af  Hr  Tli.  Nordström  i  Geolo<;iska  Byråns 
laboratorium.  '  Eesultatct  var:  koppar  91.00  %,  tenn  5.30,  samt  mindre 
qvantiteter  af  jern,  nickel,  bly  och  möjlig-en  äfven  zink,  tillsammans 
3.64   "/o. 


268  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  96 

27  och  59  beskrifna  från  Berga  i  Yestmanland  och  By 
i  Vermland.  —  4,  o)  De  i  det  föregående  omtalade  fyn- 
den från  Senäte  i  Vestergötland  och  Vegstorp  i  Bohus- 
län (sid.  218  not  2  och  1).  —  6)  Vid  Fageråkra  i  Veddige 
s:n,  Halland,  hittades  år  1869  på  ungefär  1  fots  djup 
i   en   torfmosse   3   bronsrino;ar  af  olika  storlek,  lioro-ande 

~  r.  '  OO 

den  ena  inuti  den  andra  (St.  M.  4228).  Åtminstone  en 
af  dem  var  omvirad  med  hast.  De  två  mindre  rinofarne 
voro  af  samma  slag  som  fig.  18  å  sid.  260;  den  större 
ringen  är  afbildad  å  pl.  5  i  tredje  häftet  af  »Hallands 
Fornm.-Fören:s  Årsskrift»,  der  äfven  fyndet  är  närmare 
beskrifvet  (sid.  181,  182).  —  7)  På  2  fots  djup  i^  en  kärr- 
mosse  vid  Kåshessle  i  Oderljunga  sm.  Norra  Åsbo  h:d, 
Skåne,  har  man  »bredvid  en  jordfast  sten»  funnit  två 
halsringar  af  brons,  lika  fig.  49  å  pl.  4  i  Prof.  Nilssons 
»Bronsåldern»  (St.  M.  4128).  —  8)  I  Amossen,  i  Stora 
Slågarps  s:n,  Skytts  h:d,  Skåne,  har  man  funnit  5  lans- 
spetsar af  brons  tillsammans  (två  i  St.  M.  2549,  2918; 
de  andra  i  Lunds  M.).  —  9)  I  Trelleborgs  torfmosse.  Skytts 
h:d,  hittades  år  1845  fem  halsringar  m.  m.,  af  brons. 
På  en  af  rinjjarne  hänofa  8  tunna,  cirkelrunda  smycken 
af  brons,  närmast  =  W.  266  (St.  M.  1407).  —  10)  I  6:te 
delen  af  »Iduna»  (sidd.  49  följ.  och  pl.  1  tigg.  2 — 9) 
beskrifves  och  afbildas  ett  stort  fynd,  anträffadt  år 
1812  strax  under  jordytan  i  en  torfmosse  på  Vemmer- 
löfs    egor    i    Skytts   h:d,  och  bestående  af  3   hänn-kärl  af 

o  %■  '  cl? 

brons  (närmast  =  W.  281),  en  liten  »kupa»  af  ungefär 
samma  slag  som  W.  208,  fem  tjocka  halsringar,  })å  un- 
dersidan öppna  och  ihåliga  (=  W.  224),  en  knif  med 
tunn,  fyrsidig  tånge,  3  hålcelter  m.  m.,  allt  af  brons. 
Dessa  saker,  som  förut  tillliörde  Prosten  M.  ]>ruzolii 
samling,  förvaras  nu  i  St.  M.  (N:o  2548).  —  H)  I  det 
s.  k.  ( )r])yngskärret  å  Tagarps  egor  i  Tommarps  s:n, 
Skytts    h:d,    hittades    år    1845    på    ett   ställe   12  större,- 


97  SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID   LÅNGBRO.  269 

runda,  tjocka  »harpix-kakor»  ^)  med  ett  hål  i  midten; 
de  stodo  pä  kant  bredvid  hvarandra  (två  af  dem  i  St. 
M.,  N:o  2918). 

I  Danmark  äro  en  mängd  stora  raossfynd  från  brons- 
åldern anträffade,  och  äfven  i  andra  länder  förekomma 
sådana. 

Liksom  de  sid.  250 — 257  omtalade  »markfynden» 
äro  mossfynden  icke  något  för  bronsåldern  egendomligt. 
Bland  hithörande  fynd  från  stenåldern  kunna  vi  påminna 
om  det  i  »Hallands  Fornm.-För:s  Årsskrift»  sid.  147  be- 
skrifna  fyndet  från  Skedala  i  Halland  (omkr.  20  st.  half- 
månformiga  skrapare  af  flinta)  och  fyndet  från  Ha?bel- 
strup  i  Jylland  (11  halfmånformiga  skrapare  af  flinta 
=  W.  58;  »Arböger»  1868  sid.  103)  samt  om  de  stora 
bernstensfynden  från  La^sten  och  från  Aggers  mosse  i 
Danmark  ^).  De  mest  storartade  mossfynd  från  jernål- 
dern,  som  hittils  blifvit  gjorda  i  Norden,  äro  de  från 
Thorsbjerg  och  Xydam  i  Sönder-Jylland,  samt  Allesöe 
och  Kragehiil   på  Fyen  ^), 

Vi  hafva  redan  (sid.  257)  talat  om  den  förklaring 
man  sökt  gifva  öfver  dessa  märkliga  företeelser,  hvar- 
vid  vi  särskildt  fäst  uppmärksamheten  på  Etatsråd  Wor- 
saaes  uppsats  «om  Mosefund  fra  Broncealderen»  i  »Ar- 
böger» 1866  sid.  313.       ' 


')  Enlio;t  Rektor  Bruzelii  »Sv.  Fonil.»  1  sid.  71  not,  var  antalet 
14;  de  hittades  i  »en  liten  torfmosse».  —  Eu  dylik  kaka  är  äfven  fun- 
nen i  en  torfmosse  på  ön  Tjörn  i  Bohuslän  (St.  M.  1365).  —  I  Dan- 
mark äro  sådana  fynd  ej   sällsynta;  se  »Arböger»   1808  sid.   124. 

-)  Fyndet  vid  Liijsten  innehöll  4000  .jernstensstyeken,  »Annaler  f. 
nord.  Oldk.»  1838 — 31»  sid.  162.  Fyndet  i  Aggers  mosse  (omkr.  180u 
bernstenssraycken,  nedlagda  i  ett  lerkärl)  är  beskrifvet  i  »Arböger»  1868 
sid  104. 

')  De  äro,  hvart  för  sig,  beskrifna  af  Prof.  Engelhardt.  Jfr  Wor- 
saae  »Om  Betydningen  af  vore  store  Mosefund  fra  den  <xddre  Jornalder» 
i  wVidenskabernes  Selskabs  Oversigter  for  1867"  sid.  242  följ.;  samt 
»Framtiden»   1870  sid.   199  följ. 

Aiiliqt-.   TiJstri/t.     .7.  18 


270 


BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE. 


98 


35.    Spelviks  socken,  vid  kyrkan. 

(Röne  härad). 

c 

A  kyrkovallen  nära  Spelviks  kyrka  hittades  år  1838, 
efter  det  en  större  sten  blifvit  bortsprängd,  följande  forn- 


Fig.  22.    Hälcelt  af  brons,  f.   ■ 
vid  Spelvik,  Södermanland,  j..] 


'  3- 


Fil?.  23  ((.     .■~|..,i;i    I  1  i-  af 
Kion»,  f.  vid  fSjicIvik, 
.SOilcrni  anländ.      2  ;,. 


Fig.  23  6.    Nedre  i 
delen  af  spjutspet- 
sen fig.  23  a,  sedd 
fr.Sn  sidan.    2/3. 


saker  af  brons,  alla  öfverdragna  ined  en  ovanligt  vacker, 
mörkgrön,  glän.sande   erg,  som  nästan  liknar  emalj: 


99 


SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID    SPELVIK. 


271 


a)  Ett  luingkärl  af  samma  slag  som  fig.  29,  men 
utan  de  två  uppstående  öronen,  hvilka  ersättas  af  två 
38  m.m.  långa  och  9  m.m.  breda  hål,  raidt  emot  hvar- 
andra  strax  nedanför  öfre  kanten.  På  utsidan  finnas 
inga  ornamenter,  med  undantag  af  några  svagt  upp- 
höjda, släta  ränder.  Största  yttre  diameter  190  m.m.; 
inre    diameter   vid    mynningen    153  m.m.;   höjd   80  m.ra. 

h)  En  hdlcelt  med  ögla,  af  bildad  fig,  22  i  '"  i  af 
verklio-a  storleken.  Eo^o-en  är  vid  ena  hörnet  afsla^en. 
Skafthälet  cirkelrundt.  Längd  85  m.m.;  bredd  vid  eggen 
nu  44  m.m. 


Fig.  24.     Bronsriug,  f.  vid  Spelvik,  Södermanland.     1    2- 

c)  En  annan  hdlcelt  med  ögla  uppe  vid  kanten; 
skafthålet  nästan  rundt.  Eggen  ej  så  utsvängd  som 
på  b).  Inga  sirater.  Längd  75  m.m.;  bredd  vid  eggen 
46  m.m. 

d)  En  spjutspets  med  (troligen)  graverade  ornamen- 
ter, afbildad  fig.  23  a  i  %  af  verkliga  storleken.  Fig. 
23  b  visar  ornamenterna  från  sidan.  Två  runda  nithål, 
midt  emot  hvarandra,  9  m.m.  från  kanten.  Hela  läng- 
den 186  m.m.;  största  bredden  33  m.m. 

e)  En  annan  .s/ji;«ty^9^^s  af  ungefär  samma  form;  utan 
sirater  och  nithål.  Längd  153  m.m.;  största  bredden 
37   m.m. 


272  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE.  100 

f)  En  större  hals-  eller  hufvudring  af  en  rund,  6.5 
ra.ui.  tjock,  spiralrefflad  ten  ined  tunna,  platta,  något 
böjda,  ovala  ändar,  som  sluta  i  enkla  hakar;  af  bildad 
(å  föreg.  sida)  tig.  24  i  hillften  af  verkliga  storleken. 
Ringen  har  i  forna  dagar  blifvit  afbruten  på  ett  ställe 
och  är  nu  mycket  förböjd  ^).  De  ovala  ändstyckena  äro 
110  m.m.  långa  och  50  m.m.  breda.  Det  ena  har  i 
forntiden  blifvit  med  en  nitnagel  fästadt  vid  den  runda 
delen  af  ringen.  Hakarne  synas  ej  vara  af  brutna;  de 
äro  tydligen  nötta  på  det  ställe  der  de  legat  emot  hvar- 
andra,  då  de  varit  hopknäpta. 

g)  12  hela  halsringar,  alldeles  lika  fig.  18  å  sid. 
260  här  ofvan.  Den  största  är  190  å  200  m.m.  i  inre 
diameter  och  8  m.m.  på  tjockaste  stället.  Den  minsta 
är  140  a   150  m.m.  i  inre  diameter  och   6  m.m.  tjock. 

h)   10  bitar  af  åtminstone  4  dylika  halsringar. 
Hela  fyndet  inlöstes  för  Statens  Hist.  M.  (N:o  818). 


Om    dylika    fynd    af  bronssaker   invid   stora   stenar 
se  här  ofvan  sid.  251. 


Hängkärl  af  samma  slag  som  det  här  funna  äro 
icke  sällsynta  i  Sverige.  Man  känner  nämligen  f.  n.  27 
st.,  af  hvilka  1  (det  nu  beskrifna)  är  funnet  i  Söder- 
manland, 1  i  Vermland  (se  här  nedan),  5  i  Vestergöt- 
land  (ett  af  dem  afbildadt  sid.  277,  hg.  29 '),  1  i  Bo- 
huslän'),    3    i    Smaland^),    12   i   Skåne,  och  4  i  Sverige, 

')  Troligen  har  deu  spiral rcfflade  delen  varit  något  längre  än  hg. 
24  antyder. 

^)  Två  hela  och  en  sfhuhig  höra  till  det  sid.  210,  211  beskrifna 
fyndet  vid  Asled;  de  två  andra  höra  till  Seiiäte- fyndet,  se  noten  å  sid.  218. 

^)  Med  inböjd,  genombruten  kant  vid  mynningen,  såsom  W.  281. 
Det  är  funnet  i  en  torfmossc  vid  Vegestorp  i  Karreby  socken  (St.  M. 
453);  troligen  samma  torfmosse  der  det  i  noten  sid.  218  omtalade  fyn- 
det anträffades. 

*)  Ett  af  dem  är  funnet,  jemte  en  liten  »kupa»  och  två  brons- 
ringar,  i  jorden   under  ett  stenkummel   vid  Thorstorp  i  Söderåkra  socken, 


101  SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID    SPELVIK.  273 

ehuru  närmare  uppgifter  saknas  ^).  Af  de  skånska  höra 
3  till  det  sid.  268  beskrifna  Veminerlöf-fyndet  (St.  M. 
2548);  3  andra  förvaras  i  Statens  Hist.  Museum  (1  un- 
der X:o  2548  och  2  under  N:o  2549),  4  i  Lunds"  Mu- 
seum, 1  i  Malmö  Museum  ocli  1  i  Hr  Ofverjägmästaren 
Sjökronas  samling  (nu  i  Helsingborg).  Om  tvä  af  de 
Lunds  Museum  tillhöriga  kärlen  —  af  hvilka  det  ena, 
pr3^dt  med  harpixinläggning  i  bottnen,  är  afbildadt  sid. 
277  fis;.  28  —  heter  det  i  »Bihang  till  Lunds  Vecko- 
blad» för  den  2  September  1818:  »Två  bronsurnor,  styc- 
ken af  en  kopparpiece,  som  t3^cks  hafva  utgjort  en  grepe, 
måhända  till  en  af  urnorna  (troligen  en  ring),  samt  två 
hålcelter,  funna  sommaren  1818  uti  en  naturlig  backe, 
men  inom  en  egen  stensättning,  å  Ollsjö  bys  egor,  !-i 
mil  från  Christianstad,  af  några  bönder  som  bröto  sten. 
Celterna  låo-o  uti  skålen  (d.  v.  s.  den  ena  urnan)  och 
voro  omgifna  af  grepen;  ingen  aska  fanns  uti  skålen.» 

Dessa  svenska  bronskärl  hafva  i  allmänhet  icke  nå- 
gon sådan  inböjd,  genombruten  kant  vid  mynningen  som 
W.  28L  Undantag  äro  endast  St.  M.  453  (Bohuslän) 
och  ett  af  dem  hvilkas  fyndort  ej  är  närmare  känd  (St. 
Hist.  Museum). 

Från  Norge  känner  man  endast  ett  sådant  brons- 
kärl, hvilket  är  funnet  jemte  en  brons-wkupa»  (=  W. 
208 ')    under    stora    stenar   i   en   »urd»   å  gården  Bents- 


Södra  Möre  härad  (St.  M.  1453:309).  —  Det  audra,  som  är  mycket  stort 
(210  ni.m.  i  diam.  vid  myuniugeii  och  120  ra.ra.  högt),  hittades  jemte 
en  stor  öppen,  ihålig  halsriiig  med  ovala  ändstycken  (=  fig.  30  ä  sid. 
283)  i  ett  större  stenkummel  vid  Bjurvik  i  Hjorteds  s:n,  Södra  Tjust 
h:d  (St.  M.  4323).  —  Det  tredje,  funnet  inom  det  gamla  Yärcnd,  för- 
varas i   D:r  "Wittlocks  samling  i  Vexiö. 

^)  Tvä  af  dera  (söndriga  ocli  ofullständiga)  förvaras  i  Statens  Hist. 
Museum  och   2  i  Uddevalla  Museum  (ett  helt  och  bottnen  till  ett  annat). 

-)  Härigenom  rättas  den  ä  sid.  233  förekommande  uppgift,  att 
sådana  kupor  aldrig  blifvit  funna  i  Norge.  Dä  15:dc  arktt  trycktes, 
hade  den  norska  årsberättelsen  för  1870  ännu  icke  kommit  till  Stock- 
holm. 


274  BRONSÅLDERN   I    MELLERSTA    SVERIGE.  102 

ruds  egor  i  Hiterdals  prestegja^d,  Bratsbergs  amt.  Det 
är  afbildadt  och  beskrifvet  i  »Arsberetriing  for  1870» 
af  »Föreningen  til  Norske  Fortidsmindesmerkers  Bevä- 
ring» sid.  74  och  pl.   1   fig.  4. 

I  Danmark  äro  h ängkärl  af  brons  deriniot  mycket 
talrika  ^).  Kjöbenhavns  Museum  eger  icke  mindre  än 
53  st.,  af  hvilka  de  flesta  äro  lika  fig.  29.  De  andra 
hafva  antingen  en  inböjd  genombruten  rand  vid  myn- 
ningen såsom  W.  281,  eller  en  mindre  kupig  botten  så- 
som W.  283  och  fig.  28. 

Utom  Norden  hafva  dylika  bronskärl  endast  blifvit 
funna  i  nordligaste  Tyskland'),  nämligen  i  Holstein,  Mek- 
lenburg,  Ltineburg  (Uelzen),  Braunschweig  (Helmstädt), 
i  preussiska  provinsen  Sachsen  (Darsekow  nära  Salzwe- 
del,  och  Wegeleben  nära  Halberstadt),  samt  två  i  norra 
delen  af  provinsen  Brandenburg.  De  två  sist  näranda 
förvaras  i  Berlins  Museum.  Det  ena  (N:o  II  3137)  är 
funnet  vid  Oranienburg,  några  mil  nordvest  från  Ber- 
lin; det  andra  (N:o  II  4459)  är  funnet  vid  Katerbow, 
—  i  kretsen  Ruppin,  hvilken  gränsar  till  Meklenburg,  — 
tillsammans  med  3  »glasögonformiga»  spännen  och  6 
halsringar  =  fig.   18  (å  sid.  260)  m.  m. 


^)  Danska  bronskarl  af  detta  slag  äro  afhiklade  W.  281  och  283, 
i  »Annaler  f.  nord.  Oldk.»  1844—45  pl.  10  fig.  84—87,  i  »Ant.  Tid- 
skrift» 1858—60  sid.  6,  i  Madsens  wAfbildninger»,  fynden  från  Billes- 
liöi,   Kostricde,   Fjcllerup  ocli   Ögemose,   samt  wSuite  af  J3roiicekar». 

-)  Lindensclimit  »Heidnische  Altertluimer«  II  bandet,  9  häftet,  pl. 
1  fig.  1  —  5;  »Jalirbiiclier  n.  Jahresbericht  des  Vereins  fär  meklenbur- 
gisehe  (xeschichte  unrl  Altertlininskunde'>  7  sid.  34  (lloga),  10  sid.  281 
(Parchim),  14  sid.  320,  325  (Basedow  och  Liibberstorf);  v.  Estorff 
»Heidnische  Alterthiimer  der  Gegcnd  von  Uelsen»  pl.  11  f.  1,  2,  (två 
hängkärl  tunna  vid  Dörmte  jemte  3  »glasögonformiga»  spännen  och  ett 
»diadem»),  pl.  12  f.  1  (luirande  till  det  stora  fyndet  vid  Klcin-Hcsebeck, 
se  sid.  253);  Krusc  »Deutsche  Althertliiimer»  3:dje  bandets  l:sta  häfte, 
sid.  119,  pl.  2  fig.  9  (Helmstädt);  Wagener  »Handbuch  der  deutschen 
Alterthiimer  ans  heidnischer  Zeit»  sid.  197,  pl.  37  fig.  388  (Darsekow; 
stort  niarkfynd).  Det  frän  Wegeleben  förvaras  nu  i  WcMiiigerodc,  enligt 
uppgift  af  D:r  Hildebrand.  —  »Das  germanisehc  Nationalmuseum»  i  Niirn- 
berg  eger  äfven  ett  dylikt  bronskiul,   men  det  är  funnet  i  Liineburg. 


103  SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID   SPELVIK.  275 

Då  sådana,  bronskärl  icke  äro  kända  från  andra  län- 
der, kunna  vi  således  med  skäl  antaga,  att  de  äro  till- 
verkade inom  Skandinavien  och  den  del  af  norra  Tysk- 
land, hvars  minnen  från  bronsåldern  i  så  många  afseenden 
likna  de  skandinaviska.  Detta  bekräftas  deraf,  att  man 
en  gång  i  Danmark,  vid  Sandager  nära  Assens  på  Fyen, 
funnit  ett  stort  bronskärl,  som  till  formen  är  alldeles 
likt  fig.  29,  men  som  vid  gjutningeu  misslyckats,  så  att 
ett  stort  hål  uppstått  på  ena  sidan.  Det  är  ännu  fyldt 
med  den  lerkärna,  öfver  hvilken  det  är  gjutet.  På  ut- 
sidan är  det,  liksom  fig.  29,  prydt  med  flere  upphöjda 
ränder,  men  dessa  äro  släta  och  hafva  ännu  icke  genom 
iina,  sneda  inskärningar  fått  den  likhet  med  snodder, 
som  vi  se  å  vår  figur  och  på  många  andra  dylika  knrl. 
Fälten  emellan  dessa  upphöjda  ränder  äro  å  Sandager- 
urnan  äfven  släta,  hvilket  visar,  att  de  å  de  andra  kärlen 
vanliga  prydnaderna  först  efter  gjutningen  blifvit  gra- 
verade, eller  kanske  snarare  med  en  stämpel  inslagna. 
Detta  intressanta  kärl  förvaras  nu  i  Kjöbenhavns  Mu- 
seum (N:o  4678).  Sådana  halffärdiga,  odugliga  arbeten 
kunna  väl  icke  antagas  hafva  blifvit  importerade,  isyn- 
nerhet då  den  ännu  qvarsittande  lerkärnan  mångdubb- 
lade tyngden. 

Ett  ytterligare  bevis  för  dessa  arbetens  nordiska 
ursprung  torde  vi  finna  deri,  att  den  typ  som  repre- 
senteras af  fig.  29  tydligen  blifvit  utvecklad  inom  Xor- 
(len,  d.  v.  s.  i  Skandinavien  och  de  oss  närmast  liggande 
delar  af  norra  Tyskland.  Gången  af  denna  utveckling 
hafva  vi  tänkt  oss  på  följande  sätt: 

1)  Såsom  den  äldsta  kända  form  af  nu  i  fråga  va- 
rande bronskärl  torde  man  kunna  anse  ett  slags  runda 
dosor  af  brons  (fig.  25)  med  flat  botten  och  plant  lock, 
hvilket  synes  hafva  varit  fasthAllet  med  en  regel,  in- 
stucken genom  en  på  lockets  midt  och  två  på  dosans 
kant  uppstående  fyrkantiga  ögkir.  —  Två  sådana  dosor 


276  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA    SVERIGE.  104 


Fig.  25.     Rund  dosa  af  brons  med  lock,    t.  i  Danmark,     l/j. 


Fi^.  26.     Hangkarl  af  brons  med  lock,  f.  pi  Sjaslland,  Danmark.     i/,t. 


KiL'.  27.     naiifikörl  nf  bioii!-  med  lock,  f.  pH  Fycn,  Danmark.      I    j. 


105 


SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID    SPELVIK. 


277 


Tig.  28.     Hängkärl  af  brons,  utan  lock,  f.  i  Skänc.    2  3. 


Fig.  29.     Hängktlrl  af  lirons,  utan  lock.  f.  i  Yestcrgotlnnil.    l/j. 


278  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE.  106 

äro  afbildade  i  »Friderico-Fraiicisceum»  pl.  12  Hg.  1  och  2. 
En  dylik  dosa  är  funnen  uti  en  stor  grafhög  vid  Ru- 
chow  i  Meklenburg;  hon  låg  —  jemte  två  spiraliinger- 
rinsar  af  dubbel  o-uldtråd,  flere  hals-  och  arm-rino-ar  af 
brons,  en  bronsknif  ra.  m.  —  under  ett  hvalf  af  kuller- 
sten, som  troligen  en  gång  täckt  ett  obrändt  lik  (»Jahres- 
bericht  des  Vereins  f,  inekl.  Geschichte»  Vs.  33).  En  annan 
dosa  af  samma  slag  låg  i  en  af  de  märkvärdiga  högarne 
vid  Peccatel  nära  Schwerin  (sist  anf.  arb.  XI  sid.  368). 
I  Kjöbenhavns  Museum  förvaras  tre  sådana  runda  dosor, 
funna  i  Danmark  ^).  I  Sverige  är,  så  vidt  vi  veta,  nå- 
got sådant  fynd  ännu  icke  gjordt^). 

Det  synes  förtjena  uppmärksamhet,  att  dessa  do- 
sor, hvilkas  flata  botten  antyda,  att  de  voro  ämnade  att 
ställas,  vanligen  äro  rikt  prydda  på  undersidan,  under 
det  att  locket  är  utan  sirater  (jfr  dock  »Friderico-Fran- 
cisceum»  pl.   12  fig.  5). 

2)  Såsom  en  intressant  mellanform  mellan  dessa 
dosor  med  flat  botten  och  de  vanliga  hängkärlen  kunna 
vi  betrakta  det  under  fig.  26  å  sid.  276  afbildade  brons- 
kärl '),  hvars  hufvuddel  består  af  en  rund  dosa  med 
plant  lock  (utan  sirater),  alldeles  så  som  de  under  1) 
omtalade,    men    hvars   rikt  prydda  botten  (se  W.  283)  i 


')  Eu  af  (lem,  originalet  till  var  fig.  25,  ses  i  Madsens  »Afbild- 
iiinger»  »Suite  af  Broncekarw  fig.  4. 

^)  I  Kammarjunkaren  Gyllenskölds  samling  pä  Vallen  i  södra  Hal- 
land förvaras  imellertid  en  rund  bronsskifva  89  a  85  in.m.  i  diam.,  med 
en  kort,  uppstående  pigg  i  midten,  och  prydd  med  en  krets  af  inristade 
spiral-liknande  ornamenter,  samt  försedd  med  tvä  häl,  ett  pä  hvardera 
sidan  om  midten,  i  hvilka  häl  ännu  sitta  lemningar  af  en  smal  läder- 
rem. Denna  skifva,  som  möjligen  varit  lock  till  en  rund  bronsdosa  af 
nu  i  fräga  varande  slag,  är  funnen  —  jemte  brända  ben,  2  armringar 
af  brons,  fullkomligt  lika  dem  frän  wlUissaliögen»  vid  Dömmestorp  (se 
fig.  127  i  »Sv.  Forns.»),  samt  en  med  en  smal  läderrem  omvecklad 
l)ronsknif  lik  fig.  114  i  »Sv.  Forns.»  —  i  en  stor  grafliög  (utan  kista) 
pä  Hallandsås   vid   Bästad   i  Skäne. 

•')  Detsamma  som  W.  28.3  och  fig.  5  i  Madsens  »Afbildninger» 
»Suite  af  Broncekar». 


107  SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID    SPELVIK.  279 

midteii  har  en  ganska  långt  nedgående  spets.  Både  på 
lockets  raidt  och  på  kärlets  öfverkant  iinnas  sådana  fyr- 
kantiga, uppstående  öglor,  som  vi  förut  omtalat.  Detta 
märkliga  kärl  är  funnet  i  den  s.  k.  »Kassemose  Höi»  på 
Solröds  mark  i  Kjöbenhavns  amt,  jemte  ett  slags  »hatt- 
formig»  prydnad  (afbildad  W.  207),  en  nål  och  en  liten 
knif,  allt  af  brons  (K,  M.  93). 

3)  Det  af  oss  å  sid.  276  fig.  27  (efter  Madsen)  af- 
bildade  bronskärl  från  en  grafhög  å  Billeshöi  mark  på 
Fyen  är  vid  första  påseendet  mycket  likt  fig.  26.  Båda 
hafva  ett  plant  lock  utan  sirater,  med  den  omtalade 
fyrkantiga  öglan  på  midten;  å  fig.  27  är  dock  det  dos- 
formiga  öfverstycket  med  lodräta  väggar  ej  längre  så 
öfvervägande  i  jemförelse  med  bottenstycket,  hvilket 
dessutom  ej  är  så  spetsigt  nedtill  som  å  fig.  26. 

4)  I  »Meklenb.  Jahrbiicher»  X  sid.  281  är  ett  brons- 
kärl afbildadt,  som  förmedlar  öfvergången  mellan  3)  och 
de  vanliga  hängkärlen.  Det  har  ännu  samma  plana  lock 
med  en  fyrkantig  ögla  i  midten,  som  vi  under  föreg. 
nummer  omtalat;  men  det  är  nedtill  mycket  mera 
bukigt  än  nåo;ot  af  de  förut  beskrifna,  hvario-cnom  det 
till  formen  ganska  nära  liknar  de  följande.  Det  hittades 
år  1844  vid  Parchim  i  Meklenburg,  uti  en  af  flata  ste- 
nar bildad  regelmässigt  fyrsidig  kista  af  omkr.  1  kubik- 
fots rymd,  som  var  täckt  med  en  stor,  tjock  sten,  hvil- 
kens  öfre  del  låg  ofvan  jord  (någon  grafhög  omtalas 
icke).  Uti  bronskärlet  lågo  en  vriden  armring  af  guld 
(=  W.  253),  12  små  »tutuli»  af  brons  (=  W.  209)  och 
11  flata,  runda  bronsknappar,  ungefär  en  tum  i  diame- 
ter och  på  undersidan  försedda  med  en  liten  ögla. 

5)  Såsom  representant  för  den  sannolikt  äldsta  for- 
men af  hängkärl  utan  phint  lock  kunna  vi  anföra  flg. 
28  å  sid.  277,  samt  de  af  Madsen  afbildade  kärlen  från 
en  grusgraf  i  »Kostru^dc  Banker»  nära  Nestved  på  Sjadland 
(funnet  jemte  ett  »glasögonformigt»  spänne  af  den  äldre 


280  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA   SVERIGE.  108 

typen),  och  från  Ögemose  på  F3'en.  Vi  vilja  visserligen 
icke  påstå,  att  alla  dylika  kärl  höra  till  en  äldre  del  af 
bronsåldern  än  de  under  6)  omtalade,  men  vi  tro  att 
de  representera  en  äldre  typ,  i  synnerhet  som  de  äro 
prydda  med  zigzaglinier,  spiral-lika  ornamenter  och  harz- 
fj-lda  fördjupningar,  men  icke  med  de  från  bronsålderns 
slut  väl  kända  »^bölje-sirater»,  »svanhalsar»  o.  dyl.  (se 
fig.  231,  232,  246  m.  fl.  i  »Svenska  Fornsaker»).  —  Till- 
sammans med  bronskärl  af  detta  slag  hittas  ofta  (t.  ex. 
vid  Kostrt\?de  och  i  Ogemose)  sådana  »tutulusformade» 
bronspjeser  som  W.  207  (se  här  ofvan  under  N:o  2). 
Dessa  hafva  förmodligen  icke  varit  egentliga  lock,  utan 
motsvara  närmast  de  »kupor»  (W.  208)  som  pläga  före- 
komma tillsammans  med  de  under  nästa  nummer  om- 
talade kärl. 

6)  Såsom  hängkärl  af  yngre  typ  kunna  vi  nämligen 
betrakta  dem  som  i  likhet  ined  tig.  21)  här  ofvan  äro 
mycket  kupiga  och  prydda  med  de  för  bronsålderns  si- 
sta del  egendomliga  siraterna.  Några  af  dessa  kärl  hafva, 
såsom  vi  redan  anmärkt,  vid  mynningen  en  inböjd,  ge- 
nombruten rand  (t.  ex.  W.  281).  —  Tillsammans  med 
dem  har  man  ofta ')  funnit  de  här  förut  under  fyndet  ' 
N:o  27  omtalade  »kuporna»,  hvilka  tydligen  på  något 
sätt  hört  tillhopa  med  kärlen,  såsom  man  ser  af  de  ög- 
lor eller  knappar  som  vanligen  finnas  i  kuporna  och 
svara  mot  kärlens  öron. 


')  T.  ex  i  Sverige:  vid  Senäte  i  Yestergötland  (St.  M.  1580), 
vid  Thorstorp  i  Kalmar  län  (St.  M.  14r)'5:.'5U'J,  .-no),  vid  Ycninierlöf 
i  Skåne  (St.  M.  2548)  och  trolijjen  vid  Vcgcstorp  i  lioliusliin  (St.  M. 
453  och  845;  se  här  ofvan  sid.  272  not  3);  i  Nonje  vid  Bcntsrud 
i  Bratsbergs  amt  (se  sid.  273);  i  Danmark  vid  Smidstrup  pa  Sjiclland 
(Ant.  Tidskr.  1858—60  sid.  G,  alljildade),  vid  Eggctsljo  Magle,  i 
Hlidstrup  socken  och  vid  Lindforhind,  allt  pä  Sjadland  (K.  M.  CXXIX, 
12927  och  B.  451),  vid  Fjcllernp  pä  Fyen  (W.  208  och  Madsens  »Af- 
Ijilduingerw),  vid  Kjcttinge  ocli  Lägerup  på  Läland  (K.  M.  1G999  och 
2021G)  m.  fl.;  i  ,\feklcitbnr<i  vid  Liihhcrstorf  (>jJahrl)iicluT»  XIV  sid. 
325);   i  JAiiiebitr;/  vid   Klcin-llcseljck   (se  här  ofvan  sid.   253)- 


109  SÖDERMANLAND.      FYNDET    VID   SPELVIK.  281 

Hvartill  dessa  kärl  varit  använda,  torde  vara  gan- 
ska svårt  att  afgöra,  och  vi  tro  ej,  att  nian  ännn  lyckats 
finna  den  rätta  förklariiiofen.  Vi  anse  det  imellertid 
vara  tydligt,  att  de  icke  varit  dryckeskärl,  utan  varit 
afsedda  ntt  liänofas:  att  de  icke  varit  ämnade  till  kok- 
kärl  eller  dyl.,  emedan  deras  botten  ulltid  är  rikt  prydd 
och  emedan  de,  så  vidt  vi  veta,  aldrig  hafva  blifvit  funna 
med  spår  af  sot  eller  eld  på  undersidan;  att  de  varit 
afsedda  för  flytande  ämnen;  men  att  de  troligen  icke 
varit  lampor,  emedan  den  harpixinläggning,  livarmed 
de  ofta  äro  prydda,  då  lätt  kunnat  taga  skada  af  hettan. 
Man  har  varit  böjd  för  att  betrakta  dem  såsom  motstyc- 
ken till  rökelsekärlen  i  den  katolska  kyrkan  (oaktadt 
deras  stundom  betydliga  storlek  synes  tala  deriniot);  och 
då  de  icke  bruka  förekomma  i  grafvarne,  men  ofta  i  moss- 
fynden och  »markfynden»,  af  hvilka  flere  möjligen  stå 
i  sammanhang  med  ett  religiöst  bruk,  har  man  velat 
anse  dem  såsom  på  något  sätt  hörande  till  tempeltjen- 
sten.  Ehuru  denna  förklaring  möjligen  kan  hafva  skäl 
för  sig,  tro  vi  dock  att  deras  jemförelsevis  stora  antal 
skulle  kunna  anföras  såsom  invändning  härimot,  äfven- 
som  den  omständigheten  att  de  flere  gånger  blifvit  funna 
tillsammans  med  saker  hvilka  sannolikt  varit  afsedda  för 
profant  bruk.  —  Vi  torde  således  böra  afvakta  den  upp- 
lysning om  dessa  kärls  verkliga  bestämmelse,  som  fram- 
tida fynd  utan  tvifvel  skola  gifva  oss. 


Stora  bronsringar  med  tunna  ovala  ändstycken  äro 
icke  sällsynta  i  Skandinavien.  Från  Sverige  känner  man 
f.  n.  21  st.,  af  hvilka  1  (fig.  24)  är  funnen  i  Söderman- 
land, i   Vcrmland  M,   1   i  Bohuslän^),  3  i  Halland  —  en  af 


')  St.  M.  1056  (ovalernas  bredd  22  ra. ni.);  iunnen  vid  Riid  i  By 
s:n.     Se  fyn(k't  N;o  59   liilr  nedan. 

-)  St.  M.  4109  (sluten  iVamtill;  ovalernas  bredd  55  ra.m.);  funnen 
ensam  i  en  torfraosse  vid   Lilla  Öppen   i  Tanians  s:n   oeh   li:d. 


282  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE.  110 

dem  är  afbildad  fig.  30^)  —  2  i  Småland'^),  1  på  Oland ^') 
och  11  i  Skåne  ■*).  Dessutom  förvaras  i  Statens  Histo- 
riska Museum,  men  utan  uppgift  om  fyndort,  en  dylik 
bronsring,  hvars  båda,  27  m.m.  breda  ändar  sluta  i 
smärre  spiraler,  som  ej  kunna  häktas  om  hvarandra; 
ringen  är  aflemnad  från  Kongl.  Lifrustkammaren,  hvil- 
ken  förvärfvat  honom  med  den  Willebrandska  samlinojen. 

A  de  flesta  af  nu  uppräknade  ringar  slutar  hvart- 
dera  ändstycket  i  en  spiral,  såsom  å  fig.  30;  stundom 
äro  dock  dessa  spiraler  betydligt  mindre.  Endast  tre 
af  nu  i  fråga  varande  ringar  sakna  sådana  spiraler  och 
sluta  i  stället  med  enkla  hakar. 

Utom  nämnda  ringar  har  man  i  Sverige  funnit  nå- 


1)  Tvä  i  St.  M.  N:ns  2752  och  4228  (ovalernas  bredd  35  och 
58  m.ra.)  Den  förre  är  funnen  i  Hasslöfs  s:n,  Höks  h:d.  Den  senare, 
som  är  sluten  framtill  och  hvars  trinda  del  är  tjock  och  ihålig,  är  ori- 
ginalet till  fig.  30  och  funnen  tillsammans  med  tvä  bronsringar  (=  fig. 
18  å  sid.  260)  i  en  torfmosse  vid  Fageråkra  i  Veddige  s:n,  Yiskje  h:d. 
—  Af  en  tredje  ring  lik  fig.  30  förvaras  den  afbrutna  ändspiralen  i  Hr 
Alfr.   Bexells  samling  ä  Fjelldalen. 

-)  Den  ena,  funnen  i  Yärend  och  närmast  lik  W.  220,  tillhör  D-.r 
Wittlocks  samling  i  Yexiö.  Den  andra  hör  till  det  sid.  273  i  noten 
omtalade  fyndet  frän  ett  stenkummel  vid  Bjurvik  i  norra  delen  af  Kal- 
mar län;  ovalernas  bredd  02  m.m.,  den  trinda  delen  iliälig  och  tjock. 
(St.  M.  4323). 

•'')  St.  M.  2453  (ovalernas  bredd  44  m.m.);  funnen,  jemte  4  hals- 
ringar af  brons  ^^  fig.  18  ä  sid.  260,  i  jorden  nära  boningshusen  å 
N:o  8  Alfvara  i  Boda  s:n. 

*)  Sex  förvaras  i  St.  M.,  nämligen:  /  och  2)  N:ris  2109:1527  a 
och  1527  i  (ovalernas  bredd  62  m.m.  ä  bada;  den  Irinda  delen  af  den 
senare  är  ihälig),  funna,  jemte  bitar  af  en  tredje  större  bronsring,  vid 
Beddinge  i  Källstorps  s:n,  Vemmenhögs  h:d.  3)  254  9  (ovalernas  bredd 
45  m.m.).  4)  2549  (endast  den  afbrutna  änd-spiralen  af  en  dylik  ring). 
ö)  2918  (ovalernas  bredd  56  m.m.).  6)  3765  (fragment  af  en  framtill 
sluten  ring  med  små  spiraler  och  26  m.m.  breda  ovaler;  liknar  mycket 
fig.  1  ä  pl.  1  i  II  bandets  3:e  häfte  af  Lindenschmits  »Ileidn.  Alter- 
thiimer»). 

Af  de  andra  skänska  ringarne  förvaras  1  i  Kjöbenhavns  Museum, 
1  i  Ofverjägmästaren  Sjökronas  samling,  1  i  Hofvcrbcrgska  samlin- 
gen i  Barsebäck  och  2  i  Professor  Nilssons  nya  samling.  De  tvii  sist- 
nämnda äro  för  ett  par  år  sedan  funna  »\  ett  steiirös  jemte  aska  på 
Ostadsmarkcn  i  Näsums  S:n,  Villands  h:d,  på  Ryssberget  invid  lilckings- 
gränsen.)j 


111 


SÖDERMANLAND.      FYNDET   VID   SPELVIK. 


283 


gra  andra  halsringar  af  ungefär  samma  form,  men  med  sma- 
lare ovaler,  nämligen:  1  i  \'estergötland^),  1  i  Bohuslän'"'), 
1   i  Halland  ^)  och  4  i  Skåne  (se  not.  4  å  nästa  sida). 


60 
cä 


cc 


fclj 


')  St.  M.  1580  (ovalernas  bredd  10  ni.m.;  med  snia  spiraler);  hör 
till  det  sid.   218  not.   2   omtalade  fyndet  IVAn  eu  torfmosse  il  Scnäte  egor. 

-)  St.  M.  845  (ovalernas  bredd  10  ni. ni.;  inga  spiraler,  men  enkla 
hakar);  hör  till  det  sid.  218  not  1  omtalade  fyndet  i  en  torfmosse  å 
Vegestorps  egor. 

^)  St.  M.  269G  (ovalernas  bredd  12. .'^  m.m.;  inga  spiraler,  men 
hakar  som  sluta  i  runda,  platta  ändar;  afbildad  tig.  228  i  »Sv.  Forus.»); 


284  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA   SVERIGE.  112 

I  Norge  har  man  nyligen  funnit  en  större  ])rons- 
ring  af  samma  slag  som  fig.  30.  Den  är  afbildad  tig, 
2  å  pl.  1  i  »Arsberetning  for  1870»  af  »Föreningen  til 
Norske  Fortidsmindesmerkers  Beväring»,  och  synes  vara 
sluten  framtill,  så  att  den  icke  kan  öppnas;  den  hör  till 
det  sid.  218  beskrifna  fyndet  under  en  stor  sten  å  Ha- 
mangs  egor  i  Akershus  amt.  —  I  samma  »Arsberetning» 
sid.  69  omtalas,  att  en  annan  dylik  ring  förvaras  i  Ber- 
gens Museum,  men  utan  uppgift  om  f3'ndort.  Man  vet 
derföre  icke  ens,  om  den  är  funnen  i  Norge. 

I  Danmark  äro  flere  sådana  bronsringar  med  tunna 
ovala  ändstycken  funna.  Jfr  W.  220,  221  och  Madsens 
»Afbildninger»  (»Fjellerupfyndet»  och  »Suite  af  Hoved- 
smykker  och  Haarringe»). 

Utom  Skandinavien  förekomma  dylika  ringar  endast 
i  Meklenburg  ^).  En  sådan  ring,  hvilken  förvaras  i  den 
Merlo'ska  samlingen  i  Ivöln,  uppgifves  imellertid  vara 
funnen  vid  Bingen  nära  Mainz.  Den  är  sluten  framtill, 
i  det  de  ovala  skifvorna  omedelbart  öfvergå  i  hvaran- 
dra;  de  vanliga  spiralerna  finnas  väl,  men  endast  såsom 
ornamenter  utan  praktisk  betydelse  '). 

Stil  och  fyndomständigheter  visa,  att  dessa  ringar 
tillhöra  den  skandinaviska  bronsålderns  sista  period. 

Om  de  varit  använda  såsom  personliga  prydnader 
för  män  eller  qvinnor,  hafva  de  troligen  burits  som  hals- 
smycken, emedan  de  i  allmänhet  äro  för  stora  att  bäras 


runnen  pii  iiiigelar  3  alnars  djup  i  en  torfmosse  a  N:o  1  Tjerby  Nygård 
i   (iiinnmeton   s:n,   Himle  h:d. 

*)  Öt.  M.  1407  (2  st.  utan  spiraler,  med  enkla  hakar;  ovalcrnas 
bredd  17  och  16  in. ra.  Höra  till  det  sid.  268  omtalade  fyndet  Iran 
Trelleborgs  torfmosse),  —  2369  (ovalernas  bredd  15  m.m.;  inga  spiraler. 
Funnen  ensam  under  pl()jning  vid  Hutofta  i  Akarps  s:n,  Oxie  h:d)  — 
ooh   3312  (ovalernas   bredd    18   m.m.;   mycket  små  spiraler). 

')  »Friderico-Franeibeeuni"  pl.  10  lig.  1  odi  J^indenschmit  »Heid- 
nische  Alterthiimerw   II   bandet,   3   häftet  pl.   1. 

-)  I..indens(iiniir.  i  o.Ialirljiicher  des  Vereins  von  Alterthumsfreundcu 
im    Rhrinlandr-   .\L\I    ^id.    10. 


113 


SÖDERMANLAND.      FYNDET    VID    SPELVIK, 


285 


på  hufvudet  och  för  små  att  spännas  kring  midjan.  Det 
torde  inicllertid  förtjena  annuirkas,  att,  sä  vidt  vi  veta, 
bronsrinijai'  af  samma  slajj  som  vår  fio-.  30  aldrio;  blif- 
vit  funna  i  grafvar ').  De  flesta  äro  anträffade  i  torf- 
raossar  eller  —  såsom  vid  Spelvik  —  under  en  stor 
sten   på  marken. 


Om    ])ronsringar    af   samma   slag   som  g)  se  här  of- 
van  sid.   202. 


86.    Röntuna  socken,  Arsta. 

(Röne  hiirad). 


Under  dikesoTäfnino-  å  Arsta  e<xor  hitta- 
des  år   1867 : 

En  liten  dolk,  eller  ett  miniatyr-svärd,  af 
hroiu,  afhildadt  fio-.  31  i  '  -i  nf  verklicja  stor- 
leken.  Bladet  och  skaftet  äro  gjutna  i  ett 
stycke.  Hela  längden  155  m.m.;  bladets  längd 
91   m.m. 

Den  förvaras  i  Statens  Historiska  Museum 
(N:o  3748). 

I  den  senare  bronsålderns  grafvar  har 
man  stundom  funnit  små  bronspjeser,  som 
med  skäl  torde  kunna  betraktas  såsom  mi- 
niatyraf bildningar  af  svärd.  Det  förefaller 
som  om  de  efterlefvande  ansett  det  vara  för 
dyrbart  att  låta  den  döde  medtaga  i  grafven 
sitt  vei-klio-a  svärd  och  derföre  endast  i>ifvit 
honom  en   afbildning  dcraf  i  liten  skala. 

Från  Sverige  känna  vi  imellertid  ännu 
endast   ett    mindre    antal   sådana  »symboliska» 


ij!  : 


Fiff.   31.     "Svni- 
boli^^kt"  sv.tril   iil 
brons,  f.  vid  Ar- 
sta.  SoJoriunii- 
liiiul.     I    2- 


^)  Niigon  tjaii2:  liafva  de  visserligen  hiifvit  liittade  i  stenrösen, 
men  utan  att  leniningar  ai"  nienniskohen  synas  luitVa  funnits  pä  samma 
ställe. 


Aiitiiiv.    Tillskrift. 


19 


286  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  114 

bronssvärd  ^).  nämligen:  det  här  afbildade  från  Söder- 
manland, 1  från  Gotland  '),  1  frän  Halland  '*)  och  6  från 
Skåne.  Af  de  skånska  tillhöra  2  Statens  Historiska 
Museum  ^),  3  Lunds  Museum  ')  och  1  Hofverbergska 
samlingen  i   Barsebäck "). 

Från  Norge  känna  vi  inga  sådana  »symboliska»  svärd, 
men  i  Daimiark  äro  de  ganska  allmänna  (jfr  W.  147 — 
156;  Madsens  »Afbildninger»,  fynden  från  Jordhöi  och 
Nyrup  samt  »Efterligninger  af  Sva;rd  og  Dolke»). 

Utom  Skandinavien  synas  de  endast  förekomma  i 
Meklenburg;  se  «Friderico-Francisceum»  pl.  16  fig.  1 
och  Lindenschmits  »Heidnische  Alterthumer»  II  bandet, 
8  häftet,  pl.  2  lig.   17. 

37  a.    Barbo  socken,  Täckhammar. 

(Jönåkers  härad). 

Följande  fornsaker  äro  funna  i  Nyköpings-ån  vid 
Täckhammars-bro,  under  pågående  rensning  för  aftapp- 
ning  af  sjöarne  Långhalsen  m.  fl.  De  hittades  alla  på 
5    fots   djup   under  förut  varande  botten,  enligt  uppgift 

^)  Det  kan  naturligtvis  stiindoni  vara  svart  att  afgöra,  om  man 
har    för    siar    ett    wsvraboliskt    svänl»    eller    en    liten   dolk.   använd  såsom 

O  t. 

verkligt  vapen. 

^)  I  Visby  Museum.  Det  är  afbildadt  tig.  161  i  »Sv.  Forns.»; 
dess  längd  är  184  m.m. 

')  St.  M.  1796.  Närmast  likt  W.  153  (men  fästet  är  ej  oralin- 
<iadt  med  giddtråd).  Funnet  i  ett  »stenröse»  vid  Flädjc  i  Alfshögs  s:n, 
Fauräs  h:d,  tillsaniMians  med  en  liten  kam  (»Sv.  Forns.»  lig.  244),  en  knif 
och  en  syl,   allt  af  l)rons;  jfr.  »Hallands  Forum.  Fören:s  Årsskrift»  s.   66. 

^)  Hilda  bestä  af  små,  20  m.m.  breda  klingor  utan  skaft  eller 
tånge,  men  med  två  nitliål;  spetsen  är  afbruten  å  båda.  Den  ena.,  som 
synes  hafva  varit  omkr.  45  m.m.  lång,  har  N:o  2791:338;  den  andra, 
som  troligen  varit  något  längre,  har  N:o  3649.  —  Hafva  de  mcijligen 
varit  pilspetsar?  Några  dylika,  från  norra  Italien,  sågos  å  Bologna- 
utställningen    1871. 

')  Tvii  af  (lem  äro  lika  tig.  Ull  i  »Sv.  Forns.»;  den  tredje  liknar 
närmast   W.   153  (men   fästet  är  ej   oralindadt  med  guldtråd). 

^)  Afijildadt  lig.  162  i  »Sv.  Forns.";  dess  fäste  liknar  mycket  Hg. 
4   å   sid.    lOO  (jfr  .sjd.    11)4). 


115 


SÖDERMANLAND.       FYNDET    VID    TACKIIAMMAR. 


287 


af  Herr  Löjtnant  Uno  Enegren,  som  år 
1856  skänkte  dem  till  Statens  Historiska 
Museum.  Man  vet  ej,  huruvida  alla  sa- 
kerna lågo  så  nära  hvarandra,  att  de 
böra  anses  hafva  samtidigt  kommit  på 
den  ])lats  der  de  nu  anträffades.  Fyn- 
det består  af: 

a)  Kn  dolk-  eller  kort  svärds-klinga 
af  brons,  ovanligt  bred,  afbildad  här  fig. 
32  a  i  en  fjerdedel  af  verkliga  storleken. 
Intet  spår  af  tånge.  Vid  klingans  bas 
sitta  fyra  nitnaglar  af  brons,  som  å  hvar- 
dera  sidan  hafva  ovanligt  stora  runda, 
kupiga  hufvuden.  Klingan  är  prydd  med 
tina  inristade  linier  och  små  bågar,  så 
som  tig.  32  h  närmare  visar.  Längd  390 
m.m.;  bredd  vid  basen  72  m.m.  Bruten 
i   två  delar  af  hittaren. 

bj  En  af  erg  och  3'ttre  åverkan  ska- 
dad spjutspets  af  brons,  med  ett  stort  fyr- 
kantigt nagelhål  på  holken.  Spetsen  af- 
bruten.     Längd  nu   137  m.m. 

c)  En  skaftcelt  af  brons  af  samma 
slag  som  fig.  1  å  sid.  177,  men  de  upp- 
stående kanterna  äro  nåjrot  höo-rc.  Ejrixen 
är  vid  ena  hörnet  afslao;en.  Läno-den  är 
133   m.m.   och  bredden  vid  e<>:o:en  har  va- 

CO 

rit  omkr.   42   m.m. 

d)  En  hdlcelt  af  brons,  med  ögla  vid 
kanten,  afbildad  fig.  33  i  hälften  af  verk- 
liga storleken. 
Längd 
m.m. 

och  f)  En  mindre  hdlcelt  af  brons, 
med   ögla  vid  kanten;   simpelt  arbete.     I 


Skafthålet  är  cirkelrundt. 


140    m.m.;    bredd    vid 


ejjffen 


51 


Fig.  32  a.     Rronsdolk, 
f.  vid  Tftckhauimar, 
Sodennaulaiid.   I/4. 


Pip.  32  b.     1    ,. 


288 


BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE 


116 


det  bredt-ovala  skafthålet  sitta  ännu  lemningar  af  frii- 
skaftet.     Längd   84  ui.m.;   bredd  vid   eggen   32   m.m. 

samt  f)  En  fintknif  med  jemnbredt,  fyidvantigt  blad, 
en  vanlig  stenyxa  med  skafthål  och  en  »båtformig»  sten- 
hammare  med  uppstående  kant  kring  skaftliålet. 

Alla  dessa  fornsaker  hafva  i  Museets  inventarium 
N:o  2273. 


37  b.    Barbo  socken,  Täckhammar. 

Herr  Häradsskrifvaren  L.  P.  Forss- 
man skänkte  år  1869  till  Statens  Histo- 
riska Museum  en  liten  stenyxa  med  skaft- 
hål och  en  spjutspets  af  brons,  båda 
funna  »i  Täckhammars-ån,  vid  Långhal- 
sens utlopp.» 

Spjutspetsen  är  liten,  tned  skaft- 
holk, i  hvilken  dock  intet  nithål  finnes; 
icke  ergig.  Längd  70  m.m.;  största 
bredden    !*.>   m.m. 

Den  har  i  Museets  inventarium  N:o 
4177. 

38.    Täckhammar  eller  Vrena. 

Under    sjön    Långhalsens    sänkning 
f.  vid  Tiickiuimn.ar,       hittades     atven    vid     iackhammar    eller 

Södermanlaiid.   '    2-  ,  r  : .  /        ^        7  r      1  •^^ 

Vrena  )  tva.  skaftcelter  af  brons,  till 
formen  liknande  tig.  1  å  sid.  177  här  ofvan;  eggen  är 
dock    något  mera  utsvängd. 


')  Den  telt  som  förvaras  i  Strcnf<-näs  uppgifvcs  vara  fuuiicu  »vid 
Täckhamman^  ocli  den  som  cgcs  ;if  TTim-i-  Iraker  skall  vara  funnen  >n 
Vrena-strömmenw.  Enligt  ett  meddelande  af  Jlerr  Haron  iSilfversparre 
lära  dock  biida  celterua  vara  hittade  tillsamiiians.  Yrena  ligger  vid  ve- 
stra  ändan  af  Länglialscn,  oeli  Täekliamniar  vid  Nyköpings-äns  ntlopp  ur 
sjöns  östra  ända. 


117   SÖDERMANLAND.  FYNDEN  VID  TÄCKHAMMAR  O.  VRENA.   289 

Den  ena  celten  skänktes  år  1857  af  Hr  Löjtnanten, 
Friherre  C.  J.  Silfversparre  till  Strengnäs  läroverks  sam- 
ling, i  hvars  katalog  den  har  X:o  156.  Den  har  ännu 
en  gulaktig  bronsfärg  och  är  föga  ergig.  Kanterna' höja 
sio;  8  ni.m.  öfver  hvardera  bredsidan.  Celtens  länird  är 
138  ni.in.;  bredd  vid  eggen   62   m.m. 

Den  andra  —  som  till  formen  nästan  fullkomligt 
liknar  den  nu  beskrifna,  ehuru  den  är  något  längre 
(omkr.  150  m.m.)  —  eges  af  Herr  Oscar  Baker  på 
Dalby  i   Bettna  socken. 

Om  dylika  skaftcelter  se  här  ofvan   sid.   178  följ. 

39.    Vrena  socken,  Vrena. 

((Jj)piiiiil;l    liiiriul). 

Vid  Vrena  har  man  under  f^räfnins:  för  vattendra- 
Ofets  sänknino;  funnit  följande  fornsaker,  som  i  Januari 
månad  1858  skänktes  till  Statens  Historiska  Museum  af 
d.  v.  Majoren  E.  C.  Leijonancker: 

a)  En  liälcelt  af  brons,  med  ögla  28  m.m.  nedanför 
kanten;  alldeles  lik  hg.  11  å  sid.  214  (men  de  upphöjda 
ränderna  äro  något  hnare).  Spår  af  träskaftet  synas 
ännu  i  det  cirkelrunda  skafthålet.  Längd  120  m.m.; 
bredd  vid  eggen  39  m.m. 

och  h)  En  stenyxa  med  skafthål,  en  oval  brynsten 
samt  en  med  silfver  belagd  parerstäng  af  brons  till  ett 
svärdsfäste  från  midtcii  af  jernäldern.  Dessa  saker  fun- 
nos  sannolikt  icke  tillsammans  med  bronscelten,  eme- 
dan de  utan   tvifvel  tillhöra  helt  andra  tider. 

De  hafva  alla  i  ^Museets  inventarium  N:o  2417. 

40.    Björkviks  socken,  Danbyholm. 

(.loiiilkcrs   härail). 

Herr  C.  M.  Gumadins  skänkte  år  1871  till  Sta- 
tens  Historiska   Museum    en  å  Danbvholms  euor  funnen 


290  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  118 

vacker  hälcelt  af  brons  utan  Ögla,  som  är  iilldeles  lik  fig. 
13  å  sid.  235.  I  stället  för  ögla  finnes  i  ena  sidan  ett 
stort,  nästan  rundt  hål  (10  ni. ni.  i  diameter),  som  sitter 
18  m.m.  nedanför  kanten;  den  motsvarande  sidan  har 
intet  hål.  Kanten  är  skadad.  Hela  celten  är  lui  be- 
täckt med  vacker  mörko;rön  ero;.  Läno-d  127  m.m.; 
bredd  vid   den  icke  utsväno-da  eg-fyen   37.5   m.m. 

Celten  har  i  Museets  inventarium  N:o  4(305. 

Det  synes  förtjena  uppmärksamhet,  att  hålcelter  af 
samma  form  och  med  alldeles  samma  sirater  som  fio'. 
13  vid  tre  olika  tillfällen  blifvit  funna  i  Mälarenejden, 
under  det  att  de  i  andra  trjikter  torde  vara  o-anska 
Sällsynta.     Jfr  fynden  N:ris  29  och  32. 


'41.    Ärila  socken,  Gåsnäs. 

(Öster-Rekarne  härad). 

På  en  nyodling  vid  Gäsnäs  har  man  funnit  den  af- 
brutna  udden  af  en  spjutfipets  af  hnms.  Den  är  lång, 
smal  och  har  en  bred,  halfrund  up[)höjning  längs  mid- 
ten.  Dess  längd  är  nu  218  m.m.,  och  största  bredden 
27  m.m. 

Den  skänktes  år  1869  af  Herr  Lektor  H.  vVminson 
till  Streiio^näs  elementarläi-overks  sainliiio-,  i  livars  för- 
teckning  den  har  N:o   175. 


42.    Husby  socken,  kyrkoherdebostället. 

(Öster-Rekarne  härad). 

»Uti  en  oländig,  nästan  otillgänglig,  med  skog  öfver- 
växt  steiibacke  å  kyrkoherde-boställets  hagmark  liittades 
år  1836  ett  hrons.wärd  i  en  fördjupning  mellan  stenar. 
Udden  stack  fram  tir  jorden.  Stället,  der  fyndet  gjor- 
des,  i-nj(.T  en   af  nienniskor  gjord  stenläggning.» 


119  SÖDERMANLAND.      FYNDEN   VID   GÅSNÄS    OCH   HUSBY.  291 

Svärdet  är  nästan  alldeles  likt  fig.  8  å  sid.  204, 
men  tången  är  bredare  och  har  inga  uppstående  kan- 
ter. Vid  klingans  bas  iinnas  två  nithål  (ett  nära  hvart- 
dera  liörnet),  och  ett  dylikt  hål  sitter  i  nedre  tredje- 
delen af  tångens  raidtlinie.  De  två  inskärningarna  i 
eggen  äro  visserligen  tydliga,  men  numera  icke  så  skarpa 
som  på  iig.  8.  På  hvardera  sidan  om  midten  har  klin- 
gan  tre  smala,  upphöjda  ränder.  Hela  svärdets  längd 
är  70.8  ctm;  klingans  längd  59  och  största  bredd  (vid 
basen)  (3.1;  tångens  största  bredd  (något  nedanför  mid- 
ten) är  8.5  ctm. 

Det  förvaras  nu  i  Statens  Historiska  Museum  (N:o 
740). 

Om  sådana  svärd   se  sid.   206  följ. 


43.    Fors  socken,  Skogstorp. 

(Vestei'-Rekanie   härad). 

o 

Ar  1864  hittades  två  högst  märkvärdiga  hronsyxor 
i  närheten  af  Skogstorp,  en  half  mil  vester  om  Eskils- 
tuna. De  lago  tätt  under  jordytan  på  ett  lågt,  af  skog- 
klädda  höjder  omgifvet  ställe,  som  förut  icke  hade  va- 
rit odladt,  men  der  man  nu,  såsom  vanligt  vid  nyodling, 
hade  fiåhackat  och  bränt  grästorfven.  Då  askhögarne  ef- 
ter bränningen  utbreddes,  påträffade  man  yxorna,  hvilka 
ännu   bära  tydliga  spår  af  eldens  inverkan. 

Båda  )'xorna  —  hvilka  äro  afbildade  å  följ.  sida, 
fig.  34  och  o5  i  V4  och  '  ;!  af  verkliga  storleken  — 
synas  hafva  varit  lika  hvai-andra.  Xu  är  blott  den  ena 
fullständig;  af  den  andra  ater.star  ej  mer  än  öfversta 
delen.  Afveii  den  förstnämnda,  som  nu  är  lagad,  var, 
då  den  fanns,  afbruten  pa  saninia  .^tiille,  der  den  andra 
gått  söndei'.  Anledningen  till  denna  bräcklighet  ligger 
deri,  att  \xnnia   icke  än»   massiva   utan  bestå  af  en  tunn 


292 


BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE. 


120 


Fig.  35.     l/j. 


Fi^'.  ."Hi.     lti(>ii"lMilU  ful-  skaftet 
till  <'ii  ni'  yxorjiii.      1    3, 


Fig.  34  ocli  3ö.     Tva  vxor  iif  tiiiin   Iu-ihih  yjiiloii  ofvcr  011  kfti-im  af  Imi,  f.   viil 
Skogstorp,  fiödcriiiMiilanil. 


121        SÖDERMANLAND.   FYNDET  VII)  SKOGSTORP.        293 

broiisskorpa,  som  Hr  gjuten  öfver  en  kärna  af"  Ijräncl  lera. 
Bronsens  tjocklek  uppgår  i  allniilnhet  knapt  till  1  in.m. 
Båda  bredsidorna  af  hvardera  yxan  äro  prydda  pä  all- 
deles saunna  sätt,  endast  med  undantag  deraf  att 'den 
fina,  med  eggen  concentriska  linie,  som  ses  på  den 
afbildade  sidan  af  yxan  Hg.  34,  icke  fiiuies  på  dess 
andra  sida.  Denna  linie  är  tydligen  inristad  i  bladet, 
sedan  yxan  var  gjuten.  De  egentliga  prydnaderna  — 
hvilka  lära  vara  gjutna,  och  icke  graverade  —  utgöras 
af  zigzao-linier  och  en  mänod  små,  concentriska  rino;ar. 
Dessutom  äro  pa  hvardera  yxan  de  fyra  mest  fram- 
stående knapparne  vid  och  ofvanför  skafthålet  prydda 
med  concentriska  kretsar  och  belagda  med  tunna  guld- 
plåtar, som  äro  pressade  på  bronsen  och  böjda  ned  om- 
kring den  inskurna  kanten.  Midt  i  livar  och  en  af  de 
på  skaftrörens  sidor  sittande  guldplåtarne  har  en  rund, 
rödbrun  bernstensbit  med  glatt,  något  böjd  yta  varit 
infiittad.  Men  alla  dessa  bernstensstycken  äro  nu  bort- 
fallna, utom  det  som  tinnes  på  den  icke  afldldade  si- 
dan af  den   halfva  yxan  (tig.   35). 

De  för  skaftets  ända  anbragta  stora  bronsknappar, 
af  hvilka  blott  den  till  ^4  liörande  är  bevarad,  äro,  så- 
som tig.  34  b  visar,  icke  gjutna  i  samma  stycke  som 
sjelfva  yxan.  Knappen  Å  slutar  nedtill  i  en  cylinder, 
som  passar  in  i  skaftröret  och  fasthålles  i  detta  dels 
genom  två  uppstående  lister  och  två  elastiska  flikar, 
dels  genom  en  i  och  omkring  cylindern  smält  mörk- 
brun harpixartad  massa,  af  hvilken  betydliga  lemningar 
ännu   finnas  qvar. 

Skaftrören  äro  utvändigt  65  m.m.  lånsfa  och  hålla 
invändigt  25  m.m.  i  diameter.  På  l)åda  yxorna  finnes 
det  i  skaftröi'en  betydliga  lemningar  af  den  nyss  om- 
talade harpix-massaii,  livarmed  skaften  varit  fastade,  och 
i  det  ena  af  dem  sittei*  ännu  ((var  ett  18  etm.  långt 
stycke  af  ett  ek-skaft,  som   i  den  ena  ändan   iir  med  flit 


294  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE,  122 

afhugget  och  något  svedt  af  eld.  Till  det  ena  skaftet 
har  utan  tvifvel  det  under  tig.  36  af  bildade  bronsrör 
hört,  soin  hittades  tillsammans  med  yxorna.  Det  är 
öppet  i  båda  ändar,  13  ctm  långt  och  har  ])å  ena  si- 
dan ett  litet  hål,   som   möjligen  tjenat  såsom  nithål. 

Den  fullständiga  yxan  (tig.  34)  är  39  ctm.  lång  och 
29.8  ctm.  bred  vid  eofsren. 

Båda  yxorna  kommo  i  Hr  Professor  G.  Stephens' 
eo-o,  men  han  har  med  vanlio;  frikosti»het  skänkt  dem 
till  Statens  Historiska  Museum,  i  hvars  inventarium  de 
nu   hafva  N:o  3573. 

I  Danmark  har  man  funnit  ett  par  bronsyxor  som 
nästan  fullkomligt  likna  dem  från  Skogstorp.  Under 
gräfuing  kring  en  till  uppbrytning  bestämd  stor  sten  i 
Bröndsted  skog,  Veile  amt,  Nörre-Jylland,  hittades  näm- 
ligen två  bronsyxor,  omkring  1  aln  från  stenen  och  1 
aln  djupt  i  jorden.  Vid  sidan  af  dem  såg  man  några 
förtärda  benbitar  och  ett  ungefär  47  ctm  långt  träskaft, 
som  var  omgifvet  med  5  eller  G  ringar  (troligen  af 
brons);  men  dessa  voro  sä  skadade  af  rost  eller  erg, 
att  de  föllo  sönder  vid  beröringen.  Yxorna  inlemnades 
(år  1838)  till  Kjöbenhavns  Museum  der  de  hafva  N:ris 
4985,  4986.  De  äro  af  bildade  W.  112,  »Atlas  f.  nord. 
Oldkynd.»  pl.  Ii  1  hg.  4,  »Arböger  f.  nord.  Oldkynd.» 
1866  sid.  127,  Madsens  »Afbildninger»  »Suite  af  (jxer» 
fig.  9  m.  H.  Ht.  De  äro  likasom  de  svenska  gjutna  af 
tunn  brons  öfver  en  kärna  af  l)r;ind  lera,  samt  prydda 
med  pålagda,  små  guldplåtar  och  en  slags  emalj,  be- 
stående af  den  förr  omtalta  har[)ixmassan  '). 


')  Utom  dessa  fyra  l)ronsyxor  liar  iiiaii  i  Skandinavien  funnit  ännu 
en  dylik,  cliurn  hctydlijit,  mindre.  Den  är  gjord  af  tnnt  bronsbleck, 
ocli  liar  varit  fyld,  eliurii  ieke  med  en  Icrkärna,  utan  med  s-and,  som  till 
en  del  runnit  ut.  Blecket  har  pä  llere  ställen  gått  u])])  i  fogarne,  och 
bredsidorna  äro  niigot  insjiinkn;i.  Yxan  iir  14"J  m.ni.  iiing  oeli  ond<ring 
80  m.m.  bred  vid  den  ät  bada  sidor  starkt  ulsviingda  eggen;  l)anen  iir 
smal,     fyrsidig    och     icke     utskjutande.      Vid    .^kaftliiilet,    som    är  litet  och 


123  SÖDERMANLAND.      FYNDET    VID    SKOGSTORP.  295 

Om  det  sätt,  på  hvilket  dessa  båda  yxor  äro  ar- 
betade, yttrar  Herr  Justitsråd  Herbst  följande  i  »Ar- 
böger  f.  nord.  OIdkynd.»  1866  sid.  129:  »Att  man  i 
bronsåldern,  h vartill  dessa  yxor  efter  alla  criterier  ot\'if- 
velaktigt  höra,  har  förstått  att  gjnta  en  så  tunn  brons- 
skorpa öfver  en  kärna  af  bränd  lera,  och  att  man  tillika 
har  kunnat  skarpt  och  tydligt  gjuta  de  olika  prydnaderna 
(hvilka  väl  att  märka  icke  äro  ingraverade  utan  gjutna), 
det  vittnar  om  en  förvånande  skicklighet,  och  om  att 
gjutkonsten  dä  nått  en  ovanligt  hög  ståndpunkt.  Med 
afseende  på  det  sätt  hvarpå  man  gjutit,  äro  de  med 
smält  brons  fylda,  atlånga  hål,  som  äro  antydda  på  knap- 
pen /I,  mycket  intressanta.  Sjku-  af  ett  liknande,  fyldt 
hål  ser  man  på  en  af  knapparne  på  de  i  Bröndsted 
skog  funna  yxor,  och  samma  hål  återfinnas  bland  annat 
ofta  på  de  i  Kjöbenhavns  Museum  förvarade  lurar  från 
bronsåldern,  hvilka  tydligen  äro  gjutna  på  samma  sätt 
och  med  samma  skicklighet  som  yxorna.  Det  ligger 
nära  till  hands  att  antaga,  det  dessa  hål  uppkommit 
genom  de  tappar,  som  hafva  hållit  den  inre  och  yttre 
formen  skilda  frän  hvarandra  under  gjutningen.  Den 
metall,  hvarmed  hålen  efter  fulländad  gjutning  äro  fylda, 
har  samma  utseende  och  hårdhet  som  den  omgifvande 
metallen  och  bär  tydliga  spår  af  att  den  äi*  smält  i  hå- 
len. Nu  för  tiden  skulle  man  tvifvelsutan  hafva  fylt 
hålen  genom  att  löda  fast  proppar  i  dem;  men  efter 
den  erfarenhet  man  hittils  gjort  förefallei"  det,  som  om 
man  under  bronsåldern  öfver  hufvud  icke  hai'  anväiidt 
lödning    ellei"    känt    l)ruket    af  slaglod,    utan    att   man   i 


endast  ffår  i":euoiii  ena  suialäidan,  jir  vxaii  luvrkcl  utsviiimd.  Paiallt-lt 
med  cg-geii  tinnes  å  hvardera  bredsidan  en  rad  af  5  smä  uppdriliia  iiinda 
bucklor.  Denna  niärklij^a  fornsak,  livars  älder  svnes  vara  svar  att  med 
säkcrliet  l)esliiiiuna,  iir  funiuu  i  Skåne,  men  niimiaro  uiii)<i;ifter  om  fynd- 
onistiindiylieterna  saknas,  lian  liar  tillhört  llcrr  Kainniarjnnkariii  Th. 
Carlheim-Gyllenskölds  samling-  pii  \  allén,  men  iir  af  honom  nu  skiinkt 
till  H.  M.   Konuniien. 


296  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE.  l24 

stället  har  förstått  att  få  en  påsmält  bronsmassa  intimt 
förbunden  med  ett  stycke  af  liknande  metallblandning, 
troligen  dock  först  efter  att  hafva  starkt  upphettat  detta.» 
»Den  på  yxorna  dels  såsom  emalj  dels  under  guld- 
beläggningarna  och  i  skaftrören  såsom  bindemedel  an- 
vända harpixartnde  massan  af  mörkbrun  färg  ses  tern- 
ligen  ofta  på  föremål  från  bronsåldern.  Man  har  flere 
gånger,  i  synnerhet  i  våra  torfmossar  ^),  funnit  stora 
stycken  af  den,  i  form  af  runda  Hat-tryckta  kakor  med 
ett  hål  i  midten  (de  förr  så  kaHade  »Kökelsekakorna»), 
och  i  användt  tillstånd  ses  den  på  ganska  många  före- 
mål. Beoaoniiad  till  iuläiro:nino-  såsom  ett  slaijs  emali 
återiinner  man  den  således  på  flere  svärds-  och  dolk- 
fästen,  på  bottnar  af  hängkärl,  på  de  stora  så  kallade 
tutuli  m.m.;  som  tätningsmedel  är  den  bland  annat  be- 
gagnad i  fogarne  kring  bottnen  af  ett  träkärl  (»Annaler 
f.  nord.  Oldkynd.»  1848  sid.  '-546),  och  som  bindemedel 
är  den  använd  till  att  fästa  spetsarne  \rd  lansskaften  '), 
locken  på  lerurnor  m.  m.  ').  Denna  massa  brinner  som 
harj)ix  och  gifver  en  egen  bituminös  lukt.  Den  ut- 
märkte kemisten,  Professor  N.  J.  Berlin  i  Stockholm 
har  för  flere  år  sedan,  efter  en  företagen  undersökning, 
muntli<2:en  förklarat  mio^  att  den  troligen  bestod  af 
björk-näfver  och  en  eller  flere  hartser  (jfr  hans  ytt- 
rande i  j^ruzelii  »Svenska  foridemningar»  1  sid.  71 — 72), 
men  dock  måhända  med  liten  tillsats  af  bernsten.  Ett 
vitnesljörd  om  riktiirheten  af  deima  åsio^t  erhålla  vi  af 
ett  mäi'kli<i:t  stvcke  i  Konuno-  Fredrik  Vll:s  efterlem- 
nade  fornsanding  (iiii  i  Kjöbenhavns  Museum).  Det  är 
en  böjd,  oval  bronsplåt  (se  »Arböger»  1868  s.  114),  h vilken 

')  Jfr  sid.   20!)   liär  ofvan. 

-}  Ocli  fliiitskärrvorna  i  kaiitfnia  af  de  lig.  83  —  85  i  Prof.  Nilssons 
»Steiuildeni»)   al1)il(iade  pilspetsanic  af  !)en. 

■')  So  jifvcii  ^'liallaiid.s  Fonnii.  Förenis  Årsskrift»  sid.  102  (för  att 
fvlla  springan  mellan  de  häda  l.iilfterna  af  en  klnfven  oeli  nrholkad 
björkstam,    använd   till    urafkista). 


125  SÖDERMANLAND.       FYNDKT    VID    SKOGSTORP.  297 

för  flore  ;ir  sedan  fanns,  jemte  åtskilliga  pi'äktiga  och 
ovanliffa  oukl-  och  brons-saker,  i  en  hög  vid  Voldtofte 
pä  Fyen.  Denna  plåt  är  nämligen  på  båda  sidor  be- 
lagd med  ett  jemförelsevis  tjockt  lager  af  den  harpix- 
artade  massan,  och  fastklihbade  i  denna  sitta  en  mängd 
större  och   mindre  bitar  af  björknäfver  och   bernsten  ^).» 

Fornsaker  från  bronsåldern  prydda  med  infattad 
bernsten  äro  ganska  sällsynta.  Från  Sverige  känna  vi 
inga  andra  än  de  båda  yxorna  från  Skogstorp.  Och 
från  Danmark  voro  år  1866  endast  följande  bekanta'): 
a)  På  ett  till  Konung  Fredrik  VII:s  sanding  hörande 
bronssvärd,  som  var  funnet  i  närheten  af  Kjöbenhavn, 
men  som  o-ick  förloradt  vid  Frederiksboros  slotts  brand 
år  1859,  voro  bernstensstycken  inlagda  öfver  nithuf- 
vudena  på  den  nedersta  delen  af  fästet,  h)  På  ett  annat 
bronssvärd  i  samma  sanding,  hvilket  lir  funnet  i  Bo- 
gense  socken,  söder  om  Kjerteminde  på  Fyen,  och  som 
ännu  tinnes  i  behåll,  äi'  det  ofvanpå  fästets  knapp  in- 
fattadt  ett  större  och  omkring  detta  8  mindre  bern- 
stensstycken ■^).  c)  Dessutom  föi'varas  i  Kjöbenh.  Mu- 
seum två  stora  dubbelknai)par  af  brons  med  infattade 
bernstensstycken;  den  ena  af  dessa  knappar,  i  h vilken 
en  stor  ljusgul  bernstensskifva  med  inskurna  spiraler  är 
fästad,  hittades  i  en  ekkista  i  den  s.  k.  Treenhöi  i  Ribe 
amt  (se  Madsens  »Afbildninger»). 

Hvartill  de  stora  tunna  bräckliga  bronsyxorna  med 
sina  tunga  lerkärnor  varit  använda,  vet  man  visserligen 
icke  ännu;  men  att  de  icke  kunnat  begagnas  såsom 
verktyo;  eller  vai)en  torde  vara  klart  redan  deraf,  att 
lerkärnan  når  ända  Fram  till  eggen,  som  således  icke 
kunnat    slipas.     Man    h;ir   antagit,    att   de  varit  »proces- 


^)    Om     ;iiiviiiitliiiii<;(;ii    af  dcuiia    liaipix-massa,    so    iifvi-ii    Hoycs   ar- 
handling  i  »Hallands  Fornm.   Fören:s  Arsskr.»  sid.    115. 
-)  Enligt  Herhst  i   .^ArhöyxT»   186G  .-id.    KJl. 
•')   Madsens  »Afbildninircr))  »Suitc  al'S^;l•^d  och  Sva-rdfivster»  tig.  41. 


298  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  126 

sionsyxor»,  eller  ett  slags  commandostafvar  eller  pryd- 
nader för  gudabilder.  Då  de  för  sin  tyngd  och  svag- 
het icke  torde  kunna  utsättas  för  häftiga  rörelser, 
utan  fara  att  brä,ckas,  förefaller  det  oss  väl  sannolikast, 
att  de  varit  ämnade  till  stillasittande  prydnader,  möj- 
ligen i  något  tempel.  Vid  förklaringen  af  deras  be- 
stämmelse får  man  imellertid  icke  förgäta,  dels  att  både 
de  svenska  och  de  danska  yxorna  äro  fuima  parvis 
och  att  de  synbarligen  blifvit  med  afsigt  nedlagda  i  jor- 
den, dels  att  man,  såsom  Herbst  anmärkt,  både  i  Sverige 
och  Danmark  hittat  åtskilliga  spjutspetsar  af  mycket 
tunn  brons,  gjuten  öfver  en  kärna  af  lera,  alldeles  på 
samma  sätt  som  yxorna  ^). 

Vår  redogörelse  för  de  vid  Skogstorp  funna  yxorna 
är  hufvudsakligen  grundad  på  två  i  »Arböger  f.  nord. 
Oldkynd.»  1866  sid.  120  och  124  intagna  afhandlingar: 
»To  i  Sverrig  fundne  Processions-öxer»,  af  G.  Stephens 
och  »Om  de  över  en  Kja^rne  af  bnendt  Leer  stöbte 
Bronce-öxer»,  af  C.   F.  Herbst. 


^)  Utom  (le  af  Herbst  i  »Arböger  f.  nord.  Oldkynd. «  1866  sid. 
1.32  anförda  exemplen  knnna  vi  nämna  en  spjutspets  af  mycket  tunn 
brons,  som  förut  tillhört  Prof.  Arvid  Bruzelii  samlinif  och  nu  förvaras  i 
St.  M.  (N:o  2918).  Den  ar  177  m.m.  läng  och  lik  titi".  175  i  »Sv. 
forns.»,  ehuru  icke  sä  spetsig;  saknar  lerkärna  och  nitliäl.  Denna  spjut- 
spets hittades  är  1848  jemte  4  dylika  i  Amossen,  Stora  Slägarps  s:n, 
Skytts  h:d,  Skåne.  Af  de  fyra  andra  kommo  3  i  Öfverste  Sjökronas 
samling  och  finnas  troligen  nu  i  Lunds  M.  Den  fjerde,  som  är  184 
m.m.  läng,  har  med  Prosten  Joh.  Bruzelii  samling  tillfallit  St.  M.  (N:o 
2549)  och  är  afliildad  fig.  175  i  »Sv.  forns.»;  den  var  sönderbruten,  då 
den  hittades,  men  iir  nu  lagad  och  fyld  med  harz,  som  synes  hafva  blif- 
vit ihäld  vid  lagningen.  —  I  St.  M.  förvaras  dessutom  (N:o  3765)  en 
ganska  tunn  spjutspets  af  brons,  lik  sist  anförda  tig.,  som  förut  tillhört 
Grefve  M.  Stenbocks  samling  pä  Thorsjii  i  Skåne.  Den  är  200  m.m. 
lång  och   utan   lerkärna.     Dess  fyndort  är  olyckligtvis   icke   känd. 


127  J>ODERMANLA.NI).      oKVERSIGT.  299 

Vi  känna  således  nu  7o  fbrnsaker  af  metall  från 
Södernianlands  bronsålder,  nämligen: 

a)   72   (//  brons: 

1   svärd   (fynd   N:o  42). 

1   »symboliskt  svärd»  (fynd  N:o   36). 

1  dolk  (fynd  N:o  37   a). 

5  spjutspetsar  (fynd  N:ris  35,  37  a,  37  b,  41). 

2  yxor  med  skafthål  (fynd  N:o   43). 

3  skaftcelter  (fynd  N:ris  37  a,  38). 

14  hålcelter  (fynd  N:ris  31—35,  37  a,  39,  40). 
1   skära  (fj-nd  N:o  32). 

1  hängkärl  (fynd  N:o  35). 

2  »tutuli»  (fynd  N:o  32). 

29  halsringar  (fynd  N:ris  30,  34,  35). 

1   bredt  band  med  drifna  figurer  (fynd  N:o  34). 

6  spiral-armringar  (fynd  N:ris  32,  34). 

1  annan  armring  (fynd  N:o  34). 

2  spännen  (fynd  N:o  34). 

2  nålar  med  stora,  runda  skifvor  (fynd  N:o  34); 

och  b)   1   af  tenn: 

1   tjock  ring  (fynd  N:o   34); 
men  ingen  af  cjuld. 

Om  man  fördelar  dessa  73  saker  på  hela  landska- 
pets yta,  74  qvadratmil,  finner  man,  att  i  det  närmaste 
1  fornsak  af  metall  från  bronsåldern  är  känd  från  hvarje 
qv.-mil  i  medeltal,  eller  mer  än  i  någon  annan  provins 
norr  om   Götaland. 

Denna  jemförelsevis  stora  rikedom  på  minnen  från 
bronsåldern,  i  synnerhet  de  betydande  fynden  från  Tul- 
linge, Långbro,  Spelvik  och  Skogstorp,  samt  de  många 
inom  provinsen  funna  fornsaker  af  sten,  för  hvilka  vi 
straxt  skola  göra  redo,  —  allt  detta  visar,  att  Söder- 
manland   redan    före    bronsålderns  slut  måste  hafva  egt 


300  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  128 

en  befolkiiino;  som  kanske  icke  var  obetydliof.  Och  lik- 
väl  känna  vi  ännu  från  hela  Södermanland  intet  enda 
graffynd  från  tiden  före  jernålderns  början.  Detta  kan 
imellertid  ej  bero  på  något  annat  än  var  ofullständiga 
kännedom  om  de  fynd  som  blifvit  inom  [)r(ninsen  gjorda. 

Vi  fa  dock  härvid  icke  förbise,  att  det  i  Söder- 
manland tinnes  några  grafminnesmärken  frän  hednati- 
den, hvilka,  ehuru  vi  icke  veta  något  om  beskatfen- 
heten  af  de  fornsaker  som  de  kunna  hafva  inneslutit, 
synas  tillhöra  en   äldre   period  än  jernåldern. 

Såsom  vi  redan  i  det  föregående  (sid.  196  följ.) 
hafva  sökt  visa,  är  det  sannolikt,  att  en  del  af  de  många 
i  Södermanland  befintliga  stenkumlen  innesluta  eller 
hafva  inneslutit  grafvar  från  bronsåldern.  Bland  dessa 
stenkummel  är  det  några  som  i  synnerhet  synas  för- 
tjena  uppmärksamhet.  Söder  om  Biltinge  i  Lista  soc- 
ken, Vester-Rekarne  härad,  finnes  nämligen  ett  stenkum- 
mel, från  hvars  ena  sida  utlöper  en  öppen  gäng  af  resta 
stenar,  livilken  mycket  påminner  om  ganggrifternas.  \\å 
inre  ändan  af  denna  gång,  hvars  längd  är  18  fot,  bil- 
das stenkumlets  kant  af  en  mycket  stor,  på  utsidan 
flat  sten.  L3Tkligtvis  synes  detta  fornminne  ännu  vara 
oskadadt,  så  att  vi  kunna  hoppas  att  af  en  framtida 
undersökning  få  veta,  under  hvilken  period  det  blifvit 
uppfördt.  Ett  stenkummel  med  dyhk  gång  ligger  äf- 
ven  å  Yttersta  egor  i  Barfva  socken,  Öster-Rekarne 
härad  ^). 

Bland  grafvar  som  möjligen  tillhöra  bronsåldern 
torde  vi  äfven,  såsom  redan  sid.  201  är  anmärkt,  böra 
anteckna    de    grafhögar    (af  jord,    ej   sten)  med   en   stor 

')  liiida  dessa  fornleiniiiiigar  iiro  afbihhulc  i  Frilicne  O.  llfiiiieliiis 
under  äreii  1866  — 1871  iippriiUade  anti(|variska  beskrifniii«i  (ilver  vestra 
Södermanland  (inaiiu?kri|)t  i  K.  Yitterli.  Hist,  ocli  Aiiti<jv.  Akademiens 
arkiv).  —  Der  ser  iiiau  iilVcn  teekninj^ar  af  niigra  i  samma  trakt  be- 
läLHia  stenkummel  med  en  vid  ena  kanten  utskjutande  läj?  fyrsidig  ut- 
byjrf^Mad   t.   ex.   i   Torpunua   lia;re   i   Torpa   s:ii   m.   fl.   stiilicn. 


129     GRAFVAR  FRÅN  ÄLDSTA  TIDER  I  SÖDERMANLAND.     301 

stenkista  i  midten,  som  uågra  gånger  blifvit  påträffade 
i  Mälarc-trakten.  En  sådan  hög  finnes  å  Asby  egor  i 
Fors  socken,  Vester-Rekarne  härad.  Den  har  en  fot- 
kedja af  teraligen  stora  stenar,  som  ligga  tätt  intill  hvar- 
andrji.  Högens  diameter  inom  fotkedjan  äi*  omkring  32 
fot;  dess  höjd  6  fot.  Midt  i  högen  synes  en  kista,  un- 
gefär 6  fot  lång  och  8  fot  bred,  hvars  sidor  bildas  af 
tiere  tjocka  stenar  (ej  af  flata  hällar).  Man  har  ingen 
kännedom  om  beskaffenheten  af  de  ben  eller  fornsaker 
som  kistan  torde  hafva  innehållit.  Vid  höorens  fot  Ii  o-- 
ger  nu  en  stor,  bred  sten,  hvilken  möjligen  varit  täck- 
häll  på  kistan  ^). 

Slutligen  måste  vi  fästa  uppmärksamheten  pa  ett 
par  södermanländska  grafvar,  hvilka  på  grund  af  sin 
form  synas  böra  hänföras  till  någon  af  hedna  tidens 
äldsta  perioder.  A  Berga  egor  i  Torpa  socken.  Åker- 
bo härad,  finnes  en  grafliög  med  fotkedja  och  fyrsi- 
dig  grafkammare,  från  hvilken  en  gång  leder  ut  till 
högens  kant,  så  som  fig.  37  å  nästa  sida  närmare  ut- 
visar. Kammarens  längd  är  1 2  fot  och  bredd  G  fot; 
gången  är  9  fot  lång  och  3  fot  bred.  Stenarnes  höjd 
är  ej  uppgifven  och  inga  takhällar  finnas,  utan  både 
kammaren  och  gången  äro  nu  öppna.  Man  känner  icke, 
om  några  fornsaker  möjligen  blifvit  funna  då  grafven 
öppnades  "). 

I  Friherre  Hermelins  unf.  arbete,  beskrifninjren  öf- 
ver  fornminnena  i  Härads  socken,  Åkers  h:d,  är  å  pl. 
22  en  intressant  stensättning  afbildad,  som  fnllkomligt 
liknar  en  ganggrift  utan  tak  med  oval  kammare  och 
lång  gång.  Stenarne,  som  sluta  ganska  tätt  tillsammans, 
äro  temligen  stora;  kammarens  längd  omkring  12  fot 
och  bredd  8  fot,  samt  gångens  längd  10  fot.    Stenarnes 


')  Friherre  Hermelins  nyss  anförda  arbete,   Fors  socken,   pl.   3 
'")   Hermelins  anf.  arbete,   Torpa  socken,   pl.   ö. 

Aiitiqv.   TiJskrift.     -V.  'M 


302 


BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE. 


130 


höjd    är   icke    uppgifven.     Grafven  synes  ej  vara  omgif- 
ven  af  någon  hög. 

Dessa  båda  fornlemniiigar  äro  i  SAnnerhet  af  in- 
tresse derföre,  att  några  liknande  förekomma  i  Nerike, 
såsom  vi  snart  få  tillfälle  att  här  nedan  närmare  be- 
skrifva.  Likheten  i  form  med  gånggrifterna  i  det 
närbelägna  Vestergötland  blir  alltid  anmärkningsvärd, 
ehuru   den   icke    ensam    kan  tjena  såsom  bevis  för  sam- 


l''i^.  37.     (Jral   vid  Uerira  i  Tor|ia  s:u,  .Söderruuiiland. 


ti{lio;het.  Att  \  estero^ötlands  oanororrifter  tillhöra  sten- 
åldern  är,  såsom  bekant,  genom  Here  noggranna  under- 
sökningar utredt '). 

Någon  hällristning  är,  såvidr  vi  veta,  ännu  icke 
up])dagad  i  Södermanland.  Man  kan  dock  hafva  skäl 
att  vänta  sådana  der,  dä  de  förekomma  både  i  Upp- 
land (sid.  224)  och,  till  ett  bet3dligt  antal,  i  Öster- 
götland. 


')  Se  t.   ex.   föisla   delen   ;if  demia   tidskrifl,   .sid.   2hh   följ. 


131  FORNSAKER   AF    STEN   FUNNA    1   SÖDERMANLAND.  oOo 

För  närvarande  känna  vi  följande 

Fornsaker  al'  sten  funna  i  Södermankind. 

A.    Stockholms  liin. 

Svartlösa  härad. 

Brånnk3'rka  socken:  1  yxa  med  skafthäl  (St.  M. 
3720). 

Huddinge  s:n:  1  yxa  utan  hål  och  1  yxa  med  skafi- 
hål  (St.  M.  4669 'och  4667). 

Hotk^^rka  s:n:  1  mejsel  och  1  yxa  med  skafthäl  (St. 
M.  4194). 

Grödinge  s:n:  1  yxa  utan  hål  och  1  yxa  med  skaft- 
hål (St.  M.   1574). 

Sotholms  huL 

Vester-Haninge  s:n:  2  yxor  med  skafthål  (Strengn. 
M.). 

Oster-Haninge  s:n:  1  yxa  med  skafthåP)  (G.  Upmarks 
samling  på  Hammar).  —  1  hel  och  2  söndriga  hål- 
mejslar, 1  »stenmejsel»  och  »1  utmärkt  väl  arbetad 
och  polerad  sten3'xa»  (troligen  med  skafthål;  enligt 
G.  Upmarks  åren  1865  och  1866  afgifna  berättelse 
om  fornlemningar  i  Södertörn,  hvilken  nu  förvarns 
i  K.  Vitt.  Hist.  och  Ant.  Akad:s  Arkiv.  Der  om- 
talas äfven,  att,  enligt  uppgift  af  Skogvaktaren  F. 
Wård,  flere  andra  stensaker  —  hvarihland  en  sten- 
yxa af  betydlig  storlek  —  blifvit  anträffade  inom 
socknen,  men  föi"skingrade). 

Osmo  s:n:  2  vxor  med  skafthål  samt  öfre  delen  ut 
en  yxa  utan  hål  (G.  Upmarks  saml.).  —  4  »thorvig- 
gar»  (d.  v.  s.  fornsaker  af  sten,  troligen  yxor;  en- 
ligt G.  Upmarks  nyssnänuida  berättelse,  hvarest  äf- 

')   Enli^jt   uppgift  fiiniieii   tillsaininans   uicd  v.n  oval  bryiisten  (frAn 
Ijörjan  af  jcniäldern). 


304  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  132 

ven  omtalas,  att  »thorviggar»  på  llere  ställen  i  skär- 
o-ården  besrasnas  såsom  notsänken).  —  Samt  »ett  väl 
arbetadt  stenspjiU,  V  xi  qvarter  (5.4  tum)  långt,  af 
flinta  liknande  portyr,  och  väl  poleradt»  («Iduna» 
5:te  haft.,  sid.   57,  not). 

Ökncho  h:d. 

T  veta   s:n:    1    hammare    med   skafthål  (St.  M.  3555). 

Öfver-Järna  s:n:  1  lång  och  smal  dolk  eller  spjut- 
spets af  flinta  (St.   M.  3672). 

Vårdinge  s:n:  1  afslagen  fyrsidig  brynsten  (St.  M. 
2442;  se  sid.  264). 

I  den  till  Stockholms  län  hörande  delen  af  Söder- 
manland äro  således,  så  vidt  vi  nu  veta,  icke  mer  än 
27  fornsaker  af  sten  funna,  nämligen  1  flintdolk,  10  mej- 
slar och  yxor  utan  hål  af  andra  stenslag  än  flinta,  14 
yxor  med  skafthål,  1  spjutspets  af  »porfyr»,  samt  1  fyr- 
sidig brynsten. 

B.    Nyköi)ing's  län. 

Hölebo  h:d. 

Mörkö   s:n:    1    yxa  med  skafthål  (St.   M.    1270:269). 

Vagnhärads  s:n:  5  mejslar  och  yxor  utan  hål,  samt 
12  yxor  med  skafthål  (alla  funna  på  Fredriksdals 
egor  och  skänkta  af  Hr  ()fverste  ILvgerflycht  till 
St.  M.,  N:o   4407). 

Röne  h:d. 

Ludgu  s:n:   3   yxor   med   skafthål  (Schnh) 
Spel  viks   s:n:     1    dolk    af  flinta  och  3  bitar  af  sten- 
yxor (Schm.) 
Ripsa  s:n:   1   bit  af  en  stenyxa  (Schm.) 
Fiids  s:n:   1   flintyxa,  1  rätmejsel,  3  hålmejslar,  3  yxor 
utan  hål,  6  yxor  med  skafthål  och  1  bit  af  en  sten- 
yxa (Schm.) 


133  FORNSAKER   AF    STEN    FUNNA    I    .SÖDERMANLAND.  305 

Röntmia  s:n:  1  bred  hålmejsel  af  flinta;  '2  rätmej- 
slar (ej  flinta),  1  halinejsel,  3  yxor  utan  hål,  8 
yxor  med  skafthål  och  2  hitar  af  .stenyxor  (Schm.). 
—  1  bred  hålmej.scl  ocli  1  smal  riitmejsel  af  flinta; 
1  hålmejsel  af  annat  stenslag  och  3  yxor  med  skaft- 
hål (i  Röntuna  sockens  skolhus).  —  1  yxa  med 
skafthål  (tillhör  Hr  Löjtnant  A.  af  Forselies). 

Bogsta  s:n:   1   halmejsel  (Schm.). 

Tystberga  s;n:  2  yxor  med  skafthal  och  1  bit  af 
en  stenyxa  (Schm.). 

Svärta  s:n:  3  rätmejslar,  .5  hålmejslar,  5  yxor  utan 
hål,  3  yxor  med  skafthål  och  3  bitar  af  stenyxor 
(Schm.). 

Råby  s:n:  1  bred  och  1  smal  hålmejsel  af  flinta;  2 
rätmejslar,  1  hålmejsel  och  5  yxor  utan  hål,  af  an- 
dra stenslag,  5  3"xor  med  skafthål  och  5  bitar  af 
stenyxor  (Schm.). 

Allhelgona  s:n:  1  bred,  slipad  rätmejsel  af  flinta; 
5  rätmejslar  och  1  yxa  utan  hål,  af  andra  stenslag, 
7  3'^xor  med  skafthål  samt  5  fragment  af  stenyxor 
(Schm.). 

'lönåkers  h:d. 

S:t  Nicolai  s:n  eller  Allhelgona  s:n  (Röne  h:d):  1 
yxa  med  skafthål  (tillhör  Hr  G.  Ekeblad  på  Oppeby). 

Nyköpings   (S:t   Nicolai)    s:n:    2  breda  rätmejslar  af 

flinta,    väl    slipade    (något    litet    haleggade;    St.    M. 

981    och     1311);    hälften    af  en    yxa  utan   hål,  samt 

en    hel   yxa   med   skafthål   (St.  M.   1139   och   1086). 

1    dolk   af  flinta    (Schm.). 

Tuna  s:n:   1   yxa   utan   hål  (Strengn.   M.). 

Kila    s:n:     1    yxa   utan  hal  (Hammcrs  M.).   ~    1    y\:i 

med  skaftliål  (St.  M.  4501). 
Stigtomta  s:n:    1    yxa   utan    hal   (Schm). 


306  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA   SVERIGE.  134 

F^ärbo  s:n:   1  yxa  hvars  hål  ännu  ej  är  borradt  (St.  M. 

3781).  —  Hälften  af  en  yxa  med  skafthäl  (Ups.  M). 
Hälla  s:n:   1   yxa  med  skafthäl  (tillhör  Hr  Regiments- 

skrifvaren  A.  Svensson). 
Björkviks  s:n:   2  fiintknifvar  (Strengn.  M.).  —  1  yxa 

med    skafthål    (A.    Lewenh.  ^).  —  1   tiintknif  och  2 

yxor  med  skafthäl  (St.   M.   4605). 

\  id  arbetena  för  sjön  Långhalsens  sänkning '),  och  så- 
ledes i  Röne,  Jönåkers  eller  Oppunda  härader: 
1  fiintknif,  1  båtformig  hammare  och  1  yxa  med 
^skafthäl  (St.  M  2273;  se  härofvan  fynd  N:o  37  a) 
—  1  yxa  med  skafthål  (St.  M.  4177;  se  fynd  N:o 
37  6)  —  1  spjutspets  af  flinta  och  I  vacker  båt- 
formig hammare   med  skafthäl  (Strengn.  M.). 

Oppnndd  h:d. 

Husby  s:n:  1  rätmejsel  (Schm.).  —  1  hålmejsel  och  1 
yxa  med  skafthål  (St.  M.  3832);  1  yxa  utan  hål 
och  2  yxor  med  skafthål  (St.  M.  4490). 

Vrena  s:n:   1   yxa  med  skafthål   (St.  M.   2417;  se  här 

of  van  fynd  N:o  39). 
Bettna   s:n:    1   båtformig  hammare  med  skafthål  (St. 

M.  4315). 
Blackstads     s:n:     1    yxa    med    skafthål    (Nyköpings. 

Elem.-lärov:s  saml.). 
Vadsbro  s:n:     1    yxa  med   skafthål   (^a(isl)l•()  sockens 

skolhus). 


^)  UppgifttTiia  om  (k-  foriisaker  som  tillliura  Hr  Grefvc  Adam  Lc- 
wenhaupts  samling  —  äfvcnsora  Nyköpings,  Röntuna  och  V;idsbro  skolor 
.samt  Grefvc  O.  Frölich,  Löjtnant  A.  af  Forselles,  Regimcntsskrifvaren 
A.  Svensson,  Hr  (i.  Ekeblad  ocli  Hr  K.  Schmidt  - —  grnnda  sig  pä 
meddelanden  af  sistnämnda   forskan;. 

-)  Under  dessa  arbeten  hittades  äfven  en  rätmejsel  (ej  af  flinta) 
uch  en  half  vxa  med  skafthål,  hvilka  tillhöra  Hr  K.  Sehniidts  samling 
uch  redan  äro  upptagna  under  Allhelgona  3:n  i  iWmv.  h:d.  —  rfe  äfven 
under  Vrena  t^Mi    i   Oppunda   h:d. 


135      FOUNSAKER  AF  STKN  FUNNA  I  SÖDERMANLAND.       307 

Sköldingc  s:n:  1  fiiiityxa  (Upps.  M.).  —  1  hålmejsel, 
väl  slipad  (ej  flinta;  St.  M.  3782).  —  1  yxa  med 
hål  (Hanimers  M.). 

Flöda  s:n:  2  fiintyxor,  2  hålmejslar  och  8  yxor  utan 
hål  (A.  Lewenh.)  —  Ibred  hålmejsel  af  flinta,  väl  sli- 
pad,   och    1    slipad   mejsel  (ej   af  flinta;   Örebro  M.). 

—  2   mejslar  och   1   yxa  utan  liål  (Hammers  M.). 

Stora  Malms  s:n:  1  yxa  utan  hål  (Schm.).  —  1  yxa 
med  skafthål  (Strengn.  M.).  —  Hälften  af  en  båtfor- 
mig  hammare  (Vexiö  M.). 

()stra  V"  ing  åk  ers  s:n:  1  smal  rätmejsel  af  flinta, 
väl  slipad  (St.  M.  3765);  1  hammare  och  2  yxor 
med    skafthål    (St.    M.    1304:1842.21.22   och    1844.19). 

—  1  flintyxa,  4  hålmejslar  (ej  flinta),  26  yxor  utan 
hål  och  3  yxor  med  skafthål  (A.  Lewenh.). 

Vestra  Vingåkers  s:n:  1  vacker  oslipad  flintyxa, 
=  fig.  19  i  «Sv.  forns.»  (Strengn.  M.).  —  2  rätmejslar 
af  flinta  och  1  flintknif  (Hammers  M.).  —  1  hålmejsel 
af  flinta,  1  flintknif,  46  yxor  utan  hål,  och  14  yxor 
med  skafthål  (A.  Lewenh.).  —  1  rätsmalraejsel  af  flinta, 
9  hela  ocli  1  half  vxa  utan  hål,  samt  1  hel  och  1 
half  yxa  med  skafthål  (St.  M.  1894).  —  2  rätmejslar, 
1  hålmejsel,  5  yxor  utan  hål  och  8  yxor  med  skaft- 
hål (Hammers  M.).  —  2  yxor  troligen  af  flinta,  38 
rätmejslar  och  }'xor  utan  hål  af  andra  stenslag,  2 
hålmejslar,  4  yxor  med  skafthal  och  1  fyrkantig 
brynsten  (Grefve  C.  Bondes  samling  \)k  Kesäter). 

Österåkers  s:n:  1  hel  och  1  half  yxa  med  skafthål 
(St.  M.  478). 

Julita  s:n:  1  hålmejsel  och  4 yxor  utan  hål  (A.  Lewenh.). 

Villåttingr  hid. 

Lilla  Mellösa  s:n:  1  hammare  med  skafthal  (Streng- 
näs  M.). 


308  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA   SVERIGE.  V.](\ 

Forsa  s:n:   1  yxa  med  skafthål  (Strengii.   M.). 
Ardala  s:n:   6  yxor  med  skafthål  (3  af  dem  i  Stren;2:- 
näs  M.,  3  i  Hr  Grefve  C.  Bondes  saml.  på  Kesäter). 
Helgesta  s:n:   1   bit  af  en  yxa  (Schra.). 
Lilla  Malm  a  s:n:   1   rätmejsel  (Schm.). 

JJaga  h:d. 

Gryts  s:n:    I   yxa  utan   hål  (St.   M.    lOofj). 
Catrinenäs  s:n:   1    vacker  spjutspets  af  flintn,  =  fin". 
45   i  »Sv.  forns.»  (Strengn.   M.). 

Selebo  h:d. 

Ytter-Enhörna  s:n:   1   flintknif  (St.  M.   1663). 

Toresunds  s:n:  2  yxor  med  skafthål  (Strengn.  M.). 
—  1  vacker  hammare  med  skafthål  (»funnen  i  en 
grafhög  vid  Herrestad»;  tillhör  Hr  Grefve  O.  Frö- 
lich). 

Ytter-Sela  s:n:   1   yxa  utan   hal   odi    1    half  yxa  med 

skafthål  (St.  M.  4701). 
Sela-ön:    1   yxa  med  skafthål   (Strengn.  M,). 

AJcerfi  h:d. 

»Vid  Strengn äs»:  1  rätmejsel  och  3  yxor  med  skaft- 
hål (Strengn.  M.). 

Härads  s:n:   2  mejslar  och    1   yxa  utan   hål  (Strengn.   s 
M.).  —   1   yxa  med  skafthal   (St.  M.   3970). 

Ijänna  s:n:  1  yxa  utan  häl,  1  hammare  och  7  yxor 
med  skafthal   (Strengn.   M.). 

Ofiter-Rekarne  kul. 

Barfva  s:n:    1    lialf  yxa  utan   hål   (Strengn.   M.). 
Kjula  s:n  (troligcji):  1   yxa  med  skafthål  (Strengn.  M.). 
Arila    s:ii:     1     half    yxa     utan     hål    (Up])8.    M.).  —   1 
yxa  utan   hål  och    1    \  xa  med  skafthål  (Strengn.  M.). 


137  FOliNSAKER   AF   STEN    FUMNA   1   SÖDERMANLAND.  309 

—  1   yxa  med   skaftbAl   (eiiliiit  bciiuget  iiiecklelande 
af  Hr  E.  Bohnstedt). 

Stenqvista  s:ii:  1  halinojsel,  1  yxa  utan  liål  och 
eggen  af  en  annan  yxa  (Herr  Kapten  Winians  sam- 
ling på  Märsta  i  Uppland). 

Husby  s:n:   1   yxa  med   skafthål  (Strengn.   M.). 

Vester-Rekarne  h:d.  ' 

Råby  s:n:    1    yxa  med  skaftliAl  (St.  M.   3(S34). 

Södermanland,  troligen  Nyköpings  län.  utan  närmare 
uppgift:  1  rätmejsel,  1  hålmejsel,  2  yxor  utan  hål, 
2  yxor  med  skafthal  och  hälften  af  en  slipsten  lik 
fig.  5  i  »Sv.  forns.»  (den  sistnämnda  troligen  fun- 
nen   i    trakten    af  Strengnäs.     Alla    i   Strengn.   M.). 

—  1   yxa  med   skafthål  (Schm.). 

Enlio^t  denna  förtecknino-  har  man  alltså  i  Xvkö- 
pings  län  funnit: 

33  fornsaker  af  fiinta,  nämligen  8  yxor,  5  breda  rät- 
mejslar, 5  breda  hålmejslar,  3  smala  rätmejslar,  1 
smal  hålmejsel,  samt   11    dolkar  och   spjutspetsar; 

och  393  fornsaker  af  andra  stenslag,  nämligen  199 
breda  rätmejslar  och  yxor  utan  hål,  20  breda  hål- 
mejslar, 143  yxor  och  hammare  med  skafthål,  23 
bitar  af  jxor  (med  eller  utan  hål),  samt  2  brvn- 
stenar; 

eller  tillhopa  426  fornsaker  af  sten. 

Hela  antalet  här  up])tagna  stensaker  från  Söder- 
manland utgör  således  453  (bland  hvilka  endast  34  äro 
af  fiinta),  eller  i   medeltal   fi.l    frän   hvarje   (jvadratmil. 


310 


BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE 


138 


N  e  r  i  k  e. 


44.    Stora  Mellösa  socken,  Bo. 

(Askers   liiiraJ). 


Il 


Under  uppbrytning  af  en  »sten- 
rOsa»  a,  egorna  till  Bo  hemman  hitta- 
des i  början  af  April  år   1871: 

En  väl  bibehållen  skaftcelt  af 
brons,  afbildad  här  bredvid  fig.  38  i 
- .,  af  verkliga  storleken;  den  öfre  hälf- 
ten, som  varit  insatt  i  ett  klufvet  skaft 
och  som  genom  en  tvärgående  hög  af- 
sats  är  skild  från  den  nedre  hälften, 
är  på  båda  sidor  omgifven  af  ganska 
höga  uppstående  kanter.  Den  nedre 
liälften  har  på  båda  sidor  två  långs- 
gaende  för(lju[)ningar.  Ergcn  brun- 
grön. Längd  1()6  m.ni.;  bredd  vid 
eggen  40  m.m. 

Förvaras  i  Statens  Historiska  Mu- 
seum (N:o  4519). 


Skaftcelter  af  deinia  form  före- 
konuna  o-anska  allmänt  i  Skandinavien. 
\  i  känna  för  närvarande  67  från 
Sverige,  af  hvilka  3  äro  funna  i  Ne- 
rike  (se  fynden  N:ris  50  och  52),  1 
i  Östergötland  (St.  M.  3010;  funnen  å 
Sjelfs  egor  i  Östra  lliisby  s:n.  Jfr 
2:di*a  deU;n  af  denna  Tidski-ift,  sid.  104),  1  i  Vester- 
götland    (i    lli-   11,    Werners   saiiding),   1>   i  Halland'),   G   i 


|-'i;r-   ■'"^-     SUnflrnlt  iif  \iniur- 
(.   vill    llii.   Ni>rik('.      -'     ;. 


')    Kil    i    St.    M.    (N:o  2109:12  1(1),   ;}   i   Doktor  Eliniii-nuiats  sara- 
linjr  i   Falkciibcrj^,   2   i   Professor  Aiigcliiis  samling"  i   Stockliolm,    1    i   Hr 


i;-i9  NERIKE.       FYNDET    VID    lU).  311 

Småkncr),   2   i  Småland  eller  pä   (Hand'),   2   på  Öland ^), 

1  på  Gotland  (i  Sproge  sm;  St.  M.  8485)  och  41  i 
Skåne  ^),  samt   I   i  okänd  provins  (St.  M.). 

I  Norge  är,  så  vidt  vi  veta,  icke  någon  skafteelt 
af  denna  form  funnen. 

Derimot  äro  sådana  celter  i  ganska  stort  antal  an- 
träffade i  Danmark.  Det  vigtigaste  fyndet  i  detta  af- 
seende  är  det  som  år  1851  gjordes  vid  Smörumövre  på 
Sjadland.  Der  hittades  icke  mindre  än  81  skaftcelter 
af  samma  form  som  tig.  88,  bland  hvilka  43  ännu  icke 
voro  färdiga,  emedan  de  ej  blifvit  afputsade  efter  gjut- 
ningen');  på  samma  ställe  funnos  äfven  4  skaftcelter 
=  tig.   89,  samt  9   andra  skaftcelter,  2   hela  och  en  half 

Alfred  Bexells  samling  pii  Fjclidaleu,  1  i  Hr  Rolf  Bexells  samling-  på 
Runesteu  och  1  i  Kanimarjunkaren  Th.  Gyllenskölds  samling  på  Vallen. 
Se  närmare  i  »Hallands  Fornminnes-Förenings  Årsskrift»  fynden  N:ris 
,20,  116,   192,  260  och  304. 

1)  Två  i  St.  M.:  N:o  1661  funnen  vid  Össlöf  i  Berga  s:n,  Suu- 
nerbo  h:d;  och  N:o  4095  funnen  i  Gamleby  s:u.  Södra  Tjusts  h:d.  — 
Två  i  Doktor  Wittlocks  samling  i  Vexiö;  de  äro  båda  funna  i  Konga 
h:d   inom  det  gamla  Värend.  —  Två  i  Hofstallraästaren   Beyers  samling. 

-)  I  Kalmar  Elementar-Läroverks  samling. 

^)  Båda  i  St.  M.:  N:o  1304: 1 8.'J4.67,  funnen  ensam  i  en  åker 
uorr  om  Norra  Munketorps  by  i  Högby  s:n;  och  N:o  1304:1843.10, 
funnen  ensam  »under  odling  af  nyland»  på  Ruusbäcks  bys  egor  i  Thors- 
lunda  s:n. 

■*)  Elfva  förvaras  i  Statens  Historiska  Museum,  nändigen  1)  N:0 
1374:311.  —  2)  2109::),  funnen  i  St.  Harrie  s:u.  —  3)  2109:245.  f. 
vid  torfskärning  i  Bromma  s:n.  —  4)  2729,  f.  på  en  åker  å  Arups  egor 
i  Villands  h:d.  —  5)  2791:370.  -  6)  2918,  f.  i  en  torfmosse  vid 
Hottarp.  —  7)  2918  (endast  den  i  forntiden  afbrutna  (ifre  hälften).  — 
8)"  3141.  -  9)  3191.  —  10)  3733.  —  11)  3765  (liten  och  ovanligt 
tunn).  Ingen  af  dessa  är,  så  vidt  man  vet,  funnen  tillsammans  med 
andra  fornsaker. 

Af  de  öfriga  tillhöra  16  Lunds  Museum,  1  Malmö  Museum.  3 
Professor  Nilssons  nya  samling,  2  Grefve  Axel  De  la  Gardics  samling 
på  Hamiltonliouse,    2   Öfverjägmästaren   Sjökronas  samling  i   Helsingborg, 

2  Hofverljcrgska  samlingen  i  Barsebäck,  1  f.  d.  Riksdagsmannen  Nils 
Anderssons  samling  på  Oståkra  i  Rafliinda  s:n,  I  Brofessor  Angdins 
samling  i  Stockholm,  1  Fabrikiir  Borgs  samling  i  Jjuml  oih  I  Friherre 
Gyllenstjernas  samling  pä  Krai)perup. 

'^)   En   af  dem    är  afbildad    W.*211. 


312  BRONSÅLDERN    J    MELLERSTA    SVERIGE.  140 

hålcelt,  ett  svärdsfäste  (=  \V.  127 — 129)  med  utmärkt 
vackra  spiralsirater,  60  lansspetsar,  1  smält  klump  ul 
fl.   saker,   allt  af  brons  ^). 

Utom  de  till  detta  f3'nd  hörande  celter  förvaras  i 
Kjöbenhavns  Museum  åtminstone  omkr.  90  skaftcelter 
af  samma  form  som  fig.   S8  "). 

Dessutom  har  man  i  Danmark  funnit  2  o-jutformar 
af  brons  och   1   af  sten  för  detta  slags  skaftcelter ''). 

Dessa  formarsamt  det  stora  antalet  (omkr.  240  st.) 
i  Skandinavien  anträffade,  icke  blott  färdig^a  och  beo^asr'- 
nade,  utan  äfven  nygjutna  och  ännu  icke  slipade,  skaft- 
celter af  samma  form  som  fig.  38,  torde  höja  det  öfvei* 
alla  tvifvel,  att  dessa  celter  —  d.  v.  s.  de  i  Norden 
funna  —  utgått  från  nordiska  verkstäder. 

Sädana  celter,  alldeles  lika  de  skandinaviska,  före- 
komma äfven  i  nordligaste  Tyskland,  nämligen  i  Hanno- 
ver,   Holstein,   Meklenburg,    Brandenburg   och    norra  de- 


')  Se  Worsaac's  beskrifning  i  »Annaler  for  nord.  Oldkynd.»  185^ 
sid.  121  och  pl.  1 — 4.  Största  delen  af  detta  miirkliga  fynd  köptes  för 
Konung  Fredrik  VIT:s  samling  på  Frcderiksborgs  slott  och  hlef  förstörd 
eller  skadad  vid  slottets  t)rand  ;"ir  1859.  Det  som  räddades  iir  nu  för- 
enadt  med   den  del  af  fyndet  som  redan  förut  tillhörde  Kjöbcnh.  Museum. 

-)  Madsens  "Afbildniiiger"  »Paalstave»  fig.  13.  —  Ett  af  de  vig- 
tigaste  fynden  är  det  som  år  1869  gjordes  j)å  Frenderupgårds  egor  ii 
Möen.  Sedan  man  här  på  ett  ställe,  der  marken  var  alldeles  jemn, 
borttagit  jordskorpan,  fann  man  i  det  af  grus  och  sten  bestående  under- 
laget, pä  ett  godt  spadtags  djup  under  jordytan,  följande  bronssaker  tätt 
samraanpaekade:  1^;.,  skaftcelter  =^  tig.  38  (å  en  af  de  hela,  som  ej 
varit  slipad,  sitter  ännu  gjutsömraen  qvar),  1  kil  bildad  af  den  afslagna 
eggäiidan  till  en  dylik  skafteelt,  fästet  och  2  bitar  af  den  sammanböjda 
och  afbrutna  klingan  till  ett  svärd  -—  W.  131,  en  »krokknapp»  närmast 
lik  tig.  106  i  »Sv.  forns.»  (men  uied  dubbelspiraler),  en  i  spiral  lagd, 
afbrutim  bronsten  —  hiilftcii  af  AV.  243  Teller  262),  en  liten  spetsig 
bronsstång  och  en  bronsklump,  t>oMi  tydligen  efter  någon  gjutniug  blif- 
vit  qvar  på   stöpslefvens  botten   (Kjöbcnh.   Museum  B  368—375). 

•■')  Kjöbcnh.  Museum  Niris  21774,  25833  och  B  209:  den  först- 
nämnde är  afbildad  i  »Illustrerct  Tidende»  6:tc  bandet  sid.  258.  Se 
»AHxigcr  for  nord.  Oldkyiid.»  1868  sid.  120  och  »Månadsbladet»  1872 
sid.    103. 


141  NEUIFvK.       FVNDKT    VII)    150.  313 

len  af  preussiska  provinsen  Sachsen')-  Och  i  Linden- 
schmits  »Heidn.  Alterth."  II:  12  pl.  I  f.  3  är  en  gjut- 
form af  sten  afbiklad,  som  är  funnen  i  Hannover  och 
som  synes  vara  afseihl  för  dylika  celter. 

I  andra  länder  torde  visserligen  icke  några  skaft- 
celter  alldeles  lika  var  Hg.  3<S  förekomma,  men  man 
har  fierestädes  träffat  ))ronscclter  som  hufvudsakli- 
gen  likna  de  nu  beskrifna,  ehuru  de  i  vissa  afseenden 
äro  afvikande.  Om  vi  nändigen  såsom  karakteristiska 
kännetecken  endast  betrakta  den  tvärgående  afsatsen 
till  skaftets  stöd  och  de  uppstående  kanterna  utmed 
en  större  eller  mindre  del  af  den  i  skaftet  instuckna 
öfre  hälften,  så  tinna  vi,  att  sådana  celter  äro  ganska 
allmänna  både  i  vestra  och  södra  Europa,  t.  ex.  i  Irland') 
England''),   Frankrike^),  mellersta  Tyskland  '),   Ungern^) 


')  Hannover:  v.  Estorff  »Heidn.  Alterth.»  pl.  7  fii>'.  20.  Liiuleu- 
schrait  »Heidn.  Alteitli.»  I  bandet,  1  häftet  pl.  4.  —  Holstein:  En  från 
Ditraarschen  i  Berlins  ]\[useun).  —  Meklenburg:  I  Scliwerins  Museum 
förvaras  24  st.;  se  »Friderico-Francisceuni»  pl.  13  tig.  5  och  »Jahrbu- 
cher»  9  sid.  335  (analys;  90  y  koppar  och  10  %  tenu).  —  Bramlenburg: 
En  frän  trakten  af  Wittstock  och  en  från  Dahme,  söder  om  Berlin;  båda 
i    Berlins   ^[useum.   —  Sac/isen:  En   från   Altmark   i   Berlins   Museum. 

-)  Wilde's  »Catalogue»  sid.  377  (utan  ögla;  eggen  utsvängd),  381 
(med  en  ögla  vid  midten;  eggen  mycket  utsvängd),  382  (tned  två  öglor; 
eggen  ej   utsvängd)   och   391    (med  en   ögla;   eggen   iitsvängd). 

•')  Kemble  »Hora^  ferales»  pl.  LV  f.  25  (utan  de  tvii  fördjupnin- 
garne; med  qvarsittande  gjutränder;  funnen  i  norra  Wales)  och  f.  26 
(med  två  fördjupningar  på  hvardera  sidan  af  bladet;  eggen  utsvängd; 
funnen  i  ]?uckinghamshire.  Enligt  Franks  är  denna  form  vanlig  i  Eng- 
land). —  Enligt  »Archicologia  Camhrensis»,  III  serien  vol.  2  sid.  128, 
livilken  jag  likviil  icke  varit  i  tillfälle  att  få  se,  lärer  en  gjutform  af 
brons  för  celter  af  saninia  slag  som  den  nyss  nämnda  tig.  25  vara  funnen 
på  Anglesea. 

'')  I  Rhonedalen,  enligt  meddelande  af  M.  Emile  Chantre  i  Lyon. 
En  af  de  der  funna  iir  mycket  lik  vår  lig.  38,  men  eggen  är  bredare 
och  de  två  fördjupniugar.n-   på   nedre  hälften   uiigot  afvikande. 

•')  Vid  Bingen  nära  M;iinz  och  vid  (iicssen  i  Hessen,  den  ?euarc 
med  bred  egg  och  en  (igla  vid  midten ;  se  I.indenschmit  »Heidn.  .Vlter- 
thiimer»  I:    I    pl.  4   tig.   32   och    II. 

®)  Museet  i  Pesth;  närmast  lika  lig.  21  a  nyss  anftirda  pl.  i  i 
Lindenschmits  »Heidn.  Alterth.»  (de  upp^tiiende  kanterna  äro  hiiga  mon 
korta   och    närma   sig    hvarandra    nedtill;  de  två   fördjupningarna  saknas). 


314  JJRONSALDEllN    J    MELLERSTA    SVERIGE.  142 

och  Italien  ^).  I  dessa  länder  träffar  man  äfven  åtskilliga 
bronscelter,  hvilka  kunna  betraktas  såsom  mellanformer 
mellan  de  nu  beskrifna  skaftcelterna  och  dem  som  re- 
presenteras af  hg.  1  å  sid.  177  eller,  om  vi  gä  ännu 
längre  tillbaka,  af  Hg.  138  i  »Sv.  forns.»,  d.  v.  s.  de 
simplaste,   efter  flintyxorna  copierade  bronskilarne. 

Sammanhanget  mellan  de  sist  nämnda  och  celterna 
med  laga  uppstående  kanter  (t.  ex.  vår  hg.  l)  är  re- 
dan antydt  ä  sid.  180.  Mångfaldiga  öfvergångsformer 
visa,  huru  dessa  kanter  småningom  tilltogo  i  höjd,  un- 
der det  att  de  (på  vissa  exemplar)  aftogo  i  längd;  hvar- 
igenom  de  s.  k.  »skaftlapparne»  up})kommo  (W.  184). 
Och  da  man  ville  förekomma,  att  verktyget  vid  använd- 
ningen icke  skulle  intränga  för  djupt  i  skaftet  (se  W.  180), 
lät  man  »skaftla])parnes»  nedre  delar  närma  sig  intill  h var- 
andra och  slutligen  sammanväxa  (Lindenschmit  »Heidn. 
Alterth.»  1:  1  pl.  3  f.  23).  Xära  intill  sist  anförda  form 
står  den  som  representeras  af  fig.  20  å  sid.  85  i  v. 
Säckens  »Leitfaden».  Den  långsgående  springan,  hvilken 
ännu  fanns  qvar  mellan  de  forna  »skaftla})parnes»  öfre 
del,  fvldes  småninirom,  hvai'io;enom  den  tväroående  af- 
sats  up])kom  som  utgör  det  väsentligen  utmärkande  för 
de   celter  hvilka  likna   fig.   38  '") 

Men    om    \i    ;i    ena   sidan   kunna  spåi'a  dessa  skaft- 


')  Liiidciischmit  »Holicnzoll.  Altuitli.w  pl.  XLII  f.  13  (temligeu 
lika  (le  nordiska,  incii  utan  do  tvii  lördjupuiiij^ania)  ocli  ).iHcidn.  Alterth. >^ 
I:  1  pl.  4  lif?.  o8,  40  och  41  (mycket  alVikandc  IVaii  viira;  jfr  »Horn- 
feralcs»  pl.  IV  fig.   19.   20). 

-)  En  mängd  celter  i  museerna  i  Wien,  Pestli,  lierlin  ni.  11.  åskåd- 
liggöra den  i  texten  antydda  utvecklingen,  till  hvilken  vi  snart  torde  lii 
tillfälle  att  pä  annat  ställe  äterkoninia;  dä  vi  älven  hoppas  kunna  visa, 
att  huleelten  likah;(les  endast  iir  oi  utveckling  Iran  bronscelten  uicd 
Mskartlapparw  och  således  nr.sprungligeii  frini  den  efter  flintyxan  l)ilda(I(! 
bronskilen.  I  brist  pa  utrymme  oeli  nödiga  illustrationcM-  linlVa  vi  här 
icke  kunnat  inga  pä  en  närmare  redogörelse  för  dessa  intn's.'-anta  frågor. 
Vi  vilja  blott  tillägga,  att  det  ingalunda  iir  var  mening,  att  alla  crem- 
plnr  af  de  typer  vi  berört  sta  i  saniuui  kronologiska  förhällande  till 
h varandra  som   typerna. 


14;'> 


NERIKK.       KYNDET    VID    Ku. 


315 


celters  sammanhang  med  de  simpla  bronskilaiiie  och 
fliiityxorna,  så  kunna  vi  å  den  andra  sidan  icke  förbise, 
att    dessa    celter    sta    m\  eket    nära    den  särdeles   \  ackra 


Fiff.  :«>  a.     SknltCfli   iif  brons, 
f.  när»  Horn;lioliu  pfi  Olaiiil. 


l''ig.  ."W  h.     Ci-lteii   liy. 
:it)  </.  t>c<l<l   (V:)!)  !-lilai>. 

1     o. 


tyi>  af  hvilken  vi  liär  under  fig.  oD  af  bildat  ett  exem- 
plar. Skaftcelterna  af  denna  typ  utmärka  sig  för  en 
ovanliijt  elefant  form  och  ett  fulländadt  arbete;  de  äro 
ofta  prydda  med   dubbcl-spiraler  och   tina   zigzaglinier. 


81(5  HliONSALDEKN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  144 

Från  Sverig^e  känna  vi  för  närvarande  13  sådana 
skaftcolter.  Af  dem  äro  o  funna  på  Oland  ^),  I  i  Små- 
land '),  1  i  Blekinge  'O  och  8  i  Skåne  ^).  Dessntom  för- 
varas i  St.  M.  (N:ris  2548  och  3765)  två  skaftcelter  af 
brons  utan  sirater  och  närmast  lika  tio;.  12  bland  »Paal- 
stave»  i  Madsens  »Afbildninjjer»,  samt  således  bildandet 
en  öfverofåno-sforni  nudlan   var  lio-.   38   och  iis:.   39. 


')  En  ai"  tltMU  (St.  M.  12.S8),  soin  Jir  mycket,  vacker  ofh  prydd 
nicd  spiralsiraltr,  hittades  ar  1846  »vid  stenbrylning  i  det  s.  k.  (ialgc- 
riiret»  vid  Solberga  i  Köpings  s:n,  tillsammans  med  (ol)rända  niennisko- 
ben,)  en  utmärkt  vacker  dolk  och  en  spjutspets  af  brons  samt  en  liten 
spjutspets  af  fiinia.  Dolken  är  afbildad  i  Prof.  ISilssons  »Bronsåldern»- 
pl.  1  f.  3  och  tig.  103  i  »Sv.  forns.»  Spjutspetsen  är  mycket  lik  fig. 
6  ä  sid.  19Ö  här  ofvan.  —  Den  andra  (St.  M.  1304;!  828. 1 2 ;  vackert 
arbete  med  dubbelspiraler  och  tvä  tina  zigzag-linier  parallela  med  eggeu^ 
såsom  W.  18 Ij  iir  funnen  ensam  i  Vickleby  s-.n.  —  Den  tredje  (St.  M. 
1304:183  1.3),  hvilken  är  originalet  till  vår  fig.  39  och  till  fig.  18  » 
pl.  '2  i  Prof.  Nilssons  »Er.-åld.»,  hittades  år  1830  »ensam  på  \'.,  fot& 
djnp  i  en  något  stenbunden  utmark.,  nu  upptagen  till  åker,  tätt  utmed 
Rosenfors  vid   Borgholms  stad.» 

-)  St.  M.  2570;  funnen  ensam  vid  stenbrytning  å  egorna  till 
Dan.sjö  i  T.ckaryds  s:n,  Albo  h:d.  Utmärkt  vackert  arbete  med  dubbel- 
spiraiei-.  Denna  celt  har  aldrig  haft  någon  mellanbalk  i  fortsiittning  af 
bladet,  men  genom  de  breda  kanterna  har,  såsom  ett  nithål  ännu  visar, 
en  med  eggen  parallel  nitnagel  gått,  med  hvilken  skaftet  varit  fästadt. 
Detta  har  således  icke  varit  klufvet,  utan  blifvit  inträdt  i  en  slags 
skafiholk.  Vi  hafva  alltså  häruti  en  märklig  mellanform  mellan  skaft- 
celter och  hålcelter  (jfr  W.   182). 

•')  St.  'SI.  1452:17  1;  funnen  ensam  vid  Ryssberget  i  Listers  h:d. 
Vackert  arlicte,  med  dub])elspirai('r:  tvii  långa  (mot  eggen  vinkelräta) 
nit  naglar  sitta  i  inellanbalkeiis  iifre  hälft,  som  ej  har  några  uppstående 
kanter. 

*)  Tre  i  St.  M.:  N:ris  1304,  2100  (med  vackra  spiraler)  och  3765 
(med  enkla  sirater,  inga  spiraler);  4  i  Lunds  Museum  och  1  i  Professor 
Nil>sons  nya  samling  (en  mellanform  mellan  fig.  38  och  lig.  39).  Eu 
af  de  i  St.  M.  förvarade  (N:o  1304:1839.2  1)  är  funnen  år  1838  till- 
sammans med  en  slipad  llintyxa  och  2  flintspånor  samt  en  bit  miirket 
trä,  troligen  af  cc^ltens  skaft,  i  cu  grafliög  å  liillesborgs  cgor  i  Ilerslöf* 
s:n,  Rönnebergs  h:d;  celten,  som  nu  är  mycket  ergig  och  aldrig  torde 
hafva  haft  spiralsirater,  har  genom  flitigt  bruk  och  ofta  förnyad  slipning 
blifvit  betydligt  fiirkortad.  -—  En  af  dem  som  tillhöra  Lunds  Museum, 
al"bilda(l  fig.  19  å  j)l.  2  i  Prof.  Nilssons  »Br.-åld.»,  är  funnen  i  en  sten- 
kista i  SkiiVarps  s:n,  Vcmnicnluigs  h:d,  tillsanimans  med  2  skelett,  1 
vackert  l)ronssvurd  och  de  2  flint pjeser,  som  äro  aftecknade  lig.  20  och 
21    å  sist  anförrla   planeh   (jfr  .■^amnia   arbete  sid.   05). 


145  NERIKE.      FYNDET   VID   BO,  317 

Från  Norge  torde  någon  dylik  skaftcelt  ej  vara 
känd. 

Men  i  Finland  har  man  hittat  två  bronscelter  all- 
deles lika  fig.  39,  båda  prydda  med  spiralsirater.  De 
äro  funna  tillsammans,  men  utan  andra  fornsaker,  vid 
gräfning  i  en  grusbacke  uti  Helsinge  s:n,  nära  Abo,  på 
kusten  midt  imot  Åland  ^). 

I  Danmark  är  denna  typ  ganska  allmän.  Uti  fyn- 
det från  Smörum-övre  förekommo,  såsom  vi  redan  sid. 
311  nämnt,  4  skaftcelter  af  detta  slag  (»Annaler  for 
nord.  Oldk.»  1853  pl.  2  f.  8  —  11);  de  äro  utmärkt  väl 
arbetade,  samt  prydda  med  spiraler  och  zigzag-linier. 
Tre  andra  till  samma  fynd  hörande  celter  (anf.  arb.  pl. 
1  fio^.  6  och  7)  bilda  en  öfvercjåno^  till  de  måno^a  der 
funna  skaftcelterna,  som  äro  lika  fig.  38.  —  Dessutom 
förvaras  på  Museet  i  Kjöbenhavn  flere  andra  i  Danmark 
funna  skaftcelter  dels  alldeles  lika  fig.  39 '),  dels  för- 
medlande öfvergången  mellan  denna  typ  och  fig.  38  ^). 
Nåo;ra  af  de  förra  äro  funna  i  ":rafkistor  tillsammans  med 
obrända  skelett  och  bronssvärd  af  de  för  den  äldre  brons- 
åldern utmärkande  formerna  (fig.  103 — 110  i  »Sv.  forns»  ^). 


^)  Holmberg  »Finska  fornlemningar»  i  »Bidrag  till  Finlands  na- 
turkännedom»,  9  häftet,  sid.   29   och  pl.   XX  fig.   65. 

")  W.  181  och  183;  Madsens  »AlTjiidninger);,  »Paalstave»  fig.  8 — 
10.  —  Originalet  till  W.  181  ^i  och  183  (Kjöb.  M.  8844)  är  funnet  i 
en  torfniosse  vid  Ullerslev  på  Fyen  tillsammans  med  8  breda  bronssägar 
(W.  158),  1  färdig  och  4  halifärdiga  spjutspetsar  (W.  212)  m.  fl.  saker 
af  brons. 

^)  Madsens  »Afliildninger»,  »Paalstave»  fig.   11,   12. 

*)  T.  ex.  Kjöbenh.  M.  15273  och  MDCXXIV  (originalet  till  W.  181  a; 
se  »Antiqv.  Annaler»  IV  sid.  576).  Afven  Kjöb.  Mus.  MDCCLXXX, 
hvilken  saknar  spiralsirater,  är  funnen  jenite  leniningarna  af  ett  obrändt 
lik,  i  en  ek-kista;  se  afbildning  i  »Nord.  Tidskr.  for  Oldkynd.»  3  sid. 
285.  —  På  ön  Sild  (Sylt),  vid  vestra  kusten  af  Slesvig,  har  man  nyligen 
vid  undersökning  af  två  grafhögar  funnit  i  hvardera  en  stenkista,  inne- 
hållande ett  skelett,  en  skaftcelt  ^^  fig.  39  (men  utan  spiralsirater)  och 
ett  svärd  eller  en  dolk  af  brons  ni.  m.  (Ilandelraann,  »Ausgrabungen 
auf  Sylt»  pl.  1  fig.  6,  sid.  16,  och  pl.  2  fig.  6,  sid.  20.) 

Antiqv.  Tidskrift.    3.  21 


318  BRONSÅLDERN    [   MELLERSTA   SVERIGE.  146 

Äfven  i  Holstein  och  Meklenburg  ^)  har  man  funnit 
skaftcelter  =  fig.  39.  Celter  af  samma  form,  men  utan 
sirater,  äro  äfven  någon  gång  funna  i  andra  delar  af  norra 
Tyskland  ").  Men  från  Europas  öfriga  länder  känner  man 
för  närvarande,  så  vidt  vi   veta,  icke  en  enda. 

Skaftcelterna  af  samma  typ  som  iig.  39  äro  således 
inskränkta  inom  ungefär  samma  område  —  Skandina- 
vien och  nordligaste  Tyskland  —  som  de  med  fig.  38 
fullkomligt  öfverensstämmande  celterna.  En  jemförelse 
mellan  dessa  båda  typer  visar  också  lätt,  såsom  jag  re- 
dan antydt,  att  de  måste  ega  något  historiskt  samman- 
hang med  hvarandra,  d.  v.  s.  att  den  ena  typen  är 
utvecklad  ur  den  andra.  Och  det  torde  vara  klart, 
att  den  simplare  typen  (fig.  38)  är  den  äldre,  ur  hvil- 
ken  den  vackrare  och  mera  fulländade  (fig.  39)  små- 
nino-om  utvecklat  sio^. 

Men  härvid  möter  oss  det  eojendomlioja  förhållandet, 
att  många  af  de  simplare  skaftcelterna  (=  fig.  38)  visa 
sig  vara  samtida  med,  ja  yngre  än,  flertalet  af  de  vackra 
celter,  som  likna  fig.  39.  Det  ofvan  (sid.  311)  beskrifna 
fyndet  vid  Smörum-övre,  med  sina  många  celter  af  samma 
form  som  fig.  38,  tvingar  oss  nämligen  till  antagande  af 
denna  åsigt.  Detta  fynd  kan  icke  gerna  hänföras  till 
bronsålderns  allra  första  del,  emedan  det  bland  annat 
innehöll  ett  j)ar  fullt  utvecklade  hdlcelter;  men  sådana 
verktyg  synas  hafva  varit  alldeles  okända  i  Norden  va\- 


')  Kcmble  »Horai  feiales»  pl.  IV  fig.  23  (Ditmarschen)  och  fi^.  24 
(Mcklenburjz:);  »Frideiifo-Fiancisceura»  pl.  13  fig.  4.  I  Schwerins  Museum 
förvaras  7  dylika  skaftcelter,  af  hvilka  dock  ett  par  bilda  en  öfvergång 
till  fig.  38. 

^)  I  Berlins  Museum  förvaras  2  skaftcelter  =  fig.  39,  men  utan 
sirater.  Den  ena  (II.  932)  iir  funnen  i  grefskapet  Tekicnburg  mellan 
Minister  och  Osnabriick;  den  andra  (II.  2329)  vid  Nauen,  vester  om  Ber- 
lin. —  I  v.  Estorffs  »Hcidn.  Altcrtli.»  (pl.  7.  fig.  22)  ur  en  i  Liineburg 
funnen  skaftcclt  afljildad,  som  liknar  de  nordiska  mellanformerna  mellan 
fig.  38  och  39;  han  är  närmast  lik  fig.  12  bland  »Paalstave»  i  Madsens 
».VfbiJdningcr». 


147  NERIKE.      FYNDET   VID   BO.  319 

der  nästan  hela  den  äldre  bronsåldern  ^).  Det  till  samma 
fynd  hörande  svärdsfästet,  afbildadt  pl.  2  hg.  2  i  »Anna- 
ler f.  nord.  Oldk.»  1853,  antyder  äfven  en  sen  del  af  den 
äldre  bronsåldern,  emedan  de  vackra  spiral-liknande  si- 
rater, med  hvilka  det  är  prydt,  vid  närmare  skärskå- 
dande visa  sig  bestå  af  concentriska  kretsar,  föi-bundna 
med  linier,  som  gifva  det  hela  utseende  af  spiraler.  Men 
sådana  »falska»  spiraler  synas  icke  förekomma  förr  än 
mot  slutet  af  den  äldre  bronsåldern.  De  till  Smörum- 
övre-fyndet  hörande  åttioen  skaftcelterna  af  samma  form 
som  fig.  38  —  af  hvilka  ej  mindre  än  43  icke  voro 
färdiga  —  visa  således,  enligt  min  åsigt,  att  celter  af 
denna  typ  ännu  vid  slutet  af  den  äldre  bronsåldern  all- 
mänt användes  ^). 

Troligen  bör  förhållandet  i  sin  helhet  tänkas  på 
följande  sätt.  Ur  de  efter  flintyxorna  kopierade  simpla 
brons-kilarne  (hg.  138  i  »Sv.  forns.»)  utvecklade  sig  små- 
ningom —  före  bronsålderns  böljan  i  Skandinavien  — 
skaftcelter  af  unoefär  samma  form  som  vår  fii>:.  38. 
Denna  typ  vann  sedan  i  Norden,  7?^^^?^  endast  der,  den 
fuliändnino;  som  fio-.  39  visar.  Imellertid  fortlefde  — 
ia<!:  vill  nästan  sä^a  enligt  en  för  all  utvecklinfj  gäl- 
lande  lag  —  den  simplare  typen  vid  sidan  af  den  mera 
fulländade.     De  elegantare  celterna  af  sist  nämnda  form 


')  Hälcelterna  måste  anses  vara  en  utom  Norden  utvecklad  typ, 
hvilken  blifvit  hit  införd  först  vid  var  dldre  bronsålders  slut,  såsom  jag 
sökt  visa  i  ett  föredrag  vid  kongressen  i  Bologna  1871  (tryckt  i  »Maté- 
riaiix  ponr  Tliistoire  — » —  de  riiommc)  1872,  sid.  174  följ.).  I  nästa 
del  af  Kongl.  Yitterli.  Hist.  och  Antiqv.  Akademiens  Handlingar  iioppas 
jag  få  tillfälle  att  vidare  redogöra  för  denna  åsigt  och  skälen  dertill. 

^)  Att  skaftcelterna  af  typen  fig.  38  hafva  något  kronologiskt  sam- 
manhang med  den  yngre  bronsåldern,  synes  iifven  framgå  af  den  oiniss- 
kiiiiliga  likhet  —  isynnerhet  i  afseende  på  de  två  långsgående  lördjup- 
ningarua  å  bladet  —  som  linnes  mellan  dessa  skaftcelter  och  några 
utan  tvifvel  till  den  yngre  bronsåldern  hörande  hålcelter,  t.  ex.  en  af 
de  vid  8uiörum-övre  funna  (»Annaler  f.  nord.  Oldk.»  1853  pl.  3  tig.  14) 
samt  vår  fig.  33  å  sid.  288  (funnen  i  Södermanland)  och  fig.  147  i 
"Sv.  forns.»  (funnen  på  Gotland). 


320  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA    SVERIGE.  148 

(fio-.  39)  voro  väl  hiifvndsakligen  vaiien  ^),  under  det  de 
simplare  (fig.  38)  i  allmänhet  användes  såsom  verktyg. 
Några  andra  verktyg  af  samma  slag  förekomma  icke 
heller  i  fynden  från  vår  äldre  bronsålder,  eller  också 
äro  de  —  såsom  t.  ex.  smala  mejslar  af  samma  form 
som  fig.   118  i  »Sv.  forns.»  —  i  hög  grad  sällsynta. 

.  Såsom  vi  af  det  följande  (fynd  N:o  51)  få  se,  torde 
ett  motsvarande  förhållande,  märkvärdigt  nog,  kunna 
spåras  i  afseende  på  svärden  under  vår  äldre  brons- 
ålder. 


45.    Stora  Mellösa  socken,  Akraby. 

(Askers  härad.) 

o 

I  en  sandbacke  på  Akraby  byagärde  hittades  några 
år  före  1818,  under  det  man  derifrån  hemtade  grus 
till  väglagning: 

En  dolk-klinga  af  brons,  utan  fäste  eller  tånge,  men 
med  2  bronsnaglar,  hvarmed  fästet  varit  fastnitadt;  lik 
fig.  40  å  följande  sida.     Afbruten  sedan  den  hittades. 

Förvaras  i  Statens  Historiska  Museum  (N:o  426). 

Om  dolkar  af  samma  slag  som  denna  se  under 
nästa  fynd. 


46.    Askers  socken,  Odins-backen. 

(Askers  härad.) 

Vid  planering  af  den  till  marknadsplats  upplåtna 
s.  k.  »Odins-backen»,  en  ås  mellan  Tcljebron  och  lands- 
vägen,   fann   hemmanscgaren   Erik   Ersson   i  Hummelsta 


')  De    hittas    också   ofta   tillsammans   med    andra  vapen,  se  t.  ex. 
sid.  31 G  not  1   och  4,  samt  not  4  a  sid.  317. 


149        NERIKE.      FYNDEN    FRÅN    ÅKRABY   OCH   ODINS-BACKEN.       321 


sommaren    1871    (före    den    21    Juli),   ej   särdeles  djupt 
under  jordytan: 

En  dolk-klinga  af  brouf^,   afbildad    här   bredvid   (fig. 
40)  i  hälften  af  verkliga  storleken.     Intet  spår  af  tånge. 
Upptill  finnas  tre  nithäl,  af  livilka  det  mellersta  är  upp- 
rifvet  och  saknar  nitnagel;  i  de  två  andra 
hålen    sitta    nitarne   q  var.     Klingan,  som 
sedan    hon    togs    upp    ur    jorden    blifvit 
bruten  i  två   stycken,    är   på   båda  sidor 
prydd  med  två  fördjupade  linier  på  hvar- 
dera  sidan  om  den  utmed  midten  löpande 
upphöjda  kanten.    Ergen  mörkgrön,  gan- 
ska   vacker.      Läntjd    188    m.m.;     största 
bredden  30  m.m. 

Förvaras  i  Statens  Historiska  Mu- 
seum (N:o  4563). 

Enlioft  benäo^et  meddelande  af  Hr 
Friherre  N.  G.  Djurklou  äro  denna  dolk 
och  den  under  följande  nummer  beskrifna 
spjutspetsen  funna  i  stenrösen,«hvilkasmå- 
nino^om  o-enom  mossbildnino^ar  fått  ett 
slätas  mullbetäcknin";». 

Af  Doktor  Hofbergs  »Förteckning 
öfver  Nerikes  fasta  fornlemningar»  (sid. 
22)  ser  man,  att  Odins-backen  är,  eller 
varit,  en  af  de  största  och  vackraste  forn- 
tida begrafningsplatser  i  Nerike.  Vid  åsens 
norra  ända  finnas  25  större  och  mindre 
ättekullar,  samt  en  bautasten;  på  södra,  eller  rättare  syd- 
östra, sluttningen  ligga  också  25  ättekullar  af  olika  stor- 
lek, och  midt  ibland  dem  stå  eller  lio:o:a  kullfalhia  20 
bautastenar,  ordnade  i  fyra  radei-.  I  sydöstra  ändan  af 
åsen    finnes    en    källa    med    friskt    och  klart  vatten,  som 


Fig.  40.  Dolkkliuga 
af  brons,  ).  yh  "Odiiie- 
backen'',  Neiikc.    I    i. 


322  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA   SVERIGE.  150 

kallas  »Odins-källan»  och  som  fordom  lärer  hafva  varit 
offerkälla'). 

Ehuru  hittarne  olyckligtvis  icke  uppgifvit,  om  de 
funnit  lemningar  af  ben  bredvid  de  båda  bronsvapnen, 
torde  det  dock  vara  saimolikt,  att  de  två  stenrösen,  i 
hvilka  dessa  äro  hittade,  inneslutit  grafvar  från  brons- 
åldern. Och  då  man,  så  vidt  jag  vet,  ej  känner  några 
fynd  från  andra  tider  i  högarne  på  Odins-backen,  till- 
höra möjligen  flere  af  dem  nämnda  period. 

Dessa  förhållanden,  hvilka  icke  voro  mig  bekanta, 
då  sid.  196 — 200  trycktes,  synas  således  gifva  stöd  åt 
den  der  framstälda  åsigt,  att  en  del  af  stenkumlen  i 
Mälareprovinserna  och  andra  landskap  i  mellersta  Sverige 
innesluta  o-rafvar  från  bronsåldern. 


Bronssvärd  och  bronsdolkar  af  samma  form  som 
fig.  40  —  utan  tånge  eller  fäste  af  brons,  men  med  nit- 
hål vid  klino-ans  bas  —  äro  allmänna  både  i  Sveri<>-e  och 
Danmark  "). 

Klingans  bas  är  i  allmänhet  afrundad,  stundom  bak- 
till utlöpande  i  en  kort,  bred,  trubbig  spets.  Klingor 
med  tvär  bas  (bildande  en  nästan  rät  linie,  vinkelrät 
mot  midtlinien)  äro  derimot  mycket  sällsynta.  Nitarnes 
antal  har  vanligen  varit  2 — 5  *).     Klingans  midtlinie  bil- 


')  »Traktens  ungdom  samlas  ännu  hvarje  midsommarsafton  vid 
källan  för  att  der  anställa  sina  dansar  och  lekar.  —  En  sägen  förmäler, 
att  pä  Odins-backen  funnits  i  gamla  tider  en  beryktad  offerlund;  och 
personer  lefva  ännu,  som  veta  att  berätta,  att  i  deras  barndom  två  ur- 
gamla ekar  och  en  mängd  förmultnade  ekstubbar  ännu  stodo  qvar  efter 
den  heliga  lunden»  (llofberg  i  sin  18G9  upprättade  beskrifning  öfvcr  forn- 
leraningarna  i  Askers  härad,  förvarad  i  Kongl.  Vitt.  Hist.  och  Antiqv. 
Akad:3  arkiv). 

'')  Sv.  Forns.  fig.  107,  168—170;  W.  119,  143,  144;  »Atlas  for 
nord.  Oldk.»  pl.  B  II  fig.  (11  och)  12;  Madsens  »Afbildninger»,  »Suite 
af  Dolke»  fig.   1,   14—18  och  »Suite  af  Svjcrd»  fig.  7,  8. 

^)  Dessa  nitar  hafva  i  allmänhet  sraä  hufvuden,  bildade  genom  till- 
plattning  af  nitarncs  ändar.  Niigon  gång,  ehuru  mycket  siillan,  har  inan 
i  Norden  funnit   dolkklingor  af  nu  i  fråga  varande  slag  med  stoia,  runda 


151  NERIKE.      FYNDET   Ä   ODINS-BACKEN.  323 

dar  oftast  en  svagt  upphöjd  kant,  på  ömse  sidor  om 
hvilken  ett  eller  par  fina  streck  löpa.  Fästet,  som  na- 
turligtvis varit  af  trä,  ben  eller  horn  ^),  har  stundom 
(under  den  äldre  bronsåldern)  upptill  slutat  i  en  bröns- 
knapp  (se  noten  1   å  sid.  326). 

Afven  i  Norge  äro  några  vapen  af  detta  slag 
funna  '^). 

Svärd  och  d ölkar,  som  i  Intfvudsaken  likna  fig.  40 
—  ehuru  de  i  afseende  på  klingans  form  eller  ornamente- 
ring  stundom  skilja  sig  från  de  i  Norden  vanliga  —  före- 
komma också  ganska  talrikt  i  öfriga  europeiska  länder, 
t.  ex.  Tyskland^),  Schweiz^),  Böhmen''),  Mähren''),  Öster- 

uithufvuden,  af  lösa  skilVor  (se  t.  ex.  tig.  32  å  sid.  287  och  »Friderico- 
Fraucisceum»  pl.   8  fig.   1). 

*)  Någon  gång  finnes  hornfästet  ännu  qvar,  t.  ex.  å  den  i  en  af 
grafhögarne  vid  Döraraestorp  i  Halland  funna  bronsdolk,  som  är  af- 
bildad  fig.  165  i  »Sv.  forns.";  och  å  två  i  Danmark  funna  dolkar  med 
en  vacker  bronsknapp  på  fästets  öfre  ända  (W.  142  samt  Madseu  »Suite 
af  Dolkeo  fig.   5  och  »Borum-Eshöi  Fundet»  fig.   14). 

-)  Ett  svärd  med  5  nithål,  från  Buskeruds  anit  (Christiania  Mu- 
seum 2342;  Nicolaysen  »Norske  Fornl.»  sid.  139);  —  ett  svärd  med  tre 
nitar  och  en  lös  bronsknapp  utan  sirater,  funnet  i  en  stenkammare  i  en 
grafhög  vid  Skeie  i  Stavangers  amt  (Bergens  Museum  1009;  Nicolaysens 
anf.  arb.  sid.  335,  803);  —  två  dolkar  och  en  lös  bronsknapp,  troligen 
hörande  till  den  enas  fäste,  funna  i  en  grafhög  vid  Solegård  i  Stavangers 
amt  (Bergens  Museum  907—910;  Urda  II  sid.  402,  pl.  14  och  15, 
samt  III  sid.  90;  Nicolaysens  anf.  arb.  sid.  307.  —  Jfr  sid.  330  här  nedan). 

^)  Svärd:  Lindenschmit  »Heidn.  Altherth.»  I  bandet,  3  häftet,  pl. 
3  fig.  10 — 15  (Liiueburg,  Miinster,  Mainz,  Bayern);  v.  Estorff  »Heidn. 
Alterth.»  pl.  7  fig.  16  (Liineburg).  —  Dolkar:  »Frid.  Francisceum»  pl.  8 
fig.  1—3  (Meklenburg);  v.  Estorff  »Heidn.  Alterth.»  pl.  7  fig.  10—13, 
17,  18  (Liineburg);  Lindenschmit  »Heidn.  Alterth.»  II:  11  pl.  3  fig. 
8 — 10  (Sachsen,  Rhentrakten). 

*)  Svärd:  »Mittheilungen  d.  antiqu.  Gesellschaft  in  Ziirich»  9:  2, 
haft.  3  pl.  5  fig.  7.  —  Dolkar:  Lindenschmit  »Heidn.  Alterth.»  I:  6  pl. 
2  fig.  4;  Lind.  »Hohenzoll.  Alterth.»  pl.  24  fig.  1,  pl.  39  fig.  8,  9; 
Bonstetten  »Second  supplement  au  Recueil  d'anti(iuités  suisses»  pl.  4 
fig.  13,  16. 

^)  Svärd:  Museet  i  Prag  (1  svärd  i—  fig.  26  å  sid.  41  i  Wocels 
»Pravék  Zerai"  ceské«)-  —  Dolkar:  Museet  i  Prag  (tvär  bas;  2  nithål); 
Wocels  anf.  arb.   fig.   26  (4  nithål). 

'')  Svärd:  Museet  i  Briinn  (1  svärdsklinga  med  ett  nithål  i  den 
smala  basen). 


324  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE.  152 

rike  ^),    Ungern  ^),    Italien  ^),    Frankrike  ^),    Irland  ^)    och 
England  *"). 

Dessutom  har  man,  isynnerhet  i  södra  och  vestra 
Europa,  funnit  åtskilliga  dolkklingor  af  brons,  som  vis- 
serligen likna  dem  vi  hittills  betraktat  deruti,  att  de 
sakna  tånore  och  med  nitar  varit  fastade  vid  handtao^et, 
men  som  väsentligen  skilja  sig  från  fig.  40  genom  de 
triangelformiga  sirater,  hvarmed  de  äro  prydda.  Dessa 
sirater  äro  for  öfrigt  af  teraligen  olika  slag.  Sjelfva 
klingorna  bilda   oftast   en   regelbunden,  liksidig  triangel 


^)  Dolkar:  Antik-kabinettet  i  Wien  (4  nithål);  Lindenschmit  »Heidn. 
Alterth.»  I:   2   pl.   4  fig.   1   {=  W.   143). 

-)  Svärd:  Nationalmuseet  i  Pesth  (2  svärd,  af  hvilka  det  ena  har 
4  nitar  med  stora  hufvuden);  Hr  Eaths  samling  i  Pesth  (2  korta  svärd; 
4  nitar  med  stora  hufvuden).  —  Dolkar:  Nationalmuseet  i  Pesth  (12 
dolkklingor);  Romer  »Miirégészeti  kalauz»  sid.  5  (bred  bas;  3  nitar); 
»Képatlasz  az  archjeologiai  közlemények»,  V  pl.  XV  fig.  85  (4  nithål)  och 
pl.  XX  fig.  129  (3  nithål).  -* 

^)  Dolkar:  »Mittheilungen  d.  antiqu.  Gesellschaft  in  Ziirich»  XIV: 
6  pl.  2  fig.  34  och  pl.  4  fterramara-lagren  i  norra  Italien  och  pålbyggna- 
derna  vid  Peschiera);  Canestrini  »Archivio  per  la  Zoologia»  etc.  Vol.  IV. 
1  pl.  5  fig.  2  (terramara-lagren  i  Modena);  »Sitzungsber.  d.  Akad.  d. 
Wissenschaften  in   Wien»  48  s.   315  (pålljyggnaderna  vid   Peschiera). 

*)  Svärd:  Cochet  »La  Seine  inférieure»  sid.  90  (funnet  i  Seine  vid 
Rouen).  —  Dolkar:  Enligt  meddelande  af  M.  Chantre  i  Lyon  och  »Ma- 
tériaux»   1873   pl.  4  fig.  5  (likna  de  nordiska;   med   2  nithål). 

^)  Svärd  och  dolkar:  Wilde  "Catalogue  of  the  antiquities  in  the 
Museum  of  the  royal  Irish  Academy»  sid.  442  (svärd  med  ovanligt  lång 
och  smal  klinga,  bred  bas,  2  nitar),  448,  451,  462,  463.  Några  af 
dessa  irländska  vapen  likna  ganska  mycket  de  skandinaviska,  under  det 
andra  betydligt  skilja  sig  från  dem.  —  Lindenschmit  »Ileidn.  Alterth.» 
II:   11    pl.   3  fig.   7   (dolk  med   sned   klinga;   3   nitarj. 

^)  Svärd:  Åkerman  »Archicol.  index"  sid.  53  (kort  svärd;  2  nit- 
hål). — -  Två  gjutformar  af  sten  för  svärdsklingor  af  nu  ifrågavarande 
form  (mycket  lång  och  smal  klinga  med  bred  bas;  nithåleii  torde  hafva 
borrats  efter  gjutniiigen)  äro  funna  vid  Knighton  nära  Chudleigh  i  Devon- 
shire  (»Arehiieological  journal»  IX  sid.  185;  jfr  »Månadsbladet»  1872  sid. 
105).  —  Dolkar:  nArchveolosia»  XXX  sid.  338,  pl.  17  Hg.  8,  och  XXXVI 
sid.  326  (bred  l)as,  2  å  3  nithål);  Åkerman,  »Index»  pl.  IV  och  V; 
»Crania  liritannica»,  fynden  i  End  l^owe  Barrow  (3  stora  nitar)  och  i 
ekkistan  vid  Gristhorpe  i  Yorkshire  (2  nithål;  oval  benknapp  för  fästet. 
Jfr  »Nordisk  Tidskrift  f.  Oldkyndigiied»  3  sid.  281);  Bateraans  »Vestiges 
of  Derbyshire»  sid.   96. 


153  NERIKE.      FYNDET   Å    ODINS-BACKEN.  325 

med  nästan  rätlinio:a  sidor  och  bred  bas;  nitarnes  antal 
är  vanligen  6 — 8.  Dolkar  ined  alldeles  liknande  klingor, 
men  med  fästen  af  brons,  förekomma  äfven  i  samma 
länder  ^). 

Någon  dolk  af  denna  typ  kan  icke,  så  vidt  vi  känna, 
med  säkerhet  uppvisas  fi-ån  Skandinavien.  En  dylik 
dolkklinga  förvaras  visserligen  i  Kjöbenh.  Museum,  men 
man  vet  icke,  hvar  den  är  funnen  (»Atlas  f.  nord.  Old- 
kyndighed»  pl.  B  II  fig.  11  och  Madsens  »Afbildninger», 
»Suite  af  Dolke»  fig.   15). 

Såsom  vi  redan  sid.  286  not.  4  anmärkt,  har  man 
både  i  Italien  och  Skandinavien  funnit  några  mycket 
små  bronsklingor  af  samma  slag  som  fig.  40.  De  böra 
kanske  rättast  betraktas  såsom  klingor  till  symboliska 
svärd  eller  dolkar  ^). 


')  Såsom  exempel  på  sådana  dolkar,  dels  med,  dels  utan  brons- 
lasten, kunna  vi  anföra:  frän  Södra  Italien  och  Sicilien:  Liudenschrait 
»Heidn.  Alterth.»  I:  1 1  pl.  2  fig.  6,  8  (med  bronsfästen);  —  Österrike: 
i)Sitzunosber.  d.  Akad.  d.  Wissensch.  in  Wien»  49  sid.  116  (med  brons- 
fäste; funnen  vid  Wien);  —  ScJnveiz:  »Mittlieilungen  der  antiqu.  Gesell- 
schaft  in  Ziirich»»  II:  2  sid.  22  pl.  2  (dels  med,  dels  utan  bronsfästen) 
och  IX:  2  haft.  3,  pl.  5  fig.  12  (utan  bronsfäste);  Bonstetten  »Hecueil 
d'antiquités  suisses»  pl.  1  fig.  8  (med  bronsfäste).  De  två  senare  äro 
äfven  afbildade  i  Lindenschmits  »Heidn.  Alterth.»  I:  11  pl.  2  fig.  2  och 
I:  6  pl.  2  fig.  5;  —  Tyskland:  Lindenschmit  MHeidn.  Alterth."  I:  2  pl. 
4  fig.  2 — 5  och  I:  6  pl.  2  fig.  6  (2  med  och  3  utan  bronsfästen;  funna 
under  en  trädstam  vid  Gauböckelheim  i  Rhen-Hessen);  I:  6  pl.  2  fig. 
1 — 3  (1  med  och  2  utan  bronsfästen;  Thiiringen  och  Lausitz),  samt  II: 
11  pl.  3  fig.  5  (med  bronsfäste;  Meklenburg.  Afven  afbildad  i  »Frid. 
Francisceum»  pl.  3  fig.  1);  Ring  »Tombes  celtiques  de  rAlsace»,  3:e  ca- 
hier,  pl.  6  fig.  1  (utan  bronsfäste;  Elsass);  —  Frankrike:  Kemble  »Horoe 
ferales»  pl.  7  fig.  8  (med  bronsfäste;  Rhone-dalen.  Enligt  meddelande 
af  Mr.  Chantre  är  en  annan  dylik  bronsdolk,  äfven  med  bronsfäste,  fun- 
nen i  trakten  af  Lyon);  Roach  Smith  »Collectanea  Antiqua»  V  sid.  36 
(med  bronsfäste;  något  olik  de  öfriga.  Förvaras  i  Avignons  Museum);  — 
Etigland:  »Horje  ferales»  pl.  7  fig.  19  (utan  bronsfäste);  —  Skotland : 
Wilson,  »The  Arcluioology  of  Scotland»,  l:a  uppl.,  sid.  264  (utan  brons- 
fäste); —  Irland:  Wilde,  »Catalogue  of  the  anticpiities  in  thc  Museum 
of  the  Irish   Academy»,  sid.  448,   464  (tvä  dolkar  utan   l)ronsfästen). 

'^)  Hit  torde  äfven  böra  räknas  det  i  Ungern  funna  originalet  till 
fig.  19  å  pl.  7  i  »Mittheilungen  d.  antiqu.  Gesellschafl  in  Ziirich»  XIV: 
6  (endast  omkr.   65 — 70  m.ra.  lång;  med  3  nitar). 


326  BRONSÅLDERN  1   MELLERSTA    SVERIGE.  154 

De  nu  omtalade  svärden  och  dolkarne  af  samma  typ 
som  tig.  40  synas  hafva  varit  begagnade  i  Norden  både 
under  den  äldre  och  den  yngre  bronsåldern,  hvilket  icke 
bör  förefalla  oväntadt,  om  vi  besinna,  att  det  egent- 
ligen är  fästets  utseende,  som  skiljer  dessa  vapen  under 
de  båda  perioderna,  men  att  man  i  allmänhet  icke  kan 
se,  hvilken  form  det  af  horn,  ben  eller  trä  bestående 
fästet  fordom  haft.  —  Samma  förhållande  gäller,  såsom 
vi  redan  antydt,  naturligtvis  äfven  om  svärd  och  dolkar 
med  tånge  (jfr  sid.   193  och  not   1   å  sid.  329). 

Att  svärd  och  dolkar  af  samma  slag  som  fig.  40 
förekommit  redan  under  den  äldre  bronsåldern,  visas 
icke  blott  af  de  fall,  då  man  jemte  klingan  funnit  den 
till  fästet  hörande  bronsknappen  af  den  under  nämnda 
period  vanliga  formen  ^),  utan  äfven  deraf,  att  man  flere 
ffånjrer  funnit  sådana  klingor  tillsammans  med  forn- 
saker,  som  tydligen  tillhöra  den  äldre  bronsåldern  '^).  De 
till  denna  tid  hörande  klingorna  äro  i  allmänhet  prydda 
med  ett  par  på  ömse  sidor  om  midtcn  löpande  tina 
och  omsorofsfuUt   utförda  linier. 

A  andra  sidan  visa  fiere  fynd,  att  dolkar  =  fig.  40 
varit  begagnade  äfven  under  den  yngre  bronsåldern.  Så 
hittades  t.  ex.,  såsom  vi  redan  i  not  2  å  sid.  196  nämnt, 
på  bottnen  af  »Angantyrs  rör»  vid  Rovalds  på  Gotland 
en    dylik   bronsklinga   bland    brända    ben.      Afven    den 


')  T.  ex.  de  i  noten  2  ä  sid.  323  omtalade  fynden  från  Norge; 
det  i  den  bekanta  t,nafven  vid  Hvidej^ården  på  Sjcclland  funna  svärdet 
(W.  119  och  Madseii  »Suite  af  Svicrd»  \'\f^.  8);  en  i  ekkistan  uti  Kongs- 
höi,  Sönderjylland,  funnen  dolk  (Madsens  »Afbildninger»  lig.  B);  Mad- 
sens  »Afljildninger)»,  »Borum-Esliöi  Fundet»  lig.  14,  »Suite  af  Dolke»  fig. 
I  och  5  (W.  142;  hornfästena  iiro  ännu  bevarade);  Kjöbenli.  Museum 
N:o  14713  etc.;  llandelmann  »Ausgraljungcn  auf  Sylt»  (Kiel  1873)  pl. 
1  fig.  I;  det  i  »Sv.  forns.»  lig.  107  afbildade  svärdet,  som  är  funnet, 
tillsammans  med  en  bronsknif  =^  fig.  42  å  sid.  332,  i  en  grafhög  vid 
Utterstad   nära  sjön  Tåkern  i  (jstergötland  (se  sid.   328). 

2^  »Nordisk  Tidskrift  f.  Oldkynd.»  3  sid.  285  och  pl.  1  fig.  3; 
»Årböger  f.  nord.  Oldkynd»   1871   sid.  22  fig.   17  m.  fl. 


155 


NERIKE.      FYNDEN   A    ODINS-BACKEN. 


327 


iig.  165  i  »Sv.  forns.»  af  bildade  dolken,  hvars  hornfäste 
ännu  är  i  behåll,  är  funnen  jemte  brända  ben  i  en  graf 
vid  Döinincstorp  i  Halhmd  (»Hallands  fornm.  förenings 
Årsskrift»  sid.  88).  Och  vid  Finderu})  nära  Vibdrg  i 
Danmark  har  nian  bland  småsten  i  kanten  af  en  graf- 
hög  funnit  några  lerurnor,  hvilka  utan  tvifvel  innehållit 
brända  ben,  samt  en  dolkklinga  lik  fig.  40  och  en  syl, 
båda   af  brons  (Kjöbenh.  Museum  16789). 


47.    Askers  socken,  Odins-backen. 

(Askers  härad.) 


Hemmanseofaren  Per  Ersson  i  Valsta  fann  den  8  Nov. 


"& 


1871  en  spjutspets  af  brons  å^den  s.  k.  Odins-backen,  »på 
samma  ställe»  der  hemraansegaren  Erik  Ers- 
son  i  Hummelsta  funnit  den  under  föreg.  N:r 
omtalade  bronsdolken.  Enligt  meddelande 
af  Hr  Friherre  Djurklon  äro,  såsom  vi  re- 
dan sid.  321  nämnt,  både  dolken  och  spjut- 
spetsen funna  i  stenrösen,  »hvilka  småning- 
om o-enom  mossbildnino-ar  fått  ett 
mullbetäckning». 

Spjutspetsen,  som  är  af  bildad  fig.  41 
i  hälften  af  verkliga  storleken,  saknar  alla 
sirater  och  har  icke  något  nithål  i  hol- 
ken. Längd  105  m.m.;  bredd  34  m.m.; 
holkens  inre  diameter  vid  mynningen  22 
m.m.     Erogen  har  un":efär  samma  färg  som 


slags 


Fi<r.  41.  Spjutspets 
iit'\ii-oiis,  f.  pft  "Odins- 
liapkeii",Neriki'.  1    i. 


å  den  under  föreg.  fynd  beskrifna  dolken. 

Förvaras  i  Statens  Historiska  Museum  (N:o  4657). 


328  bronsåldp:rn  i  xMellersta  sverige.  156 


48.    Askers  socken,  Valsta. 

(Askers  härad.) 

Enligt  Doktor  Hofbergs  »Nerikes  gamla  ininueii»  (sid. 
68)  har  inan  å  Yalsta  egor,  men  troligen  icke  på  samma 
ställe,  funnit: 

Dels  a)  en  större  spiralvriden  lialsring  ai  brons,  som  nu 
gått  förlorad.  Enligt  benäget  meddelande  af  Hr  Friherre 
N.  G.  Djurklon  lär  ringen  hafva  blifvit,  »för  50  år  se- 
dan, anträffad  uti  ett  stenröse  tillsammans  med  några 
bronsnålar  och  andra  småsaker,  möjligen  bitar  af  ett  i 
ilere  delar  brutet  svärd». 

Dels  b)  en  bronsknif  med  kort  handtag  i  form  af  ett 
hästhufvud,  afbildad  i  »Nerikes  gamla  minnen»  sid.  73 
fig.  c  (naturlig  storlek),  ocli  lik  lig.  42  här  nedan.  Bla- 
det, nu  af  brutet,  är  eneggadt,  jemnbredt,  11  å  12  m.m. 
bredt  och  prydt  med  zigzagsirater.  Knifven,  som  nu 
förvaras  i  Örebro  Museum,  lär  enligt  meddelande  af  Fri- 
herre Djurklon  äfven  vara  funnen   i  ett  stenröse. 

Bronsknifvar  af  denna  form  torde  endast  tillliöra 
den  äldsta  (och  mellersta)  delen  af  bronsåldern.  Detta 
visas  bland  annat  af  det  i  första  delen  af  denna  tid- 
skrift (sid.  230  o.  följ.)  beskrifna  fyndet  från  Bäckaryd 
i  Sunnerl)0  härad,  Småland.  Man  påträffade  der  i  en 
stor  stenkista,  jemte  flere  obrända  menniskoskelett,  en 
dylik  bronsknif  (afbildad  å  anf.  st.  sid.  234),  ett  kort 
bronssvärd  med  smal  tånge  och  fyrsidig  fästeknapp  (af- 
bildadt  fig.  108  i  »Sv.  forns.»),  några  flintsaker  m.  m. 
(St.  M.  3065  och  3319). 

En  annan  bronsknif  af  samma  slag  hittades  år  1869 
—  jemte  ett  bronssvärd  med  vacker  fästeknapp,  afbildadt 
fig.  107  n  och  b  i  »Sv.  forns.»  —  i  on  grafhö^  å  Utter- 
stads egor  i  Ap[)una  socken,  nära  sjön  Tåkern,  i  Öster- 


157  NERIKE.      FYNDET    VID    VALSTA.  329 

götlancl.  I  samma  hög  fanns  en  stor  stenkista,  innehål- 
lande fiere  raenniskoskelett  och  en  spjutspets  m.  m.  af 
flinta  (St.  M.  4240  och  4404). 

Under  odling  å  Nedre  Bejby  egor  i  Gerdslösa*  soc- 
ken på  Oland  hittades  år  1871  den  fig.  42  här  nedan  i 
naturlig  storlek  afbildade  bronsknif,  hvilken  —  jemte 
ett  svärd  med  smal,  fyrkantig  tånge  ^)  och  en  knif  ^  iig. 
113  i  »Sv.  forns.»,  båda  af  brons  —  låg  »IV2  fot  djupt 
i  jorden  bredvid  benen  efter  en  groflemmad,  större  per- 
son, som  legat  på  högra  sidan  med  (högra)  armen  sträckt 
öfver  bröstet  åt  venstra  axeln;  venstra  armen  kunde  ej 
finnas».     Någon  stenkista  omtalas  icke  (St.  M.  4543). 

En  på  Gotland  funnen  bronsknif  af  samma  slag  som 
fig.  42  (ehuru  skaftet  och  hufvudet  äro  smalare)  för- 
varas i  Kapten  S.  Ulfsparres  samling  i  Stockholm. 

Afven  i  Halland  är  en  bronsknif  af  nu  i  frå^a  va- 
rande  form  funnen,  nämligen  vid  Skogstorp  i  Stafsinge 
socken  "),  der  han  hittades  i  ett  stenkummel  tillsammans 
med  en  annan  knif  (=  fig.  114  i  »Sv.  forns.»),  ett  kort 
svärd  med  vacker  fästeknapp  (=  fig.  107  i  »Sv.  forns. ■>) 
och  ett  spänne  af  samma  form  som  fig.  120  i  »Sv.  forns.», 
allt  af  brons  (St.  M.   1292). 

Slutligen  har  man  i  Skåne  funnit  åtminstone  7 
bronsknifvar  med  handtag  slutande  i  ett  »hästhufvud»''). 


^)  Svärd  och  dolkar  med  sådan  tånge  synas  hatVa  begagnats  både 
under  den  äldre  och  den  yngre  bronsåldern;  se  W.  118,  139  samt  fig. 
108  och   153  i  »Sv.  forns.».  —  Jfr  sid.   326   här  ofvan. 

-)  »Hallands    fornminnesförenings    Årsskrift»  sid.   65. 

^)  Tre  tillhöra  St.  M.,  nämligen:  1)  En  »funnen  i  en  ättebacke 
vid  Åhus»  (år  1744).  —  2)  En  funnen  vid  Gislöf  (N:o  2791:33  1).  — 
3)  En  med  smalt  skaft  och  smalt  luifvud,  funnen  år  1869  —  jemte 
bladet  till  en  annan  bronsknif  och  en  bit  slagg,  samt  2  skelett  —  uti 
den  sid.  36  i  första  häftet  af  denna  del  beskrifna  stenkistan,  i  en 
grafhög  vid  Fjelkestad   i   Villaiids  härad   (N:0  4123). 

Tre  förvaras  i  Lunds  Museum  (en  af  dem,  N:o  3434,  är  afbildad 
fig.  39  i  Prof.  Nilssons  »Brous-äld.";  fyndorten  okänd;  hufvudet  mindre 
tydligt  än  å  vår  fig.  42);  samt  en  i  Gyllenstjernska  samlingen  pii  Krappe- 
rup.     Den  sist  nämnda,  som  är  lul   men  saknar  sirater,  hittades  »år  1856 


330  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVCRIGE.  158 

Man    känner    således    f.    n.   från    Sverige    13  brons- 
knifvar  af  samma  form  som  fig.  42. 

Dessutom  förvaras  i  Statens  Historiska  Museum  2 
i  Skåne  funna  bronsknifvar,  närmast  lika  fig.  7  i  Mad- 
sens  »Afbildninger»,  »Fyndet  vid  Nj^rup».  De  äro  såle- 
des af  en  form,  som  kan  sägas  stå  imellan  fig.  42  och 
de  under  den  yngre  bronsåldern  vanliga  knifvarne  med 
ett  smalt,  tillbakaböjdt  och  i  spiral  hopruUadt  skaft  (fig. 
45 — 47  här  nedan).  Den  ena  (N:o  2548)  är  funnen  vid 
Löderup  i  Ingelstads  härad;  den  andra  (N:o  3328)  är  — 
jemte  en  knif  närmast  lik  fig.  47,  men  utan  sirater,  en 
pincett,  en  syl  (afbildad  fig.  204  i  »Sv.  forns.»)  och  en 
»pilspets»  =  fig.  171  i  »Sv.  forns.»  —  funnen  i  en  af 
»Kumlehögarne»  i  Nöbbelöfs  socken  af  Ljunits  härad. 

Från  Norge  känner  man  två  bronsknifvar  af  samma 
slag  som  vår  fig.  42  ^).  Den  ena  hittades  ensam  under 
plöjning  vid  Nedre  Hov  i  Hadeland  ").  Den  andra  är 
funnen  i  en  o-rafhös;  vid  Soleo-ård,  i  Stavan  o-ers  amt, 
tillsammans  med  två  dolkar  =  fig.  40  å  sid.  321,  en 
knapp  med  concentriska  ringsirater,  troligen  hörande 
till  den  ena  dolkens  fäste,  och  ett  spänne  =  fig.  120  i 
»Sv.  forns.»,  allt  af  brons  (»Urda»  II  sid.  402,  pl.  14  och 
15,  samt  III  sid.  90.  —  Jfr   not   2   sid.  323  här  ofvan). 

I  Danmark  äro  bronsknifvar  af  detta  slag  (=  fig. 
42)  ganska  allmänna.     På  Museet  i  Kjöbenhavn  förvaras 

i  en  ättehög  vid  Vemmenhög  jeiute  en  dolk,  en  nål  och  en  söndrig 
fil)ida»>. 

')  Derjemtc  luir  man  i  Norge,  liksom  i  Meklenhurg,  funnit  ett 
slags  simpla  knifvar  af  jern^  hvilkas  handtag  något  påminna  om  det  å 
vår  fig.  42.  »Urda»  II  sid.  397  och  pl.  14  fig.  11  (funnen  i  en  sten- 
satt grafkammare  uti  en  grafliög  inom  Angvaldsnies  prt'stegju;ld)  och 
»Friderico-Franeiseeum»  pl.  18  iig.  17.  —  Dessa  knifvar  torde  doek,  så- 
som redan  Christie  anmärkt  å  auf.  st.  i  »Urda»,  kanske  snarare  böra  sät- 
tas i  förbindelse  med  bronsknifvarne  ^^  fig.  184  i  »Sv.  forns.»;  hvilkct 
äfven  passar  med  afsecnde  ])å  tiden.  .Jfr  »Friderieo-Fianeisieeuniw  pl.  18 
fig.    10,   och   (jozzadini  »La  Né(M'oj)ole  de  Villanova»    sid.   .09. 

'^)  »Arsberetning  for  1868  af  Föreningen  til  Norske  Forlidsmindes- 
mcrkcrs  Beväring»  sid.   106  och   pl.   .'5   lig.   9. 


159  NERIKE.      FYNDET   ViD    VAL8TA.  331 

mer  än  40  sådana^);  några  af  dem  äro  af  bildade  i  Mad- 
sens  ofta  anförda  arbete,  »Suite  af  Knive»  fig.  24,  samt 
i  Worsaae's  »Nord.  Oldsafyer»  H^,  164.  Originalet  till 
sist  nämnda  iigur,  hvilket  var  inlindadt  i  läder,  är  fun- 
net i  en  stor  stenkista  uti  en  grafhöi»-  vid  Hvide^ård, 
på  Sjadland,  tillsammans  med  brända  ben,  ett  bronssvärd 
med  läderslida  (\V.  119),  en  i  ett  tarmstycke  insydd  spjut- 
spets af  flinta  m.  m.  (»Annaler  f.  nord.  Oldkyndighed» 
1848  sid.  336). 

Utom  Skandinavien  torde  dylika  bronsknifvar  en- 
dast vara  funna  i  Meklenburg'). 

Såsom  vi  redan  antydt,  tro  vi,  att  den  under  brons- 
ålderns sista  del  vanliga  formen  för  knifvar  (tig.  45 — 47 
här  nedan)  endast  är  en  under  seklernas  lopp  uppkom- 
men förändring  af  den  äldre  bronsålderns  knifvar  med 
skaft  liknande  ett  »hästhufvud».  Vi  hafva  tänkt,  att 
denna  öfvergång  kunde  betecknas  hufvudsaklis^en  orenom 

CD  Cj  00 

följande  former: 

1)  Vår  fig.  42,  å  h vilken  både  ögonen  och  öronen 
äro  betecknade  på  djuret.  —  Originalet  är  funnet  på 
Öland,  se  sid.  329. 

2)  Fig.  43,  der  hufvudet,  som  har  ungefär  samma 
ställning  som  å  fig.  42,  är  mycket  smalare  och  väl  har 
ögon,  men  icke  öron,  hvarigenom  det  något  liknar  ett 
fogelliufvud.  De  fina  zicr/ao-linierna  utmed  rvgfoen  an- 
tyda  ännu  en  tidig  period.  —  Knifven  är  funnen  i  en 
hög  vid  Thune  i  Kjöbenhavns  amt,  Sjadland.  I  högen 
funnos  flere  urnor  med  mindre  bronssaker.  (Kjöbenh. 
Museum  4202.  Madsens  »Afbildninger»,  »Suite  af  Knive» 
tig.   25.) 

Den  iig.  7  i  Madsens  »Afl)ildninger»,  »Nyrup-fundet» 
återgifna   knifven    år   mycket  sämre    arbetad   och  saknar 


^)    Enligt  benäget  meddchinde  af  Hr  .lustitsråd   Strnnk. 
-)  »Friderico-Franfiscfuni')  pl.   18  tig.   2  (ganska  simpel). 


332 


BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE. 


160 


Kic:.  42.     Bronsknir  med   skaft  af  brons  i  form  af  ett  "h.lstliutVuJ",  f.  vid  Bejbv,  Öland,     i    |. 


Fig.  43.     BroDskiiif,  fiinnoti  vid  Thiine,  Sja-llaud.     1/]. 


wrw'  T  v  v  yy 


Fig.  44.     Hioii-*lviiif,  funnen  i  .'>käne.     1/|. 


161 


NERIKE.      FYNDET   VID   VALSTA. 


333 


I'"ig.  45.     Bronskuit,  funnen  yid  Dömmestorp,  Halland,     ij. 


Fig.  46.     Bron.iknif,  iunnon  i  Skåne.     l/]. 


Fig.  47.     Bronsknif.  funnen  vij  Kabui^n,  Skiine.     '    j. 


Anti<jv.  Tillskrift.     3. 


22 


334  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA    SVERIGE.  162 

alldeles  sirater.  Hufvudets  form  är  ^enoni  jemförelse 
med  fig.  42  igenkänlig,  och  den  flik,  som  skulle  be- 
teckna öronen,  mycket  stor,  men  några  ögon  finnas 
icke.  —  Knifven  låg  i  en  vid  Nyrup  på  Sjivlland  funnen 
lerurna,  jemtc  en  annan  knif,  2  »symboliska  svärd»  och 
3  dubbelknappar,  allt  af  brons,  samt  brända  ben  ^). 

3)  Fig.  44,  som  egentligen  icke  skiljer  sig  från  iig. 
43  genom  något  annat,  än  att  halsen  är  smalare  och 
tillbakaböjd;  hvad  som  synes  mig  förtjena  synnerlig 
uppmärksamhet  är  nämligen,  att  ögonen  fortfarande  äro 
antydda  genom  en  liten  rund  upphöjning  å  hvardera 
sidan.  Zigzag-siraterna,  hvilka  finnas  å  N:o  2  förekomma 
icke  på  denna,  hvars  ornamentering  i  stället  nästan  all- 
deles liknar  den  å  N:o  1.  Originalet  är  funnet  i  Skåne, 
men  fyndorten  är  icke  närmare  känd  (Lunds  M.  2870^). 

4)  Fig.  45,  hvilken  mycket  liknar  N:o  3;  ögonen  äro 
svagt  antydda,  och  skaftet  har  derigenom  nästan  helt 
och  hållet  förlorat  den  karakter  af  ett  djurshufvud 
med  hals,  som  man  kunnat  spåra  hos  de  föregående. 
Det  bör  anmärkas,  att  skaft-tenens  spets  icT^e  är  af  bruten. 
Siraterna  utmed  ryggen  likna  dem  å  N:o  3,  men  vid 
bladets  främre  kant  ser  man  en  början  till  de  för  brons- 
ålderns sista  del  egendomliga  »böljeformigt»  böjda,  in- 
ristade linierna.  —  Originalet  till  fig.  45  är  funnet  i  en 
af  graf högarne  vid  Dömmestorp  i  Hasslöfs  s:n,  Halhmd. 
Knifven  lag  i  en  hopfallen  stenkista  (?),  jerate  en  pincett 
och  en  syl  af  l)rons,  några  trådar  af  väfdt  ylletyg  samt 
brända  ben   (St.  M.  4168). 

5)  Fig.  46,  hvars  smala  tånge  är  betydligt  längre 
än  den  å  N:o  4  och  framtill  hoprullad  i  spiral.  Sådane 
i  täta,  plana  spiraler  lagda  trådar  eller  tenar  förekomma 
mycket    ofta    äfven    på    andra    arbeten   från    den   yngre 

')  Om   liknaiicle   knifvar  frän  Sveriti;e  se  sid.   33(). 
-)  I  St.   M.   förvaras  två   dylika   knifvar,   äfvcn  frän  Skåne;   den  ena, 
som   liar  N:o  3061,   är  funntii  vid  Borrcbv;   den  andras  nnmmcr  är  okänd. 


163  NERIKE.      FYNDET    VID    VALSTA.  335 

bronsåldern  ^),  under  hvilken  tid  de  från  periodens  bör- 
jan väl  kända  inristade,  eller  oftare  ined  en  stämpel 
inslagna^  spiralsiraterna  icke  längre  förekomma.  —  Ori- 
ginalet till  fig.  46  är  funnet  i  Skåne,  men  närmare  upp- 
gifter om  fyndomständigheterna  saknas  (St.  M.). 

6)  Fig.  47.  A  bladet  ser  man  de  för  bronsålderns 
slut  egendomliga,  inristade  prydnaderna  fullt  utveck- 
lade. —  Knifven  är  funnen  vid  Kabusa  i  Köpinge  s:n, 
nära  Ystad,  Skåne  (St.  M.  2791:176). 

Hvad  bladets  form  å  de  nu  omtalade  knifvarne  be- 
träffar, finna  vi  redan  ä  fig.  42,  och  ännu  mera  å  fig.  43, 
den  trubbighet,  eller  snarare  den  nästan  räta  vinkel 
mellan  ryggen  och  framkanten,  som  är  utmärkande  för 
hela  denna  grupp.  A  först  nämnda  knif,  liksom  å  flere 
dylika,  är  visserligen  ryggen  något  litet  böjd;  men  fig.  24 
i  Madsens  »Suite  af  Knive»  gifver  oss  exempel  på  ett 
blad  af  alldeles  samma  form  som  å  vår  fig.  43  och  alla 
följande,  ehuru  skaftet  är  en  lika  tydlig  afbildning  af 
ett  hästhufvud  som  fio".  42,  och  fastän  zio^zaor-siraterna 
å  bladet  utvisa  arbetets  ålder. 

Sådana  bronsknifvar  som  fig.  44 — 47  hafva  ofta  blif- 
vit  kallade  »rakknifvar»,  emedan  de  till  formen  gan- 
ska mycket  likna  de  rakknifvar,  som  i  senare  tider  be- 
gagnats. Det  finnes  verkligen  också  ett  eller  par  fynd, 
som  synas  antyda,  att  bronsknifvar  af  dylik  form  under 
bronsåldern  användts  till  rakning.  Så  stod  t.  ex.  i  den 
bekanta  ekkistan  i  »Treenhöi»,  nära  Ribe,  vid  fötterna 
af  det  (fullt  påklädda)  manliga  liket  en  större  ask  af  bark, 
som  innehöll  en  mindre  dylik  ask,  i  hvilken  lago  en 
yllemössa,  en  hornkam  (=  fig.  124  i  »Sv.  forns.»)  och  en 
bronsknif  med   tunt,   bredt,   trubbigt   blad,  som  mycket 


*)  Vi  behöfva  endast  pärainna  om  de  måui^a  halsringarne  af  samma 
slag  som  fig.  30  å  sid.  "283,  om  guldljandcn  ^-^  fig.  239  och  guld- 
arm  ringaine  =^  fig.  240  i  »Sv.  lonis.»,  om  svärden  =  fig.  i)  a  sid.  205, 
om  knifvarne  =  fig.  187,  188  i  «Sv.  forns.»  m.  m. 


336  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  164 

liknar  fig.  42 — 46,  ehuru  den  smala  skaft-tenen  är  hop- 
rullad på  ett  annat  sätt  än  den  å  sist  nämnda  figur. 

Imellertid  synes  det  vara  sannolikt,  att  bronsknif- 
varne  af  samma  skig  som  hg.  44 — 47  i  aUmänhet  blifvit 
använda  till  andra  ändamål  än  våra  rakknifvar;  någre 
fornforskare  ^)  anse  dem  —  och  det  såsom  mig  synes 
med  skäl  —  hafva  varit  beo^ao-nade  till  att  skära  läder 
eller  dylikt.  Sådane  knifvar  hittas  nämligen  ofta  i  graf- 
varne  tillsammans  med  sylar  och  "pincetter»  (=  fig.  200 
i  »Sv.  forns.»),  hvilka,  såsom  vi  i  det  följande  skola  visa, 
troligen  användes,  då  man  sydde  i  läder  (se  fynd  N:o  61). 

Bronsknifvar  af  detta  slag  (=  fig.  44 — 47)  äro 
mycket  allmänna  i  Skandinavien.  Från  Sverige  känna 
vi  redan  åtminstone  67,  af  hvilka  17  äro  funna  i  Hal- 
land"),  1   i  Blekinge"),  2  på  Öland'*),  8  på  Gotland  O  och 

^)  T.  ex.  Herbst  i  Breiits  »Account  of  researches  in  the  saxon  ceme- 
tery  at  Sarr»  sid.  41,   not  (»Archaeologia  Cantiana»,   vol.  7). 

-)  Åtta  förvaras  i  Statens  Hist.  Museum,  näml.  a)  1  funnen,  jerate 
2  simpla  knifvar  och  1  pincett  m.  m.  af  brons,  bland  brända  ben  i  en 
lerurna  uti  en  grafliög  vid  Höstena  i  Ljungby  s:n  (N:o  2471  ;  »Hallands 
forsm.  fören:s  Årsskrift»  sid.  67,  68);  —  och  b)  7  funna,  jemte  andra 
bronssaker,  bland  l)rända  ben  i  åtta  högar  å  Dömmestorps  egor  i  Hass- 
löfs  s:n  (N:ris  3987,  4168  och  4169;  anf.  arb.  s.  79,  81,  83,  94,  97, 
103  och  117,  samt  pl.  3  f.  2  och  3).  En  af  dem  är  original  till  vår  f.  45. 
En  tillhör  Kamraarjunkaren  Gyllenskölds  samling  å  Vallen  (anf.  arb. 
sid.  127).  —  En  tinnes  i  Hr  Alfred  Bexells  samling  pä  Fjelldalen  (sid. 
157).  —  Sex  i  Doktor  Ehrengranats  samling  i  Falkenl)crg  (sid.  162,  165, 
192  och  193.  Tvä  af  dem  äro  funna  i  en  grafhög  vid  Stenastorp  i  Vin- 
bergs s:n,  jemte  ett  simpelt  kniiblad,  1  pincett  och  1  smal  såg,  allt  af 
ijrons,  liggande  uti  eller  bredvid  9  lerurnor,  som  utan  tvifvel  innehöllo 
brända  ben).   —  En  tilliiör  Professor  Nilssons  nya  samling. 

•')  St.  M.  1452:32,  spiralen  afbruten  af  hittaren;  funnen  år  1825 
i  en  med  brända  ben  fyld  lerurna  uti  ett  stenröse  vid  Silltorp  i  Lösens 
8:n;  jfr  Worsaae's   »Blekingske  Mindesnuierker  fra   Hedenold»  sid.   8. 

'')  St.  M.  1304:1846.1  och  2076.  Den  förra  hittades  år  1845 
under  grushemtning  i  en  backe  vid  Näsby  i  As  sm.  Knifven  låg  på 
bottnen  af  en  med  briiuda  bcu  fyld  slörrc  urna  af  grof  lera,  som  stod 
mellan  två  stenar.  —  Den  senare,  som  förut  tillhört  Fabrikör  Storcks 
samling,    är    troligen    funnen  pä   Oland   (eller  i   östra  delen   af  Småland). 

•')  Tre  i  St.  M.,  N:ris  2912,  4583  och  4737.  Den  först  nämnda 
är,  jemte  ett  annat  knifblad  ni.  ni.,  iiiunen  vid  Stora  Biäsungs  i  Veskinde 
8:11.      Den   andra  (N:o  4583)  hittades  är   1871    —  jemte  en   vacker  spjut- 


165  NERIKE.      FYNDET    VID   VALSTA.  337 

åtminstone  39  i  Skåne  ^).  —  Det  förtjenar  särskildt  an- 
märkas,   att    hittills    icke    några    sådana    knifvar    blifvit 


spets,  ett  liängsmycke  af  3  runda  skifvor  (an)ildadt  t".  22G  i  »Sv.  fornsj)),  en 
stån^^knapp  (=—  f.  225  i  »Sv.  forns.»),  en  syl  och  några  små  slutna  ringar, 
af  hvilka  två  hänga  i  h varandra,  allt  af  brons  —  under  en  större  sten  i 
en  åker  vid  Ekes  i  Bro  s:n,  »utan  märken  efter  ben  eller  annat».  Den 
tredje  (N:o  4737)  är  funnen  år  1872  —  jemte  ett  smalt  knifblad  och 
en  pincett,  båda  af  brons  —  uti  ett  stort  lerkärl  vid  Lilla  Sojvide  i 
Sjonhems  s:n;  lerkärlet,  sotn  utan  tvifvel  äfven  innehöll  l)rända  ben,  var 
tätt  omslutet  af  en,  »jemns  med  jordytan»  befintlig,  fyrsidig  stenkista,  bil- 
dad  af  små   stenhällar  «pä   sidorna,   öfver  och   under». 

En  förvaras  i  Kapten  S.  Ulfsparres  samling  i  Stockholm,  och  fyra 
tillhöra  den  betydande  samling  af  gotländska  fornsaker,  som  f.  d.  Anti- 
qvitets-Intendenten  P.  A.  Säve  skänkt  till  Visby  Museum.  En  af  dessa 
knifvar  har  (nu)  icke  något  i  spiral  lagdt  handtag,  men  är  för  öfrigt  all- 
deles af  den  i  fråga  varande  formen. 

')  Fjorton  förvaras  i  St.  M.,  nämligen:  1)  X:o  1518.  —  2)  2109 
(handtaget  tillbakaböjdt,  likt  ett  hufvud  med  hals).  —  3)  2548.  —  4) 
2549.  —  5)  2791:176,  originalet  till  hg.  47  här  ofvan,  funnen  vid 
Kabusa  i  Köpiuge  s:n,  nära  Ystad.  —  6-8)  30G1;  tie  knifvar,  funna 
vid  Borreby  nära  Lund  (en  af  dem  =  tig.  44).  —  9)  3220;  åtminstone 
en  sådan  knif.  Denne  och  några  andra  bronssaker  lågo  i  sju  med  brända 
ben  fylda  lerurnor,  som  stodo  1^/,  å  2  fot  djupt  i  släta  marken  vid  Lilla 
Köpinge  i  Köpinge  s:n,  nära  Ystad.  »Hvarje  kruka  var  omgifven  af  3 
eller  4  på  kant  stående  flata  stenar,  med  en  dylik  lagd  deröfver  som 
lock».  —  10)  3328,  hörande  till  det  sid.  330  omtalade  fyndet  i  Nöbbe- 
löfs  s:n.  —  11)  3765.  —  12)  4125;  bit  af  bladet  troligen  till  en 
dylik  knif,  funnen,  jemte  eii  bronspincett  och  brända  ben,  uti  ett  ler- 
kärl i  en  grafhög  vid  Östersliif  i  Villands  härad.  —  13 — 14)  Inventarie- 
nurarorna  okända;  en  af  dem  =  fig.   44. 

Nio  förvaras  i  Lunds  Museum.  A  en  af  dem,  hvilken  tillhör 
Prof.  Nilssons  f.  d.  samling,  iir  skaftet  omlindadt  med  ett  smalt  guld- 
band i  sex  hvarf  (N:o  3432).  En  annan  (N:o  3431)  är  originalet  till 
tig.  38  å  pl.  3  i  Prof.  Nilssons  »Bronsåldern»;  siraterna  likna  närmast 
dera  å  vår  tig.  44.  En  tredje  (N:o  2870)  är  originalet  till  vår  tig.  44. 
N:o  2746  är  funnen  i  en  lerkruka,  som  dessutom  innehöll  brända  ben, 
en  bronspincett  och  en  genoml)orrad  stentrissa  (sländtrissa?).  Afven 
N:o  2863  är  funnen  jemte  l)rän(la  ben  och  en  bronspincett  i  en  lerkruka; 
denna  anträffades  i  en   hög  vid  Fjelkinge  i   Villands  härad. 

En  förvaras  i  Landskrona  Elem. -läroverks  samling  (spiralen  borta; 
ett  litet  rundt  hål  nära  skaftet);  två  i  Ystads  M.;  en  i  Ingeniör  Bror- 
ströms samling  i  Borreby;  en  i  Ilofverbergska  samlingen  i  Barsebäck; 
samt  sju  i  Öfverjägmästaren  Sjökronas  samling  i  Helsingborg.  Tre  till- 
hörde Handlanden  Sjöbergs  samling  i  Malmö,  som  nu  är  såld  till  Dan- 
mark. I  Grefve  De  la  Gardies  samling  ])å  Hamiltonhou^e,  vid  Helsing- 
borg, förvaras  en  pincett  och  en  diibbclknapp  af  brons,  som  äro  funna 
jemte  en  »rakknif»  af  brons  och  en  flintknif  i  en  grafhög  vid  Maltesholm. 


338  BRONSÅLDERN    [    MELLERSTA    SVERIGE.  166 

funna  i  mellersta  Sverige,  ehuru  de  tillhöra  slutet  af 
bronsåldern,  från  hvilken  tid  så  många  andra  minnen 
blifvit  anträffade  der  ^). 

Från  Norge  känner  man  för  närvarande  endast  en 
bronsknif  af  nu  i  fråga  varande  form,  hvilken  är  afbildad  i 
Årsberättelsen  för  1869  af  »Föreningen  til  norske  Fortids- 
mindesmerkers  Beväring»,  pl.  1  tig.  3  (jfr  sid.  91).  Bla- 
det är  alldeles  slätt  och  utan  sirater;  skaftet  är  liop- 
rulladt  i  spiral.  Knifven,  som  nu  förvaras  i  Christiania 
Museum  (N:o  5007),  är  funnen  i  en  grafhög  å  Vestre 
Hemstads  egor  i  Stange  prestegj'cT?ld,  Hedemarken.  1 
samma  hög  har  man,  ehuru  på  olika  ställen,  funnit  en 
tunn  armring  m.  m.  af  guld,  från  bronsåldern  (anf.  arb. 
pl.  1  fig.  1),  en  fibula  af  silfver  från  den  äldre  jern- 
åldern  (pl.  1  fig.  4),  m.  fi.  fornsaker.  Silfverfibulan  låg 
nära  högens  centrum,  under  det  att  o^uldsakerna  hittades 
vid  dess  kant. 

I  Danmark  äro  knifvar  af  samma  slag  som  fig.  44 — 
47  i  hög  grad  allmänna.  Museet  i  Kjöbenhavn  eger,  en- 
ligt ett  meddelande  af  Hr  Justitsråd  Strunk,  mer  än 
350  stycken.  Några  af  dem  äro  afbildadc  i  Worsaae's 
»Nordiske  Oldsager»  fig.  171 — 175;  i  Madsens  anf.  arb., 
»Treenhöi-Fundet»  f.  11  (se  s.  335),  »Jordhöi-Fundet»  f.  6 
och  7,  »Voldtofte-Fundet»  f.  6,  »Sundby-Fundet»  f.  1 
(rikt  ornerad),  »Fjellerup-Fundct»  f.  16,  ^>Suiie  af  Knive» 
fig.  5  (spetsigt  blad),  14  —  22  (å  flere  af  dem  äro  fai'tyg 
afbildadc),  »Suite  af  Leerkar»  fig.  4;  i  »Arböger  for  nord. 
Oldkyndiglied»  1868  sid.  117,  1871  sid.  6  fig.  2  och  3. 
De    flesta    af    dessa  äro    funna    i   grafvar   jemte    brända 


*)  I  St.  M.  (N:o  4840)  förvaras  dock  eu  i  Vestergötlaiul,  i  en 
{^ralliög  vid  FriggerAker  nära  Falköping,  funnen  bronsknif,  hvars  blad  är 
alldeles  likt  fi;^-.  44 — 47,  men  hvars  skaft,  som  till  en  del  är  albriitet, 
troligen  livarken  varit  lagdt  i  spiral  eller  liknat  fig.  44 — 45.  Denna  knif, 
som  är  afbildad  i  Werners  »Anticjvariska  berättelser»  1  haft.,  pl.  .3  fig.  1  (jfr 
sid.  14),  tillhörde  Hr  Werners  värderika  samling  af  fornsaker  från  Vester- 
götland,   hvilken   år  1872   inköptes  för  Statens  Hist.   Museum. 


167 


NERIKE.      FYNDET   VID    VALSTA. 


339 


ben.  Vanligen  hittas  de,  såsom  vi  redan  nämnt,  till- 
sammans med  en  pincett,  en  syl,  en  dubbelknapp  eller 
andra  i  fynden  från  den  yngre  bronsåldern  allmänt  före- 
kommande fornsaker. 

Utom  Skandinavien  äro  dylika  knifvar  funna  endast 
i  Meklenburg,  Holstein  och  Hannover  (Ost-Friesland). 
Äfven  många  af  dessa  äro  prydda  på  samma  sätt  som 
flere  af  de  skandinaviska,  t.   ex.  som  vår  fig,   47  ^). 

Att  de  bronsknifvar,  med  hvilka  vi  nu  senast  sysselsatt 
oss,  äro  förfärdigade  i  Norden  framgår  redan  deraf,  att  de 


V\s;.  4S.     Korni  af  sten  for  jrjulninG:  af  tva  lironsUnifvar,   f.  i  Skäuc.     l/j- 

i  så  stort  antal  finnas  här,  under  det  de  icke  förekomma 
i  andra  delar  af  Europa.  Man  har  imellertid  äfven  di- 
rekta bevis  derför  i  några  intressanta  fynd  af  c/j  utfor  mar 
för  dylika  knifvar,  som  under  de  sista  åren  blifvit  gjorda. 
En  sådan  gjutform  af  sten,  troligen  funnen  i  trakten  af 
Kristianstad,  förvaras  j  Kristianstads  Elementarläroverks 
samling.     Dess  ena  sida,  afbildad  fig.  48  här  ofvan  (och 

^)  Friderico-Fraucisceuni  pl.  IS  Wy;.  b  —  7,  11,  12,  15;  Linden- 
schmit  »Heidn.  Alterth.»  II:  8  pl.  3  fig.  7— 10,  13  ocli  14;  v.  Estorff 
»Heidn.  Altertli.»  pl.  7  tig.  20,  21;  Kcmble  "Ilone  ferales»  pl.  10 
fig.  8 — 10  och  sid.  228  fig.  6.  Diiii  sist  niimiuhi,  ii  livilkcii  ett  fartyg 
tydligen  iir  IVanistäldt,  är  äfven  afbiidiid  i  Kiigclliardts  »Nydam  Mose- 
iund»  sid.   15   och   i   "Nv   Illustrerad  Tidninit»   1872  sid.   394. 


340 


BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE. 


168 


Hg.  210  i  »Sv.  forns.»),  är  afsedd  för  gjutning  af  en  knif 
lik  iig.  44 — 47  och  en  knif  af  annan  typ.  Skaft-tenen  å 
den  förre  är  lång  och  rak;  den  skulle  utan  tvifvel  böjas, 
sedan  gjutningen  var  fullbordad.  Formens  andra  sida 
är  afsedd  för  fyra  sågblad  (=  fig.  182  i  »Sv.  forns.»). 
En  dylik  gjutform,  äfven  af  sten,  är  funnen  vid 
Ellinge  på  Fyen  och  afbildad  i  (dansk)  »Antiqvarisk 
Tidskrift»  1858 — 1860  sid.  279.  Dess  ena  sida  är  afsedd 
för  gjutning  af  en  knif  lik  fig.  44 — 47  och  en  knif  af 
annan  form  (närmast  lik  den  öfre  knifven  å  hg.  48);  å 
den  andra  sidan  kunde  tre  såsjblud  jjiutas.  Denna  form 
förvaras  nu  i  Kjöbenh.  Museum,  N:o  25831  (jfr  »Ar- 
böger  for  nord.   Oldkynd.»   1868  sid.   129). 


49.    Askers  socken,  Bysta. 

(Askers  härad.) 

På    en    under   Bysta   lydande   holme  i  sjön  Sottern 
har  man  funnit: 

En  hälcelt  af  brons,  afbildad  här  bred- 
vid fio;.  49  i  hälften  af  verklio^a  storle- 
ken,  med  en  ögla  nära  midten,  som 
är  prydd  med  fyra  upphöjda,  tvär- 
gående ränder;  på  hvardera  bredsidan 
skäras  dessa  ränder  af  en  dylik  långsgå- 
ende rand.  Skafthålet  ruiidt,  af  24 — 26 
m.m.  diameter  invändigt.  Längd  113  m.m. 
Bredd  vid  den  utsvängda  eggen  53  m.m. 
Denna  celt  skänktes  år  1855  af 
Grefve  Aug.  Anckarsvärd  till  Statens 
Historiska  Museum,  i  hvars  inventarium 
den  har  N:o  2124. 

Det  synes  förtjena  uppmärksamhet, 
att  flere  hålcelter   af  brons,   prydda  med  upphöjda  rän- 
der   på    alldeles    samma    sätt    som    fig.   49,    äro   funna  i 


Fig.  49.     Hälcelt  af  Iiron»,  f. 
vid  KvHia,  Xerikc.     1    t. 


169  NERIKE.      FYNDEN    VID   VALSTA    OCH   BYSTA.  341 

Svealand.  Såsom  vi  af  det  föregående  hafva  sett,  äro 
2  kända  från  Uppland  (fynd  N:ris  13,  16;  se  Hg.  11), 
1  från  Vestmanland  (fynd  N:o  28),  2  från  Södermanland 
(fynd  N:ris  31  och  39)  och  1  från  Xerike  (fynd  N:o '49). 
I  andra  delar  af  Sverige  torde  dylika  celter  deriinot  vara 
mycket  sällsynta.  Utom  de  nn  anförda  eger  Statens 
Historiska  Museum  endast  två  hålcelter  alldeles  lika 
lig.  11  och  49.  Den  ena  (N:o  2898)  tillhörde  Axel  Em. 
Holmbergs  senare  samling,  hvilken  efter  hans  död  skänk- 
tes till  museet,  men  man  vet  icke,  hvar  denna  celt  är 
funnen;  det  är  imellertid  möjligt,  att  äfven  denna  är 
från  någon  af  Mälareprovinserna,  emedan  Holmberg  un- 
der de  senare  åren  af  sin  lefnad  var  bosatt  i  Stock- 
holm. Den  andra  (N:o  3937)  är  aflemnad  från  Kongl. 
Lifrustkammaren  och  saknar  likaledes  hvarje  uppgift  om 
fyndort. 

Från  Norge  torde  endast  en  dylik  hålcelt  vara  känd. 
Den  är  lik  fig.  49,  men  har  (nu)  endast  3  tvärränder. 
Vid  öo;lan  och  den  nedersta  af  ränderna  är  han  i 
forntiden  af  huggen;  endast  öfre  delen  finnes  q  var,  och 
äfven  denna  är  mycket  skadad.  Han  hittades  för  8 — 9  år 
sedan  vid  Vemestad  i  Lyngdal  prestegja^d.  Listers  och 
Mandals  amt;  han  skall  vara  funnen  »i  en  rund  hög, 
tillsammans  med  ett  sabelhandtag  af  metall  och  en  ler- 
urna  med  brända  ben»  ^). 

I  Kjöbenhavns  Museum  förvaras  endast  9  bronscelter 
af  denna  typ.  Dessa  äro  alldeles  lika  Hg.  11  och  49, 
men  hafva,  liksom  några  af  de  svenska '),  fem  tvär- 
ränder. Alla  dessa  9  celter  äro  funna  i  Balsmyr  på 
Bornholm^);   två  af  dem  äro   mycket  skadade  af  eld. 

o 

')  Christianiii  Museum  5769.  »Arsberetuiiii;:  for  1871  af  Förenin- 
gen til   norske  Fortidsmindesmerkcrs  Beväring»  sid.   96. 

'-)  St.  M.  2417  (fynd  N:o  39),  3937,  den  som  tillhör  Major  Ilafström 
(fynd  N:o  28)  och  den  som   förvaras  i  Strengnäs  Museum  (fynd  N:o  31). 

^)  Se  om  detta  märkliga  fynd  »Xxh.  f.  nord.  Oldkynd»  1868 
sid.    134. 


342  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE.  170 

Dessutom  har  inan  i  Sverige  och  Danmark  funnit 
ett  par  hålcelter  af  brons,  som  nAgot  likna  fig.  11  och 
49,  men  som  hafva  tre  längsgäende  ränder  och  encUist 
en  tvärrand  (St.  M.  2109,  troligen  funnen  i  Skåne; 
Kjöb.  M.   26016,  funnen  på  Sja^lland). 

Både  inom  och  utom  Skandinavien  har  man  visser- 
ligen äfven  funnit  andra  hålcelter  ,af  brons  prydda  med 
upphöjda  ränder  (t.  ex.  iig.  13  å  sid.  235),  men  dessa 
ränder  äro  då  icke  stälda  på  samma  sätt  som  å  fig.  11 
och  49. 


50.    Skyllersta  socken,  Kärr. 

(Skyllersta    hiirad.) 

På  Kärrs  egor  hittades,  omkring  år  1850,  »å  två  fots 
djup  i  en  mosse»: 

En  skaftcelt  af  brons,  afbildad  i  Va  af  verkliga  stor- 
leken fig.  32  å  pl.  3  i  Prof.  Nilssons  »Bronsåldern". 
Han  har  varit  af  alldeles  samma  form  som  fig.  38  å 
sid.  310  här  ofvan,  men  har,  troligen  genom  flitigt  be- 
gagnande och  up[)repade  slipningar,  blifvit  betydligt 
förkortad.   Längd  nu  107  m.m.;  bredd  vid  eggen  37  m.m. 

Han  förvaras  i  Statens  Historiska  Museum  (N:o 
1658). 

Om  skaftcelter  af  denna  typ  se  sid.  310  följ. 


51.    Skyllersta  socken. 

\,Sk)llersta  liiirad.) 

Inom  denna  socken  lär  vara  funnet  ett  i  H.  M.  Konung 
Carl  XV:s  vapensamling  förvaradt  bronssvärd.  Närmare 
uppgifter  om  fyndomständigheterna  saknas.  Se  den 
tryckta   beskrifningen  på  samlingen  sid.   30  N:o   24. 


171 


NERIKE.   FYNDEN  FRÅN  KÄRR  OCH  SKYLLERSTA. 


343 


Svärdet  är  afbildadt  här  bred- 
vid fig.  50  i  \i  af  verkliga  storle- 
ken (se  äfveii  Prof.  Nilssons  »Brons- 
åldern>^  sid.  50  och  Hofbergs  »Xeri- 
kes  gamla  minnen»  sid.  73).  Klin- 
gan,  bredast  nedanför  midten,  är  icke 
prydd  med  längsgående  streck  eller 
andra  sirater,  men  har  en  uppstå- 
ende kant  längs  midten  af  hvardera 
sidan;  denna  kant  är  upptill  bred 
och  tjock,  men  blir  ungefär  vid  mid- 
ten smal  och  låg.  Fästet  är  helt  och 
hållet  af  brons,  utan  några  ornamen- 
ter.  Det  slutar  upptill,  såsom  genora- 
skärnino-en  bredvid  fio-uren  närmare 
visar,  i  en  rund,  djup,  slät  skål,  med 
en  uppstående  tapp  i  midten  (vid 
hvars  kant  icke  något  hål  finnes). 
Kaflen  är  kullrio;t  tvåsidisi:,  slät. 
Svärdets  hela  längd,  från  spetsen 
till  ändan  af  fästet,  är  61.2  ctm; 
kaflens  längd  nära  7  ctm;  klingans 
största  bredd  5.3  ctm.  Den  skål- 
formiga knappen  på  fästet  har  öf- 
verst  en  diameter  af  6.5  ctm.  — 
Hela  svärdet  är  betäckt  med  en 
mörk,  grönbrun  erg. 

Det  skulle  hafva  varit  af  stort 
intresse  att  mera  bestämdt  veta, 
hvar  och  hur  detta  svärd  blif- 
vit  funnet,  emedan  det  tillhör  en 
typ,  som  är  i  hög  grad  sällsynt 
i  Skandinavien.  Man  vet  icke  ens, 
om  något  annat  dvlikt  svärd  är  fun- 
net  i  Sverige.     I  Statens  Historiska 


il 


!!' 


7 


Fiir.  50.     BronssvftrJ  med  fäste 

nf  lirone,  f.  i  SkvUcrsta  socken, 

Xeriko.      I    i . 


344 


BRONSÅLDERN   I   AIELLERSTA   SVERIGE. 


172 


Museum  förvaras  visserlisren  två  bronsssvärd  af  samma 
form  som  fig.  50  (eller  snarare  lika  ijg.  54),  af  hvilka 
det  ena  (N:o  1436:215)  förut  förvarats  i  Arsenalen  och 
det  andra  (N:o  3937)  blifvit   aflemnadt  från  KonM.  Lif- 


Fig.  51.  Bronpsv.lrd  med  .ått- 
kantigt (hf-te  ni'  l.rons  (oval, 
plan,  icke  L'Ci)oiiiboira(l  knapp), 
1'.  vid  Fuglfva.l  pä  .Sj;ulland. 
1    ,. 


Fiij.  .52.  BionssvSrd  med  ätt- 
kaiitii^t  föste  af  luiins  (oval. 
plan,  icke  trendmboi-rnd  kuapp), 
t',  vid  Ncuniarkt,  i  iiilrlieten  af 
Sal/.ljiirg.     1    2- 


rustkammaren;  men  man  vet  intet  om  deras  fyndorter. 
Den  uppstående  tappen  i  den  runda,  djupt  skålformiga 
knappens  midt  är  pa  båda  svärden  vidare  upptill,  såsom 
å  fig.  54,  och  vid  tappens  bas  finnes  ett  fyrkantigt  hål, 
liksom    å    sist   nämnda    fifjur.      Både   skålen   och    kaflen 


173 


NERIKE.      FYNDET   FRÄN   SKYLLEHSTA. 


345 


äro  prydda  med  parallela  streck  och  små  halfcirklar. 
Svärden  äro  så  lika  hvarandra,  att  man  kunde  frestas 
antaga  det  förra,  som  saknar  erg,  för  en  modern  kopia  af 
det    trån   Lifrustkammaren   afiemnade,   hvilket  är  öfver- 


Fig.   53.     Bronssvärd    med    ftste 
af  orons  (rund,  plan.   genombor- 
rad knapp),  f.  nära  Gros.-^-Wardein 
i  östra  Ungern.     '    j. 


Fig.  54.     lironssväid    med   lilste    af 

hrons     (rund,     skAllnrniii:,    L'enom- 

borrad    kna)i|i),    t.    vid    Koriuucz   i 

nordv.  I  iiiiern.      t   t. 


draget  med  grön  erg.  En  närmare  jemförelse  visar  dock, 
att  båda  äro  orioinal. 

Hvarkcn  i  Norge  eller  i  Danmark  lärer  något  d}'- 
likt  svärd  vara  funnet. 

Men  i  en  mosse  vid    Brikd   i   Meklenburu    linr    man 


346  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA   SVERIGE.  174 

funnit  ett  bronssvärd  af  samma  form  som  fig.  50.  Ofre 
sidan  af  fästets  stora,  runda,  skålformiga  knapp  är  be- 
täckt med  fina  ornamenter  af  alldeles  samma  slag  som 
å  fio-.  54  å  föreo-.  sida.  Afven  å  fästets  sidor  lära  sira- 
ter  hafva  funnits,  men  de  äro  nu  bortnötta.  Svärdet, 
som  förvaras  i  det  rika  Museet  i  Schwerin,  är  afbildadt 
i  Lindenschmits  »Heidn.  Alterth.»  I:  7  pl.  2  fig.  4. 

Nämnda  museum  eger  äfven  ett  annat  dylikt 
bronssvärd,  funnet  i  Meklenburg,  som  är  afbildadt  i 
wFrid.  Francisceum»  pl.  14  fig.  3  och  i  Lindenschmits 
'^Heidn.  Alterth.»  I:  7  pl.  2  fig.  1 ;  den  runda  skålen  är 
sammantryckt.  Fästet  har  varit  prydt  med  sirater,  som 
nu  till  större  delen  äro  utnötta. 

Museet  i  Berlin  och  Antik-kabinettet  i  Dresden  ega 
hvartdera  ett  vackert  bronssvärd  af  samma  form  som 
fig.  50,  med  en  stor,  rund,  skålformig  knapp.  Olyckligt- 
vis vet  man  dock  icke,  hvar  eller  under  hvilka  omstän- 
digheter dessa  båda  svärd  äro  anträffade  ^).  De  äro 
båda  prydda  med  concentriska  kretsar  och  halfkretsar; 
kaflen  har  å  det  senare  svärdet  tre  upphöjda  band 
såsom  på  fig.  53. 

I  ^lähren  har  man  funnit  ett  bronssvärd  med  skål- 
formig, genomborrad  knapp,  i  hvars  midt  en  sådan  tapp 
stiger  upp  som  å  fig.  54,  men  skålen  är  mycket  mindre 
än  å  originalet  till  denna  figur,  och  fästets  sidor  pry- 
das endast  af  inristade  parallela  liiiier  och  tre  svagt 
upphöjda  band,  såsom  å  fig.  53  (Museet  i  Briinn). 

Ungern  synes  vara  egentliga  hemlandet  för  svärd 
af  samma  ty[)  som  i\<r.  50.  Museet  i  Pesth  egde  år 
1871  icke  mindre  än  11  bronssvärd  med  en  stor,  rund, 
skålformig  knapp  ^).     Fig.  54  visar  i  hälften   af  verkliga 


'j  Lindenschmit  »Heidn.  Alterth.»  L  7  pl.  2  ti<,'.  3  och  Kcmble 
«IIor;e  ferales»  pl.   8  fig.   1   och   ,'}. 

-)  Ett  dylikt  bronssvärd  (nästan  alldeles  likt  fig.  54),  funnet  vid 
Steinamanger  i  sydvästra    Ungern,    förvaras  i  Johannci    Museum  i  Gratz. 


175  NERIKE.      FYNDET   FRÅN    SKYLLERSTA.  347 

Storleken  fästet  ä  ett  af  dem,  funnet  vid  Körmöcz  i  ko- 
mitatet  Bars,  nordvestra  Ungern.  Den  skålformiga  knap- 
pen är  på  öfversidan  prydd  med  concentriska  kretsar, 
har  i  midten  en  rund,  hög,  upptill  bredare  tapp,  samt 
är  vid  dess  bas  genomborrad  af  ett  hål.  Ett  sådant 
hål  finnes  äfven  på  9  af  de  andra  svärden  med  skål- 
formiga knappar,  samt  på  4  i  samma  museum  förvarade 
bronssvärd  med  runda,  på  öfversidan  plana  knappar  (se 
lig.  53).  Af  de  11  nyss  nämnda  svärden  med  skålfor- 
miga knappar  är  det  således  endast  ett,  som  icke  har 
sådant  hål.  Sex  af  dera  hafva  på  fästet  tre  upphöjda 
t/Värband,  såsom  å  fig.  53. 

Ett  bronssvärd,  närmast  likt  fig.  54,  men  endast  prydt 
med  concentriska  halfkretsar,  är  funnet  vid  anläjro-nino; 
af  en  väg  mellan  Gattinara  och  Serravalle,  på  högra 
stranden  af  Sesia  i  norra  Italien.  Den  runda,  skålfor- 
miga knappen  har  det  vanliga  hålet,  och  å  kaflen  ses 
de  tre  upphöjda  tvärbanden  ^). 

Fästet  på  originalet  till  fig.  54  är  prydt  med  tre 
rader  spiralsirater,  hvilka  mycket  likna  de  under  den  äl- 
dre bronsåldern  i  Skandinavien  sä  vanliga  spiralerna.  Detta 
förhållande  synes  mig  vara  af  den  största  vigt  för  ut- 
redandet af  den  så  läno-e  diskuterade  fräjjan  om  den 
nordiska  bronskulturens  ursprung,  emedan,  så  vidt  jag 
vet,  man  ingenstädes  i  Europa  funnit  bronsarbeten,  hvilka 
så  mycket  som  de  ungerska  —  både  till  form  och 
sirater  —  likna  minnena  från  den  äldsta  skandinaviska 
bronsåldern. 

Ett  i  Ungern  funnet  bronssvärd  med  fäste  af  un- 
gefär samma  form  som  fig.  54  förvaras  i  Mynt-  och 
Antik-kabinettet  i  Wien  (X:o   1554G).     Fästets  sidor  äro 

Fästets  sidor  äro  prvflda  med  vackra  spiraler  och  tre  något  upphöjda 
tvärband;   knappen  är  rund   och   skiiltorraii;,-,   med  ett  hål  nära  midten. 

')  Gastaldi  «Iconografia  di  alcuni  ot^getti  di  remota  antichiti\  riu- 
venuti  in   Italia»  pl.   10  tig.   1   och  sid.   15. 


348  BRONSÅLDERN   I   .MELLERSTA   SVERIGE.  176 

prydda  med  spiralsirater  och  tre  något  upphöjda  tvär- 
band; knappen  är  rund  och  ganska  stor,  men  icke  så 
djupt  skålformig  som  på  fig.   54. 

A  Museet  i  Prag  såg  jag  hösten  1871  en  af  bildning 
af  ett  vid  Siedek  i  Böhmen  funnet  bronssvärd,  som 
mycket  liknade  det  nyss  omtalade.  Äfven  detta  hade 
på  fästet  spiral-ornamenter  mellan  tre  upphöjda  tvär- 
band, och  den  med  concentriska  kretsar  m.  m.  prydda 
öfversidan  af  den  runda  knappen  syntes  vara  nästan  ijlan. 
Klingan  var  nära  eggen  prydd  med  parallela  streck, 
hvilka  ej  funnos  högre  upp. 

De  två  sist  beskrifna  svärden  förmedla  öfvero-åno-en 
mellan  de  af  hg.  54  och  53  representerade  tjq^erna. 
Helt  nära  fig.  54  står  nämligen  en  i  Ungern  (och  sydöstra 
Tyskland^)  vanlig  typ,  af  hvilken  vi  här  fig.  53  meddela 
ett  prof.  Den  runda,  genomborrade  knappen  finnes  äfven 
här,  men  dess  med  vackra  spiraler  ofta  prydda  öfversida 
är  2^/a7z.  Fästet,  hvars  sidor  likaledes  ofta  äro  prydda 
med  spiraler,  och  som  i  tvärgenomskärning  är  ovalt, 
liknar  för  öfrigt  mycket  det  å  fig.  50,  eller  rättare  de 
fästen  med  skålformig  knapp  och  tre  upphöjda  band, 
om  hvilka  vi  redan  talat  ^). 


')  Se    Lindenschmit    »Heidn.   Alterth.»    I:    1   pl.  2  f.    7;    jfr.  f.  8. 

^)  Oiijijinalet  till  fig.  53  är  funnet  år  1870  under  jernvägsarbeten  i 
närheten  af  Gross-Wardein,  i  östra  Ungern,  och  förvaras  i  Museet  i  Pesth, 
som  dessutom  eger  9  dylika  l>ronssvärd,  af  hvilka  O  icke  liafva  genom- 
borrad knapp.  —  I  Hr  Kaths  samling  i  Pesth  tinnes  ett  dylikt  brons- 
svärd,  hvars  plana  knapp  dock  är  betydligt  mindre  än   den  a  fig.   53. 

Mynt-  och  Antik-kabinettet  i  Wien  eger  äfven  nAgra  bronssvärd 
med  dvlika  fästin.  Ett  af  dem,  hvars  klino:a,  i  likhet  med  flere  an- 
dra  östcrrikiskt-ungerska,  betydligt  skiljer  sig  frän  de  nordiska,  är  fun- 
net niira  Bistritz  i  Siebenbiirgen  och  afbildadt  fig.  55  (se  äfven  v.  Säc- 
kens »Leitfaden»  sid.  88  f.  23);  den  runda,  plana  knappen  är  genom- 
borrad och  på  öfversidan  prydd  med  stora  trianglar,  fylda  af  parallela 
streck.  —  A  ett  annat  i  Antik-kabinettet  i  Wien  förvaradt  broussvärd  är 
fästet  till  formen  alldeles  likt  lig.  .'iS,  men  saknar  ornamenter  på  den 
endast  af  tre  uppluijda  tvärband  prydda  kaflen;  den  runda,  nästan  plana 
knappen,    som     har   det    vanliga   hålet  vid   midtcn,   visar  deriniot    spår  af 


177 


NERIKE.      FYNDET    FRÄN    SKYLLERSTA. 


349 


Dessutom  finnas  på  Museet  i  Pesth  2  l)rorissvär(], 
bilda  en,  såsom  mig  synes,  in- 
tressant mellanform  mellan  fiof. 
53  och  de  vackra  svärden  från 
Nordens  äldre  bronsålder.  Fä- 
stena å  dessa  två  svärd  hafva  en 
liten  plan,  oval  knapp,  utan 
hål,  och  de  tre  upphöjda  ban- 
den saknas  å  kafien.  Ofver- 
sidan  af  det  ena  fästets  knapp 
har  en  krets  vackra  spiralsira- 
ter. —  Ett  dylikt  svärd,  äfven 
prydt  med  spiraler,  förvaras  i 
Johannei  Museum  i  Gratz;  det 
är  funnet  nära  Donau  vid  Enns 
i   (Jsterrike. 

Mynt-  och  Antik-kabinettet 
i  Wien  eger  ett  svärd  af  samma 
slag,  funnet  i  Donau-wirbeln 
(se  noten  här  nedan).  Dess 
fäste  har  inga  tvärband,  och 
saknar  sirater  både  på  sidorna 
och  på  den  flata,  hredt-ovala 
knappen;  det  liknar  till  formen 
ganska  mycket  fig.  51  och  52, 
men  kafien  är  i  jrenomskärninir 


hvilka 


oval  eller  nästan  omärkligt  ått- 
kantig. 


HiDiKssväril,  f.  vid   IJisiritz 
i  Siebeiibiii  Ken. 


ganska  vackra  spiraler.  Detta  svärd  är  —  jemte  det  i  texten  A  denna  sida 
omtalade  l)ronssvärdet  (=-  W^.  51,  52)  ocli  en  inängd  andra  lurnsakor 
friln  olika  tider  —  funnet  under  bortspräno-andct  af  en  kli[)pa  i  Donau, 
vid  Hausstein  pa  gränsen  mellan  Ober-  oeli  Nicder-Oesterreich  (den  s.  k. 
Donau-\virl)eln;  se  v.  Säcken  ocli  Kenner  »Dic  Sammlungcn  des  k.  k.  Miinz- 
u.  Antiken  Cabinetes»,  sid.  317;  Seidl  och  Kcnnci-  »Clirouik  der  arcluvol. 
Funde  in  Oeslerreich»,  i  »Arcliiv  fiir  Kunde  Ocstcrn-icli.  (icscliichtsiiuälleu') 
XIII   sid.   SC.   XV  s.   257   och   XXIV  s.   24(1). 


Aiilitif.   '/'nhiiijt.     :i. 


23 


350  HRONSÅLDEKN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  178 

Äfven  i  Böhinen^),  Rhentrakten  (Mainz)  och  Hanno- 
ver^) har  man  funnit  bronssvärd  af  samma  form  som  de 
sist  beskrifna.  —  I  Museet  i  Salzburg  förvaras  ett  vid 
Neumarkt  funnet  bronssvärd  (tig.  52),  som  liknar  de  nyss 
omtalade,  men  hvars  kafle  är  tydligt  attkantu/.  Ett  dylikt 
svärd   från  Nieder-Bayern  tillhör  samlingen  i  Landshuf*). 

Vid  Doberan  i  Meklenburg  hittades  år  1798  ett  så- 
dant svärd,  hvars  fäste  är  pr}dt  med  spiraler  mellan 
tre  upphöjda  tvärband;  ä  knappen  ses  graverade  kretsar 
m.  m.     Fästets  genomskärning  synes  vara  oval^. 

Alldeles  dylika  bronssvärd  äro  funna  i  Skandinavien. 

Från  Danmark  känner  man  minst  13  sådana  svärd,  af 
h vilka  ett  är  afbildadt  här  (hg.  51)  och  4  andi'a  i  xMadsens 
«Suite  af  Svängd  og  Svirrdhester»  (hg.  47—50).  Alla, 
eller  åtminstone  de  flesta,  hafva  åttkantiga  fästen.  — 
Originalet  till  vår  hg.  51  är  funnet  midt  i  en  grafhög 
vid  Fuglevad,  nära  Sorgenfri,  i  Kjöbenhavns  amt.  Svär- 
det låg  på  en  med  lemningar  af  ett  likbål  betäckt  sten- 
läggning; helt  nära  högens  kant  hittades  ett  diadem  af 
brons,  likt  hg.  122  i  »Sv.  forns.»  (Kjöb.  Museum  MMCXVIII; 
»Nord.  Tidskrift  f.  Oldkynd.»  3  sid.  295).  —  Ett  annat, 
som  icke  är  prydt  med  spiraler,  hör  till  det  i  not.  2  å 
sid.  312  beskrifna  fyndet  från  Frenderupgård  (Kjöb. 
Mus.  B  371).  —  De  omständigheter,  under  hvilka  de 
öfriga  anträffats,   äro   mindre   u}>ply sande  '). 

^)  I  Museet  i  Pva^  förvaras  etl  broiissvärd,  som  mycket  liknar 
tig.  .'il  och  ö2,  men  kaflen  är  i  genoniskäriiing  oval  (ej  åttkantig);  spi- 
raler a  fästets  sidor,  inga  uppiiöjda  tvärband.  Bildar  en  intressant  öfver- 
gäng  till  de  äldre  bronssvärden  i  Norden  (Wocel  )'Prav('k  Zenu'  reské» 
iig.  36,  sid.  44). 

*)  Lindensclimit  wHeidn.   Altertli.»   i:    1    pl.   2   lig.   .5,  6. 

^)  Lindenschmit  anf.  arb.  J:  8  pl.  3  tig.  5  (åttkantig  kalle):  jfi"  lig-  4. 

*)   Frid.   Francisceun»   pl.    14   lig.   4;  jfr  texten   sid.   127. 

^)  Kjöbenli.  Museum:  1)  N:o  CCXXXVIIL  Madsen  »Suite  af 
Svftrd»  lig.  48,  okänd  fyndort.  —  2)  MDCXXVll,  fastet  är  prydt  med 
streck-  och  cirkel-sirater;  »funnet  i  en  hög  vid  Bedsted  i  Thistcd  amt, 
N.  Jylland,  bredvid  sönderbrutna  urnor».  —  3)  MMCXXXIl,  utan  sira- 
ter;   funnet   i  Fölleslev   smi,   llolbck   amt.   Sjadland.   —  4)  5841,   Madsen 


179 


NERIKE.      FYNDET    FRÄN    SKYLLERSTA. 


351 


I  Uppsala  Museum  furvaras  ett  dylikt  bronssvärd 
med  S-kantigt  fäste;  det  nr  utan  tvifvel  funnet  i  Sverige, 
cliuru   fyndorten    är   okiind ').   —  Jfr  fig.   10  å  sid.   213. 

Likasom  man,  såsom  vi  sett,  kan  upi)visa  ett  sam- 
manhang mellan  bronssvärden  med  rund, 
skålformig  knapp  (fig.  54)  och  de  af 
iig.  51 — 52  representerade  svärden,  så 
tinnes  det  äfven  flere  mellanformer,  som 
bita  oss  följa  öfvergången  från  sist 
nämnda  typ  (fig.  51 — 52)  till  de  under 
\år  äl(li-e  bronsålder  så  vanlifja  svär- 
den,  af  h vilka  fig.  56  är  ett  vackert 
])rof.  Att  kaflen  på  de  förra  än  är  ått- 
kantig, än,  såsom  på  de  senare,  har 
oval  genomskärning,  hafva  vi  redan  sett. 
Den  väsentligaste  skilnaden  mellan  svär- 
<len  af  typen  fig.  51,  52  och  dem  af 
samma  t}p  som  fig.  56  torde  således 
vara  formen  af  fästets  nedre  del,  hvar- 
jemte  de  senare  vanligen  utmärka  sig 
genom  ett  elegantare  arbete. 

A   vår   fig.    52   är   nedre  kanten    arf 
fästet    rak    och   vinkelrät   mot  klinirans 


Fil'.  50.     ]!i'on.<.svfti(l  frSii 

den  flliire  liroii>.*ildorn. 

Sk.      1    ,. 


tii?.  49,  funnet  vid  Ambpek  i  Prtestöe  amt,  Sj?elliin(lj  »det  låg  1  fot  un- 
der jordytan,  på  en  plats  der  en  grafliöt;  "fordom  stått».  —  5)  S072, 
fästet  är  prydt  med  ringsirater;  funnet  pä  Hjarnöe  i  Veile  amt,  Nörrc- 
Jylland.  —  6)  8947,  Madsen  fig.  47;  funnet  i*  en  grafliög  vid  Ströbye  i 
Praestöe  :imt.  —  7)  l.'{634,  fästet  är  utan  sirater;  funnet  vid  Scliwab- 
stedt  i  Sönderjylland,  jemtc  en  bit  af  en  skaftcelt  med  afsats  för  skaftet 
och  en  spjutspets  af  tlintn.  —  8)  20734,  fästet  är  prydt  med  conceii- 
triska  kretsar;  funnet  i  kanten  af  en  hög  vid  Vallnhye  i  Pnijstöe  amt.  — 
D)  25779,  Madsen  lig.  50;  funnet  i  en  liög  vid  Voldtofte  nära  Assens, 
pA  Fyen.  —  10)  l\  416,  fästet  är  prydt  med  paraUel-i  streek  oeii  korta 
l)ägar;  funnet  i  en  liög  vid  lIoHeskov  i  l{il)(;  jimi,,  jcinle  en  armring  af 
guldträd,  2  bitar  af  en  dolkklinga  och  en  »skiildbuekleformad  tutulus» 
af  brons.  —  11)  B  4(54,  fä-tet  är  prydt  med  små  l)ågar  oeli  trekanter; 
funnet  vid  Folehavegärd  i  Krrderiksborgs  amt,  Sj.elland.  —  Allt  enligt 
lienäget   meddelande   af  llr   .lustitsråd   Strunk. 

')  Statens   llist.   Museum   eger  intet  bronssvard   af  denna   typ. 


352  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  180 

midtlinie;  å  fig.  51  bildar  denna  kant  en  trubbig  vinkel 
mot  klingans  midtlinie,  men  är  ännu  nästan  rak.  Oiu 
vi  nu  närmare  betrakta  Madsens  »Suite  af  Svterd  ou: 
Sva3rdf\vster»,  se  vi,  huru  i  denna  kant  först  en  mindre 
bugt  uppstår  å  ömse  sidor  om  midten,  samt  huru  denna 
bugt  småningom  blir  allt  djupare,  hvarigenom  de  två 
mot  klingans  midtlinie  framspringande  flikar  uppkomma, 
som  äro  så  betecknande  för  de  nordiska  svärden  från 
den  äldre  bronsålderns  bästa  tid  ^).  Dessa  flikar  närma 
sig  h varandra  allt  mera;  de  mötas  slutligen  och  flyta 
tillsammans  på  några  svärd,  h vilka  vi  på  grund  af  åt- 
skilliga andra  omständio;heter  måste  hänföra  till  den 
äldre  bronsålderns  sista  del '). 

Under  det  att  fästets  nedre  del  sålunda  utvecklade.  , 
undergick  dess  öfre  del  äfven  en  för- 
ändring, i  det  knappen  från  att  vara  bredt- 
oval  (våra  flg.  51,  52)  först  blef  spets-oval 
(Madsen  »Suite  af  Sva>rd»  fig.  27,  28,  54), 
sedan  rhombisk  (Madsen  fig.  38,  39),  samt 
Fig.  57.  Knappen  till    slutlliTcn    uästau    qvadratisk    och    vanlioren 

ett    bronssvflrd.    sedd  dl  o 

uppifrån.  o.-Göii.     ganska  liten  (Madsen  fig.  51 — 53,  56,  57;  jfr 
fig..  57   här  bredvid).     Det  synes  mig   här- 
vid vara  af  stort  intresse,  att  ovala  knappar  i  allmänhet 
finnas   på   sådana   fästen,    hvilkas   »flikar»    ännu  äro  föga 
märkbara,    under   det   att   den    lilla,    rhombiska  knappen 

')  Se  för  Sverige:  Prof.  Nilssons  »Bronsåldern»  pl.  1  lig.  1—3  ocli 
»Sv.  forns.»  fig.  103—105,  107  (!),  109,  110;  för  J)anmark:  Madsen 
»Suite  af  Svterd»  ra.  m.;  för  Mekienbiirfj :  »Friderico-Francisceum»  pl.  14 
lig.    1    och   2. 

-)  Ett  sådant  svärd  hittades  tillsammans  ined  den  bekanta  brons- 
vagnen,  en  vacker  hålcelt  af  brons  m.  H.  fornsaker  i  grafhögen  vid  Pec- 
catel  i  Meklenburg  (Meklenb.  Jahrbiicher  IX  sid.  375  och  pl.  3  Hg.  .5; 
det  är  äfven  afbildadt  i  Prof.  Nilssons  »Bronsåldern»  pl.  2  lig.  11.  JlV 
»Månadsbladet»  1873  sid.  8).  —  Ett  dylikt  fäste  är  afbildadt  i  Prof. 
Nilssons  »Bronsåldern»  pl.  1  Hg.  4;  det  är  funnet,  »jemte  en  rund, 
knpig  bronsskålla,  2  tum  i  diameter,  på  1  fots  djup  i  en  ättehög  i 
Vallebcrga  s:n,  Skåne»  (St.  M.  2109:348).  —  Å  Hg.  51  53  i  Mad- 
sens »Suite  af  Svicrdficster»   nå   Hikarna  nästan   intill   hvarandra. 


181  KERIKE.      FYNDET    FRÄN    SKYLLERSTA.  353 

oftast  är  förenad  med  starkt  utvecklade  flikar,  som  nästan 
beröra  hvarandra  (jfr  fig.  4  å  pl.  1  i  Nilssons  »Br.-åld.»; 
Madsen  »Suite  af  Dolke»  fig.  10,  11  och  »Meklenl).  Jahrb.» 
IX   |)1.  3  fig,  5). 

Men  det  finnes  ännu  en  skilnad  mellan  den  äldre 
bronsålderns  svärdsfästen,  hvilken  torde  ytterligare  be- 
stvrka  riktiffhoten  af  den  nu  framstälda  åsi^^ten  om  dessa 
fästens  kronologiska  förhållande  till  hvarandra.  De  fästen, 
som  hafva  oval  knapp  och  mindre  utvecklade  flikar,  äro 
ofta  prydda  med  vackra  spiral-  och  zigzag-sirater,  under 
det  att  sädana  ornamenter  vanligen  saknas  å  de  fästen, 
som  hafva  en  liten  rhombisk  knapp  och  »mötande  fli- 
kar» ^).  Knapparne  å  sist  nämnda  fästen  äro  derimot  i 
allmänhet  endast  prydda  med  enkla  eller  concentriska 
kretsar,  hvilka  ornamenter  sä  ofta  förekomma  på  den 
yngre  bronsålderns  arbeten  '^). 

Vi  hoppas,  att  man  genom  dylika  undersökningar 
och  jemförelser  småningom  skall  lyckas  att  urskilja,  hvad 
som  hör  till  förra  och  senare  delen  af  vår  äldre  brons- 
ålder. Men  vi  få  härvid  icke  förbise  nödvändigheten  af 
att  noga  gifva  akt  på  skilnaden  mellan  typens  och  exem- 
plarets ålder.  Såsom  vi  redan  flere  gånger  antydt,  fin- 
ner man  nemligen  ganska  ofta,  att  exemplar  af  en  äldre 
tvp  begagnats  pä  en  tid,  då  denna  typ  redan  gifvit  upp- 
hof  åt  andra  former.  Detta  torde  äfven  hafva  varit  för- 
hAllandet  med  några  af  de  svärd,  hvilka  vi  nu  betraktat, 
liksom  med  skaftcelterna  af  samma  typ  som  fig,  38  (se 
sid.  320  här  of  van), 

*)  Kaflarne  å  dessa  fästen  äro  ofta  endast  prydda  med  bredn, 
korta,  fördjupade  ränder,  dels  lAngsgående,  dels  tvärgående  (Madsen 
»Suite  af  Dolke»  tig.  10,  11  och  »Suite  af  S\;erd«  lig.  51,  f.2;  Prof.  Nils- 
sons »Bronsåldern»-   pl.    1    lig.  4). 

'^)  A  fästen  raed  starkt  utvecklade  flikar  ser  man  ej  sällan  »falska  spi- 
raler», d.  v.  s.  concentriska  kretsar,  förbundna  med  linier  på  ett  sådant 
sätt,  att  det  hela  får  utseende  af  s])iraler  (t.  ex.  Madsen  »Siiitc  af  Svivrd» 
fig.  26;  »Annaler  f.  nord.  Oldk.vnd.'-  1853  pl.  2  tig.  12;  jfr  sid.  319 
här  ofvan). 


354  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  18^ 

Saminaiihanget  mellan  de  svärdstyper,  som  vi  nii 
studerat,  torde,  enligt  min  åsigt,  kunna  framställas  på 
följande  sätt.  Fästena  j)å  de  äldsta  bronssvärden  vora 
af  trä,  ben  eller  hoi-n,  efter  livilka  fästen  de  tig.  51  och 
52  af  bildade  äro  kopierade;  ur  deima  typ,  li  vilken  är 
funnen  badc  i  de  ungerskt-österrikiska  länderna  och  i 
Norden,  utvecklade  sig  i  först  nänmda  trakt  sädana 
fästen  med  runda  skålformiga  knappar  som  fig.  54,  ocli 
i  Norden  de  för  vår  äldre  bronsålder  karakteriska  fästena, 
af  samma  form   som  hg.   56. 

Härvid  torde  det  förtjena  anmärkas,  att  man  i  vestra 
Europa  hvarken  funnit  bronssvärd  af  samma  typ  som 
våra  hg.  51  och  52  eller  af  de  ungerska  eller  nordiska 
typerna,  våra  hg.  54,  56  \). 

Det  i  Nerike  funna  orio^inalet  till  h»;.  50  —  det 
enda  af  denna  form,  som  vi  nu  känna  från  hela  Skandi- 
navien —  är  sannolikt  antinjjen  hitfördt  från  Unijern 
eller  angränsande  länder,  eller  också  gjordt  i  Norden 
efter  nåijot  från  dessa  länder  kommet  svärd  af  samma 
typ  som  i\^^.  54.  För  det  senare  antagandet  skulle  man 
möjligen  kurma  anföra  dels  frånvaron  af  alla  sirater  a 
i\g.  50,  under  det  att  fästena  på  de  ungerska  svärden 
nästan  alltid  äro  prydda  med  spiraler  eller  andra  enk- 
lare ornamenter,  dels  den  olikhet,  som  hnnes  emellan 
sist  nämnda  svärd  och  originalet  till  i\g.  50  i  afseende 
[)å  den  i  midten  af  fästets  skålformiga  knapp  uppstående 
tappen  och  det  vid  dennes  bas  vanligen  befintliga  hål, 
hvilket  saknas  å  det  i  Sverige  funna  svärdet. 


')  Om  i;n  i  veslia  ocli  södra  Europa  (sairit  i  Sveriirc)  förekoin- 
ni.inde  svärdstyp,  livilkeii  kan  betraktas  såsom  ett  slags  biform  till  den 
af  lig.   54  representerade,   se   liär   nedan   under   fynd   N:o  59. 


183  XERIKE.      FYNDEISf    FilAN    SKYLLERSTA    OCH   BJÖRKA.  355 

52.  Ekeby  socken,  Björka. 

(Skyllersta   hiirad.) 

Vid  Björka  by   hittades  är   1851: 

En  akdftcelt  af  hrona,  lik  tig.  38  a  sid.  310;  upptill 
afbruteii. 

Den  är  af  Hr  Friherre  N.  G.  Diiirklou  skänkt  till 
Örebro  Elementarläroverks  samlingar  (Hofberg  »Nerikes 
gamla  minnen»  sid.   68). 

Om  sådana  skaftcelter  se  här  ofvan   sid.  310. 


Vi  känna  således  för  närvarande  10  fornsaker  af 
brons  från  Nerikes  bronsålder'),  nämligen: 

1  svärd  (fynd  N:o   51). 

2  dolkar  (fynd  N:ris  45,  46). 
1   knif  (fynd  N:o  48  b). 

1   spjutspets  (fynd  N:o  47). 

3  skaftcelter  (fynd  N:ris  44,  50,  52). 
1    hålcelt  (fynd   N:o   49). 

1   halsring  (fynd  N:o  48  a). 

Om  man  fördelar  dessa  10  fornsaker  på  landskapets 
hela  yta,  35  qvadratmil,  erhåller  man  visserligen  ett 
medeltal  af  endast  omkring  0.3  bronssak  från  livarje 
qvadratmil.     Men    vi  måste   härvid  lägga  märke  till,  att 

')  Se  (lock  äfven  de  under  N:o  48  a  omtalade  »några  bronsnSlar 
och  andra  småsaker,  möjligen  bitar  af  ett  söndcrl)rutet  svärd)',  livilka  ior 
omkring  50  år  sedan  skola  hatVa  l)lit'vit  funna  vid  Valsta  i  Askers  soc- 
ken. Då  dessa  nu  förlorade  sakers  antal  och  form  icke  äro  närmare 
kända,  hafva  vi  icke  kunnat  upptaga  dem  i  den  här  meddelade  öfver- 
sigten.  —  Den  Örebro  Elementar-Järoverks  samlingar  tillhöriga,  i  Ham- 
mars s:n  funna,  »)spik-klubba»  af  brons,  som  är  afbildad  tig.  (/  å  sid.  73 
i  Hotbergs  »Nerikes  gamla  minnen»,  tillhör  utan  tvifvei  en  senare  tid 
än  bronsåldern.  En  dylik  lironsklubba,  med  spets  af  jeri),  är  funnen  i 
ruinerna  af  det  vid  medeltidens  slut  förstörda  Söborgs  slott  på  Sjielland 
(»Annaler  f.   nord.   Oldkynd.»   1851    sid.   371    och   pl.  5   fig.   1). 


35G  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA   SVERIGE.  184 

nlla  de  nämnda  bronssakerna  äro  funna  inom  en  liten 
dol  af  det  östra  Nerike,  Askers  och  Skyllersta  härader. 
Och  med  undantag  af  den  på  en  holme  i  Sottern  hit- 
tade celten  äro  alla  de  bronssaker,  man  nu  känner  från 
Nerikes  bronsålder,  funna  inom  Stora  Mellösa,  Askers, 
Skyllersta  och  Ekeby  socknar,  d.  v.  s.  det  af  Telge-ån 
genomskurna  slättlandet  vester  om  Hjelmaren.  Detta 
förhållande  är  så  mycket  mera  anmärkningsvärdtT  som 
dels  fiere  af  dessa  bronssaker  (se  fynden  N:ris  44,  46 
47,  48  a  och  48  b)  lära  hafva  hittats  i  stenkummel,  och 
således  troligen  i  grafvar,  dels  en  icke  obetydlig  mängd 
fornsakor  af  sten  äfven  äro  anträffade  i  samma  trakt. 
Här  har  således  funnits  en,  kanske  icke  obetydlig,  be- 
folkning under  bronsåldern  och,  såsom  vi  strax  skola 
söka  visa,  troligen   redan   långt    före    bronsålderns   slut. 

Flere  af  de  i  Nerike  funna  bronssakerna  tillhöra 
icke,  såsom  nästan  alla  de  från  norra  och  mellersta 
Sveriges  öfriga  provinser  (jfr  sid.  175),  bronsålderns 
slut  utan  snarare  periodens  midt  eller  början.  Detta 
gäller  icke  blott,  enligt  hvad  vi  redan  sökt  visa,  om  den 
vid  Valsta  funna  knifven  (=  tig.  42),  samt  om  de  tre 
vid  IJo,  Kärr  och  Björka  funna  skaftcelterna  af  samma 
form  som  fig.  38;  det  gäller  kanske  äfven  om  de  tig.  40 
liknande    dolkarne    från    Akraby  och  Odinsbacken. 

Nyss  antydda  fynd  af  bronssaker  i  stenkumlen  synas 
bekräfta  den  här  ofvan  å  sid.  200  framstälda  åsigt,  att 
»en  del  af  det  egentli";a  Svealands  kummel  innehålla 
grafvar  från  bronsåldern».  Stenkummel,  några  af  be- 
tydlig stoi'lek,  finnas  också  på  många  ställen  i  Nerike'). 
Det  största  är  ett  vid  Segersjö  i  Lännäs  socken  liggande, 
h  vilket  är  känd  t  under  namnet  »Habors-röse»  och  af- 
biidadt  i  Hof bergs  »Nerikes  gamla  minnen»  sid.  24; 
det  är  nu    genom  skattsökares  åverkan   mycket  skadadt, 

*)  Se  Hofberf^s  wNeiikes  gamla  minnen')  sid.  2ö — 2.5,  och  samme 
författares  »Förtockninji  öfver  Nerikes   fasta  foriilcmniiigar»  (Örebro  1871). 


185  GRAFVAIt    FRÅN    ÄLDSTA    TIDER    I    NERIKE.  357 

men  läi-  cnlijrt  en  aiitecknini»:  från  förra  århundradet 
dii  hafva  haft  en  omkrets  af  4G8  fot.  —  I  Edsbergs  soc- 
ken ligger  ett  kummel,  som  äi-  12  fot  högt  och  mäter 
1250  fot  i  omkrets.  Vid  undersökning  deraf  har  man 
på  dess  botten  anträffat  »kol  och  aska-'  (Hofberg  »Eds- 
bergs socken»  s.  27;  tryckt  jemte  årsberättelsen  för  1861 
af  Föreningen  för  Xerikes  folkspråk  och  fornminnen. 
Örebro,   1863). 

Utom  stenkumlen  eger  Nerike  äfven  åtskilliga  an- 
dra grafvar,  hvilka  utan  tvifvel  tillhöra  tiden  före  brons- 
ålderns slut;  troligen  förskrifva  sig  några  af  dem  t.  o.  m. 
ända  från  stenåldern. 

En  af  dessa  märkliga  grafvar  anträffades  är  1861 
i  en  hög  vid  Härfvesta  i  Edsbergs  socken.  Den  är  af- 
bildad  i  »Nerikes  gamla  minnen»  sid.  17  och  18,  samt  i 
Hofbergs  nyss  anförda  beskrifning  öfver  Edsbergs  soc- 
ken, pl.  1  och  2.  Grafliögen,  af  7  fots  höjd  och  20  fots 
genomskärning,  består  af  svart  matjord  med  inblandad 
klappersten,  hvarigenom  han  lätt  skiljes  från  grusbacken, 
på  hvilken  han  är  uppkastad.  Han  har  haft  fotkedja, 
af  hvilken  flere  stenar  ännu  äro  qvar.  I  högens  botten 
påträffades  en  nästan  oval  stenkista,  hvars  väggar  bilda- 
des af  17  flata,  resta  orstenshällar,  hvilkas  jemnaste  och 
vackraste  sidor  voro  vända  inåt  grafven;  hvarjc  sådan 
sten  höll  2  å  2.5  fot  i  höjd  och  bredd.  Den  bredare 
ändan  af  denna  stenkista  stod  uno-efär  vid  höo-ens  mcdel- 
punkt;  med  sin  smalare  ända,  som  var  öppen,  utmyn- 
nade hon  på  högens  södra  sida.  Kistans  längd  var  10 
fot,  största  bredden  5.5  fot  och  minsta  bredden,  nära 
ingången,  3.8  fot;  allt  invändigt.  Några  spår  efter  tak- 
hällar kunde  ej  upptäckas,  utan  grafven  hade  troligen 
varit  täckt  med  stockar,  hvilka  under  tidernas  loj)p  för- 
multnat och  jemte  nedrasad  jord  fyllt  kistan.  Af  de 
benlemningar,  som  här  funnos,  visade  det  sig,  att  tre 
lik    blifvit    nedsatta    i    o:rafven.      Om    de    varit    bejjrafna 


358  BRONSÅLDERN    1    MELLERSTA    SVERIGE.  186 

sittande  eller  liggande,  kunde  ej  med  visshet  bestämmas, 
emedan  benen  redan  blifvit  upptagna  ur  kistan,  innan 
denna  hunnit  blifva  undersökt  af  sakkunnig  person.  Men 
då  de  arbetare,  som  varit  sysselsatta  med  gräfningen,. 
enstämmigt  förklarade,  att  benen  legat  i  skilda  högar, 
synes  det  vara  sannolikt,  att  liken  blifvit  begrafna  sit- 
tande, såsom  fallet  så  ofta  är  i  grafvarne  från  sten- 
åldern ^).  I  kistan  lära  inga  fornsaker  hafva  anträffats, 
men  år  1861,  »samma  år  som  grafven  raserades,  fann 
man  i  dennes  närhet  en  spjutspets  af  flinta»,  nu  för- 
varad i  D:r  Hofbergs  samlino^. 

Xågra  andra  dylika  grafvar ")  finnas  i  Kumla  soc- 
ken, vid  hemmanet  Yxhult,  beläget  i  östra  delen  af 
socknen  på  en  landhöjd,  som  fordom  kallades  »Elfvesta- 
skogen».  Omgifningarna,  vester  och  söder  om  gården,, 
kallas  »Graffallet»  af  de  många  grafhö<j;ar,  som  funnos 
här  för  en  mansålder  sedan,  nästan  alla  med  hällkistor 
af  kalksten,  hvaraf  trakten  e^^er  ett  outtöndigt  förråd. 
Af  alla  dessa  åldriga  grafvar  hnnas  nu  knapt  mer  än 
två  qvar,  synliga  ofvan  jord,  h vilka  båda  varit  under- 
sökta. 

Den  ena  af  dessa  grafvar  (fig.  A  å  sid.  19  i  »Neri- 
kes  oranda  minnen»)  ligfirt^r  inom  ofårdshäirnaden,  vester 
om  mangården.  Här  fanns  en  liten  jordkulle,  som  skulle 
bortgräfvas,  när  gårdsplanen  för  omkring  18  år  sedan 
utjemnades.  Inuti  denna  kulle  påträffades  då  en  fyrsidig 
stenkista,  hvars  väggar  bildades  af  åtminstone  12  resta, 
större  kalkstensliällar;  alla  sidorna  voro  slutna,  och  nå- 
gon ingång  fanns  icke.  Kistan,  som  ligger  i  riktningen 
N.V. — S.O.,  är  14  fot  lång  och  4.2  fot  bred;  höjden  har 
icke  kunnat  mätas.     Takhällar  saknades.     På  bottnen  af 


';  JtV  bliiiul  iiuiiat  Nilssons  »Stenåldern»  pl.  C  (i<?.  1  och  »Månads- 
bladet» 1873  sid.   11. 

"^)  Den  nu  följande  beskrifningeii  är  hniad  ur  lloftjcrgs  »Nerikes 
gamla   minnen»  sid.    18 — 20. 


187 


GRAFVAR   FRÅN    ÄLDSTA    TIDER   1    NEIilKE. 


359 


ofrafven  anträffades  skeletter  af  tvä  fullvuxna  menniskor, 
båda  li<rgande  med  fötterna  åt  sydost.  Några  fornsaker 
lilra  icke  hafva  blifvit  funna  här. 

Den  andra  af  de  vid  Yxhult  ännu  synliga  grafvarne 
är  afbildad  här  nedan  tig.  58  efter  den  af  Doktor  Hof- 
berg  i  »Nerikes  gamla  minnen»  sid.  19  fig.  B  meddelade 
teckning.  Grafkammaren  har  invändigt  en  längd  af  14 
och  en  bredd  af  10  fot;  höjden  är  icke  angifven.  Frän 
södra  sidan,   men    närmare    den   vestra  väggen,  leder  en 


A 


W 


Fig.  öri.    (jrafkaiiiinare  af  sten,  nicd  gAiig,  vid  Yxliult  i  Kumla  !j:i],  Nerike. 


kort,  -1  fot  bred  o:ån<j:.  Grafven  liknar  således  till  for- 
men  fullkomligt  en  gäncjgrift.  Kammaren  har  haft  dubbla 
väggar  af  på  kant  resta  kalkstcnshällar,  mellan  hvilka 
finnes  en  fyllning  af  jord  och  mindre  kalksten.  Grafven 
blef  för  många  år  sedan  raserad,  och  några  få  på  inre 
och  yttre  sidorna  qvarstående  hällar  är  det  enda,  som 
uu  ger  någon  ledning  vid  bestämmandet  af  grafvens  ur- 
sprungliga form.  Man  känner  intet  om  det,  som  vid 
grafvens  förstöring  kan   hafva  blifvit  funnet. 

Liknande  grafvar  ^)  lära  äfven  vara  anträffade  i  Har- 

')  Vid   Edsbergs  Sanna  gästgifvaregård  har  fordom  funnits  en  »sten- 


360  JiliONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  188 

demo,  Vintrosa,  Hiclinge  och  Glaiishainoiars  socknar  (en- 
ligt Hofberg  i  »Nerikes  gamla  miniieii'^  sid.   20). 

Att  dessa  i  Nerike  funna  kistor  eller  ffrafkammare 
af  resta  stenar  höra  till  tiden  före  bronsålderns  slut, 
och  troligen  till  stenåldern,  är  icke  endast  i  höo^  ffrad 
sannolikt  på  grund  af  deras  öfverensstämnielse  i  form 
och  byggnadssätt  med  liknande  grafvar  i  angränsande 
trakter,  t.  ex.  Vestergötland;  det  bestyrkes  deraf,  att 
man  åtminstone  om  två  af  dem  med  visshet  vet,  att 
de  innehållit  lemningar  af  obrända  lik,  två  i  den  ena 
och  tre  i  den  andra.  Och  det  vinner  ytterligare  stöd 
af  ett  intressant  fynd,  som  Doktor  Hofberg  år  1869  lyc- 
kades göra  vid  Konsta  i  Skyllersta  socken.  Vi  låna  ur 
hans  år  1869'  upprättade,  förträffliga  beskrifning  på 
fornlemningarna  i  8k3"llersta  härad  ^)  följande  uppgifter 
om  detta  fynd. 

»Sommaren  1869  afjemnades  en  på  södra  sidan  om 
stuguväggen  liggande  stenbacke,  bevuxen  med  ljung  och 
enbuskar.  När  vid  denna  planering  en  mängd  mennisko- 
ben  kommo  i  dagen,  och  man  snart  derefter  påträffade 
några  ui)])resta  kalkstenshällar,  invid  livilka  benen  lågo, 
lät  egaren  inställa  arbetet  och  anmälde  fyndet  för  Neri- 
kes  Fornminnesförening,  j)å  uppdrag  af  hvilken  Doktor 
Hofljcrg  reste  till  stället.  Vid  hans  besök  uppvisades 
först  de  hopsamlade  benen,  hvilka  voro  obrända  och 
fylde  en  vanlig  sillfjerding.  8å  vidt  af  dem  kunde  ut- 
rönas, syntes  4  fullvuxna  personer  här  hafva  blifvit  be- 
grafna.  Benen  voro  i  alhnänhet  mycket  murkna  och 
sönderfallna;  dock  faims  l)land  dem  en  hufvudskål  med 
sammanhängande  pann-,  hjess-  och  nackben,  som  visade 

o 

sfittning»,  af  livilkt-n  dock  mi  mera  intet  spår  kan  upptäckas.  A  en  år 
1762  öfver  Sanna  uppriittafl  karta  iir  denna  Ibriilcmninjj:  antydd  genom 
en  figur,  som  liknar  ett  "f,  med  patcckning:  »11  jcltcgrarven».  Möjligen 
har  äfven  detta  varit  en  grafkamtnare  af  sten  med  gäng  (llofliergs  förut 
anförda  beskrifning  pa    Edsl)ergs  socken,   sid.    27). 

')  Manuskript  i   K.   Vitt.   Hist.   o.   Antifjv.   Akad:s  arkiv. 


189  GRAFVAR    FRÅN    ÄLDSTA    TIDER    I    NKRIKE.  361 

en  fullkoinligt  dolichocephalisk  form.  Af  grafven  fuiiiios 
endast  6  stenar  qvar,  hörande  till  två  af  de  i  rät  vinkel 
mot  hvarandra  stående  väggarne.  En  af  dessa  stenar  var 
en  jordfast  gråsten,  som  tydligen  bildat  ett  af  kistans 
hörn.  De  öfriga  stenarne  voro  resta  kalkstenslulllar  af 
1  till  2.5  fots  längd.  De  två  andra  väggarne  funnos  icke 
qvar,  och  något  spår  af  dem  hade  icke  heller  blifvit  be- 
märkt af  arbetarne.  Kistans  dimensioner  kunna  derföre 
icke  bestämmas  vidare,    än  att    den   östra  vägfiren   (låno-- 

'  Co  v  o 

sida  eller  gafvel)  är  omkring  4.5  fot  invändigt.  Vid  de 
nya  gräfningar,  som  D:r  Hofberg  lät  anställa  både  utan- 
för och  inom  stenarne,  påträffades  inga  flere  ben.  Det 
enda  fynd,  som  gjordes,  bestod  i  en  »större  Jimtknif  med 
fint  utpringlade  sirater  på  skaftet»  (nu  i  Hofb.  saml.). 
Det  vill  således  svnas,  som  om  grrafven  för  länsrre  tid 
tillbaka  varit  utsatt  för  någon  åverkan,  hvarvid  de  i 
kistans  botten  liggande  benen  visserligen  icke  blifvit 
rörda,    men    väl  de  nu  felande    stenhällarne    borttagne.» 

Några    hällristningar   äro    icke,  så  vidt  vi   hafva  er- 
farit, anträffade  inom  Nerike. 


För  närvarande  känna  vi   följande 

Fonisaker  af  sten  funna  i  Nerike. 

Örebro  kärad: 

1  ovanligt  vacker  »båtformig»  hammare  \)  med  skaft- 
hål; >^fuiuu'ii  i  (Ml  sandgrop  utanför  Örebro»  (Öre- 
bro  M.). 

Anstå   socken.      luijen. 


')  Med  »batf()riiii<>iiw  »tciilKiiiimari;  mena  vi  yxor  af  sainma  lortn  s-oin 
tig.  96  i  wSv.  forns.»  mod  nlskjutande  hane,  utsvän<id  eug  och  ^\\>\>- 
ståtnde   i<a'.it,   kriii2-  ^l<aftliälct. 


362  BRONSÅLDERN    1    MELLERSTA    SVERIGE.  190 

Längbro  s:n.  1  dolk  af  flinta  (St.  M.  656).  —  1  yxa 
med  skafthål  (Örebro  M.). 

Almby  s:n.  1  batformig  hammare  (St.  M.  3825  :lo) 
—  1  liten  batformig  hammare  (Örebro  M.).  —  1 
bred  rätmejsel  af  flinta  (Hofb.  saml.). 

Mosas  s:n.     Ingen. 

Täby  s:n.  En  större  stenyxa,  troligen  med  skafthäl 
(enligt  Hofbergs  reseberättelse  för  år  1868,  sid.  19, 
i   K.  Vitt.  Hist.   o.  Antiqv.  Akad:s  arkiv). 

Gräfve  s:n.  1  kort  spjutspets  af  flinta  och  1  ham- 
mare med  rund  utstående  bane  och  något  utsvängd 
agg  (Örebro  M.). 

Eker  s:n.     Ingen. 

Hofsta  s:n.  i  rätmejsel,  väl  slipad  (ej  flinta.  J. 
Jonssons  saml.). 

Axbergs  s:n.  1  slipad  flintyxa,  7."  tum  lång,  och 
1  yxa  med    skaftliål  (Örebro  M.). 

Kils  s:n.  1  flintyxa  af  ovanligare  form,  utan  smal- 
sidor, ganska  tjock,  alldeles  oslipad;  7.75  tum  lång 
och  2.2  tum  bred.  1  liten  flintvxa  med  smalsidor, 
hvilken  varit  slipad;  eggen  i  forntiden  nyknackad, 
men  ännu  icke  slipad.  En  bit  af  en  flintknif  eller 
si)jutspets.  (Alhi  tre  funna  ä  Hammarby  eller  Vallby 
egor,  men  utan  uppgift,  om  de  äio  hittade  på  samma 
ställe.  Örebro  M.).  —  1  riitmejsel  (ej  af  flinta. 
Örebro  M.).  —  1  vacker  batformig  hammare  (Upp- 
sala M.). 

Tysslinge  s:n.      1    yxa   med   skafthål   (Hofb.   saml.). 

Aiii trosa  s:n.      1    vxa   med   skaflhal   (Hofb.  saml.). 

G Umsh am m n rf!  Ii ul. 

Iiingkarleby  s:n.  1  Ijåtfoiniig  liaunnare  ocli  1  van- 
lig yxa  med   skaftlial  (Örebio   M.). 


191  FORNSAKER   AF    STEK    11  NNA    I    NERIKE.  363 

Glanshammars  s:n.  3  yxor  med  skafthål  (Örebro 
M.).  —  1  dolk  och  1  s[)j utspels  af  fliiita,  samt  1 
yxa  med  skafthål   (Hofb.  samL). 

J.illkyrka  s:n.  1  bred  hålmejsel  af  flinta,  väl  slipad 
(Örebro  M.). 

Ödeby  s:ii.     Ingen. 

Götlund  a  s:n.  1  vacker  spjutspets  af  skiffer,  af- 
bildad  fig.  c  å  sid.  71  i  D:r  Hofbergs  »Nerikes  gamla 
minnen»  (^  fig.  52  i  »Sv:  forns.»),  1  rätmejsel,  3 
yxor  utan  hål,  1  liten  båtformig  hammare  och  8 
vanliga  yxor  med  skafthål  (Örebro  M.). 

Askers:  h:d. 

Stora  M  ello  sa  s:n.  1  hålmejsel  af  mörk  sten  (ej 
fiinta)  och  1  yxa  med  skafthål  (St.  M.  1251).  —  2  yxor 
med  skafthål  (St.  M.  3825:9  och  4300).  —  4  mejslar 
eller  yxor  utan  hål,  2  båtformiga  hammare  och  6 
vanliga  yxor  med  skafthål  (Örebro  M.).  —  1  yxa 
utan  hål  och  1  fragment  af  en  slipsten  af  mycket 
finkornig  sandsten  (Hofb.  saml.).  —  1  yxa  med 
skafthål  (J.  Jonssons  saml.). 

Lännäs  s:n.     3  yxor  med  skafthål  (Örebro  M.). 

Askers  s:n.  1  slipad  flintyxa  (St.  M.  1429).  —  1 
fiintspjut  och  1  yxa  med  skafthål  (St.  M.  4080).  —  1 
yxa,  afslagen  i  skafthålet;  ett  nytt  hål  börjadt,  med 
tapp  i  midten  (St.  M.  2226).  —  1  bred,  djuj)  hål- 
mejsel, väl  sli})ad,  och  1  spjutspets,  af  fiinta;  1  bred 
hålmejsel  af  annat  stenslag,  1  stor  vacker  yxa  utan 
hål  (nästan  jemnbred  och  trind,  lO.l  tum  lång) 
samt  6  liammare  och  yxor  med  skafthål  (en  af  de 
sist  nämnda  är  afbildad  i  Hofbergs  »Nerikes  jjfamla 
minnen»  sid.  71.  Örebro  M.). —  1  yxa  och  1  bred 
hålmejsel,  båda  väl  sli])ade,  3  dolkar  eller  spjut- 
spetsar,   alla    af  fiinta;    2    yxoi"   med   skafthäl   ocli    1 


364  BRONSÅLDERN  1    MELLERSTA    SVERIGE.  192 

vacker    båtformig    hammare    (J.  Jonssons  saml.).  — 

1  yxa  med  skafthål  (tillhör  Hr  Bruksförvaltaren  J. 
Nyberg). 

Askers  eller  Skyllersta  Ir.cL 

»1  hvasst  verktyg  af  fiinta»  (möjligen  en  yxa  eller 
mejsel.     St.   M.   426). 

Skyllersta  h:d. 

Norr  byas  s:n.  1  mejsel  eller  yxa  utan  hål  och  1 
hålmejsel,  båda  af  trapp,  samt  1  yxa  med  skafthal 
(St.  M.  4300).  —  1  yxa  af  trapp  utan  hål  och  2  yxor 
med  skafthål  (St.  M.  4677).  —  1  yxa,  1  bred  rät- 
mejsel  och  1  smal  hålmejsel,  alla  af  fiinta  och  sli- 
pade, samt  5  yxor  utan  hål  och  8  yxor  med  skaft- 
hål (en  af  de  senare  med  endast  halfborradt  hul,  i 
hvars  midt  sitter  en  tapp,  =  tig.  34  i  »Sv.  forns.». 
Örebro   M.).  —   1   yxa   med   skafthål   (Hofb.  saml.). 

Gellersta  s:n.  1  yxa  med  skafthål  (St.  M.  1822).  — 
.1  stora,  vackra,  väl  slipade  yxor  af  ljusgrå  fiinta^ 
=  fio:.  20  i  "Sv.  forns.»,  11.8 — 8.9  tum  lån2:a;  funna 
tillsammans,  liggande  i  rad,  på  stranden  af  den  till 
en  del  torrlagda  Mo-sjön,  vid  Bro,  år  1863  (Öre- 
bro M.).  —  1  bred  hålmejsel  af  fiinta,  slipad,  4 
yxor  med  skafthål  och  2  båtform iga  hammare  (Öre- 
bro M.).  —  1  liten  slipad  flintyxa,  1  stor  yxa  af 
trapp  utan  hål  (=  fig.  21  i  »Sv.  forns.»)  och  1  yxa 
med  skafthål   (J.  Jonssons  saml.). 

Ekeby   s:n.      1    spjutspets   af  fiinta  (St.  M.  4080).  — 

2  slipade  flintyxor  och  3  yxor  med  skafthål  (å  en 
af  dem  är  hålet,  i  hvars  midt  en  tapp  sitter,  på- 
börjadt  på  två  ställen.  ( )rebro  M.).  —  1  vacker 
batfoiMuig  hammare  (Strengnäs  M.).  —  1  hammare 
med  u[)pståendc  kant  kring  skafthålet  (Hofb.  saml.). 
—    1    yxa    nf    tr;ij)|)    utan    hål     (J.    »lonssons    saml.). 


193  FORNSAKER   AF    STEN   FUNNA   I   NERIKE.  365 

Skyllersta  s:n.  4  yxor  med  skafthål  och  1  vacker, 
hel  brynsten  ^-  fig.  o  i  »Sv.  forns.»  (den  sist  nämda 
funnen  å  Kärrs  egor.  Örebro  M.).  —  3  yxor  utan  hål, 
1  yxa,  hvars  hål  ännu  ej  är  påbörjadt,  7  yxor  med 
skafthål,  \2  yxa,  afslagcn  i  hålet  (nytt  hål  på- 
börjadt, med  tapp),  samt  hälften  af  en  »båtformig» 
hammare  (J.  Jonssons  saml.).  —  1  yxa  med  skaft- 
hål (Hofb.  saml.).  —  1  dolk  af  flinta,  o.i  tum  lång, 
»med  fint  utpringlade  sirater  på  skaftet»,  funnen, 
jemte  obrända  ben  af  fyra  menniskor,  i  den  här 
ofvan  sid.  360  omtalade  stenkistan  vid  Konsta  (Hofb. 
saml.). 

Svennevads  s:n.     Ingen. 

Bo  s:n.  1  yxa  af  trapp  utan  hål  (St.  M.  4080).  — 
1  båtformig  hammare  och  1  vanlig  yxa  med  skafl- 
hål  (Örebro  M.). 

Kumla  h:d. 

Kumla  s:n,  1  dolk  af  flinta  =  fiij.  57  i  »Sv.  forns.» 
(St.  M.  3868).  —  Ämne  till  en  yxa,  närmast  lik  fig.  98 
i  »Sv.  forns.»  (hålet  ännu  ej  påbörjadt;  St.  ^I.  4309). 
—  2  yxor  med  skafthål  (St.  M.  4801).  —  1  slipad 
flintyxa,  1  ovanligt  vacker,  bred  hålmejsel  af  flinta, 
väl  slipad,  1  rätmejsel  af  annat  stenslag  och  2  ham- 
mare med  skafthål  (en  af  de  sist  nämnda  är  af- 
bildad  i  Hofbergs  »Nerikes  gamla  minnen»  sid.  72. 
Örebro  M.).  —  2  breda  rätraejslar  »af  diorit»  (Hofb. 
saml.). 

Halsberors  s:n.  1  bred  hålmeisel  »af  diorit»  ocli  1 
yxa  utan  hål  »af  gråvacka»  (Hofb.  saml.).  —  1  bred 
hålmejsel  af  flinta,  väl  slipad,  och  1  yxa  med  skaft- 
liål  (J.  Jonssons  saml.). 

Lerbäcks  s:n.     2  vxor  med  skafthål  (Örebro  M.).  — 

Antiqv.  Tidskrift.     3.  H 


366  BRONSÅLDERN   I    MELLERSTA   SVERIGE.  194 

2  yxor  med  skafthål  (Hofb.  saml.)-  —  27  fornsaker 
af  Sten,  ej  närmare  beskrifna  (Grills  saml.). 

Sundbo  h:d. 

Hammars  s:n.  4  rätmejslar  och  1  hålmejsel  af 
flinta;  5  yxor  af  andra  stenslag  utan  hål,  18  yxor 
och  hammare  med  skafthål,  «1  slipsten  samt  1  prober- 
sten»  (d.  v.  s.  brynsten  =  fig.  4  i  »Sv.  forns.».  Hr 
C.  A.  Gjöbels  samling  på  Harje  ^).  —  35  fornsaker 
af  sten,  ej  närmare  beskrifna  (Grills  saml.). 

Askersunds  landsförsamling.  1  ganska  tunn,  bred 
rätmejsel  af  ljusgrå  flinta,  slipad  endast  på  bred- 
sidorna; samt  1  vacker,  bred  hålmejsel  af  ljusgrå 
flinta,  väl  slipad  (båda  funna  »i  ett  stenröse  vid  den 
s.  k.  Alfaribacken  nära  Askersund».  Örebro  M.).  — 
1  yxa  med  skafthål  (Örebro  M.).  —  1  rätmejsel  och 
1  knif  af  flinta  (Hr  C.  A.  Gjöbels  samling  på  Harje^). 
—  1  yxa  med  skafthål  (enligt  uppgift  af  Hr  Doktor 
Hofberg).  —  45  fornsaker  af  sten,  ej  närmare  be- 
skrifna (Grills  saml.). 

Snaflunda  s:n.  1  yxa  med  skafthål  (St.  M.  4080).  — 
1  mycket  liten  flintyxa,  väl  slipad  (1.8  tum  lång 
och  1.2  tum  bred),  samt  1  yxa  med  skafthål  (Öre- 
bro M.). 

Hardemo  h:d. 

Hårde m o  s:n.  1  yxa  med  skafthål  (Örebro  M.).  — 
1  spjutspets  af  flinta  och  1  yxa  med  skafthål  (Hofb. 
saml.). 

Kräcklinge  s:n.  1  smal  rätmejsel  af  flinta,  1  yxa 
utan  hål  »af  diorit»  och  1  yxa  med  skafthål  (Hofb. 
saml.). 


')   Kiiligt  benäget  meddelande  af  Hr  Doktor  Hofberg. 


195         FORNSAKER  AF  STEN  FUNNA  I  NERIKE.  367 

Grimstens  h:d. 

Bod  ar  ne    s:n.      1    liten    yxa    med    skafthfil    (St.    M. 

3195).  ■ —   1  yxa  med  skafthål  (Hofb.  saml.). 
Viby  s:n.     1  bred  hålmejsel  »af  dioritartad  sten»,   5.5 

tum  lång,  och  2  yxor  med  skafthål  (Hofb.  saml.).  — 

1  bred  rätmejsel  af  flinta  och  2  yxor  med  skafthål 
(tillhöra  Hr  Ryttmästaren  Ake  Holst  på  Trystorp).  — 

2  stenyxor    med   skafthål   (tillhöra   Nämndemannen 
Vallström  i  Vallby). 

Hackvads  s:n.  1  spjutspets  af  flinta  och  1  yxa  »af 
kalksten»  med  ofuUändadt  skafthål,  i  hvars  midt 
finnes  en  uppstående  tapp  (Hofb.  saml.). 

Edsbergs  h:d. 

Edsbergs  s:n.  1  yxa,  3  breda  rätmejslar  och  1 
spjutspets,  alla  af  flinta;  spjutspetsen  hittades  år 
1861  »i  närheten  af  den  samma  år  raserade  häll- 
kistgrafven»  vid  Härfvesta,  om  hvilken  vi  redan  ta- 
lat, sid.  357  (Hofb.  saml.).  —  Afven  en  annan  spjut- 
spets af  flinta  lär  vara  funnen  å  Härfvesta  egor  och 
möjligen  i  närheten  af  samma  graf  (enligt  Hof- 
bergs  beskrifning  på  Edsbergs  socken,  sid.  28;  och 
hans  reseberättelse  för  år  1868,  sid.  84).  —  1  trind 
yxa  utan  hål  »af  kalksten»  och  9  yxor  med  skaft- 
hål (Hofb.  saml.).  —  1  smal  rätmejsel  af  flinta  och 
4  yxor  med  skafthål  (P.  Perssons  saml.).  —  1  sten- 
yxa med  skafthål  (enligt  Hofberg,  »Edsbergs  soc- 
ken», sid.  28). 

Knifsta  s:n.  1  yxa  med  skafthål  (Örebro  M.).  — 
2  yxor  utan  hål  »af  kalksten»  och  3  yxor  med  skaft- 
hål (Hofb.  saml.).  —  1  bred  rätmejsel  af  flinta  (P. 
Perssons  saml.).  —  1  yxa  med  skafthål  (enligt  upp- 
gift af  Hr  Doktor  Hofberg). 

Hidinge  s:n.      1   yxa  med  skafthäl  (Hofb.  saml.).  — 


368  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  196 

1  yxa,  troligen  med  skafthål  (enligt  Hofbergs  rese- 
berättelse för  år  1868,  sid.   109). 

Lekehergs  bergslag. 

Qvissbo  s:n.  9  yxor  utan  hål  af  andra  stenslag  än 
flinta  och  12  yxor  med  skafthål.  A  en  af  de  se- 
nare är  skafthålet  ofulländadt,  med  en  uppstående 
tapp  i  midten;  en  annan  är  af  bildad  tig.  e  å  sid.  72 
i  Hofbergs  »Nerikes  gamla  minnen»  (Hofb,  saml.).  — 
1  rätmejsel  af  flinta,  samt  1  yxa  utan  hål  af  an- 
nat stenslag  och  1  yxa  med  skafthål  (P.  Perssons 
saml.). 

Tångeråsa  s:n.  1  »ryggad  flintspån,  4.7  tum  lång», 
och  1  yxa  utan  hål  af  annat  stenslag  (Hofb.  saml.). 

Skagershults  s:n.  1  stor  yxa  af  flinta.  9.4  tum  lång; 
1  yxa  utan  hål  och  3  yxor  med  skafthål,  samt 
1  afbruten  spjutspets  af  skiffer  (Hofb.  saml.).  —  1 
»stenmejsel,  som  nu  är  förkommen»  (enligt  Hofbergs 
reseberättelse  för  år  1868,  sid.  98). 

Nerike  utan  närmare  uppgift. 

1  yxa  af  trapp  utan  hål  och  1  yxa  med  skafthål 
(St.  M.  482  och  1026).  —  44  olika  fornsaker  af 
sten,  ej  närmare  beskrifna,  »funna  i  andra  delar  af 
Nerike  än  Askersunds,  Hammars  och  Lerbäcks  sock- 
nar» (Grills  saml.).  —  1  väl  slipad  yxa  =  fig.  22 
i  »Sv.  forns.»,  1  slipad  bred  rätmejsel,  2  slipade 
breda  hålmejslar  och  1  spjutspets,  alla  af  flinta 
(Kapten  S.  Ulfsi)arres  saml.  i  Stockholm).  —  1  bred 
rätmejsel  af  flinta,  slipad;  3  mejslar  och  yxor  utan 
hål,  af  andra  stenslag,  och  1  yxa  med  skafthål  (J. 
Jonssons  saml.). 


197  FORNSAKER  AF  STEN  FUNNA  I  NERIKE.  369 

Enlio-t  denna  förtecknino-  har  man  således  i  Nerike 
funnit: 

81  fornsaker  af  flinta,  nämligen  20  yxor,  16  breda-  rät- 
mejslar, 10  breda  hålmejslar,  2  smala  rätmejslar,  1 
smal  hålmejsel,  19  dolkar  och  spjutspetsar,  1  spån 
(knif)  samt  12  flintsaker  af  okänd  form  (de  sist 
nämnda  tillhörande  den  Grillska  samlingen). 

och  382  fornsaker  af  andra  stenslag,  nämligen  55  yxor 
utan  hål  och  breda  rätmejslar,  5  breda  hålmejslar, 
177  yxor  med  skafthål,  2  spjutspetsar  af  skiffer, 
3  slipstenar^),  1  »nålbrynsten»,  samt  139  saker  af 
okänd  form  (tillhörande  den   Grillska  samlingen). 

Hela  antalet  här  upptagna  stensaker  från  Nerike 
utgör  alltså  463,  eller  i  medeltal  13.2  från  hvarje  qvadrat- 
mil.  Nerike  är  följaktligen  af  alla  Svealands  och  Norr- 
lands provinser  den  på  fornsaker  af  sten  rikaste,  åt- 
minstone om  vi  taga  landskapets  ringa  yta  i  betraktande. 


Vermland. 

53.    Varnums  socken,  Varnan. 

(Olme  härad.) 

Enligt    den    af   Hr   Friherre   N.  G.  Djurklou  såsom 
Antiqvitets-Intendent    afgifna    embetsberättelse')    för   år 


^)  Det    torde    dock  vara    osäkert,    om    alla    tre    tillhöra    steuTdderu. 

^)  Friherre  Djurklous  erabetsberättelser,  hvilka  förvaras  i  Kongl. 
Vitterhets  Historie  och  Auti(|vitets  Akademiens  arkiv,  betecknas  i  det 
följande  vauligca  endast  med  »Djurkl.».  Närmast  följande  siffror  ut- 
märka det  år,  för  hvilket  berättelsen  är  af^ifven.  —  Friherre  Djurklou,  sona 
genomforskade  Vermland  under  åren  18G6  och  1867  och  en  del  af  år 
1868,  lärer  ämna  snart  offentliggöra  en  antiqvarisk  beskrifning  öfver 
denna  provins. 


370  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA   SVERIGE.  198 

1866  (sid.  76)  har  man  »i  Varnan  (Varnumselfven)  vid 
Christinehamn»  funnit : 

En  kort  svärdsklinga  af  hrons  med  bred  tånge,  hvars 
kanter  dock  icke  äro  uppvikta  såsom  å  fig.  3  härofvan 
(sid.  190).  Inga  nithål,  hvarken  vid  klingans  bas  eller 
i  tången.  Klingan,  i  hvars  egg  inga  sådana  hak  finnas 
som  å  fig.  8  (sid.  204),  synes  ej  vara  prydd  med  några 
inristade  ränder.  Enligt  Friherre  Djurklous  teckning 
(anf.  st.  pl.  XIX)  är  hela  svärdets  länd  42.4  ctm.,  tån- 
gens längd  6  och  bredd  omkr.   1.8  ctm. 

Furvaras  i  Christinehamns  Museum. 


54(?).    Vase  socken,  Ekholmen. 

(Vase  härad.) 

Enligt  berättelse  af  en  bonde  i  Ekholmen  skall  man 
för  fiere  år  sedan  hafva  ur  ett  der  beläget  stenkummel 
upptagit  »ett  värjfäste  af  metall  utvändigt  grönt  och 
med  många  inristade  krummelurer»  (Djurkl.  1868  sid.  III), 

Ett  annat  af  de  vid  Ekholmen  lio-gande  stenkumlen 
undersöktes  år  1868  af  Friherre  Djurklon,  som  dervid 
fann,  att  kumlets  botten  var  betäckt  med  kolblandad 
jord,  och  att  kumlet  innehöll  en  grafkista,  hvars  väggar 
voro  bildade  af  flata,  pd  hvarandra  lagda  hällar,  och 
som  var  täckt  af  dylika  stenar.  I  denna  kista,  hvilken 
troligen  förut  varit  föremål  för  skattletares  forskningar, 
fann  Frih.  Djurklon  endast  bitar  af  brända  ben,  men 
inga  fornsaker.  Kistans  längd  var  8  fot,  bredd  1.8  och 
djup  1.3  a  1.4  fot.  —  Äfvcn  de  andra  kumlen  vid  Ek- 
holmen lära  innehålla  dylika  kistor  af  lagda  hällar. 
(Djurkl.  1868  sid.  II). 


199    VERMLAND.   FYNDEN  VID  EKHOLMEN,  ALSTER  M.  M.    371 

55.    Alsters  socken,  Alsters  bruk. 

(Vase  härad.) 

»Vid  Alsters  bruk,  nära  Venerri»,  har  man,  under 
omständigheter  som   icke  äro  närmare  kän(Ui,  funnit: 

Ett  knifblad  af  brons,  trul)higt,  simpelt,  i  senare  tid 
afbrutet  baktill;  ingen  särskild  tånge,  men  nära  bakre 
kanten  finnas  två  hak,  med  tillhjelp  af  hvilka  bladet 
troligen  varit  fästadt  i  ett  skaft.  Knifven  synes  hafva 
varit  eneggad.     Längd  93  m.m.;  bredd   20  m.m. 

Skänktes  år  1868  af  Hr  Löjtnant  J.  E.  Hagdahl  till 
Statens  Historiska  Museum,  der  den  nu  förvaras  under 
N:o  4039. 


56  (?).    Öfre  Ullerö  socken,  Gårdsbergen. 

(Kils  härad.) 

Enligt  Antiqvitets-Intendenten  Friherre  Djurklons 
reseberättelse  för  år  1866  (sid.  120),  skall  man  hafva 
på  Gårdsbergen  funnit  ett  y>knifskaft  af  brons,  men  så 
kort,  att  man  endast  kunde  taga  om  det  med  tre 
finfjrar.  Det  hade  förkommit,  men  beskrifninsren  tjaf 
dock  anledning  att  förmoda,  det  detta  knifskaft  varit 
ett  svärds-  eller  dolk-fäste.  Afven  ett  annat  redskap,  på 
beskrifning  liknande  en  pincett  (?),  hade  hittats,  men  så- 
som värdelöst  ])ortkastats». 


57(?).    Öfre  Ullerö  socken,  Mölnbacka. 

(Kils  härad.) 

I  nyss  anförda  reseberättelse  (sid.  120)  säger  Fri- 
herre Djurklon: 

»I  Mölnbacka-skogen,  hvarest  erinrar  jag  mig  ej,  hade 
man  vid  anläggandet  af  en  kolbotten  upphittat  ett  knif- 


372  BRONSÅLDERN   I    MELLERSTA    SVERIGE.  200 

blad  af  brons,  hvilket  man  egde  hopp  att  kunna  till- 
rättaskaffa».  —  Så  vidt  jag  vet,  har  dock  detta  ännu 
icke  lyckats. 


58.    Nors  socken,  Hjerpetan. 

(Grums  härad.) 

Vid  borttagandet  af  ett  stenkummel  å  Norselfvens 
högra  strand,  tätt  vid  dess  utlopp  i  Venern,  fann  man 
den  15  februari  1868,  uti  en  2.5  fot  lång  stenkista,  kol 
och    (brända)    benskärfvor,  samt   ett  kort  svärd  af  brons. 

Detta  svärd,  som  bar  en  bred  tånge  med  höga  kan- 
ter, liknar  fig.  3  å  sid.  190  här  ofvan,  men  har  endast 
de  6  nithålen  vid  fästets  bas;  på  tången  finnas  nämli- 
gen inga  sådana  hål.  Fyra  nitar  sitta  ännu  qvar.  Klin- 
gan  är  icke  prydd  med  några  ränder  och  är  icke  l)re- 
dare  vid  midten  än  högre  upp.  Svärdet  är  alldeles  helt; 
endast  den  yttersta  spetsen  af  klingan  är,  troligen  i  forn- 
tiden, afbruten.  Det  är  öfverdraget  med  mörkgrön,  ej 
glänsande  erg.  Hela  svärdets  längd  54.2  ctm.  Klingans 
längd  från  det  nedersta  paret  nithål  45.4  ctm.;  dess 
bredd  vid  midten  2.8  ctm.  Tångens  längd  omkring  6.4 
ctm.;  dess  största  bredd  2.5  ctm. 

Svärdet  förvaras  i  Statens  Historiska  Museum  (N:o 
8823). 

I  sin  reseberättelse  för  år  1868  (sid.  IV)  meddelar 
Friherre  Djurklon  följande  närmare  underrättelser  om 
detta  intressanta  fynd  och  lemnar  en  här  fig.  59  åter- 
gifven  planritning  af  fyndstället. 

»I  Nors  socken  besöktes  kumlen  vid  Hjerpetan, 
hvarifrån  det  till  Museum  senast  inkomna  bronssvärdet 
erhållits.  Dessa  kummel,  till  ett  antal  af  6,  hvaraf  dock 
två  nu  äro  borttagna,  äro  belägna  på  Norselfvens  högra 
sida    å   en   låg    bergudde    vid    elfvens  utlopp  i  Venern, 


201 


VERMLAND.      FYNDET    VID   HJERPETAN. 


373 


midt  emot  det  höga  Årsåsberget,  hvars  storartade  kummel 
härifrån  tydligt  sköiijes.  Under  vintern  1867 — 68,  då 
lastbryggan  vid  Hjerpetan  skulle  ombyggas,  beslöt  stäl- 
lets egare  Hr  Nordström  att  från  dessa  stenhopar,  hvil- 
kas  egenskap  af  fornlemningar  var  honom  ol^ekant,  hemta 
den  för  ombyggnaden  erforderliga  stenen.    De  med  b  och  c 


VENERN 

Fig.  59.     Stenkuiumel  vid  Norselfvens  utlopp  i  Venern. 


här  sio^nerade  kumlen  bortfördes  äfven,  utan  att  nåo;on- 
ting  antydande  tillvaron  af  grafvar  förmärktes,  men  då 
arbetet  fortsattes  uti  det  större  roset  (/,  påträffades 
4  å  5  fot  från  södra  kanten  en  graf kista,  2.5  fot  hlng, 
på  1.5  fots  bredd  och  \.z  fots  höjd;  och  då  denna,  som 
hade  en  af  smärre  kullerstenar  satt  botten,  öppnades, 
fanns  deruti  —  utom  kol  och  ett  ol)ctydligt  fragment 
af  en  hufvudskål  —  det  till  Museum  inlemnade  svärdet, 
instucket  på  sned  emellan  bottenstenarne,  ungefär  midt 


374  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE.  202 

uti  grafvens  norra  ända.  Då  jordegaren  mottagit  detta 
fynd,  lät  han  inställa  vidare  stenhemtning  samt  återställa 
sjelfva  grafkistan,  hvilken  sedermera  omhägnats.  Vid 
mitt  besök  sistlidne  sommar  (1868)  genomsökte  jag  från 
öster  till  vester  det  till  utseendet  orörda  roset  a,  men 
utan  att  der  finna  någonting,  som  antydde  hvarken  graf 
eller  förbränning.  På  bottnen  af  det  borttagna  roset  h 
funnos  deremot  på  ungefär  4  qvadratfots  yta  i  fordna 
rosets  midt  en  mängd  fina,  söndersmulade  benskärfvor, 
blandade  med  kol.  Samma  förhållande  iakttogs  å  den 
del  af  berget,  som  upptagits  af  kumlet  c,  hvarest  ben- 
skärfvorna  dock  förekommo  spridda  öfver  en  större 
yta.  Kolen  voro  här  talrikare,  och  hela  berghällen  syn- 
tes hafva  varit  utsatt  för  stark  eld.  Sannolikt  torde 
båda  dessa  kummel  fordom  hafva  omslutit  liknande 
grafvar  som  den  qvarvarande  i  roset  d,  ehuru,  då  dessa 
af  skattletare  blifvit  förstörda,  de  qvarvarande  lemnin- 
garna  icke  af  arbetarne  uppmärksammats.  På  bottnen 
till  roset  c  qvarlågo  tvenne  hällar,  hvilka  möjligen  till- 
hört en  grafkammare,  åtminstone  förekommo  benskärf- 
vorna  talrikast  emellan  dessa.  De  båda  kumlen  e  och/, 
hvilka  delvis  omplockades,  buro  —  synnerligast  det  sist 
nämnda  —  tydliga  spår  efter  skattletares  arbeten,  och 
äfven  uti  d  hade  dylika  försök  blifvit  gjorda  närmare 
rosets  midt.» 


59.    By  socken,  Rud. 

(Näs  härad.) 

A.  »Vid  upplöjning  af  en  äng»  å  Ruds  egor  fann 
bonden  Anders  Eliti3Son  år  1843  i  jorden: 

En  större,  öpj^en,  spiralrefiiad  halsring  af  brons 
med  tunnare,  ovala  skifvor  vid  ändarne,  som  sluta  i 
enkla  hakar,  med  hvilka  ringen  kan  knäppas  ihop.    Rin- 


203 


VERMLAND.      FYNDEN    VID    HJERPETAN   OCH   RUD. 


375 


gen,  som  är  afbildad  här  fig.  60  i  hälften  af  verk- 
liga storleken,  har  200 — 205  m.m.  inre  diameter;  den 
trinda  delen  är  6  m.m.  tjock.     De  ovala  skifvornas  stör- 


5^^s:^ss^^^<^ 


Fig.  60.     HaUring  af  brons,    funnen  vid  Rud,  Vermland.      1/2- 

Sta  bredd  är  22  m.m.;  deras  sirater  äro  mycket  nötta. 
Den  ena  skifvan  är  af  bruten;  på  ena  sidan  om  brottet 
finnes  ett  rundt  hål. 

Ringen   förvaras  i  Statens   Historiska   Museum   (N:o 
1056). 


B,  År  1846  fann  Anders  Eli^- 
son  i  jorden  »å  samma  äng  och  helt 
helt  nära  det  ställe  der  förra  fyndet 
gjordes»: 

a)  Ett  svärd  af  brons,  hvars  öfre 
del  är  afbildad  fig.  61  i  Vs  af  verk- 
liga storleken.  Fästet,  som  passar  bra 
för  en  nutida  hand,  är  af  brons  och 
fasthålles  med  två  nitnaglar  vid  klin- 
kan. Dess  nedre  del  är  ovanlio-t  myc- 
ket  utstående,  l)ildande  ett  slags  kort 
parerstång.  Den  tunna,  kullrigt  två- 
sidiga  kaflen  är  endast  prydd  med  3 
upphöjda  band,  för  öfrigt  slät;  dess 
största  bredd  (på  midten)  33  m.m. 
och  tjocklek  omkr.   12  m.m.     Fästet 


Kig.  öl.     Öfro  dolon  nf  ott 

bronBST&rd,  f.  vid  Rud, 

Verml.     1/3. 


376 


BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE. 


204 


slutar    upptill   i   en    oval,    föga    concav,   slät  knapp,    nu 
nåcrot  skadad  i  ena  ändan;    dennes  läno-d  har  varit  om- 

kring  65  m.m.,  och  största  bredden 
är  37  m.m.  Klingan,  sedan  länge  bru- 
ten i  två  delar,  är  ungjefär  lika  bred 
vid  midten  som  längre  upp  och  prydd 
med  hna  långsgående  linier;  spetsen 
saknas.  Strax  nedanför  fästet  finnes 
i  klino-ans  båda  eo;crar  ett  sådant  hak 
som  å  tisr.  62.  Klin2:ans  läno;d,  från 
fästets  bas,  är  nu  53.5  ctm.;  dess  stör- 
sta bredd  3.2  ctm.  Hela  svärdets 
längd  nu  omkrino;  64  ctm.  »Pärer- 
stånsrens»  längd  7.1  ctm. 


Både  å  detta  svärd  och  å  det 
under  b)  beskrifna  synas  i  ytan  flere 
hål,  uppkomna  genom  blåsor,  som 
bildats  vid  gjutningen. 

b)  Ett  svärd  likt  a),  men  helt  (en- 
dast den  3'ttersta  spetsen  af  klingan 
saknas  möjligen);  afbildadt  här  bred- 
vid fig.  62  a  i  Vö  af  verkliga  stor- 
leken. Fästet  är  gjutet  för  sig  och 
fasthålles  vid  klingan  med  två  ge- 
nom »parerstången»  gående  nitar;  det 
är  iliåligt  och  tomt.  Kaflen,  tunn, 
kullrigt  tvasidig,  är  prydd  med  tre 
upphöjda  tvärband,  men  för  öfrigt 
slät;  ofvanför  det  öfversta  bandet 
ses  på  ena  sidan  ett  litet  rundt  hål, 
troligen  vid  gjutiiingen  ])ilda(lt  om- 
kring en  tapp,  som  tjenade  till  att 
i  dess  rätta  läge  hålla  den  lerkärna, 


i-Mg.  0;ia.     BroiisBVttrd,  t.  wid 
Kud,  Veriiilnnd.      1    .. 


205 


VERMLAND.      FYNDET    VID    RUD. 


377 


öfver  hvilken  fästet  göts  ^).  Kaflens  största  bredd  (på 
midten)  32  ra.m. ;  dess  minsta  bredd  23  och  dess  tjocklek 
ungefär  13  m.m.  Fästets  nedre  del  liknar  mera  tig.  160 
i  »Sv.  forns.»  än  vår  tig.  Gl;  »parerstången»,  hvars  Un- 
derkant bildar  en  rät  vinkel  mot  klingans  midtlinie,  är 
74.5  m.m.  lång.  Den  i  midten  inskjutande  bugten  är  dju- 
pare än  å  tig.  160  i  »Sv.  forns.»,  men  mera  afrundad  än  å 
vår  fig.  61.  Fästet  slutar  upptill  i  en  oval,  böjd  kMa})p, 
som  är  lägre  å  midten  än  vid  ändarne,  men  icke  concav; 
längs  efter  dess  midt  finnes  en  så- 
dan grund,  aflång  fördjupning,  som 
ses  å  fig.  62  h.  Knappens  längd  är 
70  m.m.;  dess  största  bredd  41  m.m. 
Strax  nedanför  fästet  finnes  i  hvar- 
dera  eo^cjjen  en  inskärnins^.  Klino^an 
är     knapt    märkbart     bredare     vid 

midten  än  längre  upp  och  prydd  med  långsgaende  fina 
ränder.  Ivlingans  längd  frän  fästets  bas  är  60. G  ctm. ; 
dess  bredd  vid  midten  3. o  ctm. 

c)  Fem  bitar  af  en  tjock,  spiralrefiiad  halsrinp;    än- 
darne afbrutna. 

d)  En    spir  al-ar  inring,    bruten  i  två  delar,    af  bildad 


Fig.  a-lh.     Knappen  till 
ivftrclet    fit^.   ti2  o,    »edd 
up|iiti';iii. 


Fig.  63.    Spiralarmring  af  brons;   ena  iindan  afbrutcn.     Funnen  vid  Rud.  Verml.     l  '2. 


fig.  63  i  hälften  af  verkliga  storleken.    Den  bestar  af  en 
ten,  som    är  plan    på    insidan    och   skarpt  ryggnd   pfi   ut- 

^)  Något  dylikt  hål  tinnes  icke  å  fästet  till   sviirdct   a). 


378  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA   SVERIGE.  206 

sidan.  Ena  ändan  är  smalare,  trind,  tillbakaböjd  och 
hoj^rullad  i  spiral;  den  andra  saknas.  Utom  dessa  två 
bitar  å  tillsammans  lö^/i  hvarf,  som  ses  å  fig.  63,  hit- 
tades på  samma  ställe  ett  tredje,  i  båda  ändar  afbrutet, 
alldeles  dylikt  stycke,  på  3V4  hvarf,  hvilket  troligen  hört 
till  samma  ring;.  Inre  diameter  omkrino^  65  m.m.  Te- 
nens  bredd  4  m.m. 

e)  26  större  och  mindre,  något  böjda  bitar  af  dy- 
lika tenar,  plana  på  ena  sidan  och  skarpt  r3^ggade  på 
den  andra  sidan;  omkring  4  m.m.  breda.  De  flesta  äro, 
troligen  i  följd  af  ergens  inverkan,  mer  eller  mindre 
spetsade.  Sannolikt  hafva  dessa  bitar  hört  till  den 
fig.  (^B  af  bildade  spiralarmringen  eller  till  en  dylik;  de 
utgöra  tillsammans  9  å   10  hvarf.  , 

/)  En  bit  af  en  armring,  platt  på  undre  sidan  och 
prydd  med  snedgaende  strecksirater  på  den  öfre  kuU- 
riga  sidan  (jfr.  hg.   242  i  «Sv.  forns.»). 

g)   5    ])itar   af  två  »glasögonformiga» 

spännen,   till  formen  lika  fig.  20  a   å  sid. 

yÅ    262.     Siraterna    på   det    ena  likna    myc- 


Fig.  64. 


^'  ket  fig.  224  i  »Sv.  forns.»;  å  baksidan  af 
yjv  detta  spänne  ses  ett  sådant  kors  af  upp- 

höjda, tregreniga  ränder,  som  fig.  64  här 
bredvid  visar  ^). 

h)  Ett  litet  rundt,  skålformigt  heslag  (?)  af  tunn 
brons,  med  en  8-uddig  stjerna,  bildad  af  fina,  svagt 
upphöjda  konturlinier;  utan  nithål  eller  dylikt.  Diame- 
ter 26  m.m. 

i)  12  bitar  af  smala,  trinda  bronsträdar,  endast  om- 
kring 1   m.m.  tjocka. 

k)  1   liten  bronsten,  l)öjd  som  en  hake. 


')  Se    sid.    262    här    ofvan    och    fjerde    delen    nf    denna    tidskrift 
sid.  37. 


•207  VERMLAND.      FYNDET    VID    RUD.  379 

/)  Några  bitar  af  ^Ht  hängkärl,  hvilket  haft  samma 
form  och  liknande  sirater  som  fig.  248  i  »Sv.  forns.» 

Allt  af  brons. 

Förvaras  i  Statens  Historiska  Museum  under'  N:o 
1314. 

C.  Under  sin  resa  i  Vermland  år  1867  erhöll  Frih. 
Djurklou  en  till  detta  fynd  hörande  båge  af  ett  tredje 
sådant  »glasögonformigt»  hronsspänne  som  rf);  den  för- 
varas nu  i  Statens  Historiska  Museum  (X:o  3825:17). 


Detta   fynd    synes    höra    till    samma  grupp  som  de 
sid.   267  omtalade  mossfynden. 


Enligt  analyser,  utförda  af  Herr  H.  v.  Gegerfelt, 
innehåller 

svärdet  a)  87.71  %  koppar,  11.72  %  tenn,  samt  spår 
af  kobolt  och  jern; 

och  det  ena  af  de  glasögonformiga  spännena  84.15  % 
koppar,   12.8  %  tenn,  samt  spår  af  jern. 


Ett  annat  bronssvärd  med  oval,  skålformig,  slät  knapp 
och  »parerstång»  är  afbildadt  lig.  160  i  »Sv.  forns.»  Ge- 
nom kaflen  gå  tre  nitar,  kring  hvilka  tydligen  knappar 
af  ben  eller  dylikt  fordom  suttit.  Parerstången,  i  hvil- 
ken  inga  nitar  finnas,  är  85  m.m.  lång.  Svärdet  hitta- 
des år  1868  å  egorna  till  Hannas  N:o  7  i  Hannas  s:n, 
Ingelstads  h:d,  Skåne,  »vid  gräfning  för  öppnande  af  en 
mergelgraf,  3    å  4    tum  djupt»  (St.  M.  3934). 

Utom  detta  svärd  och  de  två  vid  Rud  funna  känner 
man  från  hela  Skandinavien  intet  enda  bronssvärd  af 
samma  form  som  fig.   61,  62. 

I  andra  länder  har  man  derimot  funnit  nåijra  så- 
dana.  Antik-kabinettet  i  Dresden  eger  ett  bronssvärd, 
hvars    fäste    är  nästan   alldeles   likt   vår   figur    62  (tunn. 


380  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA   SVERIGE.  208 

oval  knapp;  tre  tvärband;  inga  andra  sirater;  »parer- 
stång»);  olyckligtvis  saknas  dock  uppgift  om  dess  fyndort. 

Museet  i  Carlsruhe  eger  ett  bronssvärd,  alldeles  likt 
vår  fig.  62;  knappens  öfversida  är  till  och  med  prj-dd 
på  samma  sätt  som  fig.  62  b.  Afven  i  afseende  på  detta 
svärd  lär  dock  närmare  up[)gift  om  fyndorten  saknas^). 

Ett  dylikt  bronssvärd,  funnet  i  en  grafhög  i  Lorsch'er- 
skogen,  tillhör  Vereins  Sammlung  i  Darmstadt.  Af  af- 
bildningen  i  Lindenschmits  »Heidn.  Alterth.»  I:  1  pl.  2 
fig.  3  kan  man  dock  icke  se,  om  fästet  äfven  upptill  lik- 
nat våra  fig.  61  och  62,  eller  om  det  slutat  i  sådana, 
nu  afbrutna  spiraler,  som  ses  fig.  9  å  sid.  205  härofvan. 

Bland  lämningarna  efter  pålbyggnaderna  vid  Mö- 
ringen,  på  stranden  af  Bieler-sjön,  i  vestra  Schweiz,  har 
man  nyligen  funnit  ett  bronssvärd  ^)  med  fäste  af  samma 
förra  som  fig.  62.  På  kaflen  ses  tre  tvärband  (h vart- 
dera af  tre  smala,  upphöjda  ränder)  och  mellan  dem 
tre  knappar,  som  likna  nithufvuden;  två  nitar  i  den 
ganska  långa  parerstången.  Fästet  slutar  upptill  i  en 
tunn,  oval,  något  konkav  knapp;  i  dennes  midt  en  rund 
uppstående  tapp.  Vid  klingans  bas  finnas  sådana  in- 
skärningar i  eggen  som  på  fig.  62  a;  och  klingan  är 
prydd  med  sådane  upphöjda  långsgående  ränder  som  å 
denna  figur.  —  På  samma  ställe  hittades  dessutom  ett 
dylikt  fäste  till  ett  annat  bronssvärd  och  ett  svärd  med 
brons-fhste  af  samma  form  som  vår  fig.  62  «,  men  med 
klinga  nf  jern  (äfven  klingan  liknar  fig.  62  a;  upphöjda 
ränder  och  hak  i  eggen);  fästet  å  detta  svärd  är  prydt 
med  zigzagsirater  af  inlagda  smala  jernlameller. 

I  British  Museum  förvaras  ett  bronssvärd,  hvars 
fäste  likaledes  har  samma  form  som  fig.  61,  62  (oval  knapp; 


')  l.indeiisclimit.    »llcidn.    Altertli.»    I:   1    pl.   2   fi°r.  4. 
-)  Afljildadt  i  »An/.ciiror  ITir  sc-hweizerichc  Alterthumskundc»  Febniar 
187:J,  sid.  406;  jfr  sid.  404—400. 


209  VERMLAND.      FYNDET    VID    RUD.  381 

3  tvärhand;  inga  andra  sirater;  parerstång).  Det  är  af- 
bildadt  iig.  5  å  pl.  8  i  »Hora?  ferales»  och  funnet  år  1803 
vid  Montaiisin  nära  Dijon,  Cote-d'Or,  Frankrike.  —  En- 
ligt meddehmde  af  M.  Cliantre  äro  två  alldeles  dvlika 
bronssvärd  funna  i  mellersta  Rhone-dalen,  nedanför  Lyon. 
Det  ena  har  ungefär  sådan  parerstång  som  svärdet  från 
Hannas;  i  fästets  nedre  del  svnas  inofa  nitar,  men  två 
sådana  finnas  på  kaflcn,  emellan  de  tre  tvärbanden,  af 
hvilka  hvart  och  ett  består  af  två  eller  tre  ganska  smala, 
upphöjda  tvärränder;  klingan  är  tveeggad,  men  mot 
spetsen  något  böjd,  nästan  som  på  en  sal)el.  Det  andra 
af  M.  Chantre  afbildade  svärdet  har  rak  klino^a,  som  ne- 
danför midten  är  bredast  och  som  är  fästad  med  två 
nitar  på  samma  sätt  som  fig.  61;  fästet,  hvilket  icke  har 
någon  parerstång,  är  prydt  med  tre  sådana  tvärband  som 
finnas  å  det  nyss  beskrifna  svärdet  och  med  en  rad  fina 
punkter  utmed  hvardera  kanten  af  dessa  band ;  i  midten 
af  den  ovala  knappen  finnes  en  rund,  uppstående  tapp. 

Nationalmuseet  i  Miinchen  eger  en  i  Italien  funnen 
gjutform  af  brons  för  svärdsfästen  af  alldeles  samma  slag 
som  de  å  våra  fig.  61  och  62  (med  »parerstång»  och  tre 
tvärband).  Den  är  afbildad  i  Lindenschmits  »Heidn. 
Alterth.»  I:  1  pl.  2  fig.  10—12  (jfr  texten  till  II:  12 
pl.   1). 

Det  synes  på  grund  häraf  vara  sannolikare,  att  de 
vid  Rud  funna  svärden  äro  komna  från  främmande  land, 
än  att  de  skulle  vara  förfärdigade  i  Sverisfe. 

De  fig.  61  och  62  afbildade  svärden  likna  mycket 
i  afseende   på  fästets   nedre   del   flere  svärd ^)  af  samma 


^)  Madsen  »Afbildninger»,  »Suite  af  Svitrd»  tig.  13 j  Lindenschmit 
»Heidn.  Alterth.»  I:  1  pl.  2  tig.  2,  haft.  3  pl.  3  tig.  8;  v.  Säcken  »Das 
Grabfeld  von  Hallstatt»  pl.  5  tig.  10.  Jfr  äfven  det  i  Medelpad  funna 
svärdet  tig.  2  a  sid.  181  här  ofvan;  Madsen  »Suite  af  Svnerd»  tig.  9; 
»Hora;  ferales»  pl.  8  fig.  2,  samt  Lindenschmit  »Heidn.  Altherth.»  I:  8 
pl.  3  fig.  1  (fästet  lär  vara  inlagdt  med  jern);  de  fyra  sist  nämnda  sluta 
dock  icke  upptill  i  spiraler. 

Antiqv.  Tidskrift,     il.  25 


382  BRONSÅLDERN  1    MELLERSTA    SVERIGE.  210 

typ  som  fi^.  9  å  sid.  205  (tre  tvärband  å  kafien;  tydlig, 
ehuru  kort,  parerståug;   fästet  slutar  upptill  i  spiraler). 

\i  hafva  redan  i  en  äldre  afhandling^)  sökt  visa, 
att  bronssvärd  med  sådan  form  å  fästets  nedre  del,  som 
fig.  61  och  62  visa,  tillhöi-a  bronsålderns  slut.  Detta 
ådasaläirses  icke  blott  af  de  andra  till  fyndet  vid  Rud 
hörande  fornsakerna,  utan  äfven  af  det  nyss  beskrifna 
fyndet  vid  Möringen,  och  deraf  att  svärd  med  dy- 
dylika  fästen  förekomma  i  det  till  öfvergången  mellan 
brons-  och  jernåldern  hörande  fyndet  vid  Hallstatt  i 
Österrike. 

Den  svärds-typ  som  representeras  af  fig.  61  och  62 
synes  stå  ganska  nära  de  ungerska  bronssvärden  med 
runda  skålformiga  kna])par,  om  hvilka  vi  i  det  föregå- 
ende talat  (fig.  54  å  sid.  345). 


Om  sådana  halsringar  som  fig.  60,  om  spiral-arm- 
ringar, »glasögonformiga  spännen»  och  hängkärl  se  här 
ofvan  sid.  281,  231,  218  och  272. 


60.    Gillbergs  eller  Jösse  härad. 

I  Carlstads  Museum  förvaras  en  liten  hålcelt  af 
brons,  som  tros  vara  fuimen  i  Gillbergs  eller  Jösse  hä- 
rad (Djurkl.   1867  sid.  4). 


61.    Elga  socken.  Berg. 

(Jösse  härad.) 

I  ett  stenkummel  å  l^ergs  egor  gjordes  år  1835  ett 
i  flere    afseenden    märkligt    fynd,    h varom    det    heter    i 

')  »Från  jernåldern»,  texten  sid.  24. 


211         VERMLAND.   FYNDEN  VID  RUD  OCH  BERG.        383 

Konimijeiis  Befallniniisliafvandes  skrifvelse  den  23  Febr. 
183(1,  chi  fyndet  insändes  för  att  hemljjudas  Kongl.  Maj:t 
till   inlösen: 

^•Enligt  hvad  Kronofogden  i  Vestersysslets  fögderi 
härstädes  anmält,  har  Bruksförvaltaren  Lundblad  tillika 
med  några  andra  personer  i  medlet  af  Augusti  månad 
sistl.  år  vid  anstäld  forskning  efter  fornlemningar  på 
ett  hö<rt  berjx,  Klätten  kallast,  å  kronosäteriet  Berörs 
område  i  Elga  socken  af  Jösse  härad,  der  de  uppkastat 
en  mängd  kullersten  samt  sålunda  kommit  till  ett  djup 
af  vid  pass  3  alnar,  funnit  en  bred  häll,  utgörande 
locket  till  en  stenkista  af  %  alns  höjd  och  2'/2  alnars 
längd,  samt  på  kistans  botten  kullersten,  något  jord,  åt- 
skilli<ra    hårdt    brända    kol    och    slutliiren  vid  ena  sidan 

ra  ra 

ett  litet  svärd  ellei"  en  tveeggad  dolk  af  för  dem  okänd 
composition,  jemte  2:ne  andi-a  smärre  metallstycken,  som 
sannolikt  tillhört  dolkens  fäste.» 

I  sin  berättelse  för  ur  1867  (sid.  86)  meddelar 
Antiqvitets-Intendenten  Friherre  Djurklon  om  detta  fynd: 

»På    den    s.    k.    Klätten    ligfira    flere    kummel.     Det 

rara 

längst  i  norr  och  på  högsta  toppen  belägna  har  nu  för- 
vandlats till  sittplats,  dit  man  uppstiger  på  en  trappa 
af  löst  lacjda  stenar.  Det  håller  174  fot  i  omkrets  och 
har  fordom  haft  en  betydlig  höjd,  hvilken  vid  kumlets 
förändring  till  hvilobänkar  för  dem,  som  vilja  njuta  af 
den  herrliga  utsigten  öfver  Jösseforsen  och  Fjolen,  be- 
tydligt reducerats.  I  detta  kummel,  som  år  1835  öpp- 
nades af  Inspektören  Rolander,  fanns  en  stenkista  öfver 
3  alnar  lång  och  öfvertäckt  med  2  gråstenshällar.  Dessa 
aflyftades,  och  i  sjelfva  kistan  förmärktes  förmultnade 
lemninirar    efter    ett    obrändt    lik,    samt    1    dolkblad    och 

ra  ' 

stycken  af  en  pmcett,  allt  af  brons,  som  inköptes  till 
Riksmuseum.» 

De  insända  fornsakerna,  hvilka  nu  förvaras  i  Sta- 
tens Historiska  Museum  (N:o  714),  äro  en  dolkklinga  och 


384  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE.  212 

en  sönderbruten,  ofullständig  pincett  af  brons.  Den 
förra  torde  dock  numera  ej  med  visshet  kunna  upp- 
visas bland  de  flere,  osignerade,  från  äldre  tid  i  Museet 
befintliga  bronsdolkarne. 

Af  pincetten  finnes  ena  sidan  och  en  bit  af  den 
andra  sidan  i  behåll.  Den  är  smal,  till  formen  närmast 
lik  fig.  65  här  nedan,  men  utan  sirater  och  alldeles 
slät;  öfverdragen  med  en  mörkgrön,  ej  glänsande  erg. 
Längd  46  m.m.;  bredd  upptill  2.5  m.m.  och  vid  nedre 
ändan  (öppningen)   11   m.m. 


Detta  fynd  torde  hafva  sitt  största  intresse  derutaf, 
att  det  är  ett  af  de  nordligaste  nu  kända  graffynd  från 
bronsåldern  i  Sverige.  Elga  socken  är  grannsocken  och 
annex  till  Arvika,  och  förklaringen  öfver  det  vid  första 
påseendet  egendomliga  förhållande,  att  man  så  djupt  in 
i  Vermland  funnit  en  graf  från  bronsåldern,  torde  böra 
sökas  deruti,  att  stenkumlet  vid  Berg  ligger  vid  norra 
ändan  af  Elgåfjolen,  hvilken  genom  Glafsfjolen  och  By- 
elfven  står  i  förbindelse  med  Venern.  Detta  fynd  är 
således  ett  af  de  mångfaldiga  exemplen  på,  huru  den 
äldsta  befolkningen  utbredde  sig  utmed  de  naturliga 
vattenvägar,  på  hvilka  Sverige  är  så  rikt,  och  huru 
den  med  dessas  tillhjclp  redan  tidigt  inträngde  djupt  i 
det   inre  af  landet. 

Detta  fynd  är  äfven,  liksom  det  vid  Hjerpetan  (N:o 
58),  af  vigt  såsom  ett  af  de  direkta  bevisen  för  den  här 
ofvan  (sid.  196)  uttalade  åsigten,  att  åtminstone  en  del  af 
mellersta  Sveriges  stenkummel  innesluta  grafvar  från 
bronsåldern.  Vi  återkomma  strax  till  fråofan  om  sten- 
kumlen  i  Vermland  (sid.  393). 


Pincetter  från  bronsåldern  äro  i  ganska  stort  antal 


t3' 


funna  i  Sverijre.     Vi    känna    för    närvarande    64  sådana 


•o 


pincetter    af    brons,     af    hvilka     dock     endast    en,     den 


213  VERMLAXD.      FYNDET    VID   BERG.  385 

här  ofvaii  beskrifna,  är  funnen  norr  om  Götaland;  af 
de  öfriga  äro  3  funna  i  ^'estergötland  ^),  9  i  Hal- 
land '),    1    i    Småland  ^),    1    i   Småland  eller   på  Öland  ■*), 


^)  En  i  St.  M.,  N:o  4840;  bred,  slät,  utan  bucklor.  Den  är  fun- 
nen —  jerate  4  knifvar,  af  livilka  en  är  omtalad  sid.  338  not,  och  1 
s\i,  allt  af  brons,  samt  brända  ben  —  i  en  liten  stenkista,  1.5  fot  i 
fyrkant,  midt  uti  en,  nästan  endast  af  sten  bestående,  hög  vid  Bess- 
gården  i  Friggeråkers  s:n,  nära  Falkijping.  (Den  har  förut  tillhört  Hr 
H.  "Werners  samling  och  är  afbildad  i  hans  »Antiqv.  berättelser»  1  haft., 
pl.   3   tig.  4;   se  sid.   14). 

En  tillhör  Skolläraren  Vernqvists  samling,  i  Bjurums  s:n  (»)funnen 
jemte  ben  i  en  hög  i  Dala  församling»).  —  En  tillhör  Skolläraren  Söder- 
qvists  samling,  i  Klefva  s:u  (enligt  Hr  Werners  »Antiqv.  berättelser»  2 
haft.,  sid.  9). 

-)  Fem  i  St.  M.,  nämligen:  1)  N:o  2471,  temligen  smal,  slät, 
utan  bucklor;  funnen  —  jemte  brända  ben,  samt  1  »rakknif»  och  2  andra 
knifvar  m.  ra.  af  brons  —  i  en  af  en  liten  stenkista  omgifven  ler- 
kruka i  en  grafhög  vid  Höstena  i  Ljungby  s:n  (»Hall.  fornm,  för:s  Ars- 
skrift»  sid.  67)-  —  2)  2548,  originalet  till  tig.  66  här  nedan;  funnen  i 
envtvoligen  med  brända  ben  fyld,  lerurna  i  en  grafhög  å  Bonnarps  egor, 
Laholms  s:n  (anf.  arb.  sid.  140).  —  3)  3987,  mycket  skadad  af  erg, 
utan  sirater;  funnen  jemte  en  knif  (lik  tig.  46,  47)  och  en  såg,  båda  af 
brons,  i  en  m.ed  brända  ben  fyld  stenkista,  af  nära  1  fots  längd,  i  en 
af  grafhögarne  vid  Dömraestorp  i  Hasslöfs  s:n  (anf.  arb.  sid.  83,  jfr 
sid.  225).  —  4)  3987,  liten,  utan  prydnader;  funnen  i  en  annan  af 
dessa  högar  —  jerate  en  dolk  och  en  knif  (lik  tig.  46,  47),  båda  af 
brons,  lemningar  af  ylletyg,  samt  brända  ben  —  i  en  kista  af  en  kluf- 
ven  och  urholkad  björkstam,  som  var  omgifven  af  en  3.8  fot  lång  sten- 
kista (anf.  arb.  sid.  103).  —  5)  4168,  temligen  bred,  med  tre  bucklor; 
funnen  jemte  originalet   till   vår  fig.  45,    se  sid.   334  (anf.  arb.   sid.   94). 

Tre  i  Doktor  Ehrengranats  samling  i  Falkenberg.  En  af  dem 
hittades,  jemte  en  bronsknif,  å  Kungsgårdens  mark  i  Vessige  s:n.  En 
annan  är  funnen  —  jemte  3  knifvar  (se  sid.  336  här  ofvan,  not  2)  och 
2  bitar  af  en  såg,  af  brons  —  i  en  grafhög  vid  Stenastorp  i  Vinbergs 
s:n;  bronssakerna  lågo  i  9  lerkrukor,  som  troligen  dessutom  innehöllo 
brända  ben.  Den  tredje  är  funnen  i  Arstads  eller  Faurås  härad  (»Hall. 
fornm:s  för-.s  Arsskr.»  sid.   162,   165  och   193). 

En  tillhör  Professor  Nilssons  nya  samling. 

^)  T  Texiö  Museum  (N:o  1112);  af  ovanlig  form,  emedan  den 
upptill  är  smal  och  jemnl)rcd,  men  vid  öppningen  myckel  bred.  Den 
iär  vara  funnen  i  en  stenkista  vid  Lundaby,  tillsammans  med  2  dolk- 
klingor  af  brons,  samt  en  spjutspets,  en  bladforraig  pilspets  och  ett  half- 
månformigt  verktyg,  alla  af  tlinta.  Några  l)cn  omtalas  ej,  hvarföre  det 
är  sannolikt,   att  liket   varit  ol)räiult  och   förniuitnat. 

*)  St.  M.  2076;  har  förut  tillliört  Fabrikör  Storcks  samling  i 
Kalmar. 


386  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  214 

4   på  Ölaricr),   3   på   Gotland'),    2   i   Blekinge')   och  40 
i  Skåne  "*).     Dessutom    har   man  i  »Borgarkullen«  å  Ves- 


M  Alla  i  St.  M.,  nämligen:  1)  N:o  1304:1828.15,  bred,  lik  vår 
fig.  66,  prydd  med  fiua  zigzaglinier  samt  3  större  bucklor  på  vanligt 
sätt  och  dessutom  med  en  rad  små  bucklor  utefter  midten;  funnen  vid 
Sandby  kyrkoby.  —  2)  1985:1849.2,  originalet  till  vår  tig.  65;  funnen 
år  1849,  jemte  obrända  meuniskoben  och  en  bronsdolk  med  smal  fyrkantig 
tånge  (=  tig.  153  i  »Sv.  forns.»),  i  en  grusbacke  å  Kastlösa  prestgärds^ 
egor.  —  3  och  4)  4107,  två  pincetter,  af  hvilka  den  ena  i  afseende  på 
formen  närmast  liknar  den  till  Treenhöi-fyiidet  hörande  (se  här  nedan 
sid.  388  not  1),  men  är  slät,  utan  prydnader;  den  andra  är  något  mera 
lik  vår  tig.  65.  Båda  äro  funna,  »jemte  en  flintdolk  (^  tig.  56  i  »Sv. 
forns.»)  vid  stenbrytning  i  en  grushåla  å  Bredinge  bys  utmark  i  Kast- 
lösa s:n.» 

-)  Två  i  St.  M.,  nämligen:  1)  N:o  2211,  lik  vår  fig.  66,  men 
något  smalare,  prydd  med  de  tre  bucklorna  och  tvärstreckade  band;  fun- 
nen, jemte  brända  ben  och  en  pilspets  af  brons  (afbildad  fig.  171  i  »Sv. 
forns."),  i  en  fyrkantig  stenkista  af  1.5  fots  längd  och  1  fots  bredd, 
under  sandtägt  i  en  hage  å  Skrodarfve  egor  i  Gröttlingbo  s:n  (ej  långt 
från  det  i  not.  2  å  sid.  196  här  ofvan  oratalade  »Angantyrs  rör»,  sora 
äfven  innehöll  en  graf  från  bronsåldern).  —  2)  4737,  bred,  lik  vår  fig.  66, 
men  endast  34  m.m.  lång  och  alldeles  slät,  utan  bucklor  eller  andra 
prydnader;  funnen  år  1872,  jemte  två  bronsknifvar  (se  sid.  .?37,  för- 
sta noten,  här  ofvan),  i  en  stor  lerkruka,  som  utan  tvifvel  äfven  innehöll 
brända  ben,  och  som  var  tätt  omsluten  af  en  fyrsidig  stenkista,  1  fot  i 
fyrkant,   å  Lilla   Sojvide  egor  i   Sjonhems  s:n. 

En  tillhör  Visby   Museum  (lik  vår  fig.   66). 

^)  Båda  i  St.  M.,  nämligen:  1)  N:o  1452:120,  temligen  bred, 
utan  bucklor;  funnen  år  1833  jemte  en  pilspets  eller  knif  med  tånge  af 
brons  i  en,  utan  tvifvel  med  brända  ben  fyld,  lerkruka,  »under  en  sten 
i  jordbrynet,  på  Hoby  backe,  vid  det  s.  k.  Domaresätet,  som  bestod  af 
en  dubbel  Domring»  (jfr  Worsaae's  »Blekingske  Mindesmiurker  fra  He- 
denold»,  sid.  8).  —  2)  1453:174,  lik  vår  tig.  66,  men  slät,  utan  buck- 
lor;  funnen  i   en  lerkruka   vid   Ronneby  »i  den  s.  k.   Snäekebacken». 

*)  Fjorton  förvaras  i  St.  M.,  nämligen:  1)  N:o  1418.  —  2)  1518.  — 
3)  1576.  —  4)  2548.  —  5)  2549.  —  6)  2791:210,  liten,  smal,  utan 
bucklor;  funnen  —  jemte  1  dolk  med  afbruten  tånge,  1  knif  ^^  fig.  113 
i  »Sv.  forns.»,  bladet  till  en  annan  knif  och  1  liten  »tutidus»  med  ögla 
på  baksidan,  allt  af  brons,  samt  obrända  ben  (»men  intet  cranium»)  — 
i  en  graf  pä  Hammenliögs  kyrkobys  egor  i  Ingelstads  h:(l.  Grafven, 
som  utan  tvifvel  varit  täckt  af  en  hög,  var  en  stenkista,  bildad  »af  tvenne 
mindre  stenar  i  öster  och  vester,  samt  tvenne  3 '/o  ^In  långa  stenar  i 
norr  och  söder,  med  deröfver  liggande  tung  täeksten,  alla  af  fiis».  — 
7,  S)  3061,  tvä  pincetter.  —  9)  3328,  bred,  slät,  endast  prydd  med  3 
låga  bucklor;  funnen  jemte  2  knifvar,  1  syl  m.  m.  af  l)rons  i  en  af 
»Kumlehögarne»  i  Nöbbelöfs  s:n,  Ljunits  h:d  (se  sid.  330).  —  10)  3496, 
temligen   smal,   utan   bucklor;     funnen,  jemte  1   kort  svärd  och    1   dubbel- 


215 


VERMLAND.      FYNDET    VID   BERG. 


387 


sige    kyrkobys    egor  i   Arstads   h:d,   Halhind,   funnit   en 
pincett  af"  ijuld,  lik  var  fig.   66  '). 

Från    Norge    torde    nian    för    närvarande    ej    känna 
någon  pincett  af  samma  form  som  fig.  65  eller  66.' 


Fig.  Gö.     Bronspiiicett,  Irän  den  äldre 
brunsäldern,  f.  yiii  Ka^tlösa,  Öl.     ''i- 


Fiir.  66.     Bron.-ipiiueit,  t'r:in  den  yngre 
bronsåldern,    t',  vid  Bonnarp,  Hall.     1/j. 


I  Danmark  äro  derimot  pincetter  från  bronsåldern 
mycket  allmänna.     På  Museet  i  Kjöbenhavn  förvaras  åt- 

knapp,  båda  af  brons,  »på  orakriuif  3  fots  djup  vid  uppbrytning  af 
ett  stenrös»  å  egorna  till  N:o  12  Vemmerlöf  i  Vemmerlöfs  s:n,  Järre- 
stads  h:d.  —  11)  3691.  —  12)  4125,  liten,  prydd  med  zigzaglinier, 
men  utan  bucklor,  12.5  ra.m.  bred  vid  öppningen;  funnen  jemte  en 
simpel  bronsknif  (se  sid.  337,  not)  och  brända  ben  i  ett  lerkärl  uti  en 
grafhög  vid  Österslöf  i  Villands  h:d  (se  sid.  40  at  denna  del).  —  13,  14) 
Tvii   pincetter,   hvilkas  inventariennmror  ej   äro   kända. 

Tolf  tillhöra  Lunds  Museum.  Två  af  dem,  funna  i  lerkrukor  jemte 
brända  ben  och  bronsknifvar  af  samma  form  som  tig.  45 — 47,  äro  om- 
talade här  ofvan  sid.  337,  not.  En  tredje  hittades  år  1818,  jemte 
»en  knapp  och  några  nålar  af  brons,  samt  bcnskärfvor»,  i  en  lerkruka  uti 
»Räfvahög»   vid   Eleshult  i  Ikunnby   s:n,   Luggude   h:d. 

Två  förvaras  i  Landskrona  Elementarläroverks  samling;  1  i  Kjöben- 
havns  Museum;  1  i  Ligeniör  Brorströms  samling  i  Borrebv;  1  i  Grefve 
A.  De  la  Gardies  samling  på  Ilainiitoniiouse  (se  sid.  337,  not);  samt  9 
i  Ufverjägmästaren   Sjökronas  samling  i    Helsingborg. 

')  Den  är  afliildad  tig.  201  i  »Sv.  forns.»  och  förvaras  i  St.  M. 
(X:o   1798).     Se  »Hall.   fornm.   för:s  Årsskrift')  sid.   65. 


388  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA    SVERIGE.  216 

minstone  250  sådana  pincetter  af  brons^)  och  2  af  guld, 
samt  en  tunn  guldbeläggning  möjligen  till  ena  sidan  af  en 
bronspincett").  —  De  flesta  af  dessa  pincetter,  isynnerhet 
af  dem  som  likna  tig.  66,  äro  funna  i  grafvar  från  den 
yngre  bronsåldern,  hvilka  innehållit  brända  ben  och  dess- 
utom vanligen  en  bronsknif,  ofta  af  samma  form  som 
fig.  44 — 47,  samt  en  bronssyl  m.  m.  (se  sid.  336). 

Fyndomständigheterna  visa  således,  att  bronspincetter 
af  samma  form  som  fig.  66  tillhöra  den  senare  delen  af 
vår  bronsålder.  De  äro  vanligen  prydda  med  tre  så- 
dana små  upphöjda  bucklor,  som  ses  å  denna  fig.  — 
Derimot  torde  åtminstone  en  del  af  de  pincetter,  som 
likna  fig.  65,  tillhöra  bronsålderns  äldre  del;  zigzagsira- 
terna  och  stilen  antyda  det,  och  några  fynd  bekräfta  det. 

Att  dessa  pincetter,  både  de  äldre  och  de  yngre,  äro 
förfärdigade  här  i  Norden,  framgår  tydligt  deraf,  att  de 
här  äro  så  allmänna,  under  det  att  de  icke  förekomma 
i  södra  och  vestra  Europa. 

Utom  Skandinavien  förekomma  nämligen  sådana  pin- 
cetter —  liksom  så  många  andra  af  de  i  de  nordiska 
fynden^  från   bronsåldern    allmänna  fornsakstypcrna^)  — 


')  Enligt  benäget  meddelande  af  Herr  Justitsråd  Striink.  Några 
af  dem  äro  afbildade  i  \Vorsaae's  »Nordiske  Oldsager",  iig.  269 — 272; 
särat  i  Madsens  anf.  arb.  »Treenhöi-fundet»  tig.  A  1  (ovanlig  form;  upp- 
till smal  och  mycket  utsvängd  mot  öppningen;  j)rydd  med  tvärgående 
zigzagliiiier),  »Jordhöi-fuudet»  fig.  3,  wyundby-fundet"  iig.  2  (fästad  vid 
en  sådan  »stängknapp«  som  tig.  225  i  »Sv.  forns.»),  »Suite  af  Niptctnger» 
fig.  1 — 17  (två  af  dem  hafva  löpare,  med  hvilka  de  kunna  hällas  till- 
klämda; den  ena  löparen  har  form  af  en  fogelj,  »Suite  af  Öxcr»  Hg.  10  i 
och  »Suite  af  Kar  af  bncndt  Leer»  fig.  2  och  4.  —  «Arböger  f.  nord. 
Oldkynd.»  1872  pl.   1    fig.  8. 

'^)  Afbildad  i  Uoyes  »Oplysendc  Fortcgnelse  ovcr  Gjenstaude  af 
sedle  Metaller  i   Kjöbenli.   Museum»  sid.   27. 

•')  Se  t.  ex.  sid.  203  (halsringar  --  fig.  18;  jfr  Tillägget  hiir  nedan), 
219  (»glasögonformiga  spännen»),  222  (nålar  ^—  fig.  21),  233  (»kupor»; 
jfr  Tillägget),  246  (»tutuli»),  274  (hängkärl  af  brons  =^  fig.  28,  29), 
284  (halsringar  med  ovala  ändskifvor  =^  fig.  24.  30  och  60),  312  (skaft- 
celter  —  fig.  38),  318  (skaftccltcr  ^  fig.  39),  331  (knifvar  —  fig.  42), 
och  sid.  339  (knifvar  ^  fig.  44—47). 


217  VERMLAND.   FYNDET  VID  BERG.  389 

endast  i  det  nordligaste  Tyskland'),  hvilket  under  nämnda 
tid  tydligen  tillhört  samma  kulturområde  som  Skandi- 
navien, under  det  att  de  i  Europas  öfriga  länder  funna 
fornsakerna  från  bronsåldern  i  de  flesta  fall  äro  af  an- 
dra former. 

I  södra  och  vestra  Europa  har  man  visserligen  fun- 
nit åtskilliga  pincetter,  men  de  äro  af  helt  andra  former 
än  lig.  65  och  6()  och  tillhöra  icke  bronsåldern,  utan 
jernåldern"). 

Afven  i  Norden  äro  pincetter  från  jernåldern,  i  syn- 
nerhet dess  förra  hälft,  ej  sällan  anträffade '').  De  nro 
i  allmänhet  längre  och  smalare  än  bronsålderns;  vanli- 
gen äro  de  nästan  alldeles  jemnbreda  och  prydda  med 
egendomliga  hak  och  inskärningar  i  kanterna.  De  äro 
af  brons  eller  jern,  någon  gäng  af  silfver.  Ofta  äro  de 
genom  en  liten  ring  förenade  med  en  örslef. 


^)  »Friderico-Fraucisceutn«  pl.  19  fig.  5 — 9  ocli  12,  lika  vår  fig.  66; 
fig.   9  är  med   en  riug  fästad    vid    en    sådan   stångknapp    som  fig.   225  i 

»Sv.  forns."  (fig.   1 — 4  och  Hå  samma  planch   äro  af  andra  former). 

»Horge  ferales»  pl.  X  fig.  14 — 16  och  sid.  227  fig.  3  (Meklenburg  och 
Holstein);  fig.  13  å  samma  planch  visar  en  pincett  af  mycket  afvikande 
form   från   Skotland. 

-)  Se  t.  ex.  v.  Säcken  »I)as  Grabfeld  von  Hallstatt»  pl.  19  fig.  17 
och  sid.  89;  »Mittlieilungen  der  antiqu.  Gesellscliaft  zu  Ziirich»  XV:  7 
pl.  7  fig.  9  och  pl.  15  fig.  5;  Desor  »Les  Palafittes»  sid.  96  fig.  88; 
Lindenschmit  »Heidn.  Alterth.»  II:  5  pl.  6  fig.  4,  5,  9  — 12,  och  »Ho- 
heuzoU.  Alterth.»  pl.  1  fig.  14,  pl.  5  fig.  22  (södra  Tyskland);  »Hörte 
ferales»  sid.  227  (no''i'a  Tyskland);  Baudot  »Sépultures  des  barbares  de 
Tépoque  mérovingieune  en  Bourgogne»,  pl.  18  fig.  15 — 17  (i  »Mémoires 
de  la  Conimission  des  antiquités  du  departement  de  la  Cöte-d'or»,  tome  5); 
Fausset  (Roach  Smith)  »Inventorium  sepulclirale»  pl.  12  fig.  13  (Kent, 
sydöstra  England);  Breut  »The  saxon  ceraetery  at  Sarr»,  i  »Architologia 
cantiana»,  vol.  7   sid.  31   (Kent);  m.   fl. 

')  Worsaae  »Nord.  01dsager«  fig.  273.  —  Engelhardt  »Thorsbjerg 
Mosefund»  pl.  4  fig.  25,  26;  »ISydara  Moscfund»  pl.  5  fig.  3,  4  {silfver), 
7,  8;  »Kragehul  Mosefund»  pl.  4  fig.  21 — 23;  »Vimosefundet»  pl.  1 
fig.  21  (jern).  —  »Årböger  f.  nord.  Öldkynd.»  1870  pl.  4  fig.  12.  Den 
sist  nämnda  pincetteii,  funnen  i  en  »brandplet"  på  l^ornliolin,  är  af  jern, 
kort,  bred  och  ganska  lik  vår  fig.  66.  En  dylik  jernpincett  är  nyligen 
funnen,  jemte  brända  ben,  uti  en  graf  i  Högsrums  s:n  på  Öland;  den  var 
instucken  mellan  hvarfveu   på   en   hoprullad  svärdskliuga  af  jern   (St.  M.). 


390 


BRONSÅLDERN    1    MELLERSTA    SVERIGE. 


218 


Vi  meddela  här  fig.  67  afbildning  af  en  sådan,  med 
en  örslef  förbunden  pincett  af  brons  från  jernåldern;. 
den  hör  till  ett  stort  graffynd  vid  Rikvide  i  Nährs- 
s:n,  Gotland^). 

Det  synes  vara  ganska  sannolikt,  att  pincetterna 
under  jernåldern  —  i  likliet  med  några  dylika  under 
senare  tider  —  varit  ett  slags  toalett-artiklar;  möjligen 
användes  de  till  att  rycka  ut  hår  el.  dyl.  Derimot  torde, 
såsom  vi  redan  sid.  336  antydt,  flertalet  af  de  till  brons- 
åldern hörande  pincetterna  hafva  varit 
begagnade  då  man  sydde  i  läder.  Vi 
tillåta  oss  att  här  meddela  den  förträff- 
liga utredning  af  denna  fråga,  som  Hr 
Justitsråd  Herbst  redan  för  flere  år 
sedan  gifvit^). 

Efter  att  hafva  fästat  uppmärksam- 
heten derpå,  att  Kjöbenhavns  Museum 
år  1864  egde  omkr.  300  sylar  af  brons 
och  1  af  ffuld,  24  svnålar  af  brons  och 
3  af  ben,  samt  omkr.  200  pincetter  af 
brons  och  1  af  guld''),  säger  Justitsråd 
Herbst:  »För  att  förstå,  huru  dessa  före- 
mål användes,  måste  vi  påminna  oss 
nåijra  eo:endomlii2:a  omständiiiheter.  I 
de  med  brända  ben  fylda  lerkrukor  från  bronsåldern, 
hvilka  så  ofta  påträffas  i   vårt  lands  grafhögar,   finna  vi 

')  »Från  jernåldern»,  fyndbeskrif"niii<;cii,  sid.  55.  Eu  ;uiniui  jern- 
Alderspincett  af  brons  från  Sverige  är  afljildiid  i  2;drii  delen  af  denna 
tidskrift,  sid.  279;  den  är  funnen  i  Helsingland  oeli  prydd  med  ganska 
vackra  sirater. 

^)  I  ett  bref  till  Prof.  Stephens,  dateiadt  Kjöl)enliiivn  den  .3  Juli 
1864  och  infördt  i  Brents  »Saxon  ceinetery  at  SarV»  (»Areiia-ologia  can- 
tiana».  vol.  7),  sid.  41   not. 

•^)  Af  bronssylarne  sitta  ännu  sexton  i  sina  skaft,  af  hvilka  11  äro 
af  brons,  4  af  ben  och  1  af  bernsten.  Jfr  W.  276  (skaftet  af  brons, 
gjuten  öfver  lerkärna).  En  af  synålarne  är  afbildad  W.  275;  se  äfven 
Madsens  anf.  arb.  ).Sundby-fundet  (ett  aflångt  öga  niira  midten  af  den 
fyrkantiga,   något  flata  nålen). 


Fig.  67.    Pincett  och  ör- 
slef af  lirons,  frSii  jern- 
älderti,    f.    vid    Hikvidf, 
(Jotl.      2   1. 


219  VERMLAND.      FYNDET    VID   BERG.  391 

icke  sällan  en  liten  knif,  en  syl,  en  pincett  och  några 
andra  småsaker  af  brons,  såsom  en  ring,  en  hårnål  eller 
en  dubbelknapp  m.  m.;  och  jag  tror,  att  den  vanliga 
åsigten  är  riktig,  nämligen  att  dessa  lerkärl  innehålla 
lemningar  af  qvinnolik,  i  det  att  knifven,  sylen  och 
pihcetten  äro  den  aflidna  damens  syl)ehör.  Vi  måste 
också  påminna  oss,  att  vi  här  i  Danmark  hafva  flere 
exempel  på  sömnad  i  läder  och  skinn  med  fina,  smala 
band  eller  trådar  af  skinn  (se  t.  ex.  W.  162,  163),  och 
att  kläder  af  skinn  måste  antagas  hafva  varit  allmänna 
under  en  ganska  tidig  period.  Men,  såsom  vi  veta, 
har  man  äfven  ofta  funnit  kläder  af  en  simpel  ylleväf- 
nad,  sydda  med  ulltråd.  Sådana  yllekläder  hafva  dock 
tydligen  varit  mycket  mindre  allmänna  och  vida  dyr- 
barare än  skinnkläderna.» 

»Om  vi  nu  återvända  till  de  omtalade  föremålen,  så 
skola  vi  se,  att  sådana  bronssaker  söm  en  knif,  en  svl 
och  en  pincett  voro  alldeles  nödvändiga  för  att  sy  i  lä- 
der eller  skinn.  Knifven  användes  för  att  skära  ut  de 
fina  remmarne  eller  trådarne  af  skinn,  med  hvilka  man 
skulle  sy,  sylen  för  att  borra  hål  och  pincetten  för  att 
draga  lädertråden  genom  hålen.» 

»Dessa  saker  kunde  ej  begagnas  för  att  sy  ylle- 
kläder; härtill  voro  derimot  synålarne  utmärkta,  hvilka 
voro  oanvändbara  för  lädersömnad.  Förhållandet  mel- 
lan antalet  af  de  i  museet  förvarade  sylar  (300)  och 
synålar  (27)  torde  derföre  gifva  en  god  ledning  för  be- 
dömandet af  förhållandet  mellan  skinn-  och  ylle-kläder- 
nas   talrikhet  under  bronsåldern.» 

»Det  är  klart,  att  dessa  sylar,  hvilka  äro  från  5  till 
1  tum  langa,  ofta  användes  i  det  dagliga  lifvet  äfven 
till  andra  ändamål  än  det  nu  beskrifna.  Så  måste  äf- 
ven pincetterna  någon  gång  blifvit  begagnade,  bland 
annat,  såsom  kirurgiska  instrumenter,  hvilket  tydligen 
var  fallet    med    en,    som    år    1845   fanns  i  en   graf  vid 


392  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  220 

Hvidegård  på   Sja?llancV)  jeinte  ett  bestick,  hvilket  synes 
hafva  tillhört  en  man,   hälften  läkare,  hälften  trollkarl.» 


62.     Vermland  (utan  närmare  uppgift). 

I  Professor  Ano;elins  samlino;  i  Stockholm  förvaras: 

Främre    delen    af    en    spjutspets    af    brons,    som    är 
mycket  skadad  och  nu  endast  har  11.5  ctra.  längd. 

Den    är  »funnen  i  en  ättehög  i  Vermland  år  1807» 
och  skänkt  till  samlingen  af  Herr  Löjtnant  J.  E.  Hagdahl. 


W    känna    således    nu    åtminstone    21    fornsaker  af 
brons  från  Vermlands  bronsålder,  nämligen'): 

6  svärd  (fynd   X:ris  53,  54,  56,  58,  59). 

1  dolk  (fynd  N:o   61). 

2  knifvar  (fynd  N:ris  55,  57). 
1  spjutspets  (fynd  N:o  62). 

1   hålcelt  (fynd  N:o   60). 

1  hängkärl  (fynd  N:o   59). 

2  halsringar  (fynd  N:o  59  A  och  B). 

1   eller  möjligen  två  spiralarraringar  (fynd  N:o  59). 
1   annan  armring  (fynd  N:o  59). 

3  spännen  (fynd  N:o  59  B  och  C). 
1   pincett  (fynd  N:o  61). 

1  litet  rundt  beslag  (fynd  N:o  59). 
samt  dessutom  »12  bitar   af  smala  bronstrådar»  och  »en 
liten  brons-ten,   böjd   som   en    hake»    (fynd  N:o  59), 
och  »möjligen  en  pincett»  (fynd  N:o  56). 

^)  »Annaler  f.  uord.   Oldkynd.»   1848,  sid.  336. 

')  Af  dessa  finnas  iinellertid  två  svärdsfästen  och  ett  knin)lad  (fynd 
N:ris  .54,  56  och  .07)  ej  i  behåll;  man  har  endast  mer  eller  mindre  till- 
förlitliga l)cskrifnin<;ar  pa  dem. 


221  VERMLAND.      ÖFVERSIGT.      STENKUMMEL.  393 

Om  inan  fördelar  dessa  21  saker  på  landskapets 
yta,  162  qvadratmil,  erhåller  man  visserligen  ett  medel- 
tal af  endast  0.13  bronssak  från  h varje  qv.-mil  i  medel- 
tal, men  de  nu-.beskrifna  fynden  från  Vermlands  brons- 
ålder äro  det  oaktadt  af  stor  vigt,  dels  emedan  ett  af 
dem,  fyndet  vid  Rud  (N:o  59),  är  ett  af  de  största  fynd 
från  nämnda  tid  som  blifvit  gjorda  i  mellersta  Sverige, 
dels  emedan  några  af  de  andra  äro  säkra  graffynd 
(N:ris  58  och  61;  jfr  äfven  N:o  54). 

Alla  de  tre  sist  nämnda  fvnden  äro  anträffade  i 
stenkummel^  och,  då  fynd  från  annan  tid  i  Vermlands 
stenkummel  hittills  varit  sällsynta,  torde  man,  såsom 
vi  redan  nämnt,  kunna  antaga,  att  en  stor  del  af  dessa 
fornlemningar  tillhöra  bronsåldern. 

Friherre  Djurklon,  som  under  sina  forskningsresor 
åren  1866  och  1867  haft  tillfälle  att  lära  känna  nästan 
alla  Vermlands  fornlemningar,  yttrar  i  sin  berättelse  för 
år  1867  (sid.  XIII  följ.)  om  stenkumlen  i  detta  landskap: 

»I  Vermland  äro  stenkummel  synnerligen  talrika. 
Till  grundformen  än  runda,  än  fyrkantiga  hafva  de  alltid 
blifvit  hopkastade  nära  vattendragen,  helst  på  toppen 
eller  första  afsluttningen  af  höga  berg,  eller  ock  på  öar, 
skär  och  uddar  i  sjöarne.  De  äro  vanligtvis  grafvar  och 
hafva  för  skattletare  varit  ett  kärt  experimentalfält, 
hvarigenom  icke  blott  den  yttre  formen  ofta  gjorts 
oiorenkännelio;    utan  äfven  hvad  de  i  sitt  innandöme  för- 

o  o' 

varat,  till  föga  fromma  för  fornforskningen,  blifvit 
skinofradt  och  förstördt.» 

»Betrakta  vi  nu  först  de  runda  kumlen,  så  finner 
man  i  dem  flcre  olika  begrafningssätt.  Då  de  hvila  på 
beroro-rund,    som    oftast    är   händelsen,    har    o^rafrummet 

Din  '  'O 

vanligtvis  utgjorts  af  en  låg  afiång  kistd,  omslutande 
än  obrända,  än  brända  lik,  hvilken  kista  bildats  af  hällar, 
latjda  i  enkel,  stundom  dul)bel  rad  och  nåfjon  oråno:  — 
ehuru  oftare  i  östra  än  i  vestra  Vermland  —  uppresta. 


394  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA   SVERIGE.  222 

Der  hiillai"  ej  funnits  att  tillgå,  har  man,  såvida  ej  en 
af  naturen  sjelf  danad  bergsskrefva  gjort  en  sådan  an- 
ordning öfverflödig,  hjelpt  sig  med  kallmur  af  gråstens- 
flisor, hvilken  ej  sällan  varit  ganska  omsorgsfullt  upp- 
laird.  Detta  rum  —  oftast  af  en  vanlio^  manslän<i'd  eller 
något  derutöfver,  men  stundom  betydligt  mindre,  ehuru 
bibehållande  samma  form  —  har  en  höjd  af  U.ö  till 
2  fot  med  bredd  af  1  a  2  fot,  hvaröfver  först  ett  tak 
af  hällar  och  sedan  sjelfva  roset  u})plagts.  Kumlens 
dimensioner  äro  högst  olika,  från  40  å  50  ända  till  500 
fots  omkrets  ]jå  2  å  3  till  och  med  18  fots  höjd,  och 
nåo^ra  hafva  anta<>;lio:en  omslutit  flere  (rrafvar.  De  största 
tinnas  vid  Löfås  i  Glafva,  Näs  i  Stafnäs,  Göttersta  i 
Millesvik  och  Svenstorp  i  Grums.  —  Utom  dessa  finnas 
andra,  till  det  yttre  fullkomligt  lika  kummel,  hvilka 
dock  att  döma  af  det  väl  bibehållna  vid  Karud  i  Tveta 
understundom  haft  plattare  hjessa.  Här  finner  man  en- 
dast vanliga  (iskrum  med  eller  utan  urnor  och  oftast 
förlagda  under  jordytan,  när  kumlet  hvilar  på  sandgrund, 
eller  åtminstone  ej   omedelbart  på  sjelfva  berget.» 

>'Man  kan  således  i  dessa  jrrafvar  iakttao;a  olika  be- 
grafningssätt,  häntydande  på  olika  åldrar  och  kanske 
äfven  olika  folk.  Hvad  de  förstnämnda  kumlen  angår, 
så  är  öfverensstämmelsen  med  bronsålderns  grafvar  i 
Bohuslän  och  på  Dal,  sådane  desse  beskrifvas  af  Holm- 
berg och  Lignell,  temligen  omisskännelig,  och  denna  lik- 
het vinner  äfven  bekräftelse  af  det  l)ronsfynd  Riks- 
museum under  N:o  714^)  eger  från  den  enda  af  dessa 
grafvar,  om  hvars  förstöring  tillförlitliga  uppgifter  er- 
hållits')- ^i<-'ii  om  också  blott  detta  fynd  tillvaratagits, 
så  är  det  dock  icke  det  enda,  som  blifvit  gjordt  i  de 
vermländska  kumlen.  De  ofta  förekommande  uppgif- 
terna   om    kopparvärjoi-,    kopi)arknifvar  och   andra  små- 

h  Se  liär  ofvan  fvnd  N:o  Gl. 

^)  Detta    skrefs    innan    fyndet    vid  Hjerpetan  (N:o  58)  var  gjordt. 


223  VERMLAND.   STENKUMMEL.  395 

saker  af  sainma  metall,  eller,  der   berättelsen   mera   har 
antagit    sägnens    karakter, 'om    »guldw-värjor    och   guld- 
tenar  iipphemtade  ur  griftrören,  kunna  icke  frånkännas 
allt  värde.»    —    —    —    —    —    —    —   —    —    »Man'  kan 

dock  icke  våga  pasta,  att  alla  dessa  stenkunnnel  med 
mer  eller  mindre  tydliga  spar  efter  d3dika  grafkam- 
rar  tillhöra  bronsåldern.  Såväl  de  isländska  sagor- 
nas uppgifter,  som  Gulatingslagens  förbud  mot  ett  så- 
dant beorafninofssätt  visa,  hvad  äfven  vermländska  fVnd 
(t.  ex.  det  från  Ekesberget  i  Ekshärad,  Fernow  s.  68) 
bekräfta,  att  stenkumlen  användts  såsom  grafvar  ända 
in  i  hedendomens  sista  dao^ar.  Att  således  med  nåofot 
anspråk  på  ofelbarhet  säga,  hvilka  af  de  i  Verm- 
land  så  talrika  (kanske  mellan  1  och  2,000)  grif- 
terna  af  detta  slag  förskrifva  sig  från  bronsåldern,  är 
icke  möjligt,  och  kan  aldrig  blifva  det  i  det  förstörda 
skick,  hvaruti  de  befinnas;  men  några  af  de  vid  Glafs- 
fjolen,  i  Millesvik  och  synnerligast  de  under  förliden 
höst  nyupptäckta  i  östra  Vermland  förtjena  dock  att 
undersökas  och  kunna  kanske  lemna  nåo;ra  bidrag  till 
redandet  af  denna  dunkla  fråga.» 

»De  runda  stenkummel,  som  innehålla  askrum  ofvan 
eller  under  jordytan,  synas  af  de  uppgifter  om  der 
gjorda  fynd,  som  kunnat  uppsnappas,  alla  (?)  tillhöra 
jernåldern,  och  kunna  gerna,  såsom  Holmberg  kallat 
dem,  benämnas  »ofulländade  ättehögar-^  Till  sitt  yttre 
kunna  de  ej  skiljas  från  de  här  förut  beskrifna  och,  der 
skattletarne  omformat  de  ursprungligen  fyrkantiga  kum- 
len eller  stensättningarna,  knappt  nog  från  dessa,  hvilka 
kanske  ej  alltid  varit  grafvar,  men  vanligtvis  förekomma 
tillsammans  med  de  runda,  och  oftast  blifvit  lafjda  öfver 
naturliga  fördjupningar  i  bergen.  Under  sådana  för- 
hållanden kunna  föi*  de  olika  grafvar  dessa  stenhopar 
fordom  omslutit  inga  särskilda  gränsor  utstakas,  utan 
måste    reduceras    till    en    för   dem   alla    ijemensam.     De 


396  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIfJE.  224 

finnas  talrikt  utmed  Venerstranden  och  synas  derifrån 
hafva  följt  vattendragen  uppåt  landet.  I  vestra  Nord- 
marken synas  dock  de  fyrkantiga  haft  företrädet,  och 
dessa  förekomma  ung^efär  inom  samma  o-ränsor  som 
stenålderns  hällkistor.  Eljest  finnas  stenkummel  utmed 
By-elfvens  och  Fjolens  dalgång  ända  upp  emot  riks- 
gränsen  i  Eda,  utmed  Borgviks-elfven  och  Vermelen  till 
Brunskog,  vid  Norselfven  och  Frykensjöarne,  men  endast 
på  dessas  östra  strand  upp  till  Fryksände,  följa  Klar- 
elfvens  dalgång  till  Ekshärad  och  finnas  slutligen  äfven 
i  Nyed  och  Brattfors  i  östra  Vermland.» 

Att  sydvestra  delen  af  Vermland  var  bebodd  redan  före 
bronsålderns  början,  visas  icke  blott  af  de  i  ganska  stort 
antal  der  funna  fornsakerna  af  sten,  utan  isynnerhet  af 
de  der  talrika  liällkistorna,  fristående,  aflångt  fyrkantiga 
grafvar,  hvilkas  väggar  och  tak  l)estå  af  stenhällar,  ofta 
aktningsbjudande  genom  sin  storlek. 

Fig.  68  visar  en  stor  sådan  hällkista,  som  tinnes 
vid  Sjögerås  i  By  s:n.  Näs  h:d^).  Kistan,  bildad  af  två 
sidohällar  och  en  gafvelhäll,  är  14  fot  lång  och  4  fot 
bred.  Takhällen,  som  nu  ligger  bredvid  kistan,  är  11 
fot  lång,  4.4  bred  i  ena  ändan  och  5.3  fot  i  andra  ändan, 
hvarest  dock  ett  stycke  är  lösslaget.  Enligt  Friherre 
Djurklon  är  takhällen  tydligen  tagen  ur  ett  berg  på 
150  fots  afstånd,  »der  gårdens  egare  med  tumstock 
uppmätt  stället  och  funnit  de  erhållna  dimensionerna 
fullkomligt  öfverensstämmande  med  hällens».  »Kistan 
genomgräfdes,  utan  att  deraf  annat  resultat  vanns  än 
visshet,  att  likförbränning  icke  egt  rum.» 

I  nåo^ra  andra  kistor  är  hvardera  långsidan  bildad 
af  två  eller  flerc  hällar. 

Emedan   alla   Vermlands  nu  kända  hällkistor  redan    # 
för    längesedan    blifvit    mer    eller   mindre    skadade    och 


')  Se  Djurkl.   1807  pl.  X  och  sid.   180. 


225 


VERMLAND.      STKNKrMMFX.      HALLKISTOK. 


397 


deras  innehall  förstördt,  känner  man  visserligen  icke 
något  säkert  fynd,  som  visar,  till  hvilken  tid  de  höra. 
Men  alla  berättelser  om  i  dem  anträffade  fornsaker^) 
och  den  omständigheten,  att  spår  af  brända  ben  aldrig 
lära  hafva  Idifvit  funna  i  dem,  äfvensom  deras  fullkom- 
liga likhet  med  de  till  stenåldern  hörande  hällkistorna 
i  Dalsland,  Bohuslän  ocli  ^  estergötland,  allt  talar  för 
att  de  äro  miimen  från  sist  nämnda  period. 


-^^--^^^.•%. 


%C^«^5^ 


Fi<r.  G?.     Hällkista  vid  Sjögeräs  i  Bv  8:n,  Vermland;  14  fot  läng. 


Om  dessa  genom  sin  ålder  och  sin  storlek  vörd- 
nadsbjudande fornlemningar  säger  Friherre  Djurklou  i 
sin  berättelse  för  år   1867   (sid.   MTI  följ.): 

»Hällkistorna  förefinnas  i  bergen  och  på  skogs- 
åsarne, ej  sällan  temligen  långt  från  bygd  och  vatten, 
men  vanligen  på  sådana  ställen,  der  man  utan  allt  för 
lång  trans])ort   kunnat   erhålla  det  svårforslade  materia- 

')  Så  skall  man  t.  ex.  ;"ir  1852  vid  griifiiiiig-  i  en  af  de  4  vid 
Krokstad  i  Bv  s:ii  befintliga  hällkistorna  lialVa  funnit  en  väl  arbetad 
spjutspets  af  Hinta  (»Hist.  geograf,  ocli  statist,  lexikon  öfver  Sverige» 
band.  4  sid.   254). 


Aviii/v.   ThlfLrift. 


20 


398  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  226 

let.     De    äro    alltid    byggda  i   norr  och   söder,  men  med 
någon   —  stundom    ganska    stark  —  dragning    åt    öster 
och  vester.     Deras  längd  är   12 — 18  fot,  bredd  omkring 
4  fot  och  höjden    1,  2  a   o  fot  öfver  den  stundom  ätte- 
högslika, men  låga  bädd  af  småsten  och  grus,  eller  blott 
det  senare,  hvaraf  de  omgifvas.     Ehuru  alla  äro  ytterst 
illa    medfarna,    och    en    stor  del  af  hällarne  oftast  bort- 
tagna, synes  dock  byggnadssättet  i  allmänhet  varit  det- 
samma som  i  Bohuslän  och  på  Dal,    d.  v.  s.  kistan  har 
bestått    af    ett    enda    rum,   vanligen    nåoot   afsmahiande 
och    ofta    äfven    lägre    emot   söder.     Smärre  olikheter  i 
deras  anordnino-  saknas    dock  icke.     Någon  ^ån^  —  så- 
som    vid    Sandviken   i   Trankil  —  har    en    mindre    graf 
funnits    vid    sidan    af  den    större,   eller   två  om  ej  flere 
varit     sammanbvo;da,     såsom     vid     Gvltenäs     i     samma 
socken.     Stundom    tycker    man    sig  förmärka  spår  efter 
ett  särskildt  lägre  och  smalare  förhus,  bildadt  derigenom 
att    dess    hällar   skjutits    innanför    sjelfva   grafvens  sido- 
väggar,   såsom    vid  Klunserud   i  Kila    och   Korsbyn  i   Si- 
lerud;    och  slutligen    saknas  ej  exempel,  att   grafven  — 
såsom  vid  Skenhall  i  Trankil  och  kanske  äfven  vid  Visle 
i  Glafva  —  varit    omgifven    med    en    krets  af  resta  ste- 
nar,   ehuru    dessa    numera    endast    funnos   i    folkets    er- 
inringar.    Huruvida    grafvarne    mot    söder    varit    öppna 
eller    tillslutna    kan    ej    bestämdt  sägas.     I  några  kunde 
intet  märke  efter  gafvelhäll  upptäckas,  i  andra  åter  syn- 
tes   en    sådan    liafva   funnits.     Möjligen   liafva   dessa   till 
utseendet  öppna  kistor  ursprungligen  huft  en  sådan  an- 
ordning,   som    den   Lignell   i   sin   beskrifning  öfver  Dal, 
1  delen,  sid.   ()8  omnämner,  eller  förmedelst  tvenne  mot 
låno-sidorna    stödda    och     i    sned    riktninij    stälda    hällar 
varit  så  till  vida  slutna,  att  blott  en  öppning  af  halfva 
gafvelbreddcn  lemnats,  för  hvilken  en  klumpformig  sten 
tjenat  som  dörr;  men  detta  är  dock  endast  en  gissning, 
som    ej    af   grafvarnes    förstörda    skick    kan    bestyrkas. 


227  VERMLANI).      HÄLLKISTOR.  399 

Utom  sjeltVa  jordbäddeii  cUcr  .siiiåsteiisgruset  tinner  man 
stundom  på  yttre  sidan  smärre  hällar  satta  till  stöd, 
synnerligast  i  fogarne  och  alltid  parallelt  med  väggen, 
och  invändigt  hafva  de  flesta,  om  ej  alla,  haft  stensatt 
botten  af  bullersten,  hvaraf  dock  numera  endast  föga 
återstod,  sedan  vinningslystnaden  och  nyfikenheten,  på 
samma  såno:  de  bemäktio:at  si»;  de  fornsaker,  som  här 
varit  nedlagda,  äfven  upprifvit  sjelfva  bottnen.  De  gräf- 
ningar,  som  i  dessa  grafvar  understundom  anstäldes, 
hafva  således  ej  medfört  annat  resultat  än  att  —  då 
kol  och  aska  ingenstädes  kunde  upptäckas  —  likförbrän- 
ning här  icke  egt  rum.  Fynd  omtalades  dock  på  flere 
ställen,  och  dessa  uppgåfvos  alltid  hafva  varit  åskviggar 
och  bössfiintor,  således  stensaker,  hvaraf  man  berättigas 
att  antaga  det  de  förskrifva  sig  från  stenålderns  folk 
och  troligtvis  samma  stam,  som  i  Bohuslän  och  på  Dal 
efterlemnat  liknande  grifter.  De  fristående  hällkistorna 
förekomma  i  södra  Nordmarken,  i  närheten  af  sjöarne 
Lelång,  Stora  Lee  samt  östra  och  vestra  Silen  (den  nord- 
ligaste uti  Töksmark),  flerstädes  uti  Svanskogs  och  Gil- 
bergs  socknar,  men  talrikast  på  Öfre  Näset,  synnerligast 
utmed  Byelfven  i  Kila,  Tveta  och  By  socknar.  De  träf- 
fas ännu  i  Eds  socken  vid  Upsala  och  Segermon  och 
torde  äfven  hafva  funnits  i  Långseruds  och  Stafnäs 
socknar,  då  de  i  den  högre  upp  belägna  Glafva  socken 
åter  förekomma  vid  \'isle  och  By,  deras,  såvidt  man 
ännu  känner,  nordligaste  gräns.» 


A  Rosenborgs  egor  i  Eskilsäters  socken,  sydligaste 
delen  af  Näs  härad,  finnes  en  hällristning,  föreställande 
tre  skeppa,  omgifna  af  ett  större  antal  ganska  symme- 

')  Det    af    Dybeck    och   Holmberg   afbildade   fjerde   skeppet  kunde 
icke  återfinnas  af  Djurklon. 


400  BRONSÅLDERN    I    .MELLERSTA    SVERIGE.  228 

triskt  ordnade,  små,  runda  gropar  (»elfqvarnar»),  hvilkeu 
är  af  bildad  i  Dybecks  wRuna»  1847  sid.  7,  i  Holmbergs 
»Skandinaviens  hällristningar»  pl.  41  tig.  145  och  i  Fri- 
herre Djurklons  reseberättelse  för  år   1867   pl.  XXI. 

Vid  Hallerud  i  Kila  socken,  Näs  härad,  tinnas  i  ett 
berg  12  dylika  små,  runda,  skålformiga  fördjupningar, 
af  hvilka  9  stå  i  en  rät  rad  (den  mellersta  gropen  störst 
och  de  öfriga  aftagande  i  storlek  mot  radens  ändar); 
framför  dem  stå  2  och  framför  dessa  en,  den  minsta  af 
alla,  knapt  1  tum  i  diameter.  De  öfriga  äro  4  ä  2  tum 
i  diameter  (Djurkl.   1867  sid.   168). 

Nåo;ra  andra  hällristningar  torde  icke  vara  kända  i 
Vermland  ^). 


För  närvarande  känna  vi  följande 

Fornsaker  af  sten  fimiia  i  Vermlaud. 

Caiiskoga  bergslag. 

Carlskoga  socken.  1  yxa  med  skafthål  (St.  M. 
2226).  —  2  yxor  med  skafthål  (Örebro  M.). 

Bjurkärns   s:n.     Ingen. 

Visnums  härad. 

Ny  sunds  s:n.  1  yxa,  troligen  med  skaftliål  (Djurkl. 
1866  s.  44). 

Rudskoga  s:n.  1  yxa  med  skafthål  (St.  M.  3615:2). 
—  2  mejslar,  8  yxor  med  skafthål  (en  af  dem  lik 
fig.  42  i  »Sv.  forns.»),  samt  »1  slipsten»  (riiristine- 
hamns  M.).  —  1  yxa  med  skafthål  (Djurkl.  1866 
s.  41). 

Råda  s:n.    Ingen. 

Kils  s:n.     1   yxa  med  skafthål  och  med  lemning  af  ett 

')  Jfr  dock  Dybecks  yttrande  i  »Runa»  1847  sid.  7   iiot  **). 


229  FORNSAKER   AF   STEN    FUxVNA    I    VERMLAND.  401 

äldre    dylikt    hål  (St.  M.  3615:4).   —   1    mejsel   af 

fiinta  och  4  yxor  med  skafthål  (Christiriehamns  M.). 

Visnuins  s:n.     1  yxa  ined  skafthål  (St.  M.  3615: i).  — 

2  mejslar  och  3  yxor  med  skafthål  (Christinehamns  M.). 

Olme  li:d. 

Värn u ms  s:n.  1  flintspån,  3  mejslar  och  4  yxor 
med  skafthål  (Christinehamns  M.).  —  2  yxor,  tro- 
ligen med  skafthål  (Djurkl.   1866  s.   76). 

Varnums  s:n  eller  trakten  deromkring.  1  bladformig 
})ilspets  af  fiinta  med  tånge  och  två  hullingar  = 
lig.  60  i  »Sv.  forns.»  (St.  M'.  4654). 

()lnie  (Ölmehärads)  s:n.     Ingen. 

Ferneho  h:d. 

Lung sunds  s:n.  1  yxa  med  ofullbordadt  skafthål,  i 
hvars  midt  en  tapp  sitter  (af bildad  fig.  34  i  »Sv. 
forns.»  St.  M.  3467).  —  1  yxa  med  skafthål  (Chri- 
stinehamns M.). 

Näsräms  (Ramens),  Gåsborns,  Nordmarks,  Fer- 
nebo,   Brattfors  och  Kroppa  s:nar.     Ingen. 

Vase  h:d. 

Vase  (Väsehärads)  s:n.  1  yxa  med  skafthal  (Djurkl. 
1866  s.  97). 

Fogelviks  och  Alsters  s:nar.    Ingen. 
Ny  eds  Jt:d.     Ingen. 
Carlstads  h:d.     lno;en. 

Griuns  led. 

Segerstads  s:n.  1  yxa  med  skafthål  (St.  M.  3615:3). 
—  1  yxa  med  skafthål  (Carlstads  M.).  —  1  ut- 
märkt väl  arbetad  Hintdolk  (Djurkl.  18(!7  s,  225. 
»Yxor  med  skafthål   anträffas  oha   i   socknen»). 

Eds,  Borgviks  och  Grums  s:nar.     Ingen. 


402  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  230 

Nors  s:ii.  1  bred  hålmejsel  af  flinta,  slipad,  och  1 
spjutspets  af  skiffer,  lik  hg.  52  i  »Sv.  forns.»  (Frih. 
C.  Cederströms  sainl.  i  Strömstad). 

Kils  liul. 

Frykeruds  s:n.     2  yxor  med  skafthål  (Djnrkl.  1867 

s.  37). 
Kils  s:n.     2  mejslar,  ej  af  flinta  (Djiirkl.  1867  s.  32). 
Nedre  Ullerö  (Ulleruds)  s:n.     Ingen. 

Ofre  Ullerö  s:n.  1  trind,  uppåt  spetsad  yxa  af 
trapp  utan  hål  (St.  M.  3615:5).  2  yxor,  troligen 
med  skafthål  (Djurkl.   1866  s.   120). 

Ransäters  s:n.     Ingen. 

Elfdals  härads  nedre  tingslag. 

Råda  s:n.      1    »flintpil»    (troligen    funnen    vid    eller   i 

närheten   af  Uddeholm.     St.  M.  379). 
Sunnemo,    Ekshärads   och   Gustaf  Adolfs   s:nar. 

Ingen. 

Elfdals  härads  öfre  tingdag.     Ingen. 

Fryksdals  härads  öfre  tingslag. 

Hvitsands  s:n.  Nedre  hälften  af  en  trekantig  |)il- 
spets  af  flinta,  lik  fig.  65  i  »Sv.  forns.»,  och  1  yxa 
af  trapp  utan  hål  (»funna  tillsammans».  St.  M. 
1635:7,9).  —  1  bladformig  pilspets  af  flinta  (Carl- 
stads M.). 

()stmarks  s:n.      1   yxa  med  skafthål  (St.  M.  1284:23). 

Lekvattnets  ka})ell.      Ingen. 

Fryksände  s:n.    3yxor  med  skafthål  (St.  M.  1635:4 — e). 

Fryksdals  härads  nedre  tingslag. 
Lysviks   s:n.     Ingen. 

Gräsmarks  s:n.  3  mejslar  och  3  ^xor  n\od  skaft- 
hål (Djurkl.   1867  s.  ii'!). 


231         FORNSAKER  AF  STEN  FUNNA  1  VERMLANl).        403 

Sunne  s:n.  7  dolkar  och  spjutspetsar,  samt  5  half- 
mänformifra  verktyg,  alla  af  flinta;  1  }'xa  af  trapp 
utan  hål  och   2  yxor  med   skafthål   (Skara  M.). 

Östra  Emterviks  s:ri.  1  yxa  med  skafthål  (Carl- 
stads M.). —  1  hladfoniiig  ])il8pets  af  flinta  (?)  och 
2  dolkar  af  flinta  (?  Djurkl.   18G7  s.  44). 

Vestra  Emterviks  s:n.     Ingen. 

Jösse  liul. 

Magneskogs  s:n.  1  yxa  med  skafthal  (Djurkl.  1867 
s.   67). 

Elga  s:n.  »1  stor  och  vacker  stenvigg  eller  flat  mej- 
sel af  nära  en  fots  längd»  (Carlstads  M.).  —  2  yxor 
med  skafthål  (»Dylika  yxor  skola  här  ej  vara  säll- 
synta.«     Djurkl.   1867  s.  88). 

I   häradets  öfriga  socknar  ingen. 

Nordmaris  Ir.d. 

Skillingsmarks  s:n.     Ingen. 

Järnskogs  s:n.  1  brynsten  af  gråhvit  qvarts  =  fig.  5 
i  »Sv.  forns.»,  nästan  fullständig,  6.5  tum  lång 
(Christiania  M.  4320.  —  »Arsberetning  for  1867  af 
Foren.    til   norske   Fortidsmind.  Beväring»    sid.   63). 

Östvallskogs  s:n.  1  yxa,  troligen  med  skafthal 
(Djurkl.   1867  s.   141).  ' 

Töksmarks  s:n.  1  yxa  med  skafthal  (Djurkl.  1867 
s.  143.  Der  namnes  äfven:  »fynd  af  stenvi^ro-ar  och 
yxor  med  skafthål  omtalas  i  en  up])gift  till  Dr 
Lignell   år   1837»). 

Fogelviks  s:n.  »d.andtmätareu  O.  V.  Hedlund  eger 
följande  stensaker,  samlade  dels  i  denna,  dels  i  an- 
ffränsande  socknar:  1  flintdolk,  2  bitar  af  dvlika, 
4  flintspanor,  3  bredmejslar  och  (!  yxor  med  skaft- 
hål» (Djurkl.    1867   s.   14H). 


404  BRONSÅLDERN    1   MELLERSTA    SVERIGE.  232 

Holmedals  s:n.  1  yxa  med  skafthål  (St.  M.  3825:7).  — 
»Flere  stenyxor  lära  förvaras  i  socknen»  (Djurkl.  1867 
s.   147). 

Karlanda  s:n.  1  yxa  med  skafthål  (St.  M.  1284:7).  — 
1  »stenkil»  och  2  yxor  med  skafthål  (Djurkl.  1867 
s.   133). 

Silbodals  s:n.  2  yxor  med  skafthål  (St.  M.  1284:5,6). 
—  2  afslagna  yxor,  som  haft  skafthål  (Djurkl. 
1867  s.  130). 
Trankils  s:n.  4  yxor  med  skafthål  (St.  M.  3768:7,8, 
20,  25).  —  >A''id  ocli  uti  en  nu  förstörd,  12  fot 
lång,  hällkista  vid  Skenhall  hade  man  flere  gånger 
hittat  bössflintor»  (Djurkl.    1867  s.   153). 

Blomskogs  s:n.  2  flintdolkar  (St.  M.  1280:7  och 
1284:19).  —  2  yxor  med  skafthål  (St.  M.  3768:10, 
11).  —  2  flintdolkar  (Carlstads  M.).  —  »Några  sten- 
yxor» (Djurkl.   1867  s.   161). 

Silleruds  s:n.  1  fiintdolk  (St.  M.  3768:29).  —  2 
yxor  med  skafthål  (St.  M.  3825:4,5').  —  1  yxa 
med  skafthål  (Djurkl.   1867  s.   127). 

JSIordmarks  h:d,  utan  uppgift  om  s:n.  2  flintdolkar 
och  1  halfmånformigt  verktyg  af  flinta  (Friherre 
C.  Cederströms  saml.   i  Strömstad). 

Gillberga  kul. 

Glafva  s:n.  1  rätmejsel  och  1  yxa  med  skafthål 
(Garlstads  M.).  —  »>!  en  nu  försvunnen  hällkista  å 
By  egor,  den  nordligaste  graf  från  stenåldern  man 
känner  i  Vermland,  skall  man  liafva  funnit  några 
flintsaker,    som    bortkastades»    (Djui-kl.    1S67  s.   91). 

')  Den  ena  af  dem  »taiiiis  lör  nägiu  år  sedan,  vid  odliiij^  ä  Ut- 
angens  egor,  uti  ett  stenrör  eller  stensatt  ättehög  bland  starkt  kolblandad 
jord,  jemte  en  nära  3  fot  lång  svärdskliwja  af  jerii  och  nilgra  mindre, 
fyrkantiga,  genomborrade,  flata  stenar»  (5.5  tum  liinga,  uiira  4  tum  breda 
och   1    tum   tjocka.      Djurkl.    1HG7   s.    127). 


233         FORN.SAKER  AF  STEN  FUNNA  I  VEKMLAND.         405 

Högeruds  s:n.     2  steninejslar  (Djurkl.   1867  s.   101). 

Stafnäs  s:ii,      1    fiintdolk,  5  tum   lång  (Carlstiids  M.)- 

Verinskogs  s:n.      1   yxa  ined  skafihal  (Harainers.M.)- 

Gillberga  s:n.      1   mejsel  af  >diård  sandsten»,  6  yxor 

med  skafthål,  samt  »1  slipsten  af  q  varts,  trekantig, 

med  concava  fördjupningar  eller  slipbäddar  pa  hvarje 

sida»  (Carlstads  M.). 

Långseruds  s:n.     1  slipad  flintyxa  (St.  M.  1284:8).  — 

1  yxa  utan  hål  eller  mejsel  af  trapp,  nästan   trind, 

med  sned,  något   hålslipad   egg  (St.  M.  382.5:  i).  — 

1   båtformig  hammare  (St.   M.   1280:  l).  —    1    vanlig 

yxa  med  skafthål  (St.  M.  3825:6).   —   1   mejsel  och 

9  yxor  med  skafthål  (Carlstads  M.).  —   1  mejsel  af 

flinta   och   2  andra   mejslar,    troligen    icke    af   fiinta 

(Djurkl.   1867  s.  116). 

Svan  skogs  s:n  ^).  3  yxor  med  skafthål  (St.  M.  2109). — 
1  fiintdolk,  »funnen  i  eller  vid  en  hällkista»').  (»Sten- 
yxor med  skafthål  omtalades  såsom  ej  sällsynta». 
Djurkl.  1867  s.  117,  121).  —  En  slipsten,  närmast 
lik  tig.  5  i  »Sv.  forns.»,  hel,  7.5  tum  lång  (Göte- 
borgs M.). 

Gillbergs  h:d,  troligen.  1  yxa  med  skafthål  (Frih.  C. 
Cederströms  saml.   i  Strömstad). 

Näs  h:d. 

Kila  s:n.  1  yxa  af  trapp  utan  hål  (St.  M.  1280:5).  — 
6  yxor  med  skafthål  (tre  i  St.  M.  1284:9,10,20; 
tre  förkomna).  —  1  bred  halmejsel  af  fiinta,  slipad, 
och   spetsen  af  en  Hintdolk,  samt   1   mejsel  af  grön- 

')   En   miiulre  del   af  Svanskogs  socken   liör  till    Dalsland. 

-)  »Pil  ett  bein'  invid  Niis  liar  funnits  en  nu  i  grund  förstöld  liäll- 
kista,  som  tyckes  liafva  varit  12  fot  lång,  4  a  .5  fot  bred;  nu  syntes 
deraf  icke  stort  mera  än  sjelfva  gropen,  hvaruti  hon  varit  bygd;  de 
flesta  hällarne  voro  borttagna  och  af  de  (ivarlcninadc  aterstodo  endast 
några  större  och  mindre  llisor.  För  några  år  sedan  liittade;;  liär»  den  i 
texten   omtalade  Hintdolken   (Djurkl.    1867  s.    117). 


406  BRONSÅLDERN    I    xMELLERSTA    SVERIGE.  234 

aktig  steiiart,  8  tum  lång,  18  yxor  med  skafthål 
och  1  »slipsten  af  kisel,  7.6  tum  lång,  4  tum  bred 
och  2  tum  tjock»  (Carlstads  M.).  ' —  5  yxor  med 
skafthål  (Djurkl.  1867  s.  169,  170). 
Bro  s:n.  Nedre  delen  af  en  stor,  bred,  väl  slipad 
flintyxa,  som  varit  lik  fig.  20  i  »Sv.  forns.»  (St.  M. 
1280:3).  —   1   yxa  med  skafthål  (St.  M.   2109). 

Tveta  s:n.  »1  fiat  mejsel  af  Hinta»  (?  St.  M.  1679).  — 
1  spjutspets  af  flinta  (St.  M.  3825:8).  —  1  halfmån- 
formigt  flintverktyg  (St.  M.  1280:8).  —  1  yxa  af 
trapp  utan  hål  och  7  yxor  med  skafthål  (St.  M. 
2109).  —  1  smal  hålmejsel  af  flinta,  något  slipad, 
1  flat  mejsel,  4  yxor  med  skafthål,  samt  1  större 
brynsten  med  spår  efter  slipning  på  båda  sidor, 
10.4  tum  lång,  5.8  tum  bred  och  i  ändarne  2.4,  men 
på  midten  endast  1  tum  tjock  (Carlstads  M,).  — 
1  yxa,  troligen  med  skafthål  (Djurkl.   1867  s.  177). 

By  s:n.  1  rätmejsel  (ej  af  flinta.  St.  M.  1679).  — 
V  yxor  med  skafthål  (St.  M.  1284:2-4,  2109  och 
3825:2.3).  —  »Stenyxor  och  åskviggar  omtalades 
såsom  funna  i  jorden  pa  flere  ställen  i  socknen» 
(Djurkl.  1867  s.  186).  —  1  spjuts])ets  af  flinta,  fun- 
nen  i   en   hällkista   (se   noten   å   sid.   397   hSr  ofvan). 

Huggenäs  s:n.  »1  flintknif,  väl  arbetad,  hittades 
häl'  i  jorden  för  ond<r.  30  år  sedan,  men  sönder- 
slogs  till  bössflintor»  (Djurkl.  1867  s.  193.  »Flere 
stenyxor  omtalades  såsom  funna  i  socknen,  och  en 
sådan   förevisades»). 

N}'  s:n.  >'Flere  stenyxor  och  åsk\iggar  hade  i  socknen 
anträffats,  men  åter  förkommit»  (Djurkl.  1867  s.  195). 

Botilsäters  s:n.  1  lid  och  2  halfva  yxor  med  skaft- 
hål.  A  den  ena  id'  de  b;ida  senare  är  ett  nytt  hål 
fiirdigboi-radt;  a  den  nndra  ])åbörj:idt.  med  ta])])  i 
midten   (St.    M.   2109). 


235        FORNSAKER  AF  STEN  FUNNA  I  VERMLAND.        407 

Ölserucls  s:n.  1  stor  flintyxa,  väl  slipad,  lik  fig.  20 
i  «Sv.  forns.»,  nu  12.;)  tum  lång;  har  varit  mycket 
vacker,  men  hittaren  har  i  dess  båda  ändar  afslagit 
stycken  »för  att  användas  till  eldstalsflintor»  (St.  M. 
1284:  l).  —  1  yxa,  troligen  med  skafthål  (Djurkl. 
18()7  s.   199). 

Millesviks  och  Eskilsäters  s:nar.     Ingen. 

Vermldnd,  utan  vidare  ui)pgift. 

2  yxor  med  skafthål  (St.  M.  1679).  —  1  mejsel,  ej 
af  flinta,  och  1  yxa  med  skafthäl  (St.  M.  2109: 
1065,  1066).  —  1  halfmånformigt  flintverktyg,  1 
stor  mejsel  af  trapp,  1  nästan  trind  }xa  utan  hål 
och  15  yxor  med  skafthål  (St.  M.  2109).  —  1  stor 
mejsel,  ej  af  flinta  (Göteborgs  M.). 

Enliot  denna  förtecknino-  har  man  således  i  ^'erm- 
land  funnit: 

54  fornsaker  af  flinta,  nämligen  3  yxor,  o  breda  rät- 
mejslar, 2  breda  hälmejslar,  1  smal  hålmejsel.  27 
dolkar  och  spjutspetsar,  5  pilspetsar,  8  halfinån- 
formiga  verktyg  och  5  spånor; 

samt  214  fornsaker  af  andra  stenslao;  nämlioen  37 
mejslar  och  yxor  utan  hål,  (mer  än)  171  yxor  med 
skafthål,    1   spjutspets    af   skifler    och   5  brynstenar. 

Hela  antalet  här  up[)tagna  stensaker  från  Verm- 
land  utgör  Jilltsa  268.  eller  i  medeltal  l.ot)  frän  hvarje 
qvadratmil. 


TILLÄGG. 

Under  den  långa  tid  —  unoefär  två  år  —  som  för- 
flutit,  sedan  tryckningen  af  denna  afhandling  börjades, 
liafva  flere  nya  hithörande  fynd  gjorts  eller  kommit  till 
min  kännedom,  af  hvilka  jag  trott  mig  böra  här  anföra 
de  vigtigaste. 

Sid.  174  not   1.     Se  tabell  B  här  nedan. 

Sid.  17 ')  rad  26.  Bör  vara  nästan  alla  de  i  dessa 
ti'akter  o.   s.  v. 

Sid.   17 J  not   1.      Se  tabell   A  häi'  nedan. 

Sid.  17(J — 177 .  Sedan  do  första  arken  af  af  handlin- 
gen redan  voro  tryckta,  har  jag  genom  offentligt  under- 
stöd haft  tillfälle  att  besöka  några  af  de  vigtigaste 
fornsaks-samlingarna  i  Tyskland,  Österrike  och  Ungern 
ni.  m.  (de  i  Schwerin,  Berlin,  Dresden,  Prag,  Wien,  Pesth, 
Gratz,  Munciien,  Bologna  m.  fl.). 

Sid.  J7H  rad  5.  Följande  skaftcelter  af  samma  typ 
som   tig.    1    hatva  sedermera  blifvit  kända: 

Sceruje.  ?)  från  Vestmanland  (fynd  N:ris  25,  63  och 
65,  se  liär  nedan),  2  från  (Östergötland  (1  ovanligt  stor 
och  vacker,  närmast  lik  fig.  143  i  »Sv.  forns.»,  i  Ost- 
göta fornm.  för:s  saml.  i  Linköping;  den  andra,  af  van- 
lig storlek,  i  Arbetareföreningens  Museum  i  Norrköping), 
1  från  Vestergötland  (Herr  Löfvanders  f.  d.  samling), 
1  fi*ån  Oroust  i  Boiiuslän  (Göteborgs  M.),  1  frän  Hal- 
land (St.  M.  4728:4),  3  frän  Gotland  (två  af  dem  lika 
tig.  141  i  »Sv.  forns.»;  den  tredje  närnuist  lik  lig.  142, 
men    utan   bomäi-kot.      Alhi    i    \'isby   AI.). 


237  TILLAGG.  409 

7''yskland,  Österrike  och  Unr/ern.  Många  tillhöra 
Museerna  i  Sclnverin,  Berlin,  Prag,  Brunn,  Pesth  och 
Gratz.  Se  Wocel  »Pravek  Zeine  Ceské»  fig.  15,  IG.  Kn 
i  södra  Frankrike  funnen  celt,  mycket  lik  vår  fig.  1, 
ses  sid.  352  pl.  1  (jfr  pl.  2)  i  "Compte  rendu»  för  arkeo- 
loniska  conoressen  i  Bologna   1871. 

or?  n 

Sid.  178  rad  16.  En  af  celterna  från  Pihle  är  af  bildad 
fig.  140  i  »Sv.  forns.».  —  Hela  fyndet  vägde  13  /«f 
79  ort. 

Sid.   182  not  1.     Se  sid.  .381  not  1. 

Sid.  183  rad  5.  Två  af  de  till  det  stora  fjndet  nära 
Byske    elf   hörande    flintmejslarne    förvaras  i  ()rebro   M. 

Sid.   18.'L     Nya  fynd  af  stensaker  i  Norrland. 

Lappland.  I  Arjeplougs  eller  Arvidsjaurs  lappmark 
hittades  för  många  år  sedan  »en  stenyxa  och  en  kil  af 
sten»,  som  nu  troligen  äro  förstörda  (enligt  meddelande 
af  Hr  Profcssoren  B'riherre  G.  von  Diiben). 

Vesterbotten.  I  ett  stenkummel  å  Skellefte  prestgärds 
egor  hittades  år  1 842  en  stor  vacker  bred  rätmejsel  af 
flinta,  slipad,  22.8  ctm.  lång  (Örebro  M.).  —  1  Norsjö 
s:n  hittades  för  ungef.  50  år  sedan  fi-änne  delen  af  en 
spjutspets  af  rödbrun  skiffer,  enligt  ett  l)ref  från  J.  A. 
Linder  till  J.  Adlerbeth  af  år  1822  (i  ^'itt.  Hist.  o.  Anticjv. 
Akad:s  Arkiv). 

Jemtland.  En  yxa  med  skafthål,  något  utstående 
bane  och  en  rännformig  fördjupning  längs  midten;  fun- 
nen å  Svedje  egor  i  Håsjö  s:n  vid  Ljungåns  strand,  4'  -i 
mil  från  dess  utlopp  i  Holmsjön  (tillhör  Östersunds 
Elementarläroverk).  —  En  yxa  med  skafthal,  lik  tig.  39  i 
»Sv.  forns.»,  funnen  vid  odling  å  en  f.  d.  fäliodvall,  hörande 
till  Ljungå  egendom,  på  gränsen  mot  Medeljjad,  nära 
Holrasjön;  samt  en  under  notdragning  i  Holmsjön  funnen 
mindre  spjutspets  af  skiffer,  med  liullingar  (l);kla  tillhöi-a 
Hr  Grosshandlaren  Fr.  IUiusoav  i  Sundsvall.  —  »En  Nttcr- 


410  HROXSÄLDERN    1    NORRA    OCH    MELLERSTA    SVERIGE.  238 

ligare  spjutspets  af  samma  stenslag  hittades  i  sjön  vid 
notdragning,  men  bortkastades.»  —  »Flere  dylika  spjut- 
spetsar lära  vara  funna  vid  notdragning  i  Holmsjön, 
men  af  okunnighet  förstörda»^). 

HeUingland.  Främre  delen  af  en  spjutspets  af  skif- 
fer, väl  slipad,  mycket  spetsig;  funnen  i  Loos  s:n  (St.  M. 
år    1873). 

Gestrikland.  En  yxa  med  skafthäl,  funnen  vid  Fors- 
backa bruk  i  Vall)o  s:n  (tillhör  Hr  Grefve  Claes  Lewen- 
haupt  på  Claestorp). 

Sid.  18ö.  Om  spjutspetsarne  af  skifter  se  Prof. 
Ryghs  intressanta  uppsats  i  »Arsberetning  for  1871  af 
Foren.  til  norske   Fortidsm.  Beväring»  sid.   106  följ. 

Sid.  18')  not  1.  Se  tabell  A  här  nedan.  Statens 
Hist.  M.  har  nyligen  erhållit  2  spjutspetsar  af  skiffer, 
funna  i  Bohuslän,  nära  Lysekil.  En  dylik  från  Kol- 
mården  är  afl)ildad  tig.   61   i  Prof.  Nilssons  »Stenåldern». 

Sid.   1H8.     Nya  fyiul  af  steusaker  i  Dalariie. 

1  spjutspets  af  brungrå  skiffer,  utan  huUingar.  6.8 
tum  läng,  funnen  år  1870  vid  stranden  af  sjön  Qvin  i 
Malungs  Vestra  Finnmark  och  föi"varad  i  Dala  fornminn. 
förenis  saml.  i  Falun.  —  Utom  de  förut  omtalade  eger 
nämnda  samling  åtminstone  12  yxor  utan  häl  eller 
mejslar  från  By  (jch  Folkerna  socknar,  1  yxa  utan  hål 
från  (jarpeid)ergs  socken,  samt  12  yxoi'  utan  hål,  hvil- 
kas  fyndort  ej   är  närmare  känd'). 

Sid.  J!rj.  Följande  svärd  och  dolkar  =^  tig.  3  till- 
komma: Sverige.  1  svärd  från  (Jstergötland  i  ()stgöta 
fornm.  fören:s  saml.  i  Linköping.  —  2  från  \'estergöt- 
land,  i  Skara  Museum  (en  af  dem,  en  dolk,  "funnen  vid 
stenbrytning  i  ett  kummel  vid  Flyhof  i  Hersa   s:n»).  — 


')  Allt  enligt  benäget  meddelande    af   Hrr  Biinsow,   J.   M.    Kingius 
och  L.  A.  ]'Mygt. 

-)  Enlisrt  beJiHget  inedddelande  af  Ur  Lektor   E.   Killcngren. 


239  TILLÄGG.  '  411 

8   svärd    frän    Skåne  (tlct   ena   St.   M.   4728;    det  andra  i 
Landskrona  Elem.  J^ärov:s  sanil.;  det  tredje  i  Örebro  M.). 

Danmark.  1  svärd,  fnnnet  jenite  brända  ben  ni.  m. 
(»Årb.  f.   nord.   Oldkynd.»   1871    sid.    14,   15). 

Tyskland,  Ungern  ni.  iii.  Många  svärd  och  dolkar 
af  denna  typ  förvaras  i  innseerna  i  Schwerin,  Berlin, 
Nnrnberg,  Prag,  Brnnn,  Pesth  (14  svärd)  och  (Iratz.  — 
Några  af  dein  likna  tig.  24  i  v.  Säckens  »Leitfaden» 
(öfversta  delen  af  tan":en  är  nåo^ot  olik  den  å  de  nordi- 
ska  svärden). 

Sid.  19-3.  Bronssvärdet  från  Skatelöf  är  afbildadt 
tig.    110  i  »Sv.  forns.». 

Sid.  194.  I  afseende  på  »symboliska»  svärd  med 
sådana  fästen  som  a  tio-.  4  se  tilläoo;  till  sid.  286. 

Sid.  196.    Om  fynd  1  Nerikes  stenknmmel  se  sid.  356. 

Sid.   19(i  not  2.      Se  »Månadsbladet»   1873   sid.   33. 

Sid.  202.  Halsringar  =  fig.  18:  Yestmanland,  fynd 
X:o  27;  Södermanland  (bör  vara  23),  fynd  N:ris  34,  35. 

Följande  halsringar   af  denna   typ  tillkomma : 

Sverige.  1  från  Dalarne  (sid.  187).  —  1  från  Gotland, 
i  Kapten  S.  Ulfsparres  saml.  i  Stockholm.  —  I  Göte- 
boro-s ^I.  förvaras  20  bitar  af  8  sådana  halsrintrar,  hvil- 
kas  fyndort  är  okänd. 

Tyskland.  Vid  Katerbow,  i  norra  delen  af  provin- 
sen Brandenburg,  har  man  funnit  6  halsringar  =  tig.  18, 
af  hvilka  fem  äro  vridna  än  åt  höger,  än  åt  venster, 
men  den  sjette  endast  åt  ett  hall  (Berlins  Museum;  se 
sid.  274).  —  »German.  Museum»  i  Xiirnbero-  eoer  en 
halsring,  lik  fig.  18  (vriden  än  åt  höger,  än  åt  venster), 
som  är  funnen  i  »nordöstra  Tyskland». 

Sid.  209.  Bronssvärd  -^  fig.  U  (fästet  slutande  i 
2  sjiiraler):  1  från  Mähren  i  Brunns  Museum.  —  1  från 
Steyer  i  ()ber-(  )sterreich,  i  Mynt-  och  Antik-kabinettet 
i  Wien.  —  1  fr;in  Alies  i  depart.  Cantal,  Auvergne; 
funnet  i    en    bergsskrefva   jemte    två    andra    bronssvärd, 


412  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  240 

af  hvilka  det  ena  är  mycket  likt  vår  fig.  62  å  sicl.  876 
ocli  det  andra  har  en  sådan  »parerstång»  som  ses  å 
nämnda  fig.  (»Revue  c.rchéol.»  1872  sid.  337,  pl.  25).  — 
Dessutom  eger  Berliner-Museets  Anticjvarium  ett  dylikt 
svärd,   hvars  fyndort  är  okänd. 

Sid.  210.  Bronsknifven  från  Asled  är  afbildad 
fig.   188  i  "Sv.  forns.»  ^). 

I  Skara  Museum  förvaras  föliande  bronssaker,  som 
höra  till  det  sid.  210 — 211  beskrifna  fyndet  från  Asled: 
1  knif  med  tånge,  utan  sirater,  1  gjuthufvud  med  två 
grenar,  samt  bitar  af  ett  »glasögonformigt"  spänne  (af 
något  ovanlig  form),  af  en  armring,  en  större  knif,  en 
eller  två  spjutspetsar,  samt  af  några  sågar  (=  fig.  182 
i  »Sv.  forns.»)  m  m. 

Sid.  211  rad  9.  Bronsknifven  från  Snöstorp  är 
afbildad  fig.   187   i  »Sv.  forns.». 

Sid.  211  rad  16.  Bronsknifven  i  Hofverbergska 
samlingen  är  afbildad  fig.   186  i   '^'*>v.  forns.». 

Sid.  2L3.     Dolken  fig.   10,  jfr  sid.  351. 

Sid.  214.    Hålcelten  fig.  11,  se  sid.  340  och  tillägget. 

Sid.  21().  Bronsyxorna  från  Lundby  och  Villie  äro 
af  bildade  fig.  99  och  100  i  »Sv.  forns.»;  se  äfven  fig. 
130,   133—135. 

Sid.  217.  Afven  några  massiva  bronsyxor,  som 
icke  nncket  afvika  från  de  nordiska,  äro  funna  i  Ungern 
(Museet   i   Pesth). 

Sid.  2/(V,  2 III.  Följande  »glasögonformiga»  brons- 
spännen (=^  fig.  VI  1)  och  c  k  sid.  221)  tillkomma:  1 
af  något  ovanlig  form,  fi-ån  Asled  i  \'estergötland  (se 
tillägget  till  sid.  210),  samt  två  spännen  =  fig.  12  r 
förvaras  i  Skara  M.  De  två  sist  nänuida  äro  funna,  jemte 
smärre  bitar  af  ett  hängkärl  af  brons  (=  fig.  29,  sid.  277), 
vid   Leaby  i  Karleby  s:n  nära  Falköping. 

')  I  »LedetrAd  til  nord.  Oldkynd.»  sid.  G4  är  eii  iiiedcltidsdolk  af- 
hildnd,  livars  fiiste  upptill  slutar  i   tva   spiraler,  som  likua  dem  a  vår  tig.  9. 


241  TILLÄGG.  413 

I  Berlins  Museum  (N:ris  4460—4462)  förvaras  3 
bronsspännen  af  denna  form,  funna  vid  Katerbow  i  norra 
delen  af  provinsen  Brandenburg;  se  sid.   274. 

Sid.  218  not  1.  Ett  hännjkärl  af  brons  Jlr  troliWn 
funnet  i  samma  torfmosse;  se  sid.  272  not  3. 

Sid.  218  not  3.  Spännet  från  Hamang  är  nu  af- 
bildadt  i  »Arsber.  for  1870  af  Foren.  til  norske  Fortids- 
mind.  Beväring»  pl.   1   fig.  3. 

Sid.  219,  220.  Jfr  4:de  delen  af  denna  tidskrift 
sid.  40,  not. 

Sid.  220  rad  30.  Se  »Congrés  International  d'Anthro- 
pologie  etc.  Compte  rendu  de  la  session  a  Bologne,  1871» 
sid.  292. 

Sid.  222.  Den  i  Synnerål  sm  funna  nålen,  som  nu 
förvaras  i  St.  M.  (N:o  4840),  är  afbildad  pl.  5  fig.  2 
i  Werners  »Antiqv.  Berättelser»,  2:a  häftet. 

Sid.  222.  I  Wilde's  Katalog  öfver  Museet  i  Dublin 
sid.  557  och  558,  lig.  448  och  449,  äro  tvenne  i  Irland 
funna  bronsnålar  af  bildade,  hvilkas  öfre  ända  (såsom  å  vår 
fig.  21  sid.  263)  är  böjd  i  rät  vinkel  och  slutar  i  en 
rund  skifva,  men  midten  af  denna  skifva  intages  af  en 
stor  konisk  upphöjning. 

Sid.  225.    Nya  fynd  af  steiisaker  i  Uppland. 

A.    Stockliolms  län. 

Ldnghundrahärad.  Husby  socken.  1  yxa  med  skaft- 
hål (Grefve  Essens  saml.  på  Vijk).  —  Vallentuna  h:d. 
Össeby  sm.  1  yxa  med  skafthål  (Upplands  fornm.  för:s 
saml.  i  Uppsala).  —  Frötuna  och  Länna  skeppslag.  Frö- 
tuna  s:n.  1  half  yxa,  afslagen  i  skafthålet  (tillhör  Herr 
Wilh.  Schurer  von  Waldheim  på  Mellingeholm).  —  Sol- 
lentuna h:d.  Spånga  sm.  1  yxa  med  skafthål  (St.  M. 
4861).  —  «Vid  Bockholmssund»  (på  gränsen  mot  Söder- 
törn). 1  yxa,  troligen  med  skafthål  (Pite  Elem.  lärov:s 
saml.). 

^n<i<yi'.  TUlskri/t.    3.  27 


414  BRONSÅLDERN   I    MELLERSTA    SVERIGE.  242 

B.  Uppsala  län. 

Norunda  Ir.d.  Lena  s:ii.  1  jxa  med  skafthål,  fun- 
nen vid  Vattholma  (tillhör  Hr  W.  Schiirer  v.  Waldheim 
pä  Mellingeholin).  —  Haguiida  Ir.d.  Gryta  s:n.  1  dolk 
eller  s})jutspets  af  flinta  och  5  yxor  med  skafthål  (St.  M. 
4721).  —  Ramsta  s:n.  1  yxa  med  skafthål  (St.  M.  år 
1873).  —  Hagby  s:n.  1  hammare  och  2  yxor  med  skaft- 
hål (Grefve  Essens  saml.  på  Vijk).  —  Tibble  eller  Ålands 
s:n.  3  yxor  med  skafthål  (Grefve  Essens  saml.  på  ^  ijk). 
—  Lagunda  h:d.  Biskopskulla  s:n.  3  yxor  med  skafthål 
(St.  M.  4834).  —  Giresta  s:n.  1  hammare  med  skafthål 
(Grefve  Essens  saml.  på  Vijk). 

C.  Vesterås  läii. 

Thorstuna  h:d.  Thorstuna  s:n.  1  yxa  med  skafthäl 
(St.  M.  4387). 

D.  Upplaud  utan  närmare  up[)gift.  1  yxa  med  skafthål 
(Kapten  S.  Ulfsparres  saml.  i  Stockholm).  —  2  yxor 
med   skafthål   (Grefve   Hamiltons  saml.  })å  Hedensberg). 

Sid.  230.     Nya  fyud  från  bronsåldern  i  Uppland  och  Vestnianland. 

63.  Thorstuna  socken,  Jädra. 

(Thorstuna  liiirad,  Uppland.) 

Under  gräfning  i  en  backe  å  Jädra  egor  har  man 
funnit  en  skaftcelt  af  brons,  »liggande  i  ett  gruslager, 
omkring  2  tum  under  jordytan». 

Celten,  som  är  afbildad  lig.  69  å  följ.  sida  i  '/a  af 
verkliga  storleken,  är  öfverdragen  med  vacker,  mörk- 
grön, glänsande  erg,  hvilken  olyckligtvis  blifvit  af  hit- 
taren  genom  slipning  skadad  vid  eggen.  Längd  168  m.m.; 
bredd  vid  eggen  40;  de  uppstående  kanternas  största 
höjd  3.5  m.m. 

Förvaras    i    Statens  Historiska    Museum  (N:o  4899). 

64.  Kärrbo  socken,  Frösåker. 

(Siendc  liärad,   Vestinanlar.d.) 

Vid    Frösåker,    i    den   s.  k.  Finnbo    liage,    har    man 


243 


TILLAGG. 


415 


funnit   en    hälcelt    af  brons,    hvilken    lär    vara    af  vanlig 
form. 

Tillhör  Hr  Kapten  C.  R.  von  Post  på  Frösåker'). 


65.    Ihrsta  socken,  Appala. 

(Sieude    härad,   Vestmanlaud.) 


r 


Vid  Appala  hittades  för  ett  par 
år  sedan  en  skaftcelt  af  brons,  alldeles 
lik  den  sid.  229  under  N:o  25  här  of- 
van  beskrifna,  och  således  af  samma 
typ  som  fig.  1  å  sid.   177. 

Tillhör  Hr  Kapten  C.  R.  von  Post 
på  Frösåker  ^). 

Sid.  231.  En  stor,  hel  spiral- 
armrinoj  af  brons  =  fiof.  234  i  »Sv. 
forns.»,  i  13^2  hvarf,  är  nyligen  fun- 
nen (ensam)  under  gräfning  i  jorden 
å  Anderslöfs  kyrkobys  egor  i  Vem- 
menhögs  (eller  Skytts)  härad,  Skåne 
(St.  M.  4868). 

Sid.  231  not  1.  Den  stora  spiral- 
armringen i  Lunds  M.  är  afbildad 
fig.  236  i  »Sv.  forns.».  Han  är  fun- 
nen vid  en  stor  sten  i  Hjersås  sm, 
Östra  Göinge  h:d. 

Sid.  232.  Utom  de  i  not  2  om- 
talade spiralarmringarne  af  brons  har 
man  äfven  på  några  andra  ställen  i 
Tyskland  och  Ungern  funnit  sådjuia 
ringar,  som  ganska  mycket  likna  de  nordiska;  så  ejrer  t, 
ex.  »Das  Germanische  Museum»  i  Niirnberg  1  från  Unter- 
Franken  och  Museet  i  Prag  1  från  Böhmen.  De  som 
finnas  i  M}  nt-  och  Antik-kabinettet  i  Wien  äro  vanligen 

')  Enligt  benäget  meddelande  af  Hr  Doktor  Hofberg. 


Fisr.  6«.   Skaftcelt  af  brons. 
1".   vid  .Iftdra,  Uppl.     2/3. 


416  BRONSÅLDERN   I   MELLERSTA    SVERIGE.  244 

vidare  vid  ena  ändan  än  vid  den  andra.  —  I  Ungern 
har  man  funnit  flere  stora  spiralringar  af  brons,  som 
likna  vår  fig.  63  å  sid.  377,  men  som  icke  (i  sitt  nu- 
varande skick)  kunna  trädas  på  armen,  emedan  båda 
ändarne  äro  upprullade  i  täta  spiral-plattor  och  böjda 
framför  öppningen;  se  Romer  »Miirégészeti  Kalauz» 
sid.  45  fig.  86. 

Sid.  232.  Spiralringar  af  dubbel,  vanligen  fin,  guld- 
tråd, dels  passande  för  armen,  dels  något  mindre  (men 
större  än  fingerringar),  äro  äfven  funna  i  Tyskland  och 
Österrike.  Så  t.  ex.  eger  Museet  i  Schwerin  två  från 
Sukow');  Museet  i  Berlin  några  från  Nederländerna, 
norra  Tyskland  och  Lausitz;  Johannei  Museum  i  Gratz 
ett  par  från  Nieder-Osterreich  och  Judenburg  i  Steier- 
mark  (se  »Månadsbladet»  1873  sid.  22).  Flere  af  dem 
äro  fint  spiralrefflade  vid  ändarne. 

Sid.  233  rad  1.  »Kupor»  af  brons,  =  fig.  246  i  »Sv. 
forns.»:  I  Skara  M.  förvaras  en  sådan,  hvilken  är  funnen 
vid  Olleberg,  nära  Falköping. 

I  Norge  är  en  dylik  »kupa»  funnen,  jerate  ett  häng- 
kärl  af  brons,  »under  några  stora  stenar  vid  Bentsrud  i 
Hiterdals  prestegjadd,  Bratsbergs  amt».  Se  »Arsber.  for 
1870  af  Foren.  til  norske  Fortidsmind.  Beväring»  sid.  74 
och  pl.   1  fig.  4  (jfr  här  ofvan  sid.   273  not  1). 

Sid.  233  rad  16.  Bör  vara:  Utom  Skandinavien 
äro  de,  så  vidt  vi  veta,  endast  funna  i  Meklenburg  ocli 
Hannover.  Se  Lisch  »Meklenb.  Jalirb.»  XIV  sid.  328 
(Liibberstorf  i  Meklenburg)  och  v.  Estorff  »Heidn.  Al- 
terth»  sid.  98  och  pl.  12  (Klein-Hesebek  i  Liineburg; 
se  här  ofvan  sid.  253).  —  Jfr  sid.  280.  Se  äfven  Lisch 
i  »Meklenb.  Jahrb.»  XXVI  sid.  172  följ. 

Sid.  23:}.  Hålcelten  fig.  13:  se  sid.  290  och  till- 
läfforet  dertill. 


')  Se  Lisch  »Meklenb.  Jahrbucher»  XVIII  sid.  256  (jfr.  sid.  257). 


245  TILLÄGG.  417 

Sid.  236.     Nya  fynd  at  steiisaker  i  Vestuianlaud. 

A.    Vesterås  län. 

Siende  h:d.  Ihrsta  s:n.  1  fliiitdolk  (tillhör  Kapten 
A,  von  Knorriiig  på  Målhammar).  —  Hubbo  s:ii.  1  yxa 
med  skafthål  (Hofb.  saiiil.).  —  Norrho  liul.  Romfartnna 
s:n.  1  hammare  med  skafthål,  närmast  lik  fi^.  98  i  »Sv. 
forns.»  (Grefve  Hamiltons  saml.  pä  Hedensberg).  —  Tor- 
tuna,  Björksta,  Tillberga,  Sevalla  m.  fl.  socknar.  10  yxor 
med  skafthål  (Grefve  Hamiltons  saml.  på  Hedensbero;). 
—  Åkerbo  h:<L  Köpings  sm.  1  yxa  med  skafthål.  — 
Odensvi  s:n.  1  yxa  med  skafthål.  —  Malma  s:n.  3  yxor 
med  skafthål.  —  Kungs-Barkarö  sm.  1  yxa  med  skaft- 
hål. (Allt  enligt  benäget  meddelande  af  Hr  Doktor  Hof- 
berg).  —  Skinnskattehergs  h:d  och  s:n.  1  nästan  trind 
yxa  af  trapp  utan  hål  (Uppsala  M.).  —  Af  de  i  Fornm. 
fören:s  samling  i  Vesterås  förvarade  stensaker  (se  sid. 
237)  äro  1  yxa  utan  hål  och  1  yxa  med  skafthål  funna 
i  Skultuna  s:n,  Norrbo  h:d,  samt  1  yxa  med  skafthål  i 
Björksta  s:n,  Ytter-Tjurbo  h:d. 

B.    Örebro  län. 

Fellingsbvo  h:d.  Fellingsbro  s:n.  Skaftet  till  en  flint- 
dolk,  3  rätmejslar  och  yxor  utan  hål  (en  af  dem  trind, 
lik  fig.  15  i  »Sv.  forns.»),  13  yxor  med  skafthål,  samt 
1  spjutspets  af  skiffer,  af  bruten  (alla  i  Hr  Brukspatron 
H.  Atterlings  saml.  på  Vesslingbyholm;  enligt  medde- 
lande af  D:r  Hof))erg).  —  Lindes  bergslag.  Lindesbergs 
s:n.  »Strax  norr  om  Yxe  fann  man  år  1871»  en  stor, 
vacker  flintyxa,  15  tum  lång,  lik  den  sid.  238  omtalade; 
»den  hittades  icke  samtidi<Tt  med  sist  nämnda  \xa  (hvil- 
ken  är  originalet  till  flg.  20  i  »Sv.  forns.»),  men  man  vet 
icke,  huruvida  båda  äro  funna  på  ungefär  samma  ställe» 
(Örebro  M.). 

Sid.  244.  »Tutuli»  af  l)rons:  En  liten  tutulus,  fun- 
nen vid  Hammenhög  i  Skåne  (St.  M.  2791:208;  se  sid. 
386,    not    4).  —   Kn    dylik,    funnen  vid   Kolby   pa'  Oland 


418  BRONSÅLDERN   I    MELLERSTA   SVERIGE.  246 

(St.  M.  4775).  —  En  tutulus  =  fig.  180  i  »Sv.  forns.», 
funnen  i  Skåne  (Göteborgs  M.). 

I  Göteborgs  Museum  förvaras  en  stor  brons-tutulus, 
soin  är  funnen  vid  Morup  i  Faurås  h:d,  Halland;  den 
liknar  till  formen  närmast  W.  207,  men  är  simplare.  — 
En  stor  sköldplåt,  prydd  med  spiral-  och  zigzag-sirater, 
är  af  bildad  fig.  111  i  »Sv.  forns.»;  den  är  funnen  i  södra 
Skåne  (St.  M.  3733). 

Sid.  243.  Följande  till  fyndet  vid  Bosgården  hö- 
rande bronssaker  äro  af  bildade  i  »Sv.  forns.»:  en  tutu- 
lus lig.  112,  en  mejsel  fig.  118,  sågen  fig.  119,  kammen 
fig.  124,  en  armring  fig.  125  och  några  bronsrör,  som 
troligen  hört  till  ett  bälte,  fig.   129. 

Sid.  246.  I  en  grafhög  vid  Vestre  Evang  i  Ostre 
Thotens  prestegjadd,  Norge,  har  man  nyligen  funnit  en 
liten  sköldplåt  eller  tutulus  af  brons,  afbildad  pl.  1 
fio^.  3  i  »Arsber.  for  1871  af  Foren.  til  norske  Fortids- 
mind.  Beväring»  (se  sid.  86).  Den  är  lik  fig.  111  i  »Sv. 
forns.»,  men  mycket  mindre  och  prydd  med  endast  en 
krets  af  spiraler;  den  i  midten  u})pstående  spetsen  är 
lås:  och  trubbi"^. 

Sid.  2öl.  Följande  »markfynd»  från  bronsåldern 
tillkomma: 

Sverige.  Ekes  i  Bro  s:n,  Gotland,  »under  en  större 
sten»,  se  sid.  337,  not.  —  Mickelb}^  i  Gerums  s:n,  Got- 
land, 1  hålcelt,  4  halsringar  =  fig.  227  i  »Sv.  forns.», 
36  bitar  af  dylika  ringar,  1  armring,  afbildad  fig.  238 
i  »Sv.  forns.»,  m.  m.  (St.  M.  2962).  —  »Under  en  stor 
sten»  vid  Skegrie  i  Skytts  h:d,  Skåne,  fann  man  år  1817 
flere  celter  (och  spjutspetsar?)  af  brons  (»Iduna»  8  sid. 
102  not.  Två  af  celterna  förvaras  i  Lunds  M.,  enligt 
•'Bihang  till  Lunds  Veckoblad»  1818  d.  2  Sept. ;  två  celter 
och  två  spjutspetsar  (?)  i  St.  M.,  N:o  422). 

Danmark.  Vid  Gjedesbye  på  Falster  har  man  ny- 
ligen funnit  3  hängkärl  =  fig.  248  i  »Sv.  forns»,  5  hals- 


247  TILLÄGG.  419 

ringar  =  tig.  230,  tneii  ovalerna  äro  mycket  små,  1 
spiralarmring  =  tig.  2/^)4,  1  nål  =  lig.  215,  bitar  af  2 
tunna  bronsband  =  fig.  237,  prydda  med  upphöjda 
punkter,  2  sylar  =^  fig.  204,  2  »glasögonformiga»  spän- 
nen =^  fig.  223,  bitar  af  en  dolk,  1  »gjuthufvud»,  5  å  6 
ringar  =  \V.  258  (men  utan  de  små,  vidhängande  rin- 
garne), bitar  af  böjda  bronsstänger  med  gjutränder,  samt 
af  fiere  andra  sönderbrutna  saker;  allt  af  brons  och  ned- 
lagdt  i  ett  lerkärl,  hviiket  stod  i  gången,  som  förde  in 
till  en  gånggrift  (Kjöbenh.  M.^). 

TysHand.  5  bronsdolkar,  funna  under  en  trädstam 
vid  Gauböckelheim  i   Rhen-Hessen    (se   sid.    325   not    \). 

Belgien.  Vid  borttagandet  af  ett  stenblock  på  stranden 
af  Maas,  midt  imot  Freyr,  fann  man  åtskilliga  »knifvar, 
skaror  och  spiralarmringar»  af  brons^). 

Frankrike.  I  Normandie,  depart.  Seine-Inférieure, 
vid  Tourville-la-Chapelle,  30  å  40  bronscelter,  i  lera  på 
Vl-i  fots  djup;  vid  Gonfreville-VOrcher  39  bronscelter, 
uppstaplade  på  hvarandra;  vid  Tilleul  18  bronscelter, 
liggande  i  ett  bronskärl;  vid  Le  Hanouard  20  celter  och 
5  armringar  af  brons,  vägande  7V2  kilogrammes  (nära 
18  u)\  i  skogen  vid  Eawy  80  bronscelter  under  en  sten- 
hop"^). I  Bretagn  e,  depart.  Cötes-du-Nordes,  nära  Lam- 
balles  omkr.  60  bronscelter,  som  aldrig  varit  begagnade, 
emedan  gjutränderna  ännu  äro  qvar  äfven  på  eggarne; 
och  vid  Moussaye  mer  än  200  bronscelter,  af  hvilka  lika- 
ledes mån(>:a  äro  endast  halfFärdio;a').  I  Bourfjofrne, 
depart.  Cöte-d'Or,  vid  Santenay  dels  hela,  dels  sönder- 
brutna celter,  skaror,  svärdsklingor,  armringar,  ett  gjnt- 


')   Eiilitjt  benäget  meddrlaiulc  nf  Hr  .lustitsiåd  Striink. 

-)  Diipoiit  )>L'liomrae  pendaut  les  äges  de  la  pieiie»  etc,  '2:a  ii])pl. 
sid.   240. 

^)  Allt  enligt  Cocliet  »La  Seine-IntViieiire  historique  et  archéo- 
logiqueu  och  ')^Iat(''iiaux  pour  riiistoire  de  riioninie'>  l:a  arg.,  sid.  '.264, 
255,   der  älven   andra  dvlika   fvnd   omtalas. 

'')  wMatériaiix»  l:a  arg.,  sid.  539. 


420  BRONSÅLDERN    I   MELLERSTA    SVERIGE.  248 

hiifvLid  111.  m.,  vägande  tillsammans  omkr.  32  it\  depart. 
Saöne-et-Loire,  vid  Anzy-le-Duc  27  celter,  dels  hela,  dels 
Sönderbrutna,  samt  flere  bitar  af  svärd  och  två  brons- 
tackor, allt  vägande  öfver  140  U^^.  I  depart  Rhone,  vid 
Vernaison  nära  Lyon  en  mängd  celter,  skaror,  svärds- 
och  dolkklingor,  armringar,  nålar  och  bronstackor,  hela 
och  sönderbrutna,  vägande  nära  50  it^').  I  Dauphiné, 
vid  Poype  nära  Vienne  celter,  skaror,  svärds-  eller  dolk- 
klingor, spjutspetsar,  armringar,  nålar  och  knappar,  nä- 
stan alla  sönderbrutna,  samt  en  mängd  bitar  af  tunna 
bronsplåtar;  fyndet  vägde  öfver  42  U^),  I  Dauphiné, 
depart.  Hautes-Alpes,  vid  Réalon  410  bronssaker,  hvari- 
bland  några  få  skaror,  spjutspetsar  o.  dyl.,  men  alla  de 
öfriga  ringar,  knappar  och  andra  prydnader;  de  flesta 
äro  i  godt  stånd  och,  ehuru  de  äro  färdiga,  synes  ingen 
hafva  varit  använd  (en  handlandes  förråd?").  I  Savoyen, 
vid  Albertville  skaror  ra.  in.,  till  största  delen  sönder- 
brutna, vägande  omkr.   10  U^). 

Schweiz.  Då  ett  flyttblock  sprängdes  vid  Charpigny, 
nära  Aigle,  fann  man  derunder  11  celter,  3  stora  rin- 
gar och  1  spjutspets  af  brons,  »hvilka  voro  lagda  i  en 
krets».  —  Vid  Pizy  fann  man  äfven  under  ett  flyttblock 
en  mängd  celter,  skaror,  knifvar  in.  m.  af  brons;  fyndet 
som  blef  skingradt,  skall  hafva  vägt  omkr.  4  centner  ■*). 

Italien.  Vid  Narni  i  södra  delen  af  det  gamla  Uin- 
brien,  norr  om  Rom,  har  man  funnit  ett  stort  lerkärl, 
innehållande  flere  hundrade  bitar  af  celter,  skaror,  knif- 
var, spjutspetsar,  spännen  m.  m.  af  brons^). 

')  Chantre  »Fonderies  ou  cacliettes  de  Tage  du  bronze»  etc.  i  »Ma- 
tériaux»,  9:de  arg.,  sid.   52   följ.   och   pl.   3 — 6. 

-)  Chantre  i  »Compte  rendu»  för  kongressen  i  liologna,  sid.  346, 
med  plaiicher. 

•')  Cliantres  föredrag  vid  kongressen  i  Köpenhamn;  se  Cazalis  de 
Fondoiice  »Congres   international»,   i  »Matériaux»,   ö:tc  arg.,  sid.   .'jöl. 

*)  Troyon  »Monuments  de  l'antiquité  dans  TEurope  barbare», 
sid.  466,   der  äfven  andra  dylika  fynd   omtalas. 

■^)  llossi   i  »Compte   rondu»  för   kongressen   i   liologna,  sid   457   och 


249  TILLÄGG.  421 

Sid.  2rJ3  rad  13.  Se  fyndet  på  Mosjöns  strand  i 
Nerike,  sid.  364  (5  stora  flintyxor  liggande  i  rad).  — 
Vid  Soli  i  Ous  s:n,  Smålenenes  amt,  har  man  vid  ny- 
odling funnit  8  halfmånforiniga  flintverktyg  ^),  liggande 
mellan  några  stenar. 

Sid.  2ö6  rad  23.  Duben  berättar  (efter  Leem),  att 
en  lapp,  tillspord  hvarföre  han  gräfde  ned  sina  pengar 
i  jorden,  svarade:  »Om  mina  pengar  efter  min  död  fölle 
i  andras  händer,  hvad  skulle  jag  då  hafva  att  lefva  af 
i  de  dödas  land?»  (»Om  Lappland  och  Lapparne»,  sid.  183). 

Sid.  264  rad  24.  Ett  annat  dylikt  bronsband  är 
afbildadt  af  Madsen  »Suite  af  Hoyedsmykker»  tig.  10; 
det  är  funnet  i  en  torfmosse  vid  Arbye  i  Kjöbenhavns 
amt,  tillsammans  med  två  hängkärl  (det  ena  af  dem  af- 
bildadt W.  281)  och  en  spiralarmring  af  brons.  Se  äf- 
ven  tilläj2:2;et  till  sid.  251,  Danmark. 

Sid.  267.  Ett  hjul  (?)  af  tenn ')  är  funnet  bland 
lemningarna  efter  pålbyggnader  vid  Neuchåtel-sjön. 

Sid  272  rad  23.  Bitar  af  ett  i  Karleby  s:n,  Vester- 
götland,  funnet  hängkärl  af  brons  förvaras  i  Skara  M. ; 
se  tillägget  till  sid.  218,  219. 

Sid.  273  rad  1  (och  20).  Det  i  Uddevalla  M.  för- 
varade hela  bronskärlet  är  funnet,  3  fot  djupt  under 
jordytan,  å  Klättene  egor  i  Lyse  s:n,  Bohuslän;  det  är 
ej  stort  (endast  4.1  tum  i  yttre  diam.  vid  mynningen), 
men  djupt  och  har  en  inböjd,  genombruten  kant.  Afven 
de  i  samma  museum  förvarade  bitarne  af  ett  annat  häng- 
kärl af  brons  äro  troligen  funna  i  Bohuslän. 


pl.  II.  Eossi  betraktar  fyndet  som  ett  myntfynd,  d.  v.  s.  han  anser,  att 
bitarne  äro  raultipler  eller  delar  af  det  romerska  as  och  varit  ämnade 
till  betalningsmedel  efter  vigt.  Jfr  Gozzadini  »Iiitorno  ad  iina  scoperta 
archeologica  annunziata  dal  prof.  Rossi». 

^)  6  af  dem  i  Hr  Loranges  samling  i  Frederikshald,  1  i  Christia- 
nia  M.  och  2  förkomna.  Enligt  »Arsber.  for  18GG  af  Foren.  till  norske 
Fortidsraind.  Iknaring»  sid.  57,   och   meddelande  af  Hr  Lorange. 

-)  Afbildadt  pl.  XX  lig.  1  i  »Matériaux»>,  6:te  årg.,  se  sid.  535; 
jfr  »Månadsbladet»  1873  sid.  53. 


422  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  250 

Sid.  213  rad  7.  Originalet  till  fig.  28  är  funnet, 
jernte  bitar  af  ett  dylikt  bronskarl,  vid  Herrestad  i 
Skåne  (Lunds  M.  2888).  —  De  vid  Ollsjö  funna  häng- 
kärlen  likna  närmast  tig.  29. 

Sid.  281  rad  30.     Bör  vara:   1   i  Vermland. 

Sid.  285  rad  9  och   11.     Läs:  Arsta. 

Sid.  28i).  Cbristiania  M.  har  nyligen  erhållit  två 
»symboliska»  bronssvärd,  det  ena  af  samma  typ  som 
lig.  162  i  "Sv.  forns.»  ^),  det  andra  mera  likt  tig.  161. 
De  äro  funna  »i  sand,  utkastad  ur  grafkammaren  i  ett 
stenröse»,  vid  Hystad  i  Sandehered  prestegja^ld,  Jarls- 
bergs och  Laurviks  amt  (Christ.  M.  6098,  6099). 

Sid.  281.     Fig.  32,  se  sid.  322  not  3. 

Sid.  2[)0.  En  hålcelt  af  brons,  nästan  alldeles  lik 
liof.  13  å  sid.  235,  men  med  lemninsr  af  en  ön:la  vid  öfre 
kanten,  är  funnen  i  Vätte  h:d,  norra  Bohuslän  (Frih. 
C.  Cederströms  saml.  i  Strömstad).  En  nästan  dylik  hål- 
celt af  brons,  äfven  med  en  ögla  vid  kanten,  är  funnen 
vid  Steinerud  i  Hedemarkens  amt,  Norge  (Christiania  M. 
1300).  Typen  synes  således,  liksom  hålcelter  af  samma 
form  som  tig.  49  å  sid.  340,  tillhöra  mellersta  delen  af 
den  skandinaviska  halfön. 

Sid.  2i),')  not.  Den  af  Hr  Kammai-junkaren  Gyllen- 
sköld skänkta  l)ronsyxan  förvaras  nu  i  St.  M.  (N:o  4895). 

Sid.  2U(').  En  af  de  vid  Tågarp  i  Skåne  (jfr  sid.  268 
sista  raden)  funna  »harpix-kakorna»  är  af  bildad  fig.  194 
i  «Sv.  forns.».  —  I  en  torfmosse  vid  BorreV)y  i  Järre- 
stads  h:d,  Skåne,  fann  man  år  1806  sex  dylika  kakor ^). — 
En  sådan  kaka,  5.8  tum  i  diameter,  är  funnen  i  en  sand- 
backe vid  Hjelmstad  i  Skee  s:n,  norra  Bohuslän.  I 
samma  backe    har  man  äfven  funnit  några,   troligen  till 


')  Eller  snarare  fig.  8  å  pl.  II  i  3:(ljc  bandet  al'  »Nord.  Tidskr.  f. 
Oldkyndo  (jfr.  sid.  29a). 

")  Maf<nus  Briizeliiis  »Specimen  Antiquitatum  borealium»,  disputa- 
tion, Lund   181  G,  sid.  23  (jfr  sid.  24). 


251  riLLÅGG.  423 

bronsåldern  hörande,  lerkärl,  som  innehållit  brända  ben 
(Frih.   Cederströms  saml.  i  Strömstad). 

Om  användningen  af  denna  harpix-massa  se  »Ar- 
böger  f.  nord.  Oldkynd.»  1871  sid.  4  (såsom  kitt  för 
locket  på  ett  grafkärl  af  lera)  och  Lisch  »Meklenb. 
Jahrb.»  XXVI  sid.  146,  148,  XXVII  sid.  176  (svärds- 
och  dolkfästen  prydda  med  iidäggningar  af  harpix), 
samt  XXX  sid.  150 — 152  (en  ring  öfverdragen  med  har- 
pix,  hvari  sirater  varit  graverade). 

Sid.  303.     Nya  fynd  af  stensaker  i  Södermaulaiid. 

Hölebo  h:(L  Hölö  s:n.  1  yxa  med  skaftliål  (Schm.). 
—  Trosa  landsförsamling.     1   rätmejsel  (Schm.). 

Böne  Ii:(l.  Ludgu  s:n.  2  rätmejslar  af  fiinta;  30 
yxor  utan  hål  och  rätmejslar  samt  4  hålmejslar,  af  an- 
dra stenslag,  och  3  yxor  med  skafthål  (Schm.).  —  Rön- 
tuna  sm.  4  yxor  med  skafthål  (Schm.).  —  Bogsta  sm. 
3  rätmejslar,  1  hålmejsel  och  1  yxa  med  skafthål 
(Schm.).  —  Tystberga  sm.  1  rätraejsel  af  fiinta,  5  rät- 
mejslar och  2  hålmejslar  af  andra  stenslag,  samt  8  yxor 
med  skafthål  (Schm.).  2  yxor  med  skafthål  (enligt 
meddelande  af  Hr  K.  Schmidt).  —  Svärta  sm.  1  rät- 
mejsel (Hr  Cavalli-Holmgrens  samling).  —  Råby  s:n.  1 
rätmejsel  (C. -Holmgrens  saml.).  —  Allhelgona  s:n.  1 
yxa  utan  hål  (C. -Holmgrens  saml.).  —  Sätersta  sm. 
2  rätmejslar  (Schm.).  —  Bälinge  sm.  1  rätmejsel  (Schm. 
«Flere  andra  stensaker  äro  funna  i  denna  socken»).  — 
Thorsåkers  sm.  1  rätmejsel,  1  hälmejsel  och  6  yxor 
med  skafthål  (Schm.).  —  Lästringe  sm.  7  i'ätmej,sliir 
och   1   hålmejsel  (Schm.). 

Jönäkers  Ir.d.  S:t  Nicolai  sm.  1  yxa  med  skafthål 
(C. -Holmgrens  saml.).  1  yxa  utan  hål  (enligt  medde- 
lande af  Hr  K.  Schmidt).  —  Tuna  sm.  1  hålmejsel  (C- 
Ilohngrens  saml.).  —  Barbo  s:n.  1  yxa  med  skafthal 
(Kapten   Ulfsparres  saml.).    1   rätmejsel  (Schm.).     1  liam- 


424  BRONSÅLDERN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  252 

inare  ined  skafthål  (»funnen   vid   Täckhammars  bro,  un- 
der Långhalsens  sänkning».     C. -Holmgrens  saml.). 

Oppunda  h:d.  Vrena  s:n.  1  Hintdolk  =  fig.  57  i  >  Sv. 
forns.»,  2  hålmejslar  af  trapp  och  1  yxa  med  skafthål 
(St.  M.  4903).  8  yxor  med  skafthål  (till  salu  hos  Hr 
BukoAvski  i  Stockholm,  Jan.  1873).  —  Aadsbro  s:n.  1 
»båtformig»  hammare^),  »funnen  i  en  grafhög  vid  Veckla 
(Schm.  »I  samma  eller  närliggande  högar  har  man  fun- 
nit jernarbeten»).  —  Flöda  s:n.  1  3'xa  och  1  hålmejsel 
af  flinta;  11  yxor  utan  hål  och  rätmejslar  samt  1  hål- 
mejsel, af  andra  stenslag,  och  2  yxor  med  skafthål 
(A.  Lewenh.).  1  mejsel  af  flinta,  10  »mejslar»  af  andra 
stenslag  samt  4  yxor  med  skafthål  (alla  funna  i  närhe- 
ten af  Bie  och  troli<2:en  inom  Flöda  s:n.  Hr  D:r  P.  Le- 
vins  saml.  vid  Bie).  —  Stora  Malms  s:n.  1  rätmejsel  af 
flinta;  4  3'xor  utan  hål  och  rätmejslar  samt  1  hålmejsel 
af  andra  stenslag,  1  yxa  med  skafthål  och  1  slipsten 
(A.  Lewenh.).  1  rätmejsel  af  flinta  (tillhör  Hr  Grefve 
Claes  Lewenhaupt  på  Claestorp).  1  hålmejsel  (Schm.). 
—  Östra  Vingåkers  s:n.  17  yxor  utan  hål  och  rät- 
mejslar, 1  hålmejsel,  3  yxor  med  skafthål  och  3  slip- 
stenar (A.  Lewenh.).  2  rätmejslar  af  flinta;  7  yxor 
utan  hal  och  rätmejslar  af  andra  stenslag,  samt  4  yxor 
med  skafthål  (tillhöra  Hr  Grefve  Claes  Lewenhaupt  på 
Claestorp).  —  Vestra  Vingåkers  s:n.  2  yxor  af  flinta; 
7  yxor  utan  hål  och  rätn"iejslar  samt  7  hålmejslar  af 
andra  stenslag,  5  yxor  med  skafthål  och  3  slipstenar 
(A.  Lewenh.).  —  Österåkers  s:n.  1  yxa  af  flinta;  2  yxor 
utan  hål  och  1  hålmejsel,  af  andra  stenslag,  samt  3  yxor 
med  skafthål  (A.  Lewenh.).  —  Julita  s:n.  1  rätmejsel 
och  1  iialmejsel  af  flinta;  1  rätmejsel  och  2  hålmejslar 
af  andra  stenslag,  samt  3  yxor  med  skafthål  (A.  Le- 
wenh.). 

V  Äfveu   (len   sid.   ."jOS   rad.   13  omtaliidi',   »i  cii   frriiriiiiir»  vid   Herre- 
stad  funna  liammarcn  är  Mbatfoinii*;»  (enligt  meddelande  af  Ilr  K.  Sehiuidt). 


253  TILLAGG,  425 

Daga  h:d.  Gryts  s:n.  1  yxa  med  skafthål  (Kapten 
Ulfsparres  saml.).  —  Fröstuna  s:n.  2  rätmejslar  och 
3  yxor  med  skafthäl  (Schm.).  —  Björnlunda  s:n.  1  rät- 
mejsel och  1  yxa  med  skafthål  (Schm.).  1  bred  rät- 
mejsel af  flinta  (enligt  meddelande  af  Hr  K.  Schmidt).  — 
Gåsinge  sm.      1  yxa  med  skafthål  (Schm.). 

Åkers  h:d.  Härads  s:n.  1  bit  af  en  stor  flintyxa 
och  1  liten  rätmejsel  af  trapp  (Strengn.  M.).  —  Länna 
sm.  1  yxa  utan  hål  och  1  yxa  med  skafthål  (Streng- 
näs  M.).  —  Åkers  s:n.  Bitar  af  2  yxor  med  skafthål 
(St.  M.  år  1873). 

Oster-Rekarne  h:cP).  Barfva  s:n.  1  yxa  med  skaft- 
hål (St.  M.  4778).  2  yxor  utan  hål  och  1  hålmejsel 
(ej  af  flinta),  samt  2  yxor  med  skafthål  (St.  M.  år  1873). 
2  små  yxor  med  skafthål  (Strengn.  M.).  —  Husby 
s:n.  1  yxa  med  litet  skafthål  (St.  M.  år  1873).  1 
halfmånformigt  fiintverktyg  ("troligen  funnet  i  trakten». 
Strengn.  M.). 

Södermanland,  utan  närmare  uppgift^).  1  ovanligt 
vacker  båtformig  hammare,  alldeles  lik  lig.  96  i  »'Sv.  forns.» 
(St.  M.  4902).  —  1  yxa  med  skafthål  (Strengn.  M.).  — 

1  »vacker  hålraejsel  af  gröngrå  sten»  (Hamilt.  saml.).  — 

2  yxor  med  skafthål  (Kapten  Ulfspa,rres  saml.).  —  1  spjut- 
spets af  flinta  (till  salu  hos  Hr  Bukowski  i  Stockholm, 
Jan.  1873). 

Sid.  30.9.  Det  torde  förtjena  anmärkas,  att  nära 
hälften  af  de  från  Södermanland  kända  stensakerna  äro 
funna  i  sydvestra  delen  af  landskapet,  det  n.  v.  Oppunda 
h:d,  och  i  synnerhet  i  Vingåkers-socknarne.  Antalet  här 
ofvan  upptagna  stensaker  från  Oppunda  härad  är  näm- 
ligen 3öO.  Detta  förhållande  synes  vara  så  mycket 
märkligare,  som  man  från   Södermanlands  nordöstra  del, 

')  Den  sid.  309  rad  11  omtalade  lialtVa  slipsten  af  samma  form 
som  fig.  5  i  »Sv.  forns.»  är,  enligt  nyligen  erluillcn  uppgift,  funnen  i 
Arila  s:n,  Oster-llekarne  h:d. 


426  BRONSÅLDERxN    I    MELLERSTA    SVERIGE.  254 

det  vid  Östersjön  och  Mälarens  utlopp  liggande  Söder- 
törn, endast  känner  några  få  fornsaker  af  sten. 

Sid.  310.  Följande  skaftcelter  =  iig.  38  tillkomma: 
1  från  Herrljunga  i  Vestergötland  (Skara  M.)  och  1  från 
Gotland  (Kapten  Ulfsparres  saml.  i  Stockholm).  —  Den 
som  tillhört  Hr  Werners  saml.  förvaras  nu  i  St.  M.  (N:o 
4840);  den  är  afbildad  i  Werners  »Antiqv.  Berätt.»,  2:a 
häftet,  pl.  5  tig.  9. 

Sid.  317  rad  1.  I  »Arsber.  for  1871  af  Foren.  til 
norske  Fortidsmind.  Beväring»  sid.  QQ  omtalas  en  vid 
Hauge  i  Kleps  sm,  Stavangers  amt,  funnen  skaftcelt  af 
brons,  som  synes  vara  af  ungefär  samma  form  som  lig.  39 
(Bergens  M.  2684). 

Sid.  341.  En  hålcelt  af  brons  lik  iig.  49  (men  med 
5  tvärränder),  funnen  i  norra  Bohuslän,  förvaras  i  Göte- 
borgs M.  —  En  alldeles  dylik  hålcelt  af  brons  är  fun- 
nen i  vestra  Finland  och  afbildad  af  Aspelin  i  »Compte 
rendu>^  för  kongressen  i  Bologna  (sid.  426  pl.  II  iig.  5), 
jerate  en  i  Österbotten  funnen  hålcelt  af  jern  (pl.  UI 
iig.  1,  2),  som  saknar  ögla,  men  genom  sina  tina  upp- 
höjda ränder  m}cket  liknar  vår  iig.  49.  —  Jfr  tillägget 
till  sid.   290. 

Sid.  3()1.     Nya  fynd  af  stensaker  i  Nerike. 

Örebro  h:cl.  Axbergs  s:n.  1  lång  och  smal  stenyxa 
med  skafthål  (Örebro  M.).  —  Glanshammars  h:d.  Göt- 
lunda  s:n.  1  iiintyxa,  8  tum  lång  (()rebro  M.).  —  Skyl- 
lersta  Ii:d.  Gellersta  s:n.  1  spjutspets  af  skiffer  (Öre- 
bro M.).  —  KumJa  h:d.  Kunda  s:n.  1  3'xa  med  skaft- 
hål (St.  M.  4801). 

Sid.  381  rad  4.  Afbildningarna  af  de  två  i  llh(')ne- 
dalen  furma  bronssvärden  äro  nu  af  ]\I.  Chantre  offent- 
liggjorda i  »Compte  rendu»  för  kongressen  i  IJologna, 
sid.  352  pl.  3. 


255  TILLAGG.  427 

Det  torde  slutligen  förtjena  anmärkas,  att  ett  jein- 
förelsevis  stort  antal  i  det  öfriga  Sverige,  till  och  med 
i  det  öfriga  Skandinavien,  aldrig  funna  eller  åtminstone 
mycket  sällsynta  fornsaker  af  brons  blifvit  anträffade  i 
Sveriges  norra  och  mellersta  provinser,  nämligen  svärden 
%.  2  (sid.  181),  fig.  8  och  9  (sid.  204,  205),  fig.  50 
(sid.  343),  samt  fig.  61  och  62  (sid.  375,  376);  svärds- 
fästet fig.  4  (sid.  190);  dolkarne  fig.  10  (sid.  213)  och 
fig.  32  (sid.  287);  yxorna  fig.  34  och  35  (sid.  292);  häl- 
celterna  af  samma  form  som  fig.  11  och  49  (sid.  214 
och  340),  samt  fig.  13  (sid.  235);  halsringen  fig.  7  (sid. 
202);  samt  bronsbandet  fig.  17  (sid.  259).  En  del  af 
dessa  saker  synas  vara  främmande  arbeten,  eller  möjligen 
arbetade  här  i  Norden  efter  främmande  mönster. 


Tah.  Ä. 


Öfversigt    öfver 
de  i  Norrland  och  Svealand  funna  fornsaker  af  sten, 

som  äro  omtalade  i  det  föregående. 


Yta  i  qvadratuiil  .  . 


-c 

o  TS 

c 

3J 

-3 

c 
a 

5 

ij 

-i 

"å4 

■- 

^ 

a 
a 

.:* 

rt 

orrl 
Lap 

å 

p" 

O) 

r3 

i» 

> 

12; 

■■o 
en 

— 



111 

78 

74 

35 

1G2 

a)  4/  /iM^ö- 

Yxor  och  breda  rätinejslar   .  . 

Breda  hålmejslar 

Smala  rätmejslar 

Smala  hålmejslar 

Dolkar  och  spjutspetsar  .  .  .  . 

Pilspetsar 

»Halfmänformiga»  skrapor  .  . 

;>Skedformiga>  skrapor 

Spånor  och  skärfvor 

Flintsaker  af  okända  former  . 


10 

68 

1 
3 

1 

8 
1 
1 

13 

3 

8 

5 
2 

28 
7 
3 
1 

15 

1 

37 

10 
2 
1 

19 

1 
12 

6 
2 

1 

27 
5 

8 

5 

Tillhopa 


82 


34 


00 1 


82 


54 


b)  Af  andra  stenslag. 

Yxor  utan  hål  och  rätmejslar 

Hålmejslar 

Yxor  och  hammare  med  skaft- 
hål  

Spjutspetsar  af  skiffer 

Brynstenar 

Okända  fonner 


5 
3 

21 
13 


21 


16 
2 


20 

9 

340 

55 

37 

— 

— 

54 

5 

— 

106 

77 

252 

179 

171 

— 

2 

— 

3 

1 

1 

1 

10 

4 
139 

5 

Tillliopa 


42 


39 


127 


89     656 


Summa  (Hinta  och  andra  sten- 
slag)  


124 


40 


161 


96 


711 


385 


214 


1552 


467 


268 


1867 


För  hvarje  ~niil  i  mfdeltal   .1    — 


I..I5I     1.23      9.G1I  13.341     1.G5      — 


Tnh.  U. 

Ofversigt   öfver 

de  i  Norrland  och  Svealand  funna  fornsaker  af  metall  från  bronsåldern, 

som  äro  omtuliule  i  det  föregående. 


Yta  i  (ivatlratiiiil 

Norrland 
(Medelpad). 

"c 

•—1 

c 

c 

"c 

S 
CO 

^3 

a 

SS 

"c 
a 

0) 

:0 
CO 

il 

5 

s 

E 
S 

c« 

— 



111 

78 

74 

35    1G2 

~ 

a)  Åf  brons. 
Svärd  

1 
1 

2 
1 

7 

2 
8 

1 

2 
9 

3 

1 
1 

1 
1 

4 
4 

1 
2 
1 

1 

1 
1 
1 
5 

2 

3 

14 

1 

2 

1 
29 

1 

1 
2 
2 

1 

2 

1 

b 
1 
1 

1 

(> 

1 
1 

1 

2 
1 

1 
2 

1 
1 
3 

1* 

IG 

1 
7 

k; 
1 

2 
13 
31 

3 

1 
1 
2 
1 
2 
38 
1 
8 
2 
G 
4 
1 

'Symboliskt  svärd     .  .  .' 

Dulkar 

Siiiutsitotsar 

Y.\a  med  skaftliäl,  mas,siv 

Yxor  med  skafthul,  gjutna  öfver  lora 
Skafteoltc-r 

Halcelter 

Kiiifvar 

Skära  

Piiioett 

Tutuli 

Kupa^' 

liiingkärl 

ilalsringar :  .  .  .  . 

IJredt,  tunt  band 

Spiralarmriugar 

Andra  arniringar 

Spännen  (glasögontVirmiga-) 

Nälar 

IHverse 

2 

3 

34 

15 

72 

10 

21 

157 

Fiir  hvarje  Dmil  i  medeltal 

— 

— 

0.31 

0.20 

0.97 

l| 

0.30 

0.13 

1 

b)  Af  fnui 

Några    fornsaker    af   (/itld    han    bronsåldern    iiro   ännu    ickf  funna  i  dfssa 
delar  af  Sverige  '). 


•    Si!  sid.  :t<J2. 

I )  S<"  (lock   frultllicl:i:;iriiiiiL'<'ti   :i   liriiiisyx(iiii;i   li:iti   SkuLrslorp,  .sid.  l!It.'l. 


Aiitii/v.    7'iihkiiil. 


•i» 


4au  ^^!^ 


Öfversigt  af  innehållet 

Analyser  af  bronssaker  —  sid.  211  (svärd),  207  (sjiiinne).  379  (svärd  ocli  si)änn('). 

Band  af  brons,  med  drifna  figurer  (fig.  237  i    Sv.  lorns.-  ')  —  sid.  2(>4,  421. 

Bernsten,  bron-ssalver  ])rydda  med  —   sid.  297. 

Dolkar  af  brons,  se    svärd». 

Dosor  af  brons,  runda,  med  lock  —  sid.  275. 

Fynd  under  eller  invid  stora  .stenar  —  sid.  251. 

(Jrafvar  frän  stenåldern  (troligen)  i  Södermanland,   sid.  .'»01;    i  Nerike,  sid.  357; 

i  Vermland,  se  -^liällkistor-n 
»Gänggrifter*,  se  ^grafvar  frän  stenåldern  . 
Halsringar  af  brons  =.  fig.  227  -  sid.  187,  202.  411. 
D:o  d:o    =  fig.  228  —  sid.  283,  375. 

I):o  <      d:o     =  fig.  230,  231         sid.  2S1. 

Har].ix  (harz)  —  sid.  29G,  422. 
Häleelter  af  brons  ^  fig.  145  —  sid.  290,  422. 

l):o        ^     d:o     =  fig.  151  —  sid.  214,  340,  42G. 
Hällkistor  i  \'ermland,  sid.  39(j  —  se  äfven  »grafvar  frän  stonäldern». 
Hällristningar  i  TIpidand.  sid.  224:  (i  Södermanland,  sid.  .')02:  i  Xerike,  sid.  3fJl:) 

i  Vermland,  sid.  399. 
Hängkärl  af  brons  (fig.  247,  248)     -  sid.  272.  421. 
Knifvar  af  brons  ==  fig.  115  —  sid.  828. 
D:o       »     d:o     =  fig.  186—188  -  sid.  210,  412. 
D:o       »      d:o     =  fig.  189-192  —  ,sid.  332. 
•  Ku]iori  af  brons  =  fig.  246  —  sid.  233,  41(5. 
*Markfynd»  från  stenåldern,  sid.  255,  421 :  frän  bronsäldcrn.  sid.  251,  418;   frän 

jernäldern,  sid.  256. 
>Mos8fyndj>  från  stenåldern,  sid.  269;  frän  bronsåldern,  sid.  2(57;  frän  jernäldern. 

sid.  269. 
Nålar  af  brons  =  fig.  217,  218  -  sid.  221,  413. 
Pincetter  frän  bronsåldern,  af  brons  (fig.  200i    -  sid.  384. 
D:o  "  d:o  -    guld    (fig.  201)  —  sid.  :]S7,  388. 

D:o       frän  jernäldern  —  sid.  389. 
Ring  af  brons,  fig.  235  —  sid.  202. 
Skaftcelter  af  brons        fig.  116  —  sid.  315,  426. 
D:o  >      d:o    —  fig.  117  -  sid.  310,  426. 

I):o         "      d:o    -==  fig.  141  (och  140,  142,  143)  -   sid.  177,  408. 
Skaror  af  brons  (=  fig.  183)  —  sid.  241. 
Spiralarmringar  af  brons  —  sid.  231,  415. 
f):o  >    guld  —  sid.  232,  416. 

Spiralsirater  pä  bron.ssaker  frän  andra  länder  än  Skandinavien  —  sid.  347. 


')   .\IVen  nllii  de  roljniKlc  lij;.  iilsc  "Sv.  furu».". 


250  481 

Spjutsiiftsur  uf  skitter  (=  fig.  52)  —  sid.  185.  410. 
Spännen  af  brons  -=:  fig.  120  —  sid.  220. 

D:o       »      d:o     -=  lig.  223  (uth  222)  —  sid.  218.  112,  413. 
Stenkistor,  stora,  i  grafliögar  —  sid.  201,  301. 
.Stenkiumnr]    -  sid.   IW.  300,  356,  370.  :)72,  383.  393. 
Svärd  ocli  dulkar  af  brons  =  lig.  103—105,  109  —  sid.  351. 

D:o  d:o       "      d:o    =  fig.  107,  170  —  sid.  322. 

l):o       >        d:o       ^      d:o    =  fig.  110  —  sid.  193,  411. 

D:o       >        d:o       •>      d:o     =  fig.  153  —  sid.  329.  not  1. 

D:o       :»        d:o  d:o    =  fig.  154  —  sid.  190,  410. 

D:o       .        d:o  d:o    ^  fig.  155  —  sid.  208,  411. 

D:o       >        d:o       -      d:o    =  fig.  156  —  sid.  206. 

D:o       >       d:o       >      d:o    —  fig.  157  —  sid.  181. 

D:o       ^       d:o       >      d:o    =  fig.  158  (160)  —  sid.  379,  426. 

D:o       >        d:o  .l:o     =  fig.  167  -    sid.  213,  351. 

D:o       -        d:o       >      d:o    =  fig.  168  —  sid.  322,  not  3. 
Svärd  af  brons  med  rund.  skålformig  fäsfcknap])    -  sid.  343. 

D:o      '     d:o      med  åttkantigt  fäste  ocli  oval  knai»])  —  sid.  344. 
Svärdsfästen  af  brons  =  fig.  159  —  sid.  190,  193. 
Symboliska  bronssvärd  ^  fig.  161,  162  —  sid.  194,  422. 
D:o  d:o         af  andra  former  —  sid.  210,  285. 

Tenn  från  bronsåldern  —  sid.  264,  421. 

'I'utuli    af  brons  (=  fig.  112,  180,  181)  —  sid.  244,  417,  418. 
Yxor  af  brons,  massiva  —  sid.  216,  412. 
D:o     j      d:o  ,  gjutna  öfver  lera  —  sid.  292  (ocli  422). 


Fynd  af  stensaker  i  Dalarne  —  sid.  188,  410. 

i  Nerike  —  sid.  361.  426. 

i  Norrland  —  sid.  182,  409. 

i  Södermanland  —  sid.  303,  423,  425. 

i  Uppland  —  sid.  225,  413. 

i  Vermland  —  sid.  400. 

i  Vestmanland  —  sid.  236,  417. 


D:o 

» 

d:o 

D:o 

X 

d:o 

D:o 

> 

d:() 

D:o 

> 

d:o 

D:o 

> 

d:o 

D:o 

> 

d:o 

432 


2C^() 


Fynd   af  bronssaker   från   bronsåldern  i  norra   och 

mellersta  Sverig-e. 


Alster  i  AMlm-s  sni,  Veriiil 

Appala  i  llirsta  s:n,  Vestinaiil 

Berg  i  Elga  s:n,  Verinl 

Berga  i  Svedvi  s:n,  Vestmanl 

Björka  i  Ekeby  s:n,  Nerike  

Bo  i  St.  Mellösa  s:n,  Nerike  

Bysta  i  Askers  s:n,  Nerike    

Bärby  i  Väiige  s:n,  Uiiiil 

Dalarne 

Daiibyholm  i  Björkviks  s:n,  Södml. 

Ekhohnen  i  Vase  s:ii,  Veriul 

Esjicsta  i  Skepiituiia  a:^,  Uppl. 

Forkarby  i  Bäliiigc  s:n,   Uppl 

Furs  i  Tortuiia  s:n,  Vestmanl 

Fors  i  Vester-Haninge  s:n,  Södml. 
Frösiiker  i   Kärrbn    s:n.  Vestmanl. 

Gillbergs  h:d,  Vernil 

Gärdsbergen  i  Öfre  Ullerö  s:n,  Verml. 
nåsnäs  i  Arila  s:n,  Siidml. 
Hamra  i  Friijeslunda  s:n,  l'\>]>\.     . 

Hjerpetan  i  Nors  s:n,  Verml 

Husby  prestgård  (Ö.  Rekarne  h:d), 

Södml 

Haga  i  Bondkyrka  s:n,  Uppl.  

Hiitnna  i  Hätuna  s:n,  Uppl. 

Jädra  i  Thorstuna  s:n,  Uppl 

.lösso  h:d,  Verml. 

Kungsara  kyrka,  Vestmanl.  

Kärr  i  Skyllersta  s:n,  Nerike   

liUnde  i  'iimrä  s:n,  Medelpad 

Laiigl^ni  i  Viirdinge  s:ii,  Södml.     . 

ijang.sjiiii  i  Knutby  s:n,  Ujijd.  

Medelpad  

Munktorps  H:n,  Vestmanl 

MiilliMsfa  i  Simtuna  s:n,  Upi>l. 

Midnbatka  i  (Hit  I'lb'iii  s:n,  Vciiiil. 

Mörkö,  Södml.  


.Sid. 

371 

414 

382 

230 

355 

310 

340 

214 

187 

289 

370 

211 

201 

229 

239 

414 

382 

371 

290 

215 

372 

290 
214 
215 
414 
382 
230 
342 
177 
258 
204 
177 
234 
215 
371 
257 


Nerike      

Odinsbacken    i    Askers    s:u.  Nerike 


Sia. 

l.',10 
1 350 
(320 
'327 


Kud  i  Bv  s:n,  Verml 374 


IJäby  i  Vaksala  s:n,  Ujijd. 
SkogvStor]!  i  F^ors  s:n,  Södnd. 
Skyllersta  sm,  Nerike 
Solvallen  i  Ärntuna  s:n,  Uppl.  .. 
Sjielviks  kyrka,  Södml. 

Södermanland 

Thorstuna  h:d,  Uppl 

Tullinge  i  Botkyrka  s:n,  Södml. 

Täckhamiuar  i  Barbo  s:h.  Södml. 
Uppland  .  . 


212 

i91 

342 

195 

270 

|23S 

»299 

215 

239 

(28fi 

1288 

(189 

223 

|ll4 

Uppsala,  Gamla  .  212 

Uppsala.  Nya   213 

Vad  i  Simtuna  s:n,  Uppl 217 

Vallby  i  Rasbo  s:n,  Uppl.  -'(»1 

Valsta  i  Askers  s:n,  Nerike   328 

Varnan  i  Varnums  s:n,  Verml 3(i9 

Vattholma  i  Lena  s:n,  Uppl 189 

Vattnas  i  Mora  s:n,  Dalarne 187 

Vermland  ^^^^^^ 

Vester-Haninge   i)rcstgärd,   Södml.   238 

(229 

.    234 

1414 

(288 

■  1289 

\  i  Njurunda  s:ii,  IMcdelpad 181 

Akral)y   i   St.    Mellösa  s:n,    Nerike   320 
Arsta  i  llöntuiui  s:n,  Södnd 285 


Vestmanland 


\  rena  i  \  rena  s:n,  Siidiid. 


2H1  433 


Några  använda  förkortningar. 

AHas  =^  Atlas  lov  iinnlisk  OMk3ii(ligliL'il  (Kjuljciiliavn  lSö7). 

ctm.  =  centimeter. 

diam.  =  iliairieter. 

Djurkl.  =-  Antiqvitet.s-liitendeiiten  Friherre  DjiuklDUs  L^nilietsberättelser:  se  noten 

å  sid.  3G9. 
./'.  -=  funnen. 
Hnmilt.    saml.  =   Grefve   G.   M.    Haiuiltons   samling   i)ä    Hedeiisberg   i    Vest- 

manland.  ' 

Ji:(l  =  härad. 

Hofb.  saml.  =  Doktor  H.  Hotbergs  samling  i  Örebro. 
K.  M.  =  Museet  for  nordiske  Oldsager  i  Kji)henhavn. 
Lh(].  =  Major  Lundebergs  f.  d.  samling,  nu  i  UiJiisala  MnsiMim. 
^'l.  Lewenh.  ■■=  (irefve  A.  Lcwenliauiits  samling  ]>ä  Sjöhulm  i  Södermanlauil. 
Lind.  =  Lindenschmit  »Die  Altertliiuuer  uuserer  lieidnisehen  Vorzeit  . 
M.  =  ]\ruseuni. 

m.m.  -=  millimeter  folier  med  mera). 

Schm.  =  Herr  K.  8ehmidts  samling  pa  Vra  i  Sixlormanlaud. 
s:n  =  socken. 

St.  M.  =  Statens  Historiska  Museum  i  Stockholm. 
Sfrenfjn.  M.  =  Strengnäs  Elementar-Liiruverks  Museum. 
.S>.  fornl.  =  Bruzelius  :  Svenska  fornlemningar». 
.SV.  forns.  =  Montclius  »Sveriges  forntid  ,  Atlas. 
U2)ps.  M.  ^=  Uppsala  Museum. 
IV.    =:   Worsaae    »Nordiske    Oldsager      (Kjiilitnliavii     l.SölM;     siHran    ul märker 

figuren. 


ANTIQVARISK  TIDSKRIFT 


FÖR 


SVERIGE. 


UTGIFVEN  AF  KONGL.  VITTERHETS  HISTOKIE  OCH 
ANTiaVITETS  AKADEMIEN 


GENOM 


BROR  EMIL  HILDEBRAND. 


T  R  K  I)  J  K     1)  K  I.  V.  N. 


ANDRA     TI.VFTF.  T. 


Pris:  1  Rdr. 


INNEHALL. 

Bronsåldern  i  norra  och  mellersta  Sverige. 
Af  Oscar  Montelius. 

(Fortsattes). 


Tryckningen  af  detta  häfte  började  redan  våren 
1871,  men  blef  afbruten  dels  genoui  förf:s  tjensteresor 
under  sommaren,  dels  genom  en  utländsk  resa  som  hmi 
med  offentligrt  understöd  företog  sistlidne  höst. 

Tredje  häftet,  innehållande  slutet  af  denna  afhand- 
ling  m.  m.,  torde  utkomma  under  sommarens  lopp. 

Stockholm  i  April  1872. 


Sid.  175  i'ad.  26  läses:  nästan  alla  de  i  dessa  trakter  etc. 

Sid.  233.  I  Norge  är  en  brons-»kupai>  nyligen  funnen  (»Arsbcretning  af 
Föreningen  til  Norske  P'ortidsniindesnia;rkers  beväring. >-  1870  sid.  74  pl.  1  fig.  4). 

Sid.  233  rad.  Ki  läses:  Utom  Skandinavien  äro  di',  såvidt  vi  votn,  'nid.T^t 
rmnin  i  AT.lli.iiburg  och  Hannover. 

W.  =  Worsaae's  >Nordisko  Oldsager  i  det  Kongelige  Miiscuin  i  Kjöbcn- 
bavn.»    (Kjöbenhavn  1859). 

Fiirklaring  i>tvor  andra  använda  Icirkortn ingår  skall  nioildclas  i  niista  liulti!. 


?tockli')liii,  Jrar  Hueggstriijm;  EukUjckcjl,  1872. 


■\ 


ANTIQVARISK  TIDSKRIFT 


\. 


Föll 


SVERIGE. 


'"  KONGL.   VlTTEKiiElö  iiioTOlilE   ' 
ANTIQVITETS  AKADEMIEN 


Gr.  NOM 


BROR  EMIL  HILDEBRAND. 


i    1'    I-   Il  ,1    K      J! 


]  (   1 1     I' 


Pris:  1  rdr  75  ore. 


(17,^,-;_1786)  och  Ivoiig-l.  "Vitterliets  HListo- 
\*U^  ocli  ^éVjiticj^itetÄ  ^ÄJiad-eiiiioii  eller  på 
Akademiens  förlag  åro  följande  arbeten  utgifun: 

Iiloiig-1.   Svenska    ^Vitterliets    -A-liadLeimiens 
Han.<iliixg"ai*.     5  baikl.     IT-".:,     1788. 

IiZoiig-l.    Vitterliets   Histoide    och.   Aiitiq^  i- 
tets -Ä^kadeiniens  Handling-ar"-    20  band.    t7>. 

—  följd.     Del.   1   (1857  :    4   rdr  50  öre;    del.  2  (1861  idi-. 

-'.:;  :    i  ydv  r.o  öre;  del.  4  (1864):  4  rdr;  del  5  (1867  .- 
4  rdr;  del.  6  ',1860  .    !   nh. 

.A.nticivarisli    Tid.slii*itl:    föi*    Svei»io-e-     Del.    1 
1863  :   2  rdr;  del.  2  (1869):   3  rdr;   del.  ;!.  ii.  1 

4  rdr  L  h.  1.  2  (1872—73):  2  rdr. 

Iiong-1-    Vittei*hets    I-Iis!stoi*ie    ocli    Antiq\  i- 
tets    .A-lcadeniiens    IVIå.nadsl>la<i.     Första    u- 
gängen  1872;  andra  årgången   1873  (nnder  utgifvande);  pris  för 
gång:  2  rdr. 

Hildebi^and,   JBi^oi*   Kmil,   Anteckningar  ur  Kongl.  Vit- 
terliets    Ilistoric    ikIi    Antiqvitets    Akademiens    Dagbok  samt 
under  Akademiens  inseende  stälda  Kongl.  saralingarne  for 

.  Anglosachsiska    mynt    i    Svenska    Kongl.    Myntkabinettet,   funr 
Sveriges  jord.     1846.     Pris.  7  rdr  50  öre. 

Tomberg",   O.   J-,  Nnmi  cutici  regii  numophylacii  Holmiensis, 
qnos'  omnes    in    itrra    Sueciae    repertos  digessit  et  interpretatus 

C.  .).    T.      1S4S.     Pris:  7  rdr  50  öre. 

IrIildeV>rand,  Bror  Emil,  Minnespenningar  öfvcr  enskilda 
svenska  män  och  qvinnor.     1860.     Pris:  7  rdr  50  öre. 

,  Svenska  Sigiller  från  medeltiden,     I.     1.  s62— 1867.     Pris: 

19  rdr  50  öre. 

jWontelin»,    Osscai*,    Statens   Historiska  Museum,     Kort  I"- 
skrifning  till  vägledning  för  de  besökande.     1872.     Pris:  40 

Hildel:>i'and,    Bror    Kmil,    och   Hildebrand 

TXaniii,    Teckningai     ur    Svenska    Statens    Historiska    Museum. 
I  ursta  hJiftet.    (Serien  IV.    pl.  1—10).     Pris:  6  rdr. 


Af  Kongl.  Vitterliets  Historie  ocli  Antiqvitets  Aka- 

1,1.. ,1   i^, .,.,.,  i  ],o],-i, .,,.,!,. i,.  ],.-;rt  iQ- 

piar  af  årgången  ].87l\      i  tom  underrättelser  från  Aka- 
rl^'"»"»!'  ........iilo "-  \i    iioti^'"-  ,,  .  .>.  |i'liaiii]a 

arkeologiska  nyheter  och  en  fortgående  litteratur-öfver- 

Rio-t    morlrlolns    i    r^oniia   nTQ':^T'9'  4-1  «t<".vro  nr-ln   miiTr!  i- 

satser,  biand  ii  vilka  6  beiiandla  »tenåidem.  1  bronöåi- 
rloriK  11  iprnnlrlorii.  12  medeltiden  <"!:  '2  iixare  tid. 
Al  5  tigurerna  komma  på  stenåldern  35,  på  brons- 

nldeni  5.  v.;i  iprnnldern  8o.  pfi  inodeltiden  10.  t):i  nv;ii-,' 
tid  2.  Lppmärksamhet  har  ät  ven  blifvit  fästad  vid  niy- 
tholno-iska  och  numismatiska  frågor. 

i  den  nya  årgången  förekomma,  bland  annat,  tvenne 
serier  af  uppsatser,  behandlande  vdrtf  fasta  tornlemnin- 
f/nr  (xli  capendrägteri  under  medeltiden.  De  törsta  G  num- 
ren för  innevarande  ;ii    innehålla  34  träsnitt. 


^  V^Qj^^ 


INNEHÅLL 

T>>-r>nc"iT,i,.v,]  i  norra  ocli  ine])'"'i-';t.i  Sverigo.     Af  Oscar  Moiitolius  ..  s.  269 

(«lnt). 

Koiigl.   Vitterliets  Historie  och  Antiqvitets  Akade- 
miens Antiqvariska  Tidskrift  för  Sverige  ntgifves 

i  liäftcii  ;if  Diiikiiiig  6  ark  med  nödiga  illustrati'  n  ■ . 
Fyra  halten  utgöra  ett  band.  Pris  f«)r  livart  band: 
4  rdr.  

Kongh  Vitterhets  Historie  ocli  Antiqvitets  Akade- 
1.1..  ,.^  MånJldsblad  utkommci-  nnder  ar  1873 
samma  plan  som  hittills  blifvit  iöljd.  Priset  blir  Juii- 
farande  2  rdr,  deri  inberäknad  afgiften  till  postverket. 
Prenumeration  mottages  i  bokhandeln  och  pa  postkon- 
toron. mon  i  följd  af  de  nya  föreskrifterna  om  försänd- 
i,i.,_    ,11    I "  i'li m]is1<;i   ski'iflci-   irko  hos  Akademien. 


1    I)(>k!ianrl('lii    lin  nes    IT)]-  G   rdr: 

liildebiand,  Bror  Emil,  och  Hildebrand,  Hans,  Teck- 
ningar iir   Svenska  Statens  Historiska  Mnsenni. 

Första   häftet,   innehållande    10  pl.  och  tillhörande  text. 
H:ir  iK^skrifvos  oc-li  afbildas  jämte  annat  det  icke  minst 

I     ■  M  ii.tiiicntik    vigtiga    (  Iltiiiia-iVndcl. 


Se   nm=;ln?Tfit«;  .Tiirlrn   nrh   frodjn  siflni- 


GETTY  CENTER  LINRARY 

llllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll 


\åam 


m^^ 


y':^''   VrvV ;  'fA^jm^^ifi